Search

Klima- og forurensningsdirektoratet har pålagt ENS å kvantifisere og vurdere sine utslipp fra overflatevann til Saudafjorden. På oppdrag fra ENS har NIVA beregnet massetransport av krom, mangan, kadmium, bly, sink og PAH i overflatevann fra ENS-tomta. Tomta ble delt inn i fem avrenningsfelt og årsavrenningen fra tomta ble estimert. Konsentrasjonen av metaller og PAH ble bestemt i overflatevannet under ulike nedbørsforhold og produksjonsprosesser. Utslippene av metaller og PAH16 via overflatevannet ble beregnet til å være: 0.2 kg/år for Cd, 1.7 kg/år for Cr, 2728 kg/år for Mn, 0.8 kg/år for Pb, 33.5 kg/år for Zn og 282.5 kg/år for PAH16. Det største bidraget av metaller og PAH i overflatevannet kom fra prosessvann fra MOR-prosessen. Et annet felt som bidro til avrenning av metaller var kaiområdet. Bidraget fra aktiviteter knyttet i hovedsak til slaggbehandlingen hadde en noe høyere tilførsel av Cr, Mn og Zn. For å vurdere potensielle effekter tilførslene av metaller og PAH på resipienten, ble bidraget fra overflatevannet vurdert mot utlekkingen fra sedimentene i indre basseng i Saudafjorden. Resultater viste at tilførslene fra overflatevannet var marginale i forhold til utlekkingen fra sedimentene i bassenget. Tilførsler fra overflatevann fra ENS-tomta anses å ha marginal effekter på resipienten. ERAMET NORWAY Sauda

Det er gjort en miljøkonsekvensvurdering for et produksjonsanlegg for silika og magnesium på Herøya. Selve bygging av anlegget forventes ikke å ha miljøkonsekvenser. Driftsutslipp av dioksiner til luft tilsvarer utslipp fra byer i fyringssesongen. Øvrige luftutslipp tilfredsstiller normverdier innen kort avstand. Damputslipp vil kunne gi synlig vanndamp i vel 100 m høyde ut til i overkant av 1 km avstand, i praksis innenfor Herøya. Risikoen for disdannelse er liten. CO2-utslippet vil være mindre enn 0,003 % av de norske utslippene og 10-100 x mindre pr tonn Mg produsert enn hos dagens hovedprodusent i Kina. Utslipp til Frierfjorden vil kunne påvirke fastsittende organismer lokalt ut til ca 100 m mot NV. Utslippene vil kunne forlenge tiden fram til man når akseptabelt dioksinnivå i torskelever (forventet rundt 2043) med ca 4-8 mnd som ansees være av liten betydning, og vil etter alt å dømme ikke påvirke KHK-nivå i lever. Tilstrekkelig støydemping vil sikre oppfyllelse av eksisterende myndighetskrav. Avfallshåndtering vil ikke gi miljøeffekter. Trafikkmessig merbelastning er prosentvis lav og derfor ansett for ubetydelig. Uhellsutslipp av klorgass vil overskride normverdier ut til ca 5-6 km men ved å innføre tilfredsstillende barrierer, vil risikoen for slike utslipp reduseres til et akseptabelt nivå. Det er ikke behov for miljøkontroll under byggeperioden. Det bør vurderes om det er behov for justering av pågående miljøovervåking i Grenland for å dekke utslippene. SilMag DA

This reports summarises the observations of the deposition of pollutants from the atmosphere to the North Sea area during 2008. Priority is given to the metals arsenic, cadmium, chromium, copper, lead, mercury, nickel, and zinc, the organic pollutant lindane, and to oxidised and reduced forms of nitrogen. A number of voluntarily monitored pollutants are also reported by North Sea countries. As well as providing rates of deposition observed in 2008, the report summarises the temporal trends in deposition of lead, cadmium, mercury and PCB's.

Når propeller går i sjøvann blir de utsatt for varierende belastninger, dette fører til utmatting av materialet. Denne utmattingen vil over lengre tid føre til sprekker eller avrevne biter på propellen. Studentene må sette oss seg generelle utmattingsproblemer ved propeller. De skal undersøke om propellstigningen kan la seg styre av et reguleringssystem for å redusere utmattingsbelastningen. Når man endrer stigningen vil dette gå utover virkningsgraden til propellen, det må da sies noe om hvor stor endringen av virkningsgraden blir og eventuelle tiltak som kan hjelpe på dette. Eksponering av nikkel aluminium bronse i sjøvann kan påvirke hydrogenmetning og mikroskopiske endringer i overflaten, noe som igjen kan føre til lavere utmattingsfasthet. Det skal det skrives en anbefaling på hvordan prøving av propellmaterialer bør utføres for å sikre pålitelige testdata. For å underbygge dette skal det utføres en serie utmattingsprøver. Utført i samarbeid med Det Norske Veritas

