Search

Purpose: This degree project has investigated the problems Södra Källtorp has with noise due to the nearby highway E18. The purpose of this work is to investigate whether Södra Källtorp meets the guideline values and also whether the implemented noise protection measures in the neighbourhood have caused a change regarding the noise level. Method: The method for carrying out this degree project consisted of a literature study and a case study. The case study was carried out through own measurements and calculations. Four measuring points were chosen. The first two are located in Södra Källtorp and are covered by the noise protection, while the last two are not covered by any noise protection and are located in Råby. Based on the measurement results, the daily equivalent sound level was calculated based on the annual average daily traffic for each measurement point. In addition, interviews were held in order to get a picture of the noise experience among the residents in the neighbourhood. Results: According to the measurement results, the daily equivalent sound level was 55 dBA and the daily maximum sound level 61 dBA for measuring point M1. For measuring point M2, the daily equivalent sound level was 46 dBA while the daily maximum sound level was 53 dBA. Measuring point U1 had a higher noise level than measuring point M1 and measuring point U2 had a higher noise level than measuring point M2. Conclusions: Conclusions that can be drawn are that the noise protection measures have made a change regarding the noise level in Södra Källtorp and that the noise levels in Södra Källtorp do not exceed the guideline values. However, most noise levels that occur in the neighbourhood are not approved according to WHO. More noise protection measures may need to be taken in the future in order to meet WHO’s recommendations.

Dr. Eleine Mad är Madeleine Jacobsssons talesperson för dom vetenskapliga och paranormala upptäckter som uppstår i hennes världar. Hon beskriver innehåll, teknik och estetik utifrån ett kategoriseringssytem där konsten delas upp som olika typer av komponenter och därefter avkodas dessa allteftersom. För att förstå intuitionens inblandning i arbetsprocessen omförvandlas den till tre separata roller av en Sökare, Samlare och Myntare. Med rollerna försöker jag beskriva på vilka sätt som intuitionen är till gagn eller av förödelse för det konstnärliga arbetet. Sagan om M handlar om en grodlik karaktär, Delop, som lämnar sin hemplanet för att uppsöka andra världar. I sitt sökande hittar Delop ett folkslag vars syn och levnadssätt skiljer sig från hennes erfarenheter av “verkligheten” såsom hon lärt sig att överleva i den. Dr. Eleine Mad is Madeleine Jacobsson's spokesperson for the scientific and paranormal discoveries that arise in her worlds. She describes content, tecniques and aesthetics based on a categorization system where art is divided into different types of components and then decoded as they go. To understand the intuition's involvement in the work process, it is transformed into three separate roles by a Seeker, Collector and a Myntare(In swedish language the one who is a "myntare" -is verbally declaring a concept or term). With these roles I try to describe in what ways intuition is beneficial or devastating to the artistic work. The story of M is about a frog-like character, Delop, who leaves the home planet to seek out other worlds. In her search, Delop finds a world whose views and lifestyles differ from her experiences of "reality" as she learned to survive in it. Recorded sound and image material of the presentation is available for private use.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en av de grundläggande behandlingar som fysioterapeuter använder för att behandla patienter. Men hur fysiskt aktiva är fysioterapeuter själva? Syfte: Undersöka nivån av fysisk aktivitet bland yrkesverksamma fysioterapeuter i Sverige i relation till Världshälsoorganisationens rekommendationer för fysisk aktivitet från 2010, samt huruvida det är någon skillnad mellan män och kvinnor vad gäller fysisk aktivitetsnivå och antalet som uppnår rekommendationerna. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie av deskriptiv och komparativ design. Självrapporterad fysisk aktivitet för en vecka med International Physical Activity Questionnaire – Short Form jämfördes med Världshälsoorganisationens rekommendationer för fysisk aktivitet från 2010. Antalet minuter med fysisk aktivitet på måttlig och mycket ansträngande fysisk aktivitetsnivå deltagarna angett omvandlades till MET-minuter. Studiedeltagare var yrkesverksamma fysioterapeuter i Sverige mellan 18–64 års ålder. Resultat: Sju av tio (74%) respondenter var tillräckligt fysiskt aktiva för att uppfylla rekommendationerna antingen genom måttlig eller mycket ansträngande fysisk aktivitet i kombination med minst två muskelstärkande pass för större muskelgrupper. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan manliga och kvinnliga deltagare i fysisk aktivitetsnivå eller antalet som uppfyllde rekommendationerna. Konklusion: Yrkesverksamma fysioterapeuter i Sverige verkar var mer fysiskt aktiva än den generella befolkningen. Ingen statistisk skillnad förelåg mellan män och kvinnor i fysisk aktivitet eller antalet som uppfyllde rekommendationerna för fysisk aktivitet. Fler och större studier behövs för att undersöka fysisk aktivitetsnivå bland fysioterapeuter samt för att jämföra självrapporterad fysisk aktivitet med objektiv data insamlad med accelerometrar för att påvisa eventuella skillnader mellan dessa två datainsamlingsmetoder inom populationen. Background: Physical activity is one of the foundational treatments that physiotherapists use to treat patients. How physically active are physiotherapists themselves? Objective: To determine the self-reported physical activity of working physiotherapists in Sweden in relation to the World Health Organisations recommendations for physical activity from 2010 and determine if physical activity and attainement rate of the recommendations differs between male and female physiotherapists in Sweden. Method: A cross-sectional quantitative descriptive comparative design study. Self-reported physical activity for 1 week using the International Physical Activity Questionnaire – Short Form compared to the World Health Organisations recommendations for physical activity from 2010. Moderate or vigourous physical activity activity minutes were translated into MET-minutes. Participants were working physiotherapists in Sweden between the ages of 18-64. Results: Seven of ten (74%) respondents were sufficiently active to fulfil the recommendations through moderate or vigorous physical activity in combination with at least two bouts of muscle strengthening exercises for major muscle groups. There were no significant statistical differences between male or female participants in physical activity level or the rate of attainment of the recommendations. Conclusions: Working physiotherapists in Sweden seem to be more physically active than the general population. No statistical differences were observed between men and women in physical activity or attainment rate of the recommendations. More and larger studies are needed to research physical activity levels among physiotherapists and compare self-reported physical activity with objective data collected by using accelerometers to research the discrepancy between these two types of data collections methods within the population.

