Search

Det finns många olika typer av landsbygder och därmed olika förutsättningar för den kommunala planeringen och utvecklingsarbetet. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur två landsbygdskommuner med olika förutsättningar – med och utan dominerande besöksnäring – planerar och utvecklar sin landsbygd. Uppsatsen baseras på två fallstudier. Den ena är en fallstudie av Vetlanda kommun och den andra av Rättviks kommun, där Vetlanda är en industrikommun och Rättviks kommun har dominerande besöksnäring. There are different kinds of rural areas and by that there are also different conditions for the municipal planning and development. This essay aims to investigate how two rural municipalities with different conditions, in this case with or without tourism as its largest industry, plan and develop their rural areas. The essay is based on two case studies. One case study of the municipality of Vetlanda and one case study of the municipality of Rättviks, where Vetlanda is an industrial municipality and Rättvik is the municipality with tourism as its dominating industry.

Både torrefierad och pyrolyserad GROT kan ge upphov till långsiktiga kolsänkor i trädgårdsjordar baserad på torv. Pyrolys kräver betydligt högre temperatur än torrefiering så det finns anledning att testa om det torrefierade materialet har de egenskaper som efterfrågas. RISE fick i uppdrag av Sveaskog att göra ett försök där GROT med två olika torrefieringsgrad (skillnad i uppehållstid) jämfördes med biokol. Substraten blandades till 50 % med trädgårdsjord som tillhandahölls av Econova. Jordinkuberingen utfördes i 20°C under 6 månader med konstant fukt på 70% vattenhållandförmåga. Substratblandningarna analyserades med avseende på total kol, totalkväve, askhalt och pH. Både kol och kväve emitterades i större utsträckning från biokolsblandningen i förhållande till askhalten. Vattenhållandeförmågan och pH-värdet var högre i biokolssubstratet jämfört med torrefierad GROT. Avdunstningen var högre från torrefierad GROT jämfört med biokol. Resultatet pekade på en ökad mikrobiell aktivitet i blandningen med biokol och det antas ha initierat en mineralisering av det torvrika odlingssubstratet. Resultatet indikerar att torrefierad GROT kan användas som en kolsänka i substratblandningar, men att biokol aktiverar det mikrobiella livet i substratet på ett annorlunda sätt. En anledning till att biokol kan ge upphov till en sådan effekt är att det har ett högre pH än torrefierad GROT då den basiska mineralhalten är högre på grund av högre förbränningstemperatur i pyrolysen. Both torrefied and pyrolysed forest residues can create long-term carbon sinks in garden soils based on peat. Pyrolysis requires a significantly higher temperature than torrefaction, and there would thus be an advantage if the required properties can be achieved with torrefied material. RISE was contracted by Sveaskog to conduct an experiment in which forest residues with two different degrees of torrefaction (difference in residence time) was compared with biochar. The substrates were mixed to 50% with garden soil provided by Econova. The soil incubation was performed at 20 °C for 6 months with constant soil humidity at 70% water holding capacity. The substrate mixtures were analysed for total carbon, total nitrogen, ash content and pH. Both carbon and nitrogen were emitted to a greater extent from the biochar mixture when compared to the ash content. The water holding capacity and the pH was higher in the biochar mix compared to the torrefied forest residual substate mix. The evaporation was elevated from the torrefied material, compared to the biochar. The result points to an increased microbial activity in the mixture with biochar and it is believed to have initiated a mineralisation of the peat-rich culture medium. The results indicate that torrefied forest residue can be used as a carbon sink in substrate mixtures, but that biochar activates the microbial life in the substrate in a different way. One reason why biochar can give rise to such an effect is that it had a higher pH than the torrefied forest residues, as the alkaline mineral content is higher, due to a higher combustion temperature in the pyrolysis. Växtodlingsförsök med torrefierad GROT från Sveaskog

