Search

Abstrakt Studiens syfte är att undersöka vilken kunskap elever i årskurs 3 har om hurde ska inleda och avsluta meningar efter att de fått undervisning i systemiskfunktionell grammatik. Studien utgår dels från ett sociokulturellt perspektivsom bland annat beskriver vikten av scaffolding (stöttning), dels frånkunskapsteori med fokus på teoretisk kunskap, förståelse och färdighet.Studien bygger på deltagande observationer av 6 elever i en årskurs 3 när debesvarar frågor, sätter ut stor bokstav och punkt i meningar som saknar detta itexter som de skrivit tidigare och identifierar olika led i en av meningarna.Samtalsmaterialet är transkriberat och därefter analyserat med eninnehållsanalys. Resultatet visar att eleverna innehar teoretisk kunskap om hur en meningska inledas och avslutas, men flertalet har inte tillräckliga färdigheter för attpå egen hand markera meningar med stor bokstav och punkt när dessa saknasi de texter som eleverna skrivit tidigare. Uppgiften till eleverna som skulle visahur de förstår en mening genom att identifiera processer, deltagare ochomständigheter visade sig vara utmanande för flera av dem. En av elevernakunde detta enkelt, en kunde det inte alls och de övriga kunde det med litestöttning. Det som har kunnat urskiljas i den här studien är att flera elever harvarit i behov av viss stöttning för att markera inledning och avslutning på enmening och för att identifiera de olika leden i en mening.

Digitaliseringen är ett faktum samtidigt som elever uppvisar en viss skrivproblematik sett utifrån de nationella proven i årskurs 6. Delade meningar råder om hur stor plats digitalt skrivande bör få i undervisningen. Föreliggande studies syfte är därför att undersöka sex mellanstadielärares uppfattningar om elevers skrivande utifrån analogt respektive digitalt skrivande i ämnet svenska. För att besvara studiens syfte samlades material in genom semistrukturerade intervjuer med behöriga mellanstadielärare som undervisar eller har undervisat i ämnet svenska. Det insamlade materialet analyseras efter innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkt grundar sig i The Simple View of Writing. Resultatet visar att såväl analogt som digitalt skrivande används i undervisningen. Lärarna kan se både likheter och skillnader i elevtexter som skrivs analogt och digitalt. Framförallt karaktäriseras den digitala texten av att vara mer utvecklad, beskrivande och längre. Rättstavningsprogram kan dock medföra en viss problematik då elever begränsas av felmarkeringar eller förhastar sig genom arbetet utan vidare reflektion. Utifrån det analyserade empiriska materialet konstateras att lärares didaktiska kompetens är avgörande och att varken det ena eller andra skrivsättet bör uteslutas i undervisningen. Lärare behöver reflektera kring vilket skrivsätt som fungerar bäst i sammanhanget för att främja elevers skrivutveckling.

Att kunna skriva har en stor betydelse i dagens samhälle. Elever i skrivsvårigheter kan påverkas negativt i olika sammanhang i livet. I klassrummet har läraren ett ansvar att se till att dessa elever utvecklar en god skrivförmåga. Syftet med studien är att undersöka vad svensk och internationell forskning visat de senaste 10 åren när det gäller lärares didaktiska kompetens på området skrivutveckling hos elever i skrivsvårigheter i lågstadiet. Studiens frågeställningar handlar om att undersöka vilka kunskaper och kompetenser läraren behöver ha för att gynna skrivutvecklingen hos elever i skrivsvårigheter. Det lyfts även fram vilka undervisningsmetoder som understödjer skrivutvecklingen hos elever i skrivsvårigheter. De huvudbegrepp som behandlas i studien är: skrivsvårigheter, skrivutveckling, undervisningsmetoder och didaktisk kompetens. Metoden som valts till studien är en systematisk litteraturstudie där tre vetenskapliga avhandlingar och sex artiklar ligger till grund för min undersökning. Materialets resultat visar att lärarens skrivkunskaper har en stor betydelse för att gynna elevers skrivutveckling i skrivsvårigheter samt att läraren använder sig av varierande arbetsmetoder. Några framgångsrika undervisningsmetoder som presenteras i resultatet är stöttning och olika typer av skriftspråksaktiviteter.

