Search

The coin circulation in Denmark during Eric of Pomerania’s reign (1396-1439) has been studied systematically within the borders of today’s Denmark, but not Skåneland. This area is in today’s Sweden consisting of Halland, Scania, Blekinge and (Danish) Bornholm. The coin finds show that during 1400-1420 there was a considerable percentage of foreign coins in circulation, especially in churches. These were mostly used for fees in churches, but also had use in urban environments. The copper sterling represents the circulation of domestic coins during 1420-1440. The distribution of its minting cities showed that the local Lund type is the most common, followed by a similar percentage of Næstved and Randers types, and a lesser percentage of Odense types. The percentages of Lund and Odense types were expected but the similarities between Næstved and Randers types were not. Since Næstved types are the most common in today’s Denmark, and Randers types are a less circulated coin.

Since the middle of the 20th century, scientists have observed that marine organisms ingest plastics in various shapes, directly or through food. Plastics smaller than 5 millimetres, called microplastics, have in recent years gained more attention and been found to accumulate environmental toxins. A family of organisms which have been found to ingest microplastics is Gammaridae, which are important as food sources and detritivores in many ecosystems. In this study, the occurrence of microplastics in marine gammarids was investigated in three rural and three urban areas, along the coast of Halland and northern Skåne. The aim was to find out if these organisms contain microplastics and to compare the occurrence in rural versus urban areas. Microplastics were found in 33 (approx. 14.9 %) of 221 samples, ranging from 0 to 3 microplastics per individual. A significant difference in the average amount of microplastics per individual was found between the rural and urban areas; the urban areas had a higher average, with one exception. In other studies, urban areas have been found to often contain more microplastics than rural areas, increasing the possibility that organisms in these areas ingest plastics. With more boat traffic and inhabitants in general, along with streams transferring plastics from inland areas, the amount of emissions in urban areas can be greater than in rural parts. The result shows that microplastics occur in marine gammarids in the 3 examined areas and that these organisms therefore may have an important part in the transfer of microplastics between trophic levels. Sedan mitten av 1900-talet har forskare observerat att marina organismer tar in plaster i olika former, direkt eller via föda. Plastpartiklar mindre än 5 millimeter, så kallade mikroplaster, har på senare år fått större uppmärksamhet och har också visat sig kunna ackumulera miljögifter. En familj av organismer som man funnit mikroplaster i är tångmärlor (Gammaridae), vilka i många ekosystem är viktiga som födokällor och nedbrytare. I denna studie undersöktes förekomsten av mikroplaster i marina tångmärlor på tre lokaler i stadsområden respektive landsbygdsområden, längs Hallandskusten och Skånes norra kust. Syftet var att se ifall dessa organismer innehåller mikroplaster samt jämföra förekomsten i landsbygdsområden kontra stadsområden. Av 221 analyserade prov förekom mikroplaster i 33 (ca 14,9 %) och förekomsten per individ varierade från 0 till 3 mikroplaster. En signifikant skillnad i medelvärde av mikroplaster per individ fanns mellan landsbygdsområden och urbana områden; urbana områden innehöll i genomsnitt mer men med ett undantag. I andra studier har man funnit belägg för att stadsområden ofta innehåller mer mikroplaster än landsbygdsområden, något som ökar risken för att organismer i dessa områden tar in plaster. Med mer båttrafik och antal invånare överlag, tillsammans med vattendrag som för med sig plast från inlandet, kan det i dessa områden ge en större utsläppsmängd i jämförelse med i landsbygdsområden. Resultatet visar på att mikroplaster förekommer i marina tångmärlor i de undersökta områdena och att dessa organismer därmed kan vara en viktig del i överföringen av mikroplaster mellan trofiska nivåer.

