Search

Skateboarding and parkour are categorized as urban sports, which are a type of lifestyle sports that are primarily practiced within urban environments. Compared to regular sports, these sports have a focuson personal enjoyment and freedom to set your own goals. Sport and physical activity are an important factor in both physical health and the development of mental and social skills, but not all sports have the same needs, nor are they treated equally. To gain a better understanding for how the practitioners of urban sports view themselves and what their needs are in relation to sport, a series of semi-structured interviews were conducted, where 6 participants were asked about factors relating to aspects of the sport, relationship to the spaces they occupy and how other practitioners and non-practitioners interacted with them to better understand the relationship between these practitioners and the spaces they occupy. The results of this study were then presented in relation to the theory of loose spaces to explain why these spaces are important to the practitioners, and how their needs for both space and sport can be met from a municipal perspective. The findings show that the participants have common themes between them, and that space becomes an important factor to the participants because it gives them a sense of reality in their practice. The participants describe that without this sense of reality the practice of urban sports becomes artificial and loses meaning to them.To encourage participation in these sports from a municipal perspective there are two key points, availability of space where practitioners aren’t exposed to bystanders and working with public acceptance of sport as a lifestyle activity that doesn’t have to be delegated to specific sporting arenas.

Parkour är i grunden en konstform som kan utövas i olika miljöer oavsett om det är på enparkouranläggning eller på offentliga platser. Att utföra parkour är konsten att hitta och använda föremålsom hinder eller hjälpmedel för träning och för att utveckla rörelser. Aktiviteten går ut på ta sig frånpunkt A till punkt B på det snabbaste, smidigaste och effektivaste sättet. Bortsett från att parkour idaganses som en laglig idrottslig aktivitet anses den fortfarande som en typ av vandalism. Vad kan det beropå? Det beror främst på att en del parkourister väljer att utföra parkour på offentliga platser istället förspecifikt anpassade platser. Vad är anledningen att välja offentliga platser? Problemet att utföra parkour på specifikt anpassade platser är att de antingen inte är anpassade till enstörre målgrupp eller så är de ensidiga och saknar variation. Med det sagt begränsas aktiviteten till attendast enstaka förmågor kan testas. Projektering av en tvåplans parkourbyggnad i betong med öppningi bjälklaget är ytterligare ett sätt att testa en förmåga inom aktiviteten. Att utföra en sådan byggnad medrätt redskap, utformning och konstruktionslösningar krävde därför vägledning från en arkitekt och enkonstruktör. I rapporten redovisas olika typer av stomplan och studier bakom förstärkningsåtgärder vid öppning ibjälklag, för att besvara frågan: hur kan en öppning förstärkas om den saknar stöd i närheten? Val avstomplan och förstärkningsmetod har tagit hänsyn till dimensionering för böjande moment, men ävenatt projektet handlar om nyproduktion och estetiska aspekter som examensarbetet grundar sig på. Äventekniska och ekonomiska synpunkter är avgörande faktorer för valet. Tre stomplaner analyserades, men endast en stomplan valdes ut för vidare undersökning. Underarbetsgången behandlas olika förstärkningsmetoder som förstärkning med krage i form av armering ochförstärkning för fri kant. Förutom studie av förstärkningsmetoder dimensionerades betongplattan i olikatjocklekar med hänsyn till armeringsbehov. Rapporten grundades på ett finita elementprogram, FEM-Design 3D Structure, som användes förframtagning av moment och tvärkraft för olika modeller. För att underlätta arbetet gjordes ett flertalförenklingar som raka väggar vid hörn, hålet betraktas som rektangulärt, hinder/väggar på plattantolkades som laster m.m. Målet med förenklingar var att minska felmarginal som uppkommer i finitaelementmodell som sedan påverkar resultatet. Den slutsats som kan dras från resultat i FEM-Design, var att öppningen sänkte moment i plattan. Detberodde på att med en projekterad öppning kunde plattan delas upp i två mindre spännvidder. Vidareeftersträvades en förstärkningsåtgärd som inriktas till att förstyva plattan vid de kritiska områden ochsamtidigt uppfylla kraven som examensarbetet grundar sig på. Resultatet visade att det går åt mindrearmering för att öka momentkapacitet än för att minska på dimensionerande moment. Det betyder attdet blir mer ekonomiskt att åstadkomma en högre bärförmåga genom att höja momentkapaciteten än attminska dimensionerande moment med olika förstärkningsmetoder. Det som uppvisade bäst resultat var“stomplan 2” och användning av finita elementstorlek 0,15 m. Med analys av armering