Search

Syftet med denna studie är att jämföra KBT (kognitiv beteendeterapi) och fenomenologi ur ett återhämtningsinriktat perspektiv. Den mer klassiska synen gällande tillfrisknandet från psykisk ohälsa, kan ses i likställighet till att bli botad eller symptomfri. I opposition till denna syn betonas istället vikten, ur perspektivet återhämtning, av att skapa ett nytt liv genom främst en värdefull social gemenskap. Därav utgör den professionelles förmåga, att stötta sin klient utifrån dennes individuella behov, en hörnsten inom återhämtning. KBT är relevant inom socialpsykiatri, då det är en väl implementerad behandlingsmetod. Den syftar främst till att uppnå en beteendeförändring hos klienten, exempelvis genom att förändra kognitiva tankemönster. Bortsett från KBT, utgör fenomenologi en relevant del. Detta då fenomenologi är en erkänd filosofisk metod inom detta område, som skiljer sig i jämförelse med KBT då den ej utgår från en specifik metodologisk grund. Därav ligger intresset av att jämföra dessa inriktningar ur ett gemensamt fenomen, så som återhämtning. Denna jämförelse har resulterat i väsentliga skillnader mellan båda inriktningar. De skiljer sig främst åt gällande synen på den professionella rollen och dennes förhållningssätt, samt synen på mätbara framsteg. Ur ett fenomenologiskt perspektiv präglas den professionelles roll av dennes förmåga att förhålla sig följsam och neutral, i jämförelse med KBT som nästintill förespråkar en mer aktiv och engagerad professionell roll. Gällande klientens mätbara framsteg, skiljer sig det fenomenologiska perspektivet i jämförelse med KBT, genom synen på framsteg som icke-synliga eller märkbara men trots det meningsfulla. The aim of this study is to compare CBT (Cognitive behavioral therapy) and phenomenology through a recovery-oriented perspective. Recovery stands for an individual process, which can be seen in contrary to the more traditional view of being cured or symptom free, regarding mental illness. Instead of being cured for example, recovery emphasizes the process of constituting a new life, partially through a social community. A cornerstone in recovery is hence the practitioner’s ability to support its client, through her individual needs. CBT is relevant within the field of social psychiatry, since it is a well-implemented method of treatment. It mainly aims towards achieving a change of behavior, by addressing cognitive patterns. Phenomenology constitutes an acknowledged philosophical method in this field, but differs in the sense of not standing on a methodological base, as CBT. In this aspect lays the interest of comparing these methods through a common phenomenon, such as recovery. This comparison has resulted in a basic disparity between the two methods, predominantly regarding the view of the practitioner’s role and approach, as well as the perception of progress as measurable. The practitioner’s role, through a phenomenological perspective, features the ability to approach its client in a flexible and neutral manner, in opposition to a CBT-oriented practitioner, which advocates a more active and concerned approach. Regarding the clients progress as measurable, the phenomenological standpoint differs in comparison to CBT, through the perception of progress as being partly non-visible or noticeable but despite that meaningful.

Målet med detta examensarbete var att ta reda på hur design och digitala designverktyg används inom grundskolans teknikundervisning samt deras inverkan på elevernas lärande. En av slutsatser från denna studie är att elevernas verklighetsanknytning har stor inverkan på elevernas motivation och engagemang när de jobbar med design och digitala designverktyg. En observation som jag gjorde under min lärarutbildning var skillnaden i hur skolorna använde dessa designverktyg i undervisningen jämfört med hur industrin använder dem i produktutveckling. Tidigare forskning (Chester, 2007; Laisney & Brandt, 2015) visar många fördelar med en digitalisering av designundervisningen, men det finns också fallgropar som inverkar negativt på elevernas lärande. En studie gjordes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer som metod. Sex olika tekniklärare på två olika högstadieskolor i Skåne fick svara på frågor om hur de använder design i sin undervisning. Deras svar har sedan analyserats utifrån ett fenomenografiskt perspektiv.Samtliga respondenter välkomnar ett ökat krav på digital kompetens i flertalet av grundskolans kursplaner, framförallt i den för teknikämnet och menar att detta gynnar elevernas lärande, men de anser också att en övergripande strategi på skolnivå med riktlinjer och fortbildning inom området saknas. Tekniklärarnas egna kompetenser och erfarenheter inom området visar sig vara en påverkande faktor till hur digitala designverktyg används. Slutligen konstateras att tekniklärarna anser att en kollegial samsyn tillsammans med ett organiserat och strukturerat kollegialt lärande är nödvändig för en rättssäker utveckling av de digitala designverktygen i teknikundervisningen.Examensarbetet avslutas med ett förslag för fortsatt forskning inom detta område.