Hydro Aluminium as, Høyanger Metallverk

Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för vatten och miljö vid SLU (IVM, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj ska kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2007 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade data och resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Anebodas bäckvatten uppvisade halter under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada med avseende på de övriga metallerna. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2007 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +1,5°C vid Gammtratten. För Kindla, Aneboda och Gårdsjön var överskottet +1,1 oC, +0,9 oC respektive +0,7°C. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Gammtratten som hade ett underskott på ca 76 mm. I Aneboda var överskottet 242 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i januari och december i Gårdsjön gav ca 500 mm mer än normalt. Avrinningsregimen avvek från det normala vid Gårdsjön med ovanligt hög avrinning under juli månad. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämnt fördelad under året men med något högre värden årets tre första månader och i december. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2007 var dock avrinning betydligt lägre än normalt på våren eftersom snösmältning mer eller mindre saknades. I Gammtratten dominerade vårfloden i april-maj. Baserat på de ca 10 år långa medelvärdena för IM-områdena har den högsta årliga nederbördsmängden uppmätts vid Gårdsjön (ca 1200 mm) och med en uppmätt avrinning på ca 560 mm ger det en avdunstning på ca 640 mm. Detta är en betydligt högre avdunstning än vad SMHI anger för området under perioden 1961-1990 (ca 500 mm). Avdunstningen vid Aneboda och Kindla ligger närmare de officiella värdena med 548 mm respektive 468 mm medan Gammtrattens 263 mm uppvisat lägre värden. Det senare området ligger dock högt (545 m ö.h.), vilket medför lägre temperaturer och därmed lägre avdunstning. Den lägre avdunstningen vid Aneboda än vid Gårdsjön indikerar att det vid Aneboda funnits otillräckligt med vatten under delar av året (växtperioden) för att den potentiella avdunstningen ska uppnås. Även temperaturskillnaden på ca 1°C kan ha viss betydelse för avdunstningen. Under 10-årsperioden förekommer flera år med avvikande mönster från de normala flödesregimerna. Den kalla vintern 2006 gav t.ex. låg avrinning under vintermånaderna och höga flöden i samband med snösmältningen både i Aneboda och Gårdsjön i likhet med vad som normalt uppmäts i mellersta och norra Sverige. Den varma hösten och vintern 2006/07 i Kindla gav upphov till ett avrinningsmönster liknande flödesregimen i södra Sverige med hög avrinning under denna period och mer eller mindre avsaknad av vårflödestopp eftersom snömagasinet var mer eller mindre obefintligt. Även Gammtratten uppvisade höga flöden långt fram i december 2006 på grund av högre temperatur än normalt. Om klimatet förändras i enlighet med vad som förväntas utifrån den globala uppvärmningen kan förhållandena under hösten och vintern 2006/07 förväntas bli betydligt mer vanligt förekommande. Många studier rapporterar ökande TOC-halter (humus) under de senaste 20 åren i sjöar och vattendrag i Europa, Kanada och USA. Flera olika processer har föreslagits förklara dessa trender bl.a. återhämtning från försurning p.g.a. minskad svaveldeposition. Svenska ytvatten och skogsjordar uppvisar tydliga signaler på återhämtning från försurning, vilket indikerar att de ökade TOC-halterna skulle kunna vara en effekt av ökad pH och minskade aluminiumhalter i marklösningen. Om denna hypotes är korrekt, skulle TOC-halterna öka både i marklösningen och i de omgivande ytvattnen i takt med att pH stiger och tillförseln av sulfat minskar. Vid Aneboda och Kindla uppvisade markvattnet i huvudsak statistiskt signifikanta minskande TOC-halter och tydlig återhämtning från försurning. Resultaten stöder följaktligen inte hypotesen om ökande TOC-halter på grund av återhämtning från försurningen vare sig i inströmnings- eller utströmningsområdena. IM-mätningarna visar att koncentrationerna av Pb, Cd och Hg ökar från nederbörd, via krondropp, förnafall till mårskiktet och att halterna vanligtvis minskat eller varit oförändrad i samtliga medier sedan 1990-talet. Respirationen i mårskiktet vid Aneboda och Kindla indikerar att de metallbiologiska effekterna av Pb försvagats eller upphört under 2000-talet, medan sambanden förstärktes i Gårdsjön. Pb-trenderna återspeglas även i sambanden för Hg. Resultaten indikerar olika metall- och koltillgänglighet för mikroorganismerna i de olika områdena. Under perioden augusti 2005 t.o.m. oktober 2006 utplacerades 28 krondroppsinsamlare systematiskt inom Gammtratten och 34 st inom Kindla. Syftet med studien var att undersöka om de ordinarie krondroppslinjerna ger en representativ bild av krondroppet i området. Resultaten visar att krontäckning, vattenvolym, konduktivitet och vätejonkoncentration inte skiljer sig nämnvärt mellan insamlare fördelade i avrinningsområdet och insamlare utmed krondroppslinjen. Utifrån dessa parametrar kan man därför utgå ifrån att linjerna representerar områdena tämligen väl.

Det er utført spredningsberegninger for utslippav hydrogenklorid, hydrogenfluorid og kvikksølvfra et prosessanlegg i Høyanger. Maksimale bakkekonsentrasjoner vil for kvikksølvligge under WHOs grenseverdived oppgitte utslipp- og anleggsdata.

Hydro Aluminium AS, Høyanger metallverk

Rapporten beskriver resultatene fra en undersøkelse av mulige effekter av vegsalting, av metaller i vann og miljøgifter i fisk fra elva Vigga i Gran kommune på Hadeland. En markert økning i konsentrasjonen av natrium og klorid i mars 2009 var trolig et resultat av saltingen av veger i distriktet. Basert på middelverdier fra målingene i 2008-2009 kan Vigga i hovedsak karakteriseres som ubetydelig til moderat forurenset av tungmetaller (tilstandsklasse I-II). Ved den øverste stasjonen, før utløpet i Jarenvatnet, tilsvarte imidlertid middelverdien for kobber tilstandsklasse III (Markert forurenset). Ingen metaller gav grunnlag for å karakterisere vannkvaliteten som dårligere enn tilstandsklasse III. Konsentrasjonen av kvikksølv i ørret var meget lav (0,03 mg/kg våtvekt). Konsentrasjonene av organiske mikroforurensninger som PCB, DDT, Chlordan og Toxafen lå innenfor variasjonsområdene for ikke-fiskespisende fiskebestander i lokaliteter uten kjente kilder i Norge. Konsentrasjonen av PBDE lå litt under nivået for lågåsild fra Mjøsa fra årene før de markerte økningene satte inn på slutten av 1990-tallet. Verken HCB, dioksiner eller det klororganiske pesticidet lindan (gamma-HCH) ble påvist i fisken. Fylkesmannen i Oppland, Miljøvernavdelingen

Kronos Titan AS (KT) gjennomfører et overvåkingsprogram i resipienten utenfor bedriften. Bakgrunnen for programmet er bedriftens utslipp av prosessavløpsvann til Glommas munningsområde. Hovedutslippene går ut på ca 6 m dyp syd for bedriften og består i hovedsak av svovelsyre, titanoksid, jernsulfat og en del metaller. Overvåkingen omfatter blant annet undersøkelser av forekomst av metaller i blæretang (Fucus vesiculosus) i resipienten. I denne rapporten presenteres resultatene fra slike undersøkelser foretatt i 2008. Blæretang fra hele området inneholdt generelt lave konsentrasjoner (ubetydelig til lite forurenset) av kadmium (Cd), kvikksølv (Hg) og sink (Zn), mens de observerte konsentrasjoner av krom (Cr), bly (Pb), vanadium (V) og kobber (Cu) tyder på noe mer påvirkning (moderat forurenset) på 2-7 stasjoner. De høyeste konsentrasjoner av titan (Ti) og jern (Fe) ble observert i tangen fra Belgen, Fugleskjær, N-Asmaløy og Rognholmen (kun Fe), mens konsentrasjonen av Ti på Tisler og Fe på Tisler og Kvernskjær lenger ut i resipienten tyder på en i hovedsak ubetydelig til liten belasting. Totalt sett synes tangen fra Belgen og N-Asmaløy å være mest metallbelastet, mens tang fra Tisler, Kvernskjær, Kråkerøy og Singløykalven inneholdt lave konsentrasjoner. For alle metallene unntatt Zn og Cd ble de høyeste konsentrasjoner observert på stasjoner som lå anslagsvis 5-12 km fra Kaldera og ikke på de som lå nærmest KT. Dette kan ha sammenheng med ulike grad av flokkulering og/eller strømforhold i resipienten som kan ha virket inn på hvordan algene eksponeres for og tar opp de ulike metaller. Vi antar at de relativt høye konsentrasjoner av Fe og Ti som observeres i blæretang på en del av stasjonene i betydelig grad skyldes bedriftens utslipp. Tilførslene av jern og titan kan pga metallenes lave giftighet, antas å ha liten miljømessig betydning. Kronos Titan AS

Risk assessment is made to determine risks with contaminated areas and to determine which treatment the area requires. In Sweden, risk assessment is divided into three levels: risk analysis, facilitated risk assessment and detailed risk assessment. In detailed risk assessment site-specific guideline values are developed to compare with values of contaminants that are measured in the area. Site-specific guideline values vary with geological and hydrogeological parameters. The purpose of this report is to examine which of these parameters that affect the guideline values. The examination was done using a calculating program for consideration from the Swedish Environmental Protection Agency from the year of 1997. The study shows that some of the geological and hydrogeological parameters affect the site-specific guideline values for metals in different ways and others do not. Using the program from the Swedish Environmental Protection Agency is a simple way to calculate site-specific guideline values. It’s important to make sure that relevant values are chosen to get correct results. The calculating program is still not definitive so it’s important to be careful when using it. Another purpose of the report is to compare how guideline values have developed from the Swedish Environmental Protection Agency’s model for calculating guideline values from the year of 1997 with their new report whit the same purpose from the year of 2007. Guideline values for all metals that have been considered are lower in the new model from the year of 2007 compared to the model from the year of 1997.

