Search

As the climate is changing, there are clear impacts on the mass balance of glaciers. A glacier can be defined as the result of sufficient accumulation, in the form of snow and rain, compared to its ablation, the different types of glacial loss, a balance that then determines the size of the glacier. A phenomenon in glacial environments where processes and effects on the environment are still relatively unknown arethe so-called firn aquifers. Firn aquifers are a type of “glacial groundwater” where water seeps through the firn, a form of more compact snow, and then accumulates and forms masses of water on top of the more compact ice. These water reservoirs can then affect glacial hydrology, mass balance, and the ice dynamics in the area by acting as a buffer for the meltwater on the way to the sea, causing and intensifying hydrofracturing, lowering the glacier’s albedo as well as acting as a heat source which in turn can deform the underlying ice. In 2018 and 2019, Ground Penetrating Radar measurements were made on Lomonosovfonna, a glacier on Svalbard, to measure the position and water level of one of the glaciers’ firn aquifers. The purpose of this study is to compare the radar data with measured data of the snow and firn density (stake measured during 2012, 2014, and 2016 at three different locations) to see what effects the density profile has on the radar-derived depth measurements. For this, ArcGIS was used to plot the intersection points of 2018 and 2019, to compare the two year’s different depth to the underlying water table. Then, MATLAB was used with the stake measured density profile and interpolated with the calculated depth values with the same two-way travel time as the GPR data to correlate the depths to the same intersection points. The general result showed that the firn densityprofile did have an impact on the data, but not significantly enough to alter the overall values as the change between the two years are of the similar magnitude. There are many different variables that could have played a role in the achieved results and further research needs to be done in order to establish a more in-depth conclusion När klimatet förändras finns det tydliga effekter på glaciärernas massbalans. En glaciär kan definieras som resultatet av tillräcklig ackumulering, i form av snö och regn, jämfört med dess ablation, de olika typerna av glaciärförlust, en balans som sedan avgör glaciärens storlek. Ett fenomen i glaciala miljöer där processer och effekter på miljön fortfarande är relativt okända är de så kallade firn akvifärerna. Firn akvifärer är en typ av "glacialt grundvatten" där vatten sipprar genom firnen, en form av mer kompakt snö, och sedan ackumuleras och bildar vattenmassor ovanpå den underliggande isen. Dessa lagringar av vatten kan sedan påverka glacialhydrologin, massbalansen och isdynamiken i området genom att bland annat fungera som en buffert för smältvattnet på väg mot havet, orsaka och intensifiera hydrofrakturering, sänka glaciärens albedo samt fungerar som en värmekälla som i sin tur kan deformera den underliggande isen. År 2018 och 2019 gjordes Georadar-mätningar på Lomonosovfonna, en glaciär på Svalbard, för att mäta positionen och vattennivån för en av glaciärernas akvifärer. Syftet med denna studie är att jämföra radardata med uppmätt data från snö- och firndensitet (uppmätt under 2012, 2014 och 2016 på tre olika platser) för att se vilka effekter densitetsprofilen har på radarhärledda djupmätningar. För detta användes ArcGIS för att plotta skärningspunkterna för 2018 och 2019 och att sedan jämföra de två årens olika djup med den underliggande vattenytan. Sedan användes MATLAB med den uppmätta densitetsprofilen, och interpolerades med de beräknade djupvärdena med samma tvåvägs-restid som GPR-data uppmätt för att korrelera djupen till samma skärningspunkter. Det allmänna resultatet visade att firn densiteten hade en inverkan på data, men inte tillräckligt signifikant för att ändra de övergripande värdena eftersom förändringen mellan de två åren är av samma storlek. Det finns många olika variabler som kunde ha spelat en roll i de uppnådda resultaten och ytterligare forskning behöver göras för att fastställa en mer djupgående slutsats.

