Search

Denna rapport beskriver de ekologiska effekterna av fiskefria områden i svenska kust- och havsområden. År 2005 fick dåvarande Fiskeriverket, numera Havs- och vattenmyndigheten, i uppdrag att införa och utvärdera effekterna av fiskefria områden. Fem fiskefria områden bildades 2009-2011 och utvecklingen av fiskbestånd, i vissa fall även andra delar av ekosystemen, har följts till och med 2015. Rapporten fokuserar på de delar av regeringsuppdraget som syftar till att utvärdera de biologiska effekterna av fiskefria områden samt att bedöma fiskets påverkan på fiskbestånd och ekosystem. När områdena inrättats 2011 utgjorde de svenska fiskefria områdena, inklusive de som fanns sedan tidigare, nästan 1200 km2. Detta motsvarar mindre än 1 % av de svenska havsområdena, men samtidigt två tredjedelar av den totala ytan fiskefria områden i hela Europa. Detta innebär att det svenska arbetet med utvärderingar av fiskefria områden är av stort intresse även internationellt sett. De områden och målarter som ingått i utvärderingen är: · Sik i Bottenhavet · Gös, gädda och abborre i Stockholms skärgård · Torsk i Kattegatt · Hummer och rovfisk i Göteborgs skärgård · Torsk, piggvar och rödspotta i fjordsystemet innanför Orust och Tjörn Effekterna av dessa fiskefria områden beskrivs detaljerat i varsin delrapport. Generellt har en tydlig återhämtning hos målarterna skett. Antalet individer och storleken på fisken har ökat i de fiskefria områdena i förhållande till referensområden där fiske fortsatt varit tillåtet. Resultaten visar att fisket på de aktuella bestånden tidigare varit av sådan omfattning att det påverkat både beståndsstorlek och storleksstruktur. De positiva effekterna ses både för bestånd där yrkesfisket stått för merparten av fångsterna, exempelvis torsk i Kattegatt, och för kustarter där fritidsfisket dominerat fångsterna, som till exempel sik i Bottenhavet, gös i Stockholms skärgård och hummer i Göteborgs skärgård. Trots den korta utvärderingsperioden på ca 5 år har alltså bestånden svarat med tydliga ökningar, vilket visar att fiskefria områden är en effektiv åtgärd för att snabbt stärka försvagade bestånd. I ett av de undersökta områdena, Havstensfjorden, har däremot inga positiva effekter kunnat påvisas hittills. Sannolikt har de lokala bestånden av främst torsk och rödspotta i detta område befunnit sig på en så låg nivå före fredningen att de varit rekryteringsöverfiskade. Det kan därmed ta lång tid för dessa bestånd att återhämta sig. Även effekter på fisksamhällena som helhet och på bottenfauna har kunnat konstateras i de fiskefria områden där dessa delar av ekosystemet undersökts. Troligen beror förändringarna på en kombination av direkta effekter på målarterna och bifångstarter genom att fisket upphört, samt på indirekta effekter genom en ökad predation från stor rovfisk och hummer på bytesarter. Genom att mängden rovfiskar ökar bidrar fiskefria områden till att återställa ekosystemfunktioner, och kan exempelvis motverka massförekomster av snabbväxande alger, och de problem dessa förorsakar, genom så kallade trofiska kaskader. Ytterligare en effekt av fiskeförbud är att den fysiska störningen av bottendjurssamhällen från bottentrålning minskar och att arter som är känsliga för fysisk påverkan därmed gynnas. I de flesta fall har införandet av de fiskefria områdena sannolikt lett till ett minskat fiske snarare än en förflyttning av fisket till angränsande områden. I Kattegatt var syftet med det fiskefria området och buffertzonerna att flytta det oselektiva blandfisket med