Search

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Hallands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Halland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Nitrat i markvattnet efter stormskador Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Det beräknade totala kvävenedfallet över Halland per kalenderår har sedan 2001 varierat mellan 5,9 och 19,7 kg per hektar och år och har under denna tidsperiod minskat statistiskt säkerställt med 32 %. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland. Stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007) ökade ytterligare på nitratkvävehalterna i markvattnet. Halterna av nitrat i markvattnet har minskat vid vissa platser, både i ostörd och stormskadad skog. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan det bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten. Historiskt högt svavelnedfall ger långsam återhämtning från försurning Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Minskningen har planat ut under de senaste 4–5 åren. Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på att en återhämtning från försurning både i ostörd och stormskadad skog, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland. Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet även i växande, ostörd skog i Halland. Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.

Since the middle of the 20th century, scientists have observed that marine organisms ingest plastics in various shapes, directly or through food. Plastics smaller than 5 millimetres, called microplastics, have in recent years gained more attention and been found to accumulate environmental toxins. A family of organisms which have been found to ingest microplastics is Gammaridae, which are important as food sources and detritivores in many ecosystems. In this study, the occurrence of microplastics in marine gammarids was investigated in three rural and three urban areas, along the coast of Halland and northern Skåne. The aim was to find out if these organisms contain microplastics and to compare the occurrence in rural versus urban areas. Microplastics were found in 33 (approx. 14.9 %) of 221 samples, ranging from 0 to 3 microplastics per individual. A significant difference in the average amount of microplastics per individual was found between the rural and urban areas; the urban areas had a higher average, with one exception. In other studies, urban areas have been found to often contain more microplastics than rural areas, increasing the possibility that organisms in these areas ingest plastics. With more boat traffic and inhabitants in general, along with streams transferring plastics from inland areas, the amount of emissions in urban areas can be greater than in rural parts. The result shows that microplastics occur in marine gammarids in the 3 examined areas and that these organisms therefore may have an important part in the transfer of microplastics between trophic levels. Sedan mitten av 1900-talet har forskare observerat att marina organismer tar in plaster i olika former, direkt eller via föda. Plastpartiklar mindre än 5 millimeter, så kallade mikroplaster, har på senare år fått större uppmärksamhet och har också visat sig kunna ackumulera miljögifter. En familj av organismer som man funnit mikroplaster i är tångmärlor (Gammaridae), vilka i många ekosystem är viktiga som födokällor och nedbrytare. I denna studie undersöktes förekomsten av mikroplaster i marina tångmärlor på tre lokaler i stadsområden respektive landsbygdsområden, längs Hallandskusten och Skånes norra kust. Syftet var att se ifall dessa organismer innehåller mikroplaster samt jämföra förekomsten i landsbygdsområden kontra stadsområden. Av 221 analyserade prov förekom mikroplaster i 33 (ca 14,9 %) och förekomsten per individ varierade från 0 till 3 mikroplaster. En signifikant skillnad i medelvärde av mikroplaster per individ fanns mellan landsbygdsområden och urbana områden; urbana områden innehöll i genomsnitt mer men med ett undantag. I andra studier har man funnit belägg för att stadsområden ofta innehåller mer mikroplaster än landsbygdsområden, något som ökar risken för att organismer i dessa områden tar in plaster. Med mer båttrafik och antal invånare överlag, tillsammans med vattendrag som för med sig plast från inlandet, kan det i dessa områden ge en större utsläppsmängd i jämförelse med i landsbygdsområden. Resultatet visar på att mikroplaster förekommer i marina tångmärlor i de undersökta områdena och att dessa organismer därmed kan vara en viktig del i överföringen av mikroplaster mellan trofiska nivåer.

