Search

När barn börjar i förskolan kan det innebära en stor omställning där barnen får möjligheter till att skapa nya relationer. Relationerna som utvecklas i förskolan kommer att ligga till grund för barns välbefinnande. Syftet med studien är att undersöka och bidra med kunskaper om hur pedagoger arbetar för att stödja trygga relationer/anknytning till barn i åldern 1–3 år, samt hur pedagoger svarar på barns behov av trygghet i utforskandet under leksituationer. Två kvalitativa metoder tillämpades; strukturerade icke-deltagande observationer, samt semistrukturerade intervjuer. Anknytningsteorin tillämpades genom en tematisk analysmetod. Resultatet i studien visade att pedagogernas strategier var grundläggande för hur trygga relationer ska utvecklas till barnen. Pedagogerna tillämpade och berättade att den viktigaste strategin var lyhördhet, närvaro och anpassningsbarhet för att möta barnens kontaktsökande. Vår slutsats är att pedagogernas relationsarbete visade sig ha betydelse för barns välmående och för barns lek. Förskollärarna synliggör anknytningens olika aspekter som beskrivs vara grundläggande i hur barns relationer utvecklas, alla barns relationer ser olika ut och utvecklas på olika sätt. Vidare tar även förskollärarna upp hur viktigt det är att relationsskapandet ska ske på barns villkor för att en trygg relation ska vara möjlig., When children start preschool, it involves a big adjustment where the children get opportunities to create new relationships. The relationships that develop in preschool will form the basis of the child's development and their well-being. The purpose of the study is to examine and contribute knowledge about how preschool teachers work to promote safe relationships with children in the age of 1–3 years old, as well as how preschool teachers respond to children's needs for security in the exploration during free play. Two qualitative methods were applied: structured non-participatory observations, as well as semi-structured interviews. The attachment theory was applied through a thematic analysis method. The results of the present study showed that the preschool teachers strategies were fundamental of how secure relationships should develop to the children. The preschool teachers applied and said that the most important strategy was sensitivity, presence, and adaptable preschool teachers to meet the children's contact-seeking. Our conclusion is that the preschool teachers relationship work proved to be important for children's well-being and for children's play. The preschool teachers describe the various aspects of attachment that are fundamental in how children's relationships develop. All children's relationships look different and develop in different ways. The preschool teachers want to highlight that the relationship must take place on the child's terms in order so a secure relationship can be possible.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers strategier för att stötta flerspråkiga barn i deras språkutveckling. Fokus finns även på de utmaningar som pedagogerna stöter på i interaktionen med flerspråkiga barn. Följande frågeställningar har formulerats för att söka svar på studiens syfte: “Vilka utmaningar bemöter förskollärare i samspelet med flerspråkiga barn?” samt “Vilka strategier använder förskollärare i syfte att främja barnens språkutveckling i interaktionen med flerspråkiga barn?”. Vi har tagit del av tidigare forskning som visat att barnen behöver använda sitt modersmål för att kunna utveckla det svenska språket. Samt olika strategier som kan vara fördelaktiga i arbete med flerspråkiga barn för att stödja deras språkutveckling. Vi har använts oss av en kvalitativ metod där vi utfört observationer på en förskola i södra Sverige. I resultat delen kopplas observationerna samman med den sociokulturella teorin. Resultatet av studien visade att förskollärare har kunskaper samt tillvägagångsätt för att arbeta med flerspråkiga barn i syfte att främja deras språkutveckling. Det uppstår en del utmaningar i interaktionen med flerspråkiga barn då deras ordförråd är begränsat. Men pedagogerna använder sig av olika strategier såsom bild stöd och TAKK-tecken för att stödja deras språkutveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter kring högläsning i samband med barns språkutveckling. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade gruppintervjuer på två förskolor i Sverige, där deltagarna arbetade på olika avdelningar. När intervjuerna var genomförda transkriberade vi dem och använde en tematisk analysmetod för att analysera det empiriska materialet. Det sociokulturella perspektivet användes vid analysen av intervjuerna. Resultaten från denna studie indikerar att de intervjuade pedagogerna har en uppfattning om att högläsning ger barn möjligheter att utveckla sitt språk. Detta beror på att barnen får komma i kontakt med nya ord i olika sammanhang och lära sig meningsbyggnad. När det gäller högläsningens eventuella begränsningar för barns språkutveckling framkommer varierande åsikter bland pedagogerna. Några av dem anser att samtliga språkaktiviteter stimulerar barns språkutveckling, medan andra anser att barns språkutveckling antingen kan hämmas eller stimuleras beroende på hur aktiva barnen får vara under högläsningen. Studiens resultat visar även på flera arbetssätt och metoder som pedagogerna arbetar efter eller anser vara av vikt för att främja barns språkutveckling under högläsning. Ett genomtänkt bokval som utgår från barns ålder, språknivå och intresse anser pedagogerna vara viktigt för att barn ska kunna klara av att lyssna och förstå innehållet. Pedagogerna uppmuntrar barnen till att samtala under högläsning för att ge dem möjlighet att komma till tals samt för att tillsammans med kamraterna bearbeta och uttrycka sina tankar. Resultatet belyser även att det finns en strävan hos pedagogerna att skapa språkstimulerande läsmiljöer som bjuder in till läsning, samtal och samspel med andra. Användning av kommunikativa metoder under högläsning anses vara viktigt för att stödja barnen i deras förståelse, meningsskapande och kommunikation med andra. Det används bland annat TAKK, Tecken som Alternativ och Kom

