Search

(1) Antal starar som skrider till häckning i bevakningsområdena och som således ligger till grund för analys av häckningens förlopp och produktionen av ungar samt möjliggör provtagning för miljögiftsanalyser är efter uppsättning av kompletteringsholkar i vissa av områdena nu helt tillfredsställande i Grimsö, Kvismaren, Tiveden, Svartedalen, Fleringe, Ottenby och Revinge. I Berg har antal häckningar minskat och om trenden inte vänder kan en kompletterande holkgrupp komma att behövas. För Tyresta behövs ett kompletterings- eller ersättningsområde. (2) Den genomsnittliga äggkullstorleken var hög 2009, men andelen flygga ungar var däremot låg i förhållande till vad som gällt under senare delen av 1990-talet och 2000-talet. Den var dock högre än många år under 1980-talet och första delen av 1990-talet. Långsiktigt över hela bevakningsperioden sedan början av 1980-talet finns inga övergripande negativa trender. (3) Äggläggningen startade 2009 tidigare än någonsin i flera av områdena och nytt tidighetsrekord slogs i en holk i Fleringe där första ägget lades 16 april. Starens häckningsstart och häckningsframgång är känsliga för vårens väder och därför indikatorer på effekter av klimatförändringar.

Projektet (kontraktnr. 222 0742) omfattar standardiserad provtagning av fastsittande kiselalger, bottenfauna och fisk (elfiske), taxonomiska analys och bedömning med nya bedömningsgrunderna för dessa kvalitetsfaktorer för vattendragen i typområden jordbruksmark (8 intensivområden). Även en bedömning av vattenkemi ingår i uppdraget. Syftet med uppdraget är att genom analys av påväxtalger, bottenfauna och fisksamhället och en bedömning med nya bedömningsgrunder för miljökvalitet göra en karaktärisering och analys av ekologisk status för vattendragen i typområden jordbruksmark (8 intensivområden).

Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet (främst kväve och fosfor) i ytvatten och grundvatten. Vattenföringsmätningar i typområdenas bäckar mäts kontinuerligt och vattenprov har tagits varannan vecka sedan undersökningarna startade (mellan 1988 och 1996). I en regional del av programmet undersöks 15 typområden och i en nationell del, s.k. Intensivtypområden, undersöks åtta typområden mer omfattande med bl.a. årlig odlingsinventering. För att öka kännedomen om olika delavrinningsområdens inverkan på vattenkvaliteten i vattendraget utfördes som ett specialprojekt en s.k. synoptisk vattenprovtagning i två intensivtypområden. Vattenprover togs då i ett flertal provpunkter i vattendragen och under olika flödessituationer. Resultaten visade att för typområde N34 i Halland med lättare jordarter på åkermarken var halterna av kväve högre från delavrinningsområden med stor andel åkermark. För halterna av fosfor som normalt är låga för området var skillnaden liten mellan delavrinningsområdena. I typområde C6 i Uppland med mellanlera som dominerande jordart var det liten skillnad i halter av kväve mellan provpunkterna. Däremot varierade halterna av kväve mellan provtagningstillfällena. Halter av fosfor varierade både mellan provtagningstillfällen och mellan provpunkter. Högst var halterna i de nedre och centrala delarna av avrinningsområdet. Generellt var det också högre halter vid högflöde. Vid dessa tillfällen var andelen partikulärt bunden fosfor stor och halterna av suspenderat material förhöjda. Trots det begränsade antalet provtagningstillfällen (tre i N34 och sex i C6) gav resultaten en god bild av de olika delavrinningsområdenas inverkan på vattenkvaliteten i vattendragen. Vid källfördelningsberäkning med modell är dessa data värdefulla. Fortsättningsvis bör ett urval av de synoptiska provpunkterna provtas varje år i samband med förändringar i flödet, såsom under höst och vid vårflod.

