Search

Inom Svärtaåprojektet (2009 - 2012) genomfördes ett mätprogram med vattenkemi- och flödesanalyser för att utvärdera effekten av jordbruksrelaterade vattenskyddsåtgärder som utfördes inom ramen för projektet. Mätprogrammet omfattar synoptiska mätningar i vattendrag och sjöar och täta mätningar i tre s.k. fokusområden: Kattgalgebäcken, Husbybäcken och Ånstabäcken. Data från mätprogrammet har analyserats och jämförts med andra data från Svärtaåns avrinningsområde som fanns tillgänglig via Jordbruksverket, SLU, SMHI och Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund. De synoptiska mätningarna i vattendrag visade en positiv korrelation mellan andelen åkermark uppströms mätpunkten och uppmätt halt kväve (N) och fosfor (P). Sambandet var tydligast för P. För de två år som mätningar pågick i fokusområdena syntes en högre årsmedelkoncentration av P, högre avrinning och därmed också en större transport av P år 2012 jämfört med år 2011. Samma mönster var det i provpunkter i området som ingår i den samordnade recipientkontrollen (SRK) men jämfört med tidigare år var åren 2011 och 2012 nära de normala. Hittills går det inte att, med hjälp av data från mätprogrammet i fokusområden, uttala sig om huruvida åtgärderna för att minska näringsläckaget från åkermarken har haft effekt på vattenkvaliteten. Detta då mätningarna av vattenkemi och avrinning pågick samtidigt som implementeringen av åtgärder. För att ändå försöka uppskatta de implementerade åtgärdernas samlade effekt på sikt gjordes en scenariomodellering med källfördelningsmodellen FyrisNP. Scenariomodelleringen visade på en reduktion av P-läckaget från jordbruksmark med mellan 9 % och knappt 25 % i fokusområdena, efter införande av samtliga åtgärder. Motsvarande modellresultat för den totala belastningen från all mark i hela Svärtaåns avrinningsområde skattades till knappt 2 % P-reduktionseffekt. Att effekten blev så liten beror på att jordbruksmarken utgör en relativt liten del av avrinningsområdet (drygt 20 %). Det underlag som finns, för att göra bedömningar om effekten av många av de åtgärder som utförts inom projektet, var dessutom litet vilket påverkar tillförlitligheten i modellresultaten. Åtgärder kan också ha utförts utan att vetskap om detta funnits inom projektet. En källfördelningsmodellering visade också att jordbruksmarken bidrar med drygt 60% av nettobelastningen av fosfor i Svärtaåns avrinningsområde och att mer än hälften av denna belastning är antropogen. För fortsatt åtgärdsarbete i området föreslås att mätningarna i fokusområdena fortgår för att möjliggöra detektion av förändringar i vattenkvalitet av de redan genomförda åtgärderna. Dessutom bör ett antal synoptiska provpunkter som representerar likartad markanvändning som i fokusområdena behållas som referensområden. Vid införande av ytterligare åtgärder eller mer areal med samma åtgärd föreslås ett nytt angreppssätt där endast en åtgärd per delavrinningsområde genomförs för att möjliggöra uppföljning av effekterna av enskilda åtgärder.

