Search

Arbetet med våldsutövare har utvecklats från att tidigare betrakta partnervåld som ett problem som skulle hanteras inom familjen till att män idag kan få stöd i form av behandling. Socialnämndens uppdrag med våldsutövare regleras i Socialtjänstlagens 5 kap 11 §, då socialnämnden ska verka för att våldsutövare ska ändra sitt beteende. Genom en fokuserad litteraturöversikt syftar studien till att bidra med utökad kunskap om de behandlingsmetoder för våldsutövare som Socialstyrelsen rekommenderar för svenska socialtjänsten. Därtill syftar uppsatsen till att undersöka hur olika typer av våld beaktas i de rekommenderade behandlingsmetoderna, vilka komponenter som kan identifieras samt dess forskningsstöd. Socialstyrelsen lyfter fram metoderna Samtal om våld, Alternativ till våld, Icke-våldsgrupp och IVIN i arbetet med våldsutövare. Föreliggande studies resultat är att metoderna inte anses ha tillräcklig evidens. Centrala behandlingskomponenter som identifieras i behandlingsmetoderna är MI, KBT och Psykodynamisk terapi, några av komponenterna har evidens. Behandlingsmetoderna utger sig för att rikta in sig på olika typer av våld, det framkommer dock inte hur behandlingarna riktar in sig på de olika typerna av våld. Studiens resultat analyseras i ljuset av begreppen coping, maskulinitetsnormer, makt och utifrån tidigare forskning. Studiens slutsatser synliggör behovet av tydliga och vetenskapligt grundade riktlinjer för behandling av våldsutövare utifrån rådande kunskapslucka.

Syftet med studien var att undersöka hur och i vilket syfte arbetsterapeuter använder musik i behandling. För att besvara syftet valdes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Sex yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades. Intervjuerna analyserades och resulterade i nio kategorier: Att uppnå välbefinnande, Att uppnå känsla av kompetens, Att stimulera till aktivitet, Att uppmuntra social kontakt, Att skapa lugn, Att minska smärta, Att träna och bibehålla fysiska funktioner, Att träna och bibehålla kognitiva funktioner och Att skapa struktur i en aktivitet. Sammanfattningsvis visar denna studie att arbetsterapeuterna tyckte att musik var ett lättillgängligt och bra medel i behandling samt att det gick att använda för de flesta patientgrupper. Ofta var syftet att patienter skulle få göra något lustfyllt och roligt, påminnas om att de klarade att utföra och stimuleras till att utföra aktiviteter. Musik användes för att skapa social kontakt och gemenskap. Som smärtlindring var musik effektivt då det tog bort fokus från smärtan. Det visade sig även att musik motiverade till rörelse och användande av kognitiva funktioner. Lugn och rogivande musik användes för att uppnå avslappning. Det framkom i resultatet att musik kunde användas för att skapa struktur i aktivitet. I slutsatsen uppmuntras vidare forskning kring musik som struktur i aktivitet då författarna inte hittat tidigare studier om det.

Syftet med denna studie var att undersöka vilken evidens det fanns för att användandet av hund vid arbete med klienter i olika situationer har någon fysiologisk effekt. Frågor vi ställde oss var i vilka situationer hunden används som medel, vilka mätmetoder som har använts, vilka fysiologiska effekter som uppmätts, vilka ytterligare effekter som uppmätts samt hur hunden kan användas som medel i en arbetsterapeutisk kontext. En systematisk sökning efter vetenskapliga artiklar utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Efter att studierna granskats utifrån kvalitet, samt inklusions- och exklusionskriterier, återstod 11 artiklar av kvantitativ karaktär som analyserades utifrån syfte och frågeställningar. Genom kritisk granskning och sammanställning av litteraturen skapades en syntes från tidigare genomförda empiriska studier. På detta sätta hittades vad som fungerar, vad som är effektivt och vilket vetenskapligt stöd för användningen av hund som finns. Resultatet visar viss evidens för några av de fysiologiska variablerna som sänkt hjärtfrekvens samt att rörelserelaterade aktiviteter i form av promenaders längd och hastighet samt personers gångmönster förbättrades. De övriga fysiologiska samt de ytterligare variabler författarna undersökte visade flera på statistisk signifikans. Dock nådde evidensstyrkan endast otillräckligt vetenskapligt underlag vilket gör att det inte går att dra några säkra slutsatser om evidens. Samtidigt såg författarna att orsaken till det otillräckliga vetenskapliga underlaget i flera fall berodde på att endast en studie undersökt en specifik variabel som i sig gav högt bevisvärde, och detta gör att författarna trots det begränsade vetenskapliga underlaget menar att det finns belägg för att uttrycka att hunden kan vara användbar i en arbetsterapeutisk kontext på flera plan. Detta då arbetsterapeutens arbetsområde ofta täcker in en stor del av en människas liv och att hunden där kan vara ett bra redskap i att nå flera av klientens behovsområden.

Bakgrund: Ungefär 15000 personer i Sverige har idag diagnosen multipel skleros som är en autoimmun sjukdom som angriper myelinet i det centrala nervsystemet. Ungefär 40-60 % av alla personer med multipel skleros drabbas av kognitiva nedsättningar. Dessa nedsättningar kan orsaka svårigheter i vardagen och här blir arbetsterapeutens roll framträdande. Syfte: Att ta reda på vilka rehabiliterande interventioner som kan tillämpas inom arbetsterapi, vid kognitiva nedsättningar hos personer med multipel skleros. Metod: En litteraturstudie gjordes där databaserna Cinahl, Medline och Amed genomsöktes med sammanlagt fem olika sökordskombinationer. Slutligen inkluderades 10 artiklar. Endast interventioner som arbetsterapeut kan utföra samt artiklar innehållande en beskrivning av interventionerna inkluderades. Medicinska behandlingar, fokus på andra symtom än de kognitiva samt artiklar utan beskrivning av interventioner exkluderades. Dataanalysen gjordes med hjälp av frågor som författarna ställde till artiklarna. Resultat: Ett antal interventioner framkommer i resultatet, både träning och kompensatoriska metoder redovisas. Databaserad träning, penna-papper uppgifter, olika strategier, användandet av en handdator, ett gruppbaserat program etc. redovisas. Studierna ger överlag ett positivt resultat. Slutsats: Slutsatsen som dras av författarna är att interventioner för kognitiva nedsättningar fungerar men ingen enhetlig bild kan presenteras då samtliga, som undersökts i denna studie, är mycket olika. Alla de redovisade interventionerna anses, av författarna, vara möjliga att utföra av en arbetsterapeut.