Omgivningsfaktorer såsom siktdjup och temperatur har förändrats i Kvädöfjärden sedan undersökningarna startades. Siktdjupet har minskat med tiden samtidigt som vattentemperaturen har ökat. Fisksamhället domineras av abborre men även mört, björkna och sarv har fångats i stor omfattning. Två andra arter som återfunnits i fångsten är ål och vimma som är rödlistade av Artdatabanken, samt regnbåge som är en för området främmande art. Abborrarnas individtillväxt har ökat väsentligt under provtagningsperioden, vilket till stor del kan kopplas till den stigande vattentemperaturen. Hälsoundersökningar av abborrar visar för de flesta mätvariabler inga förändringar under tidsperioden 1988–2006. För två biomarkörer finns dock tydliga tidstrender. Det gäller avgiftningsenzymet EROD i levern som visar en successivt ökad aktivitet och den relativa gonadstorleken som blivit allt mindre hos abborrhonor under tidsperioden. Dessa observationer kan vara tidiga tecken på en försenad könsmognad eller hämmad gonadutveckling orsakad av miljögiftsexponering. Flera av de övervakade metall- och miljögiftskoncentrationerna minskar dock i både abborre och tånglake. Ett exempel är PCB-koncentrationerna, vilka har minskat tydligt, men som fortfarande betraktas som förhöjda i Östersjön. Detta är en av orsakerna till rekommendationer till begränsad konsumtion av fet fisk för kvinnor i fertil ålder. Åldersanalyser av tånglake visar en tendens på vikande tillväxthastighet med åren. Under de senaste tre åren har dessutom antalet vita blodceller ökat. En sådan ökning signalerar att immunförsvaret och hälsotillståndet hos fisken är påverkat. Det är därför viktigt att följa upp och kartlägga orsakerna till dessa förändringar på tånglake och ovannämnda effekter på abborre i undersökningsområdet.

Förekomsten av organiska antropogena substanser i slam från sju (åtta) svenska avloppsreningsverk; Stockholm, Göteborg, Umeå, Borås, Eslöv, Alingsås, Floda och Bollebygd, har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien: antibiotika (fluorokinoloner), ftalater, butylhydroxytoluen, klorfenoler, triclosan, organotenn-föreningar, metaller, perfluoroalkylsubstanser, polyklorodibenso-p-dioxiner och -dibensofuraner, polyklorbifenyler, organofosfater, klorbensener och polybromerade difenyletrar. Fluorokinolonerna norfloxacin och ciprofloxacin påvisades i relativt höga halter (ca 5 mg/kg TS) i alla reningsverk och ofloxacin förekom i något lägre halter eller under detektionsgränsen, vilket korrelerar väl med förskriven massa inom human medicin i Sverige. Ftalaterna: di-(2-etylhexyl)ftalat, di-iso-decylftalat och di-iso-nonylftalat samt butylhydroxytoluen förekom i detekterbara halter (10-220 mg/kg TS och ca 1,5 mg/kg TS, respektive) i alla reningsverk. Övriga ftalater var under detektionsgränsen. Klorfenoler som förekom i detekterbara halter i vissa reningsverk var; 2-monoklorfenol, 2,6-diklorfenol och 2,4 + 2,5-diklorfenol. Triclosan påvisades i relativt höga halter (ca 4 mg/kg TS) i alla reningsverk. De tre butyltennföreningarna; monobutyltenn, dibutyltenn och tributyltenn påvisades i alla reningsverk, med monobutyltenn och dibutyltenn i betydligt högre halter (ca 200 ng Sn/g TS) än tributyltenn (ca 10 ng Sn/g TS). De tre fenyltennföreningarna förekom i halter under eller nära detektionsgränsen. Av de metaller som har analyserats så uppmättes koppar och zink i de högsta halterna och kadmium och kvicksilver i de lägsta halterna i alla reningsverk. Fem perfluorerade ämnen; perfluoroktansyra, perfluorooktansulfonat, perfluoroktan-sulfonamid, perfluordekansulfonat och telomer 8:2 sulfonat, påvisades i alla reningsverk år 2004. I Gässlösa reningsverk förekom 93 % av de 15 substanserna i detekterbara halter. För år 2005 kunde mer än hälften av de 11 stycken analyserade perfluorerade ämnena detekteras i alla reningsverk, där samtliga påvisades i Gässlösa reningsverk. Generellt uppmättes de högsta halterna av dessa substanser i Gässlösa reningsverk, vilket förmodligen beror på att reningsverket processar avloppsvatten från textilindustrin. Oktaklordibenso-p-dioxiner och -dibensofuraner återfanns i samtliga reningsverk i signifikant högre halter än övriga polyklorodibenso-p-dioxiner och -dibensofuraner. Polyklorereade bifenyler # 105, 118 och 156 förekom i alla reningsverk. Tre av de fyra dioxinlika plana polyklorbifenylerna, # 77, 126 och 169, påvisades i stort sett i alla reningsverk, där # 77 detekterades i signifikant högre halter. Gässlösa reningsverk hade de högsta halterna av de detekterade klorbensenerna, där 1,2-diklorbensen återfanns i högst halt. De högklorerade bensenerna, penta- och hexaklorbensen, påvisades i alla reningsverk. Sammanfattningsvis kan sägas att klorbensener i slam förekommer i låga ng/g-området. Halterna av organofosfater i slam förekom i ng/g-området, där tris(2-kloroisopropyl) fosfat och trifenylfosfat var de dominerande substanserna. DecaBDE, som tillhör gruppen polybromerade difenyletrar, är ett av de bromerade flamskyddsmedel som har använts mest och förekom även i de högsta halterna i det analyserade slammet (ca 25 μg/g TS) och i alla reningsverk.

