Search

Based on the extensive goals and mission in the Swedish curriculum regarding literature and analysis, this study examines how said curriculum and two textbooks, for the third course in Swedish in upper secondary school, suggests learning activities for literary analysis. Using content analysis and an adapted model of paradigms as a framework, themes are reviewed for how literary analysis is described and literature teaching is prescribed. The results show that the dominating paradigms in the subject purpose-text is mainly learner oriented and cultural, while the course content text and evaluation text is dominantly focused on the formal aspects of literature. The evaluation text is also notably void of learner-oriented focus. The textbooks show a priority of the content-oriented paradigms and are shown to differ greatly from the paradigms of the curriculum. The results of the textbooks are noticeably similar and suggest congruency in priorities between textbook authors, while the differences between curriculum documents are major. The results are discussed in relation to the Swedish political discourse of measurability in learning, and in relation to the textbook making process and its influences.

Studiens syfte är att undersöka nya vägar till att främja kritiskt tänkande i ämnet svenska på gymnasiet, där den erfarenhetspedagogiska undervisningstraditionen är den rådande ämneskonceptionen. Genom en återgång till och närläsning av Vygotskijs ”Undersökningens problem och metod” i Tänkande och språk samt Rosenblatts Literature as Exploration ämnar studien ge svar på om verken ger nya impulser till ett tänkande om kritiskt tänkande och om ett ”tänkesätt” kan ersätta en entydig definition av begreppet för läraren i svenskämnets litteraturundervisning på gymnasiet. Studien visar att Vygotskijs ”enhetens metod” är användbar för att dels förstå hur förståelsen av kritiskt tänkande kan utvidgas, dels hur litteraturundervisningen lämpar sig för främjandet av kritiskt tänkande. Studien visar också att det är rimligt att läraren utvecklar ett didaktiskt tänkesätt i stället för att utgå ifrån en entydig definition av kritiskt tänkande som är svår, om inte omöjlig att enas om. En återgång till och närläsning av teoretiska nyckeltexter som gjorts i denna studie kan vara en väg att skaffa sig ett sådant tänkesätt.

Undersökningen syftar till att undersöka hur lärare uppfattar sitt uppdrag inom litteraturundervisning utifrån läroplanen, Lgr11. Studien syftar också till att undersöka hur lärare bedömer eleverna inom litteraturundervisning. Undersökningen bygger på en kvalitativ intervjuundersökning, där lärares uppfattningar om ämnet, är det som utgör materialet för undersökningen. Forskningsområdet för studien bygger på att litteraturundervisning kan ha stor betydelse för eleverna som individer, men det krävs då att undervisningen bearbetas på rätt sätt för att dess fulla potential ska kunna uppnås. Tidigare forskning har visat att det kan finnas en problematik i att bedöma eleverna inom området, därför blev det relevant att i denna studie undersöka detta. Den teori som ligger i grunden för undersökningen är litteraturdidaktiken. Kortfattat säger den teorin att kärnan i litteraturundervisning är att bearbeta litteraturen och även den påvisar att det finns en problematik kring bedömning av eleverna inom ämnet. Fem lärare blir i studien intervjuade och ur dataanalysen framkommer intressanta likheter och skillnader lärarna emellan. Gemensamt uppfattar samtliga lärare sitt uppdrag som viktigt. Lärarna arbetar också trots sin osäkerhet kring litteraturundervisningens innehåll och bedömning, på ett givande sätt i förhållande till bakgrunden och den tidigare forskning som presenteras. Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-13

Syftet med den här undersökningen har varit att ta reda på vad för typ av böcker ungdomar väljer att läsa på sin fritid, och varför, för att sedan använda detta resultat i en diskussion kring hur lärare kan ta tillvara elevers fritidsläsning för att öka läsmotivationen. En hypotes som föregick studien var att ungdomar främst läser populärlitterära böcker, vilket också visade sig stämma i min undersökning. Studien genomfördes via en enkät som elever på en högskoleförberedande gymnasieskola i en medelstor stad i Sverige har besvarat. Enkäten gav 102 svar och storleken på underlaget möjliggjorde att elever som läser ofta, lite och aldrig inkluderades. Det visade sig att i princip hälften av de tillfrågade helst läser böcker i genren spänning tätt följt av genrerna feelgood, romantik och fantasy. Rörande varför de läser skönlitteratur svarade många att det är för att bli känslomässigt berörda av texten, i syfte att fly verkligheten samt för att lära sig något nytt om andra människor eller kulturer. Just det känslomässiga engagemanget har visat sig vara extra viktigt för meningsskapande och läsmotivation. Att visa tilltro till elevers förmåga och visa dem vikten av att läsa något än ingenting alls är ett av de främsta budskapen som den här undersökningen vill påvisa. Värderingen mellan högt och lågt inom litteratur har försvunnit allt mer i samhället och hos ungdomar, därför finns det inte längre någon anledning till att populärlitteratur inte ska användas i skolans litteraturundervisning.

