Search

Jonas Lundblad skildrar grundandet av Svenska kyrkosångsförbundet och fokuserar på hur det förenar olika utvecklingslinjer. Å ena sidan finns en grundläggande kontinuitet från en förhistoria av liturgiska och musikaliska restaurationssträvanden i Svenska kyrkan sedan 1890-talet. Trots denna kontinuitet inledde kyrkosångsförbundet också sin verksamhet i en teologisk, estetisk och politisk uppbrottstid, bort från rester av 1800-talets humanism och romantiska musiktradition. Dess tidiga inriktning stödde genombrottet för en nysaklig och strikt liturgiskt inriktad körtradition. Å andra sidan sammanföll kyrkokörernas starka frammarsch under början av 1900-talet med en bredare körrörelse i samhället, med folkbildning, demokratiska ideal och längtan efter en ny samhällsgemenskap som tongivande ambitioner. Kyrkosångsförbundet bidrog här till att genom körsång skapa en ny arena för lekfolkets delaktighet även i kyrkolivet.

Artikeln ger en första samlad överblick över Elfrida Andrées orgelmusik och diskuterar dess historiska betydelse.

Biografisk introduktion och verkkommentarer i den första samlade utgåvan av den kvinnliga pionjären Elfrida Andrées orgelmusik.

Biografisk introduktion och verkkommentarer i den första samlade utgåvan av den kvinnliga pionjären Elfrida Andrées orgelmusik.

Biografisk introduktion och verkkommentarer i den första samlade utgåvan av den kvinnliga pionjären Elfrida Andrées orgelmusik.

Tonsättaren Pierre Boulez påpekade att hans lärare Olivier Messiaen (1908–1992) stod mitt i en av 1900-talsmusikens mest betydande spänningar: i hans verk är ett fokus på kompositionstekniker avsett att understödja en mer romantisk strävan mot ett intensivt musikaliskt uttryck och känsla. Spänningen kan diskuteras som aspekter av en modernistisk respektive romantisk musiksyn och gör sig direkt påmind i studier av Messiaen som interpret av sina egna verk. Till skillnad från en rad befintliga undersökningar av Messiaens pianospel har motsvarande analytiska studier av hans interpretation av egna orgelverk inte genomförts tidigare. Under lång tid har en uppsättning kommersiella inspelningar från 1956 utgjort den främsta källan till detta område, vid sidan av diverse kommentarer som spridits genom elevers skrifter. Det har funnits en vitt spridd uppfattning att Messiaen tar sig mycket stora friheter i förhållande till sina egna partitur, utan att bakomliggande konstnärliga ideal diskuterats vidare. Artikeln påvisar att tonsättaren själv upphöjde partituren som gemensam norm för verkens interpretation och betraktade sina egna inspelningar som ett högst personligt uttryck. I denna studie har tre inspelningar av cykeln Livre d’Orgue med Messiaen som interpret kunnat detaljstuderas, tillsammans med 14 senare kompletta versioner med andra organister. Analysen utgår från tonsättarens egna råd till interpreter i förordet till verket Quatuor pour la fin du temps. Där fastslås att musiker först måste lära sig spela musiken exakt som noterat för att senare vid framföranden enbart behålla notvärdens sentiment och forma musiken med personlig frihet och agogik. I flera av de sju satserna blir det tydligt att Messiaen spelar med en stark känsla för sina bakomliggande idéer, även till en punkt där han inte längre bibehåller kontroll över partiturens notvärden. Trots att en senare interpretationshistoria till stor del bygger på att organister underordnat sig tonsättarens auktoritet sker, Artikelns titel på svenska: Sentiment bortom kronometri: en interpretationshistorisk studie av Olivier Messiaens Livre d’Orgue, Performing the rhythm of life - interpretation of time in Olivier Messiaen's organ works

That Gregorian chant exerted a central influence on Olivier Messiaen’s spiritual and musical universe is well established. But to investigate the kind of influence it exerted has been cumbersome. Messiaen’s published statements on the matter are fragmentary and enigmatic. One of his most characteristic claims is that the neumes in chant are ‘melodic formulae’ that exert a universal influence in both human music and birdsong. To interpret this conception, the article first reconstructs Messiaen’s relevant readings of Vincent d’Indy, Hugo Riemann and Dom André Mocquereau. A second step reconstructs a historical and systematic framework behind Messiaen’s idiosyncratic but largely coherent theory of chant. Some aesthetic consequences of this outlook are brought to light, together with discussions of compositions that carry a manifest imprint of Messiaen's reception of chant theories., Performing the rhythm of life - interpretation of time in Olivier Messiaen's organ works

Gilles Deleuze’s and Félix Guattari’s celebrated work A Thousand Plateaus contains one of the most noteworthy philosophical employments of music from the twentieth century. Previous research has reconstructed how Deleuze imported musical concepts from Pierre Boulez into his thought, but analogous influences from Olivier Messiaen have been affirmed rather than investigated in detail. This article reconstructs the philosopher’s reception of Messiaen’s ideas on rhythm, a natural basis for music, birdsong and a colouristic dimension to sound. Working on the premise that a Boulezian modernism shaped Deleuze’s general appreciation of music, the study takes off from the composer’s portrayal of how themes in Wagner overturn prevalent structures and establish new modes of expression. Messiaen’s role in A Thousand Plateaus and other Deleuzian writings confirms the centrality of this outlook, connected to rhizomatic ideals of continuous transition in all musical parameters. At the same time, Deleuze’sreading of texts by and about the composer highlights ecological dimensions beyond Boulez’s historiography of modernism. Despite scant attention to Messiaen’s actual compositions, the philosopher’s theoretical framework offers original perspectives on a virtual creativity at the heart of musical renderings of birdsong. The composer left a noteworthy imprint on Deleuze’s affirmation of a certain artistic autonomy as a precondition for the power of music to render time and spaces audible.