m.h.t. plattansolika tjocklekar kunde tjockleken 325 mm säkerställas och valet av 300 mm med förstärkning för frikant kunde visas som det bästa alternativet av de undersökta plattorna. In general parkour is a form of art that can be performed in many different locations such as parkourparks or public places. The art of parkour is to find and use different objects as obstacles or as asupplement for training and development of different moves. Despite the fact that parkour is a legalactivity, it is still considered to be a type of vandalism. What is the reason for that? It is due to the factthat practitioners of parkour prefer to exercise in public places rather than limiting themselves inspecifically designed ones. Why do practitioners opt for exercising in public places? Firstly, the problem with those places is that they are not adapted for adults or they are ill-equipped andlack variation. Therefore, an activity gets limited because only a few abilities can be worked on.Designing a two-story concrete building intended for parkour with a floor opening is another way totest ability to parkour. In order to design that kind of building with the right appliance, shape andconstructive solutions, assistance from an architect and a constructor is required. This report shows different types of frameworks and studies behind strengthening solutions for a flooropening to find an answer for the following question: how can a floor opening be strengthened withouthaving the support for it in close proximity? Decisions of the framework and strengthening method areprimarily considered by bending moment, but also new productions and aesthetics of the building, whatthis dissertation is based on. The technical and economical aspects are also important for this decision. Three frameworks are analyzed, however only one of them will be chosen for further analysis. Theworking process shows various strengthening methods, for example strengthening by reinforcing theshape of the collar and strengthening the free edges. In addition to the study of strengthening methodsfor the floor opening, the concrete slab is analyzed in different thicknesses by considering the need ofthe reinforcements. The design is based on a finite element software FEM-Design 3D Structure that was used for calculationof moment and shear forces. Some simplifications were made to lighten the work. For example, straightwalls in the corners, floor opening was considered as a square, obstacles/walls on the slab wereinterpreted as a load, and many more. The aim of the simplifications is to reduce the room for errors inthe finite element model which has a potential to affect the results later on. The conclusion on the outcome of the models in FEM-design was that the opening reduces moment inthe slab. As a result of a projected opening, the slab was separated into two smaller spans. It furtherrequired a strengthening method to increase stiffness in the critical area and at the same time archivethe criterium for this dissertation. The results have shown that it requires less reinforcement byincreasing moment of resistance than reducing dimensioning moment on slab. That means that it ismore economical to increase the moment of resistance than to increase stiffness around opening withdifferent strengthening methods. Framework No.2 and usage of mesh size 0,15 m have shown the bestresults in this report. Analysis of reinforcement based on slab thickness gave a result of 325 mm whichled to a choice of slab 300 mm with reinforcement for free edges as the best alternative.

Syftet med denna studie har varit att undersöka möjligheterna till att öka elevernas motivation till att lära sig obekanta rörelser. Den praktiska undervisningen har varit inspirerad av Parkour och planeringen av den intervention som genomfördes har skett med inspiration av diverse teorier om lärande. Dessa teorier var Antonovskys KASAM-begrepp, Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande, samt den dynamiska systemteorin. För att kunna undersöka elevers motivation så har interventionen genomförts på en högstadieskola i Mellansverige, där två klasser från årskurs 9 deltagit i undersökningen. Båda klasserna besvarade enkäter innan genomförd intervention, samt efter den genomförd intervention. Mellan de båda enkäterna så har eleverna i en klass, studiens experimentgrupp, genomgått undervisning tillsammans med en interventionspedagog (hädanefter hänvisad till genom förkortningen IP). Den andra gruppen, studiens kontrollgrupp, har genomgått undervisning med deras ordinarie pedagog (hädanefter hänvisad till genom förkortningen OP).Det visade sig genom sammanställningen av enkäterna, att en grupp kom att höja sin motivationsnivå för deltagande i undervisningen, medan den andra gruppen kom att sänka sin motivationsgrad för deltagande i undervisningen. Resultatet diskuterades ur olika synvinklar, där är en aspekt som framkommer som kan ha spelat en mer central roll än övriga delar i att det blev den förändring mellan grupperna som det blev.