Beroende på lärares ämnes- och kunskapssyn kan de välja bort eller prioritera delar som de själva anser bör inkluderas i undervisningssammanhang. Tidigare forskning visar att litteraturundervisningen genom tiden har färgats av en kunskapssyn där läsning ska bidra till att utveckla elevernas personlighet, att skapa goda medborgare och att den litteratur som ska läsas i skolan bör bidra till elevernas fortsatta utveckling att ”göra rätt”. Det har även framkommit att litteraturen har en självklar plats i det gemensamma läsandet bland barn och vuxna på förskolan medan det på mellan- och högstadiet har förvandlats till en självgående aktivitet med få tillfällen till samtal. Fokus för denna litteraturdidaktiska studie var att undersöka vilken kunskapssyn lärare, som idag undervisar i förskoleklass till årskurs 3, bär med in i litteraturundervisningen och undersöka hur litteraturundervisningen ser ut bland dessa årskurser. Detta genom att besvara frågeställningarna: Vilka arbetssätt är vanligast förekommande i förbindelse med litteraturundervisningen i åk F-3? Vilken litteratur används i lärarledd undervisning? Vilken kunskapssyn på litteraturundervisningen ger lärarna uttryck för? Val av metod för denna studie var en enkätundersökning med en svarsfrekvens på 111 svar. Enligt de resultat som framkom i studien, bär lärare med sig den erfarenhetspedagogiska kunskapssynen in i litteraturundervisningen. Detta innebär att lärare i arbetet med litteratur utgår från elevernas intresse och erfarenheter och utformar innehållet efter deras behov och önskemål. Lärare väljer även litteratur och arbetssätt som passar elevgruppen bäst och använder litteraturens innehåll som underlag för en språk- och kunskapsutvecklande undervisning. Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-03-23

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om litteraturundervisningens betydelse och svensklärares uppfattningar om hur man kanförverkliga demokratiuppdraget i svenskämnet. Ansatsen är kvalitativ och tillvägagångsättet är semistrukturerade intervjuer. Materialet har analyserats och tolkats utifrån Rosenblatts, Nussbaums och Biestas teoretiska perspektiv. Resultatet visar att svensklärarna anser att litteraturundervisningen utvecklar elevers språkutveckling och inlevelseförmåga. Vidare visar resultatet att svensklärarna menar att ett medvetet urval av litteratur och undervisningsformen boksamtal är framgångsrika för att verkliga ett värdegrundsbaserat arbetssätt. Slutsatsen är att svensklärarna delar uppfattningen om att litteraturundervisningen skapar möjligheter för att fostra in elever till demokratiska samhällsmedborgare.

Syftet med studien är att utifrån Gérard Genettes begrepp ”paratext” undersöka betydelsen av bokomslaget för åtta gymnasielevers lässtimulans och förväntningar på romaners huvudtexter. Vidare anammas ett intermedialt perspektiv för att belysa hur olika medier samspelar. Första delen i metoden består av att eleverna väljer en av totalt sex böcker. Därefter följer två elevgruppsintervjuer där eleverna motiverar varför de valt en viss bok för att sedan tolka omslagen. Nästa steg i metoden utgörs av fyra paratextanalyser baserat på elevernas val av romaner: Glaskupan av Sylvia Plath (1974), Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (2016), Pojken som kallades det av Dave Pelzer (2016) och Den gröna cirkeln av Stefan Casta (2010). Resultatet visar att eleverna uppmärksammar bildmotivet först, därefter titeln och slutligen läser baksidestexten. Eleverna menar att det är viktigt att handlingen motsvarar förväntningarna de får från omslaget. Avgörande för bokvalet är också genren, men för att de ska välja bok måste baksidestexten locka till läsning. Vidare blir omslagen mer lättillgängliga för tolkning om det finns figurativa fotografier på framsidan samt konkret beskrivande titlar, undertitlar och baksidestexter. Ur ett intermedialt perspektiv drar eleverna också paralleller mellan omslagen och filmmediet. Övergripande visar resultaten av mina analyser att omslagens alla element, bildmotiv, titlar, undertitlar, författarnamn och recensioner et cetera, ger föraningar om romanens handling och genre och blir begriplig först när de ställs i förhållande till varandra. Avslutningsvis kommer jag fram till att paratextanalysen, det vill säga att tolka bokomslag, kan fungera tidsbesparande genom att integrera den med andra moment i undervisningen samtidigt som det är ett instrument för att stimulera och främja elevernas läslust.