Syftet med denna studie är att undersöka mellanstadielärares ställningstaganden och erfarenheter av elevers digitala skrivande och skrivande för hand i svenskämnet. För att genomföra studien intervjuades fem verksamma lärare i årskurs 4–6. Den insamlade datan analyserades med hjälp av innehållsanalys och det sociokulturella perspektivet med de två begreppen mediering och scaffolding. Resultatet av studien visar att de deltagande lärarna använder sig olika mycket av digitalt skrivande och skrivande för hand i sin undervisning. En positiv aspekt som lärarna lyfter om det digitala skrivandet är möjligheten till redigering av texter. Lärarna i studien nämner även att det finns nackdelar med att låta eleverna skriva digitalt, som till exempel att det kan uppstå tekniska problem med datorer. Flera av lärarna anser att det är viktigt att låta eleverna skriva för hand för att utveckla en läslig handstil. Alla tar upp att eleverna tycker att det är jobbigt att skriva för hand och bygger därför upp ett motstånd som en negativ aspekt av detta skrivsätt. Resultatet visar även att samtliga lärare har fått fortbildning i användandet av digitala verktyg. Flera lärare uttrycker dock att den kunskap de har i digitala verktyg i undervisningen främst är eget inhämtande av kunskap, vilket signalerar att kunskap i digitalt skrivande inhämtas från annat håll än fortbildning.

Förmågan att kunna uttrycka sig i skrift har blivit allt viktigare eftersom skriften numera används dagligen i flera sammanhang. I skolan ges eleverna möjlighet att utveckla denna förmåga genom undervisningen. Detta ställer därmed krav på att läraren kan göra en bedömning av elevernas skrivförmåga för att ge dem möjlighet att utvecklas. Syftet med den empiriska studien är att undersöka hur lärare i årskurs 4-6 upplever att formativ bedömning fungerar i skrivundervisningen. Studien undersöker även vilka möjligheter och utmaningar lärarna ser i bedömningsarbetet. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Vygotskijs sociokulturella teori med den formativa bedömningen som ett underperspektiv. Detta perspektiv utgår från fem olika strategier för att uppnå en framgångsrik bedömning i undervisningen. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av bedömningsstrategierna och de upplever att den strategi som ger störst effekt på elevernas skrivutveckling är när eleverna får återkoppling från läraren. De upplever dock att det är svårt att få tiden att räcka till. I studien framkommer också en problematik med begreppet formativ bedömning, men om lärarna har en fördjupad kunskap om begreppet samt vet hur de ska arbeta med det i undervisningen på ett effektivt sätt, kan det bidra till att eleverna ges större möjligheter att utvecklas i skrivandet.

Den språkliga situationen i svensk skola har förändrats och allt fler elever är flerspråkiga med olika förstaspråk. Som lärare är det viktigt att ta del av aktuell forskning för att skapa sig en vetenskaplig grund till val av arbetssätt för att utveckla kunskaper på ett inkluderande sätt hos sina elever. Syftet med den här systematiska litteraturstudien är att sammanställa vilka fördelar en transspråkande arbetsmetod kan innebära för flerspråkiga elever i låg- och mellanstadiet och hur en transspråkande arbetsmetod kan påverka deras skrivutveckling enligt vetenskaplig forskning. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har tio vetenskapliga publikationer valts ut och analyserats utifrån en tematisk analys. Resultatet av analysen visar att en transspråkande arbetsmetod skulle kunna påverka de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling positivt. När alla språk synliggörs i ett klassrum skulle de flerspråkiga elevernas identitet kunna utvecklas eftersom deras olika språk, kulturella erfarenheter samt tidigare kunskaper inkluderas. En transspråkande arbetsmetod verkar även öppna upp för ett samarbete och inkludering av vårdnadshavare. Resultatet visar att en transspråkande arbetsmetod skulle kunna påverka flerspråkiga elevers skrivutveckling positivt eftersom de inte hämmas av bristande språkkunskaper i sitt skrivande.