The conditions of temperature and the “Glaciar Norte” ice conductivity in the Citlaltepetl volcano are studied with the aim to determinate its basal permafrost. From temperature records close to surface, the temperature average in internal steady-state of “Glaciar Norte” was estimated using a sinusoidal method, which manage the thermal-conductive properties of ice. Through its temperature profile, an approach to the thermal conditions of Mexico´s main glacier was obtained. The results may suggest the existence of a basal permafrost, which would be due to the ice insulation and the thermal conduction by direct contact between ice and substratum., Se estudian las condiciones de temperatura y la conductividad del hielo del “Glaciar Norte” del volcán Citlaltépetl con el objeto de determinar la existencia de permafrost basal. A partir de registros de temperatura cercanos a la superficie se estimó la temperatura media en estado estacionario del interior del “Glaciar Norte” mediante un método sinusoidal que utiliza las propiedades termo-conductoras del hielo. A través de su perfil de temperatura se obtuvo una aproximación a las condiciones térmicas del principal glaciar de México. Los resultados podrían sugerir la existencia de un permafrost basal, el cual sería producto del aislamiento del hielo y de la conducción térmica por contacto directo entre el hielo y el substrato.

The conditions of temperature and the “Glaciar Norte” ice conductivity in the Citlaltepetl volcano are studied with the aim to determinate its basal permafrost. From temperature records close to surface, the temperature average in internal steady-state of “Glaciar Norte” was estimated using a sinusoidal method, which manage the thermal-conductive properties of ice. Through its temperature profile, an approach to the thermal conditions of Mexico´s main glacier was obtained. The results may suggest the existence of a basal permafrost, which would be due to the ice insulation and the thermal conduction by direct contact between ice and substratum. Se estudian las condiciones de temperatura y la conductividad del hielo del “Glaciar Norte” del volcán Citlaltépetl con el objeto de determinar la existencia de permafrost basal. A partir de registros de temperatura cercanos a la superficie se estimó la temperatura media en estado estacionario del interior del “Glaciar Norte” mediante un método sinusoidal que utiliza las propiedades termo-conductoras del hielo. A través de su perfil de temperatura se obtuvo una aproximación a las condiciones térmicas del principal glaciar de México. Los resultados podrían sugerir la existencia de un permafrost basal, el cual sería producto del aislamiento del hielo y de la conducción térmica por contacto directo entre el hielo y el substrato.

Melting glaciers are the major contributor to sea level rise. Glaciers are sensitive indicators of climate change and current experience strong developments in a rapidly warming Arctic environment. Time-series of the mass balance of the glacier Nordenskiöldbreen are constructed by using height observations from the stake measurements on the glacier. The connection between the glacier mass balance and monthly averaged weather parameters observed at nearby meteorological stations will be analyzed. The total net balance on glacier Nordenskiöldbreen is found to be negative (-0.09 m w.e. per year) between 2005 and 2017. The mass balance during the summer season correlates strongest with maximum air temperature, while the winter balance is found to be mostly influenced by cloud cover and temperature, rather than precipitation. The results show that precipitation observed at nearby weather stations are not representative for precipitation amounts observed on the glacier. Glaciärer som smälter är en av de största bidragen till den förhöjda havsnivån. Det är därför viktigt att studera Svalbards glaciärer för att kunna svara på hur den arktiska uppvärmningen påverkar issystemen. En tidsserie över massbalansen för glaciären Nordenskiöldbreen skapades genom höjdobservationer från stavmätningar befintliga på glaciären. I nästa steg analyserades kopplingen mellan glaciärmassbalansen och väderparametrarna som observerats vid närliggande meteorologiska stationer. Den totala netbalansen på glaciären Nordenskiöldbreen visade sig vara negativ (-0.09 m w.e. per år) mellan år 2005 och 2017. Massbalansen under sommarsäsongen korrelerade starkast med maximal lufttemperatur medan vinterbalansen var mest påverkad av molntäcke och temperatur, snarare än nederbörd. Resultaten visar att nederbörd observerad vid närliggande väderstationer inte är representativ för nederbördsmängder observerade på glaciären.