Syftet med denna studie är att undersöka på vilka sätt TPACK-delarna blir synliga och hur de kan sammankopplas eller inte i pedagogernas reflektioner om undervisningen. TPACK är ett kombinerat samlingsnamn för tekniska-, pedagogiska- och ämneskunskaper. Studien undersöker även hur pedagoger som arbetar med 1–3 åringar talar om sin undervisning med den digitala plattan i matematik och andra ämnen, exempelvis språk och naturvetenskap. För att undersöka detta genomförs intervjuer med pedagoger i förskolan. Resultatet visar att i pedagogernas reflektioner framkom olika förslag på kunskaper inom de olika TPACK-delarna. Med de olika kunskaperna visar det sig att i olika situationer kan kunskaperna och pedagogernas tankar förflytta sig mellan de olika TPACK-delarna och skapa ett rörelsemönster som genomsyrar hela modellen. Däremot kan det finnas yttre faktorer som antingen påverkar att det inte sker en förflyttning eller som möjliggör att det gör det. De yttre faktorerna är exempelvis tid, medvetenhet, attityd och utbildning. Pedagogerna som medverkar i studien använder inte den digitala plattan i matematikundervisning i stor utsträckning. En slutsats blir därmed att den digitala plattan inte värderas högt relaterat till matematikundervisning, vilket kan bero på de yttre faktorerna., The aim of the study is to examine how the parts of TPACK become visible and how they can be connected or not in the teachers' reflections on teaching. TPACK is a collective name for technological-, pedagogical- and content knowledge. The study also examines how teachers who work with 1–3-year-olds speak about their teaching in mathematics and other subjects, for example language and natural science with digital tablets. To examine the purpose of the study, teachers in preschool are interviewed. The results show that there are different suggestions on knowledge in TPACK-parts in teachers' reflection. With different knowledge it’s shown that in different situations knowledge and the teachers’ reflections can move in between the different TPACK-parts. However, it shows that external factors that can either affect a movement to not take place or make it possible to happen. The external factors are time, awareness, attitude and education. The teachers who participates in the study don’t use digital tablets in mathematics teaching to a large extent. A conclusion is thus that the digital tablet isn’t valued highly in relation to mathematics teaching, which may be due to the external factors.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers definition av inkludering och faktorer som påverkar deras arbete i att skapa förutsättningar för alla barns behov. Genom kvalitativa intervjuer analyserades datamaterialet med tematisk analys utifrån kompensatoriska, kritiska och dilemmaperspektiv. Resultaten visar att inkludering innefattar barns rättigheter, diskriminering, demokratiska värderingar och barns hemmiljö. Lek spelar en central roll och det betonas att alla barn bör inkluderas och få känna sig delaktiga. Definitionen av inkludering beskrivs som utmanande och inkludering i leken involverar att ge barn möjligheter att uttrycka sig och känna sig värderade. Utmaningarna innefattar att hantera barns uppfattning av inkludering och att möta individuella behov inom en stor gruppmiljö. Pedagogerna betonade behovet av att vara närvarande, skapa inkluderande språkmiljöer och använda olika strategier. Sammanfattningsvis strävar pedagogerna efter att skapa en inkludering där alla barn kan delta och utvecklas utifrån sina individuella behov och villkor., The purpose of the study is to examine educators' definition of inclusion and factors that influence their work in creating conditions for all children's needs. Through qualitative interviews, the data was analyzed with thematic analysis based on compensatory, critical and dilemma perspectives. The results show that inclusion includes children's rights, discrimination, democratic values and children's home environment. Play plays a central role and it is emphasized that all children should be included and allowed to feel involved. The definition of inclusion is described as challenging and inclusion in play involves giving children opportunities to express themselves and feel valued. The challenges include managing children's perception of inclusion and meeting individual needs within a large group environment. The educators emphasized the need to be present, create inclusive language environments and use different strategies. In summary, the educators strive to create an inclusion where all children can participate and develop based on their individual needs and conditions.

