Search

Under senare år har betydande framsteg gjorts inom området för artificiell intelligens (AI) och i synnerhet inom ramen för maskininlärning (ML). Det här kapitlet tecknar några av de rättsliga och samhälleliga utmaningar som användandet av AI och ML medför, i termer av "normativ design", samhällelig bias i autonoma och algoritmiska system, svårigheter med ansvarsfördelning och behovet av att nyansera vad man avser med transparens och insyn i den här kontexten. Eftersom ansvarsfrågor är tätt knutna till transparensfrågor förtydligas olika syften och intresseavvägningar som ryms inom transparens-begreppet i relation till samhällsanvänd AI. Fokus ligger därmed i det här kapitlet inte främst i att tydligt definiera vad AI är enligt ett datavetenskapligt perspektiv, utan vid att peka ut samhällsbetydelsen av en vardagligt och praktiskt applicerad AI utifrån ett samhällsvetenskapligt och rättsvetenskapligt perspektiv

Kapitlet beskriver hur kritiken mot den straffrättsliga behandlingstanken formulerades av dåtidens radikala jurister och hur feministisk kritik mot av- och nedkriminalisingar på sexualbrottsområdet kom att forma ett kriminalpolitiskt perspektivskifte. Utgångspunkten är att 1970-talet utgör en kriminalpolitisk vändpunkt och att det därför är viktigt att återkommande reanalysera genom närläsningar av de centrala texterna för att förstå dagens situation. Den moderna svenska välfärdsstaten hade långtgående ambitioner att bryta med den traditionella straffrättens logik. I dess ställe presenterades radikala program som ville komma åt orsaken till kriminaliteten genom ett brett spektra av åtgärder. Varför övergavs denna proaktiva och sociala hållning som intuitivt kan upplevas som mer rättvis och effektiv och varför har istället kränkningsbegreppet blivit så centralt? Kapitlet är skriven utifrån ett rättssociologiskt perspektiv och knyter an främst till verk av Håkan Hydén och Hydéns beskrivning av spänningen mellan välfärdsrättens materiella innehåll med avvägningsnormer i centrum och den traditionella juridikens normrationella logik med pliktnormer i centrum.

This paper argues that although solidarity was developed as a principle in EU law to enhance the unity and cooperation between the Member States, its viability at the transnational level remains ultimately a function of its efficacy at the micro level of EU citizens. The question at the core of this inquiry concerns, therefore, how micro and macro dimensions of solidarity are related to each other sociologically and what their relationship means for EU law and the EU’s integration policy. The paper begins by taking a closer look at how the notion of solidarity has been conceptualised within sociology and the sociology of law, before examining the role of solidarity in EU law and policy. It concludes by arguing that the crisis of solidarity must be reexamined in the context of the contradictory policies pursued by the EU which, on the one hand, promote social conflicts while, on the other hand, seek to stabilise social conditions by appealing to a European sense of solidarity. This turns the EU into a source of anxiety that generates a negative form of solidarity, one which is tribal in nature and lends itself easily to the populist tide of nationalism and fear that is currently sweeping across Europe.

I en rapport från Riksrevisionen antyds att sjukskrivning är hälsovådlig och att en än mer strikt rätts­tillämpning skulle hjälpa männi­skor. Det kan inte sägas utgöra en seriös forsknings- eller rapportinsats, skriver tre forskare vid Lunds universitet.