Search

Pseudomyxoma peritonei (PMP) is a rare disease characterized by mucinous peritoneal metastasis (PM). Different loco-regional treatment strategies, i.e. debulking surgery and cytoreductive surgery (CRS) in combination with hyperthermic intraperitoneal chemotherapy (HIPEC), have changed the prognosis for these patients. CRS is an aggressive surgical procedure with a long learning curve. PMP exists in different types; how many depends on which classification is used. The aims of this thesis were to investigate the time-frame of PMP development from an isolated appendiceal neoplasm, examine the learning process for CRS, evaluate the differences in treatment outcome between debulking surgery and CRS in combination with HIPEC, to evaluate a more detailed PMP classification and to investigate particularly interesting new cysteine-histidine (PINCH) protein as a prognostic factor for PMP. Retrospectively 26 PMP patients were identified as having had an appendectomy with a neoplasm in the appendix but with no evidence of PM at the appendectomy. They were treated for PMP within a median of 13.1 months (3.8-95.3) after the appendectomy. No difference was seen between the types of PMP regarding the time to a clinically significant development of PMP and how much tumour was found at treatment. CRS is a highly invasive treatment and stabilization in the learning curve was seen after 220±10 procedures. Patients treated with CRS+HIPEC had a better 5-year overall survival (OS) than patients treated with debulking surgery, 74% vs. 40%. CRS increased the rate of complete cytoreduction from 25% in patients treated with debulking surgery to 72%. The new four-grade PMP classification showed very good inter-rater agreement between two independent pathologists and a difference in survival rates was observed between the different grades. A positive PINCH staining was recorded in 83% of the tumours and that was associated with poorer survival.

Föredraget presenterar upplägg och resultat från djupintervjuer med boende i tre bostadsområden i samband med det så kallade “Stockholmsförsöket” med trängselskatt och utökad kollektivtrafik. Undersökningen syftar till att studera: • hur de boendes resmönster ser ut och varför de ser ut som de gör, • hur resmönstren påverkas av bostadsorten och av vald livsstil, • hur de boende (i praktiken) påverkas av trängselskatteförsöket och - vad som styr deras attityder till trängselskatten. Alla de tre undersökta områdena är nybyggda, vilket innebär att de boende i de flesta fall nyligen förändrat sina resvanor. Man kan anta att detta gör dem mer påverkbara och mer benägna att än en gång ändra sina rutiner. Ett av områdena, Hammarby sjöstad, ligger relativt centralt i Stockholm, straxt utanför avgiftsgränsen. Det är ett före detta industriområde och bostäderna är ett resultat av den förtätning av bebyggelsen som numera pågår i Stockholm liksom i många andra städer. De andra två områdena, Hallunda kyrkby och Vallentuna Bällstaberg, ligger längre ut från centrum och bebyggelsen där är mer ett resultat av expansion i traditionell mening, då det är tidigare naturområden som bebyggts. Båda dessa områden har i samband med Stockholmsförsöket fått förstärkt kollektivtrafik i form av direktbussar in till centrum under högtrafiktid, som komplement till befintlig tunnelbana eller pendeltåg., Proceedings from the Annual Transport Conference at Aalborg University, Årg. 1 Nr. 1 (2006): Proceedings from the Annual Transport Conference at Aalborg University