Översikt av César Francks liv och verk, samt postum mytbildning och reception, i samband med 200-årsjubiléet av tonsättarens födelse.

Att framföra livets rytm: interpretation av tid i Olivier Messiaens orgelverk

Preface to the first publication of Gustaf Mankell's six fantasias for two organists, composed in the 1870s. Covers biographical and contextual aspects, together with notes on registration and on Mankell's organ at S:t Jacob in Stockholm. Printed in English and German versions.

The twentieth-century reception of Luther’s life, work and thought was thoroughly shaped by the German Luther renaissance, a movement that itself grappled with the legacy of the “long” liberal nineteenth century. The findings of both Luther studies and musicological investigations shaped the mind-set of Oskar Söhngen, arguably the most strident champion and influential systematic thinker behind the reinvigorated Lutheran musical culture of the century. While his writings suggest a shift from the authority of theological tenets to culture, German scholarship has paid increasing attention to contextual aspects of his thought and promotion of new music. Jonas Lundblad provides the first English-language investigation of the conflation of Lutheran aesthetics and strands of National Socialist thought in Söhngen’s oeuvre. A method of radical contextuality reveals how the furthering of a closely demarcated “Lutheran style” in music both responds to and reacts against aesthetico-political rhetoric in Germany of the 1930s. Recent criticism has suggested that Söhngen was overly influenced by too narrow a theological ideal of “vocality” in music. In contrast to the kerygmatic level of their surface, Lundblad finds Söhngen’s writings infelicitously caught within the cultural orbits of a politically charged phenomenology of aesthetic subjectivity.

Verkkommentar i notutgåva.

Biografi och verkkommentar i notutgåva.

Psalmer är perenna skapelser. Alla psalmer som sjungs idag har en gång först skrivits och komponerats. Därefter har de hållits vid liv, redigerats, översatts, omarbetats, restaurerats, utvalts och återaktualiserats. Titeln på denna årsbok: ”Arbete med psalm” syftar främst på denna senare typ av trädgårdsmästarliknande arbete. Utan psalmboksredaktörer, översättare och bearbetare av psalmer hade vi stått utan de psalmer vi har idag. Vi hade utanför rent akademiska studier möjligen stått helt utan arvet av äldre psalmer. Sådant arbete har nämligen både syftat och lett till bredare relevans och aktualitet i tider av förändring. Årsbokens sju artiklar belyser på olika sätt hur arbete med psalm lett fram till vår nuvarande situation. Här finns också bidrag som kastar ljus över hur psalmerna kan förstås idag och hur deras morgondag kan komma att te sig. Kommer det att finnas en psalmbok även i framtiden? I speciellt fokus står för flera av texterna den i flera samfund formellt gällande och dagligen sjungna Den svenska psalmboken av 1986. Dess ekumeniskt tillkomna första del var och är gemensam för en rad svenska kyrkosamfund och har också på olika sätt blivit en sångbok även långt utanför de kyrkliga sfärerna. Sist i årsboken följer ett tjugotal recensioner av nyutkommen litteratur inom liturgik, kyrkokonst, kyrkomusik och homiletik.

Översikt i essäform av danstruppen Ballets Suédois och dess föreställningar, i samband med 100-årsminnet av dess grundande.

The article provides analyses of Olivier Messiaen´s art of interpretation, as recorded in three performances of his own Livre d'orgue. Beside the wellknown 1956 recording from Sainte-Trinité in Paris, documentation of live concerts from Stuttgart (1953) and Göteborg (1957) are considered. The study also discusses tensions between imperatives for an exact rendering of notation and freedom of expression. It suggests that these dimensions are not necessarily mutually opposed, and uses Messiaen's own statements to outline a temporal progression from an initial grasp of the exact notation to lively and sensible interpretations., Performing the rhythm of life - interpretation of time in Olivier Messiaen's organ works

This paper reads the Philosophy of Art by F.W.J. Schelling as a a conception of essence in art that fruitfully theorizes topical questions even in contemporary debates. Whereas idealism and essentialism are often associated with static and unduly mentalist definitions of art, Schelling offers a complex framework which can accommodate for plurality and development. The synthetic power of the imagination to constitute the unity of the artwork is highlighted, but a theory of reciprocity between ideality and reality simultaneously accentuate art´s historicity, as well as it social significance., Performing the rhythm of life - interpretation of time in Olivier Messiaen's organ works

To perform the duration of life - researching the interpretation of time in Olivier Messiaen´s organ music

To perform the duration of life - researching the interpretation of time in Olivier Messiaen´s organ music

To perform the duration of life - researching the interpretation of time in Olivier Messiaen´s organ music