Syfte: Syftet med studien är att lyfta maktperspektivet genom en kritisk diskursanalys av debatten kring konceptualiseringen av en diagnos för problematiskt digitalt spelande (PDS). Som professionella inom socialt arbete är PDS ett högaktuellt problem som nyligen har fått en ny officiell diagnos; Gaming Disorder, som ett nytt verktyg i praktiken. Teori: Studiens teoretiska förankring ligger i socialkonstruktionism, maktteori och diskursteori, som samtliga fokuserade på konceptualisering av diagnoser och diagnosens makt i samhället. Metod: Metoden för studien är främst kvalitativ genom en kritisk diskursanalys, men nyttjar även ett mer kvantitativt redskap genom korpuslingvistik. Korpuslingvistiken användes för att identifiera diskurser i debatten som sedan genomgick en tematiserad indelning inför den kritiska diskursanalysen. Resultat: Studiens resultat fokuserar främst på den diskursiva och sociala praktiken i en kritisk diskursanalys, detta då maktperspektivet uppfattades som starkast i dessa nivåer. Resultatet tyder på en fördelning mellan två oeniga fält av experter i debatten. där ena fältet har en stark koppling till WHO, vilket diskuteras i denna studie. Aim: The aim with the study is to lift the power perspective through a critical discourse analysis of the debate about the conceptualization of a diagnosis for problematic digital gaming (PDS). For professionals in social work, PDS is a highly topical problem which recently gained a new official diagnosis, Gaming Disorder, as a new tool in social work. Theory: The study's theoretical grounding is in social constructionism, power theory and discourse theory, which all have been focused on the conceptualization of diagnoses and the power of diagnoses in society. Method: The method for the study is mainly qualitative through a critical discourse analysis but uses also a more quantitative tool through corpus linguistics. The corpus linguistics was used to identify discourses in the debate which later went through a thematization before the critical discourse analysis. Result: The study's result mainly focuses on discourse practice and social practice; due to that this was where the power perspective was perceived the strongest. The result indicates a division between two fields of discordant experts in the debate, where one field has a strong connection to WHO, which is discussed in this study.

Covid-19-pandemin utgör ett globalt hot mot hälsa, ekonomiskt välbefinnande och politisk stabilitet. Enligt forskare är vacciner mot covid-19 en nyckel till att få ett slut på pandemin och återgå till en viss typ av normalitet. Problemet är att vaccinerna mot covid-19 har fördelats ojämnt mellan hög- och låginkomstländer. Denna studie är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer som undersöker hur experter ser på distributionen av vacciner mot covid-19 mellan hög- och låginkomstländer. Mer specifikt, vilka faktorer som de anser påverka fördelningen samt vilka åtgärder som behövs för att göra fördelningen mer rättvis. Studien är kopplad till ett teoretiskt ramverk om global rättvisa som används för att förklara varför vi människor har skyldigheter att hjälpa varandra. Denna studies resultat indikerar att majoriteten av experterna anser att fördelningen av vaccinerna har i hög grad varit ojämn eftersom höginkomstländer har anskaffat mer vacciner än låginkomstländerna. Enligt experterna kan en global ojämn fördelning av vacciner leda till konsekvenser som att det utvecklas mutationer av viruset som inte vaccinerna fungerar emot, och att pandemin således fortsätter. Den viktigaste faktorn som experterna belyste är att länder har agerat nationalistiskt och att det har varit ett högt tryck på politiska ledare att skaffa vacciner för deras befolkningar. Experterna var överens om att Covax initiativet var en bra åtgärd för att vaccinerna skulle fördelas mer rättvist även om de också påpekade utmaningar med Covax. Denna studie bidrar därför till förståelsen att det finns många faktorer som påverkar den globala fördelningen av vacciner mot covid-19, men också att det finns flera åtgärder för att göra fördelningen mer rättvis. The COVID-19 pandemic poses a global threat to health, economic well-being and political sta- bility. According to researchers, COVID-19 vaccines are a key to ending the pandemic and return- ing to a certain type of normality. The issue is that the COVID-19 vaccines have been unevenly distributed between high- and low-income countries. This study is based on qualitative semi-struc- tured interviews exploring how experts view the distribution of the COVID-19 vaccines between high- and low-income countries. More specifically, what factors that they consider to affect the distribution and what measures are needed to make the distribution more equitable. The study connects to the theoretical framework of global justice which is used to clarify why humans have obligations to help each other. The result of the study indicates that the majority of experts con- clude that the distribution of the COVID-19 vaccines has been very uneven because high-income countries have obtained more vaccines than low-income countries. According to experts, an une- ven distribution of the vaccines can lead to several consequences such as the development of mu- tants which the vaccine does not work against, and thus to the pandemic continuing. The main factor pointed out by the experts is that countries have acted nationalistic and that there has been a lot of pressure on political leaders to procure vaccines for their populations. The experts agree that the Covax initiative was a good measure for the vaccines to be distributed more fairly, alt- hough they also highlighted challenges with Covax. This study therefore contributes to the under- standing that there are many factors that affect the global distribution of vaccines against COVID- 19, but also that there are several measures to make the distribution more equitable.

