Search

Studien undersöker hur läraren kan utveckla och skapa lärsituationer genom att använda aktionsforskning som metod, för att bjuda in elever till att delta i utvecklandet av deras egenplanering av undervisningen, som i förlängningen kan erbjuda eleverna möjlighet att engagera sig och utforma inkluderande uppgifter, med utgång från sina egna intressen. Studien visar att ett tydligt och strukturerat arbetssätt skapar förutsättningar för elevers vilja att ta ansvar för, och delta i arbetsprocessen, där eleven som subjekt är i fokus.Genom att använda aktionsforskning som metod har läraren ställt frågor som fokuserar på vad som händer i lärsituationen och har där sett hur eleven visar uttryck för olika nivåer avansvarstagande, som analyseras i egna observationer och fokusgruppsintervjuer genom Gert Biestas teorier som raster. Vidare redogör studien för hur aktionsforskning kan tillämpas som verktyg för att bidra till ökning av ett inkluderande och demokratiskt klassrum, där elevens perspektiv får ta plats. Frågor som studien bearbetar är: ”Vilka olika former av ansvar visar eleverna på i handling och vidare i reflektion när de inkluderas i lektionsplaneringen och utformningen av lektionsuppgifter” och ”Vad ger eleverna uttryck för i Gert Biestas teorier i lärsituationen?”

Studien undersöker hur läraren kan utveckla och skapa lärsituationer genom att använda aktionsforskning som metod, för att bjuda in elever till att delta i utvecklandet av deras egenplanering av undervisningen, som i förlängningen kan erbjuda eleverna möjlighet att engagera sig och utforma inkluderande uppgifter, med utgång från sina egna intressen. Studien visar att ett tydligt och strukturerat arbetssätt skapar förutsättningar för elevers vilja att ta ansvar för, och delta i arbetsprocessen, där eleven som subjekt är i fokus.Genom att använda aktionsforskning som metod har läraren ställt frågor som fokuserar på vad som händer i lärsituationen och har där sett hur eleven visar uttryck för olika nivåer avansvarstagande, som analyseras i egna observationer och fokusgruppsintervjuer genom Gert Biestas teorier som raster. Vidare redogör studien för hur aktionsforskning kan tillämpas som verktyg för att bidra till ökning av ett inkluderande och demokratiskt klassrum, där elevens perspektiv får ta plats. Frågor som studien bearbetar är: ”Vilka olika former av ansvar visar eleverna på i handling och vidare i reflektion när de inkluderas i lektionsplaneringen och utformningen av lektionsuppgifter” och ”Vad ger eleverna uttryck för i Gert Biestas teorier i lärsituationen?”

Denna studie undersöker elevers och lärares erfarenheter och åsikter kring distansundervisning i ämnet bild på gymnasiet. Beståndsdelarna, i form av teori och ramverk, belyser distansundervisning i ämnet bild från olika vinklar. Eftersom distansundervisning kräver användande av olika medier baseras teorin på en kartläggning av dels David Buckinghams tankar om vad media är, dels Gert Biestas tankar om utbildning. Vidare går undersökningens teoridel djupare in på hur formativ bedömning förhåller sig till distansundervisning. Det här examensarbetet handlar med andra ord även om – och synliggör ifall – det finns svårigheter med att följa, kunna förstå och bedöma elevernas arbete rättvist i distansundervisning. Förhoppningsvis kommer detta i förlängningen att hjälpa bildlärare som arbetar på distans. Kvalitativ forskning ger svar på frågorna som tas upp i undersökningen, med hjälp av tematisk analys och personliga intervjuer. Empirin består av information och åsikter från två lärare och sex elever på en gymnasieskola. Genom intervjuernas transkribering och efterföljande samtalsanalys ger studien svar på frågorna: Hur påverkar distansbaserad undervisning utveckling av ämneskunnande för elever, respektive vad gör undervisningsformen för betygssättning i ämnet bild? Gestaltningen sker med hjälp av fotografier tagna/bearbetade på olika sätt på olika platser vid olika tillfällen. Dessa bilder är miniatyriserade och tryckta på A4-papper för att känna av avståndet; som är främsta kännetecken för distansundervisningens förutsättningar. Bilderna är synliga med hjälp av ett elektroniskt mikroskop. Genom hörlurarna blir elevers och lärares åsikter även skönjbara i poetisk form.