Torrefierad GROT kan bidra till en kolsänka i trädgårdsjordar genom att andelen torv kan minskas i substratblandningen som säljs till kunden. Eftersom det finns energivinster med kortare torrefiering så fanns intresse av att undersöka om grönsaker har olika tillväxt i material som torrefierats under längre eller kortare tid. RISE fick i uppdrag av Sveaskog att göra ett försök där odling i GROT med två olika torrefieringsgrad (skillnad i uppehållstid) jämfördes med vanlig grönsaksjord som säljs av Econova. De tre odlingssubstraten som ingick i försöket iordningsställdes genom att 10 vikts-% av GROT1, GROT2 respektive ljus torv blandades in i Econovas grönsaksjord. Modellväxten var Romansallad (Lactuca Sativa ’var. Romana’) och försöket utfördes under tre månader i odlingskammare med kontrollerad temperatur (D: 20°C/ N: 15°C), luftfuktighet (Rh 70%), ljusexponering (15 h) och markfukt (70% WHC) under perioden 14/7 - 15/9 2020. Fullgödsling tillsattes i form av näringslösning vid fyra tillfällen. Innan skörd gjordes ett smaktest där två testpersoner bedömde salladen i varje kruka. Salladens biomassa mättes som färskvikt och torrvikt efter skörd. Torkning gjordes i 105°C i tre dygn. Inga signifikanta skillnader uppmättes med avseende på smaktest, färskvikt och torrvikt. Slutsatsen från försöket är att det uppmättes ingen signifikant försämring av tillväxten när 10 vikts% byttes ut från torv till GROT. Det syntes ingen signifikant skillnad mellan de olika torrefieringsgraderna, vilket indikerar att det finns möjliga energibesparingar genom att använda en kortare uppehållstid i pyrolysreaktorn. Torrefied forest residues can contribute to a carbon sink in garden soils by reducing the proportion of peat in the substrate mixture sold to the customer. Since there are energy gains with shorter torrefaction, there was interest in investigating whether vegetables have different growth pattern in substrate mixtures with residues that have been torrefied for a longer or shorter time. RISE was commissioned by Sveaskog to make an experiment where cultivation in forest residues with two different degrees of torrefaction (difference in residence time) was compared with ordinary vegetable soil sold by Econova. The three growing media included in the experiment were prepared by mixing 10% by weight of GROT1, GROT2 and light peat, respectively, into Econova's vegetable soil. The model plant was Roman lettuce (Lactuca Sativa 'var. Romana') and the experiment was carried out for three months in cultivation chambers with controlled temperature (D: 20 °C / N: 15 °C), humidity (Rh 70%), light exposure (15 h) and soil moisture (70% WHC) during the period 14/7 - 15/9 2020. Fertilisation was added in the form of nutrient solution on four occasions. Before harvest, a taste test was performed where two test persons assessed the salad in each pot. The biomass of the salad was measured as fresh weight and dry weight after harvest. Drying was done at 105 ° C for three days. No significant differences were measured with respect to taste test, fresh weight and dry weight. The conclusion from the experiment is that no significant deterioration of the growth was measured when 10% by weight was changed from peat to torrefied forest residue. There was no significant difference between the degrees of torrefaction, which indicates that there are possible energy savings by using a shorter residence time in the pyrolysis reactor. Nedbrytningsförsök av torrefierad GROT och biokol

Since 1750, human emissions of greenhouse gases have created a temperature increase, affecting the whole world. Diatoms, single-celled microscopic algae that lives in waters all over the world, have different environmental preferences such as the water depth at which the thrive, salinity, nutrients, pH-values and more. Diatoms also responds quickly to changing circumstances, which makes the suitable as environmental indicators. The purpose of the study is to investigate how the abundance and composition of diatoms has changed during the last 200 years in lake Ensjön, located just south of Norrköping, and to relate those changes both to climate change and known events and environmental factors in the area. The survey is conducted by subsampling sediment cores from which each diatom sample was prepared in accordance with the scheme of Battarbee (1984). The diatoms in the samples were counted under a microscope and the results were analyzed and related to the Cyclotella-Aulacoseira-Fragilaria-theory (CAF) and documented historical events in the local environment. The result of the analysis shows that the composition and abundance of diatoms has changed during the last 200 years, and that this change is due to both climate change (temperature and precipitation increase) and the land-use history of Ensjön. The cahnges in composition of Aulacoseira spp. and Cyclotella spp., where Aulacoseira spp. is expected to decrease, and Cyclotella spp. is expected to increase with a rising temperature, match the CAF-theory for the most part. The change in composition also coincides with several documented environmental factors in the area, especially the change in use of fertilizers and herbicides in agriculture. Människans utsläpp av växthusgaser har sedan år 1750 skapat en temperaturökning som går allt snabbare, och påverkar hela världen. Kiselalger, encelliga mikroskopiska alger som lever i vatten över hela världen, har olika miljöpreferenser såsom bland annat på vilket vattendjup de trivs, optimal halt av salt, näringsvärden, pH-värden, samt reagerar snabbt på förändrade omständigheter, vilket gör dem lämpliga som