Under andra världskriget förde Sverige neutralitetspolitik, något som landet fått kritik för, både ut- och inifrån. Det är lätt att i efterhand kritisera beslut som tagits då utkomster för dessa beslut redan är kända, men hur resonerade den dåvarande samtiden kring politiska beslut då dess utkomst inte kunde förutspås? Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur tre halländska tidningar resonerade kring den svenska utrikes- och försvarspolitiken under åren 1938-1939. Citat ur de tre tidningarna Hallandsposten, Halland och Hallands Folkblad, som valdes med bred partitillhörighet i åtanke, har plockats och analyserats i en argumentationsanalys och därefter kategoriserats utefter Klas Åmarks gruppering innehållandes sex linjer. Uppsatsen har inkluderat frågor rörande medlemskapet i NF, Åland, nordiskt samarbete, militär upprustning och tyskt inflytande över svensk press.

Broadleaved forests are highly valuable biotopes with important recreational value and contain rich occurrences of species of conservation concern. To monitor the development of nature values in a forest ecosystem during an interval of approximately ten years, follow-up inventories were carried out, following the first inventories which took place ten years ago in two nature reserves (Karlsvik and Bohult) dominated by broadleaved trees in the county of Halland, Sweden. Indicator species of lichen and moss were searched for and compared to the first inventories. The results show that both reserves contain more indicator species today than approximately ten years ago, though a change in the species composition was observed. In Bohult fewer indicator lichens were observed, although more observations were made of indicator mosses - making the total number of indicator species higher than in the previous inventory. Potential explanations to the differing results of the two reserves were discussed and assessed to be for varied reasons. The observed increased occurrences of indicator species may be due to increased continuity leading to bigger and older trees which make way for more epiphytes. The observed decreased occurrences of indicator species may be due to human activity such as newly carried out clearcutting in close proximity to the reserve (which could lead to edge effects or other environmental stresses), nitrogen deposition or exploitation. An observed threat for both reserves is the increasing growth of norway spruce (Picea abies) which may outcompete broadleaved species and the potential indicator species they may inhabit. Sammanfattning Ädellövskogar är mycket värdefulla naturtyper med höga rekreationsvärden och med rika förekomster av naturvårdsarter. För att utvärdera förändringen av skogliga naturvärden inom en tidsperiod av ca tio år utfördes uppföljningsinventeringar av två tidigare inventerade naturreservat som domineras av ädellövskog i Hallands län i Sverige. Signalarter av lavar och mossor eftersöktes och jämfördes med tidigare funna signalarter. Båda reservatens ursprungliga inventeringar utfördes för ca tio år sedan och resultaten visar att de båda reservaten nu har fler signalarter än tidigare, samtidigt som en förändring observerades i artsammansättningen då samtliga signalarter ej återfanns. I Bohult observerades färre signalartslavar, men fler signalartsmossor - vilket resulterade i ett större antal signalarter totalt för området. Potentiella förklaringar till de skilda förändringarna diskuterades och bedömdes bero på varierande orsaker. Det större antalet observerade signalarter skulle kunna förklaras av ökad tid för kontinuitet med fler grova och äldre träd som utgör lämpliga substrat för kolonisering av de eftersökta signalarterna. Det färre antalet observerade signalartslavar i Bohult skulle kunna bero på mänsklig påverkan i form av nyligen utförda kalavverkningar i angränsning till reservatet, vilket kan bidra till kanteffekter eller andra påfrestningar på miljön. Kvävenedfall, dikning av vattendrag eller annan exploatering föreslås också som möjlig orsak. Ett observerat hot för båda reservaten var igenväxningen av gran, vilken skulle kunna konkurrera med ädellövträden och de signalarter de kan husera.