Rapporten presenterar resultaten från övervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment och regnvatten i Sverige under åren 2002-2008. Undersökningen genomförs inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket (Jordbruksmark och Luft). Tidigare resultat har sammanställts i enskilda årsrapporter. Detta är första gången som resultaten har sammanställts för en längre tidsperiod (7 år), vilket ger ett underlag för att spegla utvecklingen över tiden. Övervakningen av ytvatten omfattas av provtagningar i fyra typområden (Västergötland, Figur 2; Östergötland, Figur 5; Halland, Figur 8; Skåne, Figur 11) och två åar i Skåne (Skivarpsån och Vege å). Ytvattenprovtagningen står för den största andelen av alla enskilda analyser under perioden (ca 60 000). Provtagningarna i typområdena sker tidsintegrerat med hjälp av automatiska provtagare och i åarna tas manuella momentanprov. I typområdena har även provtagning av grundvatten och sediment genomförts. Regnvatten undersöks vid en lokal på Söderåsen i Skåne. Antalet substanser som har analyserats varierar mellan provtyperna och i viss mån även mellan åren. Detta som en följd av att vissa substanser försvinner från marknaden och nya tillkommer. Även analysgränsen har förändrats under åren, främst för några substanser där den sänkts för att bättre motsvara de riktvärden som introducerats under tidsperioden. Inom varje typområde samlas det varje år in omfattande informaion om grödval och vilka växtskyddsmedel som används. Även information om nederbörd och avrinning samlas in kontinuerligt. Denna information utgör ett värdefullt underlag vid tolkningen av resultaten. Långtidsöversikt 2002-2008 Ytvatten Resultaten visar att växtskyddsmedel har påträffats mer eller mindre frekvent i de undersökta ytvattenproven under perioden, med en variation på mellan 2 och 33 substanser per prov (Figur 18). Av de totalt 93 undersökta substanserna är det ca 25 % av dessa som påträffas mera regelbundet, dvs i mer än en fjärdedel av de undersökta proverna (Figur 17). Flest antal substanser har påvisats i vatten från området i Skåne och lägst antal ifrån området i Västergötland, något som överensstämmer väl med hur intensiv användningen är i de olika områdena (Figur 14). I de bägge skånska åarna påträffades över lag samma antal substanser som i typområdet i Skåne (Figur 19). En beräkning av årsmedelhalten i ytvatten under 7-årsperioden visar inga tydliga trender när det gäller uppmätta halter, endast medelhalten under 2008 är signifikant skild från medelhalten under 2002 (Figur 20). Halterna under prioden har dock varit avsevärt lägre än de som uppmättes i Skåneområdet under 1990-talet (Figur 21). De substanser som påträffas oftast, i mer än hälften av proverna, är alla ogräsmedel (Figur 22). Det är också den grupp som används i störst mängder inom jordbruket. Vanligaste substansen var bentazon som återfanns i samtliga undersökta prover, trots en begränsad använding. Störst användning har ogräsmedlet glyfosat. Transporten av växtskyddsmedel till ytvatten har varierat mellan områden och år. Den mängd som transporteras ut i vattendraget utgör vanligen ca 0,1 % av det som använts inom avrinningsområdet, men med högre förluster på upp till 1 % under enstaka år (Figur 33). Detta styrs i stor utsträckning av vädret med ökad risk för stora förluster om det kommer mycket regn under spridningsperioden. Grundvatten I grundvatten påträffades betydligt färre substanser och lägre halter än i ytvatten. Ogräsmedlet atrazin, som förbjöds 1989, var den substans som oftast påvisades i grundvattnet, tätt följd av bentazon som används i viss utsträckning inom områdena (Figur 25). Flest fynd och flest antal substanser återfanns i grundvatten från Skåneområdet, minst antal fynd gjordes i vatten från området i Östergötland. Sediment Resultaten från sedimentprovtagningen bygger på relativt sett ett färre antal prov än för övriga provtyper. Fynden i sedimentproven dominerades inte lika kraftigt av ogräsmedel som ytvattenproverna, likaså var det ett färre antal substanser som påträffades i de enskilda proven. Glyfosat var den substans som oftast påvisades i sedimenten, följt av insektsmedlet esfenvalerat (Figur 26). Regnvatten I regnvatten påträffades mellan 30 och 50 olika