Search

Referenspopulationen i Haparanda-Kalix,, Norrbotten var tidigare en del av förvaltningsmärkning Älg Norrbotten – Tema Vilt och Skog Norr – som inleddes i Norrbotten under vårvintern 2016 då 90 älgar GPS-märktes på tre olika studieområden (Gällivare, Junosuando och Haparanda-Kalix) som samtliga har fått stora skador på ungskogen vintertid och var därför föremål för fördjupade studier om älgarnas rörelsemönster och val av livsmiljöer. Forskningsprojektet initierades av Skogsbrukets jaktgrupp Norrbotten, Jägareförbundet Norrbotten, Länsstyrelsen i Norrbotten och Sveriges lantbruksuniversitet. Finansiering skedde dels via länets älgvårdsfond dels via markägare bestående av Sveaskog, SCA, Norra skogsägarna, Statens fastighetsverk, Allmänningarna, Kyrkan samt LRF. Haparanda-Kalix området urskilde sig ifrån de andra områdena att en del av älgarna använde skärgårdsmiljön i stor sett året om som är en unik miljö utifrån ett älgförvaltningsperspektiv. Detta studieområde är också en av få världen över som dokumenterar älgens rörelse och resursanvändning i skärgårdsmiljö. SLU bestämde sig därför att fortsätta studera älgarna som rörde sig längst ute i skärgården och när halsbanden togs av för alla andra älgar under vårvintern 2019 fick vissa älgar således nya sändare. Från och med 2019 rapporteras forskningen om ”Skärgårdsälgarna” som en del av SLU:s viltforskning. Samanalys med data från tidigare forskning i norra Sverige (t. ex. Älg-i-Mittskandia och avslutade och pågående älgförvaltningsprojekt i Västerbotten och Norrbotten) och södra Sverige (t. ex. avslutade projekt Tema vilt och skog och Sydälg) gör det möjligt att jämföra förhållanden mellan södra och norra Sverige. Referenspopulationen i Haparanda-Kalix tar en viktig position i den forskning som SLU och Institutionen för vilt, fisk och miljö bedriver om klimat och växt-djurinteraktioner längs Sveriges syd-nord gradient. Målet är att fortsatt ta fram ny och relevant kunskap för en förbättrad förvaltning av våra viltresurser. SLU:s forskning ska täcka luckor i befintlig kunskap där samverkan mellan olika aktörer krävs. Foder och fodernyttjande samt förbättrade metoder för övervakning av viltpopulationernas påverkan är fortsatt centrala frågor tillsammans med klimatpåverkan på växt-djur interaktioner, fysiologi samt foderkvalitet. Delmålsättningar är att beskriva, analysera och om möjligt förklara varför djur återkommer till samma områden gång på gång, och varför djur ansamlas på vissa platser. En central fråga är att studera djurens fördelning i landskapet. Här rapporterar vi vad som hänt med 11 GPS-märkta älgar i Haparanda-Kalix som rör sig längst ute i skärgården mellan mars 2019 och 2020. Projektet fokuserar på älgarnas rörelse som vandringsbeteende, deras fördelning i landskapet, livsmiljöanvändning och aktivitet.

Stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) ändrade skogens struktur och tillgång till ungskog och därmed föda för klövviltet i Växjöområdet. En central fråga i projektet var hur älg och rådjur utnyttjar landskapet under de åren som följer och om vi kan se att effekterna av foderfönstret som stormarna hade öppnat så småningom tonar ut. Med den här studien följer vi 25 GPS-märkta älgkor och 13 rådjur (8 getter, 5 bockar) i Växjöområdet för att studera deras hemområdesstorlek och val av livsmiljöer under perioden 2015-2019. För älgkorna dokumenterade vi dessutom deras reproduktion och kalvöverlevnad. Fördelning av livsmiljöer var väldigt lika för älgkor och rådjur. Den och speglar i stort sett vad som fanns tillgängligt i referensområdet, vilket består till 65 % av produktiv skogsmark. Arterna hade liknande aktivitetsmönster, men skiljde sig åt när på dygnet de använde vissa livsmiljöer, där älgkor håller sig mer undan öppna ytor under dagtid jämfört med rådjuren. Barrskog var livsmiljön där båda arterna tillbringade mycket tid. Det mest tydliga överlappet i livsmiljöns användning hittade vi för återplanterad skog och ungskog som båda arterna selekterade för nästan hela året, förutom under sommaren. Medans våtmarker var viktiga för älgkorna, var rådjuren mer knutna till åkermark. Både älg och rådjur valde tydligt bort skog med större andel gran. De sökte sig till liknade skogar vad gäller täckning med buskar och träd, men mönstret var inte lika tydligt och kunde variera mellan säsongerna. I genomsnitt var älgkornas hemområde drygt 8 ggr större än rådjurens. De flesta GPS-märkta älgkorna och rådjuren rörde sig inom älgförvaltningsområdet Kronoberg 7. Storlek av älgkornas hemområden ändrade sig inte över tid, men varierade mellan åren. Älgkornas reproduktion var god (kalv-ko-kvot 1.5). Kalvarna föddes i medel den 16:e maj och hade en hög sommaröverlevnad (89 %). Det är svårt att säga exakt hur vidare och i vilken omfattning älgens och rådjurets överlapp i livsmiljöns användning kan leda till konkurrens mellan arterna. Utgående ifrån att hemområdet av en enskild älgko kan omfatta minst 8 rådjur, samt att den överlappar också med andra älgars områden, kan man förvänta sig att en konkurrens kan uppstå när foderresurser blir mer begränsade. Enligt Skogsstyrelsens foderprognos för älgförvaltningsområdet Kronoberg 7 är en stor del av barrskogen i området grandominerad. Älgarnas och rådjurens tydliga undvikande av grandominerade skogar året om, betyder att arterna förmodligen använder enbart drygt 25 % av ungskogen som finns i området och som inte är grandominerad. Sammanlagt med den minskande arealen av foderproducerande ungskog, kan vi förvänta oss att fodersituationen för älg och rådjur kommer ändras under de kommande åren. Baserad på älgkornas hemområdesstorlek och reproduktion ser vi sammanlagt i dagsläget dock inga tecken i våra datamaterial på att älgkor i Växjöområdet upplevde en begränsning i foderresurser under åren 2015-2019.

Upp mot 84 % av de GPS-märkta älgarna var vandringsälgar och 14 % var stationära. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider vad gäller hur långt de förflyttar sig och när de börjar och avslutar sina säsongsvandringar. Medelavståndet mellan vinter- och sommarområdet var 30 km. Älgkorna vandrade längre än tjurarna. I medel började älgarna sin vårvandring i slutet av april och började återvända mot sina vinterområden i slutet av oktober. Upp mot 60 % respektive 90 % av alla älgar hade börjat sin vandring tillbaka till vinterområdet i oktober respektive november och drygt 50 % respektive 80 % hade avslutat sin vandring i november respektive december. För båda könen observerade vi förflyttningar mot slutet av sommaren inför brunstperioden. Hemområdesstorleken för älgar i Svappavaara är något större än i andra områden i Norrbottens inland vilket kan vara ett tecken på något sämre tillgång till foderrika livsmiljöer. Andel produktiv skogsmark och icke skogsmark ligger på 29 % respektive 53 % i Svappavaara. Våtmark och barrskog är de dominerande livsmiljöerna i området som tillsammans utgör mer än hälften av alla tillgängliga livsmiljöer. Älgarnas hemområden speglar i stora drag vilka livsmiljöer som finns tillgängliga. Älgarna varierade sin livsmiljöanvändning lite över dygnet, med en tydlig variation över året. Barrskog används mycket mellan september och april, under sommaren ökade älgarna sin tid i våtmarker, samt att de rörde sig mer i löv- och blandskog. Ungskog användes mer från sen höst till mars/april. Älgarna använde i stor sett livsmiljöer i förhållande till tillgänglighet. Undantag är ungskog dit älgarna sökte sig under vintern mer än vad de finns i området, medan de använde våtmarker, buskar, återplanterad skog och hyggen mindre än vad de fanns nästan året om. Skogar med höjd 0.5-5 meter är viktiga under hela året och under hösten sökte sig älgarna mer till skogar med växthöjd 5-45 meter.

