Search

Samhällsfrågor utmärks av samband som ofta är svåra för elever att få grepp om. I samhällskunskapsundervisningen används ofta visuella modeller, såsom grafer, för att hjälpa elever med detta. Läsning av grafer är dock inte intuitiv, utan ett kunnande som elever behöver utveckla. En utmaning är att grafen kan öppna upp för kvalificerade resonemang om olika samhällsfrågor, samtidigt som den riskerar att skymma samhällsfrågornas dynamiska karaktär. Syftet med artikeln är att utveckla förståelse för vad som behöver synliggöras i samhällskunskapsundervisningen för att skapa förutsättningar för elever att utifrån grafer (mer specifikt punktdiagram) föra kvalificerade resonemang om relationen mellan olika faktorer kopplade till en samhällsfråga. I ett större perspektiv diskuteras också relationen mellan visuell litteracitet och undervisning och lärande i samhällskunskap. Empirin består av 72 inspelade och transkriberade gruppdiskussioner där elever i åldrarna 12-17, utifrån två punktdiagram, diskuterar relationen mellan BNP per capita och utsläppsnivå av koldioxid per capita i olika länder, respektive födelsetal per kvinna och flickors utbildningsnivå i olika länder. Empirin analyserades fenomenografiskt för att identifiera kvalitativt skilda sätt att erfara samhällsvetenskapliga punktdiagram samt vilka aspekter som tycks vara kritiska för elever att urskilja för att utveckla mer kvalificerade erfaranden. Fem erfaranden identifierades och fyra kritiska aspekter: att identifiera punktdiagrammets övergripande mönster, dess avvikelser, bakomliggande faktorer till mönstret, samt grafens och därmed den illustrerade samhällsfrågans dynamiska karaktär. En diskussion förs om vikten av att i undervisningen ge elever förutsättningar att diskutera “bortom” grafen och därmed utveckla förmågan att föra kvalificerade resonemang om relationen mellan olika faktorer kopplade till en samhällsfråga.

Denna essä ger perspektiv på hur fritidshemmet som utbildningsinstitution och fritidspedagogisk undervisning kan kopplas till begreppet måluppfyllelse. Kritiska perspektiv på sådana kopplingar synliggörs i essän, följt av en analys av villkor som ändå framhåller fritidshemmets potential i detta avseende. Genom att förädla fritidshemmets särart, och tydligt relatera denna utbildningsform till olika mål, kan potential synliggöras som annars riskerar att negligeras. English abstract Contribution of School Age Educare to Student Achievement: An Unconventional Pairing or a Taking-for-Granted Assumption? This essay examines the relationship between the school-age educare (SAEC), its education and the concept of goal attainment. Critical perspectives on these relations are addressed, followed by an analysis of the conditions that highlight SAEC’s potential in this context. By refining the characteristics of the SAEC and aligning them more explicitly with educational goals, potential that might otherwise be overlooked can be brought to light.

I de senere år er der sket en opblomstring af interesse for, hvordan leg og det legende kan bidrage positivt til børn og unges liv, både i forhold til deres hverdagsliv og deres møde med skole og uddannelse. Dette særnummer af Nordisk tidsskrift for pedagogikk og kritikk om nordiske perspektiver på leg og legende tilgange til pædagogik, undervisning og læring vil insistere på de mangefacetterede perspektiver på leg og det legende. At leg og det legende kan se ud og udtrykkes på mange måder, og at det er interessen for de mange måder, vi må insistere på. Det mangefacetterede får os til at interessere os for detaljerne, for de empiriske udtryk, for diversiteten i teoretiske greb om leg, og frem for alt kan vi herigennem vise vigtigheden af den levende samtale om leg og det legende – nu og i fremtiden. Note: This editorial article is available in English here.

Til tross for at de fleste elever i Norge trives godt på ungdomsskolen, er det en utfordring at stadig flere ungdommer opplever undervisningen som lite relevant og stimulerende. Ungdomsforskere etterlyser mer sammenheng mellom ungdomskulturen og skolekulturen og påpeker at for eksempel det å eksperimentere med estetiske uttrykk som musikk, hårstiler og klær er karakteristiske trekk ved ungdomskultur. Med dette som bakgrunn blir undervisning med estetiske uttrykksformer fra ungdommenes perspektiv utforsket i denne kvalitative studien. Forskningsspørsmålet er: Hvordan kan ungdomsskoleelevers erfaringer med estetiske uttrykksformer i undervisning forstås i lys av kunnskap om ungdomskultur? Spørsmålet blir undersøkt gjennom en kollektiv casestudie basert på tre strategisk utvalgte praksiser i henholdsvis norsk, matematikk og samfunnsfag, og datamaterialet består av observasjonsnotater, filmer og kvalitative dybdeintervju med 28 av de til sammen 159 deltakende ungdommene. Tematisk analyse av datamaterialet viser at det kreative, det fleksible og det uforutsigbare elementet ved estetiske uttrykksformer fenger ungdommene og er elementer som i lys av ungdomskulturell kunnskap kan kobles til ungdommers livsprosjekter. Studien gir innsikt i at det å integrere estetiske uttrykksformer i undervisningen kan være fruktbart for å skape en pedagogisk praksis mer på ungdommenes premisser, noe som kan bidra til en mer relevant og stimulerende skole for mangfoldet i elevgruppen.

I Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) rekommendationer om mål för behörighetsgivande högskolepedagogisk utbildning finns ett delmål som säger att deltagarna ska ”självständigt, och tillsammans med andra, kunna planera, genomföra och utvärdera undervisning och examination på vetenskaplig eller konstnärlig grund inom det egna kunskapsområdet”. Den här artikeln undersöker vad pedagogiska utvecklare lägger i SUHF:s formulering tillsammans med andra och diskuterar vilka förutsättningar de högskolepedagogiska kurserna ger deltagarna att utveckla de kunskaper, färdigheter och förmågor som krävs för att kunna samarbeta i utbildning. I semistrukturerade intervjuer med tolv pedagogiska utvecklare vid nio svenska lärosäten har tre aspekter av pedagogiskt samarbete blivit särskilt tydliga: att utveckla ett språk för lärande, att utveckla ett kritiskt förhållningssätt och att utveckla en professionell handlingsberedskap. Det står också klart att de pedagogiska utvecklarna tolkar tillsammans som ihop med sina kollegor snarare än sida vid sida med dem och gärna vill att deras kursdeltagare lär sig kunskaper, färdigheter och förmågor som gör att de kan delta i en gemensam pedagogisk praktik. Samtidigt ser de pedagogiska utvecklarna det som problematiskt att de i princip aldrig möter lärarlag på sina kurser och därför har svårt att bedöma deltagarnas förmåga att samarbeta med andra lärare inom det egna kunskapsområdet. Det är med andra ord osäkert om det är möjligt att uppnå SUHF:s delmål i den behörighetsgivande högskolepedagogiska utbildningen som den är organiserad vid de nio lärosätena. ENGLISH ABSTRACT Jointly with others: Learning to collaborate in higher education teacher training In the recommended general learning outcomes for higher education teacher training issued by the Association of Swedish Higher Education Institutions (SUHF), one objective states that participants should demonstrate the ability to ”independently, and jointly with others, plan, implement and evaluate teaching and assessment in higher education with a scientific, scholarly or artistic basis and within their own area of knowledge”. This article analyzes interpretations made by academic developers of SUHF’s wording jointly with others. It also discusses what foundations higher education teaching courses offer participants for developing knowledge, skills, and abilities to collaborate with others in their pedagogical work. Three aspects of educational collaboration emerged from semi- structured interviews with twelve academic developers at nine Swedish universities: developing a language for learning; developing a critical approach; and developing a professional capacity to act. It also became evident during the interviews that the academic developers interpret jointly as working together with colleagues, rather than just side by side, and that they hope that their course participants are acquiring the knowledge, skills, and abilities to enable them to engage in a shared pedagogical practice. However, the academic developers also find it problematic that they rarely come into contact with teaching teams through their courses, making it difficult to assess participants’ ability to collaborate with colleagues within their own areas of knowledge. In other words, it is uncertain whether it is possible to achieve SUHF’s objective in the higher education teacher training courses as they are organized at the nine universities studied.