Denna studie undersöker elevers och lärares erfarenheter och åsikter kring distansundervisning i ämnet bild på gymnasiet. Beståndsdelarna, i form av teori och ramverk, belyser distansundervisning i ämnet bild från olika vinklar. Eftersom distansundervisning kräver användande av olika medier baseras teorin på en kartläggning av dels David Buckinghams tankar om vad media är, dels Gert Biestas tankar om utbildning. Vidare går undersökningens teoridel djupare in på hur formativ bedömning förhåller sig till distansundervisning. Det här examensarbetet handlar med andra ord även om – och synliggör ifall – det finns svårigheter med att följa, kunna förstå och bedöma elevernas arbete rättvist i distansundervisning. Förhoppningsvis kommer detta i förlängningen att hjälpa bildlärare som arbetar på distans. Kvalitativ forskning ger svar på frågorna som tas upp i undersökningen, med hjälp av tematisk analys och personliga intervjuer. Empirin består av information och åsikter från två lärare och sex elever på en gymnasieskola. Genom intervjuernas transkribering och efterföljande samtalsanalys ger studien svar på frågorna: Hur påverkar distansbaserad undervisning utveckling av ämneskunnande för elever, respektive vad gör undervisningsformen för betygssättning i ämnet bild? Gestaltningen sker med hjälp av fotografier tagna/bearbetade på olika sätt på olika platser vid olika tillfällen. Dessa bilder är miniatyriserade och tryckta på A4-papper för att känna av avståndet; som är främsta kännetecken för distansundervisningens förutsättningar. Bilderna är synliga med hjälp av ett elektroniskt mikroskop. Genom hörlurarna blir elevers och lärares åsikter även skönjbara i poetisk form.

Tankar om den nationella ämnesutvärderingen i bild, som menar att pojkar presterar sämre och att elever har en snäv syn på vad bild kan vara, och Wery och Thomsons Motivationsstrategier användes för att formulera syften och frågeställningar. Det första syftet med undersökningen är att sätta strategier för ökad elevmotivation i en bildspecifik och bildpedagogisk kontext. Detta ledde till en teoretisk positionering i Wery och Thomsons Motivationsstrategier, som handlar om att förhålla sig till en problemformulering inom pedagogik, nämligen den om motivationsstrategier och hur sådana kan förmå elever att genomföra bilduppgifter. Det andra syftet är att undersöka om elever kan få ökad motivation i bildämnet genom implementering av elevintressen i undervisningen, med Minecraft som exempel. Intervjusvar från två pojkar i 18-årsåldern analyseras och kategoriseras med Wery och Thomsons Motivationsstrategier för att svara på frågeställningarna: - Vilka effekter kan elevers egna intressen i undervisningen ha på motivationen? - Hur kan Minecraft användas för att öka elevers motivation? Svaret på den första frågeställningen blir att intressen kan vara till stor hjälp. En uppgift behöver kännas relevant både i nutid och för framtiden för att vara motiverande. För att uppgiften ska vara relevant behöver den tydligt kunna kopplas till elevers intressen, nutid och framtid. Svaret på den andra frågeställningen blir att Minecraft kan användas för att göra en uppgift relevant, då spelet kopplas till eleversintressen, men också till digitala tekniker de kan komma att arbeta med i framtiden. Elevers yttre värld består av deras intressen och jag som lärare kan inte göra min undervisning relevant om jag inte har kännedom vad de gör på fritiden.

Tankar om den nationella ämnesutvärderingen i bild, som menar att pojkar presterar sämre och att elever har en snäv syn på vad bild kan vara, och Wery och Thomsons Motivationsstrategier användes för att formulera syften och frågeställningar. Det första syftet med undersökningen är att sätta strategier för ökad elevmotivation i en bildspecifik och bildpedagogisk kontext. Detta ledde till en teoretisk positionering i Wery och Thomsons Motivationsstrategier, som handlar om att förhålla sig till en problemformulering inom pedagogik, nämligen den om motivationsstrategier och hur sådana kan förmå elever att genomföra bilduppgifter. Det andra syftet är att undersöka om elever kan få ökad motivation i bildämnet genom implementering av elevintressen i undervisningen, med Minecraft som exempel. Intervjusvar från två pojkar i 18-årsåldern analyseras och kategoriseras med Wery och Thomsons Motivationsstrategier för att svara på frågeställningarna: - Vilka effekter kan elevers egna intressen i undervisningen ha på motivationen? - Hur kan Minecraft användas för att öka elevers motivation? Svaret på den första frågeställningen blir att intressen kan vara till stor hjälp. En uppgift behöver kännas relevant både i nutid och för framtiden för att vara motiverande. För att uppgiften ska vara relevant behöver den tydligt kunna kopplas till elevers intressen, nutid och framtid. Svaret på den andra frågeställningen blir att Minecraft kan användas för att göra en uppgift relevant, då spelet kopplas till eleversintressen, men också till digitala tekniker de kan komma att arbeta med i framtiden. Elevers yttre värld består av deras intressen och jag som lärare kan inte göra min undervisning relevant om jag inte har kännedom vad de gör på fritiden.