Introduktion Fysisk aktivitet är något vi alla utför på en daglig basis där olika intensiteter ingår vid all form av rörelse. Fysisk träning däremot, är en strukturerad form där personen i fråga har tänkt att förbättra sin egen fysiska förmåga, kondition eller styrka. Hos hälsovetenskapsstudenter runt om i världen ses en minskande aktivitetsnivå genom utbildningen, endast ca 50% når upp till WHO:s rekommendationer om fysisk aktivitet där 150 min måttlig eller 75 min mycket ansträngande aktivitet per vecka är satt som gräns. Syftet med studien var att undersöka hur träningsvanor ter sig hos sistaårsstudenter på Luleå Tekniska Universitet. Metod En tvärsnittsstudie gjordes med hjälp av enkätformuläret IPAQ-SF som modifierades av författarna. Tredjeårsstudenter inom Fysioterapeut-, Arbetsterapeut-, Sjuksköterskeprogrammet eller Hälsovägledning fick kryssa i hur aktiva de var senaste sju dagarna inom olika intensitetsnivåer. Resultatet Av de 267 utskickade enkäterna svarade 42% (112 deltagare) varav 14% män och 86% kvinnor. Respektive hälsovetenskapsprogram uppnådde WHO:s rekommendationer. Fysioterapeuter och hälsovägledare ägnade flest dagar åt mycket ansträngande aktiviteter, medan hälsovägledare bedrev måttligt ansträngande aktiviteter i större omfattning än resterande program. Ingen större skillnad i frekvens eller volym kunde ses mellan könen på de olika intensitetsnivåerna. Deltagarna satt mellan 4-8 timmar om dagen med en median på 6 timmar om dagen. Konklusion Denna enkätstudie påvisade att samtliga program uppnådde WHO:s rekommendationer avseende fysisk aktivitet. En skillnad i aktivitetsgrad sågs mellan de olika hälsovetenskapsprogrammen beroende på intensitetsnivå och ingen större skillnad sågs mellan könen. Fler studier erfordras.

This is a study about Taiwan and its relation to the United Nations and the World Health Organization. The study is inspired by today’s global situation regarding the Covid-19 pandemic and Taiwan’s exclusion from UN and WHO. The purpose of the study is to understand the exclusion of Taiwan from these global organizations and its consequences. That led to three research questions concerning Taiwan’s historical background to UN and WHO, the relations since 2009 until today, the different ways Taiwan and China argue for their respective position on the “Taiwan issue” and the consequences for Taiwan and its people being excluded from UN and WHO. In order to answer these questions a case study design has been used. Another method has been argumentation analysis. The international relations theory realism has been used together with the argumentation analysis to identify the relevant arguments from both sides of the Taiwan Strait and to improve the understanding of those arguments. The results show that Taiwan’s relations to the UN and WHO has changed substantially over time, that party politics in Taiwan influence China’s approach, that there is a disagreement and different interpretation of historical events between China and Taiwan, and that the consequences of the exclusion are for Taiwan mainly related to health issues and its political status.

Bakgrund The Gugging Swallowing Screen - Intensive Care Unit (GUSS-ICU) är ett screeningtest med syfte att fånga upp indikationer på sväljsvårigheter efter långvarig intubering hos inneliggande patienter på intensivvårdsavdelningar (IVA). I dagsläget finns det inget svenskt översatt och validerat screeningtest för omvårdnadspersonalen att använda vid bedömning av sväljförmågan efter extubering på IVA. Syfte Syftet med studien var att översätta det internationella screeningtestet GUSS-ICU till svenska för användning i en svensk intensivvårdspopulation. Vidare syftade studien till att utföra en pilotstudie av den svenska versionen på extuberade patienter på IVA. Metod En framåt-bakåtöversättningsmetod användes vid översättningen av screeningtestet GUSS-ICU. Översättningsprocessen omfattade tre steg: framåtöversättning, granskning och kommentarer från en expertpanel och en bakåtöversättning. I översättningsprocessen deltog två logopedstudenter, två handledare, en expertgrupp och en översättare. Expertgruppen bestod av 10 deltagare med olika professioner inom hälso- och sjukvården. Fem inneliggande patienter från IVA planerades delta i en pilottestning av den svenska översättningsversionen. En innehållsanalys genomfördes för att kunna jämföra samtliga översättningar. Syftet med jämförelsen var att identifiera skillnader i ord och satser samt kulturella och kontextuella skillnader. Resultat Studien resulterade i en svensk översättning (GUSS-IVA) av screeningtestet GUSS-ICU. Analysen visade på skillnader i val av ord, koncept och satser mellan de olika översättningarna. Flertalet skillnader var ej betydelseskiljande utan analyserades istället som resultat av skillnader i erfarenhet, kunskap och språkbruk. Översättningsmetoden bidrog till språklig, kontextuell och kulturell anpassning av översättningen. Slutsats Den svenska versionen av GUSS-ICU stämmer bra överens med originalversionen och enbart ett fåtal skillnader observerades mellan översättningarna. Skillnaderna mellan bakåtöversättningen och originalversionen var inte betydelseskiljande, vilket tyder på att den svenska versionen mäter det den avser att mäta. Framtida studier behöver pilottesta och validera den svenska versionen av GUSS-ICU, innan testet kan implementeras i en svensk intensivvårdspopulation. Validering av screeningtest för sväljsvårigheter för användning inom svensk vårdkontext

