Search

Med flest kända fyndplatser i världen av den globalt rödlistade vårsvampen bombmurkla (Sarcosoma globosum) åligger det Sverige ett internationellt ansvar för artens bevarande. På senare tid bedöms dock många av svampens växtplatser ha förstörts på grund av granbarkborreangrepp till följd av höga sommartemperaturer, något som befaras bli allt vanligare i och med klimatförändringarna. För att långsiktigt bevara arten tror jag därför att riktade eftersök kan bli aktuella. I denna studie undersöks vilka miljödata som är användbara för att prognostisera bombmurklans förekomst på landskapsnivå och möjligheterna med att använda GIS-baserad förekomstmodellering för att upptäcka nya växtplatser. Beståndsmedelålder, skogsslag och jordart, samt i viss mån lutning och väderstreck (aspekt) bedöms vara goda förklaringsvariabler för svampens förekomst. Under fältarbetet upptäcktes 1 ny växtplats förbombmurkla och det finns indikationer, om än inte statistiskt styrkta, på att bombmurklan oftare påträffas i områdena med god modellerad prognos för förekomst än i andra gran- eller barrblandskogar. With most known occurrences of the threatened Sarcosoma globosum globally, Sweden bears international responsibility for this fungus’ survival. Lately, many of the previously known sites for the species have expired due to bark beetle attacks caused by high summer temperatures, which in future may occur even more frequently because of climate change. Therefore, I find targeted search for new occurrences necessary for future conservation. In this study I investigate which variables are useful for predicting occurrence on landscape-scale and the potential of using species distribution modelling forfinding S. globosum. Mean tree age, forest type and sediment, and to some degree slope and aspect, are useful variables for predicting occurrence. During field work 1 new site was discovered and there are indications, although not statistically significant, that S. globosum is more common in areas with high modelled prognosis for occurrence than in other spruce- or mixed coniferous forests.

Projektet utgår ifrån en social och strukturell inventering i Nynäshamns stad, där resurser och behov sammanlänkas för ett förbättrat samspel i stadskärnan. Med syfte att förbättra möjligheterna för utbildning i staden undersöks Folkets Hus Nynäshamn och ett intilliggande parkeringshus som en rumslig och organisatorisk resurs åt Campus Nynäshamn, som i sin tur agerar som en social resurs åt Folkets Hus som har ett minskande besöksantal. Kärnan i projektet utgår ifrån att se både befintliga rumsligheter och strukturer som förstahandsresurs, för att sedan komplettera dem för att öka funktionalitet och användbarhet. Förslaget är placerat ovanpå det befintliga parkeringshuset vid Banantorget och kopplas samman med Folkets Hus via en gångbro. Förslaget ger nya utbildningslokaler som dagtid kan användas av Campus Nynäshamn, och därmed ge besökare och mångfald till Folkets Hus, och kvällstid av Folkets Hus för föreningsverksamhet och som demokratiskt rum. Målet är ett nytt bildningscenter som både förbättrar den låga utbildningsnivån i kommunen och aktiverar de sovande resurserna kring Banantorget.

Denna uppsats undersöker hur Smålands studentnation i Uppsala använder och förmedlar sin samling av inspektorsporträtt. Samlingen består av tjugofyra porträtt med motiv utförda i matchande kompositioner. Porträtten undersöks både utifrån sina fysiska och immateriella värden, vilket har varit viktigt för att förstå samlingen som helhet. Samlingens fysiska skick fastslås genom en tillståndsbedömning, vilken visade att majoriteten av porträtten har allvarliga skador i form av revor, sprickor och utbuktningar. Vidare dokumenteras porträttens motiv och historiska bakgrund i en katalog. Dokumenteringen av porträtten visade att det bara var sexton av tjugofyra porträtt som föreställde faktiska inspektorer. De övriga åtta porträtten föreställde istället kända smålänningar och meriterade förebilder. Uppsatsen har vidare undersökt samlingen som ett kommunikationsverktyg mellan nationen och dess besökare, vilket visade att inspektorsporträtten kommunicerade budskap om makt och identitet genom utvalda symboler, attribut och kompositioner. This essay examines how the studentnation Smålands nation in Uppsals uses and conveys it’s collection of inspector portraits. The collection consists of twentyfour portraits with matching motives,. The portraits are examined based on both their physical and immaterial values, which has been important to understand the portraits as a collection. The physical condition of the collection was determined through a condition assessment, which showed that a majority of the portraits have serious damages in the form of tears, cracks and bulges. The motifs and historical backgrounds have been cataloged due to a stocktaking., wich showed that only sixteen portraits actually depicted inspectors. The other eight portraits depicted instead well-known Småland-residents and meritorius role models. The essay also examined the collection as a tool for communication between the nation and it’s visitors, showing that the inspector portraits communicated messages of power and identity through well-selected symbols, attributes and compositions.

Bakgrund och syfte Inventering av utrustning är en återkommande och en ofta besvärlig uppgift som måste utföras av många företag. Kunden för detta projekt ville ha en lösning med handhållna skanners som läste av streckkoder på inventarierna. Lösningen skulle automatiskt kunna skapa ett Excelblad med uppdaterade inventarier. Metod Projektet skapade en lösning som underlättade inventeringen genom att utveckla en Apple iPhone applikation (en så kallad ''app'') som blev ett verktyg för snabb och trådlös inventering av anläggningar och korttidsinventarier. Den inventerade utrustningen kunde enkelt läsas av med hjälp av telefonens inbyggda kamera, och inventarien gavs samtidigt en rumsplacering, en datumstämpel och namnet på operatören som utfört inventeringen. En serverdel skapades i Python som uppdaterade ett Excelblad med information om inventarierna. När inventeringen var klar importerades inventarierna tillbaka från Excelbladet till kundens ekonomisystem. Resultat och sammanfattning Projektet kunde leverera en färdig lösning enligt uppställda önskemål inom den givna tidsramen. Kod och installationsinstruktioner finns som appendix i uppsatsen. Det gavs även förslag på lösningar för att skapa och skriva ut streckkodsetiketter avsedda för märkning av inventarierna.

Sweden´s long-term climate goal is to reach net zero by 2045 regarding greenhouse gas emissions. The construction- and real estate sector accounts for 21 % of these emissions. The cement industry’s emissions globally are about 4 % of the total emissions. The report has been carried out on Vasakronan’s project Hugin where the construction engineers (Byggstyrning) aim to reuse as much material as possible. Reusing material has been applied more in the construction industry in recent times. To switch to a circular economy, a higher focus on recycling building materials is required. Inventory and recycling is a relatively new concept in the construction industry, there are not a lot of reports written on this subject. The main examples included in this report are Återbrukslokalen and Återbrukslokalen 2.0. These projects were done by Vasakronan in Gothenburg, where the goal was to recycle as much material as possible. This work shows that it’s possible to save 98 307,1 kg of CO2e if the concrete is reused in the Hugin project instead of producing new concrete. The main result of the inventory issue is to switch to a more agile way of working. The results also show that deciding what kind of materials that is needed to reuse in the design phase. A system should also be designed to give some structure to the inventory process. Sveriges långsiktiga klimatmål är att nå nettonoll för utsläpp av växthusgaser till år 2045. Bygg- och fastighetssektorn står för 21 % av dessa utsläpp. Globalt står enbart cementtillverkningen för 4 % av utsläppen. Mot bakgrund av detta, undersöks i detta arbete återbruksmöjligheter för betong. Den empiriska analysen har utförts på Vasakronans projekt Hugin, där Byggstyrning som projektörer av projektet har som mål att återbruka så mycket material som möjligt. Att återanvända material har tillämpats mer i byggbranschen på senare tid. För att kunna ställa om till en helt cirkulär ekonomi krävs även ett högre fokus på återbruk av byggnadsmaterial. Då inventering och återbruk är ett relativt nytt koncept i byggbranschen, finns det inte särskilt många arbeten eller rapporter att utgå ifrån. Det främsta exemplet som har tagits upp i denna rapport är Återbrukslokalen 1.0 och Återbrukslokalen 2.0. Dessa projekt genomförde Vasakronan i Göteborg, med målet att återbruka så mycket material som möjligt. Syftet med arbetet var att analysera återbruksmöjligheterna för betong i projektet Hugin. Resultatet visar att besparingen av växthusgaser i CO2e mellan att producera ny betong och återbruka befintlig betong var en skillnad på 98402.4 kg CO2e. Ett annat syfte med rapporten var att undersöka möjligheterna för att effektivisera inventeringsprocessen. Uppsatsens resultat är att inventeringsprocessen kan effektiviseras genom olika faktorer. Dessa faktorer är bland annat att växla om till ett mer agilt arbetssätt, bestämma vad som bör återbrukas redan i projekteringsskedet och att övergång till ett bättre system krävs för att strukturera upp återbruksprojekt.

I den här studien har en inventering av alla korskopplingsrum på Folktandvården Stockholm utförts. Målet var att ta reda på hur många av Folktandvårdens switchar som behövde bytas ut samt till vilken modell de skulle bytas ut. Resultatet blev att det är 49 stycken switchar som behövde bytas ut. Enligt denna studie skulle den nya modellen på switcharna vara av märket Cisco Catalyst 9300 då den visade sig vara mest lämplig samt kostnadseffektiv. I studien skulle även ett förslag på bättre organisering för de olika korskopplingsskåpen utföras så att ett mer effektivt och tidsbesparande arbetssätt kan tillämpas på klinikerna. Resultatet för detta finns beskrivet i form av en instruktion som ska publiceras på Folktandvårdens intranät så att de IT-ansvariga på klinikerna kan ta del av den.