Detta examensarbete syftar till att undersöka teckningens roll i dagens bildundervisning och berör frågan: Hur reproducerar och omformar bildlärare diskurser kring teckning i bildundervisning? Studien tar utgångspunkt i lärarperspektiv då lärare har stor frihet i hur undervisning bedrivs och är viktiga medskapare i diskurserna kring bildämnet. Studien tar utgång i socialkonstruktionistiska perspektiv och empirin bearbetas med diskursanalys. I användandet av teckning i undervisning syntes diskursen om bild som kommunikationsmedel främst. Det fanns spår av tidigare diskurser, men de flesta lärarna i studien upprätthöll idéer om bild och teckning som kommunikationsmedel. Vid bedömning av teckning så var samma diskurs fortfarande mest synlig, men diskursen om bild som avbildning var än mer framträdande. Flera av lärarna upplever dock att elever och kollegor möter bilden med diskurser om bild som avbildning, vilket kan skapa hinder för lärarna i att uppnå målen med sin undervisning. Lärarna bemöter aktivt detta genom sin undervisning och kämpar för att upprätthålla diskursen bild som kommunikationsmedel. Teckning fortsätter att användas i bildämnet, både på grund av många praktiska förutsättningar men också för att lärarna anser att det är bättre att tackla diskurser kring teckning genom att just arbeta med teckning.

Detta examensarbete syftar till att undersöka teckningens roll i dagens bildundervisning och berör frågan: Hur reproducerar och omformar bildlärare diskurser kring teckning i bildundervisning? Studien tar utgångspunkt i lärarperspektiv då lärare har stor frihet i hur undervisning bedrivs och är viktiga medskapare i diskurserna kring bildämnet. Studien tar utgång i socialkonstruktionistiska perspektiv och empirin bearbetas med diskursanalys. I användandet av teckning i undervisning syntes diskursen om bild som kommunikationsmedel främst. Det fanns spår av tidigare diskurser, men de flesta lärarna i studien upprätthöll idéer om bild och teckning som kommunikationsmedel. Vid bedömning av teckning så var samma diskurs fortfarande mest synlig, men diskursen om bild som avbildning var än mer framträdande. Flera av lärarna upplever dock att elever och kollegor möter bilden med diskurser om bild som avbildning, vilket kan skapa hinder för lärarna i att uppnå målen med sin undervisning. Lärarna bemöter aktivt detta genom sin undervisning och kämpar för att upprätthålla diskursen bild som kommunikationsmedel. Teckning fortsätter att användas i bildämnet, både på grund av många praktiska förutsättningar men också för att lärarna anser att det är bättre att tackla diskurser kring teckning genom att just arbeta med teckning.

Det här arbetet undersöker hur tolkning kan förstås som materialiserat och förkroppsligat. Arbetet är placerat i skärningspunkten mellan hermeneutik och fenomenologi och förstås därför som en samverkan mellan de kroppar, material och platser som deltagit på olika sätt. Tolkning är tätt sammanskrivet med begreppet kultur i bilden och slöjdens läroplaner och styrdokument. Därför ryms också black metal-kulturen i detta arbete. Black metal valdes dels för att det är en kultur med tydlig materiell och visuell avgränsning dels utifrån misstanken om att den inte ryms inom smaknormen för bild och slöjd. Undersökningen synliggör hur tolkning materialiseras och förkroppsligas inom black metal och resultaten diskuteras utifrån nuvarande läroplan, Lgr 11, samt förslagen till reviderade kursplaner för bild och slöjd. Med den multi-situerade etnografin som metod undersöks tolkning på ett flertal sätt: autoetnografiskt, deltagande i en fokusgrupp, intervju med en konstnär och ett tillsammanstolkande med ungdomar. I analys av materialet framkommer det hur tolkning görs på olika sätt och detta förstås genom arbetets hermeneutisk-fenomenologiska tolkningsram. Utifrån det diskuteras hur och varför förmågan att tolka är viktig i både bild och slöjd. Den autoetnografiska undersökningen bearbetas och presenteras med visuellt material genom hela arbetet och ska förstås som ett exempel på materialiserad och förkroppsligad tolkning av black metal.

