Search

Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment, nederbörd och luft för undersökningsåret 2013. Undersökningarna genomförs inom programområdet Jordbruksmark och Luft inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning. Under 2013 provtogs ytvatten från fyra bäckar i intensiva jordbruksområden, sk typområden, i Västergötland, Östergötland, Halland och Skåne. Under ordinarie provtagningsperiod för ytvatten, som pågick under maj-november i samtliga områden, togs totalt 97 tidsstyrda veckosamlingsprov. I Halland och Skåne fortsatte provtagningen med tidsstyrda samlingsprov varannan vecka resten av vintern och fram till månadsskiftet april/maj 2014, totalt 22 prover. I Skåne genomfördes flödesstyrd provtagning parallellt med den tidsstyrda provtagningen mellan maj och november varefter tre veckor med flödestoppar (i maj, juni och oktober) valdes ut för analys, totalt 25 prover. Utöver detta togs momentana ytvattenprover i två åar i Skåne (Skivarpsån och Vege å) under maj-november, totalt 18 prover. I september togs ett sedimentprov i samtliga bäckar och åar, totalt 6 sedimentprover. I typområdena togs också ytligt grundvatten från två lokaler på två djup vid fyra tillfällen, totalt 62 prover. Nederbörd och luft samlades in från Vavihill, Skåne, under april till oktober. Nederbörd samlades också in från Aspvreten, Södermanland, mellan maj och november. Totalt blev det 28 nederbördsprover och 12 luftprover. Av de 131 substanser som ytvattenproverna analyserades för påträffades totalt 86 enskilda substanser vid minst ett tillfälle, i en eller flera av bäckarna eller i åarna under den ordinarie provtagningsperioden 2013. Flest antal substanser påträffades i Hallands och Skånes typområden. De vanligast förekommande substanserna i ytvattenproverna från alla typområden och åar var AMPA (nedbrytningsprodukt till glyfosat), BAM (nedbrytningsprodukt till diklobenil), bentazon, glyfosat, isoproturon, kvinmerak och metazaklor. De flesta substanserna som påträffas i bäckarna användes också i typområdena under 2013, men vissa rester är läckage från tidigare års besprutningar. Av dessa sju vanligt påträffade substanser var det isoproturon och metazaklor som uppmättes i halter som överskred sina respektive riktvärden vid några tillfällen under 2013. Summahalterna i bäckarnas och åarnas ytvatten varierade under ordinarie provtagningsperiod med förhöjda halttoppar vid flera tillfällen. I medeltal påträffades minst en substans över riktvärdet i vart annat ytvattenprov, där Skånes och Hallands typområden stod för flest riktvärdesöverskridande. Inga överskridanden återfanns i Västergötlands typområde. De substanser som oftast påträffades över riktvärdet i typområdena och åarna var diflufenikan (29% av alla prover år 2013), metiokarb (16%) och imidakloprid (9%). Metiokarb påträffades i ett prov från Skånes typområde i en halt som var 385 gånger högre än sitt riktvärde, vilket var det högsta överskridandet under 2013. Den beräknade transportförlusten, dvs procentkvoten mellan de uppmätta mängderna i bäckarna och mängd växtskyddsmedel som spridits på åkrarna inom samma typområde, var 0,32% i Hallands typområde, medan övriga typområden hade en förlust på ≤ 0,05%. Den enskilda substans som stod för högst andel av den totala mängd som transporterades med ytvattnet i respektive typområdena var glyfosat, och dess nedbrytningsprodukt AMPA, med motsvarande 72% av den totalt transporterade mängden i Skåne, 51% i Västergötland och 46% i Halland. I Östergötlands typområde stod MCPA för högst andel av transporten (57%). Under vinterprovtagningen påträffades totalt 35 enskilda substanser under 2013. Summahalterna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Dock var vattenflödena i bäckarna större under vintern jämfört med sommaren vilket gav betydande vintertransport, i Skånes typområde 46% och i Hallands typområde 25% av totala årstransporten. I de flödesstyrda prover som togs under en vecka i maj, juni respektive oktober påträffades mellan 16-20 substanser som inte påträffades i motsvarande veckosamlingsprov. De flödesstyrda proven i maj och juni hade som mest en summahalt som var 10 gånger högre än motsvarande veckosamlingsprov. För