The Norwegian Environment Agency (Miljødirektoratet) and the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket) have co-developed standard methodology and guidelines for the monitoring of wolverines in Scandinavia, that have been implemented in both Norway and Sweden since 2014. To estimate size, and assessing trends, of the wolverine population in Scandinavia, wolverine reproductive areas (female territories) are annually surveyed during late winter and spring to register whether reproductions have occurred. The population size is estimated based on the number of wolverine reproductions that fulfil the criteria for Documented or Considered as certain reproduction. The monitoring of wolverine reproductions, and registration of data into the shared database Rovbase, is conducted by field staff from the County Administration Boards CAB (Länsstyrelserna) in Sweden and the Norwegian Nature Inspectorate (Statens Naturoppsyn) in Norway. In Sweden, the Sami villages (administrative units for reindeer herding) assist the CABs by reporting suspected den sites, which can then be evaluated in the field by CAB field personnel. During the 2021 census, a total of 160 wolverine reproductions were registered in Scandinavia, which are similar to the year before (164 reproductions). Of these, 100 reproductions were found in Sweden and 60 in Norway. This corresponds to one reproduction less (1%) in Sweden and three reproductions less (4.8%) in Norway, compared to 2020. The model used to estimate population size, i.e. extrapolate number of reproductions to adult individuals in the population, accounts for annual variation in reproductive success by using the average number of reproductions in the past three years. Based on the number of wolverine reproductions during the last three years (2019–2021), the Scandinavian population size is estimated to 1023 adult wolverines (95% CI = 871–1273), defined as 1-year old or older, which is 4% less then the estimate last year. Of the 1023 wolverines, 386 wolverines (95% CI = 324–493) are estimated to be in Norway and 637 wolverines (95% CI = 518–826) in Sweden. The estimated population size in Norway in 2021 is similar to the estimate from 2020 (382 wolverines; 95% CI = 323–486). For the Swedish part of the population the estimate is 7% lower than the estimate from 2020 (687 wolverines; 95% CI = 572–891). Miljødirektoratet och Naturvårdsverket har utarbetat gemensamma riktlinjer och metodik för övervakning av järv vilka följs gemensamt av Norge och Sverige sedan inventeringssäsongen 2014. Populationsstorleken och populationsutvecklingen för järv i Skandinavien övervakas genom registrering av föryngringslokaler (revir) där föryngring skett under vårvintern. Det görs en årlig beräkning av populationsstorleken som baseras på det inventerade antalet järvföryngringar som uppnått statusen Dokumenterad eller Bedömd som säker utifrån de gemensamma kriterierna. Järvföryngringar inventeras och registreras i Rovbase främst av fältpersonal från Länsstyrelserna i Sverige och Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge, som utför fältkontrollerna. På svensk sida sker inventeringen i renskötselområdet i nära sammarbete med samebyarna. De rapporterar misstänkta lyelokaler till länsstyrelsens personal som därefter kvalitetssäkrar i fält. Under inventeringssäsongen 2021 registrerades 160 järvföryngringar i Skandinavien, vilket är fyra färre föryngringar än 2020. Av dessa återfanns 100 föryngringar i Sverige och 60 i Norge. I Sverige motsvarar det en föryngring mindre (1%) och i Norge tre föryngringar mindre (4,8%) jämfört med 2020. Genom en populationsmodell som baserar sig på ett genomsnittligt antal föryngringar de senaste tre åren, beräknas antalet föryngringar om till antal individer. Modellen tar hänsyn till att både årets och föregående års reproduktionsframgång påverkar den totala populationsstorleken. Baserat på de antal föryngringar som hittats 2019–2021 beräknas den skandinaviska populationen 2021 till 1023 vuxna järvar som är ett år eller äldre (95 % CI = 871–1273), vilket är 4% färre än fjolårets populationsuppskattning för Skandinavien som helhet. Av de 1023 järvarna återfinns uppskattningsvis 386 individer (95 % CI = 324–493) i den norska delen av järvpopulationen och 637 individer (95 % CI = 518–826) i den svenska delen av populationen. Uppskattningen för den norska delen av populationen är i princip oförändrad jämfört med 2020 (1 % högre än uppskattningen på 382 individer, 95% CI= 323–486), medan uppskattningen för den svenska delen av population är 7 % lägre jämfört med uppskattningen 2020 (687 individer; 95% CI= 572–891). Miljødirektoratet og Naturvårdsverket har utarbeidet felles retningslinjer og metodikk for overvåkingen av jerv som har vært gjeldende i både Norge og Sverige siden registrerings- sesongen 2014. Bestandsstørrelse og –utvikling for jerv i Skandinavia overvåkes ved registrering av ynglelokaliteter (revir) hvor det har blitt født ungekull i løpet av vårvinteren. Det gjøres en årlig beregning av bestandsstørrelsen som baseres på antall påviste ynglinger som er Dokumentert eller Antatt sikre ut i fra de felles skandinaviske overvåkingskriteriene. Jervynglingene overvåkes og registreres i Rovbase i hovedsak av feltpersonell fra Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge og Länsstyrelsene i Sverige, som utfører feltkontrollene. På svensk side skjer registreringen i reinbeiteområdene i tett samarbeid med samebyene. De rapporterer mulige hilokaliteter til länsstyrelsens personell, som deretter kvalitetssikrer i felt. I løpet av registreringssesongen 2021 ble det totalt registrert 160 ynglinger av jerv i Skandinavia, noe som er fire færre ynglinger enn i 2020. Av disse ble 100 ynglinger påvist i Sverige og 60 i Norge. I Sverige tilsvarer dette en reduksjon på 1 yngling (1 %) og i Norge en reduksjon på tre ynglinger (4,8 %) sammenlignet med 2020. Det gjennomsnittlige antallet påviste jervynglinger de tre siste årene brukes som grunnlag for bestandsestimeringen fra antall ynglinger til antall voksne jerver i populasjonen. Modellen som brukes i bestandsestimeringen tar hensyn til at både årets og foregående års reproduksjoner påvirker størrelsen på bestanden. Basert på antall ynglinger i perioden 2019–2021 beregnes den skandinaviske bestanden i 2021 til 1023 voksne jerver som er ett år eller eldre (95 % CI = 871–1273), noe som er 4 % mindre enn fjorårets populasjonsestimatet for Skandinavia som helhet. Av de 1023 jervene utgjør anslagsvis den norske delen av bestanden 386 individer (95 % CI = 324–493), og den svenske delen av bestanden 637 individer (95 % CI = 518–826). Estimatet for den norske delen av bestanden er omtrent det samme som i 2020 (1 % høyere enn i 2020: 382 individer, 95% CI=323–486), mens estimatet for den svenske delen av bestanden er 7 % lavere sammenlignet med 2020 (687 individer, 95% CI=572–891).

The Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket) and the Norwegian Environment Agency (Miljødirektoratet) have developed a common methodology and standardized guidelines for the monitoring of arctic foxes in Scandinavia. The methodology was developed in 2016 and implemented in both Norway and Sweden in 2018. The goal is to provide reliable population estimates for the Scandinavian arctic fox population, track changes in population size in subpopulations, and evaluate effects of ongoing conservation actions. In Sweden, a national monitoring program was established in 2018. This program is coordinated and carried out by The Swedish Museum of Natural History (NRM) and the county boards in Jämtland, Västerbotten and Norrbotten. Before 2018 the monitoring had a varying and somewhat uncertain funding through action plans, projects and research funding. Both the planning and practical work have been carried out by Stockholm University (SU) in collaboration with the county administrative boards in Jämtland, Västerbotten and Norrbotten County. The county administrative boards have to a large extent been responsible for the winter monitoring, while SU has carried out and been responsible for most of the summer inventories. Since 2018, the overall national monitoring of arctic foxes in Sweden is funded by the Swedish Environmental Protection Agency, but a large part of the underlying summer field work is still financed from other sources. In Norway, a monitoring program for arctic fox was established in its current form as early as 2003. The monitoring in Norway has been and continues to be financed annually by the Norwegian Environment Agency. The Norwegian Institute for Nature Research (NINA) has stood and stands for expertise in prioritizing, overall national quality assurance and annual reporting, while the The Norwegian Nature Inspectorate (SNO) coordinates the practical implementation of the work. The arctic fox populations in Scandinavia are surveyed annually during winter and summer. In 2021, 118 arctic fox litters were documented in Scandinavia, 64 were in Sweden and 54 were in Norway. The litters were spread over 14 tundra areas from Varanger in the north to Hardangervidda in the south. There were 83 litters in cross-border areas, seven on the Varanger peninsula in north of Norway and the remaining 28 in the southern parts of the Norwegian alpine tundra. The reproductions in southern Norway during 2021 were associated with an increase in the abundance of lemmings and other rodents. The number of reproduction events observed northward from Västerbotten and Trøndelag was slightly higher than the previous year. This slightly weaker increase in the far north with the exception of Varanger is probably due to the fact that the small rodents are in lower abundance and that there are considerably fewer foxes present in that area. During 2021, foxes were released from the Norwegian Arctic Fox Captive Breeding Programme in one of the northern boarder areas (Reisa Sør) to aid the northern subpopulations. The release seems to have contributed to increased activity, especially across the border to Finland. The arctic fox population estimate for Sweden and Norway in 2021 is 471 individuals (338-603, 95 % confidence interval), based on the population model. A summary from the last 10-15 years' monitoring results shows a significant growth of the arctic fox population in Scandinavia during the time period. På uppdrag av Naturvårdsverket i Sverige och Miljødirektoratet i Norge har en gemensam metodik och standardiserade riktlinjer för hur inventeringen av fjällräv i Skandinavien ska samordnas tagits fram. Metodiken utarbetades 2016, och implementerades i både Sverige och Norge från och med år 2018. Målsättningen är att kunna ge tillförlitliga och göra tydliga populationsberäkningar för den skandinaviska fjällrävspopulationen och för att kunna följa utvecklingen i de olika delpopulationerna över tid. Under 2021 har det utförts samordnad standardiserad fältdatainsamling, kvalitetssäkring och rapportering vilket i denna rapport presenteras i form av en gemensam populationsberäkning för fjällräv i Skandinavien. Inventeringen i Sverige har i nuvarande form pågått sedan 2018 och koordineras av Naturhistoriska Riksmuseet (NRM). Innan dess har inventeringen varit utan årlig statlig finansiering och delvis haft en osäker finansiering genom åtgärdsprogram, projektpengar och forskningsmedel. Både det planerande och praktiska arbetet har utförts av Stockholms universitet (SU) i samarbete med länsstyrelserna i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Länsstyrelserna har i stor utsträckning varit ansvariga för vinterinventeringen, medan SU har genomfört och ansvarat för det mesta av sommarinventeringen. Från och med 2018 finansieras den övergripande nationella inventeringen av fjällräv med medel från Naturvårdsverket, men en del av det bakomliggande fältarbetet sommartid finansieras fortfarande från annat håll. I Norge etablerades ett övervakningsprogram för fjällräv i sin nuvarande form redan 2003. Övervakningen i Norge finansieras årligen av Miljødirektoratet. Norsk institutt for naturforskning (NINA) står för sakkunskapen vad gäller prioritering, övergripande kvalitetssäkring och årlig rapportering, medan Statens Naturuppsyn (SNO) samordnar det praktiska genomförandet av arbetet i fält fördelat på 7 regioner. År 2021 dokumenterades 118 fjällrävsföryngringar i Skandinavien, varav 64 i Sverige och 54 i Norge. Föryngringarna var spridda över 14 fjällområden från Varanger, Finnmark i norr till Hardangervidda i söder. Av det totala antalet föryngringarna fanns 83 kullar mer eller mindre i gränsöverskridande fjällområden, sju fanns på Varanger och övriga 28 i de södra delarna av utbredningsområdet i Norge. Minimumantalet vuxna fjällrävar (1 år eller äldre) i Sverige uppskattas till 128, baserat enbart på antalet föryngringar. I Norge är motsvarande siffra 207 individer. Totalt ger detta en minimumuppskattning av den skandinaviska fjällrävspopulationen på 335 vuxna individer för 2021. Om uppskattningen i stället baseras på beståndsmodellen visar det att populationen ligger högre, 471 individer totalt, baserat på den senaste 3-årsperioden (2019-2021). Beståndsmodellen ger en mer rättvisande bild eftersom den även tar med fjällrävar som inte upptäcks i övervakningen i beräkning. Antal fjällrävskullar och även kullstorleken följer tydligt smågnagarcyklerna. Det innebär inga eller få och små fjällrävskullar under bottenår för smågnagare och det motsatta för toppår. Mycket tyder på att föryngringarna i södra Norge kan kopplas till en smågnagartopp (inklusive lämmel). Den låga ökningen i föryngringar från Västerbotten/Trøndelag och norrut förklaras av en fortsatt låg smågnagarförekomst även om den ökat något under året. Det låga antalet föryngringar längst i norr beror förutom på att det varit betydligt färre smågnagare där även på att det finns lägre antal fjällrävar. Undantaget är Varangerhalvön, med sju föryngringar. Det är överraskande högt men kan troligen förklaras genom stödutfodringen. I år har 12 rävar satts ut från det norska avelsprojektet i de nordligaste gränsområdena som en åtgärd för att förstärka det nordligaste gemensamma beståndet. Utsättningen ser ut ha bidragit till ökad aktivitet, speciellt på den finska sidan. En sammanställning av tidigare års inventeringsresultat visar på en betydande tillväxt av fjällrävspopulationen i Skandinavien under de senaste 10-15 åren. Från att, genom dåtidens fältinventeringar, uppskattas vara mellan 40 och 60 individer runt år 2000, till enligt den senaste beräkningsmodellen 471 vuxna individer idag. Genom åtgärder har man lyckats återupprätta och minska avståndet mellan lokala delpopulationer. Från Snøhetta i södra Norge finns nu mer eller mindre kontakt mellan delpopulationerna österut till Helags i Sverige och norrut till Børgefjell-Borgafjäll och vidare norr till Junkern-Vindelfjällen. Denna positiva trend bekräftas även av att det har uppstått mer migration av fjällrävar mellan subpopulationer i Skandinavien. Ökad migration ger en självförstärkande positiv effekt på hela fjällrävspopulationen i Skandinavien, samtidigt som dess stabilitet och livsduglighet ökar. Tillståndet i nordligast Skandinavien är fortsatt kritiskt därav årets utsättning. Detta på grund av att det fortsatt är få individer fördelat på många småbestånd med stora avstånd. På oppdrag fra Naturvårdsverket i Sverige og Miljødirektoratet i Norge ble det i 2016 tatt fram en felles metodikk og standardiserte retningslinjer for hvordan overvåkingen av fjellrev i Skandinavia skal gjennomføres og samordnes. Metodikken ble implementert i Sverige og Norge fra og med 2018. Målsetningen med å harmonere de pågående overvåkingsprogrammene var å komme fram til robuste og entydige bestandsestimater for den Skandinaviske fjellrevbestanden og dokumentere utviklingen over tid. Overvåkingen er også det viktigste grunnlaget for å evaluere bevaringstiltakene. I 2021 er overvåkingsarbeidet samordnet i hele kjeden fra innsamling av data i felt, til kvalitetssikring og rapportering. Denne rapporten presenterer en status for de ulike delbestandene (på tvers av landegrensene) og et samlet bestandsestimat for Skandinavia. I Norge ble overvåkingsprogrammet for fjellrev etablert i sin nåværende form i 2003, i tilknytning til den første handlingsplanen for fjellrev. Overvåkingen har hatt en løpende finansiering gjennom årlig bevilgning fra Miljødirektoratet. Norsk institutt for naturforskning (NINA) står for den faglige prioriteringen, overordnet kvalitetssikring og årlig rapportering, mens Statens naturoppsyn, (SNO) koordinerer den praktiske utførelsen av arbeidet i felt, fordelt på sju regioner. Overvåkingen av fjellrev i Sverige har i sin nåværende form pågått siden 2018, koordinert av Naturhistoriska Riksmuseet (NRM). Fra og med 2018 finansieres den overgripende nasjonale overvåkingen i Sverige av Naturvårdsverket, og utføres av länsstyrelsene i Jämtland, Västerbotten og Norrbotten, men en del av det bakenforliggende feltarbeidet på sommeren gjennomføres av Stockholm Universitet og finansieres fra annet hold. I 2021 ble det dokumentert 118 kull av fjellrev i Skandinavia, av disse var 54 i Norge og 64 i Sverige. Kullene var spredt over 14 fjellområder fra Varangerhalvøya, i nord, til Hardangervidda i Sør-Norge. Av disse var hele 83 av kullene i grenseoverskridende fjellområder. For øvrig ble syv kull registrert på Varangerhalvøya mens det ble dokumentert hele 28 fjellrevkull i de sørnorske delbestandene, hvorav 22 på Finse/Hardangervidda. Beregningen basert på bestandmodellen viser at bestanden i virkeligheten er høyere; 471 voksne individer (338 til 603, 95 % konfidensintervall) siste tre-årsperiode (2019-2021). Bestandsmodellen gir et riktigere bilde av utviklingen, som også tar hensyn til at ikke alle individer oppdages i bestanden. Antall fjellrevkull og kullstørrelse hos fjellrev følger svingningene i smågnagerbestandene; med ingen eller få og små kull i bunnår og mange store kull i år med mye smågnagere. Det lave antallet kull i nord forklares trolig av den lave smågnagertettheten, og at det finnes betydelig færre fjellrever i regionen. Det er mye som tyder på at kullene i Sør-Norge kan knyttes til en smågnagertopp med lemen tilstede, mens den lave økningen i antall kull fra Västerbotten/Trøndelag og nordover henger sammen med lav, men økende tetthet av smågnagere over sommeren. Unntaket er Varangerhalvøya, med sju kull. Det er overraskende høyt, men kan trolig ha sammenheng med støttefôringen. I vinter ble det satt ut 12 fjellrever fra Avlsprogrammet i grensetraktene mot Sverige og Finland for å forsterke den nordligste regionen. Dette ser ut til å ha bidratt til økt aktivitet, særlig på finsk side. Sammenstillingen av dokumenterte kull tilbake i tid viser at det har vært en betydelig vekst i fjellrevbestanden i Skandinavia de siste 10-15 årene. Fra et anslag på mellom 40 og 60 individer rundt år 2000, til mer enn 471 voksne individer i dag. Gjennom tiltak har man klart å reetablere, og korte inn avstanden mellom, lokale delbestander, i Midt-Skandinavia: fra Snøhetta østover til Sylan/Helags i Sverige og fra Sylan/Helags nordover til Børgefjell/Borgafjäll og videre nord til Junkeren/Vindelfjällen. Bestanden helt sør i Norge ser også ut til å være i sterk fremvekst. Denne positive utviklingen bekreftes også av økt utveksling av fjellrevindivider mellom delbestandene. Økt utvandring gir en selvforsterkende positiv effekt på fjellrevbestanden i Skandinavia, samtidig som det øker bestandens robusthet og levedyktighet. Tilstanden i nordlige deler av Skandinavia er fortsatt kritisk lav. Det er svært få individer fordelt på mange småbestander med store avstander.