Det här arbetet undersöker hur tolkning kan förstås som materialiserat och förkroppsligat. Arbetet är placerat i skärningspunkten mellan hermeneutik och fenomenologi och förstås därför som en samverkan mellan de kroppar, material och platser som deltagit på olika sätt. Tolkning är tätt sammanskrivet med begreppet kultur i bilden och slöjdens läroplaner och styrdokument. Därför ryms också black metal-kulturen i detta arbete. Black metal valdes dels för att det är en kultur med tydlig materiell och visuell avgränsning dels utifrån misstanken om att den inte ryms inom smaknormen för bild och slöjd. Undersökningen synliggör hur tolkning materialiseras och förkroppsligas inom black metal och resultaten diskuteras utifrån nuvarande läroplan, Lgr 11, samt förslagen till reviderade kursplaner för bild och slöjd. Med den multi-situerade etnografin som metod undersöks tolkning på ett flertal sätt: autoetnografiskt, deltagande i en fokusgrupp, intervju med en konstnär och ett tillsammanstolkande med ungdomar. I analys av materialet framkommer det hur tolkning görs på olika sätt och detta förstås genom arbetets hermeneutisk-fenomenologiska tolkningsram. Utifrån det diskuteras hur och varför förmågan att tolka är viktig i både bild och slöjd. Den autoetnografiska undersökningen bearbetas och presenteras med visuellt material genom hela arbetet och ska förstås som ett exempel på materialiserad och förkroppsligad tolkning av black metal.

Det här är en kvalitativ studie med syfte att bidra med förståelse för hur skolledare och tidigare elever på det estetiska programmet värderar och diskursivt konstruerar inriktningen Bild & formgivning i aspekten estetelevers framtidsutsikter vad gäller studier och yrkesval. Jag vill på detta sätt synliggöra omgivningens syn på programmet och vad estetiska kunskaper kan ha för funktion i samhället. Jag har arbetat efter studiens frågeställningar: Hur konstruerar före detta elever och skolledare estetelevernas framtida yrkesidentiteter? Varför anser tidigare elever att de haft nytta av utbildningen? Hur värderas det estetiska programmet och estetiska kunskaper av skolledare och före detta elever?Det empiriska materialet består av sex intervjuer med före detta elever och skolledare. Materialet är analyserat med hjälp av diskursanalys och kritisk diskursanalys. Jag intresserade mig för att undersöka vilka sanningsregimer som synliggjordes, om de skiljde sig mellan informanterna, vad som inte sades och informanternas sätt att tala om det estetiska programmet och om synen på estetelevers framtid förändrades under intervjuns gång.Bakgrund till studien är att elever förmedlat att deras omgivning har vaga föreställningar om utbildningens värde, att det finns en okunskap om att den leder till högskolestudier och mångskiftande yrkesliv efter det. I studiens intervjuer framkom att de före detta eleverna uppskattade att programmet var högskoleförberedande. Men både de och skolledarna beskriver att det allmänt sett, åtminstone utanför skolans område, inte är känt att det estetiska programmet ger högskolebehörighet som liknar det samhällsvetenskapliga programmets.Läroplanen GY 11 medförde för de estetiska ämnena och inriktningarna att fokus skiftades från estetik och skapande och till entreprenöriellt tänkande med lönsamhet. Begrepp som kultur, konst och estet fick en negativ klang i många kretsar, vilket också påverkat synen på programmet.Trots att vårt samhälle blir allt me

2011 föll det obligatoriska ämnet Estetisk verksamhet bort ur läroplanen. I år, 19:e juni 2018 röstar regeringen om ett förslag som gör att de estetiska ämnena återigen blir obligatoriska. Syftet med studien är att belysa frågor kring vad som händer om förslaget går igenom. Vilka kunskaper i Bild anser yrkesverksamma gymnasiebildlärare att elever bör utveckla om förslaget realiseras? Vilka material, tekniker, och teorier anses viktigast? Hur kan styrdokument formuleras, och sedan lektionsinnehåll formuleras så att kraven uppnås?Empirin består av några av statens offentliga utredningar, styrdokument för ämnet bild, samt intervjuer med yrkesverksamma bildlärare analyseras med hjälp läroplansteori och olika ramfaktorer, bl.a. politik, ekonomi, och behöriga lärare. Även den kunskapssyn som lyser igenom i de statiga utredningarna och de befintliga kursplanerna analyseras. Detta utgör en grund för analys igenom hela studien. Empirin utgörs av (SOU:2008:27) Framtidsvägen – En reformerad gymnasieskola som låg till grund för att Estetisk verksamhet plockades bort, samt (SOU 2016:77) En gymnasieutbildning för alla som lett till det förslag om återinförande som det ska röstas om i Riksdagen den 19 juni 2018. Utöver detta analyseras olika kursplaner i bild för att försöka synliggöra de ämneskunskaper som anses viktigast. Därefter analyseras lärarnas åsikter som inkommit via intervjuer och via den Nationella Estetkongressen i Halmstad i april 2018.Samtliga analyser visar konsensus i åsikten att bilder är ett språk. Stor fokus i bildämnet bör därför ligga på bildanalys som kan avkoda bildspråket. Bildämnet är även viktigt för att utjämna de socioekonomiska skillnaderna och skapa likvärdiga förutsättningar för alla. Rätten till ett estetiskt bildningsämne går i linje med den svenska skolans demokratiska värdegrund. I analysen framkommer även vikten av ett relevant yrkesspråk med teoretiska begrepp så att eleverna får tillgång till både metoder och teorier som gör att de kan se ”ny

