Search

Europas befolkning blir allt äldre och bosättningen koncentreras i ökande omfång till ett begränsat antal tillväxtregioner. Den här koncentrationsprocessen drabbar Norrlands inlandskommuner särskild hårt, eftersom glesbygdens unga flyttar av utbildningsskäl till större regioner, utan att återvända efter utbildningen, då det fattas ett yrkesmässigt perspektiv. Om några decennier kommer mer än halva Sveriges befolkning att leva i ett av de tre storstadsområdena. Även de mindre storstäderna och andra tillväxtområden emotser en befolkningsökning. Befolkningen i hela Sverige och så även i alla tillväxtområden blir i genomsnitt litet äldre, men beroendekvoten förblir där nästan konstant, eftersom dessa regioner attraherar unga människor som tillbringar sitt yrkesliv där. De bildar dessutom familjer och deras barn är morgondagens befolkning i arbetsför ålder. Däremot drabbas de glesbygdskommuner, som pga. av sitt läge inte kan ingå i större lokala arbetsmarknader, av överåldring och en jämnt minskande andel befolkning i arbetsför ålder. Utvecklingen kan bli så drastiskt att befolkningen i arbetsför ålder inte ens räcker för att göra jobben i vård och omsorg, inte att tala om andra arbeten. Krafterna bakom koncentrationen är mycket starka och har en utpräglad egendynamik. En tillväxtregion attraherar kompetens och köpkraft, dessa faktorer attraherar allt mer företag som i sin tur producerar kompetens och köpkraft osv. Tvärtom är det i avfolkningsregioner, där minskande köpkraft och en minskade arbetskraftpotential leder till minskande företags-etableringar och så till ytterligare förminskade köpkraft och kompetens, osv. Utvecklingen kan för några kommuner betyda, att de om några decennier inte längre kan bestå, eftersom det fattas personal och finansiella medel för att upprätthålla det offentliga livet. Samtidigt lider tillväxtregioner under många problem som t.ex. bostadsbrist och trafikinfarkter. För att kunna bromsa utvecklingen i avfolkningsregioner behöver kommunerna där att gå nya vägar. I och med att klimatförändringarna drabbas länderna i klassiska turistområden och i och med att energi blir allt dyrare, finns nya chanser för Norrlands glesbygder. Om de lyckas att överta marknadsandelar inom turism och att utveckla kluster inom området förnyelsebara energier, kan det kanske vara möjligt att neutraliserar avflyttningen bland unga och bilda en ny, stabil befolkningsstruktur, om än med en mindre befolkningsstorlek än på 1960-talet. Utvecklingen bör ackompanjeras av stöd till småskalig och diversifierat jordbruk samt koordinering av turism och skogsbruk. Det är möjligtvis en väg för att mildra koncentrationens negativa konsekvenser i tillväxtregioner och för att förhindra uppståendet av ”ödekommuner”.

Building on theories of internal orientalism, the objectiveof this study is to show how intra-national differences arereproduced through influential media representations. By abstractingnews representations of Norrland, a large, sparsely populatedregion in the northernmost part of Sweden, new modes of“internal othering” within Western modernity are put on view.Real and imagined social and economical differences between the“rural North” and the “urban South” are explained in terms of“cultural differences” and “lifestyle” choices. The concept ofNorrland is used as an abstract essentialized geographical categoryand becomes a metonym for a backward and traditional ruralspace in contrast to equally essentialized urban areas with favouredmodern ideals. Specific traits of parts of the region becomeone with the entire region and the problems of the region becomethe problems of the people living in the region. I argue that thenews representations play a part in the reproduction of a “spaceof exception”, in that one region is constructed as a traditional andundeveloped space in contrast to an otherwise modern nation. Acentral argument of this study is that research on identity constructionand representations of place is needed to come to grips withissues of uneven regional development within western nations. Out of the periphery - on migration livelihood and place discourses in the northern periphery