Sammanfattning Bakgrund Vid bedömning av dysfagi kan testet The Gugging Swallowing Screen (GUSS) användas. Detta test undersöker den direkta och indirekta sväljfunktionen. Screeningstestet GUSS möjliggör bedömning av sväljfunktionen vid de olika konsistenserna: trögflytande, flytande och fast föda. För att kunna använda GUSS i en svensk vårdkontext behöver dock materialet översättas och anpassas till en svensk vårdkontext. Syftet Syftet med studien var att översätta sväljtestet The Gugging and Swallowing Screen (GUSS) för användning i svensk vårdkontext och studera skillnaderna mellan originalversionen och bakåtöversättningen. Skillnaderna mellan originalversionen och bakåtöversättningen studerades för att kunna undersöka hur väl dessa versioner stämmer överens med varandra. Den svenska översättningen kan sedan användas av olika professioner inom strokevården. Metod I denna studie användes en framåt-bakåtöversättningsmetod, vilket bestod av fyra steg. De tre första stegen omfattade översättning av screeningmaterialet GUSS: 1) framåtöversättning, 2) kommentarer från expertpanel och 3) en bakåtöversättning. Det fjärde steget innebar en pilottestning av GUSS. Det fjärde steget har dock inte genomförts på grund av den rådande COVID-19 pandemin. Deltagarna i översättningsproceduren bestod av en av författarna, en av handledarna, en expertpanel bestående av individer inom olika vårdprofessioner, samt en bakåt-översättare med engelska som modersmål. Både en kvantitativ och kvalitativ analys gjordes för att jämföra originalversionen och bakåt- översättningen. Resultat Analysen av resultatet visade att 45 betydelseskiljande enheter (items) identifierades mellan originalversionen och bakåtöversättningen. Vidare visade den kvantitativa analysen att även om den större andelen items skattades som måttligt jämförbara, var tolkningen av dessa items mycket lika mellan originalversionen och bakåtöversättningen. Den kvalitativa innehållsanalysen av betydelseskiljande enheter visade på att det både förekom kulturella, konceptuella och övriga skillnader. Slutsats Metoden som användes i den studien har möjliggjort en adekvat översättning från originalversionen till den svenska slutversionen. Den slutgiltiga svenska versionen av screeningtestet GUSS har anpassats till en svensk vårdkontext. Vidare studier behöver pilottesta den svenska versionen, för eventuell revidering innan en omfattande validering kan genomföras och testet kan implementeras i en svensk strokevårdkontext.

Zikaviruset är ett virus som fått stor uppmärksamhet i framför allt Sydamerika från 2015 och framåt då allt fler fall uppmärksammats. Detta arbete har utförts som en litteraturstudie med mål att sammanfatta kunskapsläget kring Zikavirusets morfologi, spridning, historia, komplikationer, diagnostik samt rådande behandlingsmöjligheter. Som källor används information från Folkhälsomyndigheten, CDC, PAHO och WHO samt MeSH-sökningar via PubMed. Viruset tillhör familjen Flaviviridae. Liknande andra virus i samma grupp kan infektionen ge feber, makulopapulösa hudutslag, konjunktivit, ledvärk, huvudvärk och myalgi. Det beskrevs först redan på slutet av 1940-talet i Afrika och har sedan rapporterats ha spridit sig till Asien, Oceanien, Stilla havsöarna och nu senast med utbrott i Sydamerika. Virusinfektionen har blivit mycket omdiskuterad då allt mer bevis kunnat läggas fram för att den kan leda till Guillain-Barrés syndrom samt även utöva teratogena effekter med mikrocefali som följd. Man har kartlagt spridning framför allt via myggarten Aedes men bevis finns även för att sexuell spridning kan ske samt att sjukdomen förefaller även kunna spridas från mor till foster. Diagnostiken baseras på RT-PCR och serologiska tester. I nuläget finns ingen aktiv behandling. Sammanfattningsvis har Zikavirus spridit sig snabbt genom Syd- och latinamerika sista åren och visat sig utgöra ett hot mot folkhälsan i dessa områden varför ett framtagande av ett fungerande vaccin är önskvärt.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka prevalensen av synnedsättning hos hjälpsökande i Ghana under en resa med Vision for All. Vilken är den vanligaste orsaken till synnedsättning? Metod: Mätningarna genomfördes runt olika städer i Ghana under månadsskiftet mars/april 2016. 228 personer deltog i studien, varav 96 män och 132 kvinnor. Medelåldern hos deltagarna var 51 ± 17 år. Åldersspridning hos alla deltagare var 6-86 år. Synskärpa undersöktes med hjälp av en Snellen-tavla med E-hakar, och med hjälp av provbåge med tillhörande provglas korrigerades eventuella synfel. Vid eventuell synnedsättning undersöktes deltagaren med ett oftalmoskop för att hitta synliga hinder för synskärpan. Deltagarna kategoriserades efter World Health Organizations kategorisering av synnedsättning och blindhet. Resultat: Totalt 41 personer hade synnedsättning innan korrektion för synfel, vilket ger en prevalens av 18,0%. Av dessa 41 personer var 19 män och 22 kvinnor. Inget signifikant samband hittades mellan kön och synnedsättning. Monokulär och binokulär synnedsättning varierade mellan de olika kategorierna. Totalt 16 (39,0%) personer har en synnedsättning till följd av katarakt, 10 (24,4%) av okorrigerade synfel, 3 (7,3%) av kongenitala omständigheter, 3 (7,3%) av korneal opacitet, 2 (4,9%) av pterygium, 1 (2,4%) av misslyckad kataraktoperation, 1 (2,4%) av mässling, 1 (2,4%) av trauma och 1 (2,4%) av tumör. Slutsats: Studien visar en prevalens av synnedsättning på 18,0%. Inget signifikant samband mellan kön och synnedsättning hittas. Den vanligaste orsaken till synnedsättning hos deltagarna var katarakt, och den näst vanligaste okorrigerade synfel. The aim of this study was to investigate the prevalence of visual impairment of a ghanaian population seeking visual aid during a trip with Vision for All. In addition, to evaluate the most common causes for visual impairment in that population. Measurements were performed in different cities around Ghana during a period of three weeks. In total 228 persons participated in this study, out of these 96 were men and 132 were women. The average age of the participants were 51 ± 17 years, and the age ranged from 6 to 86 years old. Visual acuity was measured using a Snellen E-chart and uncorrected refractive errors were corrected using either trial lenses or flippers. If any visual impairment was present the participant was further examined with an ophtalmoscope to identify its cause. The participants were divided according to WHO’s categorization of visual impairment and blindness. 41 persons out of 228 had a visual impairment before accounting for uncorrected refractive error which gives a prevalence of 18.0%. Out of these 41 persons 19 were men and 22 women. No significant correlation between gender and visual impairment was found. Monocular and binocular visual impairment varied between the different categories. In total 16 (39.0%) persons had a visual impairment due to cataract, 10 (24.4%) due to uncorrected refractive errors, 3 (7.3%) due to congenital conditions, 3 (7.3%) due to corneal opacities, 2 (4.9%) due to pterygium, 1 (2.4%) due to a failed cataract surgery, 1 (2.4%) due to measles, 1 (2.4%) due to trauma and 1 (2.4%) due to a tumour. The prevalence of visual impairment in this study was 18.0%. No significant correlation between gender and visual impairment was found. The most common cause of visual impairment was due to cataract, and the second most common cause was due to uncorrected refractive errors.

Texten ger en kort presentation av det nordiska nätverket för forskning i hälsofrämjande (NHPRN). Tyngdpunkten är på en av nätverkets grupper, d.v.s. Healthy Ageing. De olika Working Paper -texterna sätts i ett sammanhang.

Genom en kvalitativ metod har ledares syn och ledarskapets betydelse på promotivt hälsoarbete studerats. Intervjuer har genomförts med ledare på tre olika arbetsplatser. Den teoretiska bakgrunden är Antonovskys teori om känsla av sammanhang. I analysarbetet användes komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.[1] Resultatet visade att ledaren har betydelse i det promotiva hälsoarbetet och att människor med ett starkt KASAM bättre tål påfrestningar i arbetslivet än de med ett svagare KASAM. Ett gott ledarskap ger förutsättningar till en hälsosam arbetsplats med hög arbetstrivsel. Det promotiva hälsoarbetet är ett gemensamt ansvar som alla i organisationen har ansvar för. Respondenterna vittnar även de om att hälsoarbete är till fördel för alla i organisationen. Sjuktal minskar och produktiviteten ökar. Förutsägbarhet och meningsfullhet ökar arbetstillfredsställelsen. [1] En noggrann genomgång av begreppet KASAM görs i avsnitt 7.

Barn som diagnostiseras och medicineras för ADHD ökar kraftigt. Både diagnosen och medicinen påverkar barnen på flera olika sätt i livet. Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten enligt The World Health Organisations (WHO) fyra domäner (WHOQOL) hos barn som är medicinskt behandlade för ADHD. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet. Granskning av artiklar gjordes enligt Friberg. Barn som har ADHD skattar livskvalitet lägre än barn utan ADHD. Medicin hjälpte barnen till bättre koncentration, fokus och minnet förbättrades, vilket påverkade barnens livskvalitet. Barnens humör blev stabilare med medicin och då underlättades sociala relationer. En kombination av medicinsk behandling och andra stödåtgärder minskade ADHD symtomen, vilket förbättrade livskvaliteten hos barnen. Fortsatt forskning behövs om hur sjuksköterskan och vårdverksamheten kan stötta och handleda barn med ADHD för att underlätta deras vardag. Utbildning bör ges till sjuksköterskan för att öka kunskapen om vilka behov ett barn med ADHD har.