Det här är en kvalitativ studie med syfte att bidra med förståelse för hur skolledare och tidigare elever på det estetiska programmet värderar och diskursivt konstruerar inriktningen Bild & formgivning i aspekten estetelevers framtidsutsikter vad gäller studier och yrkesval. Jag vill på detta sätt synliggöra omgivningens syn på programmet och vad estetiska kunskaper kan ha för funktion i samhället. Jag har arbetat efter studiens frågeställningar: Hur konstruerar före detta elever och skolledare estetelevernas framtida yrkesidentiteter? Varför anser tidigare elever att de haft nytta av utbildningen? Hur värderas det estetiska programmet och estetiska kunskaper av skolledare och före detta elever?Det empiriska materialet består av sex intervjuer med före detta elever och skolledare. Materialet är analyserat med hjälp av diskursanalys och kritisk diskursanalys. Jag intresserade mig för att undersöka vilka sanningsregimer som synliggjordes, om de skiljde sig mellan informanterna, vad som inte sades och informanternas sätt att tala om det estetiska programmet och om synen på estetelevers framtid förändrades under intervjuns gång.Bakgrund till studien är att elever förmedlat att deras omgivning har vaga föreställningar om utbildningens värde, att det finns en okunskap om att den leder till högskolestudier och mångskiftande yrkesliv efter det. I studiens intervjuer framkom att de före detta eleverna uppskattade att programmet var högskoleförberedande. Men både de och skolledarna beskriver att det allmänt sett, åtminstone utanför skolans område, inte är känt att det estetiska programmet ger högskolebehörighet som liknar det samhällsvetenskapliga programmets.Läroplanen GY 11 medförde för de estetiska ämnena och inriktningarna att fokus skiftades från estetik och skapande och till entreprenöriellt tänkande med lönsamhet. Begrepp som kultur, konst och estet fick en negativ klang i många kretsar, vilket också påverkat synen på programmet.Trots att vårt samhälle blir allt me

2011 föll det obligatoriska ämnet Estetisk verksamhet bort ur läroplanen. I år, 19:e juni 2018 röstar regeringen om ett förslag som gör att de estetiska ämnena återigen blir obligatoriska. Syftet med studien är att belysa frågor kring vad som händer om förslaget går igenom. Vilka kunskaper i Bild anser yrkesverksamma gymnasiebildlärare att elever bör utveckla om förslaget realiseras? Vilka material, tekniker, och teorier anses viktigast? Hur kan styrdokument formuleras, och sedan lektionsinnehåll formuleras så att kraven uppnås?Empirin består av några av statens offentliga utredningar, styrdokument för ämnet bild, samt intervjuer med yrkesverksamma bildlärare analyseras med hjälp läroplansteori och olika ramfaktorer, bl.a. politik, ekonomi, och behöriga lärare. Även den kunskapssyn som lyser igenom i de statiga utredningarna och de befintliga kursplanerna analyseras. Detta utgör en grund för analys igenom hela studien. Empirin utgörs av (SOU:2008:27) Framtidsvägen – En reformerad gymnasieskola som låg till grund för att Estetisk verksamhet plockades bort, samt (SOU 2016:77) En gymnasieutbildning för alla som lett till det förslag om återinförande som det ska röstas om i Riksdagen den 19 juni 2018. Utöver detta analyseras olika kursplaner i bild för att försöka synliggöra de ämneskunskaper som anses viktigast. Därefter analyseras lärarnas åsikter som inkommit via intervjuer och via den Nationella Estetkongressen i Halmstad i april 2018.Samtliga analyser visar konsensus i åsikten att bilder är ett språk. Stor fokus i bildämnet bör därför ligga på bildanalys som kan avkoda bildspråket. Bildämnet är även viktigt för att utjämna de socioekonomiska skillnaderna och skapa likvärdiga förutsättningar för alla. Rätten till ett estetiskt bildningsämne går i linje med den svenska skolans demokratiska värdegrund. I analysen framkommer även vikten av ett relevant yrkesspråk med teoretiska begrepp så att eleverna får tillgång till både metoder och teorier som gör att de kan se ”ny