bottentrål efter havskräfta och plattfisk till områden där risken att fånga vuxen lekmogen torsk var lägre. Blandfiskena efter havskräfta och plattfisk har kunnat ta upp sina kvoter och kunnat fortgå i buffertområdena efter lekperioden och utanför det fiskefria området, men nu med minskade oavsiktliga fångster av vuxen torsk. I rapporten sammanfattas även det internationella kunskapsläget angående fiskefria områden, liksom resultaten från fyra tidigare studerade svenska fiskefria områden. Effekterna i de tidigare undersökta svenska områdena överensstämmer i stort med de som påvisats i de nu aktuella studierna, med positiva effekter på beståndstäthet och storleksstruktur samt en påföljande ökning i reproduktionspotential. Resultaten är även i linje med internationella studier när det gäller effekter på fiskbestånd. För de svenska fiskefria områdena råder däremot brist på direkta studier av ekosystemeffekter av stängningarna. Det finns emellertid kunskap från andra forskningsprojekt i svenska vatten som visar på kopplingen mellan rovfiskbestånd och ekosystemens funktion, framför allt genom trofiska kaskader. Nettoeffekterna av fiskefria områden för fisket är ofta svåra att bedöma. I och med att fiskarna blir fler och större inom de fiskefria områdena ökar även reproduktionen, vilket kan ge positiva effekter på bestånden utanför de stängda områdena genom export av ägg och larver och migration av äldre fisk. Storleken på sådana spilleffekter är dock svår att mäta. Även om exporten av fisk från fiskefria områden inte alltid kan uppväga förlusten av fiskeområden för fisket, så kan de bidra med andra positiva effekter. Genom att en del av fiskbestånden undantas från fiske minskas risken för beståndskollaps till följd av i övrigt otillräckliga åtgärder inom fiskförvaltningen, och de fiskefria områdena fungerar därmed som en försäkring. Samtidigt kan fiskefria områden motverka den genetiska utarmning som kan ske genom ett selektivt fiske på snabbväxande och storvuxna individer, vilket på sikt annars kan leda till en minskad fiskresurs, liksom en lägre biologisk variation och resiliens mot andra förändringar i miljön. I Kattegatt har nettoeffekten av åtgärderna kunnat mätas. Effekten är positiv på beståndet som helhet, eftersom torsken visar tecken på återhämtning i hela havsområdet. Det fiskefria området har inte begränsat fångstuttaget av andra kvoterade arter än torsk. På sikt ger återhämtningen förutsättningar för ett ökat fiske av torsk, eftersom beståndet sprider sig utanför det fiskefria området efter lekperioden. Fiskefria områden kan om de är väl utformade ge positiva beståndseffekter och därmed komplettera andra regleringar inom fiskförvaltningen. I många fall kan goda resultat uppnås med mindre drastiska åtgärder, exempelvis genom redskaps- eller fångstbegränsningar i tid och rum. Denna utvärdering visar att fiskefria områden kan vara viktiga för förvaltning i synnerhet av blandfisken och fisken på lokala kustbestånd, samt för att motverka negativa effekter på ekosystemet av fiske. Marina skyddade områden där skydd av både fisk och deras livsmiljöer kombineras, är därför ett viktigt instrument för en ekosystembaserad förvaltning. Inom havsmiljöarbetet behövs fiskefria områden också som referensområden för att kunna sätta mål för den ekologiska statusen i kust- och havsmiljö och för att bättre förstå fiskets effekter på bestånd och ekosystem i relation till andra påverkansfaktorer.

Additional file 3: Table S2. Pairwise genetic differentiation (F ST) among adult and juvenile cod samples.