The study is based on the pre-schools principal's descriptions of their work with language and the multilingualism's developing working methods in learning organizations to promote multilingualism and the language development of and for children in preschool. Social constructionism and Theoretical perspective on learning organizations are the theories in which the study is based, empirical data were collected via four semi-structured interviews. To analyse the empirics, a thematic analysis method was used. The purpose of the study is to investigate and make visible how principals describe the possible multilingualism of preschool activities and language-stimulating teaching strategies. Based on the purpose, two issues were formed; “How do principals in preschool activities describe the supportive working methods of multilingualism based on management level? What possible initiatives and dilemmas can be found when working with multilingualism and language development teaching for preschool children from a perspective on learning organizations according to the principals' description?”. The result led to the following conclusion: That the representatives have a great ability and knowledge regarding language development methods in preschool. It was also made clear in the study that the representatives work towards long-term goals with different strategies and methods as pedagogical leaders. Increased competence and constant development are seen as an asset by the representatives, however, the results showed that the representatives had different views on how educators should acquire increased competence in language as well as multilingual development methods or methods. Another dilemma that stands out in the result was that the representatives do not have the opportunity to make all decisions on their own, but in some situations the administration makes decisions that the representatives do not have the opportunity to influence, which may have a direct or indirect impa

Syftet med den här studien är att förstå förskolepedagogers syn på alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) användandet i förskolan, vilken betydelse det kan ha för pedagogerna och anses ha för barnen.Anledningarna till AKK:s förekomst och om det här anses uppfyllas i förskolorna studeras utifrån förskolepedagogers perspektiv.Förskolepedagogernas skattning av sin kunskapsnivå är också av intresse.Utifrån förskolepedagogers uttryckta tankar kring AKK skapas en förståelse för perspektivet och skattningen av kunskapsnivån kring ett språkverktyg för vardagliga situationer. Studiens vetenskapliga teori har grundats i sociokulturellt perspektiv och socialkonstruktionismen, med begreppen scaffolding, appropriering och social konstruktion. Metoden som har använts i studien för att kunna ta reda på förskolepedagogers syn kring AKK användandet i förskolan var enkätundersökning. Enkäten skickades ut till 15 förskolor i Halmstad kommun, till alla verksamma förskolepedagoger på avdelningarna. Det insamlade materialet från enkätundersökningenanalyserades utifrån tematisk analys med hjälp av en matris. I resultatetframkommer det både kvantitativt och kvalitativt resultat. Det kvantitativa resultatet framställs med figurer med pedagogernas svar. Det kvalitativa resultatet har teman För barns skull med delteman Språk och Meningsskapande, det andra temat är Pedagogernas roll. Resultatet i den här studien visar att pedagogerna ansågs ha använt AKK till hela barngruppen, för att bland annat ge barnen förutsättningar till att uttrycka sig i förskolan. Förståelsen för pedagogernas syn på AKK användandet i förskolorna är att det generellt använts i vardagliga situationer. Utmaningar med AKK enligt pedagogerna var att få in AKK i ett systematiskt arbetssätt. Resultatet visade att en tendens kunde ses till att pedagoger som skattade sig högt på kunskapsnivån, använde AKK i en lägre omfattning och vice versa.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om införandet av GDPR i förskolan i förhållande till uppdraget att dokumentera barns lärande och utveckling med hjälp av fotografering utifrån pedagogers perspektiv, genom att studera vilka möjligheter och begränsningar det kan förstås som att det finns med att dokumentera barns lärande med fotografier efter införandet av GDPR-lagen. Pedagogers uppdrag med dokumentation är mångfacetterat, således har foton blivit en vanligt förekommande metod för att dokumentera barns lärande och utveckling. Vi har identifierat en kunskapslucka gällande införandet av GDPR-lagen i förskolan, då tidigare forskning på digitalisering och pedagogisk dokumentation gjorts innan lagen om GDPR trädde i kraft. Studien är kvalitativ med en hermeneutisk ansats och empirin har samlats in med hjälp av samtalsintervjuer, där respondenterna fått ett förberedelsematerial tilldelat sig innan intervjun, innehållande texter och fotografier. Datainsamlingsmetoden kan genom samtal med pedagoger om GDPR i förskolan, pedagogisk dokumentation och respekt till barns integritet, leda till en ny förståelse därmed kan det förstås som att en hermeneutisk spiral bildats. För att belysa komplexiteten i problematiken som studeras här har hermeneutiken kombinerats med ramfaktorteori som använts vid analys av resultatet. Resultatet visar våra tolkningar av hur sex pedagoger reflekterar över möjligheter och begränsningar som finns med pedagogisk dokumentation där kameror används med hänsyn till barns integritet samt på vilka sätt lagen om GDPR har införts och vi har identifierat olika ramfaktorer såsom resurser, tid, pedagogers förhållningssätt samt decentralisering. En återkommande reflektion från respondenterna är om hur bilder tas i förskolan och vår tolkning är att pedagogerna är eniga om att de bästa bilderna ur ett GDPR perspektiv men även sett till barnens integritet är de bilder som är tagna på det så kallade `görandet´.