Syftet med studien är att undersöka hur gymnasielärare i svenska upplever gymnasieeleversförändrade läsvanor gällande läsning av skönlitteratur i skolan och på fritiden. Studien utgårpåverkansfaktorerna den tekniska utvecklingen, läroplan- och betygsreform samt lärarenslärarutbildning. Studien består av intervjuer av nio gymnasielärare i svenska och resultatetvisar att användandet av tekniska hjälpmedel, främst dator som ett läsverktyg, skiljer sigmellan olika program. Reformen i och med Läroplan, examensmål ochgymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (GY11) har påverkatlitteraturundervisningen genom ett minskat utrymme med allt mindre tid för läsning avskönlitteratur under lektionstid. Lärarnas fortbildning upplevs som bristfällig då ett brettsvenskämne skapar en nästintill oändlig bredd på den potentiella kompetensutvecklingen.Lärarna upplever en hög stress och en stor arbetsbelastning som resulterar i att få väljerformell fortbildning speciellt inom litteraturundervisning. Studiens visar attlitteraturundervisningens minskade utrymme skapar försämrade förutsättningar för främjandetav elevernas läslust.

Författare, forskare och lärare har länge lyft fram skönlitteraturs förmåga att låta läsare förstå sina egna liv och erfara andras till en grad utan motsvarighet bland pedagogiska och didaktiska redskap. Vad gäller verk som simultant kan imponera med litterär kvalité och värdegrundsfrämjande potential kan få konkurrera med Oima Yoshitokis manga Koe no katachi (sv. (En) Tyst Röst), ett påstående som denna uppsats syftar att bevisa. Genom att analysera mangan i förhållande till skolans vädegrund, gymnasiesvenskämnets kunskapskrav, samt forskning om didaktisk potential, litterär kompetens, mobbningsbekämpning och diskriminering framhäver denna studie hur väl mangan lämpar sig i gymnasiesvenskarbete. Resultaten visar att Koe no katachi kan utmana elever på sätt likvärdiga med mer konventionell litteratur (epik, lyrik och dramatik), att den har god didaktisk potential, och att den överensstämmer väl med forskares tankar om verk som utvecklar elevers litterära kompetens. Mangan ger god inblick i mobbning och diskriminring som fenomen (med specifikt fokus på diskriminering utifrån funktionsvariation, kön och könsöverskridande identiteter och uttryck), och innehåller viktiga budskap om medmänsklighet och förståelse. Slutsatsen är således att mangan skulle fungera utmärkt både för gängse skönlitteraturundervisning och värdegrundsfrämjande klassrumsarbeten, men att mangas fallande status och svåråtkomlighet i Sverige likväl gör gymnasieanvändning av den opraktisk i dagsläget.

Denna studies syfte är att analysera tre bokförlags lärarhandledningar till skönlitterära verk, med anpassning till årskurs 1–3, utifrån ett läs- och litteraturundervisningsperspektiv. Studiens material består av tre utvalda lärarhandledningar som samlats in från tre olika bokförlag. Ett analysverktyg baserat på studiens teori har använts för att granska materialet i syfte att undersöka på vilket sätt lärarhandledningarna förespråkar att skönlitteraturen ska användas, och vilken reflekterande nivå eleverna kan nå i arbetet med skönlitteraturennär lärare använder lärarhandledningar. Vidare undersöks hur förhållandet ser ut mellan läs- och litteraturundervisning i lärarhandledningarna och hur de förhåller sig till läroplanen och särskilt till svenskämnets syftesbeskrivning. Studiens teori grundar sig i Langers litterära föreställningsvärldar som beskriver läsarens sätt att uppleva och förstå ett verk som en process vari läsaren går igenom fem olika faser. Studien grundar sig även i Rosenblatts teori om litteraturläsning och framförallt utifrån begreppen efferent och estetisk läsning. Resultatet som framkommer visar att läsundervisning förespråkas i lärarhandledningarna och att det beror på att materialet består av en betydande del läsförståelsefrågor. Studiens resultat visar även en problematik med användningen av lärarhandledningar om läraren likställer läs- och litteraturundervisning eller är omedveten om dess olika innebörder. En av slutsatserna i denna studie är att lärare bör läsa skönlitteraturen till lärarhandledningarna, för att kunna förhålla sig kritisk till materialets innehåll och således även låta lärarhandledningarna förbli ett stöd och inte vara något som läraren är bunden till i brist på kunskap om det skönlitterära verket.