Typområden på jordbruksmark är ett mätprogram som undersöker förluster av kväve och fosfor från åkermark via vattendragen i ett antal små jordbruksdominerade avrinningsområden i olika delar av landet. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2008/2009. Under året har mätningar av kväve och fosfor pågått i 21 typområden. I rapporten redovisas för varje typområde bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden. För två typområden redovisas även resultat från s.k. synoptiska provtagningar. Provtagning har då skett på ett flertal platser uppströms ordinarie provpunkt, för att öka kännedomen om olika delavrinningsområdens inverkan på vattenkvaliteten i vattendraget. Under det agrohydrologiska året 2008/2009 var årsnederbörden större än normalt i de flesta typområden. I samtliga områden var augusti den nederbördsrikaste månaden och april var den torraste månaden. I vissa områden resulterade riklig årsnederbörd i stor årsavrinning, men i de flesta områden var årsavrinningen lägre än långtidsmedel. Det beror troligen på att så mycket av nederbörden föll i augusti; en månad med hög evaporation och transpiration. I de flesta typområden var avrinningen störst i november och december. Lägre kvävehalter än medel i kombination med måttlig avrinning gjorde att kvävetransporterna var betydligt mindre än medel i de flesta typområden. Endast i två typområden i södra Sverige (I28 och O17), samt i Västerbotten (AC1), var årstransporterna av kväve större än medel, till följd av större årsavrinning än normalt. De flödesvägda årsmedelhalterna av fosfor var bland de lägsta sedan undersökningarna startade i flera typområden i södra Sverige, vilket i kombination med måttlig avrinning orsakade ovanligt små fosfortransporter. Fosfortransporten var dock större än långtidsmedel i områden med relativt stor årsavrinning (I28 på Gotland, O17 i Västra Götaland, U8 i Västmanland, samt AC1 i Västerbotten).

Under 15 år har två avrinningsområden (T9 och T10) i Örebro län undersökts inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark. Kontinuerliga mätningar av vattenflödet samt halter av kväve och fosfor har möjliggjort beräkningar av årliga näringsämnestransporter i områdenas bäckar. Undersökningarna upphörde i december år 2008. Syftet med denna rapport har varit att sammanställa och utvärdera data från hela undersökningsperioden. I båda områden dominerades åkermarken av vårsådd spannmål. I T9 utgjorde även energiskogsodlingar en stor andel av den odlade marken. Långtidsmedel för årsmedeltransporten av kväve var störst i T10 (4 680 kg/km2), med kväverika mulljordar som dominerande jordart. I detta område har både avrinning och kvävehalter legat på högre nivåer under de senaste 6 åren jämfört med tidigare år. De högre kvävehalterna under senare år kan ha ett samband med att vatten har börjat pumpats ut under en större del av året än tidigare, vilket kan ha medfört förändrade fuktighetsförhållanden, och därmed en ökad kvävemineralisering i marken. Långtidsmedel för de årliga fosfortransporterna var däremot högre i T9 (85 kg/km2) än i T10 (27 kg/km2). De höga fosforförlusterna kan ha orsakats av att T9 domineras av lerjordar, där fosfor till stor del transporteras bort från åkermarken i partikulärt bunden form, det vill säga fosfor bunden till bland annat ler-partiklar. I trendtest med flödesnormaliserade transporter kunde inga signifikanta förändringar med tiden säkerställas för något av områdena, varken i avrinning, fosfor- eller kvävetransporter.

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2007/2008. Under året har mätningar pågått i 23 typområden, varav 8 områden (så kallade intensivtypområden) undersöks inom en nationell del av programmet med SLU som ansvarig utförare. För 13 typområden ansvarar länsstyrelser för undersökningarna medan två typområden undersöks av kommuner. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje typområde, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning samt gödsling till vårkorn och höstvete redovisas för nationellt undersökta typområden och jämförs också med produktionsområden enligt SCB. Under det agrohydrologiska året 2007/2008 var både årsnederbörden och årsavrinningen större än normalt i tio av typområdena, varav de flesta belägna i södra Sverige. I flera områden i Götaland och Svealand var dock årsavrinningen lägre än medel, trots normal nederbörd. I södra Sverige var juli den nederbördsrikaste månaden, vilket medförde att avrinningen var störst under denna månad. Östra Sverige var däremot torrt under sommaren, vilket resulterade i ringa avrinning under den perioden. Där var avrinningen högst under december och januari. I de flesta typområden var både årsmedelhalter och årstransporter av kväve lägre än långtidsmedel för 1996-2006. Årsmedelhalterna av fosfor låg nära eller strax under långtidsmedel. I nio områden var dock den totala fosfortransporten under året högre än långtidsmedel på grund av högre årsavrinning än normalt i dessa områden. I vissa områden belägna i östra delen av landet var däremot fosfortransporten betydligt lägre än långtidsmedel, till följd av låg avrinning. I jämförelse med produktionsområdena kan generellt sägas att odlingen tycks vara mer intensiv i de nationellt undersökta typområdena. Andelen spannmål och potatis var högre i flera intensivtypområden än i motsvarande produktionsområde, medan andelen vall var lägre. Generellt sett gödslas det mindre med stallgödsel och mer med handelsgödsel i typområdena än i produktionsområdena, vilket troligtvis har att göra med en betydligt lägre djurtäthet. När det gäller skördarna av vårkorn och höstvete fanns inga markanta skillnader eller generella mönster i jämförelserna mellan typområde och produktionsområde.

Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark har tre små jordbruksdominerade avrinningsområden i Östergötland undersökts för sambandet mellan odling och växtnäringsförluster till vatten. Undersökningarna startade 1988 i samtliga tre typområden. Lantbrukarna i typområdena har intervjuats om odlingen på sina fält för ett antal år och utflödet av näringsämnen har mätts i bäcken. Typområdena ligger i Götalands norra slättbygder utgör exempel på hur jordbruket bedrivs i denna region. Typområdena är mer inriktade mot spannmålsproduktion än genomsnittet för regionen. Förlusterna av kväve varierade mellan 530 och 1620 kg/km2. Störst var de i typområde E21 med lättlera som dominerande jordart och minst i typområde E24 där styv lera är den dominerande jordarten. Förlusterna av fosfor var däremot störst (39.3 kg/km2) i typområde E24 och minst (12.4 kg/km2) i E21. I undersökningsperioden (1988-2007) har endast mindre förändringar i odlingen skett. I flödesnormaliserade transporter av kväve och fosfor kunde signifikant trend inte fastställas för något av typområdena.

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrin-ningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndig-het. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2006/2007. Under året har mätningar pågått i 23 typområden, varav 8 områden undersöks inom en nationell del av programmet med SLU som ansvarig utförare. För 13 typområden ansvarar länsstyrelser för undersökningarna medan två typområden undersöks av kommuner. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje typområde, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden. Årsnederbörden var större än den normala för alla typområden och likaså årsavrinning förutom i fyra typområden. Sommaren var torr men i andra hälften av augusti var nederbördsmängden stor. Trots detta var avrinningen ringa i de flesta typområden, men i några blev avrinningen kraftig. Avrinningen fortgick under hela hösten och förvintern som var nederbördsrik. December och januari var månader med stor avrinning i de flesta typområden. Under februari föll nederbörden mestadels som snö, vilket medförde något lägre flöden i de flesta typområdena. Våren kom redan i mars, men gav inte upphov till någon stör-re vårflod i flertalet typområden. Årsmedelhalter av totalkväve och totalfosfor var både lägre och högre än respektive typområdes medel för 1996-2005. Då avrinningen var högre än normalt i de flesta typområden blev även transporterna större än medel för flertalet typområden.

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2005/2006. Under året har mätningar pågått i 23 typområden, varav 8 områden undersöks inom en nationell del av programmet med SLU som ansvarig utförare. För 13 typområden ansvarar länsstyrelser för undersökningarna medan två typområden undersöks av kommuner. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje typområde medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden. Årsnederbörd och årsavrinning var för de flesta typområden nära eller under den normala. Hösten 2005 var varmare än normalt och nederbörden var låg. Efter sommarens lågflöde ökade avrinningen i många typområden först i november. Vintermånaderna januari till mars karakteriserades av snö och kall väderlek och därmed liten avrinning. Sista dagarna i mars kom våren i de södra delarna av landet och gav i början av april mycket höga flöden i bäckarna i de flesta typområden. Regn i april förlängde perioden med hög avrinning och som genomsnitt kom en tredjedel av årsavrinningen i denna månad. Årsmedelhalter av både totalkväve och totalfosfor var både lägre och högre än respektive typområdes långtidsmedelvärde. Transporterna blev mindre än medel för flertalet typområden.