Sedan 2018 ingår undervisning i läroplanen för förskola i Sverige. Detta har lett till ett behov av en bredare förståelse för hur undervisning kan genomföras i förskola. I föreliggande studie består data av videoobservationer genomförda med etnografisk metod och syftet är att bidra med kunskap om undervisning som en gemensam handling mellan pedagoger och barn i förskola. Mer specifikt utforskas karaktären av responser mellan pedagoger och barn samt hur gemensamt innehåll framträder i interaktion mellan barn och pedagoger. Syftet är relaterat till metod och interaktionsanalys där verbalt tal och kroppsliga uttryck tillskrivs samma värde och är sammanflätade. Det senare är relaterat till studiens sammanhang, som är en förskola och specifikt en språkavdelning med deltagare från 3 års ålder. Resultatet visar att innehåll mellan pedagoger och barn där responsivitet innebär både kroppsliga och verbala uttryck för handling öppnar för att förstå undervisning som gemensam och som en samhandling där innehållet växer fram och växlar mellan pedagoger och barn. ENGLISH ABSTRACT Responses as Common Ground for the Content. About Teaching in Preschool Since 2018, teaching has been included in the preschool curriculum in Sweden. This has led to a need for a broader understanding of how teaching can be guided in preschool. In the present study, the data consist of video observations conducted using ethnographic methods, aiming to contribute knowledge about teaching as a collaborative endeavor between pedagogues and children in preschool. Specifically, the study explores the character of responses between pedagogues and children, and how shared content emerges in the interaction between children and pedagogues. The aim is related to methodology and interaction analysis, where verbal speech and bodily expressions are attributed equal value and are intertwined. This aspect is both related to the context of the study, which is a preschool and specifically a language department, involving participants aged 3 and older. The results indicate that content between pedagogues and children, where responsiveness entails both bodily and verbal expressions of action, facilitates understanding of teaching as collaborative and interactive, where content emerges and shifts between pedagogues and children.

Artikeln utgör en kort introduktion till ämnet antik utbildning och dess förhållande till Bibeln. De olika termerna för utbildning på latin, grekiska och hebreiska diskuteras och deras semantiska innehåll förklaras. En översikt över de viktigaste resultaten av forskning om utbildningspraktiker i det antika Israel, den hellenistiska världen och den tidiga judendomen följer. Slutligen föreslås några konsekvenser av den nuvarande kunskapen om antik utbildning för tolkningen av Bibeln. Det föreslås att de bibliska författarnas bekantskap med en bredare kulturell kanon måste förutsättas, att mönster av utbildningsövningar ofta kan upptäckas i bibliska texter och att ett syfte med att sammanställa bibliska böcker till större samlingar var att lägga grunden för en alternativ utbildningskultur.

Denna studie bidrar med kunskap om hur lärarstudenter, som studerar till 4-6-lärare, undervisar virtuella elever i en simuleringsmiljö. Simuleringen erbjuder lärarstudenter möjlighet att träna på och utveckla sin undervisningsförmåga i en trygg miljö, med stöd av sina seminarielärare. Det ger också forskare möjlighet att detaljerat studera hur lärarstudenter hanterar klassrumsinteraktion och ämnesundervisning. Dataunderlaget består av 102 inspelade undervisningssessioner. Inspelningarna analyserades genom en kvalitativ, induktiv analys. Resultaten visar att det finns en variation avseende hur lärarstudenter på samma lärarprogram hanterar ämnesinnehållet och interaktionen med de virtuella eleverna. Fyra undervisningsstilar identifierades: (a) en rörig undervisningsstil som kännetecknas av att läraren ger vilseledande förklaringar och främst använder sig av IRE-strukturen (initiativ-respons-evaluering), (b) en improviserande undervisningsstil som kännetecknas av att läraren har ostrukturerade förklaringar och har mycket interaktion med eleverna, (c) en föreläsande undervisningsstil som kännetecknas av att läraren ger sammanhängande förklaringar och använder IRE-strukturen och (d) en interaktiv undervisningsstil som kännetecknas av sammanhållande förklaringar och drag av utforskande samtal. I resultaten identifieras också områden där lärarstudenterna behöver stöd i sin utveckling till att bli lärare.

Forskning på læreres profesjonskunnskap viser til at lærere bruker kunnskapsformer fra forskjellige fagområder i sin undervisning. Hvilke kunnskapsformer som inngår i kroppsøvingslærerens profesjonskunnskap, er imidlertid lite utforsket. Problemstillingen i denne artikkelen er: Hvilke kunnskapsformer kommer til uttrykk hos lærere når de underviser elever i kroppsøving? Artikkelens materiale ble skapt fra observasjoner av undervisningspraksiser i kroppsøving ved fire videregående skoler i Oslo. Analyseperspektivet hentes fra forskningslitteraturen om lærerprofesjonen (Gilje, 2017; Hermansen et al., 2018; Jensen et al., 2022). Funnene viser at når lærerne underviser elevene i helse og trening, brukes primært teoretisk kunnskap fra treningslære og medisinsk helsevitenskap. Videre at den mest brukte undervisningsmåten er vise-forklare-øve. I vise-forklare-øve baserer lærerne seg på teoretisk kunnskap om motorisk læring og aktivitetslære, samt at de demonstrerer praktiske idrettsferdigheter for hvordan elevene skal utføre bevegelser. Det finnes også situasjoner i materialet der læreren bruker praktisk ferdighetskunnskap som fremhever kvaliteter ved bevegelser elevene kan gjenkjenne. Læreren bruker sin praktiske ferdighetskunnskap for å synliggjøre tause sider ved bevegelsen som kan være vanskelig å artikulere. Basert på sine funn diskuterer forfatterne om egenferdighet i idrett er en form for praktisk ferdighetskunnskap som kan anses som profesjonell kunnskap for kroppsøvingslærere. De diskuterer også om didaktiske kunnskapsformer og etisk/moralske kunnskapsformer er en del av profesjonskunnskapen for kroppsøvingslærere (jf. Backman & Barker 2020; Smeby & Mausethagen, 2017).

Reflektion.

Koronapandemien aktualiserte undervisning i digitale læringsmiljø og førte til en bratt læringskurve for undervisere i høyere utdanning. Studiens formål var å få kunnskap om hvordan undervisere opplevde undervisning i digitale læringsmiljø for store studentkull under pandemien. Det er utført to gruppeintervju med erfarne undervisere. Hovedfunnene er at underviserne opplever «svarte skjermer» og mangel på respons hos studentene i digitale læringsmiljø. Dette påvirker dem negativt. De blir slitne og demotiverte og tappes for energi. De opplever at arbeidet mister kvalitet, og at de blir kjedeligere og mindre frie. På den positive siden er det høyt oppmøte, og det tekniske er lett. Gruppearbeid digitalt oppleves også enklere å få til enn i fysiske læringsmiljø, men utfordringen er at mange studenter forlater gruppearbeidet. Datamaterialet avdekker motsetninger mellom undervisernes negative opplevelser og deres positive holdninger til å videreføre det. Undervisning i digitale læringsmiljø ser ut til å kunne føre til en behagelig avstand og dermed en risiko for resignasjon for både studenter og undervisere. Det kan dermed være mer krevende enn undervisning i fysiske miljø. Undersøkelsen ble gjort da dette var ganske nytt. Forventninger om hvordan undervisning skal være, er dermed preget av tradisjonell undervisning i fysiske læringsmiljø. Erfaringene kan se annerledes ut på sikt.

N/A

Synen på historieundervisning i grundskolan har förskjutits i linje med förändringar i historiedidaktisk forskning avseende vad som är viktigt att kunna. Redan årskurs 6-elever ska kunna resonera i historia för att nå ett godkänt betyg, vilket mellanstadielärare kan uppfatta är högt ställda krav på eleverna. Denna studie vill bidra med kunskap om vilka möjligheter historieundervisningen erbjuder årskurs 5-elever när det gäller att resonera historiskt med fokus på både historiskt tänkande och historiespecifik litteracitet. Empirin består av ljudupptagningar från deltagande observation av historieundervisning samt elevtexter. Materialet analyseras utifrån komplementära teorier: en modell för historiskt resonerande och en teori om historiespecifika texter. Dessa representerar två forskningsfält som båda behövs för att nyanserat fånga innehåll och uttryck. Analysen stöds genom ett grammatiskt fokus på temporalitet och kausalitet. Studien visar att mellanstadieelever använder enklare textaktiviteter som återberättelse i historiska resonemang om kontinuitet och förändring. Mindre ofta förekommer komplexa textaktiviteter, t.ex. förklaring och argumentation, vilka är viktiga för exempelvis resonemang om orsaker och konsekvenser. Genom muntlig bearbetning av historiskt stoff öppnas dock möjligheter att pröva mer komplexa former av historiskt resonerande och textaktiviteter. För att ytterligare stödja utvecklingen av förmågan till historiskt resonerande skulle undervisningen dock behöva tydligare synliggöra samhällsstrukturer, kausala samband, pers­pektivtaganden och textstruktur. English abstract Can 5th grade students learn historical reasoning? The expression of historical thinking through reasoning and history-specific literacy in the making History teaching in primary school has shifted in line with changes in history didactic research. By 6th grade, students must have mastered historical reasoning to pass examination. This study contributes knowledge about opportunities that history teaching offers 5th grade students regarding historical reasoning, focusing on both historical thinking and history-specific literacy. Data were generated through participant observation, audio recordings and the compilation of students’ texts. The material has been analysed using two complementary theories: a model for historical reasoning and a theory of history-specific texts. These theories represent two fields of research that are both needed to capture content and expression. The analysis is supported by a grammatical focus on temporality and causality. The study shows that students in grade 5 use simple text activities such as retelling in historical reasoning about continuity and change. Complex text activities, e.g., explanation and argumentation, which are important for reasoning about causes and consequences, occur less often. However, oral processing of historical material offers opportunities to try more complex forms of historical reasoning and text activities. To further support the development of historical reasoning skills, teaching should highlight social structures, causal relationships, perspective-taking and text structure more clearly.

I den här casestudien gör vi en narrativ analys av samhällskunskapsundervisning i svensk gymnasieskola. Genom analysen vill vi understryka vikten av att uppmärk­samma kontextuella och situerade begränsningar och möjligheter när det gäller reperto­aren av legitima berättelser i samhällskunskapsundervisningen och dess tillhörande forskning. Elevernas försök till meningsskapande och agerande i mötet med ämnesinne­hållet, analyserat med hjälp av begreppen handling, karaktär och genre, synliggör i vilken utsträckning och på vilka sätt eleverna infogar kulturella berättelser i ämnes­undervisningsrepertoaren genom sitt eget ämnesberättande. Resultaten indikerar gränser och öppningar för samhällskunskapsundervisning som förutbestämt ”sannings-sägande” genom analysens fokus på elevers unikt situerade och kollektiva samman­vävning av sina ”egna” erfarenheter med etablerade kulturella och politiska kunskaps­repertoarer. Vi hävdar att det i ämnesberättelserna finns en potential till förnyelse av både samhället och samhällskunskapsundervisningen. Om sammanvävningen av narrativ i undervisningen inte uppmärksammas, menar vi att det finns en risk för att förnyelsen av samhället och av samhällskunskapsundervisningen går vilse, eller åtminstone störs, på ett oönskat sätt.

I den här artikeln riktar vi uppmärksamhet mot uttrycket matematisera, myntat av matematikdidaktikern Hans Freudenthal och ofta använt i beskrivningar av förskolebarns matematiklärande. I artikeln problematiseras Freudenthals matematikdidaktiska ansats med fokus på hur matematisera framträder i undervisning där lek har en central roll. Mer explicit studeras hur form och innehåll i tre lekaktiviteter (94 videoinspelade observationer) tillsammans med barns och förskollärares ageranden möjliggör matematiserande utan att lekens ursprungliga värden förringas utan snarare vidgas eller fördjupas. Resultaten visar att undervisning som möjliggör matematiserande är en didaktisk utmaning där barns agency i lekaktiviteten, deras kunskaper om lekens struktur samt deras tidigare matematikkunskaper framstår som kritiskt. Pedagogiska implikationer är vikten av barns frihet att ta initiativ till att undersöka och använda matematik som är relevant för leken samt hur förskollärarens aktiva deltagande i leken främjar barnens agency. English abstract Mathematising in play on a scientific basis In this article, we aim to direct attention to the notion ‘mathematising’, drawing on Freudenthal. The notion has often been used in descriptions of mathematics education in the early years. In the article we problematise Freudenthal’s approach and focus on how mathematising appears in education where play is a central feature. More explicitly, form and content in three play activities (94 video-recordings) are ana­lysed in terms of how children’s and teachers’ interaction allows mathematising to be realised, without the original intentions with the play activity being broken or disturbed, but rather expanded and deepened. The results show that it is a challenge to integrate mathematising in play, where children’s agency, knowledge of the structure of the activity and initial mathematical ideas are critical. Pedagogical implications are the significance of children’s freedom to take initiatives to explore and make use of mathematics that is a relevant and useful part of play and the active participation of the preschool teacher in affording the child agency.

Syftet är öka kunskapen om hur yrkesverksamma i förskolan säger sig använda TAKK, tecken som alternativ kompletterande kommunikation, i förskolans undervisning. Vidare syftar studien till att belysa hur TAKK kan förstås i ljuset av specialpedagogisk didaktik. Didaktiska frågor har väglett analysen: Var och när uttrycker yrkesverksamma i förskolan att TAKK används? För och med vem/vilka uttrycker yrkesverksamma i förskolan att TAKK kan användas? Hur och varför uttrycker yrkesverksamma i förskolan att TAKK kan användas? Studien har avgränsats till att omfatta 30 yrkesverksammas utsagor i ett inlägg i internetforumet Facebooks grupp ”Förskolan.se”. Vald metod är netnografi och analysen är kvalitativ med specialpedagogisk didaktisk modellering som teoretiskt angreppssätt. Resultatet visar att beskrivningar av användandet av TAKK kan liknas vid ett flerstämmigt förhållningssätt då TAKK beskrivs användas i undervisning på flera olika vis, i flera olika situationer och i flera olika miljöer – med alla och för alla. Slutsatsen dras att med specialpedagogisk didaktisk modellering kan TAKK bli ett verktyg brett nog att utgöra stöd på inkluderande vis. ENGLISH ABSTRACT SAAC as a special education didactic tool in preschool education The purpose is to increase knowledge about how SAAC, signing as augmentative and alternative communication, is said to be used by professionals in preschool education. Furthermore, the study aims to shed light on how SAAC can be understood in the light of special education didactics. Didactic questions have guided the analysis: Where and when is SAAC said to be used? Who is/are SAAC said to be used with and for? How and why is SAAC said to be used? The study has been limited to the statements of 30 professionals in a post in the internet forum Facebook’s group “Förskolan.se”. The chosen method is netnography and the analysis is qualitative with special education didactic modelling as theoretical approach. The results show that descriptions of the use of SAAC can be likened to a multi-voiced approach as SAAC is described as being used in the education in several different ways, in several different situations and in several different environments – with everyone and for everyone. The conclusion is drawn that with special education didactic modeling, SAAC can become a tool broad enough to constitute support in an inclusive way.

Läroplanens krav på att förskolans innehåll och arbetssätt skall vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet innebär att förskolans didaktiska verktyg behöver få stöd av forskning. Då lek har en central plats i förskolan kan en utveckling av ett lekfullt verktyg som dockor vara motiverat. Därför syftar denna studie till att studera hur forskning behandlar möjligheter och utmaningar med dockor som didaktiskt verktyg i förskolan. En systematisk granskning har genomförts av 29 vetenskapliga artiklar. Fyra områden med möjligheter för dockor som didaktiskt verktyg identifieras, förskolebarns sociala kompetens, kommunikation, ämneslärande och barns lek. Vidare framkom två områden med utmaningar, pedagogiska och kontextuella, relaterat till dockor som didaktiskt verktyg. Diskussionen berör både möjligheterna och utmaningarna med dockor som didaktiskt verktyg. Dockor konstateras ha en potential som didaktiskt verktyg i förskolan.

Den här artikelns fokusområde placeras i forskningssamtalet om hur undervisning kan förstås i förskolans praktik. Mer precist undersöks kopplingen mellan förskollärares reflektioner om sin undervisning och förskolans kultur med stöd av forskningsfrågan Hur beskrivs och arrangeras undervisning i den här förskolan? Studiens deltagare representerar två arbetslag på en förskola som beskriver sig arbeta utifrån välkomnandets och lyssnandets pedagogik. Empirin består av material från ett reflektionssamtal utifrån dokumentationer som förskollärarna menar berört dem eller haft betydelse för undervisning i ett pedagogiskt hållbarhetsprojekt med fokus på växtrötter och teckenskapande. Utformningen och analysen av reflektionssamtalet utgick från kommunikation ur kulturellt förhållningssätt (Carey, 1992; Dewey, 1916) och en förståelse för förskolor som idiokulturer (Fine, 1979, 2012). Analysen resulterade i tre områden: Undervisningsprocesser i rörelse, Förskollärarnas deltagande och närvaro och Urskiljande av kunskapsområden genom lyssnande. Resultatet diskuteras genom förskolans undervisningskultur, hur läroplanen visar sig i barns göranden och undervisningens relationer. ENGLISH ABSTRACT Teaching as listening in preschool In this article we focus on the ongoing research discussion concerning how the concept of teaching can be understood in preschool practice. In particular, we examine the connection between preschool teachers’ reflections on their own teaching and the culture of the preschool in which they work. This study is guided by the research question: How is teaching described and arranged for in the teachers’ preschool? The seven participating preschool teachers were drawn from two departmental teams that described themselves as working from a Pedagogy of Welcoming and Listening. The empirical materials are drawn from reflection conversations held with the preschool teachers in which the teachers discussed documentation they considered personally significant for their teaching in a recent education for sustainability project focused on play roots and semiotic production. The design and analysis of these conversations was based on cultural theories of communication (Carey, 1992; Dewey, 1916), and an understanding of preschool education as a situated cultural development process, preschools as idiocultures (Fine, 1979, 2012). Our analysis led to the description of three perspectives representative of the preschool teachers’ meaning-making in relation to teaching: Teaching processes in motion, Preschool teachers’ participation and presence, and Discernment of knowledge domains by listening to children’s actions. The result is discussed in terms of the preschool’s teaching culture, the ways in which the national preschool curriculum is manifest in the children’s actions, and the social and material relationships underpinning teaching.

Artikeln baseras på en delstudie i ett FoU-program1 som syftar till att beskriva och vidareutveckla kunskap om vad som kan känneteckna undervisning i förskola. Programmet och delstudien genomförs i samverkan mellan förskollärare, ledare och forskare. Medverkande utprövar fyra teoriinformerade undervisningsupplägg varav föreliggande artikel fokuserar ett didaktiskt och poststrukturellt informerat upplägg. Artikeln vägleds av frågan: Vad kan känneteckna innehåll i undervisning utifrån ett didaktiskt och poststrukturellt informerat undervisningsupplägg med fokus på musik och matematik i förskolan? Artikeln syftar specifikt till att pröva begreppen ”lyssnandets didaktik” och ”rytmatik”. En didaktiskt orienterad abduktiv analys har genomförts. Resultatet öppnar för att den innehållskombination som begreppet rytmatik erbjuder kan prövas som alternativ till mer ämnesinriktad musik- och/eller matematikundervisning där grundtonen för flerstämmig undervisning är lyssnandets didaktik. ENGLISH ABSTRACT The didactics of listening as a keynote in multi-vocal teaching – the rythmatics example This article describes a substudy of a R&D-programme that investigated teaching in preschool based on scientific theory and proven experience. The collaborative project involved researchers, preschool teachers and administrators. It examined realistic cases in which participants tested theory-informed teaching arrangements. The aim of the article is to try out the concept of listening didactics and rythmatics. The research question is: «What might characterise teaching in preschool based on a didactic and poststructurally informed teaching approach with a focus on musical-mathematics?» Taking a didactics-based poststructural approach, preschool teachers implemented musical-mathematics teaching. A didactically oriented abductive analysis was done. The results show that the content focus of rhythmatics can be tested as an alternative to more disciplinary music and/or mathematics teaching where the keynote in a multivocal teaching is a listening didactic.

Abstract (English) Most second language (L2) learning happens in the same modality, i.e., a learner who has a spoken language as the first language most commonly learns additional spoken languages as L2. In such language acquisition cases, learners can build on what they already physically know about how to express language. But, if they begin to learn a sign language, they have to learn how to express language in a new modality, i.e. the visual-gestural one. It requires expressing the language using hands, arms, face, and body instead of the speech organs, and this is very unfamiliar for them. Furthermore, learners need to learn specific linguistic features that largely differ from those of spoken languages, such as spatiality, iconicity and simultaneity. In this paper, the teaching of such modality-specific features in a cohort of first-year hearing L2 students, who are learning Swedish Sign Language at the university level, is examined and described. This empirical study shows a language teaching context that largely differs from other language teaching contexts and how students experience this new language learning process. Sammanfattning (Svenska) Det vanligaste är att andraspråksinlärning sker inom samma modalitet som förstaspråket. Det betyder att inlärare som har ett talat språk som förstaspråk (L1) oftast lär sig andra talade språk som andraspråk (L2). I sådana fall av språktillägnande kan inlärarna utgå ifrån vad de redan vet om hur man uttrycker språk rent fysiologiskt. Men om inlärarna som har ett talat språk som L1 istället börjar lära sig ett teckenspråk som L2 måste de samtidigt lära sig att uttrycka språket i en ny modalitet, dvs. den visuellt-gestuella. Detta innebär att de istället för att använda talorganen uttrycker språket med händerna, armarna, ansiktet och kroppen, vilket kan upplevas som väldigt annorlunda och främmande. Inlärarna måste också lära sig teckenspråkets specifika särdrag som till stor del skiljer sig från det talade språkets, såsom spatialitet, ikonicitet och simultanitet. I föreliggande empiriskpå universitetsnivå. Studien skildrar en form av andraspråkundervisning som till stor del skiljer sig från annan sådan undervisning och beskriver också hur inlärarna själva upplever denna nya språkinlärningsprocess.a studie undersöks och beskrivs hur undervisningen av sådana modalitetsspecifika särdrag ser ut med utgångspunkt i en årskull förstaårsstudenter som läser svenskt teckenspråk som L2.

Artikkelen presenterer studenters refleksjoner fra deltakelse på tverrprofesjonelle seminardager i studieåret 2018–2019. Universitetet i Agder arrangerer årlige seminardager for første-, andre- og tredjeårsstudenter fra pedagogiske og helse- og sosialfaglige profesjonsutdanninger, med samarbeid rundt barn og unge som gjennomgående tema. Formålet med studien var å få kunnskap om studenters refleksjoner fra seminardeltakelse basert på spørsmål om emosjonell påvirkning, opplevd relevans og behov for mer kunnskap. Studien hadde et kvalitativt design, med innsamling av data fra tre tverrprofesjonelle studentgrupper (en fra hvert studieår). Datamaterialet på totalt 887 utsagn ble analysert tematisk, inspirert av den refleksive tilnærmingen til Braun og Clarke. Funnene viste at førsteårsstudentene fikk bekreftelse og inspirasjon knyttet til eget studievalg, og en økt oppmerksomhet mot profesjonssamarbeid. Andreårsstudentene uttrykte en økt forståelse for kompleksiteten i tverrprofesjonell oppfølging av barn og unge med sammensatte behov. Tredjeårsstudentene formidlet en økt bevissthet rundt ansvaret knyttet til yrkesutøvelse og økt motivasjon for profesjonssamarbeid. Samlet sett indikerer funnene at en gjentakende deltakelse på seminardager med samhandling gjennom gruppeaktivitet kan gi betydningsfulle bidrag til studentenes læringsprosesser for å utvikle kompetanse i tverrprofesjonelt samarbeid. Dette understøtter viktigheten av å videreutvikle tverrprofesjonell samarbeidslæring i utdanningssammenheng.

I artikeln studeras en bildskapande aktivitet som ett exempel på undervisning i svensk förskola. Vad som utmärker denna undervisningsaktivitet och vilken estetik, i betydelsen konstsyn, som barnen socialiseras in i analyseras. Empirin består av ljudinspelning och anteckningar från arbetslagets planering inför undervisningsaktiviteten och videoinspelning från själva undervisningssituationen. Det är sex barn i åldern 5–6 år och deras lärare som deltar i undervisningsaktiviteten. Empirin analyseras från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på kulturella redskap och mediering. Resultaten visar att bildaktiviteten medieras som en avbildande aktivitet. Didaktiska implikationer diskuteras. Studiens syfte är att undersöka hur undervisning i en svensk förskola tar sig uttryck, från planering till genomförande. English abstract ”Draw only what you see” – art making in preschool teaching In this article, an art-making activity is explored as an example of teaching in the Swedish preschool. What characterizes this activity and what aesthetics, in the sense of a view of art, the participating children are socialized into are analysed. The empirical data consist of audio recordings and notes from the work planning session of the preschool teachers and of a video recording of the activity with the children. Six children aged 5 to 6, and their teacher are involved in the activity. The empirical data are analysed from a sociocultural perspective with an emphasis on cultural tools and mediation. The results show that the art activity is mediated as a representational activity. The purpose of the study is to investigate teaching practices in a Swedish preschool is expressed, from planning to implementation. Didactical consequences are discussed.

Indførelsen af kravet om 45 minutters daglig motion og bevægelse i folkeskolen har forandret lærernes undervisningspraksis. I dette kvalitative interviewstudie undersøger vi, hvilke didaktiske overvejelser lærere gør sig, når de integrerer bevægelse i deres undervisning. Undersøgelsen sigter på at nuancere forståelsen af og beskrive mulighederne i at integrere motion og bevægelse i undervisningen i folkeskolen. Studiets interviews peger på, at lærerne opfatter bevægelse som kropslige handlinger, der bidrager til indsigt i det faglige indhold frem for som fysiske aktiviteter, der fremmer eksekutive funktioner. Ifølge lærerne skal bevægelse i undervisningen give sansemotoriske, sociale og følelsesmæssige erfaringer, der bidrager til elevernes læring på en måde, som traditionel tavleundervisning ikke gør. Det er derfor lærernes didaktiske overvejelser om faglige mål og elevernes læring, der former bevægelsesaktiviteterne, og disse integreres således i lærernes fagdidaktik. Lærerne giver imidlertid udtryk for, at det er udfordrende at identificere berøringsflader mellem bevægelse og fagligt indhold. Ifølge lærerne øger bevægelsesaktiviteterne elevernes kropslige interaktion, hvilket gør undervisningen mere levende og engagerer eleverne. Det kan forstyrre undervisningen, men interviewene viser, at en handlingsorienteret bevægelsespraksis har potentiale til at skabe balance mellem bevægelsens vitalitet og den faglige styring.

Artikkelen drøfter undervisningsmessige utfordringer relatert til å gjøre organisasjons- og ledelsesstudier innenfor høyere utdanning til arenaer for utvikling av praksisaktører, som reflekterte ledere og medarbeidere innenfor organisatoriske kontekster. Drøftingen relateres til tekhne og phronesis som praktisk orienterte og theoresis og theoria som teoretisk orienterte kunnskapsformer, samt til underviser, studenter og anvendelseskontekst som elementer i undervisningsprosessene. Artikkelen illustrerer at utvikling av praksisaktører fordrer undervisningsarenaer som legger til rette for utvikling av theoria som ny innsikt i handlingsmønstre, kompetanse og dyktighet tilpasset organisatoriske anvendelseskontekster. Det læringsutbytte en som student har, avhenger dessuten av om en student har erfaringskunnskap og/eller tilgang til en anvendelseskontekst hvor ny innsikt kan tas i bruk. Implikasjoner for organisasjons- og ledelsesstudier som refleksive og dialogiske møteplasser innfelt i praktiske sammenhenger konkretiseres og problematiseres.

Sykepleierutdanningen i Norge er et treåring bachelorstudium der deltakelse på undervisning i teoriemner bestemmes på hver utdanningsinstitusjon og praktiseres forskjellig. Forskning peker på positiv sammenheng mellom deltakelse på undervisning og nivåer på eksamensresultater. Studien omhandler studenterfaringer med oppmøtekrav og deltakelse på teoriundervisning. Studien var kvalitativ og beskrivende, med tradisjonell innholdsanalyse av individuelle intervjuer med 10 sykepleierstudenter på andre og tredje studieår. Ved studiestart fremkom ønske om frihet til selv å velge deltakelse på undervisning. Funn viser at etter første studieår så studentene konsekvensene av å delta eller ikke på undervisning. Studentene fremhevet at oppmøte på undervisning har betydning for å lære. Det fremkom progresjon i studentenes forståelse for deltakelse på undervisning og forståelse for institusjonens styring ved bruk av krav om obligatorisk oppmøte. Det er behov for mer kunnskap om studenters undervisningsdeltakelse og kompetansetilegnelse.

I Sociologisk Forskning har undervisning och lärande tidigare diskuterats på flera sätt. Ämnet har bland annat behandlats i forskningsartiklar som undersökt skolbarns välbefinnande och utbildningsresultat (Aytar & Mella 2012), hinder för tillgång till högre utbildning (Ismail 2011), professionsutmaningar inom gymnasieutbildningen (Bruno 2012) och strukturella bestämningsfaktorer för akademiska karriärer (Behtoui 2017). Den sociologiska forskningspraktikens nära koppling till ämnets pedagogiska praktik har också medfört att personliga undervisningserfarenheter behandlats i olika texter (se specialnumret ”Sociologi i tiden”: Hansen, Johansson, Kollind m.fl. 1997). Tidskriftens redaktion skulle framöver gärna se fler artiklar som behandlar frågor om undervisning och lärande inom sociologiämnet. Vi välkomnar därför sociologikollegor att inkomma med förslag till sådana artiklar eller färdiga manus. Det skulle kunna vara texter om hur vår praktik som sociologer påverkar vårt sätt att undervisa, hur sociologisk forskning omsätts i undervisning, hur olika pedagogiska metoder och material kan användas i sociologiundervisningen eller hur samhälleliga processer och strukturer påverkar vad som händer i klassrummet. Vi tror att sådana reflektioner med fördel skulle kunna ta sin utgångspunkt i utbildningssociologi och den svenska sociologins reflekterande tradition. Som ett första steg mot att ge utrymme åt denna typ av artiklar publicerar vi i detta nummer ett samtal om hur undervisningen i sociologi har påverkats av övergången till digital undervisning under covid-19-pandemin. Vi bad fyra sociologikollegor, verksamma vid olika svenska lärosäten, att svara på några frågor utifrån sina erfarenheter som lärare, utbildningssamordnare och forskare. De medverkande är Martin Berg, professor i medieteknik och docent i sociologi vid Malmö universitet, som forskar om digital sociologi med särskilt fokus på kritiska studier av algoritmer och automatiseringsprocesser; Ida Lidegran, docent i utbildningssociologi vid Uppsala universitet, som ingår i Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi (SEC) och forskar om elitutbildningar och familjers utbildningsstrategier, migranters möte med det svenska utbildningssystemet samt utbildning och covid-19; Ulrika Schmauch, lektor i sociologi vid Umeå universitet, vars forskning handlar om social ojämlikhet i allmänhet och om ras, plats och kön i synnerhet; samt Glenn Sjöstrand, prefekt för Institutionen för samhällsstudier vid Linnéuniversitetet i Växjö, vars forskning i huvudsak är inriktad mot professionsstudier och särskilt ingenjörers professionella utveckling, men som även forskar om digital transformation, miljö och välfärdsfrågor.

Den här artikeln berör situationer då plagiat kan uppstå. Mer specifikt handlar artikeln om studenters färdigheter och förmågor när det kommer till plagiering eller situationer som skulle kunna förstås som plagiering. En enkät med nio olika situationer skapades i syfte att kartlägga studenters förmåga att identifiera när det kan handla om plagiat. 634 studenter på två olika institutioner vid Göteborgs universitet svarade på enkäten. Resultat och analys visar att studenter generellt hade god förmåga att identifiera enklare fall av plagiat, men klarade sig sämre i mer komplexa fall. Resultaten pekar vidare på att det framförallt är yngre studenter (födda på 90-talet) och akademiskt oerfarna som har lägre träffsäkerhet i sin identifikation. Artikeln avslutas med en reflektion kring undervisning och examination och lyfter särskilt fram tre delar: (i) vikten av att prata om plagiat, (ii) vikten av att arbeta med akademisk integritet och (iii) vikten av att arbeta med akademiskt oerfarna.

De senaste åren har stor uppmärksamhet riktats mot behovet av praktiknära, eller praktikutvecklande, forskning i skolan. Tillsammans väntas forskare och lärare utarbeta ny kunskap och vetenskapligt underbyggda metoder för höjd kvalitet och ökad måluppfyllelse. Föreliggande artikel rapporterar resultat från en kvalitativ pilotstudie tillsammans med fyra lärare i det så kallade ULF-projektet (Utbildning, Lärande, Forskning), där forskare och lärare på gemensamt initiativ prövar en modell för samarbete om utvecklad undervisningskvalitet. Studien bygger på tidigare storskaliga observationsstudier där särskilda observa­tionsprotokoll utformats för att identifiera kritiska aspekter av undervisningskvalitet. Syftet med studien är att pröva om observationer och videoinspelningar av undervisning följt av återkoppling till lärarna utifrån ett sådant observationsprotokoll (PLATO) kan användas för att stötta lärarnas undervisningsutveckling. Forskningsintresset riktas dels mot observationernas och återkopplingens eventuella påverkan på undervisningen eller på lärarnas tänkande om undervisningen, dels mot förutsättningarna för att underlätta och utvidga samarbetet och göra det mer långsiktigt hållbart. Resultaten antyder att de forskningsbaserade kvalitetsdimensionerna i PLATO syn­liggör relevanta utvecklingsområden som lärarna drar nytta av i planering och analys av sin undervisning. Samtidigt konstateras att ett fungerande forsknings- och utvecklings­samarbete fordrar mer tid i lärarnas schema för planering och reflexion och en lokalt placerad ämneskompetent mottagarresurs som kan driva och förankra utvecklings­arbetet på huvudmannanivå. Implikationer för ett utvecklat och uppskalat samarbete diskuteras i artikeln. Nyckelord: observation, PLATO, praktikutvecklande forskning, undervisning, återkoppling Observation and feedback for improved instruction: Professional development by PLATO Abstract In recent years, increased attention has been devoted to the need for practice-based research in education. Together, teachers and researchers are expected to build new knowledge and arrive at evidence-based methods for improved quality and more efficient learning in schools. This article reports from a pilot study in the Swedish ULF project (Utbildning, Lärande, Forskning [Education, Learning, Research]), where researchers and teachers, on joint initiative and within the context of application, try out a model of collaboration for improved instructional quality. This research builds on previous large-scale studies where observation protocols have been used to identify critical aspects of instructional quality. The study aims to determine whether observations and video recordings of teaching followed by feedback to teachers, based on an observation protocol (PLATO), can be used to support the improvement of language arts instruction. Research interests concern both the effect caused by observation and feedback on teachers’ practice and their thinking about practice, and the potentials and pitfalls for a sustained collaboration. Findings indicate that the research-based quality criteria in PLATO pinpoint areas of development relevant for teachers’ planning and analysis of instruction. At the same time, the collaboration accentuates the need of more time for planning and reflection in teachers’ schedule as well as a local change agent to operate and authorize professional development at school level. Implications for an extended and large-scale collaboration are discussed. Keywords: collaborative research, feedback, instruction, observation, PLATO

Kvantitative tværsnitsundersøgelser har de senere år kortlagt omfanget af danske universitetsstuderendes forberedelse, hvorimod der kun i beskedent omfang er for-sket i, hvorfor og under hvilke omstændigheder studerende forbereder sig lidt eller meget. Med afsæt i praksisteori analyserede vi gruppeinterview med studerende fra et bachelorfag, hvor studerende kun kunne møde op til undervisningen, hvis de var forberedte (forberedelsespligt). Analysen viste, at de studerende var imod forbere-delsespligt generelt, men til gengæld accepterede forberedelsespligten i det pågæl-dende fag. Derfor analyseredes de omstændigheder, under hvilken de studerende accepterede forberedelsespligten. Studiet bidrager til den eksisterende viden om universitetsstuderendes forberedelse ved at undersøge forberedelse som en praksis, som ikke alene vedrører individuelle studerendes adfærd, men ligeledes omhandler uudtalte normer, undervisningens organisering og karakteren af relationerne stude-rende og underviser imellem. Studiet peger på, at forberedelsespligt ikke nødven-digvis står i modsætningsforhold til universitetets kerneværdier, men tværtimod kan komplementere værdier som frihed, mulighed og selvstændighed.

Å være lærerutdanner skiller seg fra andre stillinger innenfor høyere utdanning: Lærerutdanneren underviser både i fagstoff og i hvordan studentene kan lære bort og adaptere fagstoffet i klasserommet. Det at lærerutdanneren underviser i det å undervise, har implikasjoner for hvordan undervisningen planlegges, gjennomføres og analyseres i lærerutdanningen – undervisningens form blir en del av budskapet. Lærerutdannerens arbeid handler derfor om å utforme, velge og sette i spill aktiviteter og oppgaver som kan adaptere fag, forskning, didaktikk og teori til klasserom og profesjonen. Utforming og montasje av de ulike delene eller episodene i et undervisningsforløp kan betegnes som undervisningsforløpets dramaturgi. I denne artikkelen har jeg gjort en dramaturgisk analyse av tre lærerutdanneres undervisning for å identifisere og beskrive hvordan de bruker eksplisitte modelleringsformer, og hva som skjer når de bruker dem. I etterkant av den dramaturgiske analysen har jeg gjort en konvensjonell innholdsanalyse av intervjudata for å undersøke hvordan lærerutdannerne selv forklarer formålet og erfaringer med å bruke eksplisitt modellering i undervisningen. Analyse av tre lærerutdanneres undervisningspraksis sammenfattes i en modelleringsstige som visualiserer hvordan enkelte former for eksplisitte modelleringsformer tilbyr en egen sirkulær dramaturgi. Studien antyder og drøfter også på hvilken måte modelleringsstigen kan fungere som en dramaturgisk modell, som kan brukes som utgangspunkt for lærerutdanneres planlegging, gjennomføring og analyse av egen undervisning. Studien er et bidrag til å utvikle og forske på hvordan eksplisitte modelleringsformer kan brukes for å skape sammenheng mellom praktisk lærerarbeid og teoretisk metarefleksjon i lærerutdannerens undervisning. Innsamling av data er gjort i profesjonsverksted, som kan forklares som en læringsarena hvor lærerutdannere fra ulike fag samarbeider om å transformere overordnede mål for utdanning til høgskoledidaktiske aktiviteter og arbeidsformer.

Sammendrag Høyere utdanningsinstitusjoner står overfor store utfordringer for å holde førsteårsstudenter aktive, engasjerte og motiverte. Dette arbeidet presenterer endringer i undervisningsopplegget og forbedringer av pedagogiske aktiviteter i matematikkemnet Brukerkurs i matematikk (MAT101), i første semester for realfagstudenter ved Universitetet i Bergen i perioden 1988–2013, med fokus på 2005–2013. Hensikten har vært å tilrettelegge undervisningstilbudet for å dekke studentenes faglige behov, samt prøve å aktivisere de mindre engasjerte studentene. Resultatene bekrefter at disse endringene har vært en viktig årsak til forbedringene.

The aim of this article is to contribute to increased knowledge about how «artistic quality» is described and understood in the Norwegian framework curriculum for music and performing art schools, «Cultural diversity and deeper understanding», from 2016. This is effected through a juxtaposition of the Norwegian framework with sketches of a Finnish framework for basic arts education concerning value foundation, aims and view on learning. The document analysis is carried out as a critical discourse analysis. As a frame of understanding the concept art is read in the light of Bourdieu and Ranciére, while the concept quality is read in the light of different contemporary quality understandings, with some concluding suggestions regarding alternative concepts like meaning making and interpretive community. The main finding in the analysis is that the concept «artistic quality» is difficult to define in the Norwegian framework, and that the concept not is in use in the Finnish framework sketch. The main lines in formulations about value foundation coincide in the plans from both countries. The challenge from the Finnish sketches is in this study how the view of present and future times is mirrored in formulations about what is meaningful and valuable in the light of aesthetic, ethical and ecological considerations.

The aim of this article is to explore teaching within symmetrical and asymmetrical classrooms and how teaching creates meaning for the learners in a multilingual school. The study, described in this article, has a socio-cultural theoretical standpoint with focus on language and literacy teaching. The study has been conducted in Grade 5 in a school with 50% of immigrant learners. The result shows that the discourse in the symmetrical and asymmetrical classrooms is monolingual with no translanguaging except from one classroom where teaching prepare for translanguaging and multilingual use. But the conclusion from the study is a monolingual school discourse in a multilingual context. Syftet med artikeln är att utforska undervisningen i symmetriska och asymmetriska klassrum och den tänkbara betydelsen för eleverna av undervisning i en flerspråkig skola. Studien, som lyfts fram i denna artikel, har en sociokulturell teoretisk utgångspunkt med fokus på språk- och literacyundervisning och har genomförts i årskurs 5 i en skola där mer än 50 % av eleverna har ett annat modersmål än svenska. Resultatet visar att diskurs är enspråkig i symmetriska och asymmetriska klassrum förutom ett klassrum där undervisningen visar en ansats att lyfta in elevernas flerspråkiga kompetens och uppmuntra transspråkande. Slutsatsen är dock att det på den studerade skolan råder en enspråkig diskurs i en flerspråkig kontext.

Syftet med denna studie är att undersöka och jämföra hur undervisning i digitala miljöer konstrueras, dels i reflekterande texter skrivna av universitetslärare som deltog i en högskolepedagogisk kurs 2017–2018, dels i styrdokument om e-lärande från svenska lärosäten. Resultatet visar att lärarnas och styrdokumentens diskurser emellanåt står i kontrast till varandra. Medan de senare såväl explicit som implicit uttrycker ett antagande om att undervisning med digitala verktyg är effektiv och tidsbesparande pekar lärartexterna exempelvis på att det förberedande arbetet är tidskrävande. I styrdokumenten beskrivs också undervisningens digitala utveckling som oundviklig och positiv medan lärarna ger uttryck för ett mer komplext, kritiskt och eftertänksamt förhållningssätt.