Avhandlingens syfte är att undersöka politiska implikationer av idén om litteraturundervisning som demokrati- och värdegrundsarbete i förhållande till det ideal om mätbar kunskap som präglar samtidens utbildningspolicydiskurser. Det som står i fokus är 2011 års gymnasiereform, som tolkas mot bakgrund av en genomgripande förändring av den globala och europeiska utbildningspolicydiskursen från och med millennieskiftet. Avhandlingen undersöker hur subjekt, samhälle och relationen däremellan förstås av aktörer inom policy, forskning och av lärare. Analysen är uppdelad i en transnationell nivå, en nationell nivå och en didaktisk nivå. Avhandlingen visar också hur policydiskurser rekontextualiseras mellan de olika nivåerna. Vad gäller den transnationella nivån visar avhandlingen hur EU:s utbildningspolicy lägger stor vikt vid utbildningens samhällsekonomiska funktion samtidigt som demokratiska aspekter av utbildning tonas ned. EU framhäver även värdet av entreprenörskap och kopplar kreativitetsfrämjande aspekter av konst och humaniora till arbetsmarknaden och ekonomisk tillväxt. I ramverket till OECD:s PISA-studier lyfts reading literacy fram som viktigt för såväl kritiskt tänkande som ekonomisk utveckling. Läsningen av skönlitteratur specifikt definieras dock som en individuell angelägenhet och fritidsaktivitet. Genom att anlägga ett psykologiskt perspektiv på skönlitteraturen och lyfta fram den som en individuell – snarare än samhällelig eller strukturell – angelägenhet sker en av avpolitisering av litteraturläsningens emancipatoriska värde. Vad gäller den nationella nivån visar avhandlingen hur skolans syn på demokrati och litteratur har genomgått förändringar sedan 1940-talet. Framför allt har demokratin gradvis kommit att förstås som ett ”fullbordat” projekt, snarare än som någonting som kan utvecklas eller fördjupas. Med hjälp av Gert Biestas tre dimensioner av medborgarfostran gör avhandlingen en kritisk genomgång av tongivande teorier om litteraturundervisning som demokrati- och värdegrundsarbete, och argumenterar för att merparten av teorierna fokuserar på medborgarfostran som socialisering snarare än subjektivering. Med andra ord innebär demokratiarbetet en anpassning till, snarare än en kritik av, det omgivande samhället. Avhandlingen använder sig också av Peter Dahler-Larsens begrepp konstitutiva effekter för att visa hur 2011 års gymnasiereform tonade ned demokratiska aspekter av litteraturundervisning i förhållande till den föregående läroplanen. Vad gäller den didaktiska nivån använder sig avhandlingen av kvalitativa lärarintervjuer som visar hur lärares didaktiska val ramas in av styrdokumenten och olika administrativa uppgifter. Avhandlingen argumenterar för att lärarnas tolkning av styrdokumenten innebär ett rekontextualiseringsfält inom vilket lärarna förhandlar med läroplanens bestämmelser. I flera fall väljer lärarna att bortse från aspekter av styrdokumenten för att i stället grunda sina didaktiska val på den egna lärarerfarenheten. Det avslutande kapitlet argumenterar för att en viktig politisk implikation av idén om litteraturundervisning som demokrati- och värdegrundsarbete – i synnerhet när den kombineras med strävan efter mätbarhet – är att utbildningens subjektiveringsdimension marginaliseras. Avhandlingen argumenterar för att utbildning skulle kunna handla mindre om fastslagna värden och mätbara kompetenser, och mer om elevers behov av att lära sig hantera icke-vetande. The aim of the dissertation is to study the idea of teaching literature as a means of democratic fostering in relation to the ideal of measurable knowledge prominent in contemporary policy discourse. In focus is the reform of the Swedish upper secondary school in 2011, viewed against the background of the major developments in global and European education policy discourse during the 2000s. The study examines how the interconnections between subject and society are understood in relation to the teaching of literature by different actors in the education system. The analysis is divided into a transnational level, a national level, and a didactic level. The study also shows how policy discourses are recontextualized between these levels. On the transnational level, the study argues that the EU’s educational policies increasingly stress economic gains, while at the same time lowering its democratic ambitions. The benefits of entrepreneurship are highlighted by the EU, and creative dimensions of the arts and humanities are seen as valuable for economic growth. In the framework for the PISA tests conducted by the OECD, reading literacy is considered important both to critical thinking and economic development. The reading of fiction, however, is singled out by the OECD as a recreational activity. By addressing the reading of fiction as an individual and psychological, rather than societal and structural, concern, its emancipatory value is further depoliticized. On the national level, the study shows how the concepts of democracy and the teaching of literature in the Swedish school have undergone changes since the 1940s. Most importantly, democracy has gradually come to be understood as a completed project rather than a critical concept. Theories on teaching literature as a means of democratic fostering are analysed through Gert Biesta’s three dimensions of citizenship education. As I argue, most of these theories emphasize democratic fostering as socialization rather than subjectification. In other words: they do not challenge society but promote an adaption to it. Using Peter Dahler- Larsen’s concept of constitutive effects, the study also shows how the school reform in 2011 de-emphasised democratic dimensions of the teaching of literature as compared to the previous curriculum. On the didactic level, the study uses qualitative interviews to show how teachers’ pedagogical choices are affected by administrative duties and the curriculum. As I argue, the teachers’ interpretation of the written curriculum serves as a means of negotiating with governing policies. In several cases, teachers downplay the relevance of the written curriculum and instead base their pedagogical choices on personal work experiences. The concluding chapter suggests that an important political implication of teaching literature as a means of democratic fostering – in particular when subjected to expectations of measurability – is the marginalisation of the educational dimension of subjectification. Instead of an education centred on core values and measurable competencies, I argue for a pedagogy that recognizes the pupil’s need to be exposed for uncertainties. Uppgift om ISBN för digitalt format saknas i publikationen.