Matsituationen på förskolan är återkommande och något barn kan möta upp till fem gånger varje dag. Barn med selektivt ätande kan uppleva matsituationen som en krävande situation, där yttre aspekter kan kopplas som bidragande. Uppdraget som förskollärare innefattar att kunna tillgodose varje barns behov och bemöta varje enskild individ utifrån deras förutsättningar, vilket i sin tur ska leda till en lustfylld matsituation på förskolan. Syftet med studien är att förstå och tolka hur förskollärare beskriver selektivt ätande samt identifiera vilka aspekter som anses ha inverkan under matsituationen och därmed få en ökad förståelse för selektivt ätande i samband med matsituationen, detta för att skapa förutsättningar och tillgodose varje barns behov. Vilket mynnar ut i våra frågeställningar som lyder: Hur beskriver förskollärare selektivt ätande? Vilka aspekter har betydelse för matsituationen på förskolan? Studiens vetenskapsteori samt metod utgår från hermeneutiken och dess allmänna tolkningslära. Centrala begrepp inom hermeneutiken som tolkning och hermeneutisk spiral har använts som analysverktyg. Vi har även valt att analysera studiens resultat med inspiration från ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Metoden semistrukturerade intervjuer har tillämpats för att samla in empiri, där fem förskollärares beskrivningar är bidragande för resultatet. Resultatet påvisar att selektivt ätande är komplext, där flertalet aspekter inverkar. Vidare visar resultatet även att pedagogers förhållningssätt i hur de arrangerar matsituationen är betydelsefull för hur denna upplevs.

Vi har med vår studie valt att synliggöra vad barn uttrycker om pedagogers närvaro i den frialeken. Det har vi valt eftersom tidigare forskning visar att det förekommer maktstrukturermellan barn och pedagoger. Studiens teoretiska anknytning är barndomssociologisktperspektiv och Foucaults maktteorier. Metodval för studien var videoinspelning, stimulatedrecall och samtalsintervju. Resultatet innehåller utdrag från stimulated recall och videoinspelningar. Vadbarnen uttryckt verbalt och genom sitt kroppsspråk analyseras utifrån begreppen inflytande,makt, motmakt och pastoralmakt. Resultatet visar att majoriteten av barnen har en positivinställning till att vistas i samvaro med pedagoger men att den positiva inställningen kanändras när pedagogerna utövar sin makt över lekarna. I relationen mellan barn och pedagogerkan pedagoger utöva makt och pastoralmakt och barn kan utöva motmakt. Barnen utövarmotmakt genom att använda olika strategier för att skydda sina lekar från pedagogerspåverkan på lekarna.Slutsatsen av studien är att barn kan vara positivt inställda mot pedagogersnärvaro i den fria leken. Dock är barnens inflytande över lekarna avgörande för ompedagogerna uppfattas som önskvärda hos barnen eller inte.

Kunskapsområdet för det här examensarbetet är barns trygghet i förskolan under coronapandemin. Syftet med studien är att med en hermeneutisk ansats förstå hur pedagoger, genom deras egna beskrivningar, hanterar barns trygghet i förskolan under de specifika förhållanden som råder i en krissituation. Eftersom coronapandemin är en pågående krissituation utgör det utgångspunkt i studien, men studiens resultat ska kunna tillämpas i andra krissituationer. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är Vilka strategier berättar pedagogerna att de använder för att skapa trygghet för barnen under coronapandemin? och Varför behöver barn känna sig trygga i en krissituation på förskolan? Empirin har samlats in genom intervjuer med sex pedagoger runt om i Sverige och analyserats utifrån hermeneutiken som vetenskapsteori med hjälp av begrepp från anknytningsteorin som teoretiskt ramverk. Resultatet presenteras i följande teman: Coronapandemins påverkan på vardagen i förskolan, Pedagogernas arbete med barns trygghet i coronapandemin, Förändringar i förskolan som påverkar barns trygghet under coronapandemin, Otrygga pedagoger. Studiens resultat visar på att pedagogerna har känt sig otillräckliga. Pedagogerna berättade att det endast har försökt överleva dagarna eftersom många ordinarie pedagoger varit sjuka. En ostrukturerad verksamhet bidrar till att barns trygghet påverkas negativt. Barn saknar sin trygga bas vilket bidrar till att de är otrygga i förskolans verksamhet. Studiens slutsats är att med hjälp av olika strategier som vi lyfter kan pedagogerna skapa bättre förutsättningar för barns trygghet i förskolan under en pandemi.

