Search

Åkermarkens förlust av fosfor till vattendrag, sjöar och hav har fått alltmer fokus under de senaste åren. Att förstå vilka processer som styr fosforförluster från åkermark är viktigt för såväl det nationella miljömålet ”Ingen övergödning” som EU:s ramdirektiv för vatten och arbetet för en hållbar utveckling i Östersjön. Jordbruket står för en betydande del av den fosfor som transporteras från Sverige till våra omgivande hav. Att minska de diffusa fosforförlusterna från jordbruksmark till vatten är komplicerat men troligtvis är kontroll av djurhållningen och begränsningar för mineral- och stallgödselgivor baserat på läckagerisken de mest effektiva åtgärderna. I SLU:s ”Långliggande Bördighetsförsök” gödslas jordarna från ett tjugotal platser med olika strategier; fyra nivåer av mineralgödsel med sexåriga växtföljder med resp. utan stallgödsel. Jordarna som gödslats med mineralgödsel har tidigare studerats med hjälp av djupa lysimetrar (Djodjic, et al., 2004). Resultaten antyder att fosforläckaget är starkt beroende på markens inneboende egenskaper och att kemin i alven är viktig. I den undersökningen kan dock läckaget ha påverkats mera av förhållandena i alven än under naturliga förhållanden. I en lerjord med större volym transporteras ofta vatten snabbt ner från matjorden genom makroporer samtidigt som flödet interagerar med grundvattnet. I de här redovisade försöken utvärderas därför fosforläckage direkt från matjordskiktet med hjälp av grunda lysimetrar. Studier av fosforläckage från höga, omedelbara tillsatser av stallgödsel till djupa lysimetrar från försöksplatsen Lanna (Bergström & Kirchmann, 2006) har antytt att fosforläckaget också kan bero på stallgödselns egenskaper. Vid höga stallgödselgivor verkar gödselns kalciuminnehåll och pH ha betydelse för imobiliseringen av fosforn. På motsvarande sätt har bildningen av kalciumkomplex indikerats vara av viktiga för imobiliseringen, även om jordens innehåll av kalcium är mycket lågt (Ulén & Snäll, 2007). I SLU:s ”Långliggande Bördighetsförsök” gödslas jordarna med rimliga givor av stallgödsel - 30 ton/ha en gång under fyra- respektive sexåriga växtföljder. Att stallgödslingstillfällena är så pass utspridda i tiden kan innebära att gödseln och marken får bättre möjlighet att nå jämvikt än vid kortvariga tillsatser av stora stallgödselgivor. Genom att utnyttja jordar från SLU:s långliggande odlingssystem kan man jämföra effekten av om stallgödsel tillförts under lång tid med effekten av en omedelbar tillsats av gödsel.

En av de främst bidragande faktorerna till övergödning av Östersjön är de diffusa utsläppen av fosfor från jordbruksmark (Helsinki Commission, 2009). Sambandet mellan fosforläckaget och jordens egenskaper är dock komplicerat. Fosforn kan t ex både adsorberas och desorberas från jordpartiklarna varvid bl. a. jordens innehåll av kalcium, leraggregatens och mineralernas innehåll aluminium och järn, samt läckagevattnets pH och saltsammansättning har betydelse. För att kunna extrapolera läckagesiffrorna från observationsfälten till olika typer av andra fält bör därför jordens förmåga att frigöra och att adsorbera fosforn kvantifieras på flera sätt. Syftet med denna studie har varit att jämföra olika extraktionsmetoder för fosfor, hur dessa överensstämmer med desorptionen av fosfor till markvattenlösningen och vilka andra parametrar som påverkar adsorptionen av fosfor i marken. Några utvalda observationsfält med stora fosforförluster och lerjord valdes ut. Detta gjordes dels för att bättre förstå dessa jordars egenskaper att frigöra och binda fosfor dels att ge underlag för den utveckling av fosformodellering som pågår på institutionen för Mark och Miljö, SLU.