Social medicine and public health have through history had a common and contemporary development and therefore shared common beliefs about what population health is and how it ought to be handled. It is with Industrialization that social medicine has its roots, when dramatic society changes contribu- ted to an interest towards causes in the social environment or in the political economic structure to explain contemporary illness. This is also valid today, when public health focus more and more on social causes to ill health. For that reason, the different disciplines can help each other in handling future public health issues in order to focus on broader social interventions in promotion of health. The central aim of the new public health is a focus on reducing health inequalities based on unjust social arrangements and processes, and much of the research done lately indicate a relationship between inequality in a society and health status. Therefore, public health efforts must not lose its importance as an overarching social and political instrument. Socialmedicinskt arbete och folkhälsoarbete har genom historien haft en gemensam och samtida utveckling och således delat uppfattningar kring vad som utgör en befolknings hälsa och hur den bör hanteras. Det är framförallt i 1800-talets urbanisering och industriella utveckling som socialmedicinen har sina rötter, där dramatiska samhällsförändringar bidrog till intresset kring orsaker i den sociala miljön eller i den politiskt ekonomiska strukturen för att förklara samtidens sjukdomar. Detta är fortfarande aktuellt idag när nutida folkhälsoarbete alltmer fokuserar på sociala orsaker till ohälsa. De olika disciplinerna kan därför dra nytta av varandra i hanteringen av kommande folkhälsoproblem i syfte att lyfta fram bredare sociala interventioner för att främja hälsa. Centralt för det nya folkhälsoarbetet är en fokusering på att reducera ojämlikhet i hälsa som ett resultat av orättvisa sociala arrangemang och processer, och mycket av den senare forskningen visar alltmer på samband mellan ojämlikhet i ett samhälle och dess hälsostatus. Det är därför viktigt att folkhälsoarbetet inte förlorar sin betydelse som övergripande socialt och politiskt instrument.

War has for all through the years adopted various guises and been performed by various actors for a wide variety of destination. But what is really a war? Why is war fought? How is war fought? By whom is war fought? Machiavelli, Clausewitz, Kaplan, Kaldor, Creveld and Krulak are just a few among others who have made valiant attempts to explain war and its nature. What did they find? This essay maps out their studies in the hope of finding some kind of continuity that can give a clearer picture of what war really is. It is important to point out; the goal is not to try to make a definition of war, but merely an attempt to find some kind of continuity. The study finds that as society develops, bridges get built and contracts are signed, everything falls apart at some point and you can never be sure that something as complex as a war to retain some form of continuity, if any – it would be the power it contains, but barely it.

Bakgrund: WHO:s checklista är ett hjälpmedel avsett för att reducera komplikationer i samband med kirurgiska ingrepp. Studier har visat att checklistan inte bara förbättrar patientsäkerheten utan också bidrar till bättre kommunikation och teamarbete. Syfte: Syftet denna studie var att undersöka vad operationssjuksköterskan anser om användningen av WHO:s checklista på operation och om de anser att den påverkar patientsäkerheten och teamarbetet. Metod: Deskriptiv enkätstudie med kvantitativ ansats. Genomförd vid ett sjukhus i mellansverige som en totalundersökning. Enkäten delades ut till 102 operationssjuksköterskor. Totala svarsfrekvensen blev 59,8% (n=61). Resultat: Visade på en bättre följsamhet av användandet av checklistan vid planerade ingrepp jämfört med det akuta. Sjuttiofem procent upplevde att checklistan förbättrade säkerheten för patienten och femtio procent instämde helt på att den även förbättrar teamarbetet. Checklistan ansågs av sjuttio procent inte heller fördröja arbetet på operationssalen. Oklarheter belystes i form av vem som ansvarar för genomförandet av checklistan då femtiofem procent upplevde att detta var oklart. Slutsats: Resultaten pekar mot att det finns en god följsamhet vad det gäller ”time out” vid planerade ingrepp och att det ofta är ”avslutet” som inte genomförs. Något som också belystes var att det inte var självklart vem som bär ansvaret för användandet av checklistan. Background: WHO's checklist is a tool intended to reduce complications associated with surgical procedures. Studies have shown that the checklist not only improves patient safety, but also contribute to better communication and teamwork. Aim: The purpose of this study was to examine theatre nurse consider about the use of WHO's checklist for surgery and if they think it affects patient safety and teamwork. Method: Descriptive survey study with quantitative data. Completed at a hospital in central Sweden as a census survey. The questionnaire was distributed to 102 theatre nurses. Overall response rate was 59.8% (n = 61). Result: Showed a better compliance of the use of the checklist in elective surgery compared to the acute. Seventy-five per cent felt that the checklist improved safety for the patient and fifty per cent agreed completely that it also improves teamwork. The checklist was considered by seventy percent do not delay work on the operating room. Uncertainties were highlighted in terms of who is responsible for execution of the checklist, then fifty-five percent felt that this was unclear. Conclusions: The results suggest that there is a good compliance in terms of "time out" in elective surgery and that it is often "sign out" that are not implemented. Another factor, which also was highlighted, was that it was not clear who is responsible for the use of the checklist.

Stroke definieras som en akut neurologisk dysfunktion av vaskulärt ursprung, och är en av de vanligaste orsakerna till död och neurologiska handikapp i världen. Den drabbade lider ofta av kvarstående funktionshinder som kan påverka hälsostatus, och dessa bör behandlas med rehabilitering. Hälsa bör därför mätas post-stroke för att utvärdera rehabiliteringen. I denna fas spelar sjukvårdspersonalen en viktig roll.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att klargöra hur tre lärare i ämnet idrott och hälsa undervisar om begreppet hälsa. Utifrån syftet skapade jag följande frågeställningar: Frågeställningar Hur väljer lärarna att strukturera sin undervisning inom begreppet hälsa? Vilken syn av begreppet hälsa förmedlar lärarna genom sin undervisning? Metod Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer med tre lärare på tre olika skolor. Lärarnas svar från intervjuerna har analyserats och tydliggjorts med hjälp av Aaron Antonvoskys teori KASAM, då underkomponenterna i KASAM är viktiga för att man ska kunna få en helhets bild av hälsa. Resultat Lärarna väljer främst att fokusera på den fysiska hälsan i sin undervisning, detta genom att använda sig av olika fysiska aktiviteter. Samtliga lärare ansåg om de hade en bred undervisning så kunde deras elever hitta någon aktivitet som de ville fortsätta med i framtiden, därigenom skapa ett livslångt intresse för hälsa. Slutsats Lärarna lägger mest fokus på att undervisa om den fysiska hälsan, främst genom olika fysiska aktiviteter. Dock antyder samtliga att alla tre delar inom hälsan är viktig, men att det är svårt att väva in dem i sin undervisning då tiden inte räcker till. Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår F-6. Vt 2012