Byggnader med kulturhistoriskt värde ger insikt i hur levnadsvillkor och synsätt från olika tider har förändrats över tid. För att ge kommande generationer möjlighet att ta del av denna insikt bör dessa byggnader bevaras och underhållas ändamålsenligt. En stor del av bevarandearbetet hamnar på kommunen och enskilda kommuntjänstepersoners uppfattning och värderingar. Denna studie syftar till att undersöka huruvida kommunerna arbetar proaktivt med att kartlägga byggnader med kulturhistoriskt värde. Dessutom undersöks i vilken utsträckning tillsynskontroller utförs på byggnader med nekat rivningstillstånd. Målet med studien är att ge inblick i hur kommunerna i landet arbetar med att bevara byggnader med kulturhistoriskt värde samt att kunna se eventuella skillnader i bevarandet gällande kommuners storlek och geografiska placering och/eller kommuntjänstepersonernas utbildning och erfarenhet. Genom ett enkätutskick till samtliga kommuner och följdfrågor kring enkäten till kommuntjänstepersoner kunde frågeställningen besvaras. Studien påvisar skillnader i det proaktiva arbetet kommunerna emellan. Större kommuner arbetar i större utsträckning proaktivt och kommuntjänstepersonerna i större kommuner är mer positivt inställda till detta arbetssätt. Korrelationer mellan kommunstorlek och resurstillgång vid bevarandet kunde också påvisas. Mindre kommuner ansåg i större utsträckning att resurstillgången begränsade bevarandearbetet. Studien visar även på geografisk skillnad där kommuner i norra Sverige utför tillsynskontroller i större utsträckning än kommuner i mellan- och södra Sverige. Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet

Eko Marina III är den tredje delen av ett projekt som påbörjades i oktober 2019, med övergripande syfte att undersöka förutsättningarna för att utveckla en miljömärkning för fritidsbåtshamnar för att minska deras negativa miljöpåverkan. Denna del av projektet har fokuserat på tre primära områden: 1. en inventering av Sveriges fritidsbåtshamnar, 2. en kartläggning över hur fritidbåtshamnarna ser ut samt 3. utvecklingen av ett digitalt verktyg som kan bära miljömärkningsindexet, men också utgöra en stödplattform för fritidsbåtshamnarna i deras miljöarbete. Inventeringen resulterade i att 2 654 fritidsbåtshamnar listades. Det tidigare antagandet om att omkring 1 500 fritidsbåtshamnar finns i Sverige har därmed visat sig vara en kraftig underskattning. För att undersöka hur intresset bland fritidsbåthamnarna såg ut för ett digitalt verktyg för stöd i sitt miljöarbete tillfrågades även hamnrepresentanterna i enkätundersökning om vilka olika digitala funktioner de hade ett intresse av. Projektgruppen valde att arbeta vidare med att utveckla ett stödsystem för egenkontroll, vilket 73 procent av respondenterna svarade att de hade ett medel- till stort intresse av. Detta beslut grundade sig dels på respondenternas svar, men även på de intervjuer med fritidsbåtshamnar som har gjorts under projektet, där det blivit tydligt att många hamnar saknar kunskap och förståelse för sitt miljöansvar och behöver stöd för att upprätta en systematisk egenkontroll för att undvika att utsläpp sker. För att illustrera hur den digitala stödplattformen (verktyget) som utvecklats i detta projekt kan användas i olika typer av verksamheter och vilka funktioner som kan ingå, valdes exemplet båtbottentvätt, där en stegvis genomgång av egenkontrollen presenteras i bilaga 5. Det digitala verktygets övergripande syfte är att hjälpa fritidsbåtshamnar att upprätta ett systematiskt egenkontrollarbete där risker identifieras, rutiner och åtgärder tas fram, arbetet dokumenteras och följs upp för att säkerställa att hamnens miljöpåverkan på havsmiljön minimeras. En prototyp av det digitala verktyget har under projektet visats upp för en arbetsgrupp och referensgrupp bestående av branschorganisationer, hamnar, myndigheter och forskare. Överlag var mottagandet positivt – deltagarna såg många möjligheter för effektivisering av den egna verksamheten, driva miljöengagemang hos klubbmedlemmar samt stöd för att prioritera utvecklingen av miljöarbetet hamnarna. Däremot uppfattades komplexiteten och detaljnivån som ett potentiellt hinder för hamnar som inte har kommit långt i miljöarbetet. En utmaning i det framtida utvecklingsarbetet blir att hitta ett sätt att möta och kunna hantera fritidsbåtshamnarnas heterogenitet, där variation av hamnarnas finansiella förutsättningar, kunskap i miljöbalken samt kommunernas fokus på tillsyn är så olika.

I den här rapporten beskrivs hur man tillsammans med Bodens kommuns VA-avdelning tagit fram och fält-testat ett inventeringsverktyg för dagvattenutlopp. I rapporten beskrivs tankarna kring utformandet av detta verktyg, syftet med den data som är av intresse, samt hur detta verktyg fungerar i bruk. Avslutningsvis diskuteras möjliga utvecklingsområden och en utvärdering av hur väl det färdiga verktyget möter de förväntningar och mål som var riktlinjer i dess utformande. Då Bodens kommun växer, med inflyttande av nya företag och allt större population växer också behovet av en välfungerande dagvattenhantering för samhället. I det övergripande målet av att göra Bodens kommun till en hållbar och frodande stad är detta verktyg ett steg i rätt riktning i att effektivisera och förbättra Bodens dagvattensystem. Bodens kommun har också stora vattendrag och en miljö som kulturellt och ekologiskt behöver bevaras och tas om hand och därför är det viktigt att man tar bättre hand om dagvattenföroreningarna som släpps ut i recipienter.

Revision är en form av kontroll för att säkerställa att de finansiella rapporter som företag publicerar är i sin väsentlighet sanningsenliga, vilket görs för att skapa förtroende utåt åt intressenter av företaget. En sådan kontroll som revisorn utför om ett företags lager bedöms vara av väsentlig storlek är en granskning av företagets varulager. Från historiska skandaler där företag rapporterat stora lagertillgångar som inte existerat har en huvudregel arbetats fram i ISA standarden, en huvudregel som svenska revisorer är skyldiga att följa. Huvudregeln innefattar att revisorn fysiskt ska närvara vid inspektionen av ett varulager för att säkerställa bland annat varulagrets existens och skick, utvärdera rutiner samt utföra kontrollräkningar. I samband med covid-19 aktualiserades frågan för revisorer om fysiskt deltagande vid lagerinventeringen alltid är en möjlighet och hur de ska hantera en situation där fysisk närvaro inte är lämplig. ISA tillåter nämligen användandet av alternativa granskningsåtgärder i stället för fysisk närvaro, men som följd av diffusa riktlinjer för när alternativa granskningsåtgärder är tillåtna samt otydlighet för vilka alternativ som anses tillåtna har revisorers beslutsprocess blivit mer komplicerad. På grund av covid-19 har distansarbete samt avstånd mellan individer blivit en nödvändig verklighet och tillsammans med den ökande digitaliseringen i samhället väcktes därför frågan om vad betydelsen är av att en revisor närvarar fysiskt under en revision. I sökandet på svar av frågan upptäcktes en bred forskningslucka angående betydelsen av att en revisor är fysiskt närvarande under en revision. För att försöka fylla delar av denna forskningslucka syftar studien till att beskriva hur revisorer ser på betydelsen av fysisk närvaro vid lagerinventering samt analysera vad betydelsen är av att revisorn infinner sig fysiskt på plats under en lagerinventering för att genomföra sin granskning. Studien syftar även till att skapa en större förståelse för hur revisorer förhåller sig till alternativa granskningsåtgärder vid lagerinventering. Genom en kvalitativ studie baserad på intervjuer med verksamma revisorer i Sverige besvaras problemformuleringen: Vad är betydelsen av revisorns fysiska närvaro vid lagerinventering? Slutsatserna som framkommit genom en analys av den insamlade empiriska data pekar mot att revisorns fysiska närvaro har en påverkan på de fyra teman som studien valt att analysera frågeställningen utifrån: kundrelation, legitimitet, arbetssituation och etiska motivatorer. Bland slutsatserna återfinns bland annat att revisorn till större del måste förlita sig på kunden som följd av att revisorn inte kan närvara fysiskt samt att revisorn inte kan utöva sin auktoritära legitimitet i samma grad via digitala hjälpmedel. Dessutom medför en begränsning i revisorns fysiska närvaro en högre arbetsbelastning för revisorer.