På Svenska Gymnastikförbundets begäran har detta projekt gjorts som ett koncept för dem att ha som utgångspunkt i diskussioner med såväl föreningar som politiker i frågan om gymnastikens behov av anpassade idrottsanläggningar. En användarstudie av gymnastiken, samt flera discipliner, har gjorts och stått som utgångspunkt för anläggningens utformning. Därtill har även en utvärdering av flertalet befintliga hallar som används för gymnastik gjorts för att motivera beslut gällande anpassningar som lyfter anläggningens utförande i jämförelse. Arbetet kommer ge en skriftlig rapport och en digital modell av anläggningen. Modellen presenteras i form av ritningar och visualiseringar. This project is based on a request from the Swedish federation of gymnastics to create a concept for a customized training facility that could be used as a reference in discussions with gymnastics associations and politicians. A user study of the gymnastic disciplines has been done and thereafter used to motivate the formation of the facility. An evaluation of existing facilities will set the base of what the new facility should contain and also have to improve. The work has led to a report and a digital model of the facility. The model is presented as architectural drawings and visualizations.

t Det finns blandade åsikter om att en grad av rörlighet över det normala skulle vara främjande eller hämmande för prestationen och därför var syftet i denna studie att mäta rörlighet och den maximala hoppförmågan hos gymnaster, cheerleaders och individer som utövar parkour för att undersöka om rörligheten har någon betydelse för spänst/ explosivitet. Undersökningsgruppen bestod av 15 friska deltagare varav 8 män och 7 kvinnor i åldrarna 18-32 år. Deltagarna genomförde tre Countermovement jump hopp (CMJ) och static jump där markering gjordes på en vägg för att mäta hopphöjd. Enbens längdhopp mättes också. Aktiv rörlighet mättes i fotled vid både dorsalflexion, plantarflexion och sit and reach (bakre rörelsekedjan). Databearbetning gjordes i datorprogrammet IBM SPSS Statistics 21. Männen hoppade högre och längre än kvinnorna där skillnaden var signifikant vid alla hopptest. En signifikant skillnad i rörlighet fanns mellan kön där kvinnorna var rörligare i vänster dorsalflexion. Parkour gruppen hoppade högre än övriga gruppen (Gymnastik & Cheerleading) där skillnaden var signifikant vid samtliga hopptest. Skillnad i rörlighet mellan parkour och övriga var endast signifikant vid vänster plantarflexion. Sambandsanalys visade starkast korrelation mellan plantarflexion och hoppförmåga där endast vänster plantarflexion och static jump var statistiskt säkerställt. Det finns indikationer som visar att spänst och explosivitet har ett samband med rörlighet men det saknas bevis för detta i den aktuella studien. Flera faktorer kan ha betydelse för hoppförmågan som bland annat teknik, disciplin och kön.