oktoberveckan hade flödesprovet som mest dubbelt så hög summahalt. Den substans med högst halt i flödesproverna hade knappt 20 gånger högre halt än i motsvarande veckosamlings prov i maj och juni. För oktoberveckan var halten drygt fyra gånger högre i flödesprovet. Detta visar att förhöjda halter av flera substanser kan passera i vattenföringstoppar utan att det syns tydligt i veckosamlingsproverna. I grundvattenproven påträffades totalt 18 enskilda substanser av 131 analyserade. Högst summahalt och flest substanser (16 st) påträffades i Skånes typområde. Dricksvattengränsvärdet på 0,1 μg/l överskreds inte i något prov under 2013, vilket är i överensstämmelse med tidigare års resultat. I sedimentproven påträffades totalt sju enskilda substanser av 54 analyserade. Växtskyddsmedel påträffades från alla platser utom typområdet i Västergötland, samt Vege å. Flest substanser och högst summahalt var det i sedimentprovet från Skånes typområde. I nederbördsproverna från Vavihill påträffades totalt 47 och från Aspvreten totalt 14 enskilda substanser av 137 analyserade. På dessa platser var det prosulfokarb (godkänd för användning) respektive DETA (ej godkänd) som hade högst halt. En betydande andel av de fynd som gjordes i nederbörden var växtskyddsmedel som inte längre är tillåtna i Sverige utan har transporterats hit. Depositionen av växtskyddsmedel var 220 mg per ha och månad i Vavihill och 25 mg per ha och månad i Aspvreten, under 2013. I luftproverna från Vavihill påträffades totalt 24 enskilda substanser av 65 analyserade. Den godkända substansen prosulfokarb hade högst halt men överlag påträffades många substanser som inte är tillåtna för användning i Sverige.

Projektet (kontraktnr. 222 0742) omfattar standardiserad provtagning av fastsittande kiselalger, bottenfauna och fisk (elfiske), taxonomiska analys och bedömning med nya bedömningsgrunderna för dessa kvalitetsfaktorer för vattendragen i typområden jordbruksmark (8 intensivområden). Även en bedömning av vattenkemi ingår i uppdraget. Syftet med uppdraget är att genom analys av påväxtalger, bottenfauna och fisksamhället och en bedömning med nya bedömningsgrunder för miljökvalitet göra en karaktärisering och analys av ekologisk status för vattendragen i typområden jordbruksmark (8 intensivområden).

Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet (främst kväve och fosfor) i ytvatten och grundvatten. Vattenföringsmätningar i typområdenas bäckar mäts kontinuerligt och vattenprov har tagits varannan vecka sedan undersökningarna startade (mellan 1988 och 1996). I en regional del av programmet undersöks 15 typområden och i en nationell del, s.k. Intensivtypområden, undersöks åtta typområden mer omfattande med bl.a. årlig odlingsinventering. För att öka kännedomen om olika delavrinningsområdens inverkan på vattenkvaliteten i vattendraget utfördes som ett specialprojekt en s.k. synoptisk vattenprovtagning i två intensivtypområden. Vattenprover togs då i ett flertal provpunkter i vattendragen och under olika flödessituationer. Resultaten visade att för typområde N34 i Halland med lättare jordarter på åkermarken var halterna av kväve högre från delavrinningsområden med stor andel åkermark. För halterna av fosfor som normalt är låga för området var skillnaden liten mellan delavrinningsområdena. I typområde C6 i Uppland med mellanlera som dominerande jordart var det liten skillnad i halter av kväve mellan provpunkterna. Däremot varierade halterna av kväve mellan provtagningstillfällena. Halter av fosfor varierade både mellan provtagningstillfällen och mellan provpunkter. Högst var halterna i de nedre och centrala delarna av avrinningsområdet. Generellt var det också högre halter vid högflöde. Vid dessa tillfällen var andelen partikulärt bunden fosfor stor och halterna av suspenderat material förhöjda. Trots det begränsade antalet provtagningstillfällen (tre i N34 och sex i C6) gav resultaten en god bild av de olika delavrinningsområdenas inverkan på vattenkvaliteten i vattendragen. Vid källfördelningsberäkning med modell är dessa data värdefulla. Fortsättningsvis bör ett urval av de synoptiska provpunkterna provtas varje år i samband med förändringar i flödet, såsom under höst och vid vårflod.

