Search

Länsstyrelsen i Stockholms län följer utvecklingen omkring oönskade ämnen i avloppsslam från länets tillståndspliktiga avloppsreningsverk, som en del av den regionala miljöövervakningen. Slammet är en god indikator för de ämnena som cirkulerar i samhället och som reningsverken renar bort från det inkommande vattnet. I denna rapport har data sammanställts över ett antal metaller och organiska ämnen som verksamhetsutövarna har rapporterat in till den svenska miljörapporteringsportalen för åren 2009 till och med 2019. Att allt fler människor bosätter sig i Stockholmsregionen har betydelse för reningsverkens drift, de behöver ta hand om mer spillvatten och det blir mer slam som produceras lokalt. En förskjutning från tidigare huvudsakligen industriellt spillvatten till primärt hushållsrelaterat spillvatten kan ses. Slammets användningsområden är framförallt inriktade på jordförbättringsmedel och återföring till åkermark. I Stockholms omedelbara närhet saknas tillräckligt med åkermark som har ett underskott av fosfor. För att kunna tillåta återföring till samhällets kretslopp behöver en god kemisk kvalitet av slammet säkerställas. För kvalitetshöjande arbete och kontroll av detta har VA-branschens riksorganisation, Svenskt Vatten startat REVAQ, ett kvalitetssäkringssystem för avloppsslam. Över 95 procent av länets avloppsslam produceras i de fyra största reningsverken, som alla är Revaq-certifierade. Länets produktion uppgår till en femtedel av Sveriges produktion totalt. Halterna av de undersökta metallerna kadmium, kvicksilver, bly, krom och silver har minskat successivt i slam från de sju Revaq-certifierade avloppsreningsverken i Stockholms län under perioden 2009 till och med 2019. För metallerna koppar, zink och nickel är mellanårsvariationen relativt stor medan ingen tydlig minskning eller ökning kan ses i slammet. För de undersökta organiska ämnena, PAH, PCB och nonylfenol, kan en tydlig minskning konstateras för PCB och nonylfenol under perioden 2009 till och med 2019, medan halterna av PAH i slam varken ökar eller minskar under perioden. Mellanårsvariationen för både PAH och PCB är relativt stor, mindre för nonylfenol. Vid slamåterföring på åkermark i och omkring länet finns det risk för en högre ackumulering av kadmium, kvicksilver och silver i åkermarken än den som är önskvärd, det vill säga med en kortare dubbleringstid än 500 år (större än 0,02 % ökning per år). Samtidigt minskar dessa ämnens förekomst i slammet och i det atmosfäriska nedfallet. De av Naturvårdsverket föreslagna gränsvärdena och de av VA-branschen föreslagna riktvärden kan följas för nästan allt slam som producerats i länets sju Revaq-certifierade reningsverk. För det slammet som inte klarar de uppsatta gräns- och riktvärden behöver branschen ha tillgång till alternativa metoder för användning av slampartier. Våra regionala åkermarker, i hela Mälardalen, består mestadels av styva leror med en basisk karaktär och vanligen ett överskott av fosfor. Vid spridning av oönskade metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen på dessa jordar kan halterna öka i jorden. Det innebär inte automatiskt en större risk för miljö och hälsa, eftersom metaller eller organiska ämnen i dessa leror ligger relativt hård bundna till jorden, med relativt låg risk för läckage till yt- eller grundvatten samt upptag i grödor. Däremot kan de relativt höga halterna i jorden utgöra en risk för upptag av betande djur som kommer i kontakt med jordpartiklarna. Att återföra slam till dessa lerjordar bör egentligen snarare syfta till att förbättra jordstrukturen än att påföra ännu mer fosfor. Doseringen bör avpassas så att det förutom hållbara halter av metaller och organiska föreningar i jord och grödor, även tas större hänsyn till risken för näringsläckage till länets vatten.

IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 65-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2002/03 jämförs med mätningar under 1986 till 2002 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen var något mindre på grund av det nederbördsfattiga året jämfört med medelvärdet för alla mätår. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (11 g/ha och år) och zink (100 g/ha och år) var förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Det torra mätåret 2002/03, med en årsavrinning på 128 mm, ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Utlakningen av arsenik, som tidigare år hade varit relativt hög, var betydligt lägre under 2002/03. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador. Den något högre depositionen av metaller i området 2002/03 jämfört med de senaste åren återspeglades inte i avrinningen, vilket innebär att en upplagring av dessa metaller sker i det översta markskiktet. IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 65-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2002/03 jämförs med mätningar under 1986 till 2002 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen var något mindre på grund av det nederbördsfattiga året jämfört med medelvärdet för alla mätår. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (11 g/ha och år) och zink (100 g/ha och år) var förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Det torra mätåret 2002/03, med en årsavrinning på 128 mm, ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Utlakningen av arsenik, som tidigare år hade varit relativt hög, var betydligt lägre under 2002/03. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador. Den något högre depositionen av metaller i området 2002/03 jämfört med de senaste åren återspeglades inte i avrinningen, vilket innebär att en upplagring av dessa metaller sker i det översta markskiktet.

Depositionen av svavel i granskog minskade kraftigt mellan 1986 och 1997. Halter av svavel i nederbörd minskade successivt för hela perioden 1986-2002. En smärre minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under perioden 1986 till 2002. Nederbördsmängden på undersökningslokalen har successivt ökat under hela 1990-talet och var störst under 2000/01. Det hydrologiska året 2001/02 var relativt nederbördsfattigt, vilket ledde till lägre transporter av metaller i avrinningen då. pH-Värdet i nederbörd, krondropp och avrinning har stadigt ökat under hela perioden mellan 1986 och 2002. Depositionen av arsenik samt tungmetaller på öppet fält och i granskog har minskat kraftigt för arsenik, kadmium, koppar, och bly. Under det senaste året har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Endast koppar och bly uppvisade något högre halter vid Holmsvattnet. Halterna av zink (och i viss mån krom) har ökat i norra Sverige under de senaste tre mätåren, medan de minskade i södra Sverige under samma period. Avrinningen vid Holmsvattnet hade under 2001/02 halter av zink i nivå med de i slutet av 1980-talet. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar och bly har minskat kraftigt till 2001/02, jämfört med 1986 till 1989. Utlakningen av arsenik har ökat sedan 1999, medan halterna håller sig nära 3 µg/l. Halterna av arsenik, kadmium, koppar, zink och bly var högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra Sverige. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet visar att halterna under de senaste fyra åren (1999-2002) av flertalet tungmetaller samt arsenik i bäcken vid Holmsvattnet placeras i klass 2, låga halter. Undantag under 2001/02 var zink och krom med halter i klass 3, måttligt höjda halter. Den minskande belastningen i Holmsvattenområdet av svavel är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning, där lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken även kan ha bidragit. Depositionsminskningen av tungmetaller och arsenik i området är sannolikt orsakad av utsläppsminskningar vid Rönnskärsverken, men även här har det skett en viss minskning av den regionala bakgrundsbelastningen. Ekologiska effekter av metallförekomsten i avrinningen är troligen ej registrerbara på grund av de låga halter som uppmättes, med undantag för zink under 2001/02 Depositionen av svavel i granskog minskade kraftigt mellan 1986 och 1997. Halter av svavel i nederbörd minskade successivt för hela perioden 1986-2002. En smärre minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under perioden 1986 till 2002. Nederbördsmängden på