I det regionala miljöövervakningsprogrammet ”Typområden på jordbruksmark” undersöks för närvarande 28 stycken små jordbruksdominerade avrinningsområden. Syftet är att följa odlingens inverkan på vattenkvalitén i avrinnande vatten till bäck eller å. I denna sammanställning redovisas resultat från det agrohydrologiska året 2001/2002, bl a flödesvägda halter, transporter,klimat och hur odlingsförutsättningarna har varit. Åkermarkens nettoarealförlust (utlakning till rotzonen minus retentionsförluster och förluster till djupare grundvatten) har inte skattats i årets rapport. Detta innebär att det är den totala transporten som redovisas och i den ingår inte bara läckage från åkermark utan även t ex förluster från punktkällor. Hösten 2001 och vintern 2001/2002 var mild och på många håll nederbördsrik. Den rikliga nederbörden ledde till stora oskördade arealer hösten 2001 och även till att den höstsådda arealen blev liten. Trots riklig nederbörd blev avrinningen för områdena i Svealand måttlig. Halterna av kväve för typområdena i Svealand var däremot medel till över medel för perioden medan halterna av fosfor var i nivå med tidigare år. Den högre avrinningen som förekom i områdena i Skåne, Blekinge och Hallands län gav däremot inte upphov till några höga halter i jämförelse med långtidsmedel, varken av kväve eller fosfor. Däremot gjorde en hög avrinning att transporterna blev relativt höga och medel för produktionsområdena Götalands slätt- och mellanbygder översteg långtidsmedel betydligt för både kväve och fosfor. I januari 2002 förändrades programmet typområden på jordbruksmark i och med att åtta områden överfördes till ett nationellt, så kallat intensivprogram. Detta innebär bl a att vattenprover tas med tätare intervall i områdena och både i ytoch grundvatten. Som en kvalitetskontroll av analyser gjordes en jämförelse med laboratoriet på avdelningen för vattenvårdslära och två andra laboratorier som användes för två områden. Resultaten pekar på en del skillnader mellan laboratorierna t ex i metoden för analys av suspenderat material. För de laboratorier som analyserar recipientvatten från jordbruksmark skulle analys av suspenderat material, förfiltrering för fosfatanalys och bestämningen av fosfor behöva interkalibreras.

För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling finns i Sverige idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Under senare delen av odlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i sedimentprover från nio bäckar i jordbruksområden. Mätningarna omfattade totalt 51 substanser, varav 32 var registrerade för försäljning år 2001. Dessa substanser motsvarade 54% av mängden som såldes år 2000. De övriga 19 substanserna har tidigare varit registrerade eller var nedbrytningsprodukter eller biprodukter. · Totalt kunde 21 olika substanser detekteras, varav 9 var godkända för användning år 2000. Övriga substanser var ej längre godkända bekämpningsmedel eller var nedbrytningsprodukter eller biprodukter. · Glyfosat och dess nedbrytningsprodukt AMPA återfanns i alla prover som analyserades, i halter upp till 1850 μg/kg. Ingen annan substans hittades vid halter överstigande 140 μg/kg. · I sex av de nio områdena kunde DDE detekteras (en DDT-metabolit), och lindan (g-HCH) i tre. Övriga substanser detekterades i ett eller två områden. · I ett område i Norra Götaland påträffades 14 av de totalt 21 funna substanserna i sediment, inklusive spår av DDT och dess nedbrytningsprodukter samt fyra hexaklorcyklohexanisomerer (HCH). I ett område i Södra Götaland påträffades 11 av de 21 substanserna, inklusive spår av DDT och lindan. · Sju av substanserna som hittades i sedimentproverna återfanns också i vattenproverna från samma område. Fem av dessa substanser var godkända för användning år 2000, och en var en nedbrytningsprodukt av ett godkänt ämne. Dessutom påträffades lindan (förbjuden sedan 1989), både i sedimentprover (maxhalt 140 μg/kg torrt sediment), och vattenprover från ett område i Södra Götaland. · Gränsvärden för skydd av vattenlevande organismer har tagits fram för endast 10 av de 21 påträffade substanserna. Fem av substanserna med sådana effektgränser, varav isoproturon är godkänt för användning, översteg dessa vid sammanlagt sju tillfällen. · I EUs ramdirektiv för vatten (2000/60/EC) anges ett trettiotal prioriterade farliga ämnen. Av dessa påträffades i sediment, isoproturon (godkänd för användning), samt diuron (ej godkänd efter 1992) and lindan (ej godkänd efter 1989).

