Search

I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter. De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.

Limniska ekosystem förväntas drabbas hårt av klimatförändringar. Ett förändrat klimat kommer att påverka sötvattensekosystem genom höjda luft- och vattentemperaturer, förändrade flöden och nederbörd. Klimatförändringarna kan också förstärka effekterna av annan mänsklig påverkan såsom t ex övergödning. Ett ekosystem under stress har samtidigt ofta en försämrad motståndskraft (resiliens) mot andra störningar. Redan idag används flera förebyggande åtgärder och restaureringsmetoder för att motverka effekter av klimatförändringar. Det råder dock ofta osäkerhet kring restaureringsmetodernas effektivitet och dessutom är metoderna i många fall platsspecifika. Projektets mål var att sammanfatta kunskapsläget när det gäller klimatförändringar och dess påverkan på limniska ekosystem. Mer specifikt försökte vi att (1) identifiera nyckelbiotoper och arter som är i behov av skydd, (2) utvärdera effekter av klimatförändringar på limniska ekosystem utsatta för multipla stressorer (flera typer av påverkan som samtidigt påverkar ett ekosystem) och (3) bedöma den ekologiska effektiviteten i nuvarande (och möjligen framtida) restaureringsåtgärder i sötvatten. Sverige är ett av världens sjö- och vattendragsrikaste länder i förhållande till ytan. Landets sjöar utgör ca 9 % av den totala landarealen och det finns ca 50 000 mil älvar, åar och bäckar som i ett gigantiskt kapillärnätverk förenar grundvatten, sjöar och våtmarker med havet. Ekosystem i sötvatten har utsatts och utsätts framgent för många typer av mänsklig påverkan vars kumulativa effekter kan försämra systemets förmåga att klara av miljöförändringar. Nu är uppvärmningshastigheten snabbare än någonsin, men förståelsen för potentiella synergistiska effekter av lokala påverkansfaktorer (till exempel dämning, förändrad markanvändning, näringsläckage) och klimat är fortfarande mycket begränsad. Detta försämrar vår förmåga att planera och anpassa effektiva åtgärder för bevarande och restaurering i sötvattensekosystem. Vi använde data från 283 svenska vattendrag för att undersöka möjliga kumulativa effekter av markanvändning, dämningar och klimat på abundans hos öring. Vi fann att ett varmare klimat ger en negativ inverkan på öringpopulationer i avrinningsområden med högre grad av vattenreglering där en uppvärmning på 6 °C resulterar i att abundansen av öring minskar med i genomsnitt 75 %. I avrinningsområden utan eller med lägre grad av vattenreglering ökade istället abundansen av öring något med ett varmare klimat. Jordbruk och urban markanvändning hade en synergistisk negativ effekt på öring. Abundansen av öring minskade i avrinningsområden med en högre andel urban miljö men bara i avrinningsområden som också hade en hög andel jordbruksmark (≥ 20 %). Resultatet tyder på att 1) minskad vattenreglering i form av dämning skulle kunna minska de negativa effekterna av klimatförändringar för öring och 2) restaureringsåtgärder som reducerar effekter från jordbruket skulle underlätta rehabiliteringen av öring i avrinningsområden med urbana miljöer. Vi genomförde också en litteraturstudie för att undersöka klimatförändringens effekter på sötvattensekosystem. Förändringar i fysiska och till viss del kemiska parametrar, var mer förutsägbara än de mer komplexa biologiska förändringarna. Högre temperaturer resulterar i mindre isbildning (inklusive minskande glaciärer) och snötäcke, samt en minskning av vårflödet – vilket är en viktig komponent i naturliga boreala sötvattensekosystem. En allmän uppvärmning av vattnet bör främja ökningen och spridningen av varmvattenarter samt spridningen av invasiva arter (inkl. parasiter, vilka ofta gynnas av varmare vatten) medan man kan förvänta sig en minskning av kallvattenarter. Många av effekterna kopplade till uppvärmning beräknas orsaka fysiska eller kemiska förändringar, vilka i sin tur påverkar ekologiska processer i sötvattensekosystemens näringsväv. Ur mänskligt perspektiv går de flesta förutspådda förändringarna från mer till mindre eftersträvansvärda tillstånd. Restaurering innebär att återskapa eller återföra ekosystemets abiotiska eller biotiska komponenter till dess naturliga eller ursprungliga tillstånd. I Sverige spenderade centrala myndigheter ca 491 miljoner SEK specifikt på restaurering av vattenmiljöer under perioden 1995–2011 och den totala restaureringsbudgeten uppgick till cirka 1 miljard SEK. Mer än 75% av