Moss kommune

Vid deponin Fläskebo utanför Göteborg har man sedan start år 2003 deponerat enligt nya förordningen, varför lakvatten från Fläskebo deponi kan anses vara av den typen vi kommer att se från deponier utan organiskt material. Fläskebo valdes därför ut som referensobjekt att jämföra med lakvatten från äldre deponier (Öman och Junestedt 2007). Det är tydligt att lakvatten från nyanlagda deponier kommer att ha en annan sammansättning än det från äldre deponier. Den minskade mängden organiskt material i deponin kommer främst att minska läckaget av löst organiskt material och ammoniumkväve. Viktigt är också att miljön i deponin inte längre kommer att vara anaerob, åtminstone inte i större delen. Följden av det är, förutom en minskad bildning av biogas, att metallerna i deponin inte längre kommer att bindas som sulfider. En större andel metaller kan därför återfinnas i lakvattnet. Övergången kommer på lång sikt att helt förskjuta fokus i lakvattenbehandlingen. Idag är det primära att minska mängden ammonium, och lättnedbrutet organiskt material. Bara i vissa fall krävs att mängden av tungmetaller minskas, och därför räcker oftast en biologisk behandling. För lakvatten från en nyanlagd deponi behövs ett biologiskt steg bara för en mycket känslig recipient, medan man kan behöva fälla ut tungmetaller oftare. Vid deponin Fläskebo utanför Göteborg har man sedan start år 2003 deponerat enligt nya förordningen, varför lakvatten från Fläskebo deponi kan anses vara av den typen vi kommer att se från deponier utan organiskt material. Fläskebo valdes därför ut som referensobjekt att jämföra med lakvatten från äldre deponier (Öman och Junestedt 2007). Det är tydligt att lakvatten från nyanlagda deponier kommer att ha en annan sammansättning än det från äldre deponier. Den minskade mängden organiskt material i deponin kommer främst att minska läckaget av löst organiskt material och ammoniumkväve. Viktigt är också att miljön i deponin inte längre kommer att vara anaerob, åtminstone inte i större delen. Följden av det är, förutom en minskad bildning av biogas, att metallerna i deponin inte längre kommer att bindas som sulfider. En större andel metaller kan därför återfinnas i lakvattnet. Övergången kommer på lång sikt att helt förskjuta fokus i lakvattenbehandlingen. Idag är det primära att minska mängden ammonium, och lättnedbrutet organiskt material. Bara i vissa fall krävs att mängden av tungmetaller minskas, och därför räcker oftast en biologisk behandling. För lakvatten från en nyanlagd deponi behövs ett biologiskt steg bara för en mycket känslig recipient, medan man kan behöva fälla ut tungmetaller oftare.

Fylkenes miljøvernavdelinger er blitt pålagt å utarbeide tiltaksplaner for forurensede sedimenter. Tiltaksplan fase 2 for Ålesundsområdet er utarbeidet. For å avgrense tiltaksområdet bedre ble det fra SFTs side vurdert som nødvendig med ytterligere analyser av miljøgifter i sedimenter. Her rapporteres resultatene fra disse analysene. Sedimenter ble innsamlet fra 2 stasjoner i Steinvågen og 10 stasjoner i Aspevågen. Følgende miljøgifter inngår i undersøkelsen: kadmium (Cd), krom (Cr), kobber (Cu), kvikksølv (Hg), nikkel (Ni), bly (Pb), sink (Zn), tinnorganiske forbindelser (deriblant tributyltinn (TBT)), polyklorerte bifenyler(PCB) og polysykliske aromatiske hydrokarboner (PAH). Resultatene er klassifisert i henhold til SFTs klassifiseringssystem basert på giftighet. En samlet vurdering viser at de mest forurensede stasjonene er øst for Steinvåg (TIL 1) og øst for foreslått tiltaksområde i Aspholet (TIL 6), tett fulgt av ytterligere 5 stasjoner spredd i området. De østligste stasjonene mot Buholmstranda var minst forurenset, men omfattende toksiske effekter kan likevel forventes på sedimentlevende bunndyr på alle undersøkte stasjoner. Miljøforholdene i sedimentet i Aspevågen og Steinvågen må kunne karakteriseres som svært dårlige. Ut fra klassifiseringen er det trolig TBT som utgjør den største miljøtrusselen fulgt av metaller, PAH og i noe mindre grad

A major issue that has been a subject for quite some time is whether there will be a scarcity of metals in the bedrock in the future and whether or not we might end up with a problem similar to that of the big oil crisis in the mid-seventies. Following the oil crisis many oil companies started up with risk management to control future risks. This work presents how Swedish mining companies work with risk management to handle risks that might come up in the future due to metal scarceness. How Swedish mining companies look at the possible metal scarceness and if they use risk management in their decision-making process is studied. By doing interviews with Swedish owned mining companies it was found that the mining companies did not see the future metal scarcity as a risk, even though 2/3 of the companies acknowledged the scarceness to be a reality. Nor did they use risk management for that specific issue. However, risk management in other issues related to metal scarcity was found, and by using different financial risk analyses the companies could look at probabilities and consequences of different risks. With these findings in mind the suggestion for mining companies is not to put effort, money and resources into metal scarcity risk management since it cannot be controlled, but instead put effort, money and resources into finding substitutes for metals and recycling the metals already in rotation.

Gruvdrift ger upphov till stora mängder avfall, vilket medför att metaller sprids från det deponerade avfallet till kringliggande mark och vattendrag. Flera metaller är naturliga komponenter i ekosystemen och många är essentiella näringsämnen. Metaller kan dock innebära en belastning då de i höga koncentrationer är toxiska för levande organismer. Läckaget av metaller från gruvavfall kan fördröjas genom täckning av deponierna. Bersbo gruvområde i Åtvidaberg var ett pilotprojekt för en nationell satsning som ägde rum på 1980-talet, vilken syftade till att åtgärda gamla nedlagda sulfidmalmsgruvor. Flertalet studier har utförts i området för att utreda föroreningssituationen i Bersbo. Ytvattenprover insamlades före, under och efter åtgärden. Trots en minskning av metallkoncentrationer i vattnet i området har det i tidigare studier konstaterats att metalläckaget från Bersbo överstiger läckaget från samtliga övriga gruvor i Östergötland. Denna studie syftar till att undersöka metalläckaget i ytvattnet i anslutning till de täckta deponierna i Bersbo cirka tjugo år efter att åtgärden utfördes. Provtagning av ytvatten har genomförts och vattnet har analyserats med avseende på pH, konduktivitet, kadmium, koppar, järn och zink. En statistisk jämförelse har utförts mellan data från tidsperioden 1992-1998 och data som har erhållits i studien. Resultatet påvisar minskade metallkoncentrationer i området kring deponierna men halterna vid Storgruveupplaget är fortfarande höga i jämförelse med bakgrundsvärdena. I ett dike vid Storgruveupplaget, som inte förväntades vara påverkad av avfallet, påvisades även där höga metallkoncentrationer i jämförelse med bakgrundsvärdena. Dessutom observerades en minskning av pH-värdena nedströms samma upplag. Vid provpunkterna som omgärdar Steffenburgsupplaget observerades en ökning av pH-värdena samt oförändrade eller minskade metallkoncentrationer.