In this project, we analyse the ability of two regional climate models to simulate meteorological conditions on Nordenskiöldbreen, a glacier in Svalbard. To do so, regional climate model output is compared with in situ measurements from an automatic weather station. Detailed information about the weather conditions on Nordenskiöldbreen is important for simulating the glacial mass balance in a changing climate. The parameters analysed were the following: temperature, air pressure, relative humidity, precipitation, cloud cover, wind speed and wind direction. The weather station did not measure all parameters, cloud cover was instead estimated through the incoming longwave radiation and temperature, while precipitation was calculated from snow depth. The results show that the models represent certain parameters better than others. Temperature, air pressure and wind speed and direction are found to be simulated with high precision. Poorest agreement is found for precipitation, which appears to be both difficult to simulate and observe. Relative humidity and cloud cover show average agreement with the station. The conclusion of the project is that the estimation of some of the parameters is satisfactory, while others are lacking. None of the models can be determined to have performed significantly better than the other. I det här projektet analyserades två regionala klimatmodellers förmåga att simulera meteorologiska förhållanden på Nordenskiöldbreen, en glaciär på Svalbard. Detta gjordes genom jämförelser av data från regionala klimatmodeller mot lokala mätningar från en automatisk väderstation. Detaljerad information om väderförhållandena på Nordenskiöldbreen är viktigt för att kunna simulera glaciärens massbalans i ett föränderligt klimat. Parametrarna som jämfördes var temperatur, lufttryck, relativ luftfuktighet, nederbörd, molntäcke samt vindhastighet och vindriktning. Stationen mätte inte alla parametrar, molntäcket uppskattades istället genom inkommande långvågig strålning och temperatur, medan nederbörd beräknades via snödjup. Resultatet visar att modellerna representerar vissa parametrar bättre än andra. Temperatur, lufttryck, vindhastighet och vindriktning simuleras med hög precision. Parametern med lägst samband är nederbörd, somverkar vara svår både att simulera och observera. Relativ luftfuktighet och molntäcke har ett medelmåttigt samband till stationen. Slutsatsen av projektet är att modellernas uppskattning av några parametrar är tillräckligt bra, medan andra är bristfälliga. Ingen av modellerna kan bedömas ha presterat signifikant bättre än den andra.

Glaciers are important components of the Earth's environment and are mainly found in polar and high elevation areas. They are crucial for understanding the past, ongoing and upcoming environmental changes, relevant for fresh water supply, logistical and recreational purposes. Subsurface temperature of glaciers is an important parameter heavily influencing the fluxes of mass and energy. The project focuses on how the temperature changes inside glaciers and which factors contribute to the change. Thermal conduction is one of the key processes controlling the thermodynamics of glaciers. This defines how well heat is transferred inside glaciers and how well the temperature propagates. The process of heat conduction at Lomonosovfonna ice field, Svalbard, is described using numerical simulations constrained by measured initial and boundary conditions. Simulated subsurface temperature is in line with measurements before the onset of melt in summer. After that deviations increase as the used model does not consider the process of melt water refreezing. This makes the simulation only partially successful. Glaciärer är viktiga komponenter i jordens omgivning och återfinns främst i polarområden och områden på hög höjd. De är viktiga för att förstå tidigare, pågående och kommande miljöförändringar, relevanta för färskvattenförsörjning, logistiska och återskapande ändamål. Temperaturen inom glaciärer är en viktig parameter som påverkar flödena av massa och energi. Projektet fokuserar på hur temperaturen förändras inom glaciärer och vilka faktorer som bidrar till förändringen. Värmeledning är en av nyckelprocesserna som kontrollerar termodynamiken hos glaciärer. Detta definierar hur väl värme förflyttas inom glaciärer och hur väl temperaturen sprider sig. Värmeledningsprocessen på isfältet Lomonosovfonna, Svalbard, beskrivs med hjälp av numeriska simuleringar begränsade av uppmätta initial- och gränsförhållanden. Simulering av temperaturen under ytan stämmer överens med mätningarna före smältningen på sommaren. Därefter ökar avvikelsen, eftersom modellen som använts inte tar hänsyn till processen av återfrysning av smältvatten. Detta gör att simuleringen endast är delvist lyckad.