undersökningslokalen har successivt ökat under hela 1990-talet och var störst under 2000/01. Det hydrologiska året 2001/02 var relativt nederbördsfattigt, vilket ledde till lägre transporter av metaller i avrinningen då. pH-Värdet i nederbörd, krondropp och avrinning har stadigt ökat under hela perioden mellan 1986 och 2002. Depositionen av arsenik samt tungmetaller på öppet fält och i granskog har minskat kraftigt för arsenik, kadmium, koppar, och bly. Under det senaste året har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Endast koppar och bly uppvisade något högre halter vid Holmsvattnet. Halterna av zink (och i viss mån krom) har ökat i norra Sverige under de senaste tre mätåren, medan de minskade i södra Sverige under samma period. Avrinningen vid Holmsvattnet hade under 2001/02 halter av zink i nivå med de i slutet av 1980-talet. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar och bly har minskat kraftigt till 2001/02, jämfört med 1986 till 1989. Utlakningen av arsenik har ökat sedan 1999, medan halterna håller sig nära 3 µg/l. Halterna av arsenik, kadmium, koppar, zink och bly var högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra Sverige. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet visar att halterna under de senaste fyra åren (1999-2002) av flertalet tungmetaller samt arsenik i bäcken vid Holmsvattnet placeras i klass 2, låga halter. Undantag under 2001/02 var zink och krom med halter i klass 3, måttligt höjda halter. Den minskande belastningen i Holmsvattenområdet av svavel är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning, där lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken även kan ha bidragit. Depositionsminskningen av tungmetaller och arsenik i området är sannolikt orsakad av utsläppsminskningar vid Rönnskärsverken, men även här har det skett en viss minskning av den regionala bakgrundsbelastningen. Ekologiska effekter av metallförekomsten i avrinningen är troligen ej registrerbara på grund av de låga halter som uppmättes, med undantag för zink under 2001/02

På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och kommuner mäter IVL nedfall av luft-föroreningar på över 100 lokaler i Sverige, Krondroppsnätet. Inom programmet utför SMHI länsindelade modellberäkningar (MATCH) av deposition med 5 km2 upplösning. SMHI utför även på uppdrag av Naturvårdsverket modellberäkningar med MATCH Sverigemodellen (20 km2) för hela Sverige. Syftet med denna rapport är att belysa överensstämmelse och väsentliga skillnader mellan uppmätta och modellerade värden för svavel och kväve. Jämförelser mellan uppmätta värden på öppet fält inom Krondroppsnätet och MATCH länsmodell under 2000/01 visade överlag god överensstämmelse för svavel och kväve. Uppmätt sulfatsvavelhalt i nederbörd var dock i regel något högre än modellberäknad halt. Ingen tydlig årstidsvariation fanns mellan uppmätt och modell-beräknad våtdeposition av sulfatsvavel. Nitratkvävehalt i nederbörd och våtdeposition visade samma tendens som sulfatsvavel. Uppmätta halter i nederbörd och våtdeposition av ammoniumkväve var i regel högre under vinterhalvåret och lägre under sommarhalvåret än modellberäknad data. Modell-beräknad torr-deposition av sulfatsvavel till barrskog visade högre värden än uppmätt. Jämförelser mellan uppmätta värden på öppet fält inom Krondroppsnätet och beräknad våtdeposition med MATCH Sverigemodellen under 1997-2000 visade att Sverigemodellen gav en något lägre deposition av sulfat-svavel. Skillnaderna var störst i Götaland och minst i Norrland. Modellberäkningarna visade även lägre våtdeposition av nitrat- och ammoniumkväve på årsbasis med bäst överensstämmelse i Norrland. Sverige--modellen beräknade på årsbasis en högre totaldepositionen av antropogent sulfatsvavel till barrskog i hela Sverige än vad uppmätta värden i form av krondroppsmätningar indikerade. Enda undantaget var Götaland och Svealand, 1997. Det var främst andelen modellberäknad torrdeposition som var större än uppmätta värden. Resultaten från läns- och Sverigemodellen stämmer i regel relativt väl med mätningarna för öppet fält. Förekommande diskrepanser kan till stor del förklaras av skillnader i uppmätt nederbörd, viss del torr-deposition i mätningarna på öppet fält, lokal påverkan av storstäder och kusten, det vill säga osäkerheter i modellsystemet men även i mätningarna. Skillnaderna är störst avseende torrdeposition till barrskog På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och kommuner mäter IVL nedfall