Denna rapport behandlar de aktiviteter som utförts under åren 2012-19 kring de 14 vedlevande evertebrater (12 skalbaggar, en skinnbagge och en klokrypare) som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv. Detta innebär bl.a. att tillståndet för arterna och naturtyperna skall rapporteras in till EU vart sjätte år. Nästa rapportering skall ske under 2019. Det biogeografiska uppföljningssystemet syftar bl.a. till att ta fram den information som fattas för att kunna göra dessa rapporteringar. Det startades upp år 2010 med att ta fram uppföljningsförlag för de ingående arterna. Under åren 2012 till 2018 har metodik testats och uppföljningar av arternas populationer och habitat utförts. Elva av delsystemets arter omfattas av sk. Åtgärdsprogram. Inventering och övervakning spelar en betydande roll i åtgärdsprogrammen för arterna varför stora samordningsvinster kan erhållas för den biogeografiska uppföljningen av detta delsystem. This report summaries the monitoring during 2012-2018 of 14 wood living invertebrates listed in the EU Habitats Directive (12 coleptera, Osmoderma eremita and one Pseudoscorpiones). The status of species and habitats in the directive should be reported to EU every six years. Next reporting will be in 2019. The monitoring is part of the so called “biogeographic monitoring system” and aims, among other things, to generate the information needed to make these reports. It was started in 2010 with the development of monitoring plans for the included species. During the years 2012 to 2018, methods have been tested and monitoring of the species' populations and habitats have been carried out. Eleven of the fourteen species are covered by so-called action plans for threatened species. Inventory and monitoring play a significant role in the action plans for the species, which is why large benefits can be obtained by coordination between the programs for the action plans and the biogeographic monitoring for these species.

Från biparadis till bygdedemokrati, från akvarium på äldreboenden till snorkelleder, ochfrån lekplatser för salamandrar till lekplatser i skolskogen ... Den som ger sig in i registret över alla LONA-projekt möter ett myller av visioner som har blivit verklighet över hela landet under de dryga tio år som gått sedan den Lokala naturvårdssatsningen LONA startade. En stor majoritet av Sveriges kommuner har deltagit, och därmed är LONA den största nationella satsningen hittills på lokala initiativ för naturvård och friluftsliv. Regeringens mål med LONA var att koppla ihop naturvård och friluftsliv med folkhälsa, integration, kunskapsuppbyggnad och samverkan. Just så tycks det ha blivit. Många naturområden har gjorts tillgängliga och blivit populära besöksmål. Uppmärksam het i lokala media ger mersmak både bland tjänstemän och politiker, vilket har gjort att frågorna hamnat på kommunens agenda. Lärandet har ökat, och då särskilt i naturvårdsfrågor. Många kommuner har upprättat naturvårdsprogram och friluftsplaner baserade på kunskap från olika LONA-projekt, vilket bidrar till långsiktighet. LONA har även bidragit till att en mängd naturskolor och naturpedagogik i förskolor fått resurser, vilket också långsiktigt kan påverka barnens relation till naturen. Samtidigt pekar allt på att LONA har haft positiv inverkan på intresset för naturvård och friluftsliv hos kommunala politiker och ännu mer hos allmänheten. Detta har resulterat i ökade resurser för lokalt naturvårdsarbete. Det ökade intresset har också gjort att naturvård och friluftsliv nu upplevs som bättre integrerat i kommunernas översiktsplanering än tidigare. Tanken med denna skrift är att inspirera och visa hur naturvård och andra samhällsnyttor kan växa fram tillsammans. Det har inte varit lätt att plocka ut bara ett projekt per län bland de många tusen som finns att välja på. De har valts ut i samråd med länsstyrelserna för att få fram en blandning som visar på LONA:s stora bredd. Exemplen ger en bild av vilka krafter som frigörs när lokala idéer får vingar. Stora ord som engagemang, tillgänglighet, skydd av tätortsnära natur, ekosystemtjänster, lokal förankring, öppna landskap och levande landsbygd får konkreta former, fast förankrade i myllan. Vill du gräva vidare i denna kunskapsbank där vi fortlöpande uppdaterar Goda/lärande exempel är du välkommen till http://lona.naturvardsverket.se/. Där publicerar vi också alla rapporter som tagits fram med LONA-bidrag, till exempel grönstrukturplaner, naturvårdsplaner och inventeringar. Ingegerd Ward på Naturvårdsverkets landskaps enhet har varit projektledare för denna skrift. Stockholm 2017 Björn Risinger Generaldirektör Naturvårdsverket

Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment, nederbörd och luft för undersökningsåret 2013. Undersökningarna genomförs inom programområdet Jordbruksmark och Luft inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning. Under 2013 provtogs ytvatten från fyra bäckar i intensiva jordbruksområden, sk typområden, i Västergötland, Östergötland, Halland och Skåne. Under ordinarie provtagningsperiod för ytvatten, som pågick under maj-november i samtliga områden, togs totalt 97 tidsstyrda veckosamlingsprov. I Halland och Skåne fortsatte provtagningen med tidsstyrda samlingsprov varannan vecka resten av vintern och fram till månadsskiftet april/maj 2014, totalt 22 prover. I Skåne genomfördes flödesstyrd provtagning parallellt med den tidsstyrda provtagningen mellan maj och november varefter tre veckor med flödestoppar (i maj, juni och oktober) valdes ut för analys, totalt 25 prover. Utöver detta togs momentana ytvattenprover i två åar i Skåne (Skivarpsån och Vege å) under maj-november, totalt 18 prover. I september togs ett sedimentprov i samtliga bäckar och åar, totalt 6 sedimentprover. I typområdena togs också ytligt grundvatten från två lokaler på två djup vid fyra tillfällen, totalt 62 prover. Nederbörd och luft samlades in från Vavihill, Skåne, under april till oktober. Nederbörd samlades också in från Aspvreten, Södermanland, mellan maj och november. Totalt blev det 28 nederbördsprover och 12 luftprover. Av de 131 substanser som ytvattenproverna analyserades för påträffades totalt 86 enskilda substanser vid minst ett tillfälle, i en eller flera av bäckarna eller i åarna under den ordinarie provtagningsperioden 2013. Flest antal substanser påträffades i Hallands och Skånes typområden. De vanligast förekommande substanserna i ytvattenproverna från alla typområden och åar var AMPA (nedbrytningsprodukt till glyfosat), BAM (nedbrytningsprodukt till diklobenil), bentazon, glyfosat, isoproturon, kvinmerak och metazaklor. De flesta substanserna som påträffas i bäckarna användes också i typområdena under 2013, men vissa rester är läckage från tidigare års besprutningar. Av dessa sju vanligt påträffade substanser var det isoproturon och metazaklor som uppmättes i halter som överskred sina respektive riktvärden vid några tillfällen under 2013. Summahalterna i bäckarnas och åarnas ytvatten varierade under ordinarie provtagningsperiod med förhöjda halttoppar vid flera tillfällen. I medeltal påträffades minst en substans över riktvärdet i vart annat ytvattenprov, där Skånes och Hallands typområden stod för flest riktvärdesöverskridande. Inga överskridanden återfanns i Västergötlands typområde. De substanser som oftast påträffades över riktvärdet i typområdena och åarna var diflufenikan (29% av alla prover år 2013), metiokarb (16%) och imidakloprid (9%). Metiokarb påträffades i ett prov från Skånes typområde i en halt som var 385 gånger högre än sitt riktvärde, vilket var det högsta överskridandet under 2013. Den beräknade transportförlusten, dvs procentkvoten mellan de uppmätta mängderna i bäckarna och mängd växtskyddsmedel som spridits på åkrarna inom samma typområde, var 0,32% i Hallands typområde, medan övriga typområden hade en förlust på ≤ 0,05%. Den enskilda substans som stod för högst andel av den totala mängd som transporterades med ytvattnet i respektive typområdena var glyfosat, och dess nedbrytningsprodukt AMPA, med motsvarande 72% av den totalt transporterade mängden i Skåne, 51% i Västergötland och 46% i Halland. I Östergötlands typområde stod MCPA för högst andel av transporten (57%). Under vinterprovtagningen påträffades totalt 35 enskilda substanser under 2013. Summahalterna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Dock var vattenflödena i bäckarna större under vintern jämfört med sommaren vilket gav betydande vintertransport, i Skånes typområde 46% och i Hallands typområde 25% av totala årstransporten. I de flödesstyrda prover som togs under en vecka i maj, juni respektive oktober påträffades mellan 16-20 substanser som inte påträffades i motsvarande veckosamlingsprov. De flödesstyrda proven i maj och juni hade som mest en summahalt som var 10 gånger högre än motsvarande veckosamlingsprov. För oktoberveckan hade flödesprovet som mest dubbelt så hög summahalt. Den substans med högst halt i flödesproverna hade knappt 20 gånger högre halt än i motsvarande veckosamlings prov i maj och juni. För oktoberveckan var halten drygt fyra gånger högre i flödesprovet. Detta visar att förhöjda halter av flera substanser kan passera i vattenföringstoppar utan att det syns tydligt i veckosamlingsproverna. I grundvattenproven påträffades totalt 18 enskilda substanser av 131 analyserade. Högst summahalt och flest substanser (16 st) påträffades i Skånes typområde. Dricksvattengränsvärdet på 0,1 μg/l överskreds inte i något prov under 2013, vilket är i överensstämmelse med tidigare års resultat. I sedimentproven påträffades totalt sju enskilda substanser av 54 analyserade. Växtskyddsmedel påträffades från alla platser utom typområdet i Västergötland, samt Vege å. Flest substanser och högst summahalt var det i sedimentprovet från Skånes typområde. I nederbördsproverna från Vavihill påträffades totalt 47 och från Aspvreten totalt 14 enskilda substanser av 137 analyserade. På dessa platser var det prosulfokarb (godkänd för användning) respektive DETA (ej godkänd) som hade högst halt. En betydande andel av de fynd som gjordes i nederbörden var växtskyddsmedel som inte längre är tillåtna i Sverige utan har transporterats hit. Depositionen av växtskyddsmedel var 220 mg per ha och månad i Vavihill och 25 mg per ha och månad i Aspvreten, under 2013. I luftproverna från Vavihill påträffades totalt 24 enskilda substanser av 65 analyserade. Den godkända substansen prosulfokarb hade högst halt men överlag påträffades många substanser som inte är tillåtna för användning i Sverige.