Liksom under föregående projektperiod har styrgruppen under 2010‐12 varit mycket engagerad och aktiv. För tema 1 ‐ Klövviltets fördelning och nyttjande av skogslandskapet ‐ har det inneburit ett fortsatt fokus på älg fram till 2012 då programmet startade förberedelserna för flerartsstudier. För tema 2 ‐ Skogsskötsel, foderproduktion och utnyttjande – har det medfört dels ett fortsatt fokus utvärdering av åtgärderna i Sveaskogs foderprojekt, dels ett tydligare arbete med fler studieområden och klövviltets nyttjande av miljön. För tema 3 ‐ Förbättrade instrument för övervakning av viltpopulationerna – har resurserna koncentrerats på studier av referenshägn. Utifrån rogrammets resurser, >3 Mkr per år, och den ambitiösa programplanen som styrgruppen tillsammans med forskarna utarbetat, är det programledningens bedömning att vi mer än väl nått målen vad gäller relevant kunskap för sektorn och SLU, särskilt inom följande områden. Vi har… * med flera studiepopulationer i södra, mellersta och norra Sverige studerat älgarnas fördelning och nyttjande av skogslandskapet med hjälp av GPS; * med tre studiepopulationer i södra Sverige studerat klövviltets fördelning och nyttjande av skogslandskapet med hjälp av inventeringar; * dokumenterat nyttjandet ur ett flerartsperspektiv i tre områden i södra Sverige; * utvärderat effekten på skog av direkt foderskapande åtgärder inklusive viltåkrar; * i stor skala utvecklat och utvärderat metoder för uppföljning av klövviltets fördelning i landskapet och deras påverkan; * etablerat och delvis utvärderat referenshägn som ett förbättrat instrument för bedömning av betespåverkan; * i de två regeringsuppdragen till SLU om inventeringsmetoder för älg och utbildning adaptiv förvaltning utarbetat faktablad, manualer och utbildningsmaterial, samt deltagit i utbildning av länsstyrelser och skogsnäring Vi bedömer att vi endast delvis nått målen för… * några planerade foderskapande åtgärder. Vi bedömer att orsaken till detta är rent praktiska inom skogssektorn, vilka stått helt utanför vår kontroll. Det handlar dels om att åtgärderna sattes in så sent (säsongen 2010‐2011 eller 2012 för frihuggning av ekar) att effekterna helt enkelt inte kunnat utvärderas (främst viltanpassad röjning), dels att planerade åtgärder som plantering av salix inte alls blev av, dels att vissa åtgärder utfördes i mycket mindre omfattning än planerat; * förbättrade instrument för övervakning av viltpopulationerna. SLU:s och den skogsvetenskapliga fakultetens mål med temaforskningsprogram är att bygga ny kompetens. Under programperioden har SLU blivit den ledande miljön inom adaptiv klövviltförvaltning, rörelseekologi, vilt och foderskapande åtgärder samt inventeringsmetodik för betning och klövvilt. Programmet har tränat fyra postdoktorala forskare varav två är docent på SLU idag. Vi har internationellt rekryterat två forskarassistenter som redan nu efter två år är under prövning för docentur vid SLU. Programet har tränat 22 studenter, sammanfattat kunskapen i 17 rapporter, 22 examensarbeten (21 master, 1 kandidat), 15 faktablad, 7 bokkapitel, 6 manualer för adaptiv 4 älgförvaltning, 6 instruktioner om försöksdesign, >11 populärvetenskapliga artiklar och slutligen 51 vetenskapliga arbeten till refereegranskade tidskrifter. Därtill har vi medverkat i ett stort antal publika möten från Skåne i söder till Norrbotten i norr.