Search

Technological advances, climate change and increased strategic interest in the Arctic are causing rapid and long lasting transformations that challenge established governance and collaboration practices, and increase information demands to support regional decision making. In the rapidly transforming Arctic, however, scenarios of environmental change risk being insufficiently accounted for in adaptation planning, as monitoring of key environmental parameters has declined or is poorly optimized. Furthermore, application of support instruments for environmental planning, such as strategic environmental assessment, has been limited. This poster presents recent advancements in efforts to combine quantitative analysis of environmental monitoring in the Arctic with strategic governance research to develop instruments, such as scenarios, projections and assessment processes, which can facilitate relevant planning and decision making for change adaptation. The research explores and aims to improve the preconditions for and links between environmental management, policy-relevant monitoring, and climate change adaptation strategies in the Arctic. Results include environmental monitoring assessment for the Arctic, and design of a transboundary strategic environmental assessment approach that includes scenarios as a main component for enabling strategic dialogues, information exchange and decision support. In this proposed approach, focus is placed on identifying conflicts of interest, gaps of knowledge and uncertainties, and on developing inclusive scenarios and future projections that could be used by different actors to facilitate improved understanding of climate change impacts on sensitive and unique Arctic ecosystems. The approach can be used to discuss and arrive at shared projections, visions and objectives for the Arctic, and its application and testing in research may aid in enabling Arctic actors to establish networks, interact, share information and develop their capacities to improve decisions on Arctic futures. Qc 20131010

Introduction Decisions on the development of the Arctic should be given increased attention as its environmental, socio-economic and political circumstances are being significantly influenced by major trends that reinforce and support each other and together are causing long lasting transformations in the region. Increased strategic interest in the Arctic combined with rapid technological advances and climate change are leading to growing economic activities and natural resource extraction that challenge regional sustainable management and governance practices and international collaboration. Furthermore, environmental transformations risk being insufficiently accounted for in adaptation planning as environmental assessment application in the Arctic has been limited and monitoring of key environmental parameters has declined or is poorly optimized just when better information is a strong need. In an effort to better understand the forces behind rapid Arctic transformations and to support key development decisions, a collaborative research project between the Royal Institute of Technology and Stockholm University has been established.1 The aim of the project is to combine recent frontline research on strategic governance with quantitative analysis of environmental monitoring to develop decision making tools and assessment processes and explore and improve the preconditions for and links between environmental management, policy-relevant monitoring and climate change adaptation strategies in the Arctic. Methods A context analysis of Arctic institutional and governance frameworks is being carried out, where policies, sustainability objectives, environmental assessment practice, actors, and the effects of climate change are compiled, systematized and synthesized. Furthermore, a transboundary and participative strategic environmental assessment for information and skill exchange is being developed. Focus is placed on identifying conflicts of interest, gaps of knowledge and uncertainties, and on developing inclusive scenarios of future development possibilities that could be used by different stakeholders to discuss and arrive at shared development visions and objectives for the Arctic. Results and Discussion The collaborative research will enable Arctic actors to interact, increase and share information, skills and knowledge, build networks and, by this, develop their capacities. Moreover, experience will be gained in developing transboundary and participative assessment approaches that can be used to arrive at accepted and inclusive scenarios, visions and objectives for the Arctic, facilitating an improved understanding of climate change impacts on sensitive and unique Arctic ecosystems. Most importantly, it is thought that the research project will support decision makers to consider sustainability issues when deciding upon the measures and choices that will shape the future development of the Arctic.2 Conclusion The proposed collaborative research project serves to develop transboundary and participative assessment approaches and tools to identify strategies towards sustainable development in the Arctic. This is done by creating platforms for stakeholder participation and dialogue where inclusive and accepted development objectives are formulated to address the rapid and profound changes that confront the Arctic. Depending on the results of the Arctic case study, similar transboundary approaches can be applied in other regions where there is a need to involve a plurality of stakeholders to take fair, legitimate and sustainable decisions. 1(http://www.kth.se/abe/inst/lwr/grupper/ema/research/shaping-a-sustainability-strategy-for-the-arctic-1.82268). 2(http://iaia.org/conferences/iaia11/uploadedpapers/final%20drafts/Shaping%20a%20Sustainability%20Strategy%20for%20the%20Arctic.pdf). QC 20131002