Den 23 till den 26 augusti 2019 utfördes en arkeologisk inventering av två glaciärer samt ett antal snöfläckar i Norrbotten. Närvarande vid inventeringen var professor Per Holmlund och student Karin Angerbjörn från Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet, samt professor Kerstin Lidén och doktorand Markus Fjellström från Arkeologiska forskningslaboratoriet. På grund av ogynnsamma väderförhållanden kunde inte alla dagar användas till fältinventering. Inga arkeologiska fynd eller fornlämningar registrerades, däremot togs ett stort antal djurben, skräp och ekofakter tillvara. Ett mindre antal djurben daterades till historisk tid. Utöver det utfördes även analyser av stabila isotoper på djurbenen för att studera den lokala faunans diet. Kombinationen av glaciologiska studier och årligen återkommande arkeologiska inventeringar av smältande glaciärer och snöfläckar har en stor potential i att öka kunskapen om landskapsutnyttjandet i högfjällsområden, men också i att studera klimat- och landskapsförändringar i stort. Det tredje årets inventeringar av smältande glaciärer och snöfläckar, med efterföljande analyser av både osteologisk material och föremål ger för handen vikten av att etablera regelbundna inventeringar. Finansiärer för projektet:- Stiftelsen Göran Gustafssons för natur och kultur i Lappland- Stiftelsen Lars Hiertas minne Glaciärarkeologi

Skyddsvärda träd, speciellt ekar (Quercus spp.), är betydelsefulla både ur ett kulturellt och biologiskt perspektiv. Flera rödlistade arter som finns i Sverige är kopplade till gamla, grova ekar och tyvärr är detta ett habitat som har minskat i Sverige. Fragmentering av ekhabitat har påverkat den biologiska mångfalden hos ek-habitaten negativt. Förändrad markanvändning är en faktor som haft stor betydelse för ekbeståndens förekomst och åldersstruktur. Studier visar att beteshävd främjar utvecklingen av större ekar genom att hålla borta omgivande träd som annars skuggar ekarna. I den här studien har förekomsten av värdefulla ekar i Kalmar kommun återinventerats efter 10-20år. Syftet är att undersöka omsättningen av ekar, och vilka faktorer som påverkar rekryteringen av värdefulla ekar. Värdefulla ekar avser här stora träd med en diameter på minst 1 meter, och deras efterträdare, med en diameter på ³80 cm i brösthöjd. Resultatet visar en nettotillökningen av värdefulla ekar i Kalmar kommun under tidsperioden mellan inventeringarna. Sammanlagt påträffades 133 nya ekar. Av de totalt 222 ekar som noterats i den föregående inventeringen återfanns 215. Av de återfunna hade 24 ekar dött under perioden mellan inventeringarna. En analys av sambandet mellan ljuskonkurrens, mätt som krontäckning, och antalet döda träd visar att dödligheten av ekar ökade med en ökande täckningsgrad i trädskiktet, vilket stödjer att eken är en skuggkänslig art. Dock var ekarnas tillväxt, mätt som ökning av omkretsen, inte störst i de lägsta täckningsgraderna, vilket innebär att fler faktorer har betydelse för trädens tillväxtframgång. Protected trees, especially oak trees (Quercus spp.), are important from a cultural and biological perspective. Several red listed species found in Sweden are linked to old oaks and unfortunately this is a habitat that has decreased in Sweden. Fragmentation of oak habitat has adversely affected the biodiversity of oak habitat. Changed land use is a factor that has had a major impact on the occurrence and age structure of oak stocks. Studies show that grazing promotes the development of larger oaks by keeping away surrounding trees that might otherwise shade the oaks. In this study, the occurrence of valuable oaks in Kalmar municipality was re-invented after 10-20 years. The purpose is to investigate the turnover of oaks, and what factors affect the recruitment of valuable oaks. Valuable oaks here refer to large trees with a diameter of at least 1 meter, and their successors, with a diameter of ³80 cm in chest height. The result shows a net increase in valuable oaks in the municipality of Kalmar during the time period between the inventories. A total of 133 new oaks were found. Of the total 222 oaks recorded in the previous inventory, 215 were found. Of the recovered, 24 oaks had died during the period between the inventories. An analysis of the relationship between light competition, measured as crown coverage, and the number of dead trees shows that the mortality of oaks increased with an increasing degree of coverage in the tree layer, which supports that the oak is a shade-sensitive species. However, the growth of the oaks, measured as an increase in the perimeter, was not greatest in the lowest coverage ratios, which means that several factors have a bearing on the tree's growth success.

The forest area in which this biotope survey was executed is located east of Mjälahult, in the county of Hylte. East of the area lies the lake Stora Allgunnen, which is part of the main catchment area of Nissan and contains perch, bream, pike, whitefish and pike-perch. The examined forest is a deciduous forest consisting of beech and oak, with elements of birch, rowan, hazel, spruce, and pine. There are signs that the forest was formerly used as a pasture, with old stone walls surrounding the entire area and an old road crossing the middle of the forest. The area consists of a lot of moss-covered stones, stone cairns, dead wood, beard lichens and signs from great spotted woodpecker. The main purpose of this biotope survey is to evaluate biotopes that are of value for biodiversity, in order to protect valuable nature. This biotope survey has been executed according to the national Swedish standard for biodiversity surveys (SS 199000:2014), with an addition for value elements. During the inventory, four different biotopes were identified - mixed forest, beach forest, mixed swamp forest and noble deciduous forest. Two biotopes were identified as biotopes of considerable biotope value - mixed swamp forest and noble deciduous forest. The third biotope - beach forest was identified as a biotope of certain biotope value. Parts of the area - mixed forest, was identified as a biotope of no considerable biotope value. Even though only two of four biotopes have a considerable biotope value, the objects that have a significant value cover large areas of the forest, which raises interest in preserving and protecting the entire forest in the long term, considering that it will promote biodiversity in the future. Ögärdet skog ligger öster om Mjälahult i Hylte kommun. Öster om skogen ligger sjön St. Allgunnen, vilken ingår i Nissans huvudavrinningsområde och där man bland annat kan hitta abborre, braxen, gädda, sik och gös. Den inventerade skogen är en ädellövskog som består av bok och ek, med inslag av björk, rönn, hassel, gran och tall. Det finns tecken på att området förr har använts som betesskog med gamla stenmurar som inhägnar området. Det finns även tydliga tecken på en gammal väg som korsar den nuvarande grusvägen och in i skogen. Området består av mycket mossbeklädda stenar, stenrösen, död ved, skägglavar och spår från större hackspett. Det huvudsakliga syftet med denna biotopinventering är att värdera biotoper som är utav värde för biologisk mångfald, samt för att utveckla ett skydd för dessa biotoper. Arbetet är utfört enligt SIS standard (SS 199000:2014), med tillägg värdeelement. Under inventeringen identifierades fyra olika biotoper – blandskog, strandskog, blandsumpskog och ädellövskog. Två biotoper identifierades med ett påtagligt biotopvärde, vilka var ädellövskog och blandsumpskog. Den tredje biotopen som identifierades var strandskog, vilken bedömdes ha ett visst biotopvärde. Delar av området identifierades även till biotopen blandskog, vilka bedömdes ha ett obetydligt biotopvärde. De värdeelement som påträffades täcker stora ytor av skogen och har ett högt naturvärde, vilket ger upphov till ett intresse att bevara och skydda skogen långsiktigt med förutsättning att den i framtiden kan gynna biologisk mångfald.

Detta dokument KUNGSÖRN: Instruktion för fastställande av besatta revir och häckningar inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. Instruktionen gäller för personer knutna till Länsstyrelserna i Sverige som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur och för att registrera dessa i den norsk-svenska databasen Rovbase samt för de ideella organisationer som deltar i inventeringen. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur.

En herrelös fastighet är en fastighet som saknar en rättmätig ägare med rättshandlingsförmåga att företräda den. År 2004 utförde Lantmäteriet på uppdrag av regeringen en undersökning för att ta reda på hur många herrelösa fastigheter det fanns i landet. Efter en jämförelse mellan Skatteverkets organisationsregister och fastighetsregistret, kom Lantmäteriet fram till att det då fanns 365 herrelösa fastigheter. Undersökningen gjordes i anknytning till att nylagstiftning höll på att utformas som skulle underlätta de problem som fastigheterna orsakade. Sedan dess har inte någon ytterligare undersökning utförts och officiell statistik över hur läget ser ut i dag saknas. Regleringen som skulle underlätta hantering samt minska uppkomsten av antalet nya herrelösa fastigheter trädde i kraft den 1 april 2005. Syftet med denna studie är att utreda hur situationen med herrelösa fastigheter ser ut idag och om lagregleringen som infördes fungerar som det var tänkt att den skulle. De vanligaste anledningarna till att fastigheter blir herrelösa är att de överges under ett konkursförfarande eller att de bildas genom tillämpning av undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § FBL vid fastighetsbildning. Herrelösa fastigheter kan emellertid även uppstå på andra sätt, som till exempel vid oskiftade dödsbon. När egendom överges av ett konkursbo kallas det för abandonering. Det finns i dagsläget ingen uttrycklig lagreglering om abandonering så för närvarande utövas förfarandet med stöd av en omdiskuterad rättspraxis. Studien kan påvisa ett oroväckande resultat, dessa fastigheter ser ut att ha ökat i antal och dessutom vittnar kommunerna om att mörkertalet är stort. Rapporten tar upp flera exempel på problem som de ägarlösa fastigheterna orsakar samt olika situationer och omständigheter som myndigheter, kommuner och dess invånare ställs inför. Samtidigt redogörs för de möjligheter som står att finna för åtkomst och hantering av herrelösa fastigheter inom ramen för den svenska lagstiftningen. Är möjligtvis en herrelös fastighet det perfekta objektet för ockupation? A stray property is a property that lacks a rightful owner with the ability to represent it. In 2004, the National Land Survey carried out a survey on behalf of the government to find out how many stray properties there were in the country. After a comparison between the Swedish Tax Agency's organisational register and the Land Survey, they concluded that there were then 365 stray properties. The study was carried out in connection with the development of new legislation that would facilitate the problems caused by the properties. Since then, no further investigation has been carried out and official statistics on the situation are missing today. The regulation that would facilitate handling and reduce the emergence of the number of new stray properties came into force on 1 April 2005. The purpose of this study is to investigate what the situation with stray properties looks like today and whether the legal regulation introduced in 2005 works as it was supposed to. The most common reasons why properties become strays are that they are abandoned during bankruptcy proceedings or that they are formed by applying the opt-out in Chapter 3. 9 § FBL in the case of real estate formation. However, stray properties can also arise in other ways, suchas unshifted estates. When property is abandoned by a bankruptcy estate, it is called abandonment. There is currently no explicit legal regulation on abandonment, so at present the procedure is being exercised on the basis of a controversial case-law. The study can show an alarming result, these properties appear to have increased in number and in addition, the municipalities testify that the number of darkness is high. The report deals with several examples of problems caused by these ownerless properties, as well as the different situations and circumstances faced by authorities, municipalities and their residents. At the same time, the possibilities that can be found for accessing and handling of stray properties are presented within the framework of Swedish legislation. Is possibly a stray property the perfect object for occupation?

Broadleaved forests are highly valuable biotopes with important recreational value and contain rich occurrences of species of conservation concern. To monitor the development of nature values in a forest ecosystem during an interval of approximately ten years, follow-up inventories were carried out, following the first inventories which took place ten years ago in two nature reserves (Karlsvik and Bohult) dominated by broadleaved trees in the county of Halland, Sweden. Indicator species of lichen and moss were searched for and compared to the first inventories. The results show that both reserves contain more indicator species today than approximately ten years ago, though a change in the species composition was observed. In Bohult fewer indicator lichens were observed, although more observations were made of indicator mosses - making the total number of indicator species higher than in the previous inventory. Potential explanations to the differing results of the two reserves were discussed and assessed to be for varied reasons. The observed increased occurrences of indicator species may be due to increased continuity leading to bigger and older trees which make way for more epiphytes. The observed decreased occurrences of indicator species may be due to human activity such as newly carried out clearcutting in close proximity to the reserve (which could lead to edge effects or other environmental stresses), nitrogen deposition or exploitation. An observed threat for both reserves is the increasing growth of norway spruce (Picea abies) which may outcompete broadleaved species and the potential indicator species they may inhabit. Sammanfattning Ädellövskogar är mycket värdefulla naturtyper med höga rekreationsvärden och med rika förekomster av naturvårdsarter. För att utvärdera förändringen av skogliga naturvärden inom en tidsperiod av ca tio år utfördes uppföljningsinventeringar av två tidigare inventerade naturreservat som domineras av ädellövskog i Hallands län i Sverige. Signalarter av lavar och mossor eftersöktes och jämfördes med tidigare funna signalarter. Båda reservatens ursprungliga inventeringar utfördes för ca tio år sedan och resultaten visar att de båda reservaten nu har fler signalarter än tidigare, samtidigt som en förändring observerades i artsammansättningen då samtliga signalarter ej återfanns. I Bohult observerades färre signalartslavar, men fler signalartsmossor - vilket resulterade i ett större antal signalarter totalt för området. Potentiella förklaringar till de skilda förändringarna diskuterades och bedömdes bero på varierande orsaker. Det större antalet observerade signalarter skulle kunna förklaras av ökad tid för kontinuitet med fler grova och äldre träd som utgör lämpliga substrat för kolonisering av de eftersökta signalarterna. Det färre antalet observerade signalartslavar i Bohult skulle kunna bero på mänsklig påverkan i form av nyligen utförda kalavverkningar i angränsning till reservatet, vilket kan bidra till kanteffekter eller andra påfrestningar på miljön. Kvävenedfall, dikning av vattendrag eller annan exploatering föreslås också som möjlig orsak. Ett observerat hot för båda reservaten var igenväxningen av gran, vilken skulle kunna konkurrera med ädellövträden och de signalarter de kan husera.