miljöindikatorer. Syftet med studien är att studera förändringar i kiselalgernas sammansättning under de senaste 200 åren i den lilla sjön Ensjön belägen något söder om Norrköping och att relatera dessa förändringar till dokumenterade händelser och miljöfaktorer i sjöns avrinningsområde samt till de pågående klimatförändringarna. Undersökningen är utförd genom provtagning av sedimentkärnor från vilka prover preparerades enligt Battarbees (1984) flödesschema. Proverna av kiselalger räknades under mikroskop och sammansättningen analyserades utifrån teorin Cyclotella-Aulacoseira-Fragilaria (CAF) och kända historiska händelser i närmiljön. Analysresultatet visade att kiselalgssammansättningen har förändrats under de senaste 200 åren, och att denna förändring sannolikt kan kopplas både till klimatförändringar (en ökad temperatur) och Ensjöns markanvändningshistoria. Förändringen hos Aulacoseira spp. och Cyclotella spp. följer till stor del CAF-teorin om att det första släktet skulle minska och det andra skulle öka vid en temperaturökning. Vid flera tillfällen sammanfaller förändringar i kiselalgssammansättningen med kända miljöfaktorer i närmiljön, främst i samband med utvecklingen i användningen av mineralgödsel och växtskyddsmedel.

Biogasproduktion har miljömässiga och sociala fördelar för målgruppen lantbrukare men hinder finns. Lönsamhetsproblemet kan lösas genom exempelvis tillämpningar av affärsmodeller. Syfte med uppsatsen är att studera vilken affärsmodell som tillämpas av en lantbruksbiogasanläggning och att analysera bolagets lönsamhet genom nyckeltalsbedömningar och DuPont modeller. En lantbruksbiogasanläggning valdes och olika studier om biogasanläggningars lönsamhet och affärsmodeller utgjorde grund att jämföra fallföretaget med tidigare forskning. Intervjuer utfördes med en delägare i biogasbolaget. För att bestämma bolagets lönsamhet gjordes beräkningar av nyckeltal och Dupont modeller för år 2017 och 2018. Arbetet identifierade olika framgångsfaktorer hos bolaget vad avser samarbete, entreprenörsegenskaper, långsiktigt perspektiv och förhållandet till marknaden. Resultatet visar att bolaget saknade en strukturerad affärsmodell men att deras arbete ändå följer rekommendationer enligt affärsmodeller inom forskning. Analysen visar att bolaget har god lönsamhet, men att det är svårt att se hur långsiktig den är då data från flera år saknades i bolagets årsredovisning. Arbetets slutsatser är att det undersökta bolaget är lönsamt men att det finns lönsamhetsrisker som visar att bolaget inte kan sänka priserna på grund av konkurrens och att de behöver ha god kännedom om kostnaderna för att behålla eller öka lönsamheten på lång sikt. Denna studie föreslår att bolaget tillämpar en formell affärsmodell men att den behöver inkludera ekonomisk analys för långsiktig och fortsatt lönsamhet. Anläggningens affärsmodell kan användas som inspiration till andra lantbrukare under förutsättning är att den utvecklas för att inkludera ekonomisk analys. Biogas production has environmental and social advantages for farmers, the target group of this study, but there are obstacles. Profitability issues can be resolved by, for example, applying business models. The purpose of the study was to investigate which business model can be applied by an agricultural biogas plant and to analyze the profitability of the company through assessment of key figures and DuPont models. An agricultural biogas plant was selected and various studies on the profitability and business models of agricultural biogas plants were used as a basis for comparing the example plant with previous research. Interviews were conducted with a partner in the biogas company. In order to determine the profitability of the company, calculations of key figures and DuPont models were carried out for the years 2017 and 2018. The study identified various success factors for the company, regarding collaboration, entrepreneurial characteristics, long-term perspective and the relationship to the market. The results show that even if the company has lacked a structured business model, their work is following recommendations given by published business models. The analysis shows that the company has good profitability, but profitability is difficult to evaluate on the long term, since data for several years were not available in the yearly report of the company. The conclusions from the present study are that the company is profitable, however, profitability risks are present, which demonstrate that the company cannot lower its prices due to competition, and they require knowledge about costs to maintain or increase profit over time. The present study proposes that the company utilizes a formal business model, which needs to include financial analysis for long-term and maintained profitability. The business model of the company could be used as a source of inspiration to other farmers, as long as it will be expanded to include financial analysis.

