Search

All Nordic countries have set ambitious targets to achieve net-zero greenhouse gas emissions through various national goals and legislation. Carbon Capture and Storage (CCS) has a key role in strategies to achieve net-zero emissions through mitigating emissions from fossil fuels and removing CO2 permanently from the atmosphere. This project aimed to analyse regulatory aspects that are relevant for deployment of CCS-based mitigation options in a Nordic context. The report identifies similarities and differences between the Nordic countries concerning CCS regulation, barriers to CCS deployment due to regulatory frameworks, and currently ongoing regulatory development aimed at promoting responsible CCS deployment. Recommendations are provided concerning areas where further development, coordination, and capacity building might be prioritised by the Nordic countries.

Ämnet för denna uppsats är Sveriges skyldighet att minska växthusgasutsläpp enligt internationell rätt, EU-rätt och generella principer inom internationell miljörätt. Uppsatsen skrivs med en rättsanalytisk metod. Klimatförändringen har en stark internationell prägel och kräver därför internationellt samarbete. Under FN:s ramkonvention om klimatförändring har bl.a. Kyotoprotokollet och Parisavtalet antagits. Kyotoprotokollet ålade industriländer bindande utsläppsminskningar, vilket föranledde meningsskiljaktigheter om hur utsläppsminskningen bör fördelas mellan stater. Parisavtalet undvek problematiken genom att stater väljer ambitionen för sina utsläppsminskningsåtgärder och ålägger parterna att inkomma med nationellt fastställda bidrag (NFB), en sorts klimathandlingsplan. De NFB ska leda till en global temperaturökningen långt under 2°C med ansträngningar för att begränsa den till 1,5°C. EU inkommer med ett unionsgemensamt NFB, och ålägger i sin tur medlemsstaterna utsläppsminskningsskyldigheter. Det fria handlingsutrymmet som skapas under Parisavtalet ger upphov till frågor om vilken skyldighet stater har att minska växthusgasutsläppen och i vilken takt. Luckorna i Parisavtalet kan tolkas med hjälp av generella principer inom den internationella miljörätten. Mot bakgrund av att Parisavtalet lägger vikten på nationella utsläppsminskningsåtgärder är det klimatpolitiska ramverket och klimatlagen av särskilt intresse. Klimatlagen sätter ramen för regeringens klimatpolitiska arbete. För att konkretisera analysen utreds om Sverige kan införa en mekanism för utsläppsbudgetering i det klimatpolitiska ramverket och särskilt klimatlagen. Det är den kumulerande mängden växthusgaser i atmosfären som är avgörande för temperaturökningen. Klimatvetenskapen kan med en viss säkerhet indikera vilken temperaturökning en viss koncentration av växthusgaser i atmosfären innebär. Med hjälp av Parisavtalets temperaturmål kan därför en global utsläppsbudget i enlighet med avtalet tas fram, The topic of this essay is Sweden's obligations under international law, EU law and general principles of international environmental law to reduce greenhouse gas emissions. The essay is written using a legal analytical method. Both the Kyoto Protocol and the Paris Agreement have been adopted under the UN Framework Convention on Climate Change. The Kyoto Protocol imposed binding emission reductions on industrialised States, leading to disagreements on the emission reduction obligations of States. The Paris Agreement avoided this problem by allowing States to set their own ambition for emission reductions, requiring parties to submit climate action plans in the form of Nationally Determined Contributions (NDC). Taken together, the NDCs shall lead to a global temperature rise being kept well below 2°C with efforts to pursue 1.5°C. The EU communicates a joint NDC, and in turn imposes emission reduction obligations on Member States. The room for discretion thus created under the Paris Agreement raises questions regarding States fair share of the remaining global emissions budget. When using their discretion, States can be guided by general principles of international environmental law. In view of the emphasis placed on national contributions, the Swedish Climate Policy Framework and especially the Climate Act are of particular interest. The Climate Act is a framework law regulating the Swedish Government's climate policy work. As the cumulative amount of greenhouse gases in the atmosphere is decisive for global temperature rise, this essay seeks to explore whether an emission budget can be introduced in the Swedish Climate Act. Global emissions budgets can show with different levels of certainty the remaining emissions before temperature thresholds are met. A global emissions budget can be decided in alignment with the Paris Agreements temperature goal. General principles of international environmental law provide guidance for Sweden’s fair share of the budget, and how

Denna policy brief sammanfattar aktuell expertkunskap om högvärdig plaståtervinning i Sverige. Underlaget bygger på expertsamtal organiserade av IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Plaståtervinning sommaren 2022. Utifrån en analys som visar att klimatnyttan med plaståtervinning grundar sig på att återvunnen plast kan ersätta jungfrulig plast diskuteras vikten av policyförändringar bland annat för design för återvinning och måluppföljning för att nå en högvärdig plaståtervinning.