Syftet med följande studie är att med utgångspunkt i en maktanalys av Mohsin HamidsExit väst undersöka romanens didaktiska potential i svenskämnet och i skolans värdegrundsarbete. Studien refererar till Martha C. Nussbaums teori kring den narrativa fantasin och interkulturell pedagogik som didaktiska verktyg vid arbete med romanen.Exit väst skildrar de utmaningar och svårigheter som flyktingar och immigranter kan uppleva i västvärlden. Genom en maktanalys blir de orättvisa och negativa maktdynamiker som skildras i romanen tydliga. Studien vill visa att eleverna kan utveckla ett empatiskt och emotionellt förhållningssätt till karaktärerna och deras erfarenheter genom narrativa fantasi. Detta i sin tur kan vidga elevernas förståelse för olika människor och deras skilda livsvillkor. Exit väst öppnar även upp för interkulturell undervisning i svenskämnet och i värdegrundsarbetet. Studien visar att det finns didaktisk potential i användningen av romanen i litteraturundervisning för att uppfylla kursmål och värdegrundsarbete.

Med förhoppningen att främja arbetet med skönlitteratur i skolan syftar studien till att undersöka gymnasieelevers förväntningar på litteraturundervisning, syn på skolkanon och dennas påverkan på likvärdighet mellan olika gymnasieutbildningar. Materialet samlades in genom två fokusgruppsintervjuer med elever som går första året på gymnasiet och analyseras utifrån fenomenografins ramar och Kathleen McCormicks teorier om allmänna och litterära repertoarer. Med hjälp av dessa teorier analyseras de resultat som framkom under fokusgruppsamtalen och visar att elever eftersträvar litteraturundervisning som bland annat innefattar meningsfulla textmöten. Analysen påvisar även vilken litteratur och vilka arbetsmoment som kan generera flest utmaningar för verksamma lärare och understryker vikten av att lärare är medvetna om elevers repertoarer. Diskussionen innefattar fortsättningsvis lärarens roll, vilken eleverna legitimerar genom att exempelvis framhålla förtroende för lärares förmåga att skapa likvärdig undervisning. Slutligen tar eleverna avstånd från en eventuell skolkanon och efterfrågar alternativet att få vara med och välja vilken skönlitteratur de ska få läsa i samråd med läraren.

Ekokritik är ett relativt outforskat område i skolan, men blir alltmer relevant med tanke på klimatnödläget. Studiens syfte är därför att undersöka den didaktiska potentialen med ekokritik i gymnasieskolans svenskundervisning samt utreda i vilken utsträckning det finns märkbara ekokritiska teman i Selma Lagerlöfs novell “En historia från Halland”. I vår studie låter vi elever analysera novellen utifrån ekokritiska frågeställningar. Langers (2011) teori om föreställningsvärldar och de tillhörande fem faserna appliceras i utformandet av metoden. I resultatet åskådliggör vi sedan var eleverna befinner sig i sina analyser och hur de tillämpar Langers faser (2011). Vi utgår från den hermeneutiska forskningstraditionen och tolkar elevernas reception av novellen. Resultatet visar att det finns ekokritiska teman i “En historia från Halland” då den skildrar människans relation till naturen. Dessutom kan vi se att det finns didaktisk potential med ekokritik i gymnasieskolan.

Denna uppsats ämnar undersöka svenska gymnasieelevers attityder till litteratur i svenskämnet på gymnasiet samt hur elever tycker att litteraturundervisningen bör gå till. Resultatet visar att eleverna har en positiv attityd till litteratur och litteraturläsning generellt men att den läsning som sker i skolan uppfattas som tråkig och ett måste. Vidare visar resultatet en oenighet när det kommer till litteraturundervisningen. Vissa anser att eleverna borde ha större frihet när det kommer till vad som ska läsas och andra anser att läraren bör styra innehållet i litteraturundervisningen.