Förestående examensarbete syftar till att undersöka om det finns pedagogiska samband och metoder mellan parkour och Problembaserat Lärande (PBL) som kan bidra till ett lustfyllt lärande. Vi synliggör inledningsvis ett problem då vi anser att dagens idrottsundervisning är utformad efter en styrd undervisningsmodell. Vi har utgått ifrån frågeställningen: Vilka pedagogiska samband finns mellan PBL och parkour som bidrar till lusten att lära och kan vara användbara i skolans idrottsundervisning? Studien utgörs av kvalitativa observationer och intervjuer med parkourutövare samt lärare med erfarenhet av PBL. Vår studie är tillförlitlig då vi har tagit hänsyn till etiska aspekter samtidigt som informanterna har gett oss likvärdiga svar. Studien kan dock inte betraktas som allmängiltig då den endast utförts i liten skala. Resultatet av den insamlade empirin analyseras och diskuteras utifrån den neurodidaktiska forskningen. Studien visar att det finns samband mellan PBL, parkour och neurodidaktik som kan vara användbara för att skapa ett lustfyllt lärande. Sambanden har resulterat i ett antal användbara nyckelbegrepp: kreativitet, problemlösning, social interaktion, inre motivation och emotion. Samtliga begrepp kan nyttjas i undersvisningen för att bidra till en utvecklande och positiv lärandemiljö. Impending thesis aims to examine how a joyful learning in physical education can be created in school. In the beginning of our research, we wanted to highlight a problem, as we believe that today's physical education is designed for a controlled teaching model. Our research question is: What pedagogical link exsists between PBL and parkour that contribute to a joyful learning and can be useful in the school's physical education? The study consists of qualitative observations and interviews with parkour practitioners and teachers with experience of PBL. Our study is reliable since we have taken into account the ethical aspects while informants have given us similar answers. The studie can not be regarded as generally applicable as it is only done on a small scale. The result of the collected empirical data was analyzed and discussed based on neuro-didactic research. This study shows that there is a correlation between PBL, parkour and neuro-didactics that can be useful for creating a joyful learning. The relationship has resulted in a number of useful key concepts: creativity, problem solving, social interaction, intrinsic motivation, and emotion. Our study illustrates that these key concepts can be usfull in teaching to achive a stimulating and positive learning environment.

Det har med uppsatsen varit en lång resa. Den har gett mig en ökad kunskap och förståelse om Parkourens estetik och filosofi. Jag trodde när jag började det här projektet att det skulle bli svårt att kunna göra något av det. Jag fruktade att källmaterialet var alldeles för tunnt och att den teoretiska grunden inte riktigt fanns där. Jag blev dock snabbt motbevisad och kom snart fram till att så inte var fallet. Det som gjorde störst intryck på mig var det faktum att det fanns så många människor i Parkour- och Freerunningscenen som verkligen tänkt till. Vad som vid första anblicken var en ytlig gemenskap som bara sysslade med inbördes idoldyrkan av varandras uppladdade videosnuttar på nätet visade sig vara så mycket mer! De människor jag kom i kontakt med via Facebook var välartikulerade och intelligenta och hade genomtänkta åsikter som jag hade stor nytta av. De traceurer som via internet och Youtube förmedlat sina tankar om vad Parkour är för någonting har också hjälpt mig mycket. Utan sådana utmärkta analyser av sportens frontmän som David Belle, Sebastien Foucan och Daniel Ilabaca hade det till exempel varit omöjligt att formulera någonting som till en början varit så vagt som ett avsnitt om parkourens estetik. Den huvudlinje jag hela tiden följt har varit att det inom Parkouren funnits något som är relevant ur konstvetenskaplig synvinkel. Det som för många kan se ut som bara en extremsport visade sig ha så mycket mer. I och med att Parkouren på så många olika plan är relativ så förändras förhållningssättet till arten utifrån vilket perspektiv man har. Det faktum att arten utövas till största delen i ett stadslandskap gör att dess förhållande till det offentliga leder en in på tankegångar jag kunde härleda till en konstvetenskaplig undersökning. Den analys jag genomfört har till största delen kunnat besvara mina uppsatta frågeställningar. Med de frågeställningar jag satt upp hoppas jag inte bara att jag kan få svar på just de sakerna specifikt. Tanken är också att skildra Fenomenet Parkour ur ett konstvetenskapligt perspektiv och kanske föda en nyfikenhet hos läsaren. Jag vill också jämställa eller i alla fall jämföra den med andra subkulturer som upptar det offentliga rummet. Svaret på den jämförande frågeställningen får visa om jag har lyckats med mitt uppsåt.Nedan följer de fyra frågeställningarna, uppsatta i samma ordning som i syftesdelen och besvarade enligt samma modell. Jag anser att de olika frågeställningarna är en enhet och att de inbördes korrelerar med varandra i en symbios som till slut ska kunna ge en sammantagen bild av vad jag vill beskriva.

