Search

I denna uppsats presenteras en jämförande studie av tre gators rumsliga begriplighet (intelligibility). Studieobjekten är Trollebergsvägen, Karl XI-gatan och Öresundsvägen i Lund. Öresundsvägen är föremål för exploatering under kommande år. Här kommer det att skapas en mängd olika byggnader där olika grupper i samhället kan bosätta sig och leva. En rad nya företag kommer att etablera sig. I uppsatsen används det kvantitativa verktyget Space syntax tillsammans med kvalitativa fallstudier för att mäta den rumsliga orienteringsförmågan på dessa gator. Bill Hillier har funnit ett samband mellan integration och connectivity som han menar påverkar begripligheten av en viss rumslig struktur för människan. Han har kallat korrelationen för intelligibility- rumslig begriplighet. I uppsatsen jämförs Space syntax analyser med fallstudier för att utröna om Hilliers teori stämmer och för att därmed försöka bidra till utvecklingen av verktyg för att mäta rumslig navigering i urbana miljöer. Resultat är att använda båda analysmetoderna tillsammans vid mätningen av intelligibility. In this paper we introduce a comparative study on three streets’ intelligibility. The study objects are Trollebergsvägen, Karl XI gata and Öresundsvägen in Lund, Sweden. Öresundsvägen is under negotiation for development in coming years. Here, there will be a variety of building structures allowing mixed social groups to live side by side and also businesses established close to the inhabitants. We have used the quantitative method Space syntax and the qualitative data of case studies to measure the intelligibility of these streets. Since Bill Hillier has found a correlation between integration and connectivity to affect the intelligibility that local and global streets produce, we will compare Space syntax analysis with the qualitative case studies in order to investigate and evaluate Hillier’s claims. In doing so we do two Space syntax analysis of integration and connectivity of the city with tables showing values for the streets. Results of this study shows that these two types of analysis would give a better understanding of intelligibility when are used.

Opaltorget pekades redan i forskningsrapporten Lokala torg från 2004 ut som en plats i stort behov av förändring. Processen, som sedan pågått från att ett behov av en ny detaljplan identifierades till att ett planförslag slutligen presenterades på samråd under november och december 2009, har varit långdragen och komplicerad. Många av aktörerna som varit engagerade i planarbetet har deltagit redan under ett tidigt skede, medan ett par involverades först efter det att arkitektfirman BIG tagit fram ett gestaltningsförslag och det hunnit bearbetas. Synpunkterna som aktörerna hade på gestaltningen har i mitt arbete jämförts med Jan Gehls, Gordon Cullens och Kevin Lynchs principer för gestaltning och rumslig organisation, för att se om aktörernas förslag och synpunkter kunde härledas till en gemensam grund eller princip. Dessa tre teoretiker fokuserar på gestaltning av stadsrummet och inte så mycket på gestaltningen av själva byggnaderna, vilket gjorde att arbetets tyngdpunkt lades på utformningen av de offentliga platserna. Gehl, Cullen och Lynch har dock angripit planeringsfrågorna olika. Gehl har definierat de principer som är mest optimala att använda för att skapa en vital utomhusmiljö, det vill säga liv mellan husen. Cullen har tagit fram koncept som enligt honom bör användas för att dramatisera upplevelsen av stadslandskapet, samt för att skapa klarhet. Lynch beskriver hur staden och dess byggstenar bör samordnas för att skapa tydlighet, logik och läsbarhet. Utifrån jämförelsen drog jag slutsatsen att det till en viss del är möjligt att härleda de olika aktörernas bidrag till en gemensam grund, men att synpunkterna är så sammanvävda och komplexa på grund av kända och okända bakomliggande motiv att det är svårt att med ett begrepp eller en princip ge en fullständig bild av det som skapat det slutgiltiga förslaget. Dialogen som fördes mellan aktörerna analyserades i relation till det slutgiltiga planförslaget, för att undersöka dialogformens betydelse samt hur den påverkar vilka synpunkter som kommer till uttryck i resultatet. Genom att granska planprocessens viktigaste etapper och dialogen som fördes under tiden fick jag se exempel på hur konflikter kan uppstå då aktörer integreras sent i processen, i synnerhet då en plan redan tagits fram. Sådana konflikter kan dessutom ofta bidra till förlängt planarbete, framförallt då det gäller grundläggande ekonomiska eller funktionella frågor. Det är därför oerhört viktigt att alla planprocessens parter är med från start. Dialogen kunde alltså ha förts på annat sätt, och planförslaget hade därmed kunnat få en annan utformning. Vilket resultat en annan dialogform skulle ha kunnat ge kan jag bara spekulera kring. De nya inslagen hade kanske inte fått en lika djärv och storskaligt spekulativ utformning. Miljön hade kanske då kunnat anses trygg och mänsklig och samtidigt haft ett nytt identitetsskapande formspråk.

This work attempts an answer to two questions. Firstly, is it possible to experience meaning when everything is transient? And secondly, in what way is objectivity possible when it comes to such phenomena as existential meaning? The questions originate from our insideperspective, and it is from what we have experienced ourselves that we try to make intelligible existential meaning. We are to a great extent part of the context in which we live. Our ability to contemplate our situation and our own contemplation is taking place in interplay with others. To make room for the small things meaningful in life, the expression existential meaning is used. In this expression both the meaningless and the meaningful are included, since both are needed for our understanding of meaning. Without the Other and that which is different, the individual person’s formation of existential meaning becomes just more of the same, it becomes an enclosure in the present. The encounter with the Other makes room for that which is different to break through. Objectivity is possible when it comes to existential meaning, if one views objectivity as a process between people. It is performed in conversation. Those who converse, refer to their bodily experiences of the Time that remains and help each other, using language as the tool, to formulate their experiences. They compare each others’ manifestations of existential meaning, and with the help of language they go further in the formation of what is meaningless and meaningful. Their conversations imply a normative presupposition that they can justify the claims that they make. Because it is actually not possible to make intelligible existential meaning in words other than by doing it as a mix of descriptions of that which is manifesting itself and linguistic rewritings in the form of stories. This expression of objectivity has a normative aspect, namely in relation to the possibility that we can be wrong. Therefore, we need each other in the act of judging, and together we are guided by the fact that it later on can emerge things that show that our judgment has not been fully correct.