Search

Stressrelaterad ohälsa är vanligt förekommande för personal inom vård- och omsorgssektorn. Samtidigt karaktäriseras sektorn av variationer i arbetsvillkor som eventuellt resulterar i variationer i arbetsrelaterad ohälsa beroende på verksamhet. En negativ konsekvens av långvarig stress är burnout, som innefattar utmattning och distansering till arbetet. Samvetsstress har visat sig vara en bidragande faktor till burnout. En faktor som i studier identifierats som skyddande mot både stress och burnout är individens förmåga till självmedkänsla. Syftet med denna studie var att jämföra nivån av samvetsstress och burnout hos personal mellan tre olika verksamheter inom vård- och omsorgen, LSS/SOL-boende, äldreboende och hemtjänst samt studera huruvida självmedkänsla modererar sambandet mellan samvetsstress och burnout. Studien är en tvärsnittstudie där 443 deltagare som arbetar inom dessa verksamheter besvarade en internetenkät. ANOVA-analyser visade att personal som arbetar på äldreboende och inom hemtjänst upplevde mer samvetsstress och burnout än de som arbetar på LSS/SOL-boende. Moderationsanalysen visade att högre grad av självmedkänsla stärkte sambandet mellan samvetsstress och utmattning. Självmedkänsla hade ingen påverkan på sambandet samvetsstress och distansering till arbetet. Studien tyder på att personal inom vård- och omsorg påverkas olika av samvetsstress och burnout beroende på var de jobbar, och att självmedkänsla inte har den skyddande roll som förväntats.

Bakgrund: Det är vanligt att undersköterskor på äldreboende upplever påfrestande känslor i samband med vård av boende i livets slutskede och vid bortgång. Det har visat sig att stöd till undersköterskor vid påfrestande situationer är viktigt, dock är det ofta underprioriterat inom äldreomsorg. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka upplevelser undersköterskor, som arbetar på ett äldreboende, har av att vårda boende i livets slutskede och när de boende går bort samt hur de hanterar detta personligen och inom organisationen. Metod: Sex individuella och kvalitativa intervjuer av semistrukturerad karaktär genomfördes med undersköterskor på ett äldreboende i en stor kommun i Sverige. Resultat:Undersköterskorna upplever påfrestande känslor i samband med vård av boende i livets slutskede och bortgång samtidigt som de upplever att det är fint att få vara med den boende i livets sista stund. De använder sig av olika strategier för att hantera svåra situationer. Kollegor fungerar som ett stöd. Handledning kan underlätta i situationer som av dem upplevs som svåra, där många boende går bort under en kort period och när dödsfallen är utdragna. Fördjupad utbildning inom palliativ vård är viktigt och någonting som undersköterskorna önskar mer av. Diskussion: Påfrestande känslor som undersköterskorna upplever kan grunda sig i att de ser själva individen förändras och försvagas och inte det praktiska som vården innebär.

The aim of this observational study was to see how social interaction works in nursing homesdayroom. The focus was to study the staff and the residents during lunch, afternoon coffee,and during the eventual common activity. The observation persons were passive and they didnot communicate with either staff nor with the residents. The theoretical framework usedwas Georetrendens theory, KASAM and Communication theory. The results showedthat social interaction in the dayroom of the nursing home is rarely spontaneous, but mustinstead be planned by the staff. The results also showed differences in theinteraction regarding the treatment of the residents. The younger and older staff had differentapproaches. Staff who had a different cultural background than the Swedish had anotherway to respond to the residents. The residents were unhappy about the lack of activities. Theyexpressed that they felt lonely when the staff had several tasks outside the nursinghome. Another thing we observed was that the staff often urged the residents to go and rest intheir apartments. There was also a difference in the various nursing homes that wereobserved; the smaller nursing home had one staffgroup that some of the residents had for longknown each other because of the small community they live in.