Rapporten presenterar resultaten från övervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment och regnvatten i Sverige under åren 2002-2008. Undersökningen genomförs inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket (Jordbruksmark och Luft). Tidigare resultat har sammanställts i enskilda årsrapporter. Detta är första gången som resultaten har sammanställts för en längre tidsperiod (7 år), vilket ger ett underlag för att spegla utvecklingen över tiden. Övervakningen av ytvatten omfattas av provtagningar i fyra typområden (Västergötland, Figur 2; Östergötland, Figur 5; Halland, Figur 8; Skåne, Figur 11) och två åar i Skåne (Skivarpsån och Vege å). Ytvattenprovtagningen står för den största andelen av alla enskilda analyser under perioden (ca 60 000). Provtagningarna i typområdena sker tidsintegrerat med hjälp av automatiska provtagare och i åarna tas manuella momentanprov. I typområdena har även provtagning av grundvatten och sediment genomförts. Regnvatten undersöks vid en lokal på Söderåsen i Skåne. Antalet substanser som har analyserats varierar mellan provtyperna och i viss mån även mellan åren. Detta som en följd av att vissa substanser försvinner från marknaden och nya tillkommer. Även analysgränsen har förändrats under åren, främst för några substanser där den sänkts för att bättre motsvara de riktvärden som introducerats under tidsperioden. Inom varje typområde samlas det varje år in omfattande informaion om grödval och vilka växtskyddsmedel som används. Även information om nederbörd och avrinning samlas in kontinuerligt. Denna information utgör ett värdefullt underlag vid tolkningen av resultaten. Långtidsöversikt 2002-2008 Ytvatten Resultaten visar att växtskyddsmedel har påträffats mer eller mindre frekvent i de undersökta ytvattenproven under perioden, med en variation på mellan 2 och 33 substanser per prov (Figur 18). Av de totalt 93 undersökta substanserna är det ca 25 % av dessa som påträffas mera regelbundet, dvs i mer än en fjärdedel av de undersökta proverna (Figur 17). Flest antal substanser har påvisats i vatten från området i Skåne och lägst antal ifrån området i Västergötland, något som överensstämmer väl med hur intensiv användningen är i de olika områdena (Figur 14). I de bägge skånska åarna påträffades över lag samma antal substanser som i typområdet i Skåne (Figur 19). En beräkning av årsmedelhalten i ytvatten under 7-årsperioden visar inga tydliga trender när det gäller uppmätta halter, endast medelhalten under 2008 är signifikant skild från medelhalten under 2002 (Figur 20). Halterna under prioden har dock varit avsevärt lägre än de som uppmättes i Skåneområdet under 1990-talet (Figur 21). De substanser som påträffas oftast, i mer än hälften av proverna, är alla ogräsmedel (Figur 22). Det är också den grupp som används i störst mängder inom jordbruket. Vanligaste substansen var bentazon som återfanns i samtliga undersökta prover, trots en begränsad använding. Störst användning har ogräsmedlet glyfosat. Transporten av växtskyddsmedel till ytvatten har varierat mellan områden och år. Den mängd som transporteras ut i vattendraget utgör vanligen ca 0,1 % av det som använts inom avrinningsområdet, men med högre förluster på upp till 1 % under enstaka år (Figur 33). Detta styrs i stor utsträckning av vädret med ökad risk för stora förluster om det kommer mycket regn under spridningsperioden. Grundvatten I grundvatten påträffades betydligt färre substanser och lägre halter än i ytvatten. Ogräsmedlet atrazin, som förbjöds 1989, var den substans som oftast påvisades i grundvattnet, tätt följd av bentazon som används i viss utsträckning inom områdena (Figur 25). Flest fynd och flest antal substanser återfanns i grundvatten från Skåneområdet, minst antal fynd gjordes i vatten från området i Östergötland. Sediment Resultaten från sedimentprovtagningen bygger på relativt sett ett färre antal prov än för övriga provtyper. Fynden i sedimentproven dominerades inte lika kraftigt av ogräsmedel som ytvattenproverna, likaså var det ett färre antal substanser som påträffades i de enskilda proven. Glyfosat var den substans som oftast påvisades i sedimenten, följt av insektsmedlet esfenvalerat (Figur 26). Regnvatten I regnvatten påträffades mellan 30 och 50 olika växtskyddsmedel per år. Analysgränserna för regnvatten är lägre än för yt- och grundvatten, liksom de uppmätta halterna. Många av de substanser som påvisas oftast i regnvatten är sedan länge förbjudna att användas i Sverige (Figur 27), vilket innebär att de har transporterats hit med vindarna från kontinenten. Vanligast av dessa var lindan, endosulfan, terbutylazin och vinklozolin, som återfanns i mer än hälften av proven. Halterna av dessa substanser är dock generellt sett lägre än de substanser som används i närområdet. Detta leder till att den totala deposition för de förbjudna substanserna är överlag betydligt lägre än för de som fortfarande används (Figur 28). Depositionen av växtskyddsmedel via nederbörden har ökat under de åren mätningarna har pågått (Tabell 19). En förklaring kan vara att analysgränsen har sänkts vilket har lett till att fler substanser kan detekteras. Ogräsmedlet prosulfokarb är den substans som dominerar och deponeras i störst mängder. Den provtagning som genomfördes vintern 2008/2009 visar att växtskyddsmedel återfanns under hela vinterperioden, men sett till den totala depositionen är det sommarperioden som dominerar (Figur 29). Det finns inga riktvärden för halter av växtskyddsmedel i regnvatten, men om man jämför halterna med riktvärden för ytvatten är det några substanser som överskridit dessa värden vid några enstaka tillfällen under åren. Riktvärden för ytvatten Resultaten från ytvattenprovagningarna visar att det främst är ogräsmedel som påträffas i halter över riktvärdet för ytvatten. Antalet substanser varierar mellan 10 och 21 substanser per år (Figur 35). Antalet enskilda fynd var i genomsnitt 80 per år vilket utgör omkring en procent av det totala antalet analyser och trenden var minskande under de första sex åren. Under 2008 påträffades dock fler fynd över riktvärdet, vilket kan bero på den torra försommaren med låga vattenflöden då halter som transporteras ut från fälten inte späds ut i samma omfattning som normalt. Andelen vattenprov som innehåller en eller flera substanser över riktvärdet är ca 40 % (Figur 35). Ogräsmedlet diflufenikan var den substans som återfanns flest gånger under mätperioden i halter över riktvärdet (Figur 36). Årsrapport 2008 Under ordinarie provtagningssäsong 2008 insamlades 107 ytvattenprover, 62 grundvattenprover, sex sedimentprover och 17 regnvattenprover. Därutöver togs under vintern 2008/2009 prover på ytvatten från typområdet i Skåne och på regnvatten från Söderåsen i Skåne. Analyserna under året omfattade mellan 47 och 84 olika substanser (Bilaga 1). I ytvatten från typområdena påträffades mellan 23 och 52 % av de substanser som analyserades. Varje prov innehöll minst två ämnen och som mest påträffades 32 ämnen i ett och samma prov. Den högsta halten som återfanns i ett veckoprov var 31 μg/l och påvisades i området i Östergötland i slutet av juli (Figur 43). Vattenföringen i området var ovanligt låg under en stor del av säsongen och transporten var genomgående lägre än året innan. Det fanns spår av växtskyddsmedel i grundvatten från tre av de fyra typområdena. Halten 0,1 μg/l överskreds vid sammanlagt tre tillfällen av två olika ogräsmedel (metalaxyl och bentazon). För bentazon låg medelhalten under året straxt över 0,1 μg/l i grundvatten från en av lokalerna i Skåneområdet (Tabell 26). I vattenproverna från de skånska åarna påträffades mellan 44 och 52% av de analyserade substanserna. Högsta halten av en enskild substans var 1,5 μg/l och påvisades i Vege å i mitten av juni. De sammanlagda halterna i regnvatten varierade mellan spårnivå och 2,4 μg/l under ordinarie provtagningssäsong. Högst halter av en enskild substans påvisades för den relativt flyktiga substansen prosulfokarb och överlag återfanns de högsta halterna under hösten. Totalt påträffades 46 substanser (Tabell 30). I de regnvattenprover som samlades in under vintern 2008/2009 påträffades mellan 5 och 15 substanser i de enskilda proverna, och med högsta sammanlagda halten på 0,47 μg/l i början av november. Under året påträffades 21 substanser i ytvatten i halter över riktvärdet. Vanligaste substanser över riktvärdet var diflufenikan, pikoxystrobin, MCPA och metazaklor. Högst överskridande påvisades dock för insektsmedlet imidakloprid (Tabell 31).

I samband med framtagande av ett åtgärdsprogram för bevarande av flytsvalting fick Tomas Bryngelsson år 2004 i uppdrag av naturvårdsenheten, Länsstyrelsen i Hallands län, att undersöka den genetiska variationen mellan och inom populationer av flytsvalting från de svenska lokalerna. Insamling av material för dessa studier gjordes av Mats Gustafsson i samband med en beståndsinventering under hösten 2004. I föreliggande rapport redogörs för de molekylära arbetena samt på vilket material de har baserats. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Ätrans största biflöde är Högvadsån. Dess avrinningsområde omfattar en areal på 476 km2 bestående av 85 % skog, 9 % åker och en sjöandel på 6 %. Ån är förklarad som riksintressant enligt naturresurslagen i första hand på grund av sitt laxbestånd.Högvadsån rinner genom ett starkt försurningsbelastat område vilket medförde en kraftig försämring av laxbeståndet under 1970-talet. 1978 inleddes därför ett statsfinansierat kalkningsprogram. Inventeringen av tätheterna i ån har skett med hjälp av elfiske och denna rapport redovisar 2006 års resultat.Fångsterna av laxungar i 2006 års undersökning var låg och betydligt lägre än fångsterna 2005. Det som skiljer 2006 års fångster från de år med antalsmässigt liknande fångster, är att de äldre var förhållandevis många. Det verkar alltså såsom att överlevnaden från 0+ till 1+ var förhållandevis god, efter förra årets rika nyproduktion. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

2004 dokumenterade Per Ingvarsson och Lennart Henriksson flodpärlmusslans utbredning i Halland. Inventeringen påvisade förekomst av flodpärlmussla i 15 vattendrag i 7 av 10 huvudavrinningsområden. Utöver flodpärlmusslan påträffades också allmän målarmussla, spetsig målarmussla, allmän dammussla och stor dammussla. I rapporten redovisas också samtliga inventerade vattendrag inklusive förslag på förbättrande åtgärder för flodpärlmusslan. Rapporten låg även till grund för den fördjupade inventering som genomfördes 2005. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Hur mår Halland? 2007 fokuserar på åtgärder för att nå Hallands miljömål. Fyra fördjupningsartiklar handlar om åtgärder som genomförts eller som är i planeringsstadiet för att vi ska komma ett steg närmare måluppfyllelse. Inventering av förorenade områden i Halland har gjorts sedan slutet av 2001 och är ett arbete som fortfarande pågår. Att identifiera och undersöka riskområden bidrar till att nå miljömålet Giftfri miljö.En bilfri cykelled genom Halland är ett förslag för att öka cyklingen i länet. Denna åtgärd skulle bidra till att uppfylla miljömålen Begränsad klimatpåverkan, genom att minskade koldioxidutsläpp blir följden av minskade transporter och God bebyggd miljö, genom att man planerar för en cykelled vid övergripande planering i länet. Miljömålet God bebyggd miljö har även kommit lite närmare en måluppfyllelse tack vare den bebyggelseinventering som genomförts och genomförs i Hallands kommuner för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter är kopplat till flera miljömål; Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker och Ett rikt odlingslandskap. Det kommer också att bidra till uppfyllelse av det nya miljömålet Ett rikt växt- och djurliv, ett miljömål som 2006 antogs nationellt och som under 2007 kommer att regionaliseras för Halland.Utöver fördjupningsartiklarna om åtgärder presenteras som vanligt Hallands 14 miljömål. Nytt för i år är att varje miljömål har fått en smiley som indikerar huruvida miljömålet kommer att nås eller ej. På sidorna 20-21 finns även en sammanställning över samtliga bedömningar av miljömålen med tillhörande delmål. Här ser man att det i Halland återstår mycket arbete innan miljömålen uppfylls. Även om bilden ser dyster ut har det inom flera områden gjorts stora insatser med goda resultat. Den långa återhämtningstid som naturen behöver är en förklaring till att åtgärderna inte fått fullt genomslag, men man kan också konstatera att ytterligare åtgärder är nödvändiga. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

De halländska vattendragen har överlag drabbats hårt av försurning. Vattendragens källområden finns vid sluttningarna av syd-svenska höglandet vilket innebär stora nederbördsmängder och en berggrund med låg förmåga att motstå försurning. Tillsammans med andra problem såsom lokala föroreningar, nätfiske i mynningsområdet och vandringshinder i ån var laxbeståndet i Fylleån på gränsen till utrotning i början av 1980-talet.För att motverka försurningen har Fylleån, samt en del av åns källsjöar, kalkats kontinuerligt sedan 1982. Genom kalkningen och andra åtgärder har laxbeståndet förbättrats. Länsstyrelsen i Hallands län ansvarar för uppföljningen av kalkningsverksamheten som bl.a. innefattar vattenprovtagning och biologiska undersökningar av fiskbestånden. Denna rapport presenterar 2006 års inventeringar av fiskbestånden.Elfiskeundersökningen omfattade sju lokaler, sex i Fylleåns huvudfåra och en i ett biflöde, Ulvsnäsabäcken. De fyra mest nedströms belägna lokalerna i huvudfåran domineras av lax. Fångsterna på dessa lokaler ökade stadigt från elfiskena 2002 och framtill 2005 års fiske men 2006 års undersökning visar på en kraftig minskning.Anledningen till den katastrofala nedgången står troligtvis att finna i det missöde som inträffade i början av sommaren i kraftverket vid Marbäck. Under en period ströps vattenflödet helt och ån blev i stort sett torrlagd, nedströms kraftverket. Värst drabbade ser årsungarna ut att vara. Förhållandet mellan årsungar och äldre brukar vara minst 4 till 1 men i årets undersökning är det mindre än 3 till 1. Årsungarna står mest på mycket grunda platser i ån som torrläggs först, medan de större/äldre står på djupare och klarar sig därför något bättre. Framförallt tycks lokalen i Marbäck nedre, närmast kraftverket, ha påverkats. De senaste åren har den lokalen haft de högsta tätheterna medan i år har den det lägsta. I och med att så många fiskar försvann i början av sommaren så tillväxte de återstående något bättre och minskningen i biomassa blev därför något lägre än den antalsmässiga. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Rapporten beskriver statusen hos beståndet av flodpärlmussla i Hovgårdsån 2004, och dessutom görs en jämförelse med hur det såg ut i slutet av 1980-talet. I rapporten finns också en bedömning av beståndets skyddsvärde. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

I denna studie ingår elfisken som genomförts 2004 och 2005 på 78 lokaler i vattendrag inom Hallands län, några av lokalerna utgör oförsurade referensstationer. Elfiskena har som syfte att dokumentera fiskbestånden i försurade och kalkade vattendrag, samt att studera effekter av kalkning och försurning på främst lax och öring. Dessutom har målsättningen med elfiskena varit att dessa skall kunna utgöra underlagsmaterial för en förbättrad kalkningsstrategi. Vidare har resultat från fiskfällor och fiskräknare insamlats. Vattenföringen var överlag låg till medel med enstaka flödestoppar vid elfiskena år 2005, flödesbilden var likartad motsvarande period år 2004. Därmed var fångstbarheten relativt optimal i de flesta av de undersökta vattendragen. Nämnas bör att ett extremt högflöde drog genom länet i februari 2005 i samband med stormen Gudrun, varvid en majoritet av länets kalkdoserarebestånd slogs ut, på sina ställen upp till en månad. Elfisken i Högvadsån och Fylleån 2004 och 2005 utvärderas mer fördjupat med en särskild rapport utkommen i mars 2006.Totalt fångades 2005 12 fiskarter samt flod- och signalkräfta. Öring dominerade fångsten med en frekvens på 97% av lokalerna, vanligast därefter var lax, elritsa och ål. Signalkräftan har expanderat kraftigt i länet senaste tioårsperioden och förekom på 11 % av elfiskelokalerna. Flodkräfta fångades i ett enda exemplar i Hultån. Ovanligast fiskarter var bergsimpa som förekom på två lokaler i Högvadsån och grönling förekom på 2 lokaler 2005 i Smedjeån. Inverkan av stormen Gudrun på fiskpopulationer i rinnande vatten synes inte kortsiktigt åtminstone vara negativ, utan sannolikt svagt positiv. Ett par lokaler med mycket fallna träd över vattendraget hade höga tätheter av ensomrig öring, sannolikt en effekt av ökat skydd mot predation i form av mer gömslen. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

90 sjöar i Hallands län har modellerats med försurningsmodellen MAGIC 7. Syftet med modelleringen var att uppskatta historiskt tillstånd, försurningsförlopp och återhämtningsförlopp under de närmaste årtiondena för sjöarna i länet och bedöma behovet av framtida åtgärder mot försurningen. Sjöarna utgör knappt hälften av de sjöar i Hallands län som provtogs under riksinventeringen 1985. De utgör inte ett representativt urval av alla sjöar i länet eller av alla försurade sjöar i länet, utan är ungefär de 90 sjöar med lägst pH i riksinventeringen.I modelleringen används nederbörds-, avrinnings- och depositionsuppskattningar från ASTA för området runt respektive sjö. Markkemiska och -fysikaliska egenskaper för sjöarnas avrinningsområden togs från Markinventeringen, utförd av SLU. Vegetationsdata för avrinningsområdena kommer också från ASTA.Modellberäkningar som redovisas i denna rapport tyder på att försurningens påverkan på de suraste sjöarna i länet inte kommer att försvinna inom överskådlig framtid och att förindustriellt tillstånd i alla länets sjöar inte kommer att vara återställt ens om 100 år. Detta beror på att nedfallsminskningen inte är tillräcklig för att markens basmättnadsgrad ska kunna återhämta sig i någon större utsträckning. Men samtidigt man kan också konstatera att nedfallsminskningar har tydlig positiv effekt på vattenkemi, att sjöarna har återhämtat sig till en viss del och att situationen kommer förbättras ytterligare inom de närmaste åren.När försurningspåverkan bedöms utifrån pH-förändringen (omräknat från ANC förändringen) kommer ca 48% av de modellerade sjöarna år 2010 att ha pH mer än en enhet under 1860 års värde (mycket stor påverkan), 16% att ha en pH-minskning mellan 0,8 och 1 enheter (stor påverkan), 14% att ha en pH-minskning mellan 0,6 och 0,8 enheter (måttlig påverkan), 13% att ha en pH-minskning mellan 0,4 och 0,6 enheter (liten påverkan), och 9% att ha en pHminskning med mindre än 0,4 enheter (obetydlig påverkan). Dessa gränser är dock preliminära tills de nya bedömningsgrunderna är antagna.I Hallands län finns ca 1000 sjöar, varav ca 700 anses försurade. De modellerade sjöarna tillhör de 700 försurade sjöarna, men är inte representativa för dem alla. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

De halländska vattendragen har överlag drabbats hårt av försurning. Vattendragens källområden finns vid sluttningarna av syd-svenska höglandet vilket innebär stora nederbördsmängder och en berggrund med låg förmåga att motstå försurning. Tillsammans med andra problem såsom lokala föroreningar, nätfiske i mynningsområdet och vandringshinder i ån var laxbeståndet i Fylleån på gränsen till utrotning i början av 1980-talet.För att motverka försurningen har Fylleån, samt en del av åns källsjöar, kalkats kontinuerligt sedan 1982. Genom kalkningen och andra åtgärder har laxbeståndet förbättrats. Länsstyrelsen i Halland ansvarar för uppföljningen av kalkningsverksamheten som bl.a. innefattar vattenprovtagning och biologiska undersökningar av fiskbestånden. Denna rapport presenterar 2005 års inventeringar av fiskbestånden.Elfiskeundersökningen omfattade åtta lokaler, sex i Fylleåns huvudfåra och två i biflöden, Ulvsnäsabäcken och Assman. De fyra mest nedströms belägna lokalerna domineras av lax. Fångsterna på dessa lokaler har ökat stadigt sedan elfisket 2002 och har nu den högsta tätheten under de senaste nio åren. Både antal och biomassa har ökat sedan 2004. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