This dissertation deals with the subject of altars in the churches of the medieval diocese of Lund. The main work on altars in the Catholic church is Joseph Braun´s Der christliche Altar in seiner geschichtlichen Entwicklung (1924). However, despite its extensive content it does not deal with the conditions in Northern Europe. The general aim of this dissertation is to broaden our knowledge about altars in Northern Europe and,specifically, in the diocese of Lund: how were altars physically constructed, how many altars were there in different churches, and what was the significance of where altars were placed and what differentiated side-altars from main-altars in terms of types of masses performed. The line of investigation follows different paths and many details are discussed in depth, all related to the same theme: how the altars, i. e. the “holy”, were constructed. Chapter 1 is an introduction in the subject of altars and deals mainly with the sacred and associated conceptual categories. Chapter 2 is a research survey: important perspectives and lines of investigation on altars are outlined with an emphasis on the Nordic countries. Chapter 3 deals with the physical construction of altars in the diocese of Lund. A number of different details that make up an altar are examined. The results point to notable geographical and chronological differences in the way altars were constructed. Chapter 4 is a survey of the altars in the cathedral of Lund, mainly based on written sources. The earliest altars, dedicated during the 12th century, can be seen against the background of a coherent symbolical and liturgical program. The increased number of side-altars in Lund cathedral from the second half of the 13th century was often founded by individuals as “private” altars, but the placement of these altars and degree of solemnity in the performance of the masses can be related to an idea of the cathedral as a differentiated holy space. The placement and names (dedications) of many side-altars can imply that they were “private” in one sense but also were seen as and can have functioned as proxy-altars in what can be described as the cathedrals “official” liturgy. Chapter 5 deals with the altars in the lesser churches in the diocese of Lund, most of them being parish-churches. The first part is a survey of the evidence for side-altars in different parts (e. g.: nave, porch,chapel and tower) of the churches. The second part discusses the function, i.e. in relation to the main-altar, of side-altars placed in both eastern corners of the nave, a common thing through the middle -ages, and in upper levels of towers in the Romanesque era. Chapter 6 discusses the fate of Catholic altars in the age of the Reformation and later on the awakening antiquarian interest for the remaining altars.

Rovdjuren har länge varit förknippade med de norra, glest befolkade delarna av Sverige. Bilden har dock förändrats.Efter århundranden av förföljelse återetablerar sig nu lodjur och kungsörn i södra Sverige. Vargen har etablerat sig i de mellersta delarna av Sverige, men enstaka individer vandrar då och då ner i Sydsverige. Även enstaka björnar, företrädesvis yngre hanar, gör ibland vandringar genom Götaland. Rovdjuren är en naturlig del av den svenska naturen, men rovdjurens återkomst kan dock skapa konflikter.En del upplever rovdjuren som konkurrenter till det jaktbara viltet. Förekomsten av stora rovdjur innebäräven att tamdjur och lösdrivande jakthundar kan angripas. Hundar kan uppfattas som konkurrenter eller som bytesdjur.Med den här skriften vill länsstyrelserna i södra Sverige informera och öka kunskapen om de stora rovdjuren. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

(1) Antal starar som skrider till häckning i bevakningsområdena och som således ligger till grund för analys av häckningens förlopp och produktionen av ungar samt möjliggör provtagning för miljögiftsanalyser är efter uppsättning av kompletteringsholkar i vissa av områdena nu helt tillfredsställande i Grimsö, Kvismaren, Tiveden, Svartedalen, Fleringe, Ottenby och Revinge. I Berg har antal häckningar minskat och om trenden inte vänder kan en kompletterande holkgrupp komma att behövas. För Tyresta behövs ett kompletterings- eller ersättningsområde. (2) Den genomsnittliga äggkullstorleken var hög 2009, men andelen flygga ungar var däremot låg i förhållande till vad som gällt under senare delen av 1990-talet och 2000-talet. Den var dock högre än många år under 1980-talet och första delen av 1990-talet. Långsiktigt över hela bevakningsperioden sedan början av 1980-talet finns inga övergripande negativa trender. (3) Äggläggningen startade 2009 tidigare än någonsin i flera av områdena och nytt tidighetsrekord slogs i en holk i Fleringe där första ägget lades 16 april. Starens häckningsstart och häckningsframgång är känsliga för vårens väder och därför indikatorer på effekter av klimatförändringar.

Projektet (kontraktnr. 222 0742) omfattar standardiserad provtagning av fastsittande kiselalger, bottenfauna och fisk (elfiske), taxonomiska analys och bedömning med nya bedömningsgrunderna för dessa kvalitetsfaktorer för vattendragen i typområden jordbruksmark (8 intensivområden). Även en bedömning av vattenkemi ingår i uppdraget. Syftet med uppdraget är att genom analys av påväxtalger, bottenfauna och fisksamhället och en bedömning med nya bedömningsgrunder för miljökvalitet göra en karaktärisering och analys av ekologisk status för vattendragen i typområden jordbruksmark (8 intensivområden).

Rapporten presenterar resultaten från övervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment och regnvatten i Sverige under åren 2002-2008. Undersökningen genomförs inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket (Jordbruksmark och Luft). Tidigare resultat har sammanställts i enskilda årsrapporter. Detta är första gången som resultaten har sammanställts för en längre tidsperiod (7 år), vilket ger ett underlag för att spegla utvecklingen över tiden. Övervakningen av ytvatten omfattas av provtagningar i fyra typområden (Västergötland, Figur 2; Östergötland, Figur 5; Halland, Figur 8; Skåne, Figur 11) och två åar i Skåne (Skivarpsån och Vege å). Ytvattenprovtagningen står för den största andelen av alla enskilda analyser under perioden (ca 60 000). Provtagningarna i typområdena sker tidsintegrerat med hjälp av automatiska provtagare och i åarna tas manuella momentanprov. I typområdena har även provtagning av grundvatten och sediment genomförts. Regnvatten undersöks vid en lokal på Söderåsen i Skåne. Antalet substanser som har analyserats varierar mellan provtyperna och i viss mån även mellan åren. Detta som en följd av att vissa substanser försvinner från marknaden och nya tillkommer. Även analysgränsen har förändrats under åren, främst för några substanser där den sänkts för att bättre motsvara de riktvärden som introducerats under tidsperioden. Inom varje typområde samlas det varje år in omfattande informaion om grödval och vilka växtskyddsmedel som används. Även information om nederbörd och avrinning samlas in kontinuerligt. Denna information utgör ett värdefullt underlag vid tolkningen av resultaten. Långtidsöversikt 2002-2008 Ytvatten Resultaten visar att växtskyddsmedel har påträffats mer eller mindre frekvent i de undersökta ytvattenproven under perioden, med en variation på mellan 2 och 33 substanser per prov (Figur 18). Av de totalt 93 undersökta substanserna är det ca 25 % av dessa som påträffas mera regelbundet, dvs i mer än en fjärdedel av de undersökta proverna (Figur 17). Flest antal substanser har påvisats i vatten från området i Skåne och lägst antal ifrån området i Västergötland, något som överensstämmer väl med hur intensiv användningen är i de olika områdena (Figur 14). I de bägge skånska åarna påträffades över lag samma antal substanser som i typområdet i Skåne (Figur 19). En beräkning av årsmedelhalten i ytvatten under 7-årsperioden visar inga tydliga trender när det gäller uppmätta halter, endast medelhalten under 2008 är signifikant skild från medelhalten under 2002 (Figur 20). Halterna under prioden har dock varit avsevärt lägre än de som uppmättes i Skåneområdet under 1990-talet (Figur 21). De substanser som påträffas oftast, i mer än hälften av proverna, är alla ogräsmedel (Figur 22). Det är också den grupp som används i störst mängder inom jordbruket. Vanligaste substansen var bentazon som återfanns i samtliga undersökta prover, trots en begränsad använding. Störst användning har ogräsmedlet glyfosat. Transporten av växtskyddsmedel till ytvatten har varierat mellan områden och år. Den mängd som transporteras ut i vattendraget utgör vanligen ca 0,1 % av det som använts inom avrinningsområdet, men med högre förluster på upp till 1 % under enstaka år (Figur 33). Detta styrs i stor utsträckning av vädret med ökad risk för stora förluster om det kommer mycket regn under spridningsperioden. Grundvatten I grundvatten påträffades betydligt färre substanser och lägre halter än i ytvatten. Ogräsmedlet atrazin, som förbjöds 1989, var den substans som oftast påvisades i grundvattnet, tätt följd av bentazon som används i viss utsträckning inom områdena (Figur 25). Flest fynd och flest antal substanser återfanns i grundvatten från Skåneområdet, minst antal fynd gjordes i vatten från området i Östergötland. Sediment Resultaten från sedimentprovtagningen bygger på relativt sett ett färre antal prov än för övriga provtyper. Fynden i sedimentproven dominerades inte lika kraftigt av ogräsmedel som ytvattenproverna, likaså var det ett färre antal substanser som påträffades i de enskilda proven. Glyfosat var den substans som oftast påvisades i sedimenten, följt av insektsmedlet esfenvalerat (Figur 26). Regnvatten I regnvatten påträffades mellan 30 och 50 olika växtskyddsmedel per år. Analysgränserna för regnvatten är lägre än för yt- och grundvatten, liksom de uppmätta halterna. Många av de substanser som påvisas oftast i regnvatten är sedan länge förbjudna att användas i Sverige (Figur 27), vilket innebär att de har transporterats hit med vindarna från kontinenten. Vanligast av dessa var lindan, endosulfan, terbutylazin och vinklozolin, som återfanns i mer än hälften av proven. Halterna av dessa substanser är dock generellt sett lägre än de substanser som används i närområdet. Detta leder till att den totala deposition för de förbjudna substanserna är överlag betydligt lägre än för de som fortfarande används (Figur 28). Depositionen av växtskyddsmedel via nederbörden har ökat under de åren mätningarna har pågått (Tabell 19). En förklaring kan vara att analysgränsen har sänkts vilket har lett till att fler substanser kan detekteras. Ogräsmedlet prosulfokarb är den substans som dominerar och deponeras i störst mängder. Den provtagning som genomfördes vintern 2008/2009 visar att växtskyddsmedel återfanns under hela vinterperioden, men sett till den totala depositionen är det sommarperioden som dominerar (Figur 29). Det finns inga riktvärden för halter av växtskyddsmedel i regnvatten, men om man jämför halterna med riktvärden för ytvatten är det några substanser som överskridit dessa värden vid några enstaka tillfällen under åren. Riktvärden för ytvatten Resultaten från ytvattenprovagningarna visar att det främst är ogräsmedel som påträffas i halter över riktvärdet för ytvatten. Antalet substanser varierar mellan 10 och 21 substanser per år (Figur 35). Antalet enskilda fynd var i genomsnitt 80 per år vilket utgör omkring en procent av det totala antalet analyser och trenden var minskande under de första sex åren. Under 2008 påträffades dock fler fynd över riktvärdet, vilket kan bero på den torra försommaren med låga vattenflöden då halter som transporteras ut från fälten inte späds ut i samma omfattning som normalt. Andelen vattenprov som innehåller en eller flera substanser över riktvärdet är ca 40 % (Figur 35). Ogräsmedlet diflufenikan var den substans som återfanns flest gånger under mätperioden i halter över riktvärdet (Figur 36). Årsrapport 2008 Under ordinarie provtagningssäsong 2008 insamlades 107 ytvattenprover, 62 grundvattenprover, sex sedimentprover och 17 regnvattenprover. Därutöver togs under vintern 2008/2009 prover på ytvatten från typområdet i Skåne och på regnvatten från Söderåsen i Skåne. Analyserna under året omfattade mellan 47 och 84 olika substanser (Bilaga 1). I ytvatten från typområdena påträffades mellan 23 och 52 % av de substanser som analyserades. Varje prov innehöll minst två ämnen och som mest påträffades 32 ämnen i ett och samma prov. Den högsta halten som återfanns i ett veckoprov var 31 μg/l och påvisades i området i Östergötland i slutet av juli (Figur 43). Vattenföringen i området var ovanligt låg under en stor del av säsongen och transporten var genomgående lägre än året innan. Det fanns spår av växtskyddsmedel i grundvatten från tre av de fyra typområdena. Halten 0,1 μg/l överskreds vid sammanlagt tre tillfällen av två olika ogräsmedel (metalaxyl och bentazon). För bentazon låg medelhalten under året straxt över 0,1 μg/l i grundvatten från en av lokalerna i Skåneområdet (Tabell 26). I vattenproverna från de skånska åarna påträffades mellan 44 och 52% av de analyserade substanserna. Högsta halten av en enskild substans var 1,5 μg/l och påvisades i Vege å i mitten av juni. De sammanlagda halterna i regnvatten varierade mellan spårnivå och 2,4 μg/l under ordinarie provtagningssäsong. Högst halter av en enskild substans påvisades för den relativt flyktiga substansen prosulfokarb och överlag återfanns de högsta halterna under hösten. Totalt påträffades 46 substanser (Tabell 30). I de regnvattenprover som samlades in under vintern 2008/2009 påträffades mellan 5 och 15 substanser i de enskilda proverna, och med högsta sammanlagda halten på 0,47 μg/l i början av november. Under året påträffades 21 substanser i ytvatten i halter över riktvärdet. Vanligaste substanser över riktvärdet var diflufenikan, pikoxystrobin, MCPA och metazaklor. Högst överskridande påvisades dock för insektsmedlet imidakloprid (Tabell 31).

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområdenför sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmetingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet.I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2005/2006. Under året har mätningarpågått i 23 typområden, varav 8 områden undersöks inom en nationell del av programmet med SLU somansvarig utförare. För 13 typområden ansvarar länsstyrelser för undersökningarna medan två typområdenundersöks av kommuner. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinningför varje typområde medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelningredovisas för nationellt undersökta typområden. Årsnederbörd och årsavrinning var för de flesta typområden nära eller under den normala. Hösten 2005 var varmare än normalt och nederbörden var låg. Efter sommarens lågflöde ökade avrinningen i många typområden först i november. Vintermånaderna januari till mars karakteriserades av snö och kall väderlek och därmed liten avrinning. Sista dagarna i mars kom våren i de södra delarna av landet och gav i början av april mycket höga flöden i bäckarna i de flesta typområden. Regn i april förlängde perioden med hög avrinning och som genomsnitt kom en tredjedel av årsavrinningen i denna månad. Årsmedelhalter av både totalkväve och totalfosfor var både lägre och högre än respektive typområdes långtidsmedelvärde. Transporterna blev mindre än medel för flertalet typområden.

Inom programmet Typområden på Jordbruksmark bedrivs mätningar i ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden. Ett av syftena är att undersöka jordbrukets påverkan på vattenkvaliteten genom att mäta växtnäringsförluster i både yt- och grundvatten och inventera lantbrukarnas odlingsåtgärder regelbundet. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I följande rapport redovisas resultat från programmet för det agrohydrologiska året 2003/2004. under året har mätningar pågått i ett 20-tal typområden, varav 8 områden undersöks inom ramen för den nationella miljöövervakningen med SLU som ansvarig utförare. I övriga typområden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årshalter, transporter och avrinning för varje avrinning för varje typområde medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Den låga nederbörden hösten 2003 gav upphov till både låga markvattenhalter och grundvattennivåer, och gjorde också flödena i flertalet bäckar blev låga. Avrinningen kom inte igång förrän i slutet av året, men i samband med det uppmättes årets högsta halter av främst kväve i vissa typområden. Temperaturen under året och nederbördens fördelning har stor betydelse för variationen i utlakningen av framförallt kväve. Den varma hösten skapade gynnsamma förhållanden för kvävemineralisering, men den låga avrinningen gav inte upphov till någon betydande utlakning. Koncentrationen av fosfor i utloppet från avrinningsområdena beror däremot mera på jordarten i området, än på t ex andel åkermark eller temperatur, och en lika geografisk skillnad i fosforutlakning kunde inte ses som för kväve. Endast för ett fåtal typområden uppmättes högre årshalter av kväve och fosfor än medel för mätperioden. Den låga avrinningen i kombination med låga halter för flertalet typområden gjorde att även transporterna blev måttliga, både för kväve och fosfor. Merparten av transporten av kväve och fosfor från typområdena utgjordes av utlakning från åkermarken. Fosfor påverkades däremot till större del än kväve av andra näringskällor, t ex enskilda avlopp.