Den 27 juli 2019 fick Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen för gråsäl. Syftet var bland annat att inkludera beståndsreglerande jakt som ett verktyg för att förvalta arten om det är vetenskapligt befogat ur ett ekosystemperspektiv. Den reviderade förvaltningsplanen innehåller: nya avsnitt om gråsälens roll i ekosystemet ekonomiska analyser och resonemang uppdateringar gällande licensjakt/beståndsreglerande jakt som Naturvårdsverket har tagit fram en reviderad text om handel med sälprodukter som Statens Jordbruksverk har tagit fram nya delmål och justeringar av åtgärder och utvärderingar, däribland om att utvärdera en eventuell beståndsreglerande jakt utifrån ett ekosystemperspektiv uppdaterad text om havsmiljödirektivet uppdaterad text om gråsälens populationsutveckling och hälsa uppdaterad text kring förändrade övervakningsmetoder.

Under många år registrerades viltskador och resultat från rovdjursinventeringar av länsstyrelserna i databasen Rovdjursforum. När Norge och Sverige började inventera de stora rovdjuren med en gemensam metodik, beslutades det att Sverige skulle använda den norska databasen Rovbase för inventering av stora rovdjur och för skador på tamdjur och renar, orsakade av rovdjur. 2012 började avvecklingen av Rovdjursforum. Inträdet i Rovbase inleddes med registrering av björnar fällda vid licensjakter hösten 2012 och med registrering av lodjursinventering året efter. Det finns i dagsläget en stor mängd svenska data samlade i Rovbase: rovdjursobservationer, grupperingar av lodjur och varg, föryngringar av järv, DNA-prover och information om döda rovdjur. Nästan alla data som fanns i Rovdjursforum har överförts till Rovbase men de två databaserna är dock inte helt kompatibla, vilket innebär att det saknas en del data för de äldre registreringarna. Det är viktigt att känna till vilka krav och mål som funnits under de tidigare inventeringarna, då det finns rovdjursobservationer av föryngringar som inte är grupperade och individer som saknar individ-ID. Anledningen är att det tidigare inte fanns några krav på att alla observationer av föryngringar skulle grupperas, eller att alla individer skulle individbestämmas. Döda rovdjur är inte registrerade på ett konsekvent sätt men det beror snarare på att det funnits många olika, delvis överlappande, alternativ att välja mellan. Det saknas ofta referenser, såsom CITES-intyg1 och länsstyrelse-ID, vilket beror på att länsstyrelserna varken haft krav på att registrera CITES-intyg eller egna länsstyrelse-ID. När data saknas i Rovbase i dag kan detta förklaras av att det aldrig funnits något mål att registrera dem. Inom ett så stort dataset som Rovbase finns det oundvikligen felregistrerade data, om än förhållandevis få. Ett antal enklare förändringar i databasen skulle minska risken för felregistreringar på grund av slarv, men större förändringar behöver också göras. Registrering av kungsörn liksom föryngringslokal järv, är två exempel på funktioner som behöver utvecklas och förbättras. Likaså behöver databasen anpassas till registreringar av observationer kopplade till den kraftigt ökande användningen av viltkameror. Förslag på åtgärdsbehov och utvecklingsmöjligheter samlas i rapportens sista del, kapitel 7. Vid övergången från Rovdjursforum anpassades Rovbase till svenska behov och de svenska användarna utbildades i hur databasen fungerar. För de som använt båda databaserna är svaret entydigt: Rovbase är den bättre databasen. De svenska användarna anser den vara lättarbetad och snabb och framhåller särskilt fördelarna vid gränsöverskridande inventeringar. Användarna av Rovbase upplever syftet med databasen som tydligt, men när de ska ange vad syftet är skiljer sig svaren åt. Inventeringsansvariga menar att databasens primära syfte är att vara ett arbetsstöd i inventeringen. Fältpersonal anser däremot att det primära syftet är att alla relevanta data ska finnas samlade på ett ställe, oavsett om de är kvalitetssäkrade eller inte. Inventeringsresultat fastställs idag enligt en fyrastegsprocess där länsstyrelsernas fältpersonal och inventeringsansvariga, Viltskadecenter, Naturhistoriska riksmuseet (NRM) och Naturvårdsverket deltar. Inventeringsresultat som registreras av fältpersonal i Rovbase granskas i flera steg och det är viktigt att granskningsprocessen fungerar bra, både rent praktiskt i Rovbase men också i kommunikationen mellan de olika aktörerna. Här finns förbättringspotential men det framgår ändå tydligt att länsstyrelserna är nöjda med Viltskadecenters arbete. Naturhistoriska riksmuseet har fått ett nytt uppdrag att granska inventeringsresultaten av kungsörn, som hittills endast Länsstyrelsen i Västerbottens län registrerat i databasen. Hos NRM har av naturliga skäl inga rutiner hunnit etableras än. När den här rapporten skrevs pågick ett kontinuerligt arbete med utveckling av Rovbase. Äldre data importerades och den ordinarie rovdjursinventeringen genomfördes, vilket gjorde det något komplicerat att utvärdera de data som fanns i Rovbase. Utdrag av vad som fanns gjordes ett flertal gånger och det som presenteras är rovdjursobservationer och DNA-poster till och med 30 september 2018, medan övriga data går fram till 1 december 2018. Rapporten bör ses som ett underlag till kommande arbete med att vidareutveckla Rovbase. Fältappen är en applikation för androidtelefoner som möjliggör registrering av rovdjursobservationer direkt i fält. Appen började användas i Sverige i februari 2017 och används av fältpersonal i allt större utsträckning. Fältappen har utvecklats och förbättrats parallellt med pågående utvärdering av Rovbase och diskuteras därför inte i denna rapport. Inte heller har Skandobs utvärderats här eftersom även den databasen fick en större genomgång under 2018.

Vad är en kulturväg? Vid första anblick kan man tro att det är en enkel fråga att svara på. Denna uppsats visar på komplexiteten kring begreppet och lyfter behovet av en diskussion av det. Trafikverket genomför just nu ett projekt där alla statliga vägar i Sverige ska inventeras i syfte att hitta landets kulturvägar. Det har även utförts inventeringar tidigare, men då utan en definition på kulturvägar. I fyra inventeringar, utförda mellan 1995–2018, har aspekterna sträckningen, beläggning, objekt vid vägen och omgivande landskap undersökts i syfte att se vad som ligger till grund för klassificering av kulturvägar. Av resultatet går det att se att objekt vid vägen och det omgivande landskapet har stor tyngd vid klassificering av kulturvägar. Objekt vid vägen är en bred och tydlig aspekt medan det omgivande landskap är en aspekt som är svårdefinierad. Uppsatsen problematiserar aspekterna och lyfter viktiga frågor som bör besvaras inför en kulturvägsinventering.

Forskning och studier om hamlade träd och lövängar har varit något begränsad p.g.a. att de spår som syns i våra marker endast hyser ett fåtal rester. Förmodligen har landskapet varit rikt på hamlade träd. Under en inventering som pågick mellan 2004–2007 i nordöstra Skåne lokaliserades individer med hamlingsspår samt lövängsrester. Med den som grundmaterial genomfördes en inventering av fyra utvalda lokaler, varav två har ett formellt skydd i form av naturreservat och kulturreservat samt två utan skydd. Samma metod användes. Inventeringen visar att hamling och nyhamling av träd har ökat, främst på de lokaler som har skydd. Dessa lokaler har dessutom en skötselplan som gynnar hävd vilket passar individer med hamlingsspår. Resurser i form av medel och kunskap borde förläggas inom de områden där hamlade träd har störst chans att leva kvar. Reservat ger den möjlighet som ett långsiktigt bevarandearbete kräver, med en skötsel som gynnar de hamlade individerna, framhäver nyhamling samt det biologiska kulturarvet.

Finansirärer för det här projektet:Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland

Tillit, att lita på samhället och på sina medmänniskor, är samhällets kitt. Ett samhälle, inklusive dess olika komponenter, som präglas av hög tillit antas fungera bättre än om tilliten är låg. Syftet med vår studie är att utvärdera tilliten till inventeringssystemet för stora rovdjur bland de myndigheter och intresseorganisationer som är direkt berörda av systemet. På basis av intervjuer utvärderade vi tilliten genom sex olika delkomponenter; kommunikation,ansvars- och kompetensfördelning, resurser, respekt, kunskap och rättvisa. Vi har identifierat brister i alla sex delkomponenterna vilket sammantaget resulterar i att tilliten för systemet kan betecknas som låg. • Kommunikationen i systemet; hur kommunikationen sker, vad somkommuniceras, och på vilket sätt beslut kommuniceras upplevs som undermålig.• Ansvars- och kompetensfördelningen upplevs som otydlig. Det finns en klyfta mellan de som fastställer regler och riktlinjer och de som utför inventeringarna, varför relationerna präglas mer av kontroll och misstro än av handlingsutrymme och tillit.• Inventeringsresurserna räcker inte till eller prioriteras fel; t.ex. prioriteras varg på bekostnad av de övriga arterna. Det minskar förutsättningarna att fatta välgrundade beslut om ersättningar för rovdjurspredation ochom licens- och skyddsjakt.• Respekten för kunskap, näringsverksamhet och ideellt arbete upplevs som bristfällig. Respekten missgynnas också av den rigida kontrollkultur som upplevs ha utvecklats till följd av mål- och resultatstyrning i kombination med strikta inventeringskriterier.• Integrationen av ny kunskap är bristfällig. Bristen på ett systematiskt s.k. adaptivt lärande leder till att nya lösningar inte tillämpas eller utvecklas i tillräckligt hög grad.• Systemet upplevs som orättvist och slutet. En översyn av hur kostnader och nytta fördelas efterlyses av aktörerna, både vad gäller direkta kostnader,men även transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan. Det är också oklart hur aktörerna aktivt tillåts delta i utvecklingen av systemet. Aktörerna lyfter fram en rad förslag till hur tilliten kan stärkas. Det utgör grunden till förbättringar som också kan accepteras av de flesta:• Inled ett systematiskt kvalitetssäkringsarbete med fokus på dialog och aktörssamverkan, till exempel inom ramen för Dialog för Naturvård.• Arbeta gemensamt fram en tydlig rollfördelning som beskriver vem som gör vad, när och varför inom hela inventeringskedjan, med syftet att öka förutsägbarheten för alla inblandade.• Skapa incitament och strukturer för adaptiv förvaltning inom hela inventeringskedjan,på alla nivåer.• Ta fram en översyn av hur kostnader och nytta fördelas för alla aktörer.Det ska inkludera direkta kostnader och transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan.• Utveckla och effektivisera inventeringsmetoderna, gärna med ny teknik som DNA, kameror och drönare. Utöka samarbetet med forskningsprojekt som till exempel ScandCam.• Återkoppla direkt till intresseorganisationernas och allmänhetens observationerför att öka motivationen att rapportera.• Utveckla ett regelverk för de år där det saknas inventeringsdata (t.ex.på grund av snöbrist), genom till exempel en rutin för framskrivning av antalet djur baserat på trendanalys.• Minska fjärrstyrningen, NVs roll bör vara mer koordinerande än kontrollerande.• Verka för kunskapsintegration (s.k. kollektiv intelligens) genom att samordnakunskaper, vetenskaplig samt lokal och traditionell kunskap, så att det gagnar hela systemet.• Gör en översyn av hur resurser fördelas och prioriteras i systemet. Trust in society, and in fellow human beings, is what keeps societies together. A society, including its various components, characterized by a high level of trust is believed to work better than if the level of trust is low. The purpose of our study is to evaluate the trust in the survey system for large carnivores among the authorities and interest organizations that are directly affected by the system. Based on interviews, we evaluated the trust through six differentsub-components; communication, responsibility and competence distribution,resources, respect, knowledge and justice. We have identified deficiencies in all six subcomponents, which in combination show that the level of trust in the survey system is low. • Communication in the system; how communication takes place, what is communicated, and in which way communication is delivered is perceived as insufficient.• The division of responsibility and competences is perceived as unclear.There is a gap between those who establish rules and guidelines and those who carry out the surveys, which is why relationships are more marked by control and distrust than by room for maneuver and trust.• The allocated resources for surveys are not sufficient or prioritized incorrectly;e.g. wolves are prioritized wolf at the expense of the other species.This reduces the prerequisites for making well-founded decisions about compensation for damages and for licensing and protection hunting.• Respect for knowledge, business activity and non-profit work is perceivedas inadequate. Respect is also disadvantaged by the rigid control culture that has been perceived to have developed as a result of management by objectives combined with strict survey criteria.• The integration of new knowledge is inadequate. The lack of a systematicso-called adaptive learning leads to new solutions not being applied ordeveloped sufficiently.• The system is perceived as unfair and closed. A review of how costs and benefits are distributed is requested by the actors, both in terms of direct costs, but also transaction costs, i.e. costs associated with consultation and collaboration. It is also unclear how the actors are allowed to participate in the development of the system.The actors highlight a number of proposals on how trust can be strengthened. It is the basis for improvements that can also be accepted by most of the respondents:• Develop a systematic quality assurance work with a focus on dialogue and stakeholder collaboration, for example within the framework of Dialoguefor Nature Conservation.• Work together to produce a clear division of roles that describes who does what, when and why within the entire survey chain, with the aim of increasing the predictability for everyone involved.• Create incentives and structures for adaptive management within the entire survey chain at all levels.• Produce a review of how costs and benefits are distributed to all actors. It should include direct costs and transaction costs, i.e. costs associated with consultation and collaboration.• Develop and streamline survey methods, preferably with new technology such as DNA, cameras and drones. Expand the collaboration with research projects such as ScandCam.• Give feedback directly to the interest organizations and the public’sobservations to increase the motivation to report.• Develop a regulatory framework for the years where there is no surveydata (e.g. due to lack of snow), for example through a routine for projecting the number of animals based on trend analysis.• Reduce remote control, NV’s role should be more coordinating than controlling.• Encourage knowledge integration (or so-called collective intelligence) by coordinating knowledge, scientific as well as local and traditional knowledge,so that it benefits the entire system.• Review how resources are distributed and prioritized in the system.