Som alla andra i-länder möts även Sverige av enorma demografiska förändringar. Vilever allt längre, får allt mindre barn och koncentrerar oss mer och mer till någracentra, medan stora delar av landet drabbas av avfolkning. Dessa processer har iVästeuropa liknande skepnader. Men i motsats till länder som Italien, Tjeckien ellerTyskland föll TFR först for några år sen under reproduktionsnivån, så att nedgångenav födelsetalet är i dagens Sverige inte än så dramatiskt som t.ex. i Tyskland, därantalet födelser under den sista 40 årena halverades. Å andra sidan drabbas Sverigehårdare av befolkningskoncentrationen än mindre och/eller tätbefolkade länder,eftersom den redan dyra infrastrukturen (kostnader per person) blir nu ännu dyrare,när redan glesbefolkade kommuner förlorar en stor del av sin befolkning genomavflyttning och minskade födelser medan storstadsområden nästan kollaberar i följdav bostadsbrist och andra infrastrukturella problem. Men de glesbefolkadeavflyttningskommunerna som ligger långt från storstadsområden får allt störreproblem av upprätthålla (dvs. finansiera) den offentliga servicen inom helakommunen.Å andra sidan lever vi inta bara allt längre, utan bibehåller allt längre vår hälsa.Dessutom är pensionerna i Sverige liksom arbetande människor för kommunernaskattebetalare, då pensionerna beskattas liksom lön med kommunalt skatt. Även ompensionerna är mindre än arbetsinkomsterna, så är friska pensionerar urskatteperspektiv en tillgång för kommunerna på liknande sätt som arbetstagare. Förstnär vårdbehovet kräver resurser ändras ekvationen. Om avflyttningskommunernaalltså lyckas med att deras ”gamla” invånare återvänder efter ett arbetsliv i storstan,kan konsekvenserna av minskade befolkningstal och överåldring minskas reellt.

Idag diskuteras det ofta om problematiken att glesbygden och Norrlands inland avbefolkas. En viktig förutsättning för att folket ska stanna är en fungerande arbetsmarknad. Ett gynnsamt företagsklimat skapar arbetstillfällen vilket i sin tur bromsar utflyttningen. Detta leder oss in på frågan hur företagens finansieringssituation ser ut idag? Detta arbete visar på vilket sätt företagen i Norrlands inland skaffar kapital. Det sammanställer även vilka kriterier företagen måste uppfylla för att erhålla kapital samt hur företagen gynnas eller missgynnas av att de är belägna i inlandet. För att utreda dessa frågeställningar har sju intervjuer genomförts. Dessa riktar sig till företag, banker samt förmedlare av affärsänglar och venture-capitalföretag. Resultaten visar att förutom eget kapital är olika typer av bankkrediter vanliga finansieringsformer. Alla undersökta företag hade även använt sig av olika bidragspengar och såg detta som ett alternativ även i framtiden. Det finns inget utbrett motstånd från riskkapitalister att investera i inlandet men detta sker ändå inte i någon större utsträckning. Bland företagen kunde vi också urskilja en okunskap angående dessa investeringsmöjligheter vilket givetvis är en orsak till varför riskkapitalet sällan hamnar i inlandet. Att kunna erbjuda säkerheter nämns som ett grundkrav för banklånen. Bankerna vill också se en väl fungerande verksamhet vilket kan bedömas på lite olika sätt. Bland annat studeras historiska data om sådan finns och affärsplanen. Vidare ser vi att entreprenören i sig är väldigt viktig och inte minst förhållandet med banken. Banktjänstemannen har bättre översikt på marknaden på en mindre ort men känner också ofta till entreprenören sedan tidigare. Samtliga investerare ser gärna att entreprenören själv satsar pengar i rörelsen, detta ger en indikation på att man själv tror på idén och är beredd att jobba hårt för den. Vi har även sett att företagen i inlandet har speciella förutsättningar på andra punkter också. Bland fördelarna kan vi se att de har lägre kostnader för lokaler och personal men även en lägre personalomsättning. Punkter där företagen missgynnas är bland annat att utbudet av lokala banker är mindre, de har en mindre lokal marknad samt att kostnaderna för transporter är högre.