Syftet i denna studie är att utifrån ett lärarperspektiv ta reda på hur digitala verktygkan främja elevers skrivutveckling i årskurs 1. Studien utgår från ett sociokulturelltperspektiv, och undersökningen har gjorts med skriftliga intervjuer med fyra lärarefrån tre olika skolor. Intervjuerna har sammanställts med en innehållsanalys.Resultatet visar att skolor kan ha en varierande tillgång till digitala verktyg och att dedigitala verktygen kan bidra till att främja elevers skrivutveckling. Studien visar ävenatt variation i användandet av digitala verktyg är viktigt. Variation i undervisningenkan bidra till att eleverna blir motiverade genom att arbeta på olika tillvägagångssätt.Slutligen framgår det i studien att lärarnas digitala kompetens har en betydande rollför att undervisningen ska ge eleverna möjlighet att främja sin skrivutveckling. Läraresom innehar en digital kompetens kan förstå hur de digitala verktygen ska användasoch kan välja rätt verktyg utifrån lektionen syfte och innehåll.

Denna studies syfte är att med hjälp av internationell och svensk forskningundersöka vilka undervisningsmetoder lärare kan arbeta utifrån för att främjaskrivutvecklingen för elever med skrivsvårigheter på lågstadiet. Studienbelyser även bakomliggande faktorer som kan påverka att elever fårskrivsvårigheter och lärares didaktiska kompetens att tidigt se tecken på ifallen elev är i riskzonen för att utveckla skrivsvårigheter. De huvudbegrepp sombehandlas i denna studie är läs- och skrivsvårigheter, fonologisk medvetenhet,didaktisk kompetens, undervisningsmetoder och stöttning. Metoden som valtstill denna studie är systematisk litteratursökning. Denna metod valdes för attfå tillgång till kvalitativ och kvantitativ forskning inom det valda området.Sökningarna har gjorts i den internationella databasen ERIC och den svenskadatabasen SwePub. Efter urvalsprocessen av sökträffarna i databaserna valdessammanlagt nio publikationer varav fem är internationella och fyra är svenska.Utifrån det sammanställda resultatet av de nio publikationerna har vi funnit tvååterkommande resultat som i denna studie delas in i två kategorier, läraresdidaktiska kompetens vid skrivsvårigheter samt undervisningsmetoder vidskrivsvårigheter. Slutsatsen av resultatet är att lärares didaktiska kompetensatt tidigt se tecken på skrivsvårigheter är lika viktig som att lärare användervarierande undervisningsmetoder. Resultatet visar även vikten av att lärare harkompetens att motivera elever med skrivsvårigheter och främja derasskrivutveckling. Några framgångsrika undervisningsmetoder som presenterasi resultatet är: processkrivning, stöttning och wittingmetoden.

I denna systematiska litteraturstudie ska tidigare forskning analyseras och presenteras. Syftet med studien är att belysa hur användningen av digitala verktyg påverkar elevers skrivande och deras skrivutveckling från förskoleklass till årskurs 6. Studiens frågeställningar handlar om hur digitala verktyg påverkar elevers skrivutveckling, kvalitén på elevers texter och elevers motivation att skiva. Materialet som ligger till grund för studien är 13 vetenskapliga publikationer, där fem är forskningsöversikter och åtta är empiriska studier. Majoriteten av forskningen utgår från den sociokulturella teorin, den kognitiva teorin och pragmatismen. Dessa publikationer har analyserats med en innehållsanalys och sedan kategoriserats in i olika scheman. Resultatet visar att digitala verktyg påverkar elevers skrivande såväl positivt som negativt. De positiva aspekter forskningen presenterar är bland annat att elever kan få stöttning av verktyget i form av olika program och applikationer. De påverkar även elevers motivation, och engagemanget till uppgiften blir större. Dock kan verktygens lekfulla funktioner bli ett störningsmoment. Andra negativa aspekter är att färre delar av hjärnan stimuleras och att elever inte utvecklar sin finmotorik i användningen av digitala verktyg. Många forskare presenterar även vikten av lärares digitala kompetens för att skapa en gynnsam undervisning. Forskningen är samstämd om att elever bör använda såväl penna och papper som digitala verktyg i sitt textskapande.