I Västra Götalands län har tre små jordbruksdominerade avrinningsområden, s.k. typområden, undersökts inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark för sambandet mellan odling och växtnäringsförluster till vatten. Undersökningarna har pågått sedan 1988 i två av typområdena och sedan 1993 i det tredje. Utflödet av näringsämnen har mätts kontinuerligt i bäcken och intervjuer med lantbrukarna om odlingen på fälten har skett med olika tidsintervaller. Typområdena är lokaliserade i slättbygden men odlingsinriktningen varierade mellan typområdena. Grödfördelningen i typområde O14 var likartad den för regionen, med måttlig andel vall och lika fördelning mellan vårspannmål och höstspannmål. Även stallgödseltillförsel, gödsling och skördar var i samma nivåer som för regionen. I typområde O17 på gränsen till skogsbygden, var andelen vall och vårspannmål högre. Gödsling och skördar var generellt lägre än för regionen. Typområde O18 karakteriserades av odling av spannmål, främst höstspannmål. Vall odlades nästan inte alls. Typområdet hade de största skördarna och de högsta gödslingsnivåerna av både kväve och fosfor. Tillförseln av stallgödsel var däremot liten. Förlusterna av kväve varierade mellan 1000 och 2200 kg/km2, störst var de i typområde O18 med lerjord och intensiv spannmålsodling. Minst var de i typområde O17 där andelen åkermark är mindre och odlingen bedrivs mer extensivt. Förlusterna av fosfor, som varierade mellan 19 och 91 kg/km2, var även de störst för O18 och minst för O17. Grödfördelningen i regionen förändrades måttligt i undersökningsperioden. Andelen träda ökade 1995 och från 2001, då miljöersättning för minskat kväveläckage kunde fås, ökade odlingen av fånggröda. I typområdena odlades fånggröda på 19-25 % av arealen i typområden vid den senaste odlingsinventeringen (2006). Andelen vall minskade i typområde O14, medan den i O17 var högre 2006 jämfört med 1999. Även stallgödseltillförseln minskade i O17. För typområde O17 var det även en signifikant nedåtgående trend för totalkväve, men däremot inte för totalfosfor. De två andra typområdena hade ingen trend för vare sig totalkväve eller totalfosfor.

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2004/2005. Under året har mätningar pågått i 22 typområden, varav 8 områden undersöks inom en nationell del av programmet med SLU som ansvarig utförare. I övriga typområden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje typområde medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden. Avrinningen blev över eller nära långtidsmedel för de flesta typområden. Juli månad hade hög avrinning i flera typområden. Trots perioder med kallt väder och snö under vintern blev medeltemperaturen i främst december och januari högre än normalt. Växlingarna under vinterhalvåret mellan milt och kallt väder bör ha gynnat mineraliseringen av organiskt bundet kväve i marken. Kvävehalterna var trots detta lägre än långtidsmedel för hälften av typområdena medan de var högre för två typområden. En orsak till lägre halter än långtidsmedel kan vara att avrinningen var hög och därmed utspädningen, en annan kan vara att åtgärder inom jordbruket för att minska utlakningen av kväve har haft effekt. Vid typområdenas utloppspunkter blev totaltransporterna av kväve större än långtidsmedel för hälften av typområdena och mindre än långtidsmedel för den andra hälften. Fosforhalterna liksom fosfortransporterna var för en del områden lägre än långtidsmedel medan de var högre för andra. Typområden med högre avrinning än långtidsmedel hade också större transporter av fosfor än långtidsmedel. Störst var transporterna (100 kg/km2) i två typområden där mellanlera eller styv lera är dominerande jordart på åkermarken.

Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark har sju små jordbruksdominerade avrinningsområden (s.k. typområden) i Skåne undersökts för sambandet mellan odling och växtnäringsförluster till vatten. Undersökningarna startade 1984 och framåt beroende på typområde. Sammanlagt har typområdena undersökts i mellan 8 och 20 år. Lantbrukarna i typområdena intervjuades för flertalet år om odlingen på sina fält och utflödet av näringsämnen mättes i bäcken. Typområdena utgör exempel på hur jordbruket bedrivs i Skånes slättbygd och mellanbygd men inte i skogsbygden. Mellan typområdena varierade odlingsinriktningen men över tiden förändrades den i stort som övrig jordbruksmark i slättbygd och mellanbygd. Odlingen av höstoljeväxter minskade mellan 1990 och 2003, andelen träda ökade från 1995 och fånggröda i spannmål ökade mellan 2000 och 2003. Gödslingen med kväve till vårkorn var oförändrad medan den möjligen ökade för höstvete. Detsamma gällde skördarna. Andel stallgödslad areal minskade i några typområden medan den i stort var oförändrad för slättbygd och mellanbygd. Givorna av fosfor minskade för tre av sex typområden. Typområdenas förluster av kväve genom bäcken varierade mellan 2200 och 3800 kg/km2. Minst var de i ett typområde med hög lerhalt i jordarterna, lite djur och odling av spannmål och sockerbetor. I området med störst förluster var lerhalten lägre, djurtätheten måttlig och odlingen något mer inriktad mot foderproduktion. Även förlusterna av fosfor var störst (56 kg/km2) i detta typområde. Minst (6 kg/km2) var de i ett typområde med sandjordar. De skattade nettoarealförlusterna från åkermark varierade mellan 23 och 48 kg/ha för kväve och mellan 0,2 och 0,6 kg/ha för fosfor. I fem av sex typområden minskade förlusterna signifikant av totalfosfor och/eller fosfatfosfor i undersökningsperioden. För kväve minskade förlusterna för två, ökade för ett och var oförändrade för tre typområden. Det sjunde typområdet hade en trend i avrinningen och kunde därför inte bedömas för förändringar i ämnestransporter med den använda metoden.

Inom programmet Typområden på jordbruksmark bedrivs mätningar i ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden. Ett av syftena är att undersöka jordbrukets påverkan på vattenkvaliteten genom att mäta växtnäringsförlusterna i både yt- och grundvatten och inventera lantbrukarnas odlingsåtgärder regelbundet. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I följande rapport redovisas resultat från programmet för det agrohydrologiska året 2003/2004. Under året har mätningar pågått i ett 20-tal typområden, varav åtta områden undersökts inom ramen för den nationella miljöövervakningen med SLU som anvarig utförare. I övriga typområden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årshalter, transporter och avrinning för varje typområde medan klimat redovisas översiktigt för olika delar av Sverige. Den låga nederbörden hösten 2003 gav upphov till både låga markvattenhalter och grundvattennivåer, och gjorde också att flödena i flertalet bäckar blev låga. Avrinningen kom inte igång förrän i slutet av året, men i samband med det uppmättes årets högsta halter av främst kväve i vissa typområden. Temperaturen under året och nederbördens fördelning har stor betydelse för variationen av utlakning av framförallt kväve. Den varma hösten skapade gynnsamma förhållanden för kvävemineralisering, men den låga avrinningen gav inte upphov till någon betydande utlakning. Koncentrationen av fosfor i utloppet från avrinningsområdena beror däremot mera på jordarten i området, än på t.ex. andel åkermark eller temperatur, och en lika tydlig geografisk skillnad i fosforutlakningen kunde inte ses som för kväve. Endast för ett fåtal typområden uppmättes högre halter av kväve och fosfor än medel för mätperioden. Den låga avrinningen i kombination med låga halter för flertalet typområden gjorde att även transporterna blev måttliga, både för kväve och fosfor. Merparten av transporten av kväve och fosfor från typområdena utgjordes av utlakning från åkermark. Fosfor påverkades däremot till större del än kväve av andra näringskällor, t.ex. enskilda avlopp.