Ätrans största biflöde är Högvadsån. Dess avrinningsområde omfattar en areal på 476 km2 bestående av 85 % skog, 9 % åker och en sjöandel på 6 %. Ån är förklarad som riksintressant enligt naturresurslagen i första hand på grund av sitt laxbestånd.Högvadsån rinner genom ett starkt försurningsbelastat område vilket medförde en kraftig försämring av laxbeståndet under 1970-talet. 1978 inleddes därför ett statsfinansierat kalkningsprogram. Inventeringen av tätheterna i ån har skett med hjälp av elfiske och denna rapport redovisar 2006 års resultat.Fångsterna av laxungar i 2006 års undersökning var låg och betydligt lägre än fångsterna 2005. Det som skiljer 2006 års fångster från de år med antalsmässigt liknande fångster, är att de äldre var förhållandevis många. Det verkar alltså såsom att överlevnaden från 0+ till 1+ var förhållandevis god, efter förra årets rika nyproduktion. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

De halländska vattendragen har överlag drabbats hårt av försurning. Vattendragens källområden finns vid sluttningarna av syd-svenska höglandet vilket innebär stora nederbördsmängder och en berggrund med låg förmåga att motstå försurning. Tillsammans med andra problem såsom lokala föroreningar, nätfiske i mynningsområdet och vandringshinder i ån var laxbeståndet i Fylleån på gränsen till utrotning i början av 1980-talet.För att motverka försurningen har Fylleån, samt en del av åns källsjöar, kalkats kontinuerligt sedan 1982. Genom kalkningen och andra åtgärder har laxbeståndet förbättrats. Länsstyrelsen i Hallands län ansvarar för uppföljningen av kalkningsverksamheten som bl.a. innefattar vattenprovtagning och biologiska undersökningar av fiskbestånden. Denna rapport presenterar 2006 års inventeringar av fiskbestånden.Elfiskeundersökningen omfattade sju lokaler, sex i Fylleåns huvudfåra och en i ett biflöde, Ulvsnäsabäcken. De fyra mest nedströms belägna lokalerna i huvudfåran domineras av lax. Fångsterna på dessa lokaler ökade stadigt från elfiskena 2002 och framtill 2005 års fiske men 2006 års undersökning visar på en kraftig minskning.Anledningen till den katastrofala nedgången står troligtvis att finna i det missöde som inträffade i början av sommaren i kraftverket vid Marbäck. Under en period ströps vattenflödet helt och ån blev i stort sett torrlagd, nedströms kraftverket. Värst drabbade ser årsungarna ut att vara. Förhållandet mellan årsungar och äldre brukar vara minst 4 till 1 men i årets undersökning är det mindre än 3 till 1. Årsungarna står mest på mycket grunda platser i ån som torrläggs först, medan de större/äldre står på djupare och klarar sig därför något bättre. Framförallt tycks lokalen i Marbäck nedre, närmast kraftverket, ha påverkats. De senaste åren har den lokalen haft de högsta tätheterna medan i år har den det lägsta. I och med att så många fiskar försvann i början av sommaren så tillväxte de återstående något bättre och minskningen i biomassa blev därför något lägre än den antalsmässiga. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Ätrans största biflöde är Högvadsån. Dess avrinningsområde omfattar en areal på 476 km2 bestående av 85 % skog, 9 % åker och en sjöandel på 6 %. Ån är förklarad som riksintressant enligt naturresurslagen i första hand på grund av sitt laxbestånd.Högvadsån rinner genom ett starkt försurningsbelastat område vilket medförde en kraftig försämring av laxbeståndet under 1970-talet. 1978 inleddes därför ett statsfinansierat kalkningsprogram. Inventeringen av tätheterna i ån har skett med hjälp av elfiske och denna rapport redovisar 2005 års resultat.Efter det att fångsterna av laxungar minskat fyra år i rad pekar 2005 års fångster på en kraftig uppgång, framförallt i huvudfåran. Även i biflödena var fångsterna bra av årsungar, till skillnad från 2004 då de saknades i flera vattendrag. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