Problemområdet i föreliggande studie utgår från den diskrepans som går att utläsa ur tidigare forskning kring inkludering och den samhällsdebatt som pågår gällande inkluderingstanken och om den har gått för långt. Syftet med studien var att synliggöra hur pedagoger konstruerar begreppet inkludering i förskolans kontext, vilket besvaras genom forskningsfrågan: På vilka olika sätt framträder begreppet inkludering i pedagogers resonemang? Studien vilar på socialkonstruktionistisk teoribildning med diskurspsykologi som metodologisk utgångspunkt. I denna kvalitativa studie med kombinerad metod, enkäter och semistrukturerade intervjuer, deltog 35 pedagoger varav fem förskollärare även intervjuades. Det som framgår i studiens resultat är att begreppet inkludering konstrueras som problematiskt då det är tolkningsbart och ses av vissa som en vision. I resultatet framställs dock diskussion, reflektion och samtal som vägar att nå samsyn kring inkludering. Även kunskap och utbildning lyfts som viktiga förutsättningar för inkludering.

Problemområdet för föreliggande studie grundar sig i behovet av att studera de deltagandemönster som förekommer i barns och pedagogers interaktion i barns fria lek på förskolan. Detta eftersom tidigare forskning har fokuserat på att undersöka hur pedagoger kan utveckla barns lek i framförallt pedagogstyrda lekar. Vidare synliggör tidigare forskning vikten av den fria leken, men belyser även att det vanligen är svårt för pedagogen att delta i barns fria lek och intar därför en bevakande roll. Studiens syfte är därför att studera de deltagandemönster som förekommer i interaktion mellan barn och pedagoger i barns fria lek på förskolan. Forskningsfrågorna är följande: Vad karaktäriserar barns och pedagogers deltagande i barns fria lek på förskolan? Skapar pedagoger villkor till deltagande i barns och pedagogers interaktioner och i så fall vilka villkor? Studien utfördes kvalitativt och genomfördes på en förskola, där barnen observerades med videokamera samt kompletterande anteckningar. Materialet transkriberades och analyserades med hjälp av interaktionsanalys. I föreliggande studie är den vetenskapsteoretiska utgångspunkten det sociokulturella perspektivet. Utifrån resultat framträdde följande tre teman: förhandling, stimulering och försvar. Resultat synliggjorde vikten av pedagogers stöttning för barns delaktighet i interaktionen. Vidare synliggjordes det att deltagarna kommunicerar med verbala och icke-verbala uttryck för att göra sig delaktiga i interaktionen. Slutsatsen av studien är att pedagogens stöttning i interaktion med barn har stor betydelse för vilka deltagandemönster som framträder under den fria leken. Pedagogen bör ha samma avsikt som barnen i leken för att delaktigheten ska upprätthållas och leken fortskrida Föreliggande studie tillför forskningen insyn i att det krävs mer än enbart närvarande pedagoger i barns fria lek, för att erbjuda barnen villkor till deltagande i interaktioner.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka diskurser i pedagogers samtal kring dramaundervisningens möjligheter respektive begränsningar i förskolans verksamhet. Studien utgår från begreppen dramaundervisning, möjligheter och begränsningar och genom ett pedagogperspektiv och pedagogers samtal kring dramaundervisning har studien urskilt diskurser för att få en förståelse för vilka villkoren är för att dramaundervisning kan genomföras eller inte i verksamheten. Informanterna i studien som deltog var fem pedagoger i olika delar av Sverige som aktivt arbetar med drama i förskolans verksamhet. Studien har använt sig av semistrukturerade intervjuer för insamling av empiri som ligger till grund för resultatet. Denna studie visar att det finns olika förståelser kring vad drama innebär i förskolans verksamhet och att effekten blir att det inte finns en tydlig riktlinje. Begränsningen upplevs grunda sig i pedagogernas olika uppfattningar men studien har även synliggjort detta som en möjlighet till att drama som metod kan genomföras i stor variation.

Den fria leken är en stor del av vardagen för barn i den svenska förskolan. Jag har uppmärksammat att pedagogerna i verksamheten har olika synsätt på hur de kan stötta barnen i den fria leken. En del pedagoger är mycket involverade i barnens lek och interagerar med barnen, medan andra är mindre deltagande för att inte “störa” barnens lek. En problematik som finns är att även forskningen visar på olika resultat angående pedagogens involvering i barnens fria lek. Syftet med studien är ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka pedagogers handlingar i barnens fria lek och ge ett kunskapsbidrag till vidare forskning angående pedagogers förhållningssätt i barnens fria lek. Utifrån detta syfte formuleras följande forskningsfrågor. Vilka pedagoghandlingar påverkar leken och på vilket sätt? Vad kännetecknar en stöttande handling som kan utveckla barnens lek? Studien utgår utifrån ett sociokulturellt perspektiv, och begrepp som jag lagt fokus på är handling samt stöttning. Studien är en kvalitativ studie där jag observerat pedagogernas handlingar i den fria leken på förskolan med interaktionsanalys som analysverktyg, vilket har gjort det möjligt att kunna undersöka interaktionen mellan pedagoger och barn. Resultatet visar att pedagogernas stöttande handlingar och involvering i den fria leken gör att leken får nytt fokus, t.ex. genom att pedagogerna ställer frågor och samtalar med barnen, samt att fler involveras i leken. I resultatet visas även att när pedagogerna är passiva stannar leken upp eller fortsätter på samma sätt som den startade. Min slutsats av studien är för att leken ska utvecklas behövs stöttande handlingar och delaktighet av pedagogerna. Framförallt behövs stöttning för de barn som behöver hjälp att ta sig in i leken.