Vid utvinning av koppar på Boliden, Rönnskärsverken i Skellefteå uppkommer en glasartat slagg som går under benämningen järnsand. I järnsanden finns bl.a. olika metaller i relativt låga halter. Tekniska undersökningar av materialet har visat att detta mycket väl kan användas som ersättningsmaterial för krossade stenmaterial i olika anläggningsapplikationer bl.a. i vägkonstruktioner. Naturvårdsverket har nu emellertid tagit fram förslag på nya kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Kriterierna är relativt strikta vilket kan medföra att den praktiska användningen av järnsanden kan omöjliggöras och att järnsanden därmed kommer att läggas på deponi i stället vilket inte sker idag. IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag Boliden AB genomfört föreliggande studie rörande en utvärdering av det föreliggande förslaget från Naturvårdsverket. Den föreliggande rapporten belyser avfallshanteringen av järnsand ur ett systemperspektiv med livscykelanalysmetodik (LCA) för två olika alternativa omhändertagandemetoder för järnsand. Det ena alternativet visar användningen av järnsand i en vägapplikation och det andra alternativet visar konsekvenserna av att lägga järnsanden på en deponi. Vid utvinning av koppar på Boliden, Rönnskärsverken i Skellefteå uppkommer en glasartat slagg som går under benämningen järnsand. I järnsanden finns bl.a. olika metaller i relativt låga halter. Tekniska undersökningar av materialet har visat att detta mycket väl kan användas som ersättningsmaterial för krossade stenmaterial i olika anläggningsapplikationer bl.a. i vägkonstruktioner. Naturvårdsverket har nu emellertid tagit fram förslag på nya kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Kriterierna är relativt strikta vilket kan medföra att den praktiska användningen av järnsanden kan omöjliggöras och att järnsanden därmed kommer att läggas på deponi i stället vilket inte sker idag. IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag Boliden AB genomfört föreliggande studie rörande en utvärdering av det föreliggande förslaget från Naturvårdsverket. Den föreliggande rapporten belyser avfallshanteringen av järnsand ur ett systemperspektiv med livscykelanalysmetodik (LCA) för två olika alternativa omhändertagandemetoder för järnsand. Det ena alternativet visar användningen av järnsand i en vägapplikation och det andra alternativet visar konsekvenserna av att lägga järnsanden på en deponi.

Årsliste 2008 HYDRO ALUMINIUM AS

Kronos Titan AS (KT) har utslipp av prosessavløpsvann (svovelsyre, titanoksid og jernsulfat og en del metaller) fra anlegget på Øra. Hovedutslippet går ut på 6 m dyp i Glomma. Bedriften er pålagt av SFT å utarbeide et overvåkingsprogram for å gi supplerende data om effekter av bedriftens utslipp. I denne rapporten redegjøres det for 2007-resultatene for pH og forekomst av metaller i Glomma. Det er også gitt en vurdering av betydningen av utslippene fra bedriften i forhold til andre tilførsler. Ved målingene i juli (flomsituasjon) var det ikke mulig å påvise redusert pH i resipienten fra utslippene fra KT. Den laveste pH ble målt i overflatevannet på en stasjon ved Gamlebyen og ved Vaterland (ca. 6.6 – 7.3). Laveste pH nær KT var 7.3. Også i september (lav vannføring) ble den laveste pH observert ved Gamlebyen og Vaterland, men på dette tidspunktet var det mulig å spore en lokal reduksjon av pH (7.45-7.6) på 4-5 m dyp nær utslippspunktet. Tilførslene av jern (Fe) og titan (Ti) fra bedriften kunne ikke spores i vannprøvene som ble tatt i juli, men i september ble det observert forhøyete konsentrasjoner på 5 m dyp på en stasjon nær hovedutslippet. Totalkonsentrasjonene av kobber (Cu), kadmium (Cd), krom (Cr) og bly (Pb) var svært høye på alle stasjoner uten at dette kunne knyttes til KT. Sammenlignet med totaltransporten ved Glommas utløp, utgjorde utslippene fra KT 5,1 % for Cr, 2,6 % for kvikksølv (Hg) og 0,002-0,8 % for arsen (As), Cd, Cu, nikkel (Ni), Pb, sink (Zn). Klassifisering i hht SFTs miljøkvalitetskriterier for ferskvann, viste at vannet ved Sarpsfossen (oppstrøms utslippet) var moderat-markert forurenset med Cu, Hg og Pb. Tilførslene fra KT bidro ikke tilstrekkelig til å endre tilstandsklassene ved Glommas munning (nedstrøms utslippet). Tilførslene av Fe fra KT utgjorde 5-10 % av transporten i Glomma ovenfor bedriften og tilførslene av Ti ca 50-100 % av det som tilføres oppstrøms. For tilførslene av Ti til Glommas munningsområde er derfor bidraget fra KT betydelig, men har trolig liten miljømessig betydning. Kronos Titan AS

As part of Work Package 5 of the EU FP5 EMECAP project, dispersion model calculations have been carried out in order to determine the concentration and deposition of Mercury in the region surrounding 3 selected Mercury Cell Chlor-Alkali (MCCA) plants. This report details the dispersion and chemistry modelling that has been carried out on the Rosignano Solvay plant in Italy. The meteorological model TAPM, coupled to the off–line chemistry and dispersion model EPISODE, has been used to calculate concentrations of Gaseous Elemental Mercury (GEM) around the MCCA plant. A chemical scheme describing transformations and deposition rates has been developed and applied. Comparisons are made with measurements made during the EMECAP campaigns and average concentration and deposition fields are calculated. In addition a ventilated box chemistry model has been applied to simulate reactions within the MCCA plants themselves. The aim is to determine if simple homogenous gas phase chemistry can explain the measured concentrations of Reactive Gaseous Mercury (RGM) in the plants.

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. I Sverige använder 1,2 miljoner permanentboende människor vatten från egen brunn. Trots detta är inte vattenkvaliteten för enskild dricksvattenförsörjning tillfredsställande kartlagd. Framförallt har kunskapen om naturlig radioaktivitet och metaller i vattnet varit begränsad. Sveriges geologiska undersökning (SGU) initierade år 2001 tillsammans med Statens strålskyddsinstitut (SSI) ett sexårigt samarbete för att kartlägga naturligt förekommande radioaktiva ämnen, metaller och andra ämnen i dricksvatten från enskilda främst bergborrade brunnar. Resultaten av undersökningen ska kunna användas av myndigheter på både riks- och lokalplanet för riskbedömningar och för att utveckla förslag till åtgärder samt som underlag för riktvärden och gränsvärden. Denna rapport fokuserar främst på de naturligt förekommande radioaktiva ämnena samt uran och arsenik. SGU har finansierat sin del av projektet med interna forskningsmedel. Under 2004 och 2006 har finansiering även erhållits av den hälsorelaterade miljöövervakningen vid Naturvårdsverket. SSI har utfört undersökningarna inom det egna miljöövervakningsprogrammet. Provtagningen har, med några undantag, utförts av personal från SGU. Analyser har utförts av AnalyCen, SGU, Sveriges lantbruksuniversitet och SSI. Till samtliga som har medverkat och speciellt till alla vänliga och intresserade brunnsägare som har ställt upp vid provtagningarna riktats här ett mycket varmt tack.