Syftet med den föreliggande studien var att med utgångspunkt i relevant forskning och de tre ämneskonceptionerna för svenskämnet analysera hur två läromedel, som används i svenskundervisningen i årskurs 2 på gymnasiet legitimerar och organiserar litteraturundervisningen i svenskämnet. Metoden som har använts i studien var en kvalitativ, komparativ pedagogisk textanalys av två läromedels innehåll. Materialet jämfördes med tidigare forskning och de tre svenskämneskonceptionerna för att kunna jämföra de perspektiv som läromedelsförfattarna har tagit och för att undersöka vad detta skulle kunna få för konsekvenser i litteraturundervisningen. Resultatet visar att läromedlen, till viss del, innehåller spår av alla tre ämneskonceptioner. Materialet i fråga är i linje med och stöds av kursplanen för svenskämnet i Lgy 11 (Skolverket). Trots detta drogs slutsatsen att användningen av läromedel i gymnasiets svenskämne bör med fördel kombineras med hela, skönlitterära verk för att uppnå ämnets fulla potential.

Det finns i skrivande stund en ökad efterfrågan på videospel i litteraturundervisningen i svenskämnet. För att inkluderingen ska ske friktionsfritt underlättar det att kunna använda analysverktyg som redan är vedertagna för svensklärare. Syftet med denna studie är därför att utforska möjligheten att analysera ett videospel med analysverktyg som finns etablerade inom svenskämnets litteraturundervisning på gymnasienivå. För att uppfylla syftet spelades och analyserades det ludonarrativa spelet God of War med hjälp av teorier om narratologi och reader-response. Resultatet visar att God of War innehåller narrativa strukturer som känns igen från litteraturen, såsom en klassisk dramaturgi, intern och extern fokalisering samt indirekt karakterisering. De litterära analysverktygen förbiser dock hur samspelet mellan berättandet och spelandet bidrar till spelets narrativa struktur på ett vis som saknar motsvarighet inom litteraturen. Undervisningen i ämnet svenska behöver därför kompletteras med en bredare verktygsarsenal och terminologi för att kunna bereda plats åt spel.

During the last few decades, the concept of ”literacy” has had a growing impact on the vast fields of education. Although the uses of the concept are multifaceted and diverse, the hegemonic policy discourse as supported by the OECD treats literacy as an individual competence closely tied to the development of explicit reading strategies. This article examines what the concept of literacy means for literary studies in general and literature education in particular. We argue that there are reasons to critically reflect upon the effects of invoking the concept of literacy in the field of literature education. With the aid of theorists like Rita Felski and Toril Moi, our main focus is to examine the risks of centering attention on the ”subject” (the student and his/her abilities) instead of the ”object” (in our case, the works of fiction). By turning to Gert Biesta and Emmanuel Lévinas, we argue that there is an educational value in acknowledging and appreciating what lies beyond the scope of the student’s immediate understanding.

Denna studie undersöker om det finns möjligheter att integrera ett hälsofrämjande arbete i litteraturundervisningen genom Judith Langers (2017) didaktiska modell för boksamtal som en literacypraktik. Möjligheterna undersöks med en hermeneutisk forskningsansats som metod. Judith Langers (2017) didaktiska modell för boksamtal som en literacypraktik studeras utifrån en biblioterapuetisk teoribildning framtagen av Arleen Hynes & Mary Hynes-Berry (2012). Resultatet visar att Langers (2017) modell för boksamtal i en literacypraktik skulle kunna fungera hälsofrämjande och därmed möjliggörs det att tillhandahålla litteraturundervisning i skolan som kan fungera för elevers välbefinnande genom att Langers (2017) modell används. I slutet av studien prövas Langers (2017) didaktiska modell i sin funktion som en hälsofrämjande aktivitet i en exemplarisk närläsning av boken Slutet (2018) skriven av Mats Strandberg.

Studien består av en jämförelse av två simulerade läsningar och resulterande analyser av boken Sent i November. En med metafiktionellt perspektiv och en utan. Utifrån resultatet av dessa diskuteras begreppet metafiktions lämplighet i gymnasieskolans svenskundervisning i förhållande till dess läroplan. Metafiktion bedöms vara ett möjligt begrepp att använda i undervisning av gymnasieskolans senare svenskakurser.