Denna studie handlar om hur platser beskrivs genom den berättande retoriken och den visuella kulturen. Detta gör jag genom att titta på specifika diskurser om platsers identitet och lägga dem intill andra diskurser med gemensamma nämnare och därigenom få fatt på det för givet tagna. Jag har utgått från tre olika platser som både liknar och skiljer sig från varandra beroende på i vilken diskurs de befinner sig. Dessa platser är Malexander i Östergötland, Olaigatan i Örebro och tre olika platser i Toscana. Studiens syfte är att bidra till ökad kunskap om hur den visuella kulturens olika bilder och retorik formar platsers identitet och därigenom även människors identitet. Den syftar till att ge förståelse om platsidentiteters tillblivelse specifikt. Studien syftar därmed till att beskriva eventuella mönster och variationer i uppbyggnaden och underhållet av en plats, liksom framtidsbilden av den. Studien utgår från visuell och performativ etnografi som sammanförs i en rad olika metoder som intervjuer, både semistrukturerade och personliga, undersökande gestaltningsmetoder och deltagande observationer med fotografering. Undersökningen antar ett sociokulturella och ett poststrukturaliskt perspektiv. Diskursteori används både som metod och teori. Frågeställningarna är:Hur bidrar den visuella kulturen till formandet av platsers identitet?Hur bidrar landsbygdsdiskursen, statusdiskursen och uppdelningsdiskursen till formandet av platsers identitet?, Images of Places- Visual Culture's Importance of a Place's Identity I have examined three different sites that strongly differ from each other. These sites are Malexander, a small village in the south of Östergötland, and the parlor of Örebro, Olaigatan. I personally have a strong connection to these two sites. The third site is Tuscany in Italy. I have visited this place only in my imagination and through other people's photos. During ten days in april 2017, I traveled to Tuscany for the first time in my life to see how my estimated picture of the site was compared to reality. As a whole, my work is about how these sites are described by the visual culture of rhetoric and discourse, and how others regard the sites. In today's society, many different ranking lists flourish, which means that winners and losers are appointed. How does this affect the people who happen to live in the "scrapheap'’ in comparison to ''the expanding fields’’? And how can knowledge of this lead to a more contemporary and urgent schooling? Urban and rural space, for instance what identities that exist within and between them? Or how people relate to them?

Denna studie handlar om hur platser beskrivs genom den berättande retoriken och den visuella kulturen. Detta gör jag genom att titta på specifika diskurser om platsers identitet och lägga dem intill andra diskurser med gemensamma nämnare och därigenom få fatt på det för givet tagna. Jag har utgått från tre olika platser som både liknar och skiljer sig från varandra beroende på i vilken diskurs de befinner sig. Dessa platser är Malexander i Östergötland, Olaigatan i Örebro och tre olika platser i Toscana. Studiens syfte är att bidra till ökad kunskap om hur den visuella kulturens olika bilder och retorik formar platsers identitet och därigenom även människors identitet. Den syftar till att ge förståelse om platsidentiteters tillblivelse specifikt. Studien syftar därmed till att beskriva eventuella mönster och variationer i uppbyggnaden och underhållet av en plats, liksom framtidsbilden av den. Studien utgår från visuell och performativ etnografi som sammanförs i en rad olika metoder som intervjuer, både semistrukturerade och personliga, undersökande gestaltningsmetoder och deltagande observationer med fotografering. Undersökningen antar ett sociokulturella och ett poststrukturaliskt perspektiv. Diskursteori används både som metod och teori. Frågeställningarna är:Hur bidrar den visuella kulturen till formandet av platsers identitet?Hur bidrar landsbygdsdiskursen, statusdiskursen och uppdelningsdiskursen till formandet av platsers identitet?, Images of Places- Visual Culture's Importance of a Place's Identity I have examined three different sites that strongly differ from each other. These sites are Malexander, a small village in the south of Östergötland, and the parlor of Örebro, Olaigatan. I personally have a strong connection to these two sites. The third site is Tuscany in Italy. I have visited this place only in my imagination and through other people's photos. During ten days in april 2017, I traveled to Tuscany for the first time in my life to see how my estimated picture of the site was compared to reality. As a whole, my work is about how these sites are described by the visual culture of rhetoric and discourse, and how others regard the sites. In today's society, many different ranking lists flourish, which means that winners and losers are appointed. How does this affect the people who happen to live in the "scrapheap'’ in comparison to ''the expanding fields’’? And how can knowledge of this lead to a more contemporary and urgent schooling? Urban and rural space, for instance what identities that exist within and between them? Or how people relate to them?