IVL Svenska Miljöinstitutet AB utför sedan 1992 undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV om smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2006/07 jämförs med mätningar under 1986 till 2006 i samma område. Mätningarna påverkades av avverkningar i områden gränsande till provytan under 2002, samt av upprensningar av vindfällen efter en storm i november 2006. Nedfallsmätningarna på öppet fält i Holmsvatten under 2006/07 visade en nederbördsmängd på 814 mm, vilket är nästan dubbelt så mycket som föregående år (428 mm). Våtdepositionen av antropogent svavel var 1,9 kg svavel per hektar jämfört med mätseriens medelvärde 2,3 kg per hektar. Vad gäller oorganiskt kväve var våtdepositionen 1,8 kg oorganiskt kväve per hektar jämfört med medelvärdet 2,1 kg per hektar. Sedan mätningarna startade 1991/92 har nedfallet av antropogent svavel minskat med omkring en tredjedel. pH i nederbörden har ökat signifikant och det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, har minskat. För kväve finns ingen signifikant förändring över tiden. Depositionen i krondroppet i granytan var 3,8 kg svavel (utan havssaltsandel) per hektar under senaste hydrologiska året, vilket är betydligt högre än vid många lokaler i södra Sverige. Den relativt stora skillnaden mellan uppmätt svaveldeposition på öppet fält och via krondropp indikerar att torrdeposition fortfarande är betydelsefull vad gäller svavelnedfallet vid Holmsvatten. Precis som på öppet fält visar nedfallsmätningarna i granytan ett tydligt minskat svavelnedfall sedan början av 1990-talet, från omkring 4,9 till 3,4 kg per hektar och år, för de fyra första respektive fyra senaste åren mätningar har genomförts. Nedgången i svavelnedfallet via krondropp är dock mindre än på många andra ställen i norra Sverige.Krondroppsmätningarna i granytan visar att 0,2 kg oorganiskt kväve per hektar belastade marken i skogen under det hydrologiska året 2006/07. Detta är betydligt lägre än föregående år (0,8 kg/ha) och även lägre än genomsnittet för hela den 16-åriga mätserien (0,6 kg/ha). Påverkan av saltförande vindar, mätt som kloriddeposition, var högre än genomsnittet (3,5 kg/ha) och uppmättes till 4,9 kg/ha under 2006/07, vilket är den högsta noteringen sedan mätningarna påbörjades 1991. Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, koppar, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989. Under 1990-talet och fram till idag har depositionen varit mer eller mindre konstant. På grund av problem med blanker måste de senaste årens zinkdata revideras. Tidigare rapporterade depositioner och halter av zink i nederbörd och krondropp är kraftigt överskattade på grund av att en del av den provutrustning som använts vintertid på något vis kontaminerats med zink. Under det senaste mätåret, 2006/07, har halterna av arsenik, kadmium, krom, och nickel i nederbörd varit på samma nivå som vid bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Depositionen av metallerna var något högre än närmast föregående år, detta trots att halterna var något lägre i nederbörde/krondroppet men samtidigt var mängden nederbörd/krondropp högre under 2006/07. Årsavrinningen var under 2006/07 relativt hög, 368 mm, vilket ledde till något högre förluster av metaller (arsenik, kadmium, koppar, bly) och andra markbundna ämnen till vattendraget än närmast föregående år. Utlakningen av zink var något lägre än närmast förvarande år. IVL Svenska Miljöinstitutet AB utför sedan 1992 undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV om smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2006/07 jämförs med mätningar under 1986 till 2006 i samma område. Mätningarna påverkades av avverkningar i områden gränsande till provytan under 2002, samt av upprensningar av vindfällen efter en storm i november 2006. Nedfallsmätningarna på öppet fält i Holmsvatten under 2006/07 visade en nederbördsmängd på 814 mm, vilket är nästan dubbelt så mycket som föregående år (428 mm). Våtdepositionen av antropogent svavel var 1,9 kg svavel per hektar jämfört med mätseriens medelvärde 2,3 kg per hektar. Vad gäller oorganiskt kväve var våtdepositionen 1,8 kg oorganiskt kväve per hektar jämfört med medelvärdet 2,1 kg per hektar. Sedan mätningarna startade 1991/92 har nedfallet av antropogent svavel minskat med omkring en tredjedel. pH i nederbörden har ökat signifikant och det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, har minskat. För kväve finns ingen signifikant förändring över tiden. Depositionen i krondroppet i granytan var 3,8 kg svavel (utan havssaltsandel) per hektar under senaste hydrologiska året, vilket är betydligt högre än vid många lokaler i södra Sverige. Den relativt stora skillnaden mellan uppmätt svaveldeposition på öppet fält och via krondropp indikerar att torrdeposition fortfarande är betydelsefull vad gäller svavelnedfallet vid Holmsvatten. Precis som på öppet fält visar nedfallsmätningarna i granytan ett tydligt minskat svavelnedfall sedan början av 1990-talet, från omkring 4,9 till 3,4 kg per hektar och år, för de fyra första respektive fyra senaste åren mätningar har genomförts. Nedgången i svavelnedfallet via krondropp är dock mindre än på många andra ställen i norra Sverige.Krondroppsmätningarna i granytan visar att 0,2 kg oorganiskt kväve per hektar belastade marken i skogen under det hydrologiska året 2006/07. Detta är betydligt lägre än föregående år (0,8 kg/ha) och även lägre än genomsnittet för hela den 16-åriga mätserien (0,6 kg/ha). Påverkan av saltförande vindar, mätt som kloriddeposition, var högre än genomsnittet (3,5 kg/ha) och uppmättes till 4,9 kg/ha under 2006/07, vilket är den högsta noteringen sedan mätningarna påbörjades 1991. Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, koppar, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989. Under 1990-talet och fram till idag har depositionen varit mer eller mindre konstant. På grund av problem med blanker måste de senaste årens zinkdata revideras. Tidigare rapporterade depositioner och halter av zink i nederbörd och krondropp är kraftigt överskattade på grund av att en del av den provutrustning som använts vintertid på något vis kontaminerats med zink. Under det senaste mätåret, 2006/07, har halterna av arsenik, kadmium, krom, och nickel i nederbörd varit på samma nivå som vid bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Depositionen av metallerna var något högre än närmast föregående år, detta trots att halterna var något lägre i nederbörde/krondroppet men samtidigt var mängden nederbörd/krondropp högre under 2006/07. Årsavrinningen var under 2006/07 relativt hög, 368 mm, vilket ledde till något högre förluster av metaller (arsenik, kadmium, koppar, bly) och andra markbundna ämnen till vattendraget än närmast föregående år. Utlakningen av zink var något lägre än närmast förvarande år.

Gruvdrift ger upphov till stora mängder avfall, vilket medför att metaller sprids från det deponerade avfallet till kringliggande mark och vattendrag. Flera metaller är naturliga komponenter i ekosystemen och många är essentiella näringsämnen. Metaller kan dock innebära en belastning då de i höga koncentrationer är toxiska för levande organismer. Läckaget av metaller från gruvavfall kan fördröjas genom täckning av deponierna. Bersbo gruvområde i Åtvidaberg var ett pilotprojekt för en nationell satsning som ägde rum på 1980-talet, vilken syftade till att åtgärda gamla nedlagda sulfidmalmsgruvor. Flertalet studier har utförts i området för att utreda föroreningssituationen i Bersbo. Ytvattenprover insamlades före, under och efter åtgärden. Trots en minskning av metallkoncentrationer i vattnet i området har det i tidigare studier konstaterats att metalläckaget från Bersbo överstiger läckaget från samtliga övriga gruvor i Östergötland. Denna studie syftar till att undersöka metalläckaget i ytvattnet i anslutning till de täckta deponierna i Bersbo cirka tjugo år efter att åtgärden utfördes. Provtagning av ytvatten har genomförts och vattnet har analyserats med avseende på pH, konduktivitet, kadmium, koppar, järn och zink. En statistisk jämförelse har utförts mellan data från tidsperioden 1992-1998 och data som har erhållits i studien. Resultatet påvisar minskade metallkoncentrationer i området kring deponierna men halterna vid Storgruveupplaget är fortfarande höga i jämförelse med bakgrundsvärdena. I ett dike vid Storgruveupplaget, som inte förväntades vara påverkad av avfallet, påvisades även där höga metallkoncentrationer i jämförelse med bakgrundsvärdena. Dessutom observerades en minskning av pH-värdena nedströms samma upplag. Vid provpunkterna som omgärdar Steffenburgsupplaget observerades en ökning av pH-värdena samt oförändrade eller minskade metallkoncentrationer.