Syftet med denna studie är att diskutera konceptet triggervarning och dess betydelse för litteraturundervisningen i den svenska skolan. Detta har gjorts dels genom en kritisk diskursanalys på 17 utvalda svenska artiklar om triggervarning i undervisningen och dels genom en litteraturanalys av Christina Wahldéns debutroman Kort kjol. Resultatet visade på en förskjutning från sakfrågan ”bör triggervarningar användas i undervisningen?” till vems verklighetsuppfattning som är den sanna samt att det till viss del redan triggervarnas i gymnasieskolor runt om i Sverige även om termen triggervarning inte används.

Studien är en fenomenologisk studie som belyser lärares uppfattning om sin litteraturundervisning på mellanstadiet. Syftet är att genom enkäter och intervjuer ta reda på vilka arbetssätt som lärare använder vid läsning, hur arbetet med litteratur följs upp, hur användandet av litteratur skiljer sig mellan de olika årskurserna samt hur läraren motiverar sina arbetssätt som de använder vid litteraturundervisning. Arbetssätt som lärare använder vid läsning är enskild läsning, högläsning, elev läser för läraren, elev läser för elev, läsgrupp, elev läser för klassen samt läsläxa. De uppföljande arbetssätt som lärarna använder i störst utsträckning är helklassdiskussioner, uppgifter kopplade till det lästa och litteratursamtal. Lärarna uppfattar att det som skiljer sig mellan årskurserna är att eleverna mer och mer övertar ansvaret för sitt lärande. Det uppföljande arbetet med litteratur inleds vanligtvis med helklassdiskussioner som sedan övergår till att i allt högre grad ske i grupp och senare även mer individuellt. Lärarna motiverar genomgående och återkommande sina arbetsmetoder genom att betona läsupplevelsen: de vill på olika sätt främja läsglädjen hos eleverna och söker olika vägar att nå dit.

This study investigates teaching of fiction from outside of the Western world. The study was conducted via a discourse analysis of five semi structured interviews with upper secondary school teachers in Swedish language and literature. The aim is to describe how the discourse of fiction from outside of the Western world is depicted by the teachers’ dictums about literature in general and their own teaching of literature. This is done by adapting Ernesto Laclau and Chantal Mouffe’s theoretical conception of signs, floating signifier, moment, articulation, chains of equivalence and subject position along with the pedagogical conceptions inclusion, integration and exclusion. The result shows that the signs “cultures” and “knowledges” were central in the discourse. The signs had the character of floating signifiers, due to the difference in the teachers’ statements. The chains of equivalence showed that fiction from outside of the Western world often was associated with negativity while the European and western fiction often where given a more positive approach. A majority of the teachers’ approach was further characterized by exclusion of fiction from outside the Western world, even though an individual teacher’s approach were characterized by inclusion. Based on the results, we also claim that the discourse concerning fiction from outside of the Western world in the Swedish subject is in a state of change, since the discourse in general was characterized by instability.

This study compares the novel Svinalängorna by Susanna Alakoski and the film version, based on the theme of exclusion. The study aims to see the potential the film can have in comparison with the book when it comes to representing the theme of exclusion in the teaching of literature as part of the upper secondary subject of Swedish. This has been investigated using coding and analysis of narrative technique. Key scenes have then been set in relation to multimodality. The result shows that exclusion generally seems to be depicted in the same way in the book and the film. At the same time, the products differ in their focus on different aspects of exclusion. The aspect of poverty, for example, is more prominent in the book, while social problems are more prominent in the film. The fact that the film is multimodal was found to reinforce the exclusion, and the result shows that the film is probably best suited for use in teaching from the point of view of film as comparison.

This essay focuses on Finnish immigrants living in Sweden and their experiences of educationof literature in Swedish upper secondary school. It concerns the fact of how education ofliterature can be used to strengthen students’ formation of cultural identity. The essay tries toidentify obstacles as well as possibilities in the teaching of literature with a view to deepenand enrich this process. The method consists of a phenomenological approach includinginterviews with a group of Finnish immigrants living in Sweden. The theoretical backgroundof this composition comes from various fields such as the didactic, literary and socialpsychology sphere. Keywords in the analysis have been cultural identity, subjective relevanceand deliberative democracy. The results have shown that the cultural contents as well as thecultural variety in Finnish literature taught in class are often experienced to be unvaried andstatic. The results have also exposed the danger of a homogenous cultural landscapeaccording to Jürgen Habermas’ ideas of the public sphere and post-colonial literary theorieson how cultural power is bound up with social power. The role of the Swedish teacher hasfurthermore been discussed in ways of how to interpret and understand curriculum and how tosupport and teach literature in aim to support identity process.