Det här arbetet är handlar om uppgifter inom bildämnet. Syftet med arbetet är att undersöka hur bilduppgifter styr mottagarens skapande och i slutändan de bilder som produceras. Som blivande lärare så har jag upptäckt det lustfyllda och kreativa arbete som konstruerande av bilduppgifter för med sig, samtidigt väcktes frågor kring makt och styrning av andra människors skapande. I uppsatsen undersöker jag denna styrning genom att konstruera tre bilduppgifter som med form och formuleringar försöker styra tre informanter med olika mycket erfarenhet inom bildämnet mot ett och samma mål. Detta för att se om det fanns tillfällen då informanterna begränsades i sitt skapande, eller om det gick att se möjligheter för uppgifterna att uppmuntra och främja deras kreativa arbete. Flera olika sätt att utföra och jobba med bilduppgifter synliggjordes och tillsammans skapar de en bild av hur man kan förhålla sig till bilduppgifter, både som mottagare och som den som konstruerar bilduppgifter. Undersökningen resulterade även i en gestaltning som sammanfattar undersökningen och visar på det kreativa arbete som går in i att konstruera bilduppgifter. Relationen mellan uppgiftens försök till styrning och de bilder som producerades skapade ett slags kretslopp i tre delar, uppgiften och dess försök till styrning, informanternas bilder samt hur och om styrningen fungerat. Gestaltningen resulterade i tre verk och ställdes ut på Konstfacks Våruställning 12-22 maj 2016.

Syftet med mitt arbete är att undersöka hur jag som bildlärare kan skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet. Detta undersöker jag genom att designa tre bilduppgifter som har med programmering att göra. Min frågeställning är: Hur kan jag som bildlärare skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? För att undersöka denna fråga kommer jag att fokusera på dessa underfrågor: Vilka är mina intentioner kring förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? Hur kan jag iscensätta mina intentioner? Hur upplevs mina iscensättningar?Min designprocess består av tre steg. Först identifierar jag problem inom lärandet av programmering i skolan. Detta gör jag med hjälp av tidigare forskning i form av två avhandlingar. Ett problem som beskrivs är att många lärare anser att inte alla elever kan uppnå godkänt betyg och att en förändring i pedagogiken inte hjälper.2 I våra skolor är det även vanligt med ett fokus på lärandet av syntax samtidigt som lärandet av problemlösning hamnar i baksätet.3 Att kunna programmera handlar allt för ofta om att bara kunna skriva kod. De problem som jag vill lyfta fram i mitt arbete är: 1. Ordet programmering betyder olika saker för olika personer. 2. När vi lär oss programmering ligger fokus på syntax istället för problemlösning. För att undersöka dessa problem så vill jag: 1. Synliggöra vad programmering betyder för mig.2. Lägga fokus på problemlösning och ett undersökande av programmering.1Bild 1. 2Rolandsson, Lennart (2015), Programmed or not, Stockholm: KTH, s. 57 ff. 3Winslow, Leon E (1996), Programming pedagogy – A psychological Overview, New York: ACM, s. 21.3I nästa steg designar jag tre bilduppgifter. De är inspirerade av lärare, konstnärer och min egen konstnärliga utbildning. De programmeringsverktyg som bilduppgifterna låter oss undersöka är: Instruering, slinga och selektion. I sista steget av min designprocess så testar jag bilduppgifterna med tre elever. Tillsammans undersöker vi hur u

Det här arbetet är handlar om uppgifter inom bildämnet. Syftet med arbetet är att undersöka hur bilduppgifter styr mottagarens skapande och i slutändan de bilder som produceras. Som blivande lärare så har jag upptäckt det lustfyllda och kreativa arbete som konstruerande av bilduppgifter för med sig, samtidigt väcktes frågor kring makt och styrning av andra människors skapande. I uppsatsen undersöker jag denna styrning genom att konstruera tre bilduppgifter som med form och formuleringar försöker styra tre informanter med olika mycket erfarenhet inom bildämnet mot ett och samma mål. Detta för att se om det fanns tillfällen då informanterna begränsades i sitt skapande, eller om det gick att se möjligheter för uppgifterna att uppmuntra och främja deras kreativa arbete. Flera olika sätt att utföra och jobba med bilduppgifter synliggjordes och tillsammans skapar de en bild av hur man kan förhålla sig till bilduppgifter, både som mottagare och som den som konstruerar bilduppgifter. Undersökningen resulterade även i en gestaltning som sammanfattar undersökningen och visar på det kreativa arbete som går in i att konstruera bilduppgifter. Relationen mellan uppgiftens försök till styrning och de bilder som producerades skapade ett slags kretslopp i tre delar, uppgiften och dess försök till styrning, informanternas bilder samt hur och om styrningen fungerat. Gestaltningen resulterade i tre verk och ställdes ut på Konstfacks Våruställning 12-22 maj 2016.