1. CONCEPTS "Sea-floor integrity is at a level that ensures that the structure and functions of the ecosystems are safeguarded and benthic ecosystems, in particular, are not adversely affected." "Sea Floor" includes both the physical structure and biotic composition of the benthic community. "ntegrity"includes the characteristic functioning of atural ecosystem processes and spatial connectedness. There are no points of significant disagreement among experts regarding key terms or what constitutes gradients of degradation in environmental status. However serious problems of sampling and measurement and high scientific uncertainty about aspects of benthic ecology and tolerances of benthic ecosystems to perturbations pose challenges to application of "good environmental status". Sound assessments of GES are possible, but they will have to integrate results from local scales where both natural benthic ecosystems and pressures may be very patchy, to much larger regional and subregional scales. Many common uses of the sea necessarily impact the sea floor and benthic communities. "Good environmental status" of the seafloor requires that diversity and productivity are maintained and the uses do not cause serious adverse impacts to the natural ecosystem structure and functioning in both space and time. The pressures associated with those uses do not hinder the ecosystem components to retain their natural diversity, productivity and dynamic ecological processes. Perturbations due to use should be small enough that recovery is rapid and secure if a use ceases. Many benthic areas do not meet these standards and management must improve status. Scale for assessing GES of the sea floor is particularly challenging for four reasons. First, benthic ecosystem features are patchy on many scales. Second, a wide range of human activities cause pressures on the sea floor, and they usually operate at patchy spatial scales. Third, although initial impacts of human activities are often local and patchy their direct and indirect ecological consequences may be transported widely by physical and biotic processes. Fourth, all monitoring of the seafloor is also patchy and often local. In all evaluations of impacts the scale of the impact relative to the availability of the ecosystem properties being impacted is an important consideration. To deal with these challenges, the measurement of GES for seafloor integrity has three steps. First: identify the ecological structures and functions of particular importance. Second: identify the human pressures known or likely to reach levels that degrade environmental status. Third, for the ecosystem components and pressures identified as being of greatest importance, use a suite of appropriate Attributes and Indicators to assess status relative to pre-identified standards for GES, along gradients reflecting meaningful scales of the seafloor attributes and pressures. The standards for GES on various Indicators must reflect the different sensitivity and resilience of the Indicators and their functions in ecosystem processes. Risk-based approaches to monitoring and assessment are proposed to deal with the local-scale patchiness of seafloor Attributes, pressures, and impacts. 2. ATTRIBUTES Substrate: The physical properties of the seabed such as grain size, porosity, rugosity, solidity, topography and geometric organization (e.g three-dimensional habitats). Substrate is a driver of patterns in diversity, function and integrity of benthic communities. Together with hydrodynamics, it is a main factor structuring benthic habitats. Four types of Substrate are considered separately, both because they contribute differently to ecosystem processes and they are affected differently by diverse pressures: soft sediments, gravels, hard substrates, and biogenic substrates. Indirect Indicators of functions are often more practical to use in assessing GES than Indicators of substrate itself. Bioengineers: Organisms that change the structure of the seafloor environment in ways not done by geophysical processes alone, by reworking the substrate or by providing structures that are used by other species. Bioengineers may serve functions such as providing shelter from predation or substrate for other organisms, reworking of sediments, transporting interstitial porewater, and facilitating material exchange at the sediment-water interface. Bioengineers are sensitive to may pressures, but often prove difficult to monitor directly. Indirect indicators of the functions they serve or indicators from mapping the pressures on bioengineers are often practical alternatives for assessing GES. Oxygen: Concentration of dissolved oxygen in the bottom water and/or in the upper sediment layer of the seafloor. Decreasing oxygen supply of bottom water and/or the upper sediment results in significant changes of the benthic communities and can lead to mass mortality. Oxygen depletion