This study is based on my work as a secondary school teacher of literature and the Swedish language and rooted in my interest in developing knowledge about the importance of teaching literature in order to both cultivate young people’s reading habits and their view of themselves as readers. The more concrete purpose of this study is to examine a reading project that focuses on theories of literary perception and teaching literature. I examine four pupils who, in 2003, participated in the reading project as readers and compare this description with their view of themselves as readers seven years later. I complete the study by examining how they discuss reading and the teaching of literature. The method is qualitative and the empirics include materiel collected in two different time periods: first in 2003, in a class I taught in a secondary school; and second in 2010, when I examined four of the former pupils who participated in the project from 2003. The material contains documentation of the reading project, teacher’s notes and observations during the reading project, transcribed recordings of interviews, the pupils’ written reading logs and written inquiries about reading habits. The study shows a variety in literary perception among the pupils and attitudes towards reading. The study also shows that enlightened teaching can contribute to pupils’ motivation to read literature. One of the didactic challenges concerning these findings is that the teacher — before planning and executing the lesson — should be aware of the pupils’ reading habits and attitudes towards reading in order to be able to adjust the teaching process to the pupils’ conditions. The teacher should also be aware of the societal context of which pupils are a part and try to integrate the use of media other than literature. Finally, the teacher should be both skillful at utilizing different literature teaching methods and at choosing literature.

Uppsatsen försöker kartlägga hur och om datorspel kan användas i samma syfte som skönlitteratur i den litteraturundervisning som GY11 föreskriver. Fokus ligger på beröringsytor mellan skönlitteratur och datorspel gällande lärande; främst identitetsskapande, moral och etik men också stilistiska drag och litteraturvetenskapliga begrepp. Med två exempel, Fallout: New Vegas och Grand Theft Auto IV, visas hur berättandet i datorspel kan ge mediet en plats i gymnasieskolans litteraturundervisning, samt hur immersion, perspektiv och interaktivitet kan ge spelare något som inte skönlitteratur kan ge läsare. The purpose of this thesis is to discuss whether and how computer games can be used as fiction in literature education in accordance with the new Swedish gymnasium curriculums, GY11. The focus is on the contact points between computer games and fiction regarding learning; foremost building identities, morality and ethics, but also stylistics and concepts in literary science. It is show that, using two examples (Fallout: New Vegas and Grand Theft Auto IV), the narrative elements in computer games can give them room and literary education, and also that immersion, perspective and interactivity can give players something that fiction can’t give its readers.

Forms of Reading as an Analytical Tool – Restraint or Refinement? This article discusses a current problem in the research of literary reading and of literature instruction. Which theoretical models are needed in order to describe and to understand the different practices of reading and teaching literature in school? The theoretical concept in focus is form of reading (Swedish läsart), which points to the reader’s particular way of discerning the text. I begin by examining some of the consequences of a long-standing, almost habitual, application within Swedish research on literature instruction of a single theoretical perspective on forms of reading. This perspective is taken from Louise Rosenblatt and involves the orientations of reading which she calls aesthetic and efferent reading. My initial discussion is thus bears upon the problems generated by this kind of theoretical conformity. In order to broaden the range of theoretical terminology with which students’ reading and teachers’ teaching might be analyzed my own initial idea was to suggest and apply empirically two different perspectives on forms of reading, stemming from Michael Riffaterre and Marie-Laure Ryan. However, since these models, like many others, are wrapped up in complex text theories with implied readers, whose interpretive operations have little resemblance with the interpretive strategies expected from teenage readers in school, even this approach seemed less productive. What we need instead – and this is my main point –, when it comes to examining the different forms of reading advocated in the classroom, is to theorize the practices of reading rather than to abide by already conventional understandings. By reference to the literary orientations in a short sequence from a literature discussion in eighth grade I suggest the term meta-cognitive form of reading.

Detta är en skrift om nödvändigheten av att inse, att inte bara diktaren utan också läsaren är med om att skapa litteraturens historia, och att skrivningen av denna historia därför måste omfatta både litteraturens tillkomst och dess återskapande bland ständigt nya generationer läsare. Skriftens ärende illustreras med hur bl.a. en arbetarförfattare som Leon Larson och en kvinnlig författare som Emilie Flygare-Carlen har behandlats - och oftast misshandlats - i tidiga och sena litteraturhistoriska handböcker, från Schtick & Warburg till Lönnroth & Delblanc. Om boken på några ställen anslår en skämtsam eller lättsinnig ton, är det för att ämnet är allvarligt och förtjänar skärpt uppmärksamhet. Om den inte överallt gör rättvisa åt alla nyanser i en frågeställning, är även det för att ämnet är allvarligt och behöver framställas med rena konturer. Om den dessutom här och där lockar till motsägelser, har den nått ett av målen. I bokens text finns sparsamt med referenser, ruen för den som är intresserad av något som diskuteras eller skymtar i texten, kan den avslutande litteraturförteckningen oftast erbjuda åtminstone öppningar till att gå vidare.