av luft-föroreningar på över 100 lokaler i Sverige, Krondroppsnätet. Inom programmet utför SMHI länsindelade modellberäkningar (MATCH) av deposition med 5 km2 upplösning. SMHI utför även på uppdrag av Naturvårdsverket modellberäkningar med MATCH Sverigemodellen (20 km2) för hela Sverige. Syftet med denna rapport är att belysa överensstämmelse och väsentliga skillnader mellan uppmätta och modellerade värden för svavel och kväve. Jämförelser mellan uppmätta värden på öppet fält inom Krondroppsnätet och MATCH länsmodell under 2000/01 visade överlag god överensstämmelse för svavel och kväve. Uppmätt sulfatsvavelhalt i nederbörd var dock i regel något högre än modellberäknad halt. Ingen tydlig årstidsvariation fanns mellan uppmätt och modell-beräknad våtdeposition av sulfatsvavel. Nitratkvävehalt i nederbörd och våtdeposition visade samma tendens som sulfatsvavel. Uppmätta halter i nederbörd och våtdeposition av ammoniumkväve var i regel högre under vinterhalvåret och lägre under sommarhalvåret än modellberäknad data. Modell-beräknad torr-deposition av sulfatsvavel till barrskog visade högre värden än uppmätt. Jämförelser mellan uppmätta värden på öppet fält inom Krondroppsnätet och beräknad våtdeposition med MATCH Sverigemodellen under 1997-2000 visade att Sverigemodellen gav en något lägre deposition av sulfat-svavel. Skillnaderna var störst i Götaland och minst i Norrland. Modellberäkningarna visade även lägre våtdeposition av nitrat- och ammoniumkväve på årsbasis med bäst överensstämmelse i Norrland. Sverige--modellen beräknade på årsbasis en högre totaldepositionen av antropogent sulfatsvavel till barrskog i hela Sverige än vad uppmätta värden i form av krondroppsmätningar indikerade. Enda undantaget var Götaland och Svealand, 1997. Det var främst andelen modellberäknad torrdeposition som var större än uppmätta värden. Resultaten från läns- och Sverigemodellen stämmer i regel relativt väl med mätningarna för öppet fält. Förekommande diskrepanser kan till stor del förklaras av skillnader i uppmätt nederbörd, viss del torr-deposition i mätningarna på öppet fält, lokal påverkan av storstäder och kusten, det vill säga osäkerheter i modellsystemet men även i mätningarna. Skillnaderna är störst avseende torrdeposition till barrskog

Depositionen av svavel i granskog minskade kraftigt mellan 1986 och 1997 (58-60 %). En viss minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under perioden 1986 till 2001. Nederbördsmängden på undersökningslokalen har successivt ökat under hela 1990-talet och var störst under 2000/01. Det resulterade även i något ökat deposition av svavel och nitratkväve just det året. Depositionen av arsenik samt tungmetaller på öppet fält och i granskog mellan de olika perioderna visar på en kraftig minskning (50-83 %) mellan 1986-1989 och 1998-2001 för arsenik, kadmium, koppar, bly och zink. Under de senaste året har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Endast koppar och bly uppvisade något högre halter. Utlakningen till bäcken av sulfat har minskat, även om minskningen ännu så länge är mindre än i depositionen (30-35 %). Detta får till följd att flera andra ämnen minskat samtidigt, främst kalcium och mangan. Vattenfärgen uppvisade stora variationer mellan åren. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar, bly och zink har minskat kraftigt (22-59 %) till 2000/01, jämfört med 1986 till 1989. Utlakningen av arsenik var högre under de senaste åren, jämfört med perioden 1986 till 1989. Halterna av arsenik, kadmium, koppar, zink och bly var högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra Sverige. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet visar att halterna under de senaste tre år (1999-2001) av flertalet tungmetaller samt arsenik i bäcken vid Holmsvattnet placeras i klass 2, låga halter. Undantag under 2000/01 var bly med halter något över gränsen mellan klass 2 och 3. Den minskande belastningen i Holmsvattenområdet av svavel, och kväve är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning, där lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken även kan ha bidragit. Depositionsminskningen av tungmetaller och arsenik i området är sannolikt orsakad av utsläppsminskningar vid Rönnskärsverken, men även här har det skett en viss minskning av den regionala bakgrundsbelastningen. Ekologiska effekter av metallförekomsten i avrinningen är troligen ej registrerbara på grund av de låga halter som uppmättes. Depositionen av svavel i granskog minskade