År 1100 var Sverige ett kristet land, i alla fall till namnet, men det skulle dröja ytterligare nära 700 år innan de svenska samerna helt övergett sin gamla tro och gått över till den kristna läran. Religionsskiftet skedde långsamt, och även om många samer döpte sig redan under medeltiden är det först under 1600-talet som man på allvar kan se hur den gamla samiska religionen försvinner till förmån för kristendomen. Denna uppsats syftar till att utöka förståelsen för hur detta religionsskifte gick till och hur detta upplevdes av de berörda samerna själva. Genom att analysera protokoll ifrån lappmarkens domböcker rörande religionsbrott (så kallade "trolldomsrannsakningar") har jag undersökt hur de åtalade samerna själva uppfattade sina brott och hur de försvarar sig själva inför rätten, samt hur stark kristendomens ställning var bland den samiska befolkningen under denna period. Jag har även strävat efter att få en tydligare bild av vilka dessa personer var, och om detta svarar mot den gängse uppfattningen om att de åtalade i regel var nåjder. Genom en kvalitativ hermeneutisk metod har jag kommit fram till att den gamla samiska tron under skiftet mellan 1600- och 1700-tal fortfarande var relativt stark i stora delar av de svenska lappmarkerna, och min undersökning visar också att det var i de södra lappmarkerna som den gamla tron levde kvar längst. Jag har också dragit slutsatsen att den svenska kyrkan var relativt tolerant mot religionsbrott hos samerna fram till år 1689 då missionsverksamheten gick in i ett nytt skede. Jag kan också konstatera att det inte finns någon homogenitet hos de åtalade samerna – ålder och social status varierar markant, och ingen av dem beskrivs som nåjder i källmaterialet By the year 1100 Sweden was christianized, but the Sámi indigenous religion persisted among the Sámi people up until the mid 18th century. Up to the 17th century the efforts to convert the Sámi to Christianity was fairly weak, but increased pressure came after the protestant reformation. Death sentences could now be carried out for practicing the old religion. In this essay I have examined court protocols from trials regarding Sámi witchcraft, superstition and heresy during the period 1649-1739. I have analyzed the protocols in order to get a better understanding of how the religious change in this area came about, and how the Sámi people themselves regarded their crimes and their religious belief. I have also tried to find out how deeply rooted Christianity really was within in the Sámi community and in the Sámi area (Sápmi) during this period. It is commonly believed, that it was mainly the Sámi shaman (the noaide) who was charged and sentenced in these witchcraft trials and I have examined whether or not this really was the case by looking for common denominators and characteristics among the people on trial. By using a qualitative hermeneutical method in analyzing these documents I have learned that Christianity was not very deeply rooted in the Sámi community during this period and it is clear that it was in the southern parts of Sápmi that the old religion persisted the longest. I have also come to the conclusion, that the Swedish church was fairly tolerant towards the Sámi practising the old religion up to the year 1689, when the policy changed prominently. As for common denominators, the accused are all male and none of them are referred to as a noaide in the protocols. It is in this discovery I claim to bring something new to this subject field.

Syftet med detta arbete är att, dels ur ett fastighetsrättsligt perspektiv, dels ett folkrättsligt perspektiv, utreda om Sveriges urbefolkning samerna kan sägas ha förvärvat en äganderätt till marken i Lappland enligt svensk rätt, eller om detta enbart handlar om en bruksrätt inkluderande renskötsel, jakt och fiske. Vad gäller det fastighetsrättsliga perspektivet har samerna haft en mycket stark fastighetsrättslig ställning på 1600- och 1700-talet. Då behandlades samernas lappskatteland som sådan skattejord, som skattebönderna sedermera genom lagstiftning automatiskt förvärvade full äganderätt till. Så skedde dock inte för samernas del. I stället trängdes de undan från stora delar av sina ursprungliga marker på grund av bl.a. kolonisation, exploateringsintressen, samt nedvärdering av nomadkulturen. Från att ha varit i stor majoritet blev de en minoritet på sina gamla marker. Dessa marker har sedermera kommit att betraktas som kronojord i statens ägo, vilket innebär en