Ett tjugotal lantbrukare i Mönsterås kommun planerar för att bygga en stor biogas­anläggning som kommer att ha fastgödsel från höns som huvudsubstrat. Den gemen­samma biogasanläggning kan bli den största i sitt slag i Sverige, med en biogas­produktion på ca 70 GWh biogas/år för produktion av drivmedel. Den genererade rötresten kan kväve­försörja ca 12 000 ha/år växtodling och fosforförsörja ca 20 000 ha/år. Den rötade gödseln bidrar i princip till all växtnäring i rötresten, där fjäderfä­gödseln kommer att bidra med ca 80 % av rötrestens innehåll av kväve och fosfor. Ett hinder för att realisera denna anläggning är att det idag saknas erfarenhet från praktisk drift av rötningsanläggningar med betydande inblandning av fjäderfägödsel. Fjäderfä­gödsel är både ett fosfor- och kväverikt substrat, och innehåller dessutom både tunga och lätta partiklar som riskerar att bilda sediment och svämtäcken i rötkammaren. Idag betraktas fjäderfägödsel framför allt som ett fosforgödselmedel eftersom huvuddelen av kvävet inte är direkt upptagbart av växter, men rötning av fjäderfägödsel ökar andelen direktverkanande kväve. För att optimera hantering, spridning och utnyttjande av kväve och fosfor i fjäderfägödsel är det önskvärt att processa denna gödsel för att generera fyra stycken gödselmedel med olika kväve- och fosforkvot. För att kunna studera dessa fråge­ställningar och bredda gödselbasen för rötning har Vinnova, under 2016-2018, finansierat denna tillämpade studie. Under ett tillämpat försök genomfördes rötning i pilotskala av kväverik hönsgödsel som huvudsubstrat. Rötningsprocessen gick att driva stabilt vid en ammoniumkvävehalt på närmare 6 g/l inom det mesofila temperaturområdet i en totalomblandad rötkammare med volymetrisk metanproduktion som uppgick till 1,1 m3 CH4/m3 slamvolym & dag. Järnklorid tillfördes rötkammaren för att hålla biogasens innehåll av svavelväte vid ca 100 ppm. För att hålla ammoniumhalten vid angiven nivå tillfördes vatten motsvarande halva inflödet in i rötkammaren, för att späda ner kvävet till denna nivå. Efter rötningen av substratblandningen ökade dess ammoniuminnehåll med 3,7 gånger. Under pilotförsöket producerades ca 13 m3 rötrest som sparades och lagrades 4–8 månader innan den förädlades i två steg till två olika gödselmedel. I första steget genomfördes fasseparation med en dekantercentrifug följt av indunstning av surgjord tunnfas. Baserat på dessa försök beräknas fassepareringen kunna generera ett fast gödselmedel vars vikt motsvarar 23 % av i rötningsprocessen producerad rötrest. Det fasta gödselmedlets innehåll av fosfor utgör dryga 70 % av rötrestens fosforinnehåll. Vidare beräknas indunstningen kunna generera ett uppkoncentrerat flytande gödsel­medel vars vikt motsvarar 2o % av i rötningsprocessen producerad rötrest. Det flytande gödselmedlets innehåll av ammoniumkvävet utgör dryga 70 % av rötrestens ammonium­innehåll. Det producerade koncentratgödselmedlet liksom tunnfasgödselmedlet hade en hög andel lättillgängligt kväve, vilket är en viktig delförutsättning för att uppnå höga skördar vid växtodling. Gödselmedel från Mönsterås Biogas planerade biogasanläggning kan i framtiden bidra till att jordbruket i Kalmar län med omnejd kan gå mot en hållbar intensifiering av livsmedelsproduktionen. Digestion of poultry manure with digestate processing in pilot scale tests Twenty farmers in the municipality of Mönsterås in southern Sweden are jointly planning to build a large biogas plant. The plant will digest a very high proportion of poultry manure, resulting in significantly greater biogas yield than normally expected, and higher nitrogen contents in the digestate. A major obstacle to realising the biogas plant is controlling digestion operation under high nitrogen levels resulting from the considerable amounts of poultry manure substrate. Poultry manure also contains both heavy and light particles that can cause challenges with poor stability in the digestion process, formation of sediments and crust in digester tanks. The high nitrogen contents together with