Nitrogen (N) leaching from arable land to the aquatic environment is considered a serious problem. Small agricultural monitoring catchments in Sweden were used for the application and testing of model-based methods for quantification of N leaching from arable fields, and for analysis of measured data. The physically-based modelling system SOILNDB was used in two different approaches for quantification of N leaching; by direct simulations using monitored field data and by producing field N leaching coefficients (field-NLCs) on the basis of agricultural statistics, etc. The field-NLCs were then used to calculate N losses from the fields. Measured N loads at the stream outlets varied widely between the 27 catchments, from 2 to 41 kg ha-1 yr-1. They were correlated to climate, soil texture, proportion of arable land and crops grown in the catchments. Significant downward trends in N loads were revealed for seven catchments. In one monitoring catchment, direct simulations for individual fields resulted in a mean N leaching for the fields of 44 kg ha-1 yr-1, whereas measured N load in the stream was 40 kg ha-1 yr-1. The difference could be attributed to dilution by water from non-agricultural land with typically lower N concentration. Calculation of field N leaching using field-NLCs for nine monitoring catchments also showed a satisfactory agreement with measurements in the streams when contributions from other sources and uncertainties in groundwater flows were considered. The two applications also showed that N leaching varied greatly between individual fields. The potential effects of several counter-measures to reduce N leaching were estimated (using field-NLCs) to be between 34 and 54% for the nine individual monitoring catchments. The measures comprised changes in crop combinations (crop and following crop), application time of manure and adjusted mineral fertilizer dose, and introduction of catch crop. The potential to reduce N leaching was also estimated for a medium-sized catchment. This reduction was relatively low (21%), partly due to the restricted possibility of introducing catch crops into the crop rotations. In water quality management planning, methods for quantification of N leaching from arable land should cover these large spatial variations in N leaching so that areas with a large impact on the recipient can be identified and the most effective combinations of measures to reduce N leaching can be determined.

Inom ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden bedrivs mätningar för att undersöka jordbrukets påverkan på vattenkvaliteten. Växtnäringsförluster mäts i både yt- och grundvatten och lantbrukarnas odlingsåtgärder inventeras årligen. Programmet, Typområden på Jordbruksmark, ingår i den svenska miljöövervakningen med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. Under det agrohydrologiska året 2002/2003 har mätningar pågått i ett 20-tal områden, varav 8 områden undersöks inom ramen för den nationella miljöövervakningen med SLU som ansvarig utförare. I övriga områden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. I följande rapport redovisas resultat från programmet för det agrohydrologiska året 1 juli 2002 till 30 juni 2003. Flödesvägda årshalter, transporter och avrinning redovisas för varje område medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. En kort genomgång görs även av odlingen i ett antal typområden. Året 2002/2003 kännetecknas av låg nederbörd och en varm höst och vår. Skillnaderna i nederbördsmönster mellan södra och mellersta Sverige är tydligt med en hel del nederbörd i södra Sverige under hösten medan främst våren blev nederbördsrik i de mellersta delarna av landet. Nederbörden för 2002/2003 understeg i de flesta typområdena normalnederbörden. Detta bidrog till att avrinningen blev låg och understeg långtidsmedel för merparten av områdena. I produktionsområdet Götalands skogsbygder föll den största mängden nederbörd och avrinningen var också som högst här. Tidig snö föll i oktober i vissa områden, men låg markvattenhalt och låga grundvattennivåer gjorde att avrinningen blev liten. Även under våren föll en hel del nederbörd och i samband med det ökade även avrinningen. Halterna av både kväve och fosfor var måttliga och i kombination med en låg avrinning blev transporten för de flesta områdena under långtidsmedel. En torr och varm höst 2002 skapade gynnsamma förhållanden för skörd och höstsådd. En stor areal höstsåddes också, men etableringen blev dålig vilket gjorde att en hel del höstgrödor utvintrade och fick sås om på våren.