stor förskjutning av samernas fastighetsrättliga ställning inom loppet av fyra sekler. Gällande rätt garanterar inte samer som är medlemmar av en sameby någon starkare rätt än en bruksrätt, som till vissa delar är svagare än vad som gäller för andra bruksrättsinnehavare i Sverige. Praxis utesluter emellertid inte att renskötselrätten kan ha gett upphov till äganderätt, särskilt i nordligaste Sverige. Att samerna haft svårt att hävda sin äganderätt kan bero på att rättssystemet inte har haft en egentlig förståelse för rennäringens speciella förutsättningar, vilket gör att exempelvis beviskraven blir höga att nå upp till. Min slutsats är dock att övertygande bevis finns för att samerna har förvärvat en äganderätt, åtminstone till statlig kronomark i Lappland, oavsett om lagstiftningen för närvarande tillerkänner dem detta eller ej. Vad gäller vinterbetesmarker i Lappland föreligger inte lika starka bevis för att en äganderätt skulle ha uppstått, men däremot en bruksrätt som är starkare än dagens lagstiftning tillerkänner samerna. Vad gäller det folkrättsliga perspektivet ger de konventioner Sverige ingått inte uttryckligen stöd för att samernas markrättigheter skall erkännas, och svensk lagstiftning får sägas uppfylla de minimikrav de ställer. Sverige har dock fått internationell kritik för att inte ha funnit en lösning på och förbättrat rättssäkerheten angående samiska markrättigheter. Inte heller har Sverige ratificerat ILO-konvention nr. 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Anledningen är just att bestämmelser som reglerar markrättigheter inte har ansetts förenliga med svenska rättsförhållanden. Man kan dock hoppas på att Sverige framöver kommer att ta intryck av den internationella utvecklingen vad gäller erkännande av urbefolkningars markanspråk. The aim of this thesis is to examine whether the Sami people, who is an indigenous people living in the north of Sweden, could have acquired ownership of land areas in Lapland according to Swedish law, or whether they only have a right to use the land that they traditionally occupy for reindeer breeding, hunting and fishing. The question is dealt with from a land law as well as an international law approach. Concerning the land law approach, the Sami people has had a very strong position close to ownership during the 17th and 18th centuries. At that time, the Samis paid tax for their lands, which meant that they were not considered to belong to the Crown, but were treated in the same way as the independent farmers’ lands. However, while the farmers through a declaration from the King in 1789 automatically achieved full ownership of their lands, the Sami people did not. Instead, the Samis were pressed back from large parts of their original territory because of colonisation, exploitation and depreciation of their nomadic way of living. Once a majority, they found themselves a minority in their own land and their territory had become the Crown’s property. Undoubtedly, there has been an extraordinary shifting of the Sami people’s land rights within four centuries. Current law does only guarantee the members of the Sami villages the right to use land for reindeer breeding, hunting and fishing, and this right is in some aspects even weaker than that of other Swedish citizens with similar rights. Still, case law does not exclude the possibility that reindeer breeding could have originated right of ownership, especially in Lapland. My findings on this area are that there is convincing evidence that the Sami people has acquired right of ownership on the lands which they traditionally occupy all year around. On the lands that they share with others, they have a strong right to use the land during the winter, probably stronger than the legislation provides for. What concerns the international law approach, Swedish legislation does fulfil the minimum demands according to the conventions the country has ratified. Still, Sweden has been criticized of not finding a balanced solution to and improving legal certainty on Sami land rights. Sweden has not ratified the ILO Convention no. 169 con-cerning indigenous and tribal peoples in independent countries. The reason for this is mainly the article which aims at strengthening the indigenous peoples’ land rights, which Sweden does not find compatible with national law. Still, one can hope that the ongoing international development on the area will show the way, and that Sweden will pay attention to it in future legislation.