high phosphorus and solids concentrations will also create difficulties for digestate management and use as fertiliser. Today solid poultry manure is mainly used as a phosphorus fertiliser, not only due to high concentration of phosphorus but also due to relatively poor utilisation of the nitrogen by crops. However, due to the high concentration of phosphorus, the application rate needed to meet plant needs is lower than modern solid manure spreaders can evenly apply. Over application and inefficient use of nitrogen increases risk of nutrient losses to waters and the environment. To study these issues for biogas production, Vinnova (Sweden's innovation agency) has supported this research project in applied digestion and digestate processing. The project contained the following components: i) 6 months digestion tests with prospective substrates in a pilot-plant with 5 m3 active digesting volume, provided with mixers and pumps commonly used in full-scale plants, ii) laboratory tests to determine biogas potential for feedstocks, and to determine the potential for increased gas production by post-digestion, iii) applied trials of separating and concentrating the digestate with centrifuge followed by industrial evaporation of the liquid phase, iv) analysis of the nutrient value and the function of the concentrated fertilizer in organic farming. The biological and technical operational performance in the pilot test was evaluated in a complete stirred tank reactor at mesophilic temperature during co-digestion of poultry manure, liquid manure and glycerol. The poultry manure contributed with approx. 70% of dry matter in the substrate mixture and 80% of the nitrogen and phosphorus. The digestion process was stable with NH4-N levels close to 6 g/l. To control hydrogen sulphide in the biogas to approx. 100 ppm, ferric chloride was added to the digester. Volumetric methane production reached 1,1 m3 CH4/ m3 digester and day. Significant formation of sediment occurred in both digester and in pipes, however, no crust formation was observed in the digester. The outflow of ammonia from the digester by the digestate was 3.7 times higher than the ammonia inflow by the substrate mixture. Thirteen tonnes of digestate was produced during the pilot test. The digestate was separated with a decanter centrifuge generating a solid fraction corresponding to 23% of digestate weight and approx. 70% of the phosphorus in the digestate. Sulfuric acid was added to the liquid fraction generated by the centrifuge before evaporation to stabilize the ammonium nitrogen. Industrial evaporation of the liquid fraction produced a concentrate corresponding to 23% of digestate weight and containing approx. 70% of the ammonium nitrogen in the digestate. The pilot test generated four different fertilisers, (digestate, solid fraction, liquid fraction and concentrate) each with very different physical and chemical properties. Digestate processing increased the N/P ration of the liquid fraction and concentrate allowing more balanced N and P supply to crop demand, reducing the risk of nutrient losses to waters but also increasing the resource use efficiency of the plant nutrients. Processing was also successful at concentrating the two of the fertilisers, enabling cost effective long-distance transport for use in areas with low animal density and a need for the soil amendment properties of from manure. These project results have contributed to plans for a full-scale plant by developing the basis of design and the credibility for implementation, resulting in an investment grant and the formation of a new economically stronger company. Based on the results from the project, the estimated production of biogas in a full-scale plant is 70 GWh /year for renewable automotive fuels. Post-digestion of the digestate with 10 days retention time can increase biogas production with an extra 3 GWh/year (4%). The solid and liquid products can fertilise 12 000 ha/year of organic cultivation with nitrogen and up to 20 000 up to ha/year with phosphorus.