Syftet med denna studie är att prova en hypotes om att textlängd, meningslängd och fundamentslängd ökar i takt med att yngre andraspråkselever blir mer erfarna skribenter. I studien belyser vi elevers skrivutveckling genom dessa tre aspekter. Vårt material består av 32 elevtexter skrivna av andraspråkselever under årskurs 1 och 2. Studien bygger på en kvantitativ metod och är därför baserad på positivism som teoretisk utgångspunkt. Materialet analyseras med ett digitalt textverktyg som används för att beräkna text- och meningslängden.

The aim of this study was to investigate how a group of pupils developed in their written language in grade 5. The study proceeds from my hypothesis that a number of textual variables, such as average text length, average sentence length, the average length of the initial clause constituent, and the proportion of long words, ought to rise during a term. The material consists of over 600 texts written by 14 pupils. All the texts are analysed with the LIX tool available on the Internet. The texts are entered into the LIX counter which then returns a value for the studied variables. This procedure was performed for all the variables except initial clause constituent length. That is instead calculated manually by counting the number of words per initial clause constituent. The result shows that all the variables except the proportion of long words increase during the term. The average text length is the variable with the most noticeable increase during the whole term. The proportion of long words, however, did decrease during the same period. The results also show a great correspondence with earlier research on upper secondary pupils’ writings. This means that the group of 11 years old multilingual pupils in this study write with the same proficiency as 16–19 years old pupils, as regards the variables average text length, average sentence length and the average length of the initial clause constituent.

This study investigates three primary school teachers’ experiences of working with formative assessment intended to develop pupils’ writing development. The study applies a sociocultural perspective to examine how teachers in grades 1–2 reason about their use of formative assessment to develop pupils’ writing. The study seeks to ascertain how the teachers reason about pupils’ texts in relation to the text triangle. The results of the study show that the teachers, in their work with formative assessment and writing development, proceed from set goals for the term which apply to all the pupils in that year. The teachers make the pupils aware of these goals by returning to them several times during the term. The intention is to remind the pupils of the goals. The three teachers also work with individual goals for the pupils via the pupils’ individual development plans. The informants all reason in much the same way about formative assessment in writing instruction in relation to the text triangle. The teachers consider that they work with the different qualities shown in the different levels of the text triangle, based on the pupils’ prior knowledge and experience of writing.

The aim of this study is to analyse how pupils in grade three use punctuation and howthey divide texts into sentences. The material in the study consists of 41 texts by pupils,divided into two types: narrative text and analytical text, written both by pupils withSwedish as their first language and by pupils with Swedish as their second language. Inthe study the pupils’ use of connectives and comma splices has been studied, and therelationship between graphical and syntactical sentences in the texts. The studycompares the results for narrative and analytical texts and the differences between L1and L2 pupils. The study is a follow-up of Per Ledin’s (1998) study of pupils’ use ofpunctuation in the low and intermediate levels of compulsory, and therefore the resultsof this study are compared with those obtained by Ledin. This study shows that in thisrespect L1 and L2 pupils produce texts that do not differ to any great extent. The mostprominent differences between the types of text are that the narrative texts have aclearer flow and a seemingly more logical link between sentences and clauses than theanalytical texts. The results of this study largely agree with Ledin’s results.