Kunskapsområdet för det här examensarbetet är barns trygghet i förskolan. Uppsatsen sätter fokus på anknytningens betydelse för tryggheten och har anknytningsteori och objektrelationsteorin som teoretisk utgångspunkt. Syftet för studien är att synliggöra pedagogernas uppfattningar kring barns anknytning och trygghet under inskolningen i förskolan. Syftet ska därmed få en inblick i hur pedagogerna ser på arbetet för att barnen ska känna trygghet och vad de anser kan påverka deras arbete med att skapa en trygg inskolning. Frågeställningarna är följande: - På vilket sätt anser pedagogerna att anknytningen och tryggheten kan påverka barnen vid inskolningen men även vidare under sin förskoletid? - Hur arbetar pedagogerna i nuläget för att skapa trygghet och anknytning för barnen under inskolningen till förskolan? - Vilka faktorer kan påverka anknytningen vid inskolningen enligt pedagogerna? Studiens metod är kvalitativa intervjuer med fem pedagoger. I analysen framkommer en samstämmig syn hos de fem intervju personerna gällande tryggheten och anknytningens betydelse i förskolan under inskolningstiden. Tryggheten beskrivs som grunden för utveckling och lärande. Betydelsen av anknytning till pedagogen är ett ämne där en delvis varierande och mindre tydlig bild framkommer. Gällande förskollärarnas beskrivningar av hur de arbetar för att tillgodose barnens behov av trygghet och nära relationer framkommer ett antal gemensamma strategier hos pedagogerna. Metoder som beskrivs är att bemöta barnen med närhet, lyhördhet, bekräftelse och empati, att ha rutiner, samt att ha en god föräldrasamverkan. Kontakten och bemötandet med föräldern/föräldrarna beskrivs som en stor och viktig aspekt i barnets inskolning. Förskollärarna beskriver även faktorer där de möter svårigheter i arbetet med att tillgodose barnens trygghetsbehov under inskolningen. Stora barngrupper och stor personalomsättning är aspekter som tas upp.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med förståelse för de rådande tolkningsrepertoarer i pedagogers tal om inkludering av barn med utländsk bakgrund i förskolans kontext. De frågeställningar som använts för att uppfylla studiens syfte är: Hur talar pedagoger om inkludering av barn med utländsk bakgrund i förskolan? samt Vilka arbetssätt talar pedagoger om för att möjliggöra för kommunikation och delaktighet för barn med utländsk bakgrund som har otillräckliga kunskaper i det svenska språket? Studien har socialkonstruktionism och diskursanalys som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Diskurspsykologi användssom analysmetod med tolkningsrepertoarer, retorik och kategorisering som analysverktyg. I studien har sex verksamma pedagoger intervjuats i förskolans kontext. Resultaten presenteras i två teman Pedagogers talom inkludering av barn med utländsk bakgrund i förskolan samt Arbetssätt för att möjliggöra för kommunikation och delaktighet för barn med utländsk bakgrund som har otillräckliga kunskaper i det svenska språket. Under första resultattemat synliggörs tre tolkningsrepertoarer i pedagogers tal: Det ärpedagogens ansvar att skapa en inkluderande förskola, Olikheter är en tillgång samt Språket är en utmaningi inkluderingsarbetet. Under andra resultattemat synliggörs två tolkningsrepertoarer i pedagogers tal: Attkommunicera och delta är avgörande samt Att inte hänga upp sig på språket. Slutsatsen som vi drar utifrånpedagogernas tal är att det verkar finnas en samsyn kring begreppet kommunikation till skillnad från begreppen inkludering och delaktighet och därmed behöver verksamma pedagoger diskutera dessa begreppför att kunna genomföra ett likvärdigt inkluderingsarbete.