Vad är syftet med denna Riskanalys? Svensk spannmåls- och mjölkproduktion beror på många faktorer av vilka flera är så kallade biofysiska, dvs i allt väsentligt är de av naturvetenskaplig karaktär (t ex väder, sjukdomar mm). En del förändringar i dessa förutsättningar utgör hot. Vår studie avser att identifiera några av dessa hot och utvärdera, utifrån vetenskapligt testade metodiker, sannolikheten för att de orsakar en skada på produktionen. Detta kräver dock ett mycket omfattande arbete och i denna studie har vi därför begränsat oss till att (i) strukturera hur en vetenskapligt baserad riskanalys bör gå till, och (ii) göra ett antal preliminära riskanalyser för att (iii) identifiera kunskapsluckor som behöver forskas på för att analysen ska kunna antas vila på en vetenskaplig grund. Vad menar vi med Risk? Vi har definierat risk som sannolikheten att ett hot orsakar en viss negativ konsekvens för den skyddsvärda tillgången. Av dessa termer är kanske den sistnämnda den mest centrala. Vad är det vi vill skydda? Vi har valt ut två tillgångar, Sveriges nationella spannmåls- respektive mjölkproduktion och avser då den produktion som lämnar gården, eller används inom gården, och att de skyddas så att de förblir ungefär av den omfattningen de har i dagsläget. Hoten mot denna produktion har valts utifrån förslag från tidigare studier, workshop, tillgången på experter och att hoten ska vara av biofysisk karaktär. Vilket hot som verkligen utgör en stor risk vet vi ju dock inte förrän efter riskanalysen är utförd och valen av hot bygger därför på en preliminär uppskattning. Biofysisk karaktär innebär att vi främst analyserat naturvetenskapliga hot. Hoten orsakar effekter på produktionen i mätbara termer som sedan översätts till en mer abstrakt skala från ingen till extremt negativ konsekvens. Beroende på olika osäkerhetsfaktorer erhåller vi flera konsekvensvärden för ett givet hot, och fördelningen av dessa på konsekvensskalan utgör ett mått på sannolikheten. Risken anges alltså som ett förhållande mellan konsekvens och sannolikhet. Varför har vi gjort denna systemavgränsning? Riskanalysen har två huvudaktörer; riskhanteraren som definierar vad som ska anlyseras och analysfunktionen som utför analysen. Riskhanteraren är i vårt fall styrgruppen för SLUs forskningsprogram Framtidens lantbruk (FA, 2015) som har definierat typen av hot och de skyddsvärda tillgångarna som ska analyseras. Vi som utfört denna studie är analysfunktionen, och har alltså dessa definitioner som en utgångspunkt. Om vi ändå tillåter oss att spekulera kring valet av spannmåls- respektive mjölkproduktionen så kan det motiveras av SLU's nationella ansvar vad avser den vetenskapliga kompetensen inom de areella näringarna. Ett fokus på biofysiska hot motiveras av att dessa är potentiellt stora och växande, såsom t ex är fallet vad avser klimatförändringar. Riskanalyser av denna typ bildar centrala underlag för att formulera olika strategier, t ex angående livsmedelsförsörjning. Hur har arbetet gått till? Riskanalyserna har utförts för ett antal "krisscenarier"; fyra avseende hot mot spannmålsproduktionen (Radioaktivt-nedfall, Virus-i-spannmål, Herbicidresistens och Extremt-sommarväder) och tre avseende mjölkproduktionen (Leptospiros-utbrott, Foderimport-stopp och Värmebölja). Analysen tar sin utgångspunkt i ett omvärldsscenario som definierar de yttre förutsättningarna för vad som antas inträffa. Detta ligger till grund för att identifiera troliga hot mot produktionen och vilka åtgärder som förväntas vidtas. Vi har sedan utgått från att dessa hot och åtgärder verkligen har hänt när vi mha våra förklaringsmodeller bestämt effekterna på produktionen i termer av mätbara enheter ("metrics"; t ex procentuell minskning av lokal eller regional veteproduktion). Dessa effekter tolkas/integreras sedan till en konsekvens för, helst den nationella, men i realiteten främst den regionala produktionen i fem nivåer (ingen, liten, måttlig, stor respektive extrem). Osäkerheter i bedömningarna innebär att flera alternativa konsekvenser erhålls, för ett givet hot, och som ligger till grund för en sannolikhetsbedömning. Analyserna har gjorts av experter inom respektive hots vetenskapliga område, men som haft begränsade förutsättningar (av tidsskäl) att göra tillräckligt många bedömningar för att erhålla ett tillförlitligt mått på