Det råder idag en stor brist på information angående utvecklingen för gröna tak i Stockholms stad. Eftersom gröna tak har en stor potential att stödja stadens dagvattensystem, bidra till en ökad biologisk mångfald, minska buller samt förbättra luftkvalitet innebär att gröna tak stark kan kopplas till två av Sveriges miljömål nämligen god bebyggd miljö och ett rikt växt- och djurliv. På grund av denna potential vore det ofördelaktigt om gröna tak inte används fullt ut. En inventering av gröna tak med hjälp av flygfoton har gjorts på en del av södra Stockholms stad för att avgöra hur mycket gröna tak som byggts de senaste nio åren jämfört med tidigare år. Området valdes på grund av stor åldersvariation i bebyggelsen för att kunna representera Stockholms stad som helhet bättre. Det har också genomförts 3 intervjuer, dels med representanter för Stockholms stad och dels från byggsektorn. Syftet med intervjuerna var att undersöka om det skett en ökning i byggandet samt orsaker till detta. Resultaten av inventeringen visar att det byggts lika många gröna tak de senaste nio åren som de byggts alla tidigare år i området. Intervjuerna visar på att det har skett en ökning av mängden byggda tak och att en av orsakerna till denna ökning har varit introduktionen av grönytefaktorn. Detta kan dock inte styrkas med någon befintligdata då sådan saknas för Stockholms stad som helhet. Utvecklingen för gröna tak utifrån denna studie framgår vara positiv dock för att helt kunna säkerställa gröna taks utveckling i Stockholm rekommenderas det att en mer utförlig inventering av hela Stockholms stads bestånd av gröna tak görs. There is currently a great lack of information regarding the development of green roofs in Stockholm. Since green roofs have big potential to support the city's storm water system, contribute to increased biodiversity, reduce noise and improve air quality, green roofs can be strongly linked to two of Sweden's environmental goals, namely a good built environment and a rich plant and animal life. Because of this potential, it would be disadvantageous if green roofs were not fully used. An inventory of green roofs using aerial photos have been taken on a part of southern Stockholm to determine how much green roofs have been built over the past nine years compared to previous years. The area was chosen because of the large age variation in the buildings in order to better represent the city of Stockholm as a whole. There have also been 3 interviews conducted with representatives of the City of Stockholm and representatives from the construction sector. The purpose of the interviews was to investigate whether there has been an increase in construction and reasons for this. The results of the inventory show that as many green roofs have been built in the last nine years as has been built in the area all the previous years. The interviews show that there has been an increase in the amount of built roofs and that one of the reasons for this increase has been the introduction of the green area factor. However, this cannot be substantiated by any existing data, as such is missing for the City of Stockholm as a whole. The development for green roofs based on this study appears to be positive, however, in order to fully ensure the development of green roofs in Stockholm, it is recommended that a more detailed inventory of the entire Stockholm city stock of green roofs be made.

Genom en kombinerad linjetaxering och revirkartering av nyanlagd våtmark i Stjärnarpsdalen utanför Halmstad under april-juni 2018 har jag undersökt artsammansättning, antal individer och par samt häckningskriteria hos fågelarter på plats. En jämförelse har gjorts med fem andra våtmarker i Halland i fråga om artsammansättning och häckninggskriteria för att undersöka om ålder eller storlek hos våtmarker har en effekt på dessa. Efter flertalet besök i Stjärnarp observerades totalt 55 arter varav 31 nyttjade våtmarken för antingen häckning, födosök eller rastade. Totalt 19 arter visade tecken på häckning inom våtmarkens gränser, varav endast fem arter slutligen fick ut avkomma. Hos samtliga undersökta våtmarker varierade antal arter mer under 2018, när de var av olika ålder, jämfört med när de alla var ungefär ett år gamla. Jag fann inga signifikanta korrelationer, beroenden eller skillnader mellan undersökta variabler, med undantag för signifikant korrelation och beroende mellan antal möjliga häckningar och area hos våtmarker. Enligt flera källor kan våtmarkers egenskaper och utformning ha stor betydelse för fåglars förekomst, t ex våtmarkens storlek, ålder, vattendjup, skötsel, placering, närvaro av fisk och mycket mer. I denna studie har Stjärnarp visats hysa arter som bl a häckar, och flera dessa arter indikerar på egenskaper som tidig succession, näringsrikt vatten, öppna strandängar och mer. Beroende på vad för fåglar och annan biologisk mångfald man vill gynna här i framtiden är planering och kontinuerligt uppföljningsarbete viktigt för att se om och hur fågelfaunan förändras samt vad det kan bero på. By doing a transect inventory combined with territory mapping at a recently constructed wetland in the area of Stjärnarp outside of Halmstad, during April-June in 2018, I have investigated species composition, species abundance and reproductive criteria shown by the bird species in the area. A comparison was made with five other wetlands in the county of Halland in matter of species composition and reproductive criteria to overlook if the age or area of the wetlands have an impact. After several visits in Stjärnarp, a total of 55 species of birds were recorded, of which 31 species were using the wetland area for reproduction, foraging or resting. Among all examined wetlands species richness varied more during 2018, when of different ages, compared to when they were about one year old. Overall analysis wasn’t significant for correlations, regressions or differences between the investigated variables of this study, though there were a significant correlation and regression between the amount of possibly reproductive species and the area of wetlands. According to others, characteristics of wetlands can have great impact on the presence of birds, e.g. size and age of wetlands, water depth, maintenance, location, presence of fish and more. According to this study, several reproductive species in particular have indicated attributes in Stjärnarp, e.g. early succession, nutrient rich waters, open meadows and more. Depending on what species or other biodiversity people which to benefit in the future, planning and continuous studies are needed here to find out if and how bird communities change with time, and to what causes. LIFE - Goodstream

Den senaste inventeringen av lodjur under vintern 2018/19 visar att det finns cirka 1 200 lodjur i Sverige. Det är samma nivå som förra årets inventering. Populationen ligger därmed fortfarande över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus som är minst 870 individer. Flera myndigheter och organisationer är delaktiga i rovdjursövervakningen. Naturvårdsverket utarbetar instruktioner för den metodik som används för inventering av lodjur och övriga stora rovdjur, samt granskar och fastställer de årliga inventeringsresultaten. Länsstyrelserna ansvarar för de praktiska inventeringarna av stora rovdjur på regional nivå. Länsstyrelsen kontrollerar och dokumenterar de rovdjursobservationer som har betydelse för inventeringsresultaten. Observationerna registreras i databasen Rovbase. Länsstyrelsernas rovdjursinventeringar i renskötselområdet bedrivs i nära samarbete med landets 51 samebyar som är delaktiga i inventeringarna av stora rovdjur. Svenska Jägareförbundet bidrar också i inventeringsarbetet bland annat genom att registrera rovdjursobservationer och bistår vid behov länsstyrelsen i inventeringsverksamheten. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) samlar in data och prover från döda rovdjur så att andra myndigheter och institutioner får de data och prover som efterfrågas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län är samordnande län för biogeografisk uppföljning av fladdermöss, områdesvis uppföljning av fladdermöss, regional miljöövervakning av fladdermöss och åtgärdsprogrammet för barbastell. Arbetet samordnas inom det gemensamma delprogrammet för fladdermöss (Länsstyrelsen, 2015). Utvärderingen har resulterat i ett antal förslag som kommer att utgöra underlag i det fortsatta arbetet med det gemensamma delprogrammet för fladdermöss. Exempel på slutsatser är att de artrika områdena fortsätter att inventeras två nätter vid två tillfällen, med vissa undantag. Vi föreslår även att inventeringsinsatsen kan minskas till en natt vid ett tillfälle i fåartsområden, under förutsättning att den eftersökta arten har registrerats. För få-artsområdena föreslås det även att det görs ett uppehåll i inventeringen av nuvarande områden, med undantag av Mellansel, eftersom vi i dagsläget har tillräckligt med kunskap om dem. En minskad inventeringsinsats i få-artsområdena innebär att fler artrika områden kan ingå i den biogeografiska uppföljningen och öppnar för att områden i utkanten av arternas utbredningsområden kan fångas upp, till exempel i Svealand och Norrland.

Syftet med denna kunskapssammanställning är att översiktligt beskriva idag tillgängliga modellverktyg för akvatisk miljö. Även några luftmodeller ingår. DHI Sverige AB fick under 2017 av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att inventera och översiktligt granska idag tillgängliga modelleringsverktyg för miljögifter i akvatisk miljö, med tänkbar användning inom vattenförvaltningen. Som stöd för granskningen erhöll DHI ett antal frågor om respektive verktyg och som skulle besvaras i den mån det var möjligt. Frågorna togs fram av HaV men i samråd med enskilda handläggare på vattenmyndigheter och beredningssekretariat. Resultatet av inventeringen publicerades inte av DHI i en fristående rapport, utan främst i tabulerad form, allt i enlighet med HaV:s önskemål. Huvudfokus för DHIs inventering var att identifiera modelleringsverktyg för akvatisk miljö. De modeller som identifierades redovisas i denna rapport och samtliga beskrivs kortfattat. DHI har inte haft i uppdrag att testköra modelleringsverktygen och detta har inte heller gjorts av HaV. Det har inte varit möjligt inom tidsramen och vissa verktyg är inte heller fritt tillgängliga. IVL kontaktades också för att få med även några verktyg som är tillgängliga för att uppskatta belastning på akvatisk miljö från utsläpp som sker till luft. Myndigheten ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser. Vi har dock i huvudsak utgått från det underlagsmaterial som tillhandahållits från DHI och IVL. Rapporten är en kunskapssammanställning för att underlätta vidare analys och ställningstagande. Resultatet av inventeringen ska inte ses som en komplett sammanställning av alla idag tillgängliga modellverktyg för akvatisk miljö. Att en modell ingår i rapporten ska inte heller tolkas som att HaV rekommenderar den. Användaren av en viss modell behöver själv ta ställning till om den är användbar i en specifik situation samt ytterligare utreda vilka osäkerheter som är förknippade med den och de resultat som erhålls. Citat från förordet: "Den här rapporten har tagits fram av Ann-Sofie Wernersson, utredare på Havs- och vattenmyndigheten. Myndigheten ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser. Vi har dock i huvudsak utgått från det underlagsmaterial som tillhandahållits från DHI och IVL."

