Search

Bakgrund: Under de senaste decennierna har det skett en förändring med minskad svårighetsgrad av symtom och en minskad dödlighet vid stroke. Termen ”minor stroke” används för patienter med milda neurologiska handikapp. Inom hälso- och sjukvården görs bedömningen att dessa patienter inte har funktionsnedsättningar och förväntningarna är att de ska återhämta sig snabbt. Detta är den vanligaste stroke diagnosen men ändå den som får minst uppmärksamhet både kliniskt och vetenskapligt. Syfte: Syftet med undersökningen var att beskriva patienters erfarenhet efter minor stroke. Metod: Kvalitativ ansats med intervju som insamlingsmetod. Urvalet bestod av 10 in remitterade patienter till strokemottagningen Länssjukhuset Kalmar. Data analyserades med innehållsanalys. Resultat: I studiens resultat framkommer tre teman: det var inte som vanligt i kroppen, det fungerade inte som förr och det var inte lätt att återta kontrollen . Informanterna beskrev en bristande delaktighet från sjukvården, generell information och en oklar utskrivning. Först då de kom hem till sin vardag började de förstå vilka svårigheter som stroke hade fört med sig. Deras största svårigheter var dolda funktionshinder såsom kognitiva symtom framför allt hjärntrötthet. De hade svårt att acceptera situationen och till en början negligerade de allvaret. Allt eftersom började de att återta kontrollen i sin vardag, de skapade copingstrategier och hitta en ny livsstil på egen hand. Konklusion: Patienter med minor stroke beskriver svårigheter efter insjuknandet som de behöver fortsatt stöd i att hantera. Tidig uppföljning och fortsatt stöd från sjukvården är viktig. Background: In recent decades there has been a change with reduced severity of symptoms and reduced mortality of stroke. The term “minor stroke” is used for patients with mild neurological disabilities. In the health care field, it is considered that these patients do not have disabilities, and are expected to recover quickly. This is the most common stroke diagnosis, yet the one who gets the least attention, both clinically and scientifically. Aim: The aim of the study was to describe patients experience after minor stroke. Method: Qualitative approach with interview data collection method. The sample consisted of 10 patients with minor stroke at stroke clinic Länssjukhuset Kalmar. Data were analyzed by content analysis. Results: The result of the study reveals three themes: it was not as before in the body, it did not work as before and it was not easy to regain control. The informants describe a lack of participation from the health care field, no specific information’s and a lack of participation. When the patients came home to their everyday lives, they began to understand the difficulties that stroke had brought them. Their greatest difficulty was hidden disabilities such as cognitive symptoms, especially brain fatigue. They found it difficult to accept the situation and initially ignored the gravity. As they began to regain control in their everyday lives, they created coping strategies and find a new life on their own. Conclusion: Patients suffering from minor stroke that has had onset of difficulties need continued support to manage. Early follow-up and continued support of health care field is important.

Syftet med föreliggande studie var att med avseende på upplevelser av delaktighet och livstillfedsställelse samt arbetssituation och sjukvårdskonsumtion jämföra två grupper som deltagit respektive inte deltagit i ett Strokescreeningprogram. En strukturerad enkät skickades ut till konsekutivt, retroaktivt utvalda personer. Det inkomna resultatet analyserades med hjälp av Chi2-test, Mann Whitney test, T-test, linjär regressionsanalys och multivariat logistisk regressionsanalys. Några signifikanta skillnader mellan grupperna kunde inte påvisas även om vissa tendenser noterades. Gruppen som deltagit i Strokescreeningprogrammet upplevde en mindre delaktighet i den personliga vården än gruppen som ej deltagit i Strokescreeningprogrammet. De strokedrabbade upplevde en signifikant lägre livstillfredsställelse än en referensgrupp bestående av en normalpopulation svenskar. Det fanns en markant skillnad mellan grupperna gällande sysselsättning före strokeinsjuknandet. Vid tillfället för studien var det en högre procent ur gruppen som deltagit i Strokescreeningprogrammet som återgått till arbete. Flera av deltagarna i gruppen som inte deltagit i Strokescreeningprogrammet hade en regelbunden, återkommande kontakt med primärvården. Föreliggande studies resultat väckte en del frågor gällande nyttan med Strokescreeningprogrammet i relation till kostnaden. Eftersom metoden att göra en enkätstudie hade en del svagheter både genom ett relativt högt bortfall och fråga om huruvida frågorna varit adekvata vore en uppföljande studie med intervjuer av studiens deltagare högst intressant. Intressant vore även en undersökning om frekvens av återinsjuknande i stroke i respektive grupp för att se om Strokescreeningprogrammet haft en sekundärpreventiv effekt. The aim of this study was that, with focus on experiences of participation and life satisfaction, work situation and consumtion of non institutional care, compare two groups that had participated versus not participated in a stroke program for Strokescreening. A questionnaire was sent retrospective to a consequetive group of people. The results were analyzed with Chi2-test, Mann Whitney-test, T-test, linear regression analyzes and multiple logistic analyze. No significant differences could be shown between the groups even though some tendences were noted. The group who participated in the Strokescreening program experienced less participation in personal care than the group who did not participate. The strokepatients that participated in this study experienced a significant lower level of life satisfaction than a reference group of a normal population of Swedes. There was a prominent difference between the groups about occupation before the stroke. In time of this study there where some higher percentes in the group who participated in the Strokescreening program that had returned to work. Several of the participants in the group that had not participated in the Strokescreening program had a regulary contact with the non institutional care. The results of the present study arouse some questions about the benefit with the Strokescreening program related to the expences. The method of a questionnairy study had some weekness, both in a relatively high level of reduction of participants and a question about the relevace of the questions asked. Therefore, it would be of great interest to make an interview study of this population. It would also be of great interest to examin if there are any differences in the frequency of how many of the participants who gets another stroke in respective group. The purpose of that would be to see if the Strokescreening program has any secondary preventive effect.