This thesis aims to shed light upon three related research areas with the medieval period at their core: medieval Europeanization, the historiography of medieval places, the importance of the cultural environment and medieval period for the present day. By these means several current research angles are integrated within medieval research, the history of science and cultural heritage research. Six investigations of medieval central places in Ångermanland and Medelpad in northern Sweden are used to exemplify these issues. The use of hermeneutic theory emphasises the relationship between the present day community, the individual and the interpretation of history. The sites presented in the thesis represent the entire medieval period from the 11th Century to the start of the 16th Century. Two of them – Kvissle chapel and “Skelettåkern” (=The Skeleton Field) in Björned – functioned as private Christian churches or graveyards; two were important harbours – Sankt Olofshamn (=Saint Olof’s Harbour) and Kyrkesviken (=Church bay); two functioned as military castles or fortifications – Styresholm/ ”Pukeborg” and Bjärtrå stronghold. In addition to these, four medieval stone parish churches have been examined: the old church at Alnö in Medelpad, and the churches of Torsåker, Boteå and Grundsunda in Ångermanland. The Europeanization of Norrland is discussed with reference to aspects such as religious transition and parish formation, monetarization and changes in household structure, trade specialization and administrative territorialization. Central places have played an important role in this process. Historiography illuminates how, and in which contexts, knowledge and understanding of history and medieval central places has developed and been communicated. This includes the use of place names and the oral narration of history, authorship and scientific research into local history. A number of primary school teachers, adult education college (‘folk high school’) teachers and priests were particularly important for the growth of local historical research around the turn of the 20th century. The use of cultural heritage is illustrated with a discussion of how the medieval cultural environments in Ångermanland and Medelpad have been interpreted and used in recent years. This includes aspects such as signposting, teaching and research activities, mass media attention, amateur history plays and similar performances, and the formation of various types of society. These three aspects of Norrland’s medieval period, together with the use of a cultural heritage perspective, form a broader holistic picture of the social role of scientific research and the cultural environment, where local interest in history is important for regional development.

This licentiate thesis investigates the decision-making process behind the regulation of winter shipping along the coast of the northern part of Sweden, the Norrland region, in the period 1940-1975. The licentiate thesis examines two aspects of this decision-making process. First, how the regulations in the field of winter shipping were designed in the period. Second, this work examines the underlying factors behind this regulatory outcome on the premise that the regulatory design in the field was the result of an interaction between the regulating actors in the government and their political and economic institutional context. As for the first issue, it is demonstrated that the period 1940-1975 was characterised by a regulatory ambition to expand winter shipping along the coast of Norrland. This meant that the government made substantial investments in ice-breakers during the period, which gradually expanded the shipping season until the target of year-round shipping even to the northernmost ports was established in the first part of the 1970s. Accordingly, those dues for ice-breaker services proposed by several committees that investigated the issue were never introduced. Instead, government-led ice-breaking has served to compensate Norrland as a peripheral region for its relatively high transport costs. Regarding the second issue, it is showed that the decision-making process was influenced by developments at different policy levels of the government hierarchy. In the period 1940-1964, when a public authority within the maritime sector emerged and was consolidated, developments at the maritime sector level affected the decision-making process to a large extent. In turn, the period after 1964 witnessed a change in government policy towards the Norrland region as a more interventionist regional and industrial policy than earlier was implemented. This meant that the decision-making process to a larger extent was influenced by factors originating from a macro policy level. During the decision-making process, actors at both the maritime sector level and the macro level emphasized the importance of government-regulated winter shipping for the regional industrialization of the Norrland region in terms that reflected the aims and interests of their policy levels. In this respect, actors in the maritime sector pointed to the role of winter shipping as a trade policy instrument while actors who represented the interests of regional development policy and industrial policy considered the expansion of winter shipping as crucial in achieving the general ambition to create a geographically egalitarian welfare state, characterised by high levels of growth and low unemployment.