Varmare klimat är något som kontinuerligt påverkar glaciärer planeten över och har under det senaste århundrandet vidtagit en global ökning av negativa massbalanser. Denna trend kan bidra till variationer i havsnivån och orsaka problem med översvämningar över hela världen. Övervakning och observation av världens glaciärer är därför väldigt viktigt och genom att skapa modeller som tillåter insyn i glaciärernas respons till atmosfärisk fluktuation går det att åstadkomma en djupare förståelse för hur den globala uppvärmningen kommer att utvecklas. I detta projektet återskapas massbalansen för Brewster Glacier, Nya Zeeland, för perioden 2005 – 2015 genom tillämpning av graddagar. Modellen har försetts med data från ett nyligen genomfört nedskalningsprojekt som har producerat atmosfäriska data för perioden 1979 – 2015 vilket tillåter modellen att köras. Resultaten som presenteras kommer att bidra till större inblick i graddags-modellen om huruvida tillvägagångssättet att använda enkel temperatur- och nederbördsdata är tillförlitligt för att porträttera massbalansen för glaciärer. Warmer climate is something that is continuously affecting glaciers across the planet and has during the last century gained a global increase in negative mass balances. This trend has contributed to sea-level rise and had other impacts on water resources. Monitoring and observing the worlds glaciers is therefore very important and by creating models that allows insight in the glacier response to atmospheric fluctuation, it is possible to obtain deeper knowledge on how the global warming will develop. In this project, the mass balance of Brewster Glacier, New Zealand, is reconstructed for the period 2005 – 2015 using a degree-day approach. The input for the model has been obtained from a recent downscaling project that has produced atmospheric data over the period 1979 – 2015 that allows the model to run at a daily temporal resolution. The results presented are going to contribute to a greater insight in the degree-day model as to whether the approach of using simple air temperature and precipitation data are reliable to portray the mass balance of glaciers.

Glacial environments in the Arctic are a much-studied topic as well as a field of research with strong influences regarding the current and future global climate of our planet. This report is focused on the meteorological conditions on Nordenskiöldbreen glacier from 2009-2015 and how they correlate with each other, the glacier surface and the surrounding terrain. With data gathered from an automatic weather station located at the centre of the glacier, a range of meteorological parameters is examined; wind direction and velocity, snow depth, cloud cover, incoming and reflected shortwave radiation, temperature deficit, albedo and drifting snow. Seasonal differences were discovered, especially for wind direction and velocity where winds from the northeast occurred more frequently in the winter, indicating katabatic winds, whereas winds from the west and southwest were more pronounced in the summer. The calculated temperature deficit shows that katabatic winds blow down-glacier under stably stratified conditions and are shown to increase in strength with increasing temperature deficit (atmospheric temperature minus surface temperature). The mean albedo at Nordenskiöldbreen during this period is within the expected limits, 0.8 for snow and 0.3 for ice and the cloud cover was 0.58. Additionally, it could be observed that the occurrence of dry, drifting snow is present in the winter season as snow depth shows pronounced drops during high-wind events in winter. Overall, it is concluded that most of the examined parameters correlate and need each other to function and act as mechanisms within the cryosphere and as such it is crucial for scientists to understand their connected relationships when attempting to study global climate changes.

A glacier contains of many different layers of different properties. Each layer is formed during a calendar year similar to tree rings and their layers. A glacier has two different zones, the first one referred to as accumulation zone, where the addition of snow exceeds the loss of snow. The second, the ablation zone, is the zone where the loss of snow exceeds the addition of snow. These two zones are divided by the equilibrium line, where the addition of snow equals the loss of snow. Lenses of ice, caused by the summer melt, usually divide the horizontal layers within the glacier from one another. During the winter, snow will accumulate on top of the glacier and during the upcoming summer, the same snow will partly melt due to solar radiation. Some of this meltwater will penetrate the ice lenses and the layers of snow beneath, while some of it will refreeze as the winter once again returns. As the seasons change, freshly fallen snow will be compacted and somewhat water saturated. Compaction will lead to air passages being sealed off into separate air bubbles, which also leads to a change in density; a fixed volume gets heavier due to ongoing compaction. Snow that gets compacted turns into firn which has a larger mass per volume than snow does. Further compaction leads to glacier ice. The purpose of this study is to determine what effect the ice lenses has on the permeating meltwater and whether differences in snow density have similar effects. To achieve this purpose, a glacier was simulated inside a freezing room, with the help of a box that was packed with a few layers of snow. The amount of layers represented the same amount of years for a natural glacier. The experiment was performed twice, once without ice lenses but with varying densities and once with ice lenses but with similar densities. The very top layer was dyed red to track the descending meltwater accurately. To cause the melting, five infrared lamps were used to simulate solar radiation on the very top. En glaciär består av många olika lager med olika egenskaper. Var lager uppstår under ett kalenderår likt trädringar och de lager de består av. En glaciär har två olika zoner. Den första benämns som ackumulationszonen, där tillförseln av snö överskrider förlusten av snö. Den andra, ablationszonen, är den zon där förlusten av snö överstiger tillförseln av snö. Dessa två zoner skiljs åt av jämviktslinjen, där tillförseln av snö är lika med förlusten av snö. Islinser, som skapas av sommarens smältvatten, skiljer oftast de horisontella lagrena inom glaciären åt. Under vinterhalvåret ansamlas snö på glaciärytan och smälter delvis under sommaren av värme från solen. En del av detta smältvatten penetrerar islinserna och den underliggande snön, medan en del av det åter smälter under vintern. När säsongerna ändras kompakteras snön och blir delvis vattenmättad. Kompaktion leder till att passager inom isen separeras till enskilda luftbubblor, vilket också ökar densiteten; en specifik volym får högre massa på grund av ett ökat tryck. Snö som kompakteras övergår till firn, vilket har högre massa i förhållande till volymen än vad snö har. Fortsatt kompaktion leder till att firnen övergår till en glaciäris. Syftet med denna studie är att bestämma vilken effekt islinser har på perkolerande smältvatten och om skillnader i densitet hos snö har liknande påverkan. För att uppnå detta syfte simulerades en glaciär i ett frysrum, med hjälp av en låda som packades med några lager snö. Mängden lager representerade samma antal år i en naturlig glaciär. Experimentet utfördes två gånger, en gång utan islinser men med varierande densitet och en gång med islinser men med liknande densitet. Det översta lagret färgades rött för att kunna undersöka det sjunkande smältvattnet exakt. För att ge upphov till smältan användes fem infraröda lampor för att representera solens strålar längs ytan.