De halländska vattendragen har överlag drabbats hårt av försurning. Vattendragens källområden finns vid sluttningarna av syd-svenska höglandet vilket innebär stora nederbördsmängder och en berggrund med låg förmåga att motstå försurning. Tillsammans med andra problem såsom lokala föroreningar, nätfiske i mynningsområdet och vandringshinder i ån var laxbeståndet i Fylleån på gränsen till utrotning i början av 1980-talet.För att motverka försurningen har Fylleån, samt en del av åns källsjöar, kalkats kontinuerligt sedan 1982. Genom kalkningen och andra åtgärder har laxbeståndet förbättrats. Länsstyrelsen i Hallands län ansvarar för uppföljningen av kalkningsverksamheten som bl.a. innefattar vattenprovtagning och biologiska undersökningar av fiskbestånden. Denna rapport presenterar 2004 års inventeringar av fiskbestånden.Elfisket omfattade sju lokaler, sex i Fylleåns huvudfåra och en i ett biflöde, Assman. De fyra mest nedströms belägna lokalerna domineras av lax. Fångsterna på dessa lokaler påminner om de som gjorts de två föregående åren. Generellt sett har dock både antal och biomassa ökat sedan förra året och siffrorna är ganska genomsnittliga jämfört med de sju föregående årens fångst. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

HYDROGRAFIÅr 2004 var som helhet ett varmare år än normalt längs Hallandskusten. Sommarmånaderna juni och juli var dock både kallare och blötare än normalt. Under juli kom stora nederbördsmängder med påföljande översvämningar i framförallt Småland men även sydöstra Halland påverkades av detta oväder. Både temperatur och salthalt i ytvattnet uppmättes under året till i stort sett normala nivåer. Lägre ytvattentemperatur uppmättes i februari och mars till följd av kyligare väder i januari och februari. Eventuella avvikelser i salthalt visade sig ofta hänga samman med flödet genom Öresund. Vid inflöde till Östersjön kan salthalten stiga och vid utflöde sjunker halten i Kattegatts ytvatten. Låga halter av kväve, fosfor och kisel och höga klorofyllhalter uppmättes i början på mars i samband med vårblomning av plankton. Närsalthalterna, speciellt då det gäller kväve, låg huvudsakligen på låga och bra nivåer under hela året förutom i december då förhöjda halter av de oorganiska fraktionerna uppmättes vid en del stationer. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var närsaltsituationen bra och visade endast liten eller obetydlig avvikelse från jämförvärdena. Siktdjupet i augusti var sämre än på länge vid de flesta mätstationer och klassas enligt bedömningsgrunderna som tydlig till mycket stor avvikelse från jämförvärdena. De låga siktdjupen sammanfaller med något förhöjda klorofyllhalter och det pågick alltså vid mättillfället viss planktonblomning som grumlade vattnet. Syretillgången i bottenvattnet var lägre än normalt vid flera tillfällen 2004. VÄXTPLANKTONI januari och februari var det vinterförhållanden vid Hallandskusten. I februari började det dra ihop sig mot vårblomning, vilket indikerades av typiskt vårblommande arter i låg mängd. I mars prickades vårblomningen nära sitt maximum, eftersom klorofyll a-halterna var mycket höga och låg nära ytan, närsalterna var på väg att ta slut och mängden planktonalger var stor vid L9 Laholmsbukten och N7 Nidingen. Utöver de sedvanliga kiselalgerna blommade det för fisk potentiellt dödliga släktet Chattonella vid N7. En lägre celltäthet observerades också vid L9. En mycket hög kiselhalt uppmättes igen nära ytan vid L9 i april. Det fanns många arter av kiselalger samt ett stort inslag av heterotrofa dinoflagellater. Av Chattonella-blomningen fanns bara enstaka celler kvar i april. I maj månad visade analyserna låga närsalts- och klorofyllhalter och låga cellantal. Årets Emiliania huxleyi-blomning kunde observeras i proverna från N7 i