Syftet med detta arbete är att, dels ur ett fastighetsrättsligt perspektiv, dels ett folkrättsligt perspektiv, utreda om Sveriges urbefolkning samerna kan sägas ha förvärvat en äganderätt till marken i Lappland enligt svensk rätt, eller om detta enbart handlar om en bruksrätt inkluderande renskötsel, jakt och fiske. Vad gäller det fastighetsrättsliga perspektivet har samerna haft en mycket stark fastighetsrättslig ställning på 1600- och 1700-talet. Då behandlades samernas lappskatteland som sådan skattejord, som skattebönderna sedermera genom lagstiftning automatiskt förvärvade full äganderätt till. Så skedde dock inte för samernas del. I stället trängdes de undan från stora delar av sina ursprungliga marker på grund av bl.a. kolonisation, exploateringsintressen, samt nedvärdering av nomadkulturen. Från att ha varit i stor majoritet blev de en minoritet på sina gamla marker. Dessa marker har sedermera kommit att betraktas som kronojord i statens ägo, vilket innebär en stor förskjutning av samernas fastighetsrättliga ställning inom loppet av fyra sekler. Gällande rätt garanterar inte samer som är medlemmar av en sameby någon starkare rätt än en bruksrätt, som till vissa delar är svagare än vad som gäller för andra bruksrättsinnehavare i Sverige. Praxis utesluter emellertid inte att renskötselrätten kan ha gett upphov till äganderätt, särskilt i nordligaste Sverige. Att samerna haft svårt att hävda sin äganderätt kan bero på att rättssystemet inte har haft en egentlig förståelse för rennäringens speciella förutsättningar, vilket gör att exempelvis beviskraven blir höga att nå upp till. Min slutsats är dock att övertygande bevis finns för att samerna har förvärvat en äganderätt, åtminstone till statlig kronomark i Lappland, oavsett om lagstiftningen för närvarande tillerkänner dem detta eller ej. Vad gäller vinterbetesmarker i Lappland föreligger inte lika starka bevis för att en äganderätt skulle ha uppstått, men däremot en bruksrätt som är starkare än dagens lagstiftning tillerkänner samerna. Vad gäller det folkrättsliga perspektivet ger de konventioner Sverige ingått inte uttryckligen stöd för att samernas markrättigheter skall erkännas, och svensk lagstiftning får sägas uppfylla de minimikrav de ställer. Sverige har dock fått internationell kritik för att inte ha funnit en lösning på och förbättrat rättssäkerheten angående samiska markrättigheter. Inte heller har Sverige ratificerat ILO-konvention nr. 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Anledningen är just att bestämmelser som reglerar markrättigheter inte har ansetts förenliga med svenska rättsförhållanden. Man kan dock hoppas på att Sverige framöver kommer att ta intryck av den internationella utvecklingen vad gäller erkännande av urbefolkningars markanspråk. The aim of this thesis is to examine whether the Sami people, who is an indigenous people living in the north of Sweden, could have acquired ownership of land areas in Lapland according to Swedish law, or whether they only have a right to use the land that they traditionally occupy for reindeer breeding, hunting and fishing. The question is dealt with from a land law as well as an international law approach. Concerning the land law approach, the Sami people has had a very strong position close to ownership during the 17th and 18th centuries. At that time, the Samis paid tax for their lands, which meant that they were not considered to belong to the Crown, but were treated in the same way as the independent farmers’ lands. However, while the farmers through a declaration from the King in 1789 automatically achieved full ownership of their lands, the Sami people did not. Instead, the Samis were pressed back from large parts of their original territory because of colonisation, exploitation and depreciation of their nomadic way of living. Once a majority, they found themselves a minority in their own land and their territory had become the Crown’s property. Undoubtedly, there has been an extraordinary shifting of the Sami people’s land rights within four centuries. Current law does only guarantee the members of the Sami villages the right to use land for reindeer breeding, hunting and fishing, and this right is in some aspects even weaker than that of other Swedish citizens with similar rights. Still, case law does not exclude the possibility that reindeer breeding could have originated right of ownership, especially in Lapland. My findings on this area are that there is convincing evidence that the Sami people has acquired right of ownership on the lands which they traditionally occupy all year around. On the lands that they share with others, they have a strong right to use the land during the winter, probably stronger than the legislation provides for. What concerns the international law approach, Swedish legislation does fulfil the minimum demands according to the conventions the country has ratified. Still, Sweden has been criticized of not finding a balanced solution to and improving legal certainty on Sami land rights. Sweden has not ratified the ILO Convention no. 169 con-cerning indigenous and tribal peoples in independent countries. The reason for this is mainly the article which aims at strengthening the indigenous peoples’ land rights, which Sweden does not find compatible with national law. Still, one can hope that the ongoing international development on the area will show the way, and that Sweden will pay attention to it in future legislation.