International Permafrost Association. Congreso Ibérico (6º. 2017. Mieres, España), Instituto Geológico y Minero de España, España

According to climatic models there will be an increase in the amount of greenhouse gases which results in a warming of the earth where the change will be most prominent in the high latitudes. Glaciers mass balance is a good climate change indicator as the response is fast when climate is changing. Glacier mass balance, area of glaciers, elevation line altitude data for 13 glaciers in Scandinavia as well as North Atlantic oscillation (NAO), Arctic oscillation (AO) and sunspot data where gathered and a principle component analysis (PCA) where made. PCA is a multivariate statistical technique with the goal to extract important information and reduce the dimension of data. Three distinct groupings where found within the data set and was identified as extreme years of North Atlantic Oscillation and Arctic Oscillation and one glacier which had the largest area of the 13 glaciers. The PCA explained that all the variables in the data set is correlated with North Atlantic and Arctic Oscillation to about 40 % and we can conclude that there is a regional and local forcing within our data where the regional (NAO and AO) is of more importance for the variance and for the mass balance. Enligt klimatmodeller kommer en ökning av växthusgaser i atmosfären leda till en ökning av temperaturen på jorden, den ökningen kommer främst att ske på höga latituder. Glaciärer är bra indikation på förändrat klimat på grund av deras korta responstid när klimatet ändrar sig. För tillfället finns det ca 1900 glaciärer utspridda i de Skandinaviska bergen. Eftersom Skandinavien är så avlångt är det en skillnad i meterologiska och klimatiska förhållanden, både i en nord-syd riktning men även i en öst-väst riktning med kontinentala glaciärer i öst och mer marina i väst. Klimat och glaciärdata för 13 olika glaciärer i Skandinavien, 5 från Sverige och 8 ifrån Norge har samlats in och en statistisk analys, principle component analysis (PCA) har gjorts för att se vad som påverkar massbalansen för glaciärerna. De klimat parametrar som har undersökts är Nordatlantsika oscillationen (NAO), Arktiska oscillationen (AO) och solfläckar tillsammans med massbalans, equilibrium line altitude (ELA) och area för glaciärerna. Tre grupperingar har hittats som kan kopplas till olika klimatvariabler och PCA visar extremår för NAO och AO samt en glaciär som har den största arean. PCA analysen visade att alla variabler korrelerade till NAO och AO med omkring 40 % och vi kan dra slutsatsen att det finns en drivande regional och lokal kraft inom vårat dataset där NAO och AO är viktigast för massbalansen.

Global warming leads to increased precipitation in the Arctic, as warmer air can carry more moisture. The consequence is that many arctic glaciers get steeper slopes over time as increased melt at their lower part causes thinning and increased solid precipitation in their upper regions leads to thickening of the glacier. Ice flow of glaciers is strongly controlled by the surface slope, where steeper slopes leads to increased ice flow. An altered flow regime of the glaciers can lead to unpredicted contributions to sea-level changes as more glacier ice is delivered to lower regions and eventually to the sea through calving of melt- runoff. Long-term measurements of ice-flow velocities are therefore crucial to receive a better understanding of how glaciers respond to climate changes in a temporal and spatial scale. This study investigates ice flow velocities measured over a period of 10 years between 2006 and 2015 on Nordenskiöldbreen, Svalbard. The poly-thermal outlet glacier is centrally located on Spitsbergen; the main island of the Svalbard archipelago (74N°,10°E /81N°,35°E). Ice-flow velocities are measured continuously using stand-alone single-frequency GPS receivers attached to 8 metal stakes along the central flow line of Nordenskiöldbreen. The Institute for Marine and Atmospheric research in Utrecht, the Netherlands (IMAU) has developed such GPS units to measure ice-flow velocities at low costs and all year-round. Ice flow velocities at the central-flow line of Nordenskiöldbreen for the period 2006-2016 are estimated to be between 40 and 60 m a-1. Results show that maximum ice flow velocities can reach up to 80 m a-1 and occur mainly in the beginning of July. The highest annual averaged velocity of 53.88 m a-1 was measured during summer 2014. Averaged ice-flow velocities show an increasing trend of about 1.78 m a-1 during summer seasons. Results are further compared with mass balance observations and temperature records to analyze how glacier systems respond to climate changes. Klimatuppvärmningen bidrar till att glaciärer blir tunnare och smälter snabbare. Ett varmare klimat är också orsaken till att snöfall ökar då varmare luft kan transportera mer fuktighet. Konsekvensen blir att glaciärer i arktiska områden får brantare sluttningar. Brantare sluttningar leder sedan till att glaciärer rör sig snabbare. Om glaciärer plötsligt rör sig snabbare uppstår möjligheten att havsnivån också stiger snabbare. Uppsatsen undersöker is-hastigheten från Nordenskiöldbreen. Nordenskiöldbreen är en glaciär på Spetsbergen, Svalbard som går ut i Adolfbukta innerst Billesjorden. Hastigheten uppmättes med hjälp av 13 GPS-stationer på glaciärens yta, placerade mellan 800 och 1200 meter över havsnivån. GPS-stationerna är utvecklade av Institut för Marin- och Atmosfär-undersökningar i Utrecht, Holland (IMAU) för att mäta glaciärens hastighet året runt till låga kostnader. Sedan 1997 har Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala Universitet utfört flera mätningar på Nordenskiöldbreen för att mäta massbalans, isrörelse och miljöförändringar. Massbalans mätningar har visat att glaciären fick brantare sluttningar över den senaste tio-års perioden. Uppsatsen analyserar trenden för isrörelse vid Nordenskiöldbreen över de senaste tio åren. Dessutom är resultanterna jämförda med massbalans-analyser och temperaturmätningar från Svalbard Flygplats. Jämförelsen hjälper att förstå hur glaciärens system reagerar på klimatförändringar. De uppskattade hastighetsresultaten visar att Nordenskiöldbreen rör sig med en medelhastighet av 45-53 meter per år. Isrörelse kan nå upp till 80 meter per år och är främst förekommande under juli månad när temperaturen är hög. Detta producerar då mer smältvatten vilket driver upp vattentrycket vid glaciärens botten och leder till basal glidning.