Denna policy brief sammanfattar aktuell expertkunskap om högvärdig plaståtervinning i Sverige. Underlaget bygger på expertsamtal organiserade av IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Plaståtervinning sommaren 2022. Utifrån en analys som visar att klimatnyttan med plaståtervinning grundar sig på att återvunnen plast kan ersätta jungfrulig plast diskuteras vikten av policyförändringar bland annat för design för återvinning och måluppföljning för att nå en högvärdig plaståtervinning.

Denna policy brief sammanfattar aktuell expertkunskap om högvärdig plaståtervinning i Sverige. Underlaget bygger på expertsamtal organiserade av IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Plaståtervinning sommaren 2022. Utifrån en analys som visar att klimatnyttan med plaståtervinning grundar sig på att återvunnen plast kan ersätta jungfrulig plast diskuteras vikten av policyförändringar bland annat för design för återvinning och måluppföljning för att nå en högvärdig plaståtervinning.

Denna policy brief sammanfattar aktuell expertkunskap om högvärdig plaståtervinning i Sverige. Underlaget bygger på expertsamtal organiserade av IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Plaståtervinning sommaren 2022. Utifrån en analys som visar att klimatnyttan med plaståtervinning grundar sig på att återvunnen plast kan ersätta jungfrulig plast diskuteras vikten av policyförändringar bland annat för design för återvinning och måluppföljning för att nå en högvärdig plaståtervinning.

Ämnet för denna uppsats är Sveriges skyldighet att minska växthusgasutsläpp enligt internationell rätt, EU-rätt och generella principer inom internationell miljörätt. Uppsatsen skrivs med en rättsanalytisk metod. Klimatförändringen har en stark internationell prägel och kräver därför internationellt samarbete. Under FN:s ramkonvention om klimatförändring har bl.a. Kyotoprotokollet och Parisavtalet antagits. Kyotoprotokollet ålade industriländer bindande utsläppsminskningar, vilket föranledde meningsskiljaktigheter om hur utsläppsminskningen bör fördelas mellan stater. Parisavtalet undvek problematiken genom att stater väljer ambitionen för sina utsläppsminskningsåtgärder och ålägger parterna att inkomma med nationellt fastställda bidrag (NFB), en sorts klimathandlingsplan. De NFB ska leda till en global temperaturökningen långt under 2°C med ansträngningar för att begränsa den till 1,5°C. EU inkommer med ett unionsgemensamt NFB, och ålägger i sin tur medlemsstaterna utsläppsminskningsskyldigheter. Det fria handlingsutrymmet som skapas under Parisavtalet ger upphov till frågor om vilken skyldighet stater har att minska växthusgasutsläppen och i vilken takt. Luckorna i Parisavtalet kan tolkas med hjälp av generella principer inom den internationella miljörätten. Mot bakgrund av att Parisavtalet lägger vikten på nationella utsläppsminskningsåtgärder är det klimatpolitiska ramverket och klimatlagen av särskilt intresse. Klimatlagen sätter ramen för regeringens klimatpolitiska arbete. För att konkretisera analysen utreds om Sverige kan införa en mekanism för utsläppsbudgetering i det klimatpolitiska ramverket och särskilt klimatlagen. Det är den kumulerande mängden växthusgaser i atmosfären som är avgörande för temperaturökningen. Klimatvetenskapen kan med en viss säkerhet indikera vilken temperaturökning en viss koncentration av växthusgaser i atmosfären innebär. Med hjälp av Parisavtalets temperaturmål kan därför en global utsläppsbudget i enlighet med avtalet tas fram, The topic of this essay is Sweden's obligations under international law, EU law and general principles of international environmental law to reduce greenhouse gas emissions. The essay is written using a legal analytical method. Both the Kyoto Protocol and the Paris Agreement have been adopted under the UN Framework Convention on Climate Change. The Kyoto Protocol imposed binding emission reductions on industrialised States, leading to disagreements on the emission reduction obligations of States. The Paris Agreement avoided this problem by allowing States to set their own ambition for emission reductions, requiring parties to submit climate action plans in the form of Nationally Determined Contributions (NDC). Taken together, the NDCs shall lead to a global temperature rise being kept well below 2°C with efforts to pursue 1.5°C. The EU communicates a joint NDC, and in turn imposes emission reduction obligations on Member States. The room for discretion thus created under the Paris Agreement raises questions regarding States fair share of the remaining global emissions budget. When using their discretion, States can be guided by general principles of international environmental law. In view of the emphasis placed on national contributions, the Swedish Climate Policy Framework and especially the Climate Act are of particular interest. The Climate Act is a framework law regulating the Swedish Government's climate policy work. As the cumulative amount of greenhouse gases in the atmosphere is decisive for global temperature rise, this essay seeks to explore whether an emission budget can be introduced in the Swedish Climate Act. Global emissions budgets can show with different levels of certainty the remaining emissions before temperature thresholds are met. A global emissions budget can be decided in alignment with the Paris Agreements temperature goal. General principles of international environmental law provide guidance for Sweden’s fair share of the budget, and how