Den senaste inventeringen av lodjur under vintern 2017/18 visar att det finns cirka 1200 lodjur i Sverige. Populationen ligger därmed fortfarande över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus som är minst 870 individer.

Jag gör ett urval genom tid och rum och visar det jag funnit intressant, märkligt och vackert. Det är inte min avsikt att transformera, restaurera eller renovera. Jag vill istället väcka intresse, synliggöra och förmedla en bild av en arkitektur som oftast tas för givet; i det vanliga, alldagliga och oansenliga finns det en historia att berätta. I unravel pieces of Swedish building history from different places in time and space, and show what I have found interesting, strange and beautiful. It is not my intention to transform, restore or renovate. Instead, I want to evoke interest, visualize and convey an image of an architecture that is often taken for granted; in the ordinary, plain and commonplace, there is a story to be told.

To determine whether the spider communities in spruce Picea abies plantations in southern Sweden differ between trees of various ages, the spiders from minor, young and older trees has been collected during May and June 2016. The minor trees were 1.5–2.0 m, the young trees were 19–20 m and the older trees were over 22 m high. The spiders were collected from five plantations of each age category and from ten trees in each plantation. The spiders from ten of the dead branches inside of each older plantation were collected as well. 59 different species were found and all together 970 spider specimens were collected. The results showed many different things, for example that the species on the dead branches were mainly web spiders and that many of the species on the minor trees prefer the field layer as habitat. My study was compared to three other spider studies, one from Sweden, one from the Czech Republic and one from Norway. The comparison showed differences in the collected spider species which could be explained by the various methods used in the different studies and whether the spiders in the study had been collected during early summer or throughout the whole season. The spiders collected in this study could in the future be used to detect changes in the spider fauna caused by climate change.

To preserve the older building stock in Sweden in a sustainable manner, investigations of the construction and condition of these buildings are required. The investigations are needed to make correct decisions on maintenance of buildings and to evaluate energy-efficient measures for different types of buildings. In this work, the building stock in the city of Arboga, built before 1945 is investigated. Data about the building stock have been compiled using information from the building register of The National Heritage Board and the national database of energy certificates. Properties such as usage of the building, construction year, number of floors, area, volume and placement have been investigated and documented in an inventory list. The objective of the present study is to implement a method where the building stock can be divided into more manageable categories. The categorization is done by grouping the inventory in three steps: number of floors, location relative to other building and volume ratio. Based on the building categories, an archetype building is created for each category. With the help of these typical buildings, careful studies on energy-efficient measures can be performed. The results can then be extrapolated on the entire building stock. Delimitations have been made during the inventory. Outliers i.e buildings where the volume deviates much from the average in each category have been excluded. Finally, the method applied on 149 buildings resulted in four categories and four type buildings which represents the building stock of Arboga, built before 1945.

Under sommaren 2016 genomfördes en inventering av kärlväxter i området Alet i Halmstad kommun som planeras bli ett naturreservat. Syftet med inventeringen var att undersöka hur kärlväxter förekommer i områdets olika habitat, Aleskogens skog, det civila flygfältets öppna landskap och Västra strandens strand och dyner. Framförallt undersöktes hur växter med ett naturvärde fördelades över området för att sedan kunna jämföra dessa fynd med tidigare rapporterade fynd från platsen. Området har sedan länge stått orört vilket har lett till stora förändringar i landskapet under tidens gång. Områdets förändring speglades i studiens resultat vilket visade att flest olika arter förekom i områdets skog både avseende det totala antalet arter och antalet naturvårdsarter. Resultatet visade även att 40% av de naturvårdsarter som en gång funnits i området har försvunnit över tid och hårdast drabbat var det öppna landskapet då de försvunna arterna nästan uteslutande kunde knytas till detta habitat. In the summer of 2016 an inventory was performed of vascular plants in the area Alet in Halmstad which is planned to be a nature reserve. The aim of the study was to investigate how vascular plants occur in the different habitats of the area, the forest of Aleskogen, the open landscape of civila flygfältet and the beach and dunes of Västra stranden. Findings of plants with a natural value was of priority to be able to compare these findings with previously reported plants from the area. Alet have been left without management, which has led to major changes in the landscape over time. These changes could be reflected in the results of the study which showed that most species were found in the forest of Aleskogen both regarding the total number of species and species with a natural value. The results also showed that 40% of the species with a natural value that once existed in the area had disappeared. The most affected area were the open landscape where the disappeared species almost exclusively once grew.

Migration of humans have always existed and therefore people have changed their standard of living over the years. Because of immigration the lack of residences has always been more or less a problem. The solutions through the decades have been Barnrikehus, Folkhem and Miljonprogrammet. Today people are emigrating from their countries because of conflicts and natural disasters due to the climate changes. This leads to immigration and the population of Sweden is rising. At the same time the need for new residences increases. Recently, in 2016, Boverket came out with a new prognosis that there is a need of 150 000 new residences until year 2025. At the same time the useful areas in bigger cities starts to fade. A new solution is to build floating homes on watermirrors. The aim of this study was to get an understanding if floating homes are a modern solution to the lack of residences or just a small-scale type of living. The conclusions are based on a mapping of planed and performed floating projects in Sweden. Further, there was an aim to find out if floating homes are something for the northern part of Sweden in Lycksele, Västerbotten. The first part of this study contained a literature study were waterproperties, permanent floating homes and restricted access to the shore was defined. The second part was a case study were a qualitative study was implemented with interviews of the inhabitants. The selections of inhabitants were based on gener and age. Interviews was also performed with the Building Department and with community planer. Finally, the case study ended up in a proposal with floating homes located on Hawaiiudden, Lycksele. Hawaiiudden was the most appropriate location due to an inventory of 6 watermirrors with different benefits and disadvantages. The proposal was a two storey house with an open design and possibility to affect the number of bedrooms from 2 to 4. The exterior was a discreet and curious architecture inspired from classic boathouses in the southern part of Sweden but with characteristics from north. The result of the interviews showed that the inhabitants have an interest in floating homes but many holds back by the fear of waterdamages, risk of children drowning and economical perspectives. Many fears can be reduces by knowledge. When it comes to the location of these homes, almost half thinks that Lycksele is not the right place. It stays a riddle where the hesitant people think these homes should be placed. Summery, you can say that floating homes is something new-thinking and innovative that has not reached all parts of Sweden yet. There is a lot of missing knowledge and the law has some catching up to do. If Sweden in the future will have floating homes as a natural element in detail plans and city planning remains to see.

Att använda sig av viltkameror är ett bra verktyg vid inventering av djur, speciellt för skygga arter som till exempel lodjur. I Sverige baseras lodjursinventering genom spårning i snö, men då varmare vintrar har gjort det svårt kan inventering genom viltkameror ersätta denna metod. I denna studie har 165 kamerapositioner från mellersta Sverige undersökts. Syftet med studien var att se om någon av faktorerna; väg, avverkad skog, blockmark, byggnader, tidigare spårningar, doftstation samt kadaver hade något samband med att fånga lodjursbesök på foto/film, då detta kan ge bättre och effektivare metoder vid lodjursinventering. Koordinaterna över de olika kamerapositionerna har lagts in i ett GIS-program. Utifrån olika buffertzoner runt varje kameraposition, 50 - 500 meter i radie har de olika faktorerna kunnat urskiljas, det vill säga om faktorn fanns eller inte fanns inom kameraområdet. Doftstation samt kadaver var redan en fast faktor för vissa kamerapositioner. Studien visar att det finns ett samband mellan lodjursbesök och doftstation (Chi2 6,606; P

The Swedish Environmental Protection Agency and the Norwegian Environment Agency have developed joint Scandinavian guidelines and instructions for the monitoring of lynx, which have been in use since the winter of 2013/2014. Monitoring of the lynx population size and population trends in Scandinavia is primarily conducted through a survey of family groups (adult female lynx with dependent kittens). The number of family groups is estimated every year based on confirmed observations of family groups (tracks in snow, sightings, pictures or dead kittens). The monitoring is largely based on local participation. Observations such as snow tracks are often found by locals who in turn report these to the State Nature Inspectorate (SNO) in Norway and the county administrative boards in Sweden, which are responsible for the follow-up and confirmation of observations in the field. The number of family groups is estimated using a set of distance rules derived from radio-telemetry data on home range size and movement rates collected from lynx in Scandinavia, or by distinguishing different family groups in the field. In 2016/2017, 261 family groups of lynx were found in Scandinavia. 205.5 of these were registered in Sweden and 55.5 were registered in Norway. This is 12.5 family groups less than in 2015/2016. Based on these numbers the Norwegian population is estimated to be about 329 lynx (95 % CI = 273–384). 205.5 family groups in Sweden corresponds to a population of about 1224 lynx (95 % CI = 1033–1415). The 261 family groups in Scandinavia thus amount to a population of about 1553 lynx (95 % CI = 1306–1799). Naturvårdsverket och Miljødirektoratet har utarbetat gemensamma skandinaviska riktlinjer för inventering av lodjur som gäller sedan vintern 2013/2014. Antal och beståndsutveckling i lodjurspopulationen i Skandinavien inventeras i första hand genom inventering av familjegrupper (hondjur med årsungar). Varje år beräknas antalet familjegrupper utifrån de observationer av familjegrupper (spår, synobservationer, fotografier och döda ungar) som dokumenterats eller bedömts som säkra under inventeringssäsongen. Lodjursinventeringen baseras på en betydande lokal medverkan. Spår och spårtecken upptäcks ofta av lokalbefolkningen som rapporterar observationer till fältpersonalen från Länsstyrelsen i Sverige och Statens naturoppsyn (SNO) i Norge, som är de myndigheter som har i uppdrag att genomföra fältkontroller. Beräkningar av antalet familjegrupper görs antingen med hjälp av så kallade avståndskriterier som baseras på förflyttningsavstånd och storleken på hemområden som observerats hos radiomärkta lodjur i Skandinavien, eller genom särskiljning i fält. Under inventeringssäsongen 2016/2017 konstaterades 261 familjegrupper av lodjur i Skandinavien. Detta är en minskning med 12,5 familjegrupper jämfört med 2015/2016. Av dessa återfanns 55,5 i Norge och 205,5 i Sverige. Baserat på antalet funna familjegrupper 2016/2017 uppskattas den norska delen av populationen till 329 lodjur (95 % CI = 273–384). De 205,5 familjegrupperna i Sverige motsvarar en population på 1224 lodjur (95 % CI = 1033–1415). De 261 familjegrupperna i Skandinavien motsvarar en population på 1553 lodjur (95 % CI = 1306–1799). Miljødirektoratet og Naturvårdsverket har utarbeidet nye felles skandinaviske retningslinjer for bestandsovervåking av gaupe, som ble gjort gjeldende fra og med vinteren 2013/2014. Bestandsstørrelse og bestandsutvikling hos gaupe i Skandinavia overvåkes hovedsakelig gjennom registrering av familiegrupper (hunndyr i følge med årsunger). Årlig gjøres en beregning av antall familiegrupper ut fra alle dokumenterte og antatt sikre observasjoner av familiegrupper (spor, synsobservasjoner, fotografier og døde unger). Overvåkingen av gaupe er basert på en betydelig lokal medvirkning. Registreringene blir i all hovedsak gjort av lokalt personell på snøføre og rapportert inn til feltpersonell fra Statens naturoppsyn (SNO) i Norge og Länsstyrelsen i Sverige, som er de myndigheter som har ansvaret for oppfølging og kontroll av observasjoner i felt. Beregningene av antall familiegrupper gjøres ved hjelp av såkalte avstandsregler basert på kunnskap om forflytningsavstander og størrelser på leveområder hos radiomerkede gauper i Skandinavia, eller ved særskilling i felt. I 2017 er det estimert 261 familiegrupper av gaupe i Skandinavia. Dette er en reduksjon på 12,5 familiegrupper sammenlignet med 2016. Av disse ble 55,5 familiegrupper registrert i Norge og 205,5 familiegrupper registrert i Sverige. Ut fra dette er den norske delen av bestanden beregnet til 329 gauper (95 % CI = 273–384). 205,5 dokumenterte familiegrupper i Sverige tilsvarer 1224 gauper (95 % CI = 1033–1415). De 261 familiegruppene som er registrert i Skandinavia tilsvarer en bestand på 1553 gauper (95 % CI = 1306–1799). © Viltskadecenter, SLU och Rovdata. Publikationen kan citeras fritt med källhänvisning/Publikasjonen kan siteres fritt med kildehenvisning

Inventering av marksvamp i Gävleborgs kalkbarrskogar och sandtallskogar

Den fortsatta ökningen av utterpopulationen i Sverige har resulterat i att arten vid 2015 års revidering av ArtDatabankens Rödlista gick från Sårbar (VU) till Nära Hotad (NT). Åtgärdsprogrammet för utter har prioriterats ner, vilket inneburit minskade medel för att fortsätta övervaka arten. Vad vi har lärt oss är att uttern är känslig för miljögifter. Trots att halterna av PCB sjunkit, finns det idag andra miljögifter som vi ännu inte vet effekten av. Till exempel har svenska uttrar de högst uppmätta värdena av PFOS i världen. Trots att arten i dagsläget klarar sig bra, måste vi vara medvetna om vad historien visar att förutsättningarna för uttern kan ändra sig snabbt. Därför finns det ett stort behov av ett fortsatt gemensamt delprogram för utter och att det inom programmet finns en tillräcklig geografisk spridning så att en förändring i populationsutvecklingen kan upptäckas i tid. Samtliga län inom programmet visar i dagsläget en ökning av utterpopulationen men eftersom inventeringsresultaten baserar sig på olika stickprovsförfaranden går det inte att direkt jämföra ökningen mellan de olika länen. Dessutom har flera län en stor andel nya lokaler vars påverkan på resultatet först blir synlig vid en återinventering. Resultat från en pilotstudie i Jönköpings län indikerade att fynd av utterspår generellt påträffas de första 200 meterna av inventeringssträckan (totalt 600 m) för de lokaler som hade utterspår. Det finns därför ekonomiska skäl att vidhålla en inventeringssträcka på 200 meter.