Problemområdet i föreliggande studie utgår från att tidigare forskning belyser förskolepersonalens osäkerhet i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd samt att det finns en avsaknad i tidigare forskning om vilka tolkningsrepertoarer som framträder i förskolepersonalens tal inom området barn i behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan talar om arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån syftet konkretiseras följande forskningsfråga: vilka tolkningsrepertoarer framträder under fokusgruppssamtal i pedagogers resonemang om sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd och hur resonerar pedagogerna om dessa barn som deltagare i barngruppen? Syfte och forskningsfråga besvarades genom tre stycken fokusgruppssamtal med sammanlagt tio pedagoger från tre olika förskolor i södra Sverige. Studien tar avstamp i det socialkonstruktionistiska perspektivet. Vi har använt oss av diskurspsykologi som analysmetod, med analysverktygen tolkningsrepertoar, kategorisering och retorik. Det framträder i resultatet genom pedagogernas tal tolkningsrepertoarer vilka härleds till att specialpedagogiska hjälpmedel är av betydelse för att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska underlättas. Vidare resonerar pedagogerna om tiden som en bristvara i förskolan vilket medför att pedagogerna känner sig otillräckliga i sitt arbete. Slutligen resonerar pedagogerna om att barns olikheter ses som en berikande tillgång till barngruppen men även för hela verksamheten. Resultatet i föreliggande studie bidrar till en ökad kunskap om hur pedagoger talar om arbetet med barn i behov av särskilt stöd vilket är av betydelse för verksamma pedagoger men även för studenter som läser pedagogik för att det ger möjlighet till nya reflektioner.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan talar om kemi, vilket besvaras genom forskningsfrågan “Vilka tolkningsrepertoarer gällande kemi framträder i pedagogernas tal?”. Studien tar avstamp i ett problemområde där det finns en brist av forskning gällande kemi i förskolan. Forskning som undersöker naturvetenskap i förskolan visar att pedagoger känner sig osäkra inom naturvetenskap och därmed undviker de naturvetenskapliga ämnena, inklusive kemi, i förskolan men å andra sidan visar forskning att pedagoger är positiva gentemot ämnet. Kemi i förskolan är av betydelse eftersom tidigare forskning belyser att ett naturvetenskapligt lärande i tidig ålder kan bidra till att underlätta för barnen i deras fortsatta skolgång. Med en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt samt en inriktning på diskurspsykologi som metod har analysbegreppen varit retorik och funktion för att synliggöra tolkningsrepertoarer i pedagogernas uttalanden. Syfte och forskningsfråga har besvarats genom analyser av två fokusgruppsamtal med pedagoger i förskolan. I resultatet framträder tolkningsrepertoarer gällande svårigheter med konkretisering av kemi, kemi som underordnat andra ämnen samt pedagogernas roll som medupptäckare vid kemiundervisning. Det synliggörs en osäkerhet och en oro hos pedagogerna för att ses som okunniga samt oprofessionella av kollegorna men även hur de vill bevara sin goda relation genom att inte framställa sig som kunniga. Det tydliggörs hur de framställer sig som medupptäckare i kemiundervisning med barnen där pedagogerna själva menar att det inte krävs kunskap av dem för att skapa möjlighet till lärande. Det framkommer hur pedagogerna är omedvetna om när kemi uppkommer samt kan tillämpas i förskolans verksamhet.

Syftet med studien är att diskutera och problematisera hur pedagoger resonerar kring barns konflikter i förskolan. Följande frågeställningar används för att uppfylla studiens syfte: Vilka konflikthanteringsstrategier samtalar pedagoger om kring barns konflikter? och Hur framställs barn i konflikter utifrån pedagogers resonemang? Studien har sin grund i fyra fokusgruppsamtal med sjutton verksamma pedagoger från förskolans kontext. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionismen och diskursanalys. Diskurspsykologi används som analysmetod med analysverktygen tolkningsrepertoar, kategorisering, retorik, extremisering och förminskning. Studiens resultat presenteras i två teman: Hur pedagoger framställer barn i konflikter samt Vilka konflikthanteringsstrategier pedagoger talar om. Resultatet visar att det sker en kategorisering och ett förgivettagande i pedagogers framställan av barn. Resultatet visar också att de konflikthanteringsstrategier som pedagoger talar om kan uppdelas i förebyggande, medlande och avbrytande strategier. Slutsatsen är att konflikthantering inte ska generaliseras då risken finns att pedagoger fastslår en olämplig strategi och därmed riskerar att negligera barns olika förutsättningar och behov.

Med syfte att undersöka hur pedagoger i förskolan resonerar kring ett källkritiskt förhållningssätt med fokus på bokläsning i förskolan, har vi valt att göra en kvalitativ studie med socialkonstruktionism som teoretisk utgångspunkt. För att kunna besvara vår forskningsfråga som lyder: “Vilka tolkningsrepertoarer framträder i pedagogernas resonemang?” har vi använt oss av fokusgruppssamtal som metod. Totalt 14 pedagoger ingick i tre fokusgruppssamtal. De tolkningsrepertoarer som framträdde i pedagogernas resonemang påvisar att barn i förskolan anses vara för små för att utmanas i ett källkritiskt förhållningssätt eftersom de ännu inte kan läsa. Barnen anses även vara utsatta och ömtåliga och pedagogerna lägger därmed ansvaret på sig själva som de som borde vara källkritiska eftersom det är de som läser för barnen. Det påvisas även en ”sanning” som bör förmedlas till barnen men detta problematiseras genom en avsaknad av lämpliga strategier och redskap som pedagogerna kan använda sig av för att kunna erbjuda barnen detta källkritiska förhållningssätt. Resultatet belyser även att ett källkritiskt förhållningssätt är något som blir viktigt först senare i skolåldern.