början av juni. Till L9 kom den inte, troligtvis på grund av den låga salthalten. Annars präglades proven av små oidentifierade celler med och utan flageller. Det fanns fortfarande gott om E. huxleyi vid N7 i juliproven, och dessutom ökade diversiteten generellt vid båda stationerna. Även i augusti var det hög diversitet i samtliga prover. Ett flertal potentiellt skadliga arter observerades, Prorocentrum minimum, Dinophysis norvegica, D. acuminata och Chrysochromulina spp. Den sistnämnda ökade i antal vid L9 i septemberproven, i övrigt avtog arterna i celltäthet vid båda stationer denna månad. Chrysochromulina spp fanns fortfarande i vattnet i lägre antal i oktober, nu i sällskap med Pseudo-nitzschia spp, som även fanns vid N7. Höstblomningen var tydlig denna månad och höll i sig till novemberprovtagningen. Relativt höga cellantal av Pseudo-nitzschia observerades hela hösten och även i december. Det var annars glesa planktonprov i december, så planktonsamhället verkade till slut inta vintervila.I rapporten utvärderas också perioden 1993-2004 för parametrarna- Fosfat vintertid- Totalfosfor vintertid- Oorganiskt kväve vintertid- Totalkväve vintertid- Totalfosfor sommartid- Totalkväve sommartid- Klorofyll a och siktdjup i augusti- Syrgashalt i bottenvattnet, årsminimumÄven växtplanktonsituationen över tidsperioden 1993-2004 utvärderas. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Ätrans största biflöde är Högvadsån. Dess avrinningsområde omfattar en areal på 476 km2 bestående av 85 % skog, 9 % åker och en sjöandel på 6 %. Ån är förklarad som riksintressant enligt naturresurslagen i första hand på grund av sitt laxbestånd.Högvadsån rinner genom ett starkt försurningsbelastat område vilket medförde en kraftig försämring av laxbeståndet under 1970-talet. 1978 inleddes därför ett statsfinansierat kalkningsprogram. Inventeringen av tätheterna i ån har skett med hjälp av elfiske och denna rapport redovisar 2004 års resultat.Den begynnande nedgången av laxbeståndet som kunde skönjas för tre år sedan, har accentueras i 2004 års fångst. Fångsterna av lax i huvudfåran var generellt låga ochbetydligt lägre än förra året. Fångsterna av lax i biflödena var ojämna. I både Lillån och Skärhultaån saknades årsungar helt, troligtvis för att lågt höstflöde hindrat laxen från att vandra upp. I de andra laxförande vattendragen, Hjärtaredsån, Fageredsån och Stockån, var nyproduktionen förhållandevis god. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

HYDROGRAFIÅr 2003 blev ett varmt år med undantag av februari och oktober. Oktober blev hela 3,5 grader kallare än normalt och i genomsnitt kyligare än november vilket är ovanligt. Mycket stora nederbördsmängder kom i slutet av april och maj medan februari-mars och september var torra månader.Den kyliga inledningen av året medförde lägre ytvattentemperaturer än normalt under januari till mars. Ytsalthalten varierade stort under årets inledning, framförallt i mars - april.Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var närsaltsituationen bra och visade endast liten eller ingen avvikelse från jämförvärdena.Under 2003 var syreförhållandena i bottenvattnet vid flera tillfällen sämre än normalt.VÄXTPLANKTONI Laholmsbukten nådde vårblomningen sitt maximum mellan provtagningarna i mars och april, medan den var nära sitt maximum vid Nidingen vid marsprovtagningen. Antalet växtplanktonarter/identifieringsgrupper var ungefär detsamma 2003 som 2002 i Laholmsbukten. Vid Nidingen var antalet något lägre 2003. Under 2003 registrerades 132 arter/identifieringsgrupper i Laholmsbukten och 134 arter/identifieringsgrupper vid Nidingen.Tolv arter av potentiellt skadliga växtplankton förekom under året, men orsakade inte några kända störningar. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Gaddsteklar och vissa andra insekter har inventerats inom sex sanddynsreservat utmed Hallandskusten. Totalt insamlades och artbestämdes 1 418 insekter fördelade på 236 arter, varav 103 arter gaddsteklar. Tio rödlistade arter påträffades och tretton arter har tidigare inte noterats i Halland. Inventeringen ger en översiktlig bild av gaddstekelfaunan i dynreservaten och det finns med all säkerhet betydligt fler rödlistade och andra intressanta arter kvar att upptäcka. Många gaddsteklar och andra insekter knutna till öppna, solexponerade sandmarker hade en guldålder under det gamla bondesamhällets tid före 1800 talets agrara revolution. Numera finns bara några få procent av kusttrakternas öppna sandmarker kvar och de blomsterrika slåtterängarna och ljunghedarna som omgav flygsandfälten har i det närmaste utplånats på stora delar av den halländska kustslätten. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att många växter och djur, bland annat gaddsteklar, knutna till öppna, blomsterrika sandmarker idag är utrotningshotade. Huvudsyftet med inventeringen är att vara ett underlag för den framtida skötseln av dynreservaten. Resultaten visar tydligt att en mer aktiv skötsel är angelägen med kontinuerlig markstörning som skapar sandblottor och hävd genom röjning, bete, slåtter och/eller bränning. Dessutom behövs omfattande restaureringsåtgärder för att återskapa öppna sandmiljöer. Stora arealer täta och närmast ogenomträngliga bergtallskogar inom kustreservaten bör omföras till mer öppna sandmarker till förmån för biologisk mångfald och friluftsliv. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Diss. Lund : Univ., 2004

Biskopstorp är Hallands i särklass mest värdefulla skogsområde vad avser mängden av rödlistade och regionalt intressanta arter knutna till de artrika bok och ekskogarna. En reservatsbildning för ca 865 hektar av området är under utförande. Skötselåtgärder i syfte att avveckla granplanteringarna och restaurera och binda samman ädellövskogarna har redan påbörjats. För att undersöka utvecklingen och ge möjlighet till framtida utvärderingar om insatserna leder till gagn för den biologiska mångfalden, och då särskilt de ädellövskogsanknutna rödlistade arterna, påbörjades ett uppföljningsprojekt år 2000. Uppföljningen har skett på främst fyra sätt; 1) Provyteinventering där 115 utslumpade provytor inventerades inom Biskopstorp åren 2000-2003. Inom provytorna inventerades samtliga epifytiska, inklusive vedlevande, arter av lavar och mossor. 2) Kompletterande nyckelbiotopsinventering som utfördes under 2000-2003 och resulterade i en betydande ökning av såväl antalet som arealen av nyckelbiotoper. 3) Miljöövervakning av sju av de mest värdefulla nyckelbiotoperna i Biskopstorp. Inom varje område studeras samtliga trädstrukturer och rödlistade arter samt signalarter, så att de totala populationerna av arterna blir kända. Meningen är att följa utvecklingen ungefär vart tionde år. 4) En sammanställning över förekomsten av rödlistade och regionalt intressanta arter inom området. För närvarande är totalt 130 rödlistade och 87 regionalt intressanta arter kända inom Biskopstorp. Arter av vedlevande skalbaggar och epifytiska lavar är de klart mest förekommande av organismgrupperna.Skyddet och restaureringen av ett så pass stort skogsområde som Biskopstorp kommer för bl.a. de många rödlistade arterna med all sannolikhet att bli mycket positivt. Många kommer att öka i numerär och förhoppningsvis förekomma i livskraftiga bestånd. Biskopstorp kommer då fungera som ett källområde för många arter, vilka kan sprida och etablera sig i närliggande lämpliga lövskogsområden, som i sin tur ökar i naturvärde. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Målsättningen med föreliggande rapport har varit att sammanställa resultaten från de bottenfaunaundersökningar som utförts inom Hallands län. Eftersom resurserna varit begränsade har arbetet koncentrerats på att importera data från Medins Sjö och Åbiologi. Datan från Medins omfattar åren 1988 till 1996. Databasen har utvecklats av Ekologgruppen i samarbete med Länsstyrelsen i Skåne. I denna bas har inmatning av undersökningar från 1990-talet och framåt prioriterats, men även vissa äldre undersökningar från Skåne finns med. I flertalet av basens undersökningar har provtagningsmetoden varit s k sparkprovtagning med handhåv. Resultat har insamlats från olika konsulter, forskare och myndigheter. Geografiskt rymmer basen material från Skåne, Halland, Småland och Blekinge. Databasen är under kontinuerlig utveckling, vilket innebär att nya data och bearbetningsmöjligheter tillkommer successivt. Föreliggande rapport beskriver i huvudsak databasen med det innehåll och med den utformning som var i januari 2002. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Hallandsås nordsluttningar ligger i den allra sydligaste delen av Halland, och delas nära nog av E6:an mellan Hallands län (östra delen) och Skåne län (västra delen). Nordsluttningarna är kända för skogsområden med lövskogar på kalkrik mark, källor, bäckdalar och raviner. Många rödlistade arter och hotade eller sårbara biotoper finns i området. Sammantaget har de naturvärden som Hallandsåsen representerar få motsvarigheter och finns endast i en mycket begränsad del av landet. Orsakerna till den unika biologiska mångfalden består bl.a. i en kalkhaltig morän, fördelaktig hydrologi, lång kontinuitet av lövträd samt en topografisk hydrologi med t.ex. sprickdalar och raviner. Även för friluftsliv och kulturmiljövård är värdena mycket höga. HALLANDSÅS NORDSLUTTNING ÖSTER OM E6:AN (HALLANDS LÄN)Under 1999-2000 gjordes en översyn av Hallandsås nordsluttningar inom Hallands län. Huvudsyftet med översynen har varit att identifiera och avgränsa värdekärnor för biologisk mångfald, att använda som underlag för arbete med naturskydd. För att ge underlag till arbetet har kompletterande nyckelbiotopsinventeringar utförts till den nyckelbiotopsinventering som gjordes 1996 (Örjan Fritz på uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen). I samband med inventeringsarbetena hittades många rödlistade arter från skilda organismgrupper, särskilt kärlväxter, svampar, mossor och landmollusker. Med inventeringsmaterialet som grund har totalt tre områden omfattande 437 hektar avgränsats som särskilt värdefulla ur biologisk synvinkel: Dömestorp 297 hektar, Hälleforsen 52 hektar och Vindrarp 87 hektar. När det gäller kulturmiljö och friluftsliv hyser särskilt Dömestorp betydande värden. Strövområdet i Dömestorp besöks redan idag i stor omfattning. Några tankar om friluftslivet inom denna värdekärna anges i rapporten.HALLANDSÅS NORDSLUTTNING VÄSTER OM E6:AN (SKÅNE LÄN)På Skåne-sidan täcker visserligen de två befintliga naturreservaten Hallandsås nordsluttning respektive Täppesås hela nordsluttningen. Naturreservaten har dock inte ändamålsenliga föreskrifter som skyddar biologisk mångfald. Reservaten måste därför omförhandlas med inköp/intrång av mark för att naturvärdena ska kunna bibehållas och utvecklas. För att klargöra naturvärdena inom naturreservaten på nordsluttningen väster om E6:an, inventerades skogsmarken på uppdrag av Bjäre Naturskyddsförening 1999. Med nyckelbiotopsinventeringen som underlag kan värdekärnan Petersberg, omfattande 117 hektar, avgränsas.Trots påverkan från bergtäkt och tunnelbygge (Skåne län), vattenuttag, almsjuka m.m. motiverar de särskilt höga värdena inom de i rapporten föreslagna värdekärnorna, sammantaget 554 hektar, ett varaktigt skydd. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Serien Sveriges kyrkor är utgiven av Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien

Serien Sveriges kyrkor är utgiven av Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien