Search

The current study aimed at finding probable differences between native-Persian-speaking (n= 72) and native-English-speaking (n= 72) academic writers’ use of hedging devices in the ‘discussion’ sections of research articles (RAs). 144 RA discussions from Persian-text Iranian academic journals published by Iranian state universities and English-text foreign academic journals published by several famous international academic publishers were randomly selected. The publication dates of the RAs ranged from 2017 to 2022. Using a counter-balanced design, two human coders identified and coded the functions of hedging devices in the corpus according to the theoretical framework proposed by Hyland (1998). Results indicated that Iranian authors of Persian-text RAs systematically use much fewer hedging devices in their discussions than their foreign counterparts. It is argued that this pattern might be due to Iranian RA authors’ (a) personality traits, (b) incompetence in academic writing, or (c) cultural mindset. The paper concludes that professional workshops in which native-Persian-speaking authors are taught to be aware of the importance of hedging devices in academic writing might be necessary and that journal editors should also have an eye on the use of hedging in the process of screening the manuscripts they receive for possible publication in the journals they edit.

Framtidens digitala lärande i skolan (FDLIS)

SammanfattningKarlsson, Monica (2018). Gymnasieelevers syn på sitt eget lärande. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragEn specialpedagog ska aktivt arbeta med skolutveckling. Genom att intervjua gymnasieelever om deras syn på sitt eget lärande ämnas vikten av att inkludera och synliggöra elever i skolutvecklingsarbetet belysas. Resultaten kan ses som ett exempel på vad en specialpedagog bör ta i beaktande inför sitt skolutvecklingsuppdrag för att kunna arbeta för en likvärdig skola för alla. Syfte och frågeställningarStudien har till syfte att analysera hur gymnasieelever ser på sitt eget lärande och på vilka sätt de upplever att deras sätt att lära tas i beaktning av skolorna de går på. Följande frågeställningar har formulerats för att syftet ska kunna infrias:•Hur ser gymnasielever på sitt eget lärande?•På vilka sätt upplever elever att deras syn på sitt eget lärande efterfrågas i av skolan genomförda utvärderingar?•På vilka sätt upplever elever att deras syn på sitt eget lärande uppmärksammas i undervisningen? •På vilka sätt integreras elevers syn på sitt eget lärande i skolutvecklingsarbetet?TeoriI målen för specialpedagogprogrammet står det att specialpedagogen ska arbeta med skolutveckling ur ett helhetsperspektiv. För att synliggöra vikten av att göra just detta kan valet av en systemteoretisk utgångspunkt motiveras. Ett systemtänkande behövs för att skapa en lärande organisation. Det är viktigt att synliggöra samband, se mönster i förändring och fokusera på helheter snarare än skilda delar. En systemstruktur beskriver relationer som påverkar beteenden och är skapad av de som ingår i en organisation eller jobbar på en skola. MetodFör att kunna besvara syftet i detta arbete måste elevernas syn på sitt eget lärande lyftas och analyseras. Därför har en kvalitativ metod valts. Syftet med arbetet är inte att komma fram till en absolut sanning om hur verkligheten är beskaffad, utan synliggöra de olika sätt som eleverna upplever sitt eget lärande på. Fenomenografisk metod är en motiverad utgångspunkt då denna syftar till att undersöka hur någon upplever sin omvärld eller ett fenomen. Den vanligaste formen för datainsamling när en utgår från denna metod är genom intervjuer (Barajas, Forsberg & Wengström, 2016, 153). Intervjuerna i denna studie är halvstrukturerade och lägger tonvikt på hur informanterna upplever sitt eget lärande.ResultatGymnasieelever både kan och vill prata om sitt lärande och uppvisar en väl utvecklad metakognitiv förmåga. Samtliga kan nämna flera strategier som de använder sig av i sitt lärande. Flertalet menar dock att de inte nödvändigtvis vet vilka strategier som är bäst lämpade för olika tillfällen. Informanterna beskriver vad det innebär att lära sig något på olika sätt, men många är överens om att det handlar om att lära inför framtiden och att det en lär sig i skolan måste kunna användas i vardagen för att kunna kallas för ”lärande”. Egen motivation och att det som ska läras sätts i ett för eleverna bekant sammanhang, anses enligt flertalet av eleverna vara centralt för att inlärning ska kunna ske. I de fall eleverna misslyckas med att lära är det enligt dem själva deras eget fel. Bristande fokus anges som huvudskäl till misslyckanden. Informanternas syn på sitt eget lärande och deras sätt att lära tar skolorna till viss del hänsyn till. Dock är det huvudsakligen enskilda lärare och klassföreståndare/mentorer som diskuterar lärande med eleverna. De utvärderingsfrågor som skolorna ber eleverna att besvara fokuserar inte på deras lärande och således missar skolledningen att på ett systematiskt sätt samla in denna kunskap. Specialpedagogiska implikationerEn av specialpedagogens huvuduppgifter är att arbeta med skolutveckling ur ett helhetsperspektiv. Således är det viktigt att få med elevernas åsikter i det pedagogiska utvecklingsarbetet och samtala med elever om deras syn på lärande som ett led i att medvetandegöra dem om hur de lär sig och hur de själva kan kontrollera sitt eget lärande. Inte minst då en metakognitiv insikt leder till bättre självförtroende, vilket i sin tur kan leda till både högre motivation och bättre studieresultat. I synnerhet är denna insikt viktig för elever med inlärningssvårigheter och ADHD, en grupp som i lägre utsträckning når målen i skolan än övriga elever (Mytkowicz m.fl., 2014, 51) och således är en extra viktig grupp att arbete mot om ens uppdrag är att garantera en likvärdig utbildning för alla. NyckelordElever, Lärande, Metakognition, Skolutveckling, Utvärdering

Design deals with the material, social, political, cultural, economic, and more, and in relation to history—past, present, and (possible) future(s) At the same time, the objects of design are becoming less traditionally thing- like and rather connected, dynamic, ‘smart’ components of product and service ecosystems. We need, then, to find ways to grapple with (eco)systems, contextual specificities, new forms of technologies, and societal needs in a changing world where we have yet to even begin to adequately come to grips with the implications of our dwindling resources and impending climate collapse; political structures are often woefully ineffective; and advanced capitalism seems to be spinning disastrously out of control. The aim of this conversation is to speculate about future articulations, practices, and contexts of postindustrial design (research), and in the process to prototype the inclusive, rich, realistic yet hopeful discourse among passionate partial perspectives that is necessary to support it. This is a process of developing our ‘response-abilities’—our ‘collective capacity to respond’. This report is based on a workshop by the same name co-hosted by the authors at the Design Research Society conference 2016, UK. Prototyping Practices

While science typically approaches complexity through analysis, that is, by unpacking a complex whole into distinct and more manageable parts, the challenge of design is typically to do the opposite; to resolve often contradictory issues and bring together a meaningful whole. We think that there are more to forms of doing design together than our current terminology allows us to articulate. In particular, we want to explore if there are forms of design doing that open up for a kind of bringing together that is qualitatively different from collaboration, in the same way as the meaningful whole design deals with is something qualitatively different than a combination of parts coming out of an analysis. To learn more about doing design together in design education, we have done a series of experiments with multi disciplinary teams. Analysing the results using Arendt’s distinctionbetween work and action, we suggest that there is a difference between collaborative design where people come together as what they are, and a kind of design togetherness where people come together as who they are. In conclusion, we argue that design education might need to revisit its artistic and methodological foundations with respect to participation.

Tiggare/tiggeri är fenomen som blivit allt vanligare i vårt svenska samhälle. Samtidigt som företeelsen av tiggare/tiggeri blivit mer synlig har även röster som kräver ett förbud av tiggeri höjts. Märkbart är hur det via social media sprids budskap med starka argument som belyserden problematik många människor upplever med tiggeriet. Via social media skapas uppslutningar med olika mål, som växer och frodas i nätets öppna rum. Syftet med vår studie är att få en förståelse för vad en sammanslutning av människor, i detta fall ett Facebook evenemang, kan generera i form av kommunikativ praktik samt vilken inverkan social media kan ha i frågan om dess förmåga att sprida ett budskap. Vi vill sedermera förstå uppropet och det budskap som förmedlas samt se till hur social media spelat roll fördess utveckling. Med en netnografiskt inspirerad forskningsmetod undersöker vi det socialaliv och samspel som sker online, men inom ett begränsat rum, det vill säga det evenemang vivalt att studera. Vår teoretiska referensram utgår från Canettis teori om massan makt vilken viknyter an till vårt nätverksamhälle och till sociala medier. Vidare utgår vi från begreppetFraming vilket är en kulturell inramning vilken beskriver hur sociala rörelser konstrueras, tolkas och beskriver verkligheten, samt rörelsens egen roll. Ur ett sociologiskt perspektiv vill vi förstå uppropet "Förbjud tiggeriet nu", dess budskap samthur dess mobilisering skedde inom ett offentligt rum som Facebook. Resultatet visar på hur ett budskap växer fram, hur det förmedlas och hur det sprids samt vilken stark förmåga till mobilisering ett offentligt evenemang på social media har.

Arbetslösheten bland unga vuxna är idag hög i Sverige. Detta samhällsproblem förebyggs bland annat genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Denna sociologiska studie bygger på kvalitativ metod och baseras på tio intervjuer. Studien undersöker inställningar kring det arbetsmarknadspolitiska projektet ”100 satsningen” hos anställande chefer samt deltagare i projektet. Deras utsagor jämförs med kommunens perspektiv, vilket redogörs genom projektets effektmål. Effektmålen har fått benämningen moraliska dimensionen, informativa dimensionen samt marknadsföringsdimensionen beroende på vad som önskas uppnås. I analysen framkom att denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd kan ses utifrån tre perspektiv: Den goda samhällsmedborgaren, Det goda samhällsprojektet samt Det goda samhället. Resultatet visar att det finns tendenser till att de tre effektmålens dimensioner kan uppnås, att anställande chefer samt deltagare upplever att projektet gynnar både dem och samhället samt att deltagarna ges erfarenheter vilka kan bidra till sysselsättning efter avslutat projekt. Resultatet visar även att projektet bör utvecklas gällande matchning samt informationsflöde.

ObjectivesFor solid organ transplant recipients the risk of skin cancer is markedly increased due to immunosuppression. Many studies propose an annual, or morefrequent, skin screening program by a dermatologist. As the number of transplant recipients increases and survival times improve, the need for screeningand rapid response (as required) access is increasing. DesignIn a quality control study we retrospectively examined the medical records of patients participating in an annual screening program between 1997 and2012. A total of 69 medical records were studied and we here describe the program and present the findings. ResultsWe found malignant melanoma in 3 cases. Cutaneous squamous cell carcinoma occurred in 16 patients and basal cell carcinoma in 12 patients. Themost frequent skin lesions were actinic keratoses, reported in 20 patients. ConclusionsIncidence rates for all diagnoses were elevated compared to the general population. Awareness of the increased risk for skin malignancies is of importanceto those involved in the care of solid organ transplant recipients. Routines for early discovery of skin tumors are needed both in the form of screening,which can also establish risk group status and give preventive education, and as rapid response access for skin lesion diagnosis and treatment.

In the present investigation, 15 first term university students were faced with 80context-based idioms in English (L2) and Swedish (L1) respectively, 30 of whichwere in the source domain of animals, commonly used in both languages, andasked to explain their meaning. The idioms were of varying frequency andtransparency. Three main research questions were thus addressed:1. How well do students master idioms in their L2 as compared to their L1?2. How do (a) degrees of transparency, (b) idiom frequency and (c) thechoice of source domain affect students’ L1 and L2 comprehension?3. To what extent is context used when interpreting L1 and L2 idioms?Results show that while the frequency of an idiom does not appear to play apart in whether it is comprehended or not in either language, the degree oftransparency is of great importance in students’ L2. Also, students make extensiveuse of context in their L2.

The aim of this qualitative study was to examine and understand how teachers see and handle the signs of child poverty within a classroom context. The paper is based on an interview study involving 8 teachers in 2 Swedish schools for children between the ages of 6 to 12 years old. Poverty is a complex word and there are many definitions of it. What do teachers interpret as signs of child poverty in the school context? How do they act when they think it’s necessary to protect a child from being affected by it, and how can we understand their choice of action with the help of action theory? We discovered that the teachers notice different things as signs of child poverty, and they all react in both different and similar ways. But one thing do they have in common: They discuss neither the signs nor their actions with each other. They act mainly on basis of individual choices and opinions, even though they are a part of a larger context in the school organization.

A child’s playfulness and ability to fantasize are also key creative mechanisms in adulthood. Allowing low formal control functions and high self determination is valuable for intrinsic motivation, triggering new ideas, curiosity, experimentation and the desire to impact and change traditional practices – creating innovativeness. This paper sets out to do three things: provide a literature review of the different aspects and angles of knowledge- and competence learning, and the area of creative techniques and an innovative team process; offer experiences and learning from the unique case studies used; and thirdly, to present the concept of Innovopoly - a new tool to better achieve creative learning and examination in higher education through both the innovative working process and the creative process. These elements together give us the ability to discuss how higher education could best implement courses and methods in order to prepare our students for the future.

Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken roll leken spelar i barns språkliga utveckling och på vilket sätt pedagoger kan stimulera barns språkutveckling genom lek. Undersökningen handlar även om förskolans pedagogiska miljö har någon betydelse för barns lek- och språkutveckling. I litteraturen har studier gjorts kring teorier om lekens betydelse för barn, om barns språkutveckling samt om den pedagogiska miljöns inverkan på barns lek- och språkutveckling. En kvalitativ metod i form av intervjuer med pedagoger som arbetar på förskola har använts. I litteraturen och i intervjuerna har det framkommit att den pedagogiska miljön påverkar både lek- och språkutvecklingen samt att leken är oerhört viktig för barns språkutveckling. Denna studie har stimulerat oss till ett fortsatt arbete inom lek- och språkutveckling med barn på förskola.

Validerat; 20101217 (root)

Syftet är att undersöka vilka fel som kan uppstå vid erinring från gruppsamtal, då erinring sker efter sju dagar. Tre halvtimmeslånga gruppsamtal med sex deltagare i varje grupp spelades in. Efter sju dagar fick de skriva ner vad som sagts och vem som sagt det. Resultatet visar att tillkommande uppgift, förvrängning och källförväxling är de tre mest förekommande felaktiga erinringarna i undersökningen. Överdrift och nedtoning tillsammans med generalisering förekommer i mindre omfattning än övriga felaktiga erinringar. I två av samtalen härrör de flesta erinringarna från den första tredjedelen i ursprungssamtalet. I det tredje samtalet åferfinns lika många erinringar från den första och den tredje tredjedelen., The purpose is to study errors that can arise when remembering group conversations. Three half an hour long group conversations with six participants in each conversation were recorded and after seven days the participants wrote down what had been said and who had said what. Several kinds of memory errors were found. In three of the conversations most recall came from the first third of the conversation., Jämför t ex minnen i arbetslivet av vad som sagts vid personalmöten, på styrelsemöten, vid möten med klienter osv.