Syftet med mitt arbete är att undersöka hur jag som bildlärare kan skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet. Detta undersöker jag genom att designa tre bilduppgifter som har med programmering att göra. Min frågeställning är: Hur kan jag som bildlärare skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? För att undersöka denna fråga kommer jag att fokusera på dessa underfrågor: Vilka är mina intentioner kring förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? Hur kan jag iscensätta mina intentioner? Hur upplevs mina iscensättningar?Min designprocess består av tre steg. Först identifierar jag problem inom lärandet av programmering i skolan. Detta gör jag med hjälp av tidigare forskning i form av två avhandlingar. Ett problem som beskrivs är att många lärare anser att inte alla elever kan uppnå godkänt betyg och att en förändring i pedagogiken inte hjälper.2 I våra skolor är det även vanligt med ett fokus på lärandet av syntax samtidigt som lärandet av problemlösning hamnar i baksätet.3 Att kunna programmera handlar allt för ofta om att bara kunna skriva kod. De problem som jag vill lyfta fram i mitt arbete är: 1. Ordet programmering betyder olika saker för olika personer. 2. När vi lär oss programmering ligger fokus på syntax istället för problemlösning. För att undersöka dessa problem så vill jag: 1. Synliggöra vad programmering betyder för mig.2. Lägga fokus på problemlösning och ett undersökande av programmering.1Bild 1. 2Rolandsson, Lennart (2015), Programmed or not, Stockholm: KTH, s. 57 ff. 3Winslow, Leon E (1996), Programming pedagogy – A psychological Overview, New York: ACM, s. 21.3I nästa steg designar jag tre bilduppgifter. De är inspirerade av lärare, konstnärer och min egen konstnärliga utbildning. De programmeringsverktyg som bilduppgifterna låter oss undersöka är: Instruering, slinga och selektion. I sista steget av min designprocess så testar jag bilduppgifterna med tre elever. Tillsammans undersöker vi hur u

Den här uppsatsen grundar sig i ett intresse för normkritisk pedagogik samt visuell kultur;vilka normer som görs i det visuella. I lärarutbildningen på Konstfack har vi många gångertalat om unga människors identitetsskapande processer, vilket har väckt frågan:Vilka subjektspositioner blir möjliga i förhållande till de visuella representationer som användssom exempel i bildundervisningen och vilka normer manifesteras i diskurserna?För att undersöka detta har material från tre bildlärare i grundskolan samlats och analyserats.Uppsatsen bygger på en socialkonstruktionistisk grundsyn, och först och främst användsMichel Foucaults diskursanalys som teori och metod. I utbildningen vid Institutionen förbildpedagogik brukas vetenskapliga och konstnärliga metoder parallellt och examensarbetetbestår av en skriftlig samt en gestaltande del. Den gestaltande delen i detta examensarbete harinspirerats av konstnären Marianne Lindberg de Geers bok ”Jag tänker på mig själv” och bestårav en bildserie som fått namnet ”Jag ser på mig själv”.Undersökningens främsta slutsats är att vi verkar behöva reflektera mer över vilka bilder,blickar och berättelser vi förmedlar. Kanske i synnerhet i skolan, som har vad Foucault skullekalla ett högt sanningsanspråk. Eftersom den kunskap, makt och mening som bilderna producerarär beroende på sin kontext; hur de presenteras och behandlas, borde de flesta bilder kunnaanvändas i undervisning så länge maktförhållanden synliggörs. Men vi måste också aktivtarbeta med att inkludera så många olika människor och synsätt som möjligt, i de bilder ochberättelser vi använder oss av, med vilka vi framställer och formar världen, oss själva ochandra.

Den här uppsatsen grundar sig i ett intresse för normkritisk pedagogik samt visuell kultur;vilka normer som görs i det visuella. I lärarutbildningen på Konstfack har vi många gångertalat om unga människors identitetsskapande processer, vilket har väckt frågan:Vilka subjektspositioner blir möjliga i förhållande till de visuella representationer som användssom exempel i bildundervisningen och vilka normer manifesteras i diskurserna?För att undersöka detta har material från tre bildlärare i grundskolan samlats och analyserats.Uppsatsen bygger på en socialkonstruktionistisk grundsyn, och först och främst användsMichel Foucaults diskursanalys som teori och metod. I utbildningen vid Institutionen förbildpedagogik brukas vetenskapliga och konstnärliga metoder parallellt och examensarbetetbestår av en skriftlig samt en gestaltande del. Den gestaltande delen i detta examensarbete harinspirerats av konstnären Marianne Lindberg de Geers bok ”Jag tänker på mig själv” och bestårav en bildserie som fått namnet ”Jag ser på mig själv”.Undersökningens främsta slutsats är att vi verkar behöva reflektera mer över vilka bilder,blickar och berättelser vi förmedlar. Kanske i synnerhet i skolan, som har vad Foucault skullekalla ett högt sanningsanspråk. Eftersom den kunskap, makt och mening som bilderna producerarär beroende på sin kontext; hur de presenteras och behandlas, borde de flesta bilder kunnaanvändas i undervisning så länge maktförhållanden synliggörs. Men vi måste också aktivtarbeta med att inkludera så många olika människor och synsätt som möjligt, i de bilder ochberättelser vi använder oss av, med vilka vi framställer och formar världen, oss själva ochandra.