I det regionala miljöövervakningsprogrammet "Typområden på jordbruksmark" undersöks för närvarande 28 stycken små jordbruksdominerade avrinningsområden. Syftet är att följa odlingens inverkan på vattenkvalitén i avrinnande vatten till bäck eller å. I denna sammanställning redovisas resultat från det agrohydrologiska året 2001/2002, bl a flödesvägda halter, transporter, klimat och hur odlingsförutsättningarna har varit. Åkermarkens nettoarealförlust (utlakning till rotzonen minus retentionsförluster och förluster till djupare grundvatten) har inte skattats i årets rapport. Detta innebär att det är den totala transporten som redovisas och i den ingår inte bara läckage från åkermark utan även t ex förluster från punktkällor. Hösten 2001 och vintern 2001/2002 var mild och på många håll nederbördsrik. Den rikliga nederbörden ledde till stora oskördade arealer hösten 2001 och även till att den höstsådda arealen blev liten. Trots riklig nederbörd blev avrinningen för områdena i Svealand måttlig. Halterna av kväve för typområdena i Svealand var däremot medel till över medel för perioden medan halterna av fosfor var i nivå med tidigare år. Den högre avrinningen som förekom i områdena i Skåne, Blekinge och Hallands län gav däremot inte upphov till några höga halter i jämförelse med långtidsmedel, varken av kväve eller fosfor. Däremot gjorde en hög avrinning att transporterna blev relativt höga och medel för produktionsområdena Götalands slätt- och mellanbygder översteg långtidsmedel betydligt för både kväve och fosfor. I januari 2002 förändrades programmet typområden på jordbruksmark i och med att åtta områden överfördes till ett nationellt, så kallat intensivprogram. Detta innebär bl a att vattenprover tas med tätare intervall i områdena och både i ytoch grundvatten. Som en kvalitetskontroll av analyser gjordes en jämförelse med laboratoriet på avdelningen för vattenvårdslära och två andra laboratorier som användes för två områden. Resultaten pekar på en del skillnader mellan laboratorierna t ex i metoden för analys av suspenderat material. För de laboratorier som analyserar recipientvatten från jordbruksmark skulle analys av suspenderat material, förfiltrering för fosfatanalys och bestämningen av fosfor behöva interkalibreras.

En koefficientmetod för beräkning av kväveutlakning från åkermarkens rotzon har utvecklats med syfte att miljökvalitetsmålet "Ingen övergödning" skall kunna följas upp avseende jordbrukets påverkan på vattnets kvalitet. Koefficientmetoden är en vidareutveckling av en beräkningsmetod för normalutlakning från svensk åkermark där resultaten bl a redovisas till internationella kommissioner. Med det processbaserade simuleringsverktyget SOILNDB beräknades med officiell jordbruksstatistik som grund och med tidsserier av klimatdata, ett stort antal utlakningskoefficienter för olika kombinationer av klimat, jordart, grödföljder och gödslingsformer. De tidsberoende effekterna av väderleken försvinner med metoden och koefficienterna beskriver därmed odlingens inverkan på utlakningen på en specifik plats. Utlakningskoefficienterna applicerades på s k Typområden på jordbruksmark (nio st) vilka ingår i det svenska miljöövervakningsprogrammet. Typområdena är små jordbruksdominerade avrinningsområden där vattenkvalitet i avrinnande vatten undersöks. Med information om odlingen på skiftesnivå i typområdena, kunde varje skifte i de ingående områdena tilldelas en utlakningskoefficient. Utlakningen från de olika skiftena vägdes sedan samman för respektive typområde och jämfördes med medelvärden av uppmätta transporter i bäckarna från typområdena. Överensstämmelsen mellan utlakningsberäkningar med koefficientmetoden och mätningar i typområdena var god med hänsyn tagen till retention mellan åkermarkens rotzon och bäck. Ett antal tänkbara åtgärder för att minska kväveutlakningen inom odlingen i typområdena beräknades även med utlakningskoefficienterna för ett specifikt år. Villkoret vid beräkningarna var att produktionen och stallgödselanvändningen skulle vara oförändrad i respektive typområde. Åtgärderna innefattade ändrade stallgödselspridningstidpunkter, ändrad växtföljd vid vall- och trädesbrott, odling av fånggröda samt odling av vårspannmål med fånggröda istället för höstspannmål. Det senare alternativet krävde att arealen vårspannmål ökades på bekostnad av arealen träda. Då åtgärderna beräknades för typområden med olika odlingsinriktning varierade också genomslagskraften för de olika åtgärderna. Maximal utlakningsreducering skulle enligt beräkningarna bli mellan 34 och 54 % för de olika typområdena om åtgärderna kunde genomföras på all tänkbar areal och med bästa möjliga effekt. Våtmarker som en ytterligare åtgärd för att reducera kvävetransporten från jordbruksområden utgjorde även en del i projektet. I varje typområde gjordes en inventering i fält av hur stor areal våtmark som skulle kunna tänkas anläggas inom ramen för nuvarande miljöstöd samt hur stor areal som ytterligare skulle vara tekniskt möjligt att anlägga. För varje typområde redovisades även skattningar av våtmarkernas reducerande förmåga utifrån erfarenheter i befintliga våtmarker. Åtgärder inom odlingen kompletterat med våtmarker skulle kunna ge en maximal reducering i kväveutlakning i typområdena på mellan 40 och 68%.