is particularly associated with excessive nutrient and organic enrichment of the seafloor. Important indicators for Oxygen concentration include abundance of organisms sensitive or tolerant to oxygen level and the spatial distribution of oxygen/hydrogen sulphide concentrations conducted in critical regions and in critical seasons. Contaminants and Hazardous Substances: Guidance on including these substances in assessments of GES is presented in the Report of TG-8. Particular attention should be given to applying that guidance for seafloor communities and habitats. Sediments may be repositories for many of the more toxic chemicals that are introduced into water bodies. Contaminated sediments represent a hazard to aquatic life through direct toxicity as well as through bioaccumulation in the food web. Species Composition: The list of species present in an area, their abundances, and/or their evolutionary and ecological relationships, including their pattern of occurrence in space and time. Species composition captures information on the biological diversity, structure, and dynamics of communities. It represents a fundamentally valued feature of ecosystem‘s potential to function well, to resist potential threats, and be resilient. Of the large number of indicators of species composition, those focusing on diversity among samples (space or time) and measures of species/area relationships may be most useful. These must be applied on local scales to account for natural scales of community structure and pressures on them. Size Composition: Abundance or biomass of individuals of different sizes in the community, with "Size" either continuous or as categories. The size composition of a community integrates information of about productivity, mortality rate, and life histories of the full community. Indicators include the proportion of numbers (or biomass) above some specified length, parameters (slope and intercept) of the "size spectrum" of the aggregate size composition data, and shape of a cumulative abundance curve of numbers of individuals by size group. Trophodynamics: A complex attribute with many subcomponents. Key ones include Primary and Secondary Production, Carrying Capacity, Energy Flows, and Food Web Relationships. TG 4, on Food webs deals thoroughly with primary production, energy, flow and food webs. When evaluating Seafloor Integrity it is important to follow the expert guidance from TG 4 in the specific context of the benthic community, its food web relations, and benthic-pelagic relationships. Secondary Production and Carrying Capacity are also important to Seafloor Integrity but at this time there are no practical indicators for their assessment. Life History Traits: Life History Traits are the categorisation of characteristics of the life cycle that species can exhibit, i.e. growth rates, age or size or maturation, fecundity and the seasonality of life history features such as reproduction. Various combinations of these traits lead to species differing in their natural productivity, natural mortality, colonization rates, etc. They are important to GES as they reflect the status of ecosystem functioning. Their changes are direct measures of the condition of the biota, or may uncover problems not apparent with other Attributes, and provide measurements of the progress of restoration efforts. Many synthetic indices based on representation of species with different sensitivities and tolerances for general or species pressures have been used. 3. COMBINING INDICATORS Because of the patchiness of seafloor attributes, pressures and impacts on many scales, the optimal suites of Indicators and their reference levels will differ on all but local scales. This means that monitoring must be adapted to local conditions, and expanded for the seafloor – both in terms of area covered and types of attributes measured. It also means that no single algorithm for combining Indicator values will be appropriate for evaluating GES or providing a meaningful "index" of GES for Seafloor Integrity. It may be possible to conduct such analytical syntheses of Indicators for individual Attributes on local scales. However across Attributes and on even moderate scales expert assessments rather than algorithmic formulae will be needed for evaluation of GES of Seafloor Integrity.