The development of the Arctic is shaped by the opportunities and constraints brought by climate change and technological advances. In the Arctic, warmer climate is expected to affect ecosystems, local communities and infrastructure due to a combination of effects like reduced sea ice and glaciers, thawing permafrost and increased frequency of floods. Less ice and new technologies mean openings to exploit natural resources in the Arctic. Fishing, mining, hydrocarbon extraction and vessel transport activities are likely to increase together with supporting infrastructures. An escalation of economic activities in the Arctic is expected to generate employment opportunities and migration, lead to increasing urbanization and affect the socio-economic structures of indigenous cultures. To address these issues, there is a need for strategic dialogues on the development of the Arctic. Establishment and foci of such dialogues can be facilitated and formalized through a transboundary strategic environmental assessment, which brings together different visions, objectives and projected development scenarios. Visions and objectives set the scope of environmental policy, management and related human activities, while scenarios outline future development options, and assessments of the scenarios allow for relevant governance, adaptation and monitoring measures. This paper argues for the need of a transboundary strategic environmental assessment process to identify and link critical development issues, enhance participation and capacity among stakeholders, address transboundary concerns, and project and assess relevant development scenarios to reach consensus on a sustainability strategy for the Arctic. Qc 20120202

För att skydda vattenresurserna inom ett avrinningsområde från förorening krävs uppskattningar både av den vattenburna föroreningsspridningen från alla befintliga föroreningskällor i området och av risken för framtida föroreningsutsläpp från nytillkomna källor (till följd av t.ex. föroreningsolyckor). I den här rapporten presenterar vi en metodik för beräkning av vattenburen föroreningsspridning från befintliga och tänkbara framtida föroreningskällor samt för uppskattning av tillhörande föroreningsrisk i termer av sannolikheten att givna gränsvärden för föroreningsnivåer överskrids i känsliga vattenmiljöer inom och nedströms ett avrinningsområde. Vi undersöker och illustrerar också metodikens användbarhet med beräkningsexempel från Forsmarks och Norrströms avrinningsområden. Den föreslagna metodiken utgörs av två beräkningssteg: I Steg 1 beräknas och karteras transporttider och transporttidsfördelningar för strömmande vatten, och vattenburna icke-reaktiva ämnen som helt följer vattnets rörelse, från olika föroreningskällor till känsliga grundvatten- och ytvattenmiljöer inom och nedströms avrinningsområdet. Resultat från detta första, ämnesoberoende steg kan användas för att identifiera de särskilt föroreningspåverkande delarna av ett avrinningsområde, varifrån utsläppta föroreningar snabbast kan spridas till en nedströms grundvatten- eller ytvattenrecipient med minst tidsutrymme för nedbrytning och andra självrenande processer längs spridningsvägarna. I Steg 2 beräknas och karteras den ämnesspecifika transporten av reaktiva föroreningar med vattnet, samt medföljande föroreningsrisker. Detta görs genom att de ämnesoberoende vattentransporttiderna och deras fördelning längs olika spridningsvägar, som beräknades i Steg 1, kopplas ihop med lämpliga modellbeskrivningar av nedbrytning och andra självreningsprocesser (som avklingning av radioaktiva ämnen och avskiljning av närsalter och metaller ur det strömmande vattnet) för olika specifika ämnen, eller grupper av ämnen med liknande processegenskaper. Våra resultat visar att det i detta beräkningssteg är viktigt att räkna med hela fördelningen av olika möjliga transporttider som kan förekomma från källa till recipient vid beräkning av vattenburen föroreningstransport. Om man bara räknar med en genomsnittlig transporttid kommer man att systematiskt underskatta den totala föroreningsmassa som når recipienten. Beräkningsosäkerheter, vad gäller karakteriseringen av föroreningskällor, vattenflöden och ämnesspridningen med vattnet, hanteras också i den föreslagna metodiken, genom sannolikhetsbaserade känslighetsanalyser. Dessa omfattar både statistisk representation av den slumpmässiga parametervariation som naturliga system ofta uppvisar samt olika antagna scenarier för nuvarande eller framtida förhållanden vars osäkerhet inte kan uppskattas i statistiska termer. På så vis kan man relativt enkelt bedöma hur stora osäkerheterna är och identifiera de intervall av spridningsförhållanden och ämnesspecifika självreningsegenskaper där osäkerheterna har stor praktisk betydelse för vattenförvaltning i ett avrinningsområde, samt de resterande, ofta bredare intervall där de inte har det. I det sistnämnda fallet får man, trots osäkerheterna, genom känslighetsanalysen en relativt säker och robust grund för beslut om exempelvis olycksberedskap och åtgärder för att begränsa föroreningsspridning från befintliga föroreningskällor. Genom att klart identifiera de fall där osäkerheterna spelar stor praktisk roll får man också ett rationellt underlag för att i dessa fall välja mellan att antingen göra fler undersökningar för att minska osäkerheterna, eller bedöma föroreningsriskerna konservativt och agera efter det sämsta av alla möjliga scenarier i vattenförvaltning, åtgärdsprogram och olycksberedskap.