sannolikhetsfördelningen (osäkerheten). Istället har vi, vilket också är ett huvudsyfte med studien, huvudsakligen försökt identifiera de kunskapsluckor i förklaringsmodellerna som begränsat våra möjligheter att kunna göra vetenskapligt baserade bedömningar av effekterna (se vidare Appendix 3). Vad är resultatet? Vi har gjort vissa grova skattningar av sannolikheten trots det bristfälliga antalet bedömningar av konsekvenser. Om ett radioaktivt nedfall sker i en region får det extrema konsekvenser för dess spannmålsproduktion på regional nivå. Ett omfattande angrepp av jordburna virus orsakar en måttlig eller stor konsekvens. En utvecklad herbicidresistens hos ogräsen orsakar i huvudsak en liten till måttlig konsekvens. En extremt torr sommar kan ett år orsaka en stor konsekvens och ett annat år ingen alls. Likaledes orsakar en Regnig-sensommar i ca hälften av fallen ingen konsekvens, men för de resterande åren kan alla grader av konsekvenser uppstå på spannmålsproduktionen. För mjölkproduktionen orsakar samtliga tre hot (Leptospiros-utbrott, Foderimport-stopp och Värmebölja) en liten till måttlig konsekvens. Vad avser ett importsopp för foder är detta under förutsättning att olika åtgärdsprogram kombineras. Om fokus läggs på endast ett åtgärdsprogram ökar risken väsentligt. Dessa skattningar ska alltså inte betraktas som en vetenskapligt baserad analys i nuläget, utan demonstrerar främst exempel på resultat från sådana analyser. Skattningarna har hjälpt oss att identifiera vilka kunskaper vi saknar för att analyserna ska kunna betraktas som vetenskapligt baserade (se vidare Tabell 4.3a; sammanfattningar av respektive scenario finns i Resultatdelen). Analyserna har ibland också lett till att vi identifierat följdhändelser som faller utanför systemavgränsningen för vår studie och som andra studier har till uppgift att utreda. Många av de hot vi analyserat kan leda till betydande ekonomiska konsekvenser för enskilda företag, vilket i sin tur utgör hot mot produktionen. För denna analys krävs dock socioekonomiska analyser. Vi ser här också kopplingar mellan krisscenarier som är av biofysisk karaktär, t ex kan foder kontaminerat med radioaktivt cesium utgöra ett hot mot mjölkproduktionen. Vår studie har dock bara analyserat ett krisscenarios inverkan på antigen spannmåls- eller mjölkproduktionen. Vilka är de viktigaste slutsatserna? En central fråga är: Hur trovärdiga/säkra är dessa förutsägelser? Risk avser en förutsägelse om något som ännu inte hänt. Det första som behövs är alltså någon form av modell. Dessa modeller kan vara av olika sort i termer av vilken empirisk kunskap de använder för extrapolering (t ex funktioner, behandlingseffekter, mm), om de är objektiva och om de är transparenta. Alla modeller är osäkra i någon mening. Dock saknas i alla de fall vi undersökt mått på modellernas förutsägelseförmåga (med något enstaka undantag). En allmän slutsats blir att forskningen behöver inriktas mot att testa modellernas förutsägelseförmåga mot observationer för att kunna bidra till en vetenskapligt baserad riskanalys av spannmåls- respektive mjölkproduktionen. Detta innebär att experiment- och försöksupplägg behöver göras utifrån hypoteser (modeller) om hur de dynamiska förloppen beror på varierande förutsättningar och omgivningsförhållanden. T ex behöver de statistiska relationerna för hur Extremt-sommarväder påverkar spannmålsproduktionen, som används i vår studie, kompletteras med tester av grödmodeller som kan beakta flera vädervariablers samtida variationer i både tid och rum. För kunskapsluckor som är specifika för respektive hot, se Tabell 4.4. Sammanfattningsvis behövs (i) fler förutsägelser av respektive potentiellt hots konsekvenser på produktionen, med modeller som har någon form av graderad tillförlitlighet, för att erhålla mått på osäkerheter. Dessutom behövs det (ii) tester av hypoteser för uppskalningar från kontrollerade experiment och försök (på en liten skala i tid och rum) till regional och nationell skala över flera år, och (iii) utveckling av metodiker för hur sannolikheter för hot, åtgärder respektive konsekvenser kan kombineras till en sannolikhetsfördelning som inbegriper bedömningsosäkerheter för alla dessa faktorer. Troligtvis behövs också att fler potentiella biofysiska hot analyseras. Hur går vi vidare? En mer fullständig riskanalys som inkluderar