medlen gick till restaurering av vattendrag och våtmarker. Nästan hälften av programmen för vattendragsrestaurering fokuserar på enskilda arter av fisk, mollusker och kräftor. I svenska sjöar har fysiska restaureringsåtgärder haft fokus på att höja vattennivån i tidigare sänkta sjöar, ekologiskt anpassa vattennivån i reglerade sjöar, sedimentmuddra övergödda sjöar, restaurera strandzonen på olika sätt, ta bort dämmen i sjöutlopp och ersätta dem med stentrösklar som håller vattennivå i rätt läge. I vattendrag har mycket av restaureringsåtgärderna fokuserat på återställande av vegetationen i kantzonen, habitatförbättringar i vattendraget, dammrivningar, omstrukturering av vattendragsfåran, fiskpassagelösningar, flödesförändringar och återkoppling av vattendraget till svämplanet. Många av dessa åtgärder kommer att fortsatt rekommenderas i ett förändrat klimat. Kostnaden för att skapa ökad konnektivitet vid samtliga kraftverksdammar i Sverige har uppskattats till 18 miljarder SEK. En tidigare beräkning för att åtgärda bristande kontinuitet landade på upp till 2,2 miljarder SEK för vattendrag och 0,35–0,74 miljarder SEK för sjöar, totalt nästan 3 miljarder SEK vilket förmodligen är i underkant. Nödvändiga åtgärder för att uppnå gynnsam bevarandestatus för sötvattensnaturtyper (enligt art- och habitatdirektivets definitioner), uppskattas till cirka 1 miljard SEK och 2,2 miljarder SEK, för områden innanför respektive utanför Natura2000. För vägtrummor och omläggning av vägar uppgår åtgärdsuppskattningen till 208 miljoner SEK, men kan uppgå till 1 miljard SEK när det gäller allmänna vägar. Tidigare har behovet för omläggning av vägtrummor vid skogsbilvägar uppskattats till 2–4 miljarder SEK och järnvägstrummor till 2–4 miljarder SEK. Eftersom det är svårt att förutsäga var och i vilken utsträckning klimatförändringar kommer att påverka sötvattensekosystem, är det en stor utmaning att förutsäga dess effekter på nuvarande och framtida planerade restaureringsåtgärder. Det är dock möjligt att förvänta sig ett antal generella och mer specifika klimatrelaterade förändringar vid planering av restaureringsåtgärder. Vi undersökte sex vanliga restaureringsåtgärder kopplade till fysiskt påverkade vattendrag och hittade 25 relevanta artiklar inom detta ämne. I de publicerade artiklar som var kopplade till klimatförändring förväntades åtgärder som dammrivning och återskapande av naturliga flödesregimer bli allt viktigare i ett föränderligt klimat. Rinnande vatten som är fritt från hinder (dammar) eller med mer naturliga flödesregimer kommer sannolikt behöva färre restaureringsåtgärder i framtiden för att bibehålla viktiga funktioner och biodiversitet. Ett restaurerat system i balans kan kanske till och mer förhindra eller motverka kolonisation av invasiva arter. Det finns många exempel på dåliga eller icke-fungerande faunapassager i vattendrag. Framtidens klimat kommer att sätta stor press på passage-effektiviteten då extremväder och nederbörd kommer att öka med efterföljande förändringar i flödesregim. Den potentiella positiva effekten av habitat- eller lekplatsrestaurering ser något begränsad ut i ett framtida förändrat klimat. Det finns många vetenskapliga studier som påpekar vikten av landbaserade restaureringsåtgärder (t ex restaurering av strandzonen och våtmarker) i ett förändrat klimat. Vi ger nio rekommendationer för hur framtida restaurering i sötvatten bör ta hänsyn till ett förändrat klimat: (1) Förbättra kunskapen om vilka sötvattensresurser vi har i Sverige och hur de kommer påverkas av ett ändrat klimat, (2) Använd en holistisk syn i restaureringsarbetet, (3) Beakta möjliga klimateffekter i planeringsfasen, (4) Identifiera, restaurera och skydda kallvattenrefugier, (5) Åtgärda vandringshinder, (6) Behåll och ge vattnet plats i landskapet, (7) Integrera land- och vattenbaserad förvaltning, (8) Justera restaureringsmålen så att de är förenliga med framtida klimat och (9) Öka satsningen på utvärdering av genomförda åtgärder. Denna kunskapsöversikt över förändrat klimat på sötvattensrestaurering visar att det finns många kunskapsluckor. Många frågor skulle behöva besvaras genom fortsatt forskning, men vi vill särskilt peka ut forskningsbehov inom följande områden: (1) Identifiering av kallvattensrefugier i vattenlandskapet, (2) Kumulativa stresseffekter och dess påverkan på sötvattensekosystem, (3) Utvärdering av biologiska effekter i ett förändrat klimat och (4) Koppling mellan konnektivitet och restaureringsåtgärder.