Målsättningen med undersökningarna är att inom valda jordbruksområden kontrollera odlingsåtgärdernas inverkan på kvaliteten hos yt- och grundvatten. Projektet startade 1972 med ett första observationsfält och 1975 tog PMK (Programmet för övervakning av miljökvalitet) över, varvid målsättningen enligt ovan formulerades. Då fanns 7 fält och fler kom att anläggas, så att de flesta av dagens 16 stationer var i bruk redan 1977. Från och med 1989 ingår observationsfälten som ett delprogram inom den nationella miljöövervakningen. I denna rapport redovisas i första hand resultaten för det agrohydrologiska året (juli-juni) 1995/96, men även långtidsutvecklingen återfinns i tabell- och figurform. Avrinning, halter och transporter av kväve och fosfor liksom grundvattentryck och nitratkvävehalter kommenteras medan övriga resultat endast redovisas i tabeller och figurer. Tabellerna omfattar i huvudsak perioden 1977/96 medan figurerna visar hela den period fälten observerats. I ett appendix visas i diagramform årets enskilda analysvärden från varje fält.

Målsättningen med undersökningarna är att inom valda jordbruksområden kontrollera odlingsåtgärdernas inverkan på kvaliteten hos yt- och grundvatten. Projektet startade 1972 med ett första observationsfält och 1975 tog PMK (Programmet för övervakning av miljökvalitet) över, varvid målsättningen enligt ovan formulerades. Då fanns 7 fält och fler kom att anläggas, så att de flesta av dagens 16 stationer var i bruk redan 1977. Från och med 1989 ingår observationsfälten som ett delprogram inom den nationella miljöövervakningen. I denna rapport redovisas i första hand resultaten för det agrohydrologiska året (juli-juni) 1994/95, men även långtidsutvecklingen återfinns i tabell- och figurform. Avrinning, halter och transporter av kväve och fosfor liksom grundvattentryck och nitratkvävehalter kommenteras medan övriga resultat endast redovisas i tabeller och figurer. Tabellerna omfattar i huvudsak perioden 1977/95 medan figurerna visar hela den period fälten observerats.

Målsättningen med undersökningen är att inom valda jordbruksområden kontrollera odlingsårgärdernas inverkan på kvaliteten hos yt- och grundvatten. Projektet startade 1972 med ett första observationsfält och 1975 tog PMK (Programmet för övervakning av miljökvalitet) över, varvid målsättningen enligt ovan formulerades. Då fanns 7 fält och fler kom att anläggas, så att de flesta av dagen 16 stationer var i bruk redan 1977. Från och med 1989 ingår observationsfälten som ett delprogram inom den nationella miljöövervakningen. I redovisningen finns dessutom med de två fält i Östergötland som observerats på samma sätt som de övriga men på uppdrag av länsstyrelsen. I denna rapport redovisas i första hand resultaten för det agrohydrologiska året juli-juni) 1993/94, men även långtidsutvecklingen återfinns i tabell- och figurform, som längst för perioden 1974/94. avrinning, kvävehalt och kvävetransporter liksom grundvattentryck kommenteras medan övriga resultat endast redovisas i rabeller och figurer. Tabellerna omfattar i huvudsak perioden 1977/93 medan figurerna visar hela den period fälten observerats. Sammanlagt omfattar rapporten 253 observationsår.