växtskyddsmedel per år. Analysgränserna för regnvatten är lägre än för yt- och grundvatten, liksom de uppmätta halterna. Många av de substanser som påvisas oftast i regnvatten är sedan länge förbjudna att användas i Sverige (Figur 27), vilket innebär att de har transporterats hit med vindarna från kontinenten. Vanligast av dessa var lindan, endosulfan, terbutylazin och vinklozolin, som återfanns i mer än hälften av proven. Halterna av dessa substanser är dock generellt sett lägre än de substanser som används i närområdet. Detta leder till att den totala deposition för de förbjudna substanserna är överlag betydligt lägre än för de som fortfarande används (Figur 28). Depositionen av växtskyddsmedel via nederbörden har ökat under de åren mätningarna har pågått (Tabell 19). En förklaring kan vara att analysgränsen har sänkts vilket har lett till att fler substanser kan detekteras. Ogräsmedlet prosulfokarb är den substans som dominerar och deponeras i störst mängder. Den provtagning som genomfördes vintern 2008/2009 visar att växtskyddsmedel återfanns under hela vinterperioden, men sett till den totala depositionen är det sommarperioden som dominerar (Figur 29). Det finns inga riktvärden för halter av växtskyddsmedel i regnvatten, men om man jämför halterna med riktvärden för ytvatten är det några substanser som överskridit dessa värden vid några enstaka tillfällen under åren. Riktvärden för ytvatten Resultaten från ytvattenprovagningarna visar att det främst är ogräsmedel som påträffas i halter över riktvärdet för ytvatten. Antalet substanser varierar mellan 10 och 21 substanser per år (Figur 35). Antalet enskilda fynd var i genomsnitt 80 per år vilket utgör omkring en procent av det totala antalet analyser och trenden var minskande under de första sex åren. Under 2008 påträffades dock fler fynd över riktvärdet, vilket kan bero på den torra försommaren med låga vattenflöden då halter som transporteras ut från fälten inte späds ut i samma omfattning som normalt. Andelen vattenprov som innehåller en eller flera substanser över riktvärdet är ca 40 % (Figur 35). Ogräsmedlet diflufenikan var den substans som återfanns flest gånger under mätperioden i halter över riktvärdet (Figur 36). Årsrapport 2008 Under ordinarie provtagningssäsong 2008 insamlades 107 ytvattenprover, 62 grundvattenprover, sex sedimentprover och 17 regnvattenprover. Därutöver togs under vintern 2008/2009 prover på ytvatten från typområdet i Skåne och på regnvatten från Söderåsen i Skåne. Analyserna under året omfattade mellan 47 och 84 olika substanser (Bilaga 1). I ytvatten från typområdena påträffades mellan 23 och 52 % av de substanser som analyserades. Varje prov innehöll minst två ämnen och som mest påträffades 32 ämnen i ett och samma prov. Den högsta halten som återfanns i ett veckoprov var 31 μg/l och påvisades i området i Östergötland i slutet av juli (Figur 43). Vattenföringen i området var ovanligt låg under en stor del av säsongen och transporten var genomgående lägre än året innan. Det fanns spår av växtskyddsmedel i grundvatten från tre av de fyra typområdena. Halten 0,1 μg/l överskreds vid sammanlagt tre tillfällen av två olika ogräsmedel (metalaxyl och bentazon). För bentazon låg medelhalten under året straxt över 0,1 μg/l i grundvatten från en av lokalerna i Skåneområdet (Tabell 26). I vattenproverna från de skånska åarna påträffades mellan 44 och 52% av de analyserade substanserna. Högsta halten av en enskild substans var 1,5 μg/l och påvisades i Vege å i mitten av juni. De sammanlagda halterna i regnvatten varierade mellan spårnivå och 2,4 μg/l under ordinarie provtagningssäsong. Högst halter av en enskild substans påvisades för den relativt flyktiga substansen prosulfokarb och överlag återfanns de högsta halterna under hösten. Totalt påträffades 46 substanser (Tabell 30). I de regnvattenprover som samlades in under vintern 2008/2009 påträffades mellan 5 och 15 substanser i de enskilda proverna, och med högsta sammanlagda halten på 0,47 μg/l i början av november. Under året påträffades 21 substanser i ytvatten i halter över riktvärdet. Vanligaste substanser över riktvärdet var diflufenikan, pikoxystrobin, MCPA och metazaklor. Högst överskridande påvisades dock för insektsmedlet imidakloprid (Tabell 31).