Vinterräkning av fladdermöss har skett i gruvorna i Taberg, Kleva, Hörnebo, Sunnerskog och Ädelfors sedan 1980-talet. Inventeringarna ger oss information om fladdermössens populationsförändringar. Men de ger även information om förändringar i biologisk mång-fald, markanvändning och vegetationsstruktur. Tabergs gruva är den gruvan som har inventerats flest gånger och därefter kommer Kleva gruva. Däremot är Hörnebo gruva, Sunnerskogs gruva och Ädelfors gruva endast invente-rade ett fåtal gånger. På grund av de enstaka räkningarna är det svårt att dra några slutsatser kring förändringarna i dessa. Enligt inventeringarna hyser Tabergs gruva det största antalet övervintrande fladdermöss och sedan 1980-talet har individantalet ökat kraftigt. Individantalet har även ökat i Kleva gruva. De arter som registrerats under vinterräkningarna i gruvorna i länet är: Fransfladdermus (Myotis nattereri). Brunlångöra, tidigare långörad fladdermus (Plecotus auritus). Mustasch-/taigafladdermus, tidigare brandts fladdermus (Myotis mystacinus/ Myotis brandtii). Nordfladdermus, tidigare nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii). Vattenfladdermus (Myotis daubentonii). De vanligast påträffade arterna överlag i länet är brunlångöra, mustasch-/taigafladdermus och vattenfladdermus. I Kleva gruva utgör glädjande nog den rödlistade fransfladdermusen en stor del av fladdermusfaunan, samtidigt som arten blir allt vanligare i Tabergs gruva. Dessutom har artens utbredning ökat i länet då två individer av fransfladdermus även påträffades år 2015 i Ädelfors gruva. År 2016 utgjorde ett rekordår för det totala antalet individer av fladdermöss och antalet fransfladdermöss som övervintrade i Tabergs gruva.

Det här examensarbetet genomfördes på Silvent ABs huvudkontor i Borås. Syftet med arbetet var att se på vilka sätt företaget kunde förbättra sin saldokvalitet. Vikten av att lagersaldot är korrekt blir viktigare för varje år. Flera begrepp såsom Lean, prognostisering, beställningspunkter och lagerpåfyllning är alla baserade på att lagersaldot är korrekt. För att undersöka orsakerna till varför felaktigt lagersaldo uppstod gjordes intervjuer med personal som är centrala för att uppnå ett korrekt lagersaldo. Utöver intervjuerna observerades flödet för den avgränsade produktgruppen. Eftersom det finns flera faktorer som påverkar lagersaldot undersöker analysen flera metoder som är möjliga att använda sig av för att uppnå ett säkrare lagersaldo.De tre viktigaste slutsatserna som undersökningen kom fram till är följande: Rutiner för mätning och dokumentation.Dokumentering av mätningar är viktigt för att använda som underlag för att synliggöra problemområden och motiv för eventuella förbättringar. Därför är det inte bara viktigt att införa tydliga rutiner för hur mätningar ska utföras och utan även hur dokumentationen av dessa mätningar ska ske så att man i efterhand kan spåra och jämföra med tidigare mätningar. RFIDMed implementationen av någon form av digital uppmärkning och ett automatiserat identifieringssystem finns stor potential för att förbättra saldokvaliteten. Bevis för att RFID skulle kunna förbättra saldokvaliteten med ungefär 26 % finns i en tidigare studie, gjord av Hardgrave et. al. 2015. Företaget rekommenderas därför att undersöka om det finns möjligheter för implementation av detta. KanbanEtt lätt sätt att hantera artiklar som är svåra eller kostnadskrävande att föra ett lagersaldo över är tvåbingesystem där påfyllning av lagret sker på ett mer visuellt sätt. Att inte föra ett lagersaldo över artiklarna gör det dock svårt att redovisa siffror på hur mycket av artiklarna som faktiskt lagerhålls ifall någon efterfrågar efter det. This bachelor thesis took place at Silvent AB’s headquarters in Borås. The purpose of this inquiry was to identify in which ways the company could improve their stock-on-hand accuracy. The importance of having a correct inventory balance is growing for every year that passes. Concepts like Lean, forecasting, re-ordering point, and stock replenishment are all based on having a correct stock balance. In order to investigate the reasons for an incorrect inventory balance, interviews were conducted with staff that is central to achieving a correct stock balance. In addition to the interviews, the flow of the demarcated product group was observed. Since there are several factors that affect inventory balance, the analysis explores several methods that are possible to use to achieve a more secure inventory balance.The three main conclusions of the inquiry are as follows: Procedures for measurment and documentation.Documentation of measurements is important as a basis to visualize problem areas and motives for possible improvements. Therefore, it is not only important to introduce clear procedures for how measurements are to be performed but also how the documentation of these measurements should be done, making it possible to backtrack and compare with previous measurements. RFIDWith the implementation of some form of digital markup and an automated identification system, there is great potential for improving the quality of the stock balance. Evidence that RFID could reduce the inaccuracy of inventory balance by about 26% is found in a previous study by Hardgrave et. al. 2015. The company is therefore recommended to investigate if there are possibilities for implementing this. KanbanAn easy way to handle items that are difficult or costly to keep an inventory balance is a two-bin system where replenishment of the stock is done in a more visual way. However, by not keeping a proper record of stock balance of the articles makes it difficult to report figures on how many items that is available if it is required.

Samhället växer i allt snabbare takt och åldergruppen 80 år eller äldre väntas öka med 76 %mellan åren 2015 och 2035, från cirka 500 000 personer till närmare 890 000. Kombineradetta med en rapport från IVO (Inspektionen för vård och omsorg) om redan nu växandeköer till specifika äldreboenden så förstår man snabbt hur brådskande situationen är ochvarför det behövs fler attraktiva äldreboenden.Denna rapport har uppförts i sammarbete med Kod Arkitekter och på uppdrag av KTH medsyfte att driva utvecklingen av äldreboenden framåt. Detta har gjorts genom att inventera ochanalysera befintliga äldreboendens problem och brister relaterade till fastighetensgestaltning. Vanligt förekommande problem har lyfts fram i rapporten tillsammans medförbättringsförslag. Som del i arbetet har även en undersökning genomförts med syfte attstudera vilka framtida behov och förväntningar som kommer finnas.Resultaten visar på flera gemensamma problem som oftast enkelt hade kunnat undvikasgenom utförligare projektering tillsammans med djupare kunskap inom ämnet. Sett tillframtiden så visar undersökningen hur den invändiga inredningen kontinuerligt måsteuppdateras för att locka hyresgäster. Även boendets utomhusmiljö bör få större fokus dånärhet till naturen är något som värdesätts mycket högt enligt rapportens enkätundersökningoch intervjuer under platsbesök. Our society is continuously growing and the age-group of 80 years or older is suspected toincrease by 76 % between year 2015 and 2035, from approximately 500 000 persons closer to890 000. This in combination with a report from IVO (Inspektionen för vård och omsorg)about an already growing queue to specific retirement homes and one soon realizes howurgent the situation is and why there is a need of new and attractive retirement homes.This report has been commissioned by Kod Arkitekter and aims to push the development ofretirement homes forward. This has been done by inventory and analysis of existingproblems and shortcomings related to the property and its conformation. Frequentlyoccurring problems have been highlighted together with improvement proposals. As part ofthe work, a survey has also been conducted with the aim of studying future needs andexpectations in regards to retirement homes.The results show several common problems that could most easily have been avoidedaltogether through better planning and with deeper knowledge of the subject. Looking intothe future, the survey shows how the interior decor must constantly be updated in order toattract new tenants. The outdoor environment of the accommodation should also receivefocus as proximity to nature is something we value very high.

Kolarsjöbäcken är utpekat som ett Natura2000-område för dess bestånd av flodpärlmussla. Eninventering som gjordes 2009 visade att bäcken har ett högt skyddsvärde. Naturföretaget utförde2016 en återinventering av samma område och då konstaterades att bäcken fortsatt har ett högtskyddsvärde. Populationsstorleken har ökat i bäcken och andelen små flodpärlmusslor under 2 cmhar minskat sedan inventeringen 2009.

I utvärderingen presenteras resultat från kräftprovfisken gjorda i Jönköpings län under 2013, 2014 och 2015. Rapporten omfattar resultat från sammanlagt 41 kräftprovfiskade lokaler inom Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd, Vetlanda, Eksjö, Jönköping, Nässjö och Aneby kommuner. Krusosabäcken, Sågån och Källerydsån har kräftprovfiskats vid två tillfällen under dessa tre år. Syftet med de genomförda kräftprovfiskena var bland annat att följa upp utvecklingen av tidigare utsättningar, att inventera lokaler samt att undersöka inkomna uppgifter rörande utslagna flodkräftbestånd respektive nya förekomster av signalkräftor. Många av kräftprovfiskena görs inom ramen för kalkningseffektuppföljning.

I utvärderingen presenteras resultat från kräftprovfisken gjorda i Jönköpings län under 2011 och 2012. Rapporten omfattar resultat från sammanlagt 26 kräftprovfiskade lokaler inom Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd, Vetlanda, Eksjö, Jönköping och Aneby kommuner. Syftet med de genomförda kräftprovfiskena var bland annat att följa upp utvecklingen av tidigare utsättningar, att inventera lokaler samt att undersöka inkomna uppgifter rörande utslagna flodkräftbestånd respektive nya förekomster av signalkräftor. Många av kräftprovfiskena görs inom ramen för kalkeffektuppföljning.

Denna rapport är skriven på och om Ringhals. Den beskriver i stora drag hur Ringhals jobbar för att hålla säkerheten på en hög nivå och hur de jobbar med miljön i fokus, som med t ex avfalls-och utsläppshanteringen. I rapporten kan man även läsa om underhållets och driftens organisation. På teknikavdelningen Nuclear teknik instrumentation analys (NTIA) pågår ett projekt där alla skrivare som sitter i kontrollrummen (KR) ska inventeras. Dessa skrivare ritar trender, från normalt ett flertal olika mätvärden, på papper. Inventeringen görs för att sammanställa information som status, fabrikat, placering och vilken information respektive skrivare presenterar. Det ska också undersökas om informationen som skrivarna presenterar finns tillgänglig i andra system. För att förstå var informationen eventuellt skulle kunna hämtas någonstans så beskrivs i rapporten system som blockdator (BUR), vibrationsdator, reaktorövervakningssystem (RÖS), turbinsystemet 800xA och processinformationssystem (PIS). Huvudsyftet är att detta arbete ska vara en del av det underlag som ingår i ”R34 Målkontrollrum”. ”R34 Målkontrollrum” ska i sin tur vara vägledande gällande hur anläggningarna ska kunna vidmakthållas till en effektiv kostnad. Resultatet av denna rapport visade att det inte var speciellt många mätvärden som kunde fås från de andra systemen utöver pappersskrivarna. Det ligger nu i övriga projektmedlemmars händer att med hjälp av denna inventering besluta vilka skrivare som kan plockas bort och vilka som bör bytas ut till s.k. Loggers.