Artikeln är en essä som undersöker likheterna mellan rörelsekulturen parkour och den franske filosofen Michel Serres metodologi. I essän skisseras ett förhållningssätt inom kulturstudier vilket ges namnet "konsten att spåra". Detta förhållningssätt kännetecknas av sina anspråk att inkludera och skapa intimitet med det den undersöker. Detta till skillnad från den distans som det, i artikeln till "konsten att spåra" kontrasterande, kritiskt-analytiska förhållningssättet implicerar. The article is an essay which explores the similarities between the physical culture of parkour and the methodology of French philosopher Michel Serres. What is sketched out in the essay is a stance for cultural studies scholars, a way of doing research which is leant the name "the art of tracing". This stance is characterized by intimacy with that which is investigated, rather than by the distance which the essay ascribes the critical analytical stance.

Beginning with the notion that spatial and material qualities of architecture set limits and create conditions for how we make use of it, the overall aim and ambition of this thesis is to develop this notion and to contribute to a deeper understanding of the relationships that are produced between the materiality of architecture and a bodily appropriation of it. To investigate this the thesis establishes two concepts: corporality and terrain. The concept of corporality recognizes that a body is dependent on the situations it is made active by, that is the body techniques and materialities involved. The same individual can articulate a wide range of body techniques and body materialities. Some experiences can be carried and activated in new ways as part of a new corporality, but which ones these are and how they are transplanted depends on the techniques and materialities that come with a certain corporality. This highlights the dependency on spatial relations in order for different corporalities to be put into motion. The concept of terrain describes the encounter between a corporality and a surrounding environment. An environment can accommodate several overlapping terrains, and their extensions do not necessarily coincide with the environment or each other. A terrain assembles actors with a wide time-spatial distribution, and the relations between corporality and environment are shaped by many different conditions and with many different prerequisites. Terrains are continuously articulated, but depending on differences in modes of production, a terrain can also become more or less manifest. The thesis discuss the production of terrains, in relation to some significant differences as to how this production takes place, and how terrains are made visible in terms of body cultural affinities. Architects do not create terrains, they establish the prerequisites for them, but architecture is significant to the temporal and spatial coordination of different terrains, and the ways they are articulated. The thesis show that such coordination can be achieved by identifying which architectural configurations articulate already known and familiar terrains. Architects can also use the concept to examine terrains that are being produced by a given environment and thereby making visible and ensure the yet unknown terrains and body cultures. Arkitekter har kritiserats för att ha en vag föreställning om begreppet kropp och hur det förhåller sig till den arkitektur de gestaltar. Om kropp alls medvetandegörs är det på ett allmänt och självidentifierande plan, alternativt genom de standardiserad mått som olika byggnormer föreskriver. Arkitekturens kroppsliga relationer och kroppens sensoriska meningsskapande är således främst en fråga om arkitekters individuella erfarenheter och en personlig lyhördhet för dessa. Arkitekters förhållande till och begreppsliggörande av kroppen är därmed utelämnad till en standardiserad norm eller en individualiserad och högst specifik kroppslig erfarenhet som - sett över hela fältet - osynliggör alla de som inte överensstämmer med den genomsnittlige arkitekten. Men att en arkitekt har ett förenklat förhållande till kroppen är inte det samma som att hennes arkitektur har det. Arkitekturens rumsliga och materiella egenskaper sätter gränser och skapar förutsättningar för hur vi tar miljön i besittning. Vårt bruk är format av våra kroppsliga konfigurationer och arkitekturen föder och stödjer olika kroppsliga repertoarer, vare sig de är avsiktliga eller inte. Därför är det viktigt att studera arkitekturens utformning i relation till detta, men samtidigt undvika deterministiska och reduktionistiska förklaringsmodeller. Möjligheten att kunna beskriva dessa förhållanden utan att förenkla arkitekturens komplexa betydelser för människor ligger delvis i de teoretiska