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområdenför sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmetingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet.I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2005/2006. Under året har mätningarpågått i 23 typområden, varav 8 områden undersöks inom en nationell del av programmet med SLU somansvarig utförare. För 13 typområden ansvarar länsstyrelser för undersökningarna medan två typområdenundersöks av kommuner. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinningför varje typområde medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelningredovisas för nationellt undersökta typområden. Årsnederbörd och årsavrinning var för de flesta typområden nära eller under den normala. Hösten 2005 var varmare än normalt och nederbörden var låg. Efter sommarens lågflöde ökade avrinningen i många typområden först i november. Vintermånaderna januari till mars karakteriserades av snö och kall väderlek och därmed liten avrinning. Sista dagarna i mars kom våren i de södra delarna av landet och gav i början av april mycket höga flöden i bäckarna i de flesta typområden. Regn i april förlängde perioden med hög avrinning och som genomsnitt kom en tredjedel av årsavrinningen i denna månad. Årsmedelhalter av både totalkväve och totalfosfor var både lägre och högre än respektive typområdes långtidsmedelvärde. Transporterna blev mindre än medel för flertalet typområden.

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark bedrivs mätningar i ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden. Ett av syftena är att undersöka jordbrukets påverkan på vattenkvaliteten genom att mäta växtnäringsförluster i både yt- och grundvatten och inventera lantbrukarnas odlingsåtgärder regelbundet. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I följande rapport redovisas resultat från programmet för det agrohydrologiska året 2003/2004. under året har mätningar pågått i ett 20-tal typområden, varav 8 områden undersöks inom ramen för den nationella miljöövervakningen med SLU som ansvarig utförare. I övriga typområden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årshalter, transporter och avrinning för varje avrinning för varje typområde medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Den låga nederbörden hösten 2003 gav upphov till både låga markvattenhalter och grundvattennivåer, och gjorde också flödena i flertalet bäckar blev låga. Avrinningen kom inte igång förrän i slutet av året, men i samband med det uppmättes årets högsta halter av främst kväve i vissa typområden. Temperaturen under året och nederbördens fördelning har stor betydelse för variationen i utlakningen av framförallt kväve. Den varma hösten skapade gynnsamma förhållanden för kvävemineralisering, men den låga avrinningen gav inte upphov till någon betydande utlakning. Koncentrationen av fosfor i utloppet från avrinningsområdena beror däremot mera på jordarten i området, än på t ex andel åkermark eller temperatur, och en lika geografisk skillnad i fosforutlakning kunde inte ses som för kväve. Endast för ett fåtal typområden uppmättes högre årshalter av kväve och fosfor än medel för mätperioden. Den låga avrinningen i kombination med låga halter för flertalet typområden gjorde att även transporterna blev måttliga, både för kväve och fosfor. Merparten av transporten av kväve och fosfor från typområdena utgjordes av utlakning från åkermarken. Fosfor påverkades däremot till större del än kväve av andra näringskällor, t ex enskilda avlopp.

Inom ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden bedrivs mätningar för att undersöka jordbruketspåverkan på vattenkvaliteten. Växtnäringsförluster mäts i både yt- och grundvatten och lantbrukarnasodlingsåtgärder inventeras årligen. Programmet, Typområden på Jordbruksmark, ingår i densvenska miljöövervakningen med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet.Under det agrohydrologiska året 2002/2003 har mätningar pågått i ett 20-tal områden, varav 8 områdenundersöks inom ramen för den nationella miljöövervakningen med SLU som ansvarig utförare. I övrigaområden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. I följande rapport redovisas resultatfrån programmet för det agrohydrologiska året 1 juli 2002 till 30 juni 2003. Flödesvägda årshalter, transporteroch avrinning redovisas för varje område medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar avSverige. En kort genomgång görs även av odlingen i ett antal typområden.

För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling finns i Sverige idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Under odlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i vattenprover från nio jordbruksbäckar, två större skånska åar och intilliggande samhällen samt en golfbana. Mätningarna omfattade totalt 69 substanser, varav 49 var registrerade för försäljning. Dessa substanser motsvarade 90% av mängden som såldes år 2000. De övriga 20 substanserna har tidigare varit registrerade eller var nedbrytningsprodukter till vanliga ogräsmedel. • I nio jordbruksbäckar återfanns sammanlagt 34 bekämpningsmedel och 5 nedbrytningsprodukter vid ett eller flera tillfällen. I de två skånska åarna återfanns 21 bekämpningsmedel och 4 nedbrytningsprodukter. • Det var vanligen rester av de mest sålda ogräsmedlen som påträffades. Bentazon och MCPA hittades i samtliga bäckar och i flertalet prov från åarna. Även andra fenoxisyror samt glyfosat återfanns ofta. • Enstaka fynd av ogräsmedel som nu har försvunnit från den svenska marknaden hittades (atrazin, 2,4-D och simazin) samt några nedbrytningsprodukter av nya och gamla substanser. • I enstaka fall återfanns halter som kan inverka negativt på organismer i vattenmiljön. Det gällde framför allt ogräsmedlet cyanazin. • Halterna i bäckvatten från tre lerjordsområden i Götalands norra slättbygder var högre än i tre bäckar i södra Götaland. I norr och på Gotland var fynden få och halterna lägst. • Resultaten av en jämförelse mellan momentan och tidsintegrerad provtagning tydde på att transporten av bekämpningsmedelsrester kan underskattas utifrån momentan provtagning, särskilt under perioder med höga flöden. • Avloppsvatten från samhällena hade ofta förhöjda koncentrationer av bl. a. ogrässubstanserna glyfosat och terbutylazin samt av nedbrytningsprodukterna AMPA (från glyfosat) och BAM (från diklobenil, ej godkänd efter 1990). • I dräneringsvatten från en golf-green återfanns svampmedlen iprodion och bitertanol. • Resultaten visar på behovet av en långsiktig miljöövervakning som följer upp samhällets åtgärder för att minska miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändningen.

För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling i Sverigefinns idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Underodlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i vattenprover från nio jordbruksbäckar,två större skånska åar och intilliggande samhällen samt en golfbana. Mätningarnaomfattade totalt 69 substanser, varav 49 var registrerade för försäljning. Dessa substansermotsvarade 90% av mängden som såldes år 2000. De övriga 20 substanserna har tidigare varitregistrerade eller var nedbrytningsprodukter till vanliga ogräsmedel.