kraftigt mellan 1986 och 1997 (58-60 %). En viss minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under perioden 1986 till 2001. Nederbördsmängden på undersökningslokalen har successivt ökat under hela 1990-talet och var störst under 2000/01. Det resulterade även i något ökat deposition av svavel och nitratkväve just det året. Depositionen av arsenik samt tungmetaller på öppet fält och i granskog mellan de olika perioderna visar på en kraftig minskning (50-83 %) mellan 1986-1989 och 1998-2001 för arsenik, kadmium, koppar, bly och zink. Under de senaste året har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Endast koppar och bly uppvisade något högre halter. Utlakningen till bäcken av sulfat har minskat, även om minskningen ännu så länge är mindre än i depositionen (30-35 %). Detta får till följd att flera andra ämnen minskat samtidigt, främst kalcium och mangan. Vattenfärgen uppvisade stora variationer mellan åren. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar, bly och zink har minskat kraftigt (22-59 %) till 2000/01, jämfört med 1986 till 1989. Utlakningen av arsenik var högre under de senaste åren, jämfört med perioden 1986 till 1989. Halterna av arsenik, kadmium, koppar, zink och bly var högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra Sverige. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet visar att halterna under de senaste tre år (1999-2001) av flertalet tungmetaller samt arsenik i bäcken vid Holmsvattnet placeras i klass 2, låga halter. Undantag under 2000/01 var bly med halter något över gränsen mellan klass 2 och 3. Den minskande belastningen i Holmsvattenområdet av svavel, och kväve är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning, där lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken även kan ha bidragit. Depositionsminskningen av tungmetaller och arsenik i området är sannolikt orsakad av utsläppsminskningar vid Rönnskärsverken, men även här har det skett en viss minskning av den regionala bakgrundsbelastningen. Ekologiska effekter av metallförekomsten i avrinningen är troligen ej registrerbara på grund av de låga halter som uppmättes.

En ytfilmsprovtagare utvecklas och testas på en lakvattendamm vid en svensk avfallsdeponi. Ytfilm används i detta fall som extra matris för att upptäcka ämnen som eventuellt kan kopplas till miljöstörningar. Halterna av många ämnen med låg vattenlöslighet är ej upptäckbara i lakvatten prover. I de undersökta ytfilmsprover kan de däremot uppvisas. Detta beror troligen på den benägenhet som dessa ämnen har att söka sig till adsorbtionsytor i vattendrag. Ytfilmen är vanligen rik i organiska makromolekuler och grövre partikulärt material. Resultatet av provtagningen på en lakvattendamm visade att de flesta utvalda parametrarna återfanns i ytfilmen i högre koncentrationer än i bulkvattnet eller att de bara återfanns i ytfilmen. Bly berikas med en faktor av 59 i ytfilmen jämfört med det underliggande bulkvattnet. Pentaklorfenol, PCP, återfanns i både bulkvattnet och i ytfilmen, medan berikningsfaktorn var 68 för ytfilmen. Lindan, g-HCH, kunde inte detekteras i bulkvattnet men återfanns i ytfilmen (10,4 ng/l). Resultaten visar tydligt att ytfilmen även framöver bör ingå i studier av lakvatten. Den använda metoden är dock tidskrävande och behöver vidareutvecklas. En ytfilmsprovtagare utvecklas och testas på en lakvattendamm vid en svensk avfallsdeponi. Ytfilm används i detta fall som extra matris för att upptäcka ämnen som eventuellt kan kopplas till miljöstörningar. Halterna av många ämnen med låg vattenlöslighet är ej upptäckbara i lakvatten prover. I de undersökta ytfilmsprover kan de däremot uppvisas. Detta beror troligen på den benägenhet som dessa ämnen har att söka sig till adsorbtionsytor i vattendrag. Ytfilmen är vanligen rik i organiska makromolekuler och grövre partikulärt material. Resultatet av provtagningen på en lakvattendamm visade att de flesta utvalda parametrarna återfanns i ytfilmen i högre koncentrationer än i bulkvattnet eller att de bara återfanns i ytfilmen. Bly berikas med en faktor av 59 i ytfilmen jämfört med det underliggande bulkvattnet. Pentaklorfenol, PCP, återfanns i både bulkvattnet och i ytfilmen, medan berikningsfaktorn var 68 för ytfilmen. Lindan, g-HCH, kunde inte detekteras i bulkvattnet men återfanns i ytfilmen (10,4 ng/l). Resultaten visar tydligt att ytfilmen även framöver bör ingå i studier av lakvatten. Den använda metoden är dock tidskrävande och behöver vidareutvecklas.