In 2003 the libraries of ten municipalities in the northern part of Sweden were each given 10 000 (SEK) by the BIN-project to purchase books on demand instead of making inter-library loans. This attempt was called Köpa på efterfrågan (Purchasing on demand). The purpose of this master thesis is to evalutate Köpa på efterfrågan. The results of the evaluation show that the books purchased on demand were quite popular. Almost all the purchased books were non-fictional with most books being bought within the field of medicin. There is also a correspondence between the education held in the participating municipality and which subject the purchased books belonged to. The libraries have all made rather similar purchases regarding subject, with the exception of Robertsfors. The most expensive subject was medicin, both per book and overall. The libraries have mostly bought their books on Internet bookstores due to their low cost and swift delivery. Purchasing on demand entails more benefits than inter-library lending, as it is less expensive, and a book, once bought, is available on the shelf for others to borrow it, although the increase of the library’s collection demands more thorough media-planning.

This case study explores how geo-political power structures influence and/or determine the conception, acceptance and maintenance of what is considered to be valid archaeological knowledge. The nature of this contingency is exemplified through an examination of how the prehistory of Norrland, a region traditionally considered and portrayed as peripheral vis-à-vis the centre-South, was interpreted and presented by Swedish archaeologists during the 20th century. This contextual situation is analysed through the implementation of three interrelated and complimentary perspectives; 1) The relationship between northern and southern Sweden is examined using concepts concerning the nature of colonialism, resulting in the formulation of 20 particulars that typify the colonial experience, circumstances that characterise the historical, and unequal, association that has existed between these two regions for the last 600 years. 2) Ideals of national identity and heritage as manufactured and employed by the kingdom and later by the nation-state, with the assistance of antiquarianism, archaeology and/or centralised cultural management, are outlined. The creation of these various concepts have reinforced and perpetuated the colonial and asymmetrical association between what has naturally come to be viewed as the peripheral-North and the centre-South. 3) A century of archaeological research into the Norrlandian past is studied using the concepts ‘thoughtstyle’ and ‘thought-collective’ as devised by Ludwik Fleck. This analysis disclosed a persistent set of reoccurring explanations that have constantly been invoked when interpreting and presenting the prehistory of Norrland. This archaeological thought-style has normalised the unbalanced power relationship between North and South that has existed for the last 600 years by projecting it far back into the prehistoric past. This case study has demonstrated that archaeologists, unless acutely aware of the historical context in which they themselves move and work, risk legitimising debilitating economic and political power relationships in the present through their study and presentation of the past.

In this dissertation the construction of two coastal railways, the East Coast Line and the Bothnia Line, in the Norrland region of northern Sweden is used as a case study of how regionally based interest groups are formed, and how they gain access to decision-making processes on a national level. In periods when a number of preconditions were in place, a window of opportunity opened for the coastal railway that the regional elites could exploit. Among these was the ability to form a coherent regional interest group, through institutions that created platforms and power-bases that enable regional elites to co-operate and act on regional and national levels.The existence of an institutional framework that was adapitve towards regional railway promotion was also important. The study shows that the coastal railway had a very flexible role on the agenda, as it provided a fixed solution against which actors could pin a multitude of different problems. An important factor for explaining the development of the coastal railway question in Norrland was the ideological notion of the region itself. Being a vast, resource-rich and sparsely populated region, Norrland had almost always received special consideration in both public opinion and national policy making. It also created a remarkable stubbornness among the regional actors in working for the coastal railway. Regional interest groups had also learnt that linking their claims to Norrland's peripheral position had high legitimacy on the national arena, by claiming the need for regional fairness and/or the national importance of the regional export-intensive industries. This was instrumental in justifying the repeated exemptions from the national railway policy regimes that ultimately were decissive in making the regional elites successful.