Syftet med uppdraget är att sammanställa befintlig kunskap över hur besökstrycket i naturen ser ut under 2020–2021 jämfört med tidigare och vilka utmaningar detta har lett till, med anledning av medieuppgifter kring ökat tryck och negativa effekter som en följd av corona-pandemin. Resultatet ska kunna användas i planering av framtida insatser. Målet är att sammanställa befintlig kunskap och genom analys skapa en mer sammanhållen bild över situationen och visa på behov av ytterligare kunskap. Fem olika utmaningar valdes ut av Naturvårdsverket., Analys och konsekvenser av ökat friluftsliv

Syftet med uppdraget är att sammanställa befintlig kunskap över hur besökstrycket i naturen ser ut under 2020–2021 jämfört med tidigare och vilka utmaningar detta har lett till, med anledning av medieuppgifter kring ökat tryck och negativa effekter som en följd av corona-pandemin. Resultatet ska kunna användas i planering av framtida insatser. Målet är att sammanställa befintlig kunskap och genom analys skapa en mer sammanhållen bild över situationen och visa på behov av ytterligare kunskap. Fem olika utmaningar valdes ut av Naturvårdsverket., Analys och konsekvenser av ökat friluftsliv

Anthropometric measures relating to body size, weight and composition are increasingly being associated with cancer risk and progression. Whilst practical in epidemiologic research, where population-level associations with disease are revealed, it is important to be aware that such measures are imperfect markers of the internal physiological processes that are the actual correlates of cancer development. Body mass index (BMI), the most commonly used marker for adiposity, may mask differences between lean and adipose tissue, or fat distribution, which varies across individuals, ethnicities, and stage in the lifespan. Other measures, such as weight gain in adulthood, waist circumference and waist-to-hip ratio, contribute information on adipose tissue distribution and insulin sensitivity. Single anthropometric measures do not capture maturational events, including the presence of critical windows of susceptibility (i.e., age of menarche and menopause), which presents a challenge in epidemiologic work. Integration of experimental research on underlying dynamic genetic, hormonal, and other non-nutritional mechanisms is necessary for a confident conclusion of the overall evidence in cancer development and progression. This article discusses the challenges confronted in evaluating and interpreting the current evidence linking anthropometric factors and cancer risk as a basis for issuing recommendations for cancer prevention.

The 1980s were a turbulent time for west European manufacturers. New technologies were developed, while market shares fell and new competitors arose. Governments became involved in helping firms to adapt, even to survive. The British and French governments were embroiled in intense national debates about the use of nationalisation, privatisation, and trade and industry policies, to revitalise key industries such as auto and steel production. The Mitterrand and Thatcher governments espoused radically different ideologies towards government-industry relations. However, at the level of individual firms the policies adopted, and the ways in which they were implemented, were remarkably similar across nations and industries. The key to this similarity was each firm's need to raise enormous sums of money to finance restructuring. The governments' specific relations with four key firms are analysed--British Steel, Usinor-Sacilor, Peugeot and British Leyland. In each case, regardless of ideology and of formal ownership, the focus was on the firms' financial needs. The governments backed the firms' restructuring plans, rescued the near-bankrupt, assisted the small producers in each sector and encouraged private investment. Once we place the financing of industry at the centre of government-industry relations analysis, a number of conclusions become apparent. First, the policy process was highly exclusive, whatever the political context involved. Second, the particular degree and form of the governments' involvement with each firm depended primarily on the firm's financial structure, and in particular on the kinds of capital to which the firm had access. Third, how a government structures and intervenes in financial markets is a critical component of contemporary industrial policies. Analysis of government-industry relations must focus on how companies get their financing, not just on formal ownership. Finally, the impact of the European Community's Project '92 is extensive, b