förklaringsmodeller man som forskare använder sig av, men också i att hitta relevanta ingångar till frågan om hur arkitekturen påverkar våra sätt att ta den i bruk. Det sistnämnda gäller oavsett om man analyserar eller gestaltar arkitektur. Jag tar fasta på ett fenomen som jag i analogi med dataspelstermen ubiquitous gaming, ubispel, kallar ubiquitous sporting eller ubisporter. Ubispel, som samlar allt från rollspel till stora kommersiella spel, kan i sin idrottsliga motsvarighet översättas med ”allestädes närvarande sporter”. Bland dessa studerar avhandlingen mest ingående parkour, vars utövare kallas traceurer, men jag gör även jämförelser med skating och ett historiskt exempel på buildering, det vill säga fasadklättring. Med utgångspunkt i ett lekfullt ianspråkstagande av arkitektur konstaterar jag att leken kräver utrymme och tolerans för att kunna etablera sig. Jag beskriver hur leken opererar inom vissa gemensamma överenskommelser som lekens alla deltagare accepterar och upprätthåller, och visar att om man ska kunna säga något om hur leken formas och reproduceras måste man studera dess regelskapande i relation till en materiell eller ideell spelplan. Ubispelen och ubisporterna blir ingångar i en undersökning om vad som händer när staden utgör spelplan. Med hjälp av ubisporterna konstrueras två huvudsakliga begrepp: terräng och dess individbaserade motsvarighet kroppslighet. Kroppslighet och terräng är analytiska begrepp som beskriver och sammanlänkar många olika kroppsliga ianspråkstaganden. Begreppet kroppslighet gör det möjligt att beskriva kroppar utifrån den aktivitet de är delaktiga i och omfattar därmed även den kroppsteknik och de kroppsnära artefakter som aktiviteten utförs med. Kroppsligheten är individbaserad men ingår ofta i större kroppskulturella gemenskaper. När kroppslighet relateras till olika aktiviteter blir det möjligt att tala om multipla kroppsligheter. Samma person kan rymma en hel rad kroppstekniker och kroppsmaterialiteter och behöver därmed inte låsas fast i en position som måste gälla för evigt. Det ger i sin tur helt andra förutsättningar för att tänka kring frågor som rör exempelvis funktionalitet eller hur man kategoriserar olika brukargrupper. Begreppet terräng beskriver mötet mellan en viss kroppslighet och en miljö och samlar de egenskaper i en miljö som en viss aktivitet är beroende av. Med hjälp av terrängbegreppet blir det tydligt att en miljös arkitektoniska egenskaper har olika betydelse beroende på om man beskriver dem utifrån en enskild kroppslighet eller en större kroppskulturell gemenskap. Om jag ska beskriva hur arkitekturen påverkar en enskild traceur som är i färd att utöva sin aktivitet, skiljer det sig från om jag vill beskriva arkitekturens betydelser utifrån kroppskulturen parkour. Terrängbegreppet är ett sätt att både särskilja men också sammanlänka sådana skillnader i relationen mellan arkitektur och bruket av arkitektur. Begreppet gör det samtidigt möjligt att beskriva arkitektur i relation till de sammanhang den är verksam och inte som om arkitektoniska egenskaper besatt en mening i sig själva. Vissa kroppsligheter och kroppskulturer är mer etablerade än andra och kan tydligare säkerställa för produktionen av en terräng. Arkitekturen är ett medel för att åstadkomma detta men - det visar framför allt leken - ingen terräng är garanterad företräde eller ensamrätt. Med hjälp av fasadklättrare, skatare men framförallt traceurer visar det sig också att arkitekturen inte bara skapar förutsättningar för ett bruk, den har även förmågan att producera nya kroppskulturer.

What happens when one moves about in the city? In this essay I will explore how we through our movements create our own temporal cities. I base my investigation on Michel de Certeau's theories from his book The Practice of Everyday Life vol 1. De Certeau believes that by just walking in the city – a mostly unconscious and for many trivial activity – you write it, creating different types of spaces that can be understood using linguistic terms. In my essay, I develop de Certeau's theories about ordinary activities by applying them to two less ordinary – and between themselves quite different – spatial practices: fare evasion on public transportation (plankning) and the urban activity of parkour. I also carry out a linguistic analysis of both parkour, fare evasion and walking, using the linguist Roman Jakobson's theory on the act of speaking together with de Certeau's theory on the rhetoric of walking. In my concluding discussion, I outline a theory regarding how these different spatial practices come together in the city and form a multiplicity of ever-changing spatial stories. I also discuss what one can say that this actually means, both practically and theoretically speaking.