Den här utredningen ska ligga till grund för arbetet med att avgränsa och naturskydda ett stort naturområde kring det internationellt värdefulla våtmarksområdet Umeälvens delta. Deltat är med sitt kärnområde beläget 9 km sydsydost om Umeå stad, vid Umeälvens utlopp i Bottenhavet. Älvens utlopp sker genom två fjärdar, den stora Österfjärden där älvens huvudfåra mynnar och den mindre Västerfjärden som är mynningsområde för en mindre,västlig älvarm. Utredningsområdet består av två huvuddelar som idag till sin karaktär är varandra ganskaolika, men som ändå är nära sammanbundna av både ekologiska och naturgeografiska band. I söder ligger det aktiva deltat där deltaprocesserna ständig formar nytt land och nya grundområden. I norr ligger de stora jordbruksslätterna vid byarna Degernäs och Röbäck.Genom hela utredningen används begreppen ”deltat”, ”slätterna” samt ”utredningsområdet”.Det senare omfattar således både slätterna och deltat. Huvuddelen av utredningen är fokuserad på själva deltat medan slätterna behandlas mer övergripande.Umeälvens delta är ett mycket föränderligt område där strandförskjutning och sedimentationsprocesser ständigt skapar nya landområden. För 300-400 år sedan lågdeltafronten på den nuvarande Röbäcksslätten. De stora jordbruksområdena norr om det nuvarande deltat kan således ses som en viktig del av deltats närhistoria. Jordbruksområdenas berättigande som en del av den föreliggande utredningen motiveras också av defågelpopulationer som utnyttjar både det aktiva deltat och de brukade områdena. Jordbruksslätterna utgör tillsammans det största sammanhängande odlingslandskapet norr omUppsalaslätten. Strandförskjutningen och sedimentationsprocesserna skapar värdefulla, dynamiskanaturmiljöer i deltat. Dessa utgörs främst av grunda, vegetationsklädda bottnar, strandängaroch primära landhöjningslövskogar som alla har betydande biologiska naturvärden. Umeälvens delta och jordbruksslätterna är ett mycket viktigt rastområde för flyttande våtmarksfåglar. Deltats värde som rastlokal har uppmärksammats internationellt genom dens.k. Ramsarkonventionen (Convention on Wetlands,) om skydd av våtmarker. Dessutom har den internationella fågelskyddsorganisationen Bird Life International pekat ut Umeälvens delta som ett internationellt värdefullt område. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

The aim of the thesis is to describe and analyse socio-economic changes in northern Sweden. Focus is on the period 1985-2000. Population development, restructuring of economic activities, political and cultural changes are related to a theoretical discussion on the transformation of sparsely populated areas as an outcome of multi-dimensional and interrelated processes. Besides an introductory and concluding section, the thesis contains four papers. The first paper deals with forestry's changed role in the local economy of four municipalities located in the inland areas of upper Norrland. The changes within forestry have been driven by adaptation to global competition and rapid technical development. Even though timber production has increased in some of the municipalities, job losses have greatly reduced the importance of forestry in the local economies. Many employees have left forestry for work in other branches, unemployment or retirement However, relatively few have moved from the area. A multiplier model was employed in order to analyse the impact on the local economy. The second paper deals with population changes in the six northernmost counties. During the 1990s, most municipalities and rural areas in northern Sweden have experienced renewed depopulation. At the same time, some rural areas have shown significant population growth. Three types of rural areas with population growth have been identified. Firstly, there are rural areas within daily commuting distance from regional centres. Secondly, there is a group of rural areas, mainly a number of mountain villages close to the border with Norway, which has benefited from the tourist industry. Finally, there are a few rural areas characterised by attractive residential environments and leisure housing. The third paper is based on a classification of 500 residential areas and villages in the county of Västerbotten into seven types of housing environments. In this way, the county is broken down into a mosaic of housing environments characterised by very different prerequisites for consumption and economic development A complex and dispersed pattern of disadvantaged residential areas all over the county indicates the difficulty in treating counties and municipalities as homogeneous regions. In the fourth paper, focus is on young peoples' attitudes towards staying in or moving to small communities within a local labour market region in northern Sweden. The study is based on telephone interviews with 400 young men and women in the Umeå region. Half the interviewees lived in the university city of Umeå while the others were residents in five rural municipalities surrounding Umeå. In general, the males and females aged 19-25 had a much more positive attitude towards living in rural communities than did those aged 15-18. Nevertheless, only half of the young people already living in the rural municipalities wanted to stay there. Among the young people living in the city, slightly less than 50% showed an interest in moving to the surrounding rural areas, mainly the countryside within commuting distance from the city. The connection between higher education and out-migration of young people from rural areas is also highlighted. Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2002 digitalisering@umu