The global warming that’s taking place have an impact over the Earth and the glaciers on Svalbard are undergoing rapid changes as a result. The annual air temperature has been rising on Svalbard since the early 1900’s and in a climate projection expected temperatures continue to rise. The glacial mass balance is important for monitoring glacier response to climate change. In this study the mass balance of Nordenskiöldbreen from 1957 to 2016 is modelled with a temperature-index model. The meteorological data used in the model, precipitation and air temperature, has been measured at a weather station located in Longyearbyen since 1957. The long simulation run makes trends in mass balance, precipitation and air temperature apparent. The mass balance can also be correlated to the temperature and precipitation, which provide important information on how these affect the behavior of glaciers. The results obtained can be used to predict how glaciers change in the future with climate change. In the simulation Nordenskiöldbreen’s mass balance has a negative trend, precipitation doesn’t have any trend and air temperature has a positive trend. The long-term mass balance is controlled by air temperature and the short-term interannual mass balance is caused by precipitation fluctuations. Den globala uppvärmningen som sker just nu har en påverkan över hela jorden och glaciärer på Svalbard genomgår snabba förändringar som följd. På Svalbard har den årliga medeltemperaturen stigit sedan början av 1900-talet och i en klimatprojicering förväntas temperaturen att fortsätta stiga. Den glaciala massbalansen är viktig för att övervaka glaciärers respons till klimatförändringar. I detta arbete modelleras Nordenskiöldbreens massbalans från 1957 till 2016 med hjälp av en temperaturindex modell. Den meteorologiska data som används i modellen, nederbörd och temperatur, har mätts vid en väderstation i Longyearbyen sedan 1957. Med den långa tidsperioden i modellen blir långsiktiga trender i massbalans, nederbörd och temperatur tydliga. Massbalansen kan även korreleras mot temperatur och nederbörd, vilket ger viktig information om hur dessa påverkar glaciärers beteenden. De resultat som framkommer kan användas för att förutspå hur glaciärer förändras i framtiden med en klimatändring. I simuleringen har Nordenskiöldbreens massbalans en negativ trend, nederbörd har ingen trend och temperatur har en positiv trend. Det är temperatur som styr den långsiktiga massbalansen och den kortsiktiga mellanårs-massbalansen styrs av nederbörds fluktuationer.

Jusqu’à ces dix dernières années, les recherches sur le changement environnemental dans les milieux montagnards ont principalement été du ressort des sciences de la terre et de la vie. Les sciences de l’homme et de la société ont été peu mobilisées sur ces terrains. Cette situation est encore plus critique lorsqu’il s’agit des massifs montagneux situés hors d’Europe et d’Amérique du nord. Or il est essentiel d’étudier la transformation des écosystèmes montagnards – stress hydrique, désertific...

Glaciers began to retreat around the mid 1800's in the Ecuadorian Andes and New Guinea, but only towards the end of the 19th century in East Africa. Here the onset of the ice recession as well as the drop of lake levels were due to a change in the hydroclimatic conditions caused by circulation changes in the Indian Ocean sector. Pertinent to the onset of glacier retreat was a reduction of cloudiness accompanying the decrease of precipitation. Subsequently, a gradual warming and an increase in atmospheric humidity became the more prevalent forcings. The ice wastage appears accentuated in all of the tropics during the past two decades., Le recul des glaciers du Mont Kenya dans le contexte global des tropiques Les glaciers ont commencé leur retrait autour de la moitié du XIXème siècle dans les Andes équatoriales et en Nouvelle-Guinée, mais il faut attendre la fin du XIXème siècle pour les voir entamer leur recul en Afrique de l'Est. Dans cette région, la déglaciation, comme la baisse du niveau des lacs, est due à des changements hydroclimatiques survenant à la suite de modifications de la circulation atmosphérique dans l'Océan Indien. La diminution des surfaces englacées est attribuée à une réduction de la nébulosité accompagnée d'une baisse des précipitations. Par la suite, un réchauffement progressif et une augmentation de l'humidité atmosphérique sont devenus les facteurs dominants. La déglaciation tend à s'accentuer sous tous les Tropiques depuis deux décennies., Retroceso de los glaciares del Monte Kenya en el contexto global de los trópicos El retroceso de los glaciares empezó, en los Andes del Ecuador y en Nueva Guinea, a mediados del siglo XIX más o menos, y sólo a fines de este siglo en África del Este. En esta zona, tanto el principio del retroceso de los glaciares como el descenso del nivel de los lagos, han sido provocados por un cambio de las condiciones hidroclimáticas debido a cambios en el sector del Oceáno índico. Una reducción de la nubosidad acompañada por una disminución de las precipitaciones tuvieron el rol más importante en el proceso de desglaciación. Después, el progresivo recalentamiento y el aumento de la humedad atmosférica fueron los factores dominantes. La desglaciación es un fenómeno que se accentuó en todo el Trópico durante los dos últimos decenios., Hastenrath Stefan. Glacier recession on Mount Kenya in the context of the global tropics. In: Bulletin de l'Institut Français d'Études Andines, tome 24, N°3, 1995. Eaux, glaciers & changements climatiques dans les Andes tropicales. pp. 633-638.