Adaptioner av romaner är idag mer förekommande än tidigare och efterfrågan på adaptioner av romaner som ännu inte har filmatiserats är större än någonsin. En vanlig fråga som ställs när det gäller adaptioner är hur väl filmatiseringen följer originalmaterialet. Denna fråga har diskuterats djupgående bland romanläsare och filmtittare samt kritiker och forskare ända sedan Shakespears tid. Mycket av den här kritiken och diskussionen fokuserar på hur väl adapterad filmen är efter romanen, att vissa element saknas eller att dessa element är mycket sämre än vad de är i romanen. Jag anser att denna syn på adaption är alldeles för ytlig. Whelehan, Cartmell (1999) och Sanders (2006) analyserar om hur adaption har använts i bl.a. film och text. De ger bilden av att adaption inte är ett ämne som talar om vad som är rätt eller fel, utan istället är en definitionsfråga av flera faktorer. I detta kandidatarbete har jag utfört en undersökning där jag hoppas kunna belysa problematiken som kan uppstå när en roman adapteras till en visuell gestaltning och på så sätt skapa förståelse för att adaptionsprocessen inte är så enkel som den ser ut att vara. I undersökningen adapteras The Wheel of Time: The Eye of the World till en framtidsmiljö, genom att hitta motsvarigheter mellan romanens värld och en framtidsmiljö och sedan skapa estetiska element utifrån romanens koncept av vad som anses vara trovärdigt. Resultatet är en serie konceptbilder som visar de element som har gestaltats från romanen. Jag finner att i slutändan är detta ett djupare ämne än vad jag först trodde att det var. Framtida undersökningar, där den som undersöker även har rollen som gestaltare, bör kompletteras med ytterligare en faktor, person. Detta är för att både utöka diskussionen, men framförallt för att observera och anteckna personen som både undersöker och gestaltar. Novel adaptations have in the last half a century been more occuring than ever before. And novels that have yet not been adapted into film are more in demand than ever. A question often raised about adaptation, is whether how well it follows the original. Ever since Shakespear’s time, this question has frequently resulted in profound discussions by novelreaders and film viewers as well as critics and scholars. Usually the critique and discussions focus on whether how well the adaptation follows the original, some elements that is missing or how bad the adaptation is compared to the original. I think this view of adaptation is too superficial. Whelehan, Cartmell (1999) and Sanders (2006) have analyzed how adaptation has been used in film and text. They present adaptation as a subject that doesn’t tell right from wrong but instead is defined by several factors. In this bachelor thesis I have researched, I hope to illuminate the problems that can occur when a novel is adapted to a visual design and in so tell and understand that the adaptationprocess isn’t as simple as it seems. This thesis will adapt the novel The Wheel of Time: The Eye of the World into a futuristic environment, by finding counterparts between the world in the novel and a futuristic world. Then create aesthetic elements based on the novels’ concept of reality. The result is a series of conceptual images that shows the elements that have been designed from the novel. I found this research was more profound than I thought it was before. In future research, when the researcher also acts as the designer, I would recommend it to be accompanied by another person. This is for two reasons, first to widen the discussion range. Second, to observe and take notes of the person that acts both as the researcher and designer.