Syftet med studien är att undersöka hur några pedagoger säger sig arbeta med barnets första möte med förskolan. Jag vill se på hur dessa pedagoger säger sig arbeta med att barnen ska få en god anknytning till pedagogerna och hur de gör för att barnet ska få en trygg inskolningsperiod och vistelse i förskolan. Frågeställning: Vad säger pedagogerna om begreppen anknytning och trygghet? Hur säger sig pedagogerna arbeta med anknytning och trygghet under inskolningen?

Syftet med studien är att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur pedagoger i fokusgruppssamtal samtalar om barns konflikter på en yngrebarnsavdelning, vilket besvaras genom forskningsfrågorna “Vilka diskurser präglar pedagogers samtal kring normativa påståenden om genus och barns konflikter?” och “Vilka kategoriseringar av barn framträder i fokusgruppssamtal med pedagoger?”. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med diskursanalys och diskurspsykologi som metodologisk utgångspunkt. Den kvalitativa datan producerades genom två fokusgruppssamtal med tre pedagoger på vardera yngrebarnsavdelning. Resultatet visar tydliga diskurser som präglar hur pedagoger samtalar. Diskurserna som synliggörs i denna studie är att det talas om att pojkar är mer utåtagerande än flickor, det talas om flickors könsöverskridande beteende som positivt och pojkars könsöverskridande som oönskat. Den sista diskursen som synliggörs är att pedagogerna uttrycker att det inte finns någon skillnad i pojkar och flickors utåtagerande beteende på yngrebarnsavdelningen. Resultatet visar även att pedagogerna i studien kategoriserar barnen utifrån deras beteende i de yngre åldrarna men när de samtalar om de äldre barnen på förskolan kategoriseras de efter kön. Slutsatsen är att pedagogernas samtal präglas av diskurser som kategoriserar de äldre barnen efter kön, men när pedagogerna talar om de yngre barnen präglas samtalet av diskurser som inte kategoriserar efter kön utan istället efter beteende.

Syftet med studien är att undersöka om och i så fall hur pedagoger talar om genus tillsammans med barn i den vardagliga och återkommande högläsningen i förskolans verksamhet. Detta studeras genom att undersöka vilka diskurser om genus pedagoger ger uttryck för under högläsning samt hur litteraturens bilder och texter används som underlag för diskussion under högläsning. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är Judith Butlers queerteori. För att producera data till studien användes videoinspelning. Med diskurspsykologi som metodologisk utgångspunkt har empiriska utdrag från dataproduktionen observerats och analyserats. Resultatet visar att pedagoger uttalar både normativa och icke-normativa genusnormer under högläsningen i förskolan. Slutsatsen är att barn både blir begränsade i samt får utrymme för sitt identitetsskapande då de möter normativa samt icke-normativa föreställningar om genus under högläsning.

Syftet med denna studie är att undersöka barns sociala interaktion samt hur pedagoger möjliggör denna interaktion under leken i utomhusmiljön. Studiens forskningsfrågor är följande: vilken betydelse har tillträdet till leken för det sociala samspelet i de yngre barnens lek och hur skapar pedagoger möjlighet för ett socialt samspel mellan de yngre barnen under den fria leken i sandlådan? Denna studie tar inspiration från ett sociokulturellt perspektiv och Lev Vygotskij som är grundare till detta perspektiv. Denna kvalitativa studie närmar sig ett resultat genom utförda videoobservationer och fältanteckningar med fokus i sandlådan med interaktionsanalys som analysmetod. Studien genomfördes på två förskolor under tre tillfällen vardera. Studien resulterade i att de yngre barnen på förskolan samspelade genom att imitera varandra där de utförde liknande handlingar. Genom att barnen utförde liknande handlingar fick leken en gemensam handlingsram vilket visade sig vara av vikt för barnens sociala samspel. Det framkom även att pedagogerna både möjliggjorde och hindrade barnens samspel i leken. Pedagogerna möjliggjorde samspelet mellan barnen genom att stötta dem in i andra barns lek. När pedagogerna blev för delaktiga i barnens lek och styrde lekens handlingsram kunde detta leda till att barnens sociala samspel avbröts. Resultatet visade även på att utifrån hur pedagoger såg möjligheter med artefakterna styrdes barnens lek men även barnens användande av artefakterna i leken medförde att andra barn tog efter och imiterade deras handlingar.