The Marine Strategy Framework Directive (2008/56/EC) (MSFD) requires that the European Commission (by 15 July 2010) should lay down criteria and methodological standards to allow consistency in approach in evaluating the extent to which Good Environmental Status (GES) is being achieved. ICES and JRC were contracted to provide scientific support for the Commission in meeting this obligation. A total of 10 reports have been prepared relating to the descriptors of GES listed in Annex I of the Directive. Eight reports have been prepared by groups of independent experts coordinated by JRC and ICES in response to this contract. In addition, reports for two descriptors (Contaminants in fish and other seafood and Marine Litter) were written by expert groups coordinated by DG SANCO and IFREMER respectively. A Task Group was established for each of the qualitative Descriptors. Each Task Group consisted of selected experts providing experience related to the four marine regions (the Baltic Sea, the North-east Atlantic, the Mediterranean Sea and the Black Sea) and an appropriate scope of relevant scientific expertise. Observers from the Regional Seas Conventions were also invited to each Task Group to help ensure the inclusion of relevant work by those Conventions. This is the report of Task Group 6 Seafloor Integrity., JRC.DDG.H.5-Rural, water and ecosystem resources

Riksdagens miljökvalitetsmål Hav i balans samt levande kust och skärgård innebär att: ”Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.” Syftet med denna rapport är att ge en bakgrund och kunskapssammanställning om de delar av miljökvalitetsmålet som berör biologisk mångfald och fiske i Västra Götalands län. Den naturligt höga salthalten och stor variation i livsmiljöer medför att havsområdet i Västra Götaland är artrikast i Sverige. Förutsättningarna för fisket är också gynnsamma och produktionen av fisk och ryggradslösa djur i Skagerraks grunda områden är hög jämfört med övriga Europa. Havet har därför alltid varit en viktig resurs och inkomstkälla för människan i Västra Götaland men det har också inneburit att vi har påverkat havet genom fiske, jakt, exploatering av stränder och som mottagare av utsläpp sedan lång tid tillbaka. Trots att kunskapen om den biologiska mångfalden i havet är begränsad så är flera arter så allvarligt hotade att de är upptagna på rödlistor och i olika internationella överenskommelser där Sverige åtagit sig att skydda och bevara dessa arter. Sammanfattningsvis har ArtDatabanken pekat ut flera marina arter som behöver särskilda insatser och av dessa finns de flesta huvudsakligen i Västra Götaland t.ex. slätrocka, snäckor och ormstjärnor. En av förutsättningarna för arternas välbefinnande är kvaliteten och utbredningen av deras livsmiljöer. Marina naturtyper som visat på tillbakagång har listats av EG i det så kallade habitatdirektivet och omfattar bl.a. rev, estuarier (älvmynningar), sandbankar samt grunda vikar och sund. Utbredningen av ålgräsängar är på tillbakagång. Under år 2000 genomfördes en undersökning som visade att ålgräsängarnas arealer i fem av länets kustkommuner har halverats sedan 1980-talet. I grunda vikar har tillväxten av fintrådiga alger ökat vilket leder till att vegetationen förändras och att tidigare bara sandbottnar nu täcks av algmattor under sommaren. I vissa områden längs kusten, särskilt i bottenvattnet i de inre fjordarna råder periodvis också syrebrist som kan leda till förändrad artsammansättning och bottendöd. Minskad biologisk mångfald i Västra Götaland har flera orsaker t.ex. exploatering av känsliga områden, fiske som bedrivs med för känsliga bottnar skadliga metoder, överfiske, bifångster av känsliga arter, samt övergödning och miljögifter (behandlas inte i denna rapport, se miljökvalitetsmålen ”Ingen övergödning” och ”Giftfri miljö”). De flesta bestånd av bottenlevande kommersiella fiskarter, t.ex. torsk, kummel, vitling, kolja och rödspätta är för hårt exploaterade och/eller har för låg andel könsmogen fisk och är allvarligt hotade. För ett antal viktiga fiskebestånd saknas kunskap om beståndens status, t.ex. bleka, havskatt och pigghaj. Utfiskade bestånd är inte unikt för Västra Götaland, samma situation råder i angränsande områden i hela den Europeiska gemenskapen. Fisken känner inga gränser och flera av bestånden rör sig över stora havsområden under delar av sina liv. Orsakerna till de sviktande fiskbestånden är liksom för den biologiska mångfalden flera, men det viktigaste är ett för hårt riktat fisketryck och oselektivt fiske med stora bifångster både inom länets havsområde och i övriga delar av Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Riksdagen har beslutat om delmål som anger inriktning och tidsperspektiv för det fortsatta konkreta miljömålsarbetet. Delmålen har regionaliserats för länet och efterföljande text är sammanfattningar av de fyra delmål som diskuteras i denna rapport. Skydd av marina områden (delmål 1): Marina skyddsområden är ett viktigt verktyg för bevarandet av mångfald och kan också gynna fisket genom export av fisk och larver till omgivningen. Kunskapen om länets havsområde är relativt god nära kusten, men i de öppna havsområdena saknas kunskap om bottnarnas livsmiljöer och skyddet är i princip obefintligt utanför trålgränsen. För att nå detta delmål krävs det att fiskarena, Fiskeriverket och Länsstyrelsen samarbetar för att förbättra kunskapen, skydda den biologiska mångfalden och gynna fiskresursen särskilt i länets yttre havsområde. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05