Elever i norske videregående skoler har vanligvis tilgang til datamaskiner med internett-tilgang mens undervisningen pågår. Teknologitilgjengeligheten kan ha betydning for læreres mestringsforventninger til faglig undervisning. Det er gunstig at lærere opplever mestring i jobben ettersom mestringsforventninger anses som viktige for profesjonell vekst. Problemstillingen i denne studien er å utforske hvilke belastende faktorer som er relatert til læreres mestringsforventninger til faglig undervisning. I denne studien forenes to teoretiske linser: teori om læreres mestringsforventninger i faglig undervisning, samt teori om læreres orientering til profesjonell læring. Vår teori er at faktorer som læreres persepsjon av tilkortkommenhet, deres orientering til læring, samt opplevd stress og konflikt i forbindelse med høy teknologitilgjengelighet i klasserommet kan forklare deres mestringsforventninger til faglig undervisning i teknologirike læringsomgivelser. Datagrunnlaget er en spørreskjemaundersøkelse blant 156 lærere ved 3 videregående skoler i Norge. Analysen viser at opplevd stress er sterkt negativt relatert til mestringsforventning til undervisning. Persepsjon av tilkortkommenhet er i moderat grad relatert til forventning til undervisningsmestring i teknologirike klasserom. Det er en meget sterk og positiv sammenheng mellom opplevd stress og konflikt. Det er nokså svake sammenhenger mellom opplevelse av tilkortkommenhet og opplevd stress. Disse empiriske sammenhengene viser utfordringer som hittil har vært lite påaktet i forskning om lærere i videregående skole og deres arbeid i teknologirike klasserom. Samtidig viser analysen at læreres vektlegging av kunnskap som de har tilegnet seg gjennom konkrete erfaringer i praksisfeltet, er positivt relatert til opplevd stress og svakt positivt relatert til tilkortkommenhet. I sum viser disse empiriske resultatene at vi trenger mer forskning om belastende faktorer og læreres mestringsforventninger i teknologirike læringsomgivelser. Nøkkelord: lærere, teknologirike klasserom, mestringsforventninger, undervisning, stress, konflikt, tilkortkommenhet Teachers’ instructional self-efficacy in technology-rich learning environments Abstract Students in Norwegian upper secondary school usually have access to computers with internet in the classroom. This access to technology might influence how teachers perceive their instructional self-efficacy. Professional growth is conditioned by teachers’ experience of mastery in their work. The issue in this study is to explore factors that are related to teachers’ instructional self-efficacy. This study combines two theoretical lenses: theory on teachers’ self-efficacy and theory of teachers’ orientation to professional learning. Our theory is that factors such as teachers’ perception of shortcoming, their learning orientation, as well as stress and conflict related to technology access in the classroom can explain their instructional self-efficacy in an ICT-rich learning environment. The purpose of this article is to explore how these factors are associated with teachers’ self-efficacy of instruction in a technology-rich classroom, as well as mutual associations between the factors. The data set comes from a survey of 156 participating teachers from three upper secondary schools in Norway. The analysis shows that stress is strongly and negatively related to instructional self-efficacy. Shortcoming is in a moderate degree associated with instructional self-efficacy. There is a very strong and positive relationship between stress and conflict. There are also weak relations between teachers’ sense of shortcoming and stress. These empirical relations show upper secondary teachers’ challenges in a technology-rich classroom. However, these challenges are not so much focussed on in research. Teachers’ emphasis on knowledge acquired by practical experiences is positively associated with stress and weakly associated with shortcoming. In sum, these empirical results show that more research is needed on factors of shortcoming and teachers’ instructional self-efficacy. Keywords: teachers, technology-rich classrooms, self-efficacy, instruction, stress, conflict, shortcoming

Der har de seneste år været betydelig interesse for danske universitetsstuderendes studieintensitet, og der er blevet givet forskellige anbefalinger i forhold til, hvordan de studerende kan motiveres til at studere mere. Det empiriske grundlag for sådanne anbefalinger er imidlertid sparsomt. Formålet med dette studie er dels at beskrive den gennemsnitlige studieaktivitet blandt studerende på Aarhus Universitet, dels at analysere det indbyrdes forhold mellem undervisning og forberedelse. En multilevelanalyse af 7.917 studerendes selvrapporterede tidsforbrug viser overraskende en negativ sammenhæng mellem antallet af timer brugt på undervisning og antallet af timer brugt på forberedelse. Yderligere analyser tyder på, at sammenhængen mellem undervisningstid og forberedelsestid varierer på tværs af uddannelser. In recent years, the study habits of Danish university students have been a cause for concern, and various initiatives to improve motivation and encourage students to study harder have been introduced. However, the empirical support for such initiatives is limited. This article aims to describe the average student’s study habits and analyse the interrelationship between teaching and independent study time. A multilevel analysis of 7,917 students self-reported time budgets surprisingly reveals negative correlation between hours spent studying and hours spent participating in classes. Further analyses suggest that this correlation varies across study programmes.

Etablering av treårig yrkesfaglærerutdanning i 1999 introduserte begrepet helhet og sammenheng som ett av fire grunnleggende prinsipper. Begrepet skal forstås som en tett kobling mellom de ulike faglige delene av studiet. Ved evaluering av yrkesfaglærerstudiet i 2003 oppsummerte Norsk institutt for studier av forskning og utdanning (NIFU) at studentene opplevde integreringen av yrkesdidaktikken i yrkesteorifagene og yrkesteorien i undervisningspraksis som mangelfull. Helhet og sammenheng viste seg altså å være vanskelig å få til i praksis. Metoder brukt i denne studien er spørreundersøkelse og elevlogger. Denne artikkelen gir et eksempel på hvordan NTNU og HiST gjennom bacheloroppgaven har kombinert yrkesfaget (faglig bredde og dybde) med profesjonsfaget (pedagogikk og yrkesdidaktikk) og praksis for studenter ved studieprogrammet restaurant- og matfag (RM). Hovedmålet med oppbyggingen av bacheloroppgaven er å sikre helhet og sammenheng og gi studentene mulighet til å planlegge, gjennomføre og vurdere undervisning.

Formålet med denne artikel er at belyse de rationaler og begrundelser, der farver universitetsunderviseres valg af undervisningsmetoder. Med afsæt i blandt andet social praksisteori undersøges begrundelser for undervisning i interview foretaget med 17 undervisere i to forskellige fagmiljøer på et dansk universitet. Forfatteren finder, at der på trods af ligheder i metoder er meget stor forskel på de begrundelser og værdier, der ligger til grund for undervisningen, og at disse begrundelser og værdier er hentet i fagdisciplinerne.

Hvordan forbedrer man de studerendes præstationer i fag, som de ikke i udgangspunktet er positivt indstillet overfor, og hvor en stor del oplever stoffet som vanskeligt? Hvad kan man håbe at opnå med kursusforbedringer, og hvilken betydning har forskellige typer studieaktivitet for de studerendes læring? Undersøgelsen, som artiklen bygger på, er baseret på data fra to årgange på RUCs samfundsvidenskabelige basisuddannelse, som har fulgt det ob-ligatoriske kursus i kvantitativ metode. Datagrundlaget udgøres af evalueringer, observeret kursusaktivitet på fagets hjemmeside samt detaljerede eksamensbedømmelser. Først undersøges effekterne af kursusforbedringer, hvor det ses, at en markant øget tilfredshed med kurset ikke som forventet medførte en stigning i andelen, som bestod eksamen. Effekten på det faglige niveau var stærkt positiv, men polariseret; ’toppen’ blev således løftet markant mere end ’bunden’. De studerendes forberedelsestid var generelt lav og kun svagt korreleret med deres eksamenspræstation. Dog ses det, at studerende, som forbereder sig mere end fem timer om ugen, stort set er sikre på at bestå. Endelig ses det, at deltagelse i undervisningen (forelæsninger) og i endnu højere grad selvstændigt arbejde med øvelsesmaterialet har en stærkt positiv effekt på præstationen ved eksamen. At motivere de studerende til højere studieaktivitet synes således at være den vigtigste udfordring fremover.

I denne artikkelen analyserer vi matematikklæreres oppfatninger om evnen til å undervise. Innholdsanalyse av 40 erfarne læreres svar på en spørre­undersøkelse, viser at flere ser på aspekter ved evnen til å undervise som medfødt, eller medfødt for noen. Lærere som ser på evnen til å undervise som medfødt, vil kunne nedvurdere betydningen av etter- og videreutdanning, og foretrekke å få tips de kan ta direkte inn i undervisningen uten å forstå hvorfor tipsene eventuelt virker. Vi mener følgelig at det er viktig å kartlegge slike oppfatninger i forbindelse med etter- og videreutdanning av matematikklærere. Nøkkelord: matematikklærere, oppfatninger, evner, undervisning, etter- og videreutdanning Abstract In this article, we analyze mathematics teachers’ beliefs about the ability to teach. Content analysis of 40 experienced teachers’ survey responses shows that several teachers consider aspects about the ability to teach as innate, or innate for some. Teachers who look at the ability to teach as innate, might depreciate the meaning of professional development, and prefer to get tips that can be directly applied in their teaching without having to understand why the tips work. Based on these findings, we argue that it is important to measure such beliefs in connection with professional development of mathematics teachers. Keywords: mathematics teachers, beliefs, ability, teaching, professional development