The existential dimension has gained importance in health studies in the last decades (Moreira-Almeida & Koenig, 2006; DeMarinis, 2008). Little Swedish research exists in this area. A pilot study was conducted in a suburban Stockholm, Church of Sweden parish. Research question was: “How does the existential dimension of health, understood as the ability to create and maintain a functional meaning-makings system, affect the person’s self-rated health and quality of life?” Theoretical framework included: health research focusing the existential dimension; public health through psychology of religion; and, object-relations theory. The mixed-methods format included semi-structured interviews, and surveys: 1) on meaning-making, and 2) Swedish pilot translation of WHOQOL-SRPB (self-rated health and quality of life including spirituality, religiousness and personal beliefs). Central results showed a positive relation between the existential health dimension and: overall ratings of physical, mental, social, and environmental health (p = .008); the overall existential health dimension and mental health (p = .008); and, social health (p = .046) and, the combined health items “How do you feel?” and “How satisfied are you with your health?” (p = .001). These results find support in WHO’s health perspective, and are linked to DeMarinis’ health dimensions and Winnicott’s understanding of potential space. Health dimensions: physical, mental, social, ecological and existential, are closely interlinked. The existential dimension is important through interaction with the others, and through its function as an autonomous health dimension. The study underlines the need for – and offers a culturally-tested method and model to explore existential needs in this secularized context.

The existential dimension has gained importance in health studies in the last decades (Moreira-Almeida & Koenig, 2006; DeMarinis, 2008). Little Swedish research exists in this area. A pilot study was conducted in a suburban Stockholm, Church of Sweden parish. Research question was: “How does the existential dimension of health, understood as the ability to create and maintain a functional meaning-makings system, affect the person’s self-rated health and quality of life?” Theoretical framework included: health research focusing the existential dimension; public health through psychology of religion; and, object-relations theory. The mixed-methods format included semi-structured interviews, and surveys: 1) on meaning-making, and 2) Swedish pilot translation of WHOQOL-SRPB (self-rated health and quality of life including spirituality, religiousness and personal beliefs). Central results showed a positive relation between the existential health dimension and: overall ratings of physical, mental, social, and environmental health (p = .008); the overall existential health dimension and mental health (p = .008); and, social health (p = .046) and, the combined health items “How do you feel?” and “How satisfied are you with your health?” (p = .001). These results find support in WHO’s health perspective, and are linked to DeMarinis’ health dimensions and Winnicott’s understanding of potential space. Health dimensions: physical, mental, social, ecological and existential, are closely interlinked. The existential dimension is important through interaction with the others, and through its function as an autonomous health dimension. The study underlines the need for – and offers a culturally-tested method and model to explore existential needs in this secularized context.

Vårdrelaterade infektioner är ett globalt problem, patienter i utvecklingsländer är speciellt utsatta på grund av att många sjukhus har begränsade resurser. Därför kom idén upp att göra en studie som belyser hur sjuksköterskor hanterar handhygien med avseende att förebygga vårdrelaterade infektioner på Bulongwa Lutheran Hospital i Tanzania. Data samlades in genom en observationsstudie som varade i fyra dagar. Anteckningar från observationen skrevs ner i löpande text och analyserades genom en detaljerad innehållsanalys. I analysen växte ett antal kategorier fram, vilka resulterade i fyra övergripande teman: tvättmöjligheter, handtvätt, handskanvändning och övriga hygienaspekter. Resultatet av studien visade att sjukhusmiljön medförde vissa svårigheter för sjuksköterskorna att förhålla sig till god handhygien. Då handtvätt utfördes gjordes det med varierad noggrannhet och inträffade framförallt efter städmoment. Skyddshandskar användes vid städning och i vissa fall vid hantering av kroppsvätskor. Sjukhuset var försett med information i form av affischer för hur handhygien bör genomföras och sjuksköterskorna hyste kunskap i när tillfällen för handtvätt var aktuellt och på vilket sätt det skulle utföras. Slutsatsen som kan dras av denna studie är att bristfällig tillgänglighet av resurser troligtvis medförde en försämrad följsamhet till rekommenderade riktlinjer på Bulongwa Lutheran Hospital. Healthcare associated infections are a global issue, patients in developing countries are especially vulnerable because of many hospitals' limited resources. The purpose of this study was to highlight how nurses manage hand hygiene for preventing healthcare associated infections at Bulongwa Lutheran Hospital in Tanzania. Data were collected during a four days observational study. Notes from the observation were written in linear form and analyzed using a detailed content analysis. The analysis brought a number of categories, which in the end resulted in four themes: places for hand washing, hand washing, glove usage and other health aspects. The results showed that the hospital environment caused a few problems for the nurses to respond to good hand hygiene. When hand washing was performed, it was made with varying accuracy and occurred most frequently after cleaning. Gloves were used during cleaning and in some cases when handling body fluids. The hospital was provided with information in the form of posters showing how hand hygiene should be performed and the nurses had knowledge of the occasions when hand washing was disclosed and the manner in which it should be performed. The conclusion to be drawn from this study is the lack of availability of resources likely led to deterioration in adherence to recommended guidelines at Bulongwa Lutheran Hospital.