1. SammanfattningEn databas innehållande analyser av bekämpningsmedel i yt-, grund- och dricksvatten i Sverigefrån åren 1985 till 2001 har sammanställts för att försöka skapa en överblick av hur situationenser ut och hur den har förändrats över tiden. Totalt innehåller den data om 5352 st prover frånsamtliga län och 197 kommuner. Undersökningarna har utförts av kommuner, länsstyrelser,vattenvårdsförbund, Livsmedelsverket, SLU samt ytterligare några aktörer.Den använda mängden bekämpningsmedel har minskat i Sverige sedan mitten av 80-talet för attde senaste åren öka något igen. Tittar man på hektardoserna, dvs hur många hektar den försåldamängden räcker till, blir uppgången tydligare. Ökningen anses hänga samman med EU-inträdet1995.

Samhället har såväl på ett nationellt plan som genom internationella överenskommelseruppställt klara miljömål för acceptabel inverkan på vattensystemen orsakade av bl. a. växtochanimalieproduktionen. Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförlusterfrån jordbruk har upprättats (Jordbruksverket, 2000). Genom miljöövervakning kontrollerasgraden av måluppfyllelse, samtidigt som övervakningen interagerar medforskningen. Observationsfält på åkermark är en metod för att följa jordbrukets förändradeodlingsåtgärder och hur detta inverkar på kvalitén på det avrinnande vattnet frånjordbruksmarken.

För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling finns i Sverige idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Under odlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i vattenprover från nio jordbruksbäckar, två större skånska åar och intilliggande samhällen samt en golfbana. Mätningarna omfattade totalt 69 substanser, varav 49 var registrerade för försäljning. Dessa substanser motsvarade 90% av mängden som såldes år 2000. De övriga 20 substanserna har tidigare varit registrerade eller var nedbrytningsprodukter till vanliga ogräsmedel. • I nio jordbruksbäckar återfanns sammanlagt 34 bekämpningsmedel och 5 nedbrytningsprodukter vid ett eller flera tillfällen. I de två skånska åarna återfanns 21 bekämpningsmedel och 4 nedbrytningsprodukter. • Det var vanligen rester av de mest sålda ogräsmedlen som påträffades. Bentazon och MCPA hittades i samtliga bäckar och i flertalet prov från åarna. Även andra fenoxisyror samt glyfosat återfanns ofta. • Enstaka fynd av ogräsmedel som nu har försvunnit från den svenska marknaden hittades (atrazin, 2,4-D och simazin) samt några nedbrytningsprodukter av nya och gamla substanser. • I enstaka fall återfanns halter som kan inverka negativt på organismer i vattenmiljön. Det gällde framför allt ogräsmedlet cyanazin. • Halterna i bäckvatten från tre lerjordsområden i Götalands norra slättbygder var högre än i tre bäckar i södra Götaland. I norr och på Gotland var fynden få och halterna lägst. • Resultaten av en jämförelse mellan momentan och tidsintegrerad provtagning tydde på att transporten av bekämpningsmedelsrester kan underskattas utifrån momentan provtagning, särskilt under perioder med höga flöden. • Avloppsvatten från samhällena hade ofta förhöjda koncentrationer av bl. a. ogrässubstanserna glyfosat och terbutylazin samt av nedbrytningsprodukterna AMPA (från glyfosat) och BAM (från diklobenil, ej godkänd efter 1990). • I dräneringsvatten från en golf-green återfanns svampmedlen iprodion och bitertanol. • Resultaten visar på behovet av en långsiktig miljöövervakning som följer upp samhällets åtgärder för att minska miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändningen.

Samhället har såväl på ett nationellt plan som genom internationella överenskommelser uppställt klara miljömål för acceptabla inverkansnivåer på vattensystemen orsakade av bl. a. växt- och animalieproduktionen. Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruk har upprättats (Jordbruksverket, 2000). Genom miljöövervakning kontrolleras graden av måluppfyllelse, samtidigt som övervakningen interagerar med forskningen. Observationsfält på åkermark är en metod för att följa jordbrukets förändrade odlingsåtgärder och hur detta inverkar på kvalitén på det avrinnande vattnet från jordbruksmarken.

För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling i Sverigefinns idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Underodlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i vattenprover från nio jordbruksbäckar,två större skånska åar och intilliggande samhällen samt en golfbana. Mätningarnaomfattade totalt 69 substanser, varav 49 var registrerade för försäljning. Dessa substansermotsvarade 90% av mängden som såldes år 2000. De övriga 20 substanserna har tidigare varitregistrerade eller var nedbrytningsprodukter till vanliga ogräsmedel.