De halländska vattendragen har överlag drabbats hårt av försurning. Vattendragens källområden finns vid sluttningarna av syd-svenska höglandet vilket innebär stora nederbördsmängder och en berggrund med låg förmåga att motstå försurning. Tillsammans med andra problem såsom lokala föroreningar, nätfiske i mynningsområdet och vandringshinder i ån var laxbeståndet i Fylleån på gränsen till utrotning i början av 1980-talet.För att motverka försurningen har Fylleån, samt en del av åns källsjöar, kalkats kontinuerligt sedan 1982. Genom kalkningen och andra åtgärder har laxbeståndet förbättrats. Länsstyrelsen i Hallands län ansvarar för uppföljningen av kalkningsverksamheten som bl.a. innefattar vattenprovtagning och biologiska undersökningar av fiskbestånden. Denna rapport presenterar 2004 års inventeringar av fiskbestånden.Elfisket omfattade sju lokaler, sex i Fylleåns huvudfåra och en i ett biflöde, Assman. De fyra mest nedströms belägna lokalerna domineras av lax. Fångsterna på dessa lokaler påminner om de som gjorts de två föregående åren. Generellt sett har dock både antal och biomassa ökat sedan förra året och siffrorna är ganska genomsnittliga jämfört med de sju föregående årens fångst. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Ätrans största biflöde är Högvadsån. Dess avrinningsområde omfattar en areal på 476 km2 bestående av 85 % skog, 9 % åker och en sjöandel på 6 %. Ån är förklarad som riksintressant enligt naturresurslagen i första hand på grund av sitt laxbestånd.Högvadsån rinner genom ett starkt försurningsbelastat område vilket medförde en kraftig försämring av laxbeståndet under 1970-talet. 1978 inleddes därför ett statsfinansierat kalkningsprogram. Inventeringen av tätheterna i ån har skett med hjälp av elfiske och denna rapport redovisar 2004 års resultat.Den begynnande nedgången av laxbeståndet som kunde skönjas för tre år sedan, har accentueras i 2004 års fångst. Fångsterna av lax i huvudfåran var generellt låga ochbetydligt lägre än förra året. Fångsterna av lax i biflödena var ojämna. I både Lillån och Skärhultaån saknades årsungar helt, troligtvis för att lågt höstflöde hindrat laxen från att vandra upp. I de andra laxförande vattendragen, Hjärtaredsån, Fageredsån och Stockån, var nyproduktionen förhållandevis god. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Inom ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden bedrivs mätningar för att undersöka jordbruketspåverkan på vattenkvaliteten. Växtnäringsförluster mäts i både yt- och grundvatten och lantbrukarnasodlingsåtgärder inventeras årligen. Programmet, Typområden på Jordbruksmark, ingår i densvenska miljöövervakningen med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet.Under det agrohydrologiska året 2002/2003 har mätningar pågått i ett 20-tal områden, varav 8 områdenundersöks inom ramen för den nationella miljöövervakningen med SLU som ansvarig utförare. I övrigaområden ansvarar länsstyrelsen i respektive län för undersökningarna. I följande rapport redovisas resultatfrån programmet för det agrohydrologiska året 1 juli 2002 till 30 juni 2003. Flödesvägda årshalter, transporteroch avrinning redovisas för varje område medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar avSverige. En kort genomgång görs även av odlingen i ett antal typområden.