alla potentiellt stora hot mot produktionen, och samtidigt är vetenskapligt baserad, kräver att potentiella hot utreds kontinuerligt inom respektive produktionsrelaterat ämnesområde vid SLU. Detta kräver troligen att verksamheter som testar hypoteser för att förutsäga effekter av hot knyts nära den experimentella forskningen och experter inom respektive ämnesområde. Det krävs troligen också att en syntesverksamhet etableras på en ämnesövergripande nivå där metodiker kan standardardiseras, och olika hot och dess konsekvenser kan jämföras och kombineras. En sådan fungerande verksamhet behöver utvidga systemgränserna jämfört med vår studie, genom att sannolikheter för att hot uppkommer och att åtgärder faktiskt vidtas, också bedöms. Dessa sannolikheter behöver sedan integreras med sannolikheterna för konsekvenserna på produktionen. Därefter kan riskanalysen utökas till att inbegripa en mer avlägsen framtid, t ex liknande de tidsperspektiv som klimatförändringsanalyser behandlar. Två av hoten mot mjölkproduktionen utgör exempel på riskanalys för en nära framtid (ca 2025). Vi avslutar rapporten med att diskutera hur en sådan ansats kan se ut i ett längre perspektiv.

Erik Nilsson inledde sin yrkesbana som handelsträdgårdsmästare på Runmarö i Stockholms skärgård vid 14 års ålder och upphörde att odla först när synen försämrades i åttioårsåldern. Arealen omfattade knappt ett halvt hektar – med som mest tre växthus och hundra drivbänkar. Blommor, grönsaker, rotfrukter och bär fraktades med båt till torget i Sandhamn.

The aim of this study has been to analyse the effects of state subsidies within agriculture. The goal of these policies was to build up long-term sound and profitable farms by means of both general and selective support measures. The investments affecting structure gave rise to the following questions: (a) What were the effects on a farm of a given type of aid? (b) How were the farms and the surrounding community affected? (c) In what respect was a desirable effect achieved, and in what respect were the results problematical? The investigation was carried out in three municipalities in Norrland, and considered three different forms of subsidy (SR-, A- and B-support) which were utilized during the years 1961-1978. In addition to these so-called "subsidized farms", a similar number of "comparative farms" that had not received support were selected. In all, 650 farms were investigated. The evaluation was mainly divided into five areas of interest: (a) Farm reconstruction, (b) Farm development, (c) The farmers, (d) Economic effects, (e) Social effects in the locality. The principal findings were as follows: (1) SR- and A-supported farms were characterized by farmers who were relatively young, had good education and who used a portion of their working-hours for carrying out organizational measures. The comparative farms were distinguished rather by older farmers with less education and with a higher degree of employment outside the farm. (2) All of the SR-and B-supported farms had survived. Some A-supported farms were abandoned, while the number of comparative farms was greatly reduced. (3) All types of subsidized farms exhibited growth in their areas of arable land and forest and in their stock of milk cows, whereas the comparative farms were relatively unchanged. (4) Improved production results within crop husbandry could be derived simultaneously from the increased use of pipe drainage, shorter periods between ploughing, new methods of harvesting, etc. Within all these areas the subsidized farms had higher proportions of improvements than the comparative farms. (5) Since SR-farms in particular (but even A-farms) financed their rationalization measures by means of bank loans, they all became extremely sensitive to risks. In thi s way they all too easily ended up with economic difficulties when major increases in interest rates or changes in costs or revenues occurred. (6) In the short term the rationalization of the size of subsidized farms had little effect on outmigration from the areas concerned. (7) The households were larger on subsidized farms than in the comparative group. This meant that the subsidized farms, which were increasing their relative share of the population, also comprised a stabilizing factor in a locally-dependent service sector. digitalisering@umu