Den här uppsatsen var en genomgång av litteratur som publicerats mellan 2005 till mars 2008 rörande ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health) i förhållande till arbetsterapi. ICF är en klassifikation som anses vara användbar inom rehabilitering och arbetsterapi. Syftet med studien var att redogöra för den senaste vetenskapliga litteraturens beskrivningar om betydelsen och användningen av ICF inom arbetsterapi. Frågeställningarna var inriktade mot hur ICF använts inom olika områden, vilka faktorer som påverkar användningen, vilka metoder som kan utnyttjas för att öka användning samt kritik och utvecklingsmöjligheter för ICF. En systematisk litteraturstudie genomfördes med sökningar i olika databaser och 13 artiklar inkluderas efter urvalsprocessen. Artiklarna analyserades först utifrån frågeställningarna med hjälp av en mall. Under de teman som togs fram utifrån frågeställningarna identifierades ett antal skiljda kategorier där vissa teman innehöll flera kategorier och vissa teman endast en kategori. ICF kan användas i arbetsterapeutisk forskning och praxis i många olika syften bl.a. för identifiering av olika faktorer som t ex hinder eller funktionsproblem. Låg kunskapsnivå, otillräckliga resurser och ont om tid bidrog till att ICF inte används. Effektivare utbildningsmetoder och lättillgänglig information skulle således bidra till ökad användning. Ur arbetsterapeutisk synvinkel gavs både positiv och negativ kritik och till följd av detta anser många att ICF behövde utvecklas för att bättre passa arbetsterapi. Större delen av resultatet bekräftade de fynd som tidigare forskning presenterat. Slutsatsen var att mer information och utbildning var det första steget för att på sikt öka användandet av ICF i arbetsterapi.

Förlossningsvårdens processer har vanligen utvärderats med jämförelsetal samt statistik över bakgrundsfaktorer och interventioner. Utvärderingarna har använts som argument för att likna vården vid normal förlossning med den som krävs vid komplicerade förhållanden. WHO (1996) rekommenderade och kategoriserade vård vid normal förlossning. Ett instrument fanns utvecklat som använts i ett kvalitetsutvecklingsarbete för att kartlägga förlossningsvård i förhållande till WHO: s rekommendationer. Studiens syfte var att kartlägga barnmorskors dokumenterade vård enligt WHO: s rekommendationer om vård vid normal förlossning tre år efter föregående kartläggning. Studien var prospektiv och genomfördes på en medelstor svensk förlossningsavdelning. Det ovan beskrivna instrumentet användes för att granska barnmorskors dokumentation av medicinska och omvårdnadsmässiga ställningstaganden i 200 förlossningsjournaler. Resultatet består av data som beskrivs med deskriptiv statistik. Resultatet visade att barnmorskorna använde vårdinsatser inom samtliga av WHO: s kategorier och att WHO: s rekommendationer följdes delvis. Barnmorskorna gjorde riskbedömning av kvinnorna vid ankomsten till förlossningen men anpassade sedan bara delvis vården utifrån denna riskbedömning. Medicinska interventioner exempelvis CTG, farmakologisk smärtlindring och oxytocinstimulering var ofta dokumenterade trots att de flesta kvinnorna bedömts som lågrisk vid ankomst. Basal övervakning av kvinnans fysiska välbefinnande exempelvis puls, blodtryck och temp dokumenterades sporadiskt och omvårdnadsmässiga variabler som exempelvis stöd var bara dokumenterat i enstaka journaler. Jämfört med de tidigare mätningarna och i förhållande till WHO: s rekommendationer har ett antal variabler fortsatt att utvecklas i positiv riktning och några har återgått efter att ha förändrats under kvalitetsutvecklingsarbetet. Några variabler har försämrats efter att kvalitetsutvecklingsarbetet avslutades. Childbirth and the delivery process have traditionally been evaluated using descriptive statistics to describe background factors and interventions. These evaluations have been used as an argument to liken care in normal birth with the care necessary for women with complications related to pregnancy and childbirth. WHO (1996) classified the practices common in the conduct of normal childbirth in to four categories. An audit instrument intended to measure midwifery care in relation to these four categories was found. The instrument had been used within a quality improvement program. The aim of the study was to describe documented intrapartal care in relation to WHO recommendations for care in normal birth, three years subsequent to the last auditing. The design was prospective and descriptive and the study was conducted in a middle sized Swed-ish maternity unit. The instrument was used to study midwifes´ documented care in 200 delivery records. The results of the study showed that the midwives uses care and interventions from WHO´s four categories and that the recommendations from WHO were only partly adhered to. Midwives conducted risk assessments of the women on admission to the mater-nity unit, but they did not adjust the care to the result of the risk assessments. Medical interventions such as electronic fetal monitoring, use of pharmacological pain relief and oxytocin augmentation were frequently documented in spite of the fact that 82 % of the women were considered lowrisk. Physiological items such as pulse, blood-pressure and temperature were sparingly documented and caring variables for example support were scantily documented. Comparisons with previos audits and the relation to WHO´s recom-mendations shows that some variables developed positively, some changed during the quality improvement program and has now reverted to the state previous from the program. Some of the variables deteriorated.

The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire. An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance. The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed. Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård. Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät. Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse. Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.

The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire. An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance. The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed. Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård. Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät. Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse. Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.