Data on the levels of phosphorus (P) in precipitation is presented for 3 stations in Sweden, and a number of stations in Finland, Norway, Denmark, Ireland, and Germany. The various collection procedures and analytical methods are described for investigations during the 1990's. Levels of P in precipitation in northwestern Europe are often below detection thresholds, especially when only phosphate-P is analysed. A large temporal and spatial variation occurs in the data series. No general trends are observed in the reported studies. Knowledge about the factors that influence the variations has improved since the 1980's. The cost-effectiveness of monitoring P in precipitation is discussed. The relative importance of P input by precipitation is strongly dependant on several circumstances, and is rather uncertain for most areas in the Nordic countries. (in Swedish with extended abstract in English) Data on the levels of phosphorus (P) in precipitation is presented for 3 stations in Sweden, and a number of stations in Finland, Norway, Denmark, Ireland, and Germany. The various collection procedures and analytical methods are described for investigations during the 1990's. Levels of P in precipitation in northwestern Europe are often below detection thresholds, especially when only phosphate-P is analysed. A large temporal and spatial variation occurs in the data series. No general trends are observed in the reported studies. Knowledge about the factors that influence the variations has improved since the 1980's. The cost-effectiveness of monitoring P in precipitation is discussed. The relative importance of P input by precipitation is strongly dependant on several circumstances, and is rather uncertain for most areas in the Nordic countries. (in Swedish with extended abstract in English)

IVL har tillsammans med länen (Luftvårdsförbund och Länsstyrelser) och Naturvårdsverket utfört ett projekt under tre år (1997 till 1999) där de framtida metoderna för att övervaka luftföroreningar med regional upplösning har utretts och utvecklats. Utredningen har resulterat i ett förslag till framtida regional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kombination av mätningar och resultat från andra program. Samordningen innebär att resultatredovisningen blir mer komplett och anpassad till nya krav på indikatorer och uppföljningsmått. Programmet omfattar följande moment; deposition, halter i luft och markvatten, modellberäkningar, lagring, bearbetning och utvärdering av data, redovisning samt samordning, kvalitetssäkring och programutveckling. Samarbetsprojektet har utvärderat de olika momenten och utvecklat rutiner för lagring, bearbetning och redovisning av resultat i form av länsrapporter och en hemsida. Förbättrade metoder att mäta och beräkna den totala depositionen av baskatjoner och kväve till skog har utvecklats inom projektet IVL har tillsammans med länen (Luftvårdsförbund och Länsstyrelser) och Naturvårdsverket utfört ett projekt under tre år (1997 till 1999) där de framtida metoderna för att övervaka luftföroreningar med regional upplösning har utretts och utvecklats. Utredningen har resulterat i ett förslag till framtida regional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kombination av mätningar och resultat från andra program. Samordningen innebär att resultatredovisningen blir mer komplett och anpassad till nya krav på indikatorer och uppföljningsmått. Programmet omfattar följande moment; deposition, halter i luft och markvatten, modellberäkningar, lagring, bearbetning och utvärdering av data, redovisning samt samordning, kvalitetssäkring och programutveckling. Samarbetsprojektet har utvärderat de olika momenten och utvecklat rutiner för lagring, bearbetning och redovisning av resultat i form av länsrapporter och en hemsida. Förbättrade metoder att mäta och beräkna den totala depositionen av baskatjoner och kväve till skog har utvecklats inom projektet

IVL har tillsammans med länen (Luftvårdsförbund och Länsstyrelser) och Naturvårdsverket utförtett projekt under tre år (1997 till 1999) där de framtida metoderna för att övervaka luftföroreningarmed regional upplösning har utretts och utvecklats. Utredningen har resulterat i ett förslag till framtidaregional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kombination av mätningar ochresultat från andra program. Samordningen innebär att resultatredovisningen blir mer komplett ochanpassad till nya krav på indikatorer och uppföljningsmått. Programmet omfattar följande moment;deposition, halter i luft och markvatten, modellberäkningar, lagring, bearbetning och utvärdering avdata, redovisning samt samordning, kvalitetssäkring och programutveckling. Samarbetsprojektet harutvärderat de olika momenten och utvecklat rutiner för lagring, bearbetning och redovisning avresultat i form av länsrapporter och en hemsida. Förbättrade metoder att mäta och beräkna den totaladepositionen av baskatjoner och kväve till skog har utvecklats inom projektet.