Inom ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden bedrivs mätningar för att undersöka jordbruketspåverkan på vattenkvaliteten. Växtnäringsförluster mäts i både yt- och grundvatten och lantbrukarnasodlingsåtgärder inventeras årligen. Programmet, Typområden på Jordbruksmark, ingår i densvenska miljöövervakningen med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet.Under det agrohydrologiska året 2002/2003 har mätningar pågått i ett 20-tal områden, varav 8 områdenundersöks inom ramen för den nationella miljöövervakningen med SLU som ansvarig utförare. I övrigaområden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. I följande rapport redovisas resultatfrån programmet för det agrohydrologiska året 1 juli 2002 till 30 juni 2003. Flödesvägda årshalter, transporteroch avrinning redovisas för varje område medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar avSverige. En kort genomgång görs även av odlingen i ett antal typområden.

För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling finns i Sverige idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Under odlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i vattenprover från nio jordbruksbäckar, två större skånska åar och intilliggande samhällen samt en golfbana. Mätningarna omfattade totalt 69 substanser, varav 49 var registrerade för försäljning. Dessa substanser motsvarade 90% av mängden som såldes år 2000. De övriga 20 substanserna har tidigare varit registrerade eller var nedbrytningsprodukter till vanliga ogräsmedel. • I nio jordbruksbäckar återfanns sammanlagt 34 bekämpningsmedel och 5 nedbrytningsprodukter vid ett eller flera tillfällen. I de två skånska åarna återfanns 21 bekämpningsmedel och 4 nedbrytningsprodukter. • Det var vanligen rester av de mest sålda ogräsmedlen som påträffades. Bentazon och MCPA hittades i samtliga bäckar och i flertalet prov från åarna. Även andra fenoxisyror samt glyfosat återfanns ofta. • Enstaka fynd av ogräsmedel som nu har försvunnit från den svenska marknaden hittades (atrazin, 2,4-D och simazin) samt några nedbrytningsprodukter av nya och gamla substanser. • I enstaka fall återfanns halter som kan inverka negativt på organismer i vattenmiljön. Det gällde framför allt ogräsmedlet cyanazin. • Halterna i bäckvatten från tre lerjordsområden i Götalands norra slättbygder var högre än i tre bäckar i södra Götaland. I norr och på Gotland var fynden få och halterna lägst. • Resultaten av en jämförelse mellan momentan och tidsintegrerad provtagning tydde på att transporten av bekämpningsmedelsrester kan underskattas utifrån momentan provtagning, särskilt under perioder med höga flöden. • Avloppsvatten från samhällena hade ofta förhöjda koncentrationer av bl. a. ogrässubstanserna glyfosat och terbutylazin samt av nedbrytningsprodukterna AMPA (från glyfosat) och BAM (från diklobenil, ej godkänd efter 1990). • I dräneringsvatten från en golf-green återfanns svampmedlen iprodion och bitertanol. • Resultaten visar på behovet av en långsiktig miljöövervakning som följer upp samhällets åtgärder för att minska miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändningen.

För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling i Sverigefinns idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Underodlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i vattenprover från nio jordbruksbäckar,två större skånska åar och intilliggande samhällen samt en golfbana. Mätningarnaomfattade totalt 69 substanser, varav 49 var registrerade för försäljning. Dessa substansermotsvarade 90% av mängden som såldes år 2000. De övriga 20 substanserna har tidigare varitregistrerade eller var nedbrytningsprodukter till vanliga ogräsmedel.