Balıkesir Üniversitesi, Fen Bilimleri Enstitüsü, Kimya Ana Bilim Dalı, Bu çalışmanın ilk kısmında, Balıkesir'in Balya ilçesi ve yakın köylerinden alınan topraklarda bazı metallerin toplam konsantrasyonları ve toprakların farklı fazlarındaki metal konsantrasyonları belirlenmiştir. Toprakların farklı fazlarındaki metal konsantrasyonlarının belirlenmesinde modifiye edilmiş BCR ekstraksiyon yöntemi kullanılmıştır. Toprak örneklerindeki toplam metal konsantrasyonlarını belirlemek için, toprak örneklerine kral suyu ile yaş yakma işlemi uygulanmıştır. Çalışmanın ikinci bölümünde ise, toprakların çocuklar tarafından bilinçli ya da bilinçsiz olarak yenmesi durumunda mide ve bağırsak sindirimi yoluyla sindirim sistemindeki sıvı içine geçebilecek metal konsantrasyonları in vitro gastrointestinal ekstraksiyon yöntemi ile belirlenmiştir. Mide, bağırsak ve BCR'ın dört adımı arasında ve ayrıca her bir toprak örneğindeki metal derişimleri arasındaki ilişki istatistiksel olarak temel bileşen analizi ve korelasyon analizleri ile değerlendirilmiştir. Balya bölgesindeki topraklarda metal kirliliğinin olduğu ve çocukların bu toprakları bilerek ya da bilmeyerek yemesi durumunda sağlıklarının tehlike altında olabileceği gösterilmiştir., In the first step of this work, total metal concentrations in soil and metal concentrations in different phases of soil were determined in some soils collected from Balya which is a town of Balikesir and its associated villages. The modified BCR (the European Community Bureau of Reference) method was used to determine the metal concentrations in different phases of the soil. Soil samples were digested using aqua regia to determine total metal concentrations. In the second step of the work, an attempt was made to simulate the release of chemicals from soil samples that may be consumed either intentionally or unintentionally by children. Therefore, in vitro conditions were created to simulate, principally, enzymatic action in the mouth, the stomach and the intestines. The correlation between the metal concentrations in the gastric phase, the intestinal phase and the four individual steps of the BCR sequential extraction procedure was investigated statistically using principal component analysis and correlation analysis for every soil sample. In addition, the chemometrics packages were also used to see if there were any correlations between the extraction behaviours of different metals. The results showed that there is metal pollution in soils around the Balya area and if children eat these soils intentionally or unintentionally, it may have a toxic effect and potentially be a hazard to their health., Bu çalışma Balıkesir Üniversitesi Rektörlüğü Bilimsel Araştırma Projeleri Birimi tarafından desteklenmiştir.

Årsliste 2008 I denne arbeidspakken har vi gjennomgått relevant faglitteratur omkring effekter av metaller og suspenderte partikler på fisk og blåskjell. Litteraturgjennomgangen danner bakrunnsmateriale for risikovurderingene. Søkevalget er i utgangspunktet begrenset til litteratur nyere enn 10 år, og kun litteratur publisert i internasjonale tidskrift med referee. Litteratursøkene er primært gjort i ISI Web of Science, og Swetswise. Gjennomgangen av litteratur viste at en betydelig andel av relevant litteratur er utgitt før 1998. Vi har derfor inkludert noe sentral eldre litteratur i betraktningene omkring mulige effekter. Noe ”grålitteratur” (dvs litteratur som ikke har referee) er indirekte inkludert da data fra slike arbeider tidvis er inkludert i andre publiserte arbeider. Det er også inkludert noe grålitteratur der vi ikke har funnet litteratur i tidskrift med referee. Nordic Mining

Omgivningsfaktorer såsom siktdjup och temperatur har inte förändrats vid Holmön sedan undersökningarna startades, även om 2000-talet inleddes med några varma somrar. Fisksamhället domineras av abborre och mört. Tånglake, som återfunnits i fångsten, är rödlistad av Artdatabanken. Abborrarnas individtillväxt har ökat väsentligt under provtagningsperioden, vilket till stor del kan kopplas höga vattentemperaturer under senare år. Hälsoundersökningar av abborrar visar för de flesta mätvariabler inga signifikanta förändringar under tidsperioden 1993-2007. För en av biomarkörerna finns dock en tydlig tidstrend. Det gäller den relativa gonadstorleken, som blivit allt mindre hos abborrhonor under tidsperioden. Detta skulle kunna tolkas som ett tecken på en försenad könsmognad eller hämmad gonadutveckling orsakad av miljögiftsexponering. Flera av de övervakade metallerna och organiska miljögifterna minskar hos abborre. Ett exempel är PCB-koncentrationerna, vilka har minskat tydligt, men som fortfarande betraktas som förhöjda i Östersjön. I tånglake fluktuerar halterna av miljögifter över åren, med undantag för kadmium, som ökat och α-HCH, som har minskat sedan 1995. Vid Holmön uppnår de yngelbärande tånglakehonorna relativt sett högre ålder men har en långsammare tillväxttakt än i andra referensområden i egentliga Östersjön och på Västkusten. Missbildade eller döda yngel förkommer mycket sällan i Holmön och inga tidstrender har noterats, vare sig för frekvensen yngel eller andelen honor med missbildade eller döda yngel. Den positiva yngelstatusen indikerar goda förutsättningar för tånglaken vid Holmön.

Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2006 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet i Aneboda under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2006 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +2,1°C vid Gammtratten. För Kindla och Aneboda var överskottet +1,6 oC respektive +0,5 oC. Vid Gårdsjön saknades data under tre vintermånader och årsmedeltemperaturen kunde ej beräknas. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Aneboda. I Kindla och Gammtratten var överskottet drygt 100 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i oktober till december i Gårdsjön gav 426 mm mer än normalt. Avrinningsregimen var däremot normal för Gårdsjön med stor avrinning vår, höst och vinter. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämt fördelad under året men med något lägre värden årets tre första månader och på sommaren. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2006 var dock avrinning betydligt lägre än normalt i början på hösten. I Gammtratten dominerande vårfloden i april-maj och avrinningen under oktober-december. I stort uppvisade avrinningen 2006 tämligen regiontypiska mönster. Aneboda ligger inom det område som drabbades av stormen Gudrun den 8-9 januari 2005. En kvantitativ sammanställning av hur mycket träd som blåste omkull visade att lågor utgjorde 24 % av alla stående och liggande träd i området 2006. Volymen på lågorna nästan tredubblats mellan 2001 och 2006. Totalvolymen lågor uppgick till 1910 m3 i hela avrinningsområdet, vilket motsvarar en box med sidorna 12,4 meter eller ungefär ett fyravåningshus med tre små lägenheter i varje våning. I den boreala skogen räknar man med att det tar mellan 70 och 90 år för en låga att försvinna helt och hållet. Utgående från detta så kommer effekter av stormen Gudrun att synas under mycket lång tid framöver. De klimatmodeller som används för att simulera framtida klimat indikerar en ökad frekvens av extrema förhållanden såsom höga flöden och torra perioder. Om dessa scenarier är riktiga kommer utlakningsmönstret för många ämnen att förskjutas och infalla under andra tider på året än vad vi är vana vid. Det kan också påverka intensiteten d.v.s. storleken på utlakningen. Resultat från Kindlaområdet indikerar att det kan bli ökad utlakning höst och vinter av bl.a. organiskt material i framtiden. Tack vare minskade luftutsläpp av svavel har försurningen avstannat och den naturliga återhämtningen påbörjats. MAGIC-simuleringar indikerar att inom loppet av 25-30 år kommer koncentrationen av oorganiskt aluminium (Ali) att ligga under gränsen 50 μg/l (gränsen för höga halter Ali enligt Naturvårdsverkets förslag till bedömningsgrunder) i bäckvattnet i båda de starkt försurade IM-områdena Gårdsjön och Kindla. Däremot är det enligt modellen tveksamt om pH och ANC kommer att återfå förindustriella värden inom en rimlig framtid, med undantag av Gammtratten. Jämförelse av resultaten från två markkemiska studier utförda med ca 10 års mellanrum i Gårdsjön respektive Aneboda visar att marken är tröga system och att det är svårt att tolka de olika trenderna i parametrarna kopplade till markförsurning. De markvattenkemiska undersökningarna i bl.a. Kindla visar dock mycket tydlig återhämtning från försurningen i marklösningen.

IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 70-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV om smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2005/06 jämförs med mätningar under 1986 till 2005 i samma område. Depositionen av svavel öppet fält och krondropp var lägre än tidigare år, men beror troligtvis på att en lägre nederbördsmängd erhölls under 2005/06. Depositionen av kväve öppet fält var däremot obetydligt lägre i förhållande till närmast föregående år. Resultatet kan förklaras av att den låga depositionsmängden kompenserades av högre kvävehalter. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0.3-0,4 mg/L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N/L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (8 g/ha och år) och zink (216 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Jämfört med året innan har zink depositionen ökat, främst beroende på en ökad koncentration av zink i nederbörden. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Årsavrinningen på 214 mm, var lägre än normalt och ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större, främst för zink där en ökande trend kan skönjas under senare år. Detta mönster följer inte utvecklingen i smältverkets utsläppsnivåer, där utsläppen kontinuerligt minskats. Totaldepositionen av metaller från nederbörd i området 2005/06 var lägre för alla metaller utom zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador. IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 70-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV om smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2005/06 jämförs med mätningar under 1986 till 2005 i samma område. Depositionen av svavel öppet fält och krondropp var lägre än tidigare år, men beror troligtvis på att en lägre nederbördsmängd erhölls under 2005/06. Depositionen av kväve öppet fält var däremot obetydligt lägre i förhållande till närmast föregående år. Resultatet kan förklaras av att den låga depositionsmängden kompenserades av högre kvävehalter. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0.3-0,4 mg/L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N/L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (8 g/ha och år) och zink (216 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Jämfört med året innan har zink depositionen ökat, främst beroende på en ökad koncentration av zink i nederbörden. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Årsavrinningen på 214 mm, var lägre än normalt och ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större, främst för zink där en ökande trend kan skönjas under senare år. Detta mönster följer inte utvecklingen i smältverkets utsläppsnivåer, där utsläppen kontinuerligt minskats. Totaldepositionen av metaller från nederbörd i området 2005/06 var lägre för alla metaller utom zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador.

Rapporten presenterer resultatene fra overvåkingen av vannkvalitet i overflatelaget i Sørfjorden i 2006. Det er små endringer i tilførsler av metaller til fjorden i 2006, bortsett fra at utslippene av bly og kopper fra Boliden har økt betydelig sammenlignet med 2005. Forurensningsnivået i overflatelaget i Eitrheimsvågen er i hovedsak styrt av opptrenging av sterkt forurenset bunnvann. Det er sannsynliggjort at de forurensede sedimentene er kilden. Målinger av metaller ved intermediære dyp og i dypvannet viser høyere nivåer enn i overflatevannet innerst i fjorden. Forklaringene kan være at det fortsatt slippes ut prosessvann fra industrien i Odda-området på dypt vann (20-40 m dyp) og /eller at forurensede sedimenter i dette dybdeintervallet påvirker vannkvaliteten. Lengre oppholdstid på vannmassen på dypt vann enn i overflaten forsterker problemet med forhøyet forurensningsnivå ved intermediært vanndyp. Statens Forurensningstilsyn

Årsliste 2007 Vefsnfjorden har mottatt forurenset avløpsvann særlig knyttet til aluminiumproduksjonen ved Elkem Aluminium Mosjøen over mange år. Hovedproblemet i den sammenheng har vært betydelige tilførsler av tjærestoffer (PAH). Imidlertid, som følge av rensetiltak og innføring av ny teknologi, er utslippene blitt sterkt redusert i senere år, særlig etter at bedriften i 2002 faset ut produksjonen basert på Søderbergteknologi og gikk over til 100% Prebake. Foreliggende undersøkelse inngår som ledd i en generell overvåking av fjorden hvor hovedmålet er å gi en oppdatert status for forurensningene i fjordsystemet. Hovedkonklusjonene er: Vefsnfjorden er blitt betydelig renere med hensyn på forurensning av PAH siden forrige undersøkelse i 2000. Innholdet av metaller og klororganiske forbindelser i fjordsystemet er som tidligere lavt. De øvre vannmassene i fjordsystemet, representert med blåskjellprøver fra Alterneset til Furunes, fremstår som uforurenset eller nær det med hensyn på PAH, metaller og klororganiske forbindelser. Sedimentene er uforurenset eller nær det med hensyn på metaller og klororganiske forbindelser. De er imidlertid fremdeles moderat til markert forurenset av PAH, men dette er en forbedring i forhold til tidligere. De biologiske forholdene representert ved sammensetning og aktivitet av bløtbunnsfauna tilsier at det er normalt gode forhold i de dypereliggende deler av fjorden. I indre områder er det tegn til påvirkning fra organiske tilførsler. Det kan ikke påvises biologiske effekter på samfunnsnivå fra forurensningen av PAH i bunnsedimentene. Elkem Aluminium Mosjøen

Årsliste 2007 Målet med dette prosjektet var å bestemme utlekking av metaller fra en prøveproduksjon av betongsylindre basert på ilmenitt-holdig borekaks. Dette ble gjort ved å plassere hele og knuste sylindre i bokser med gjennomstrømmende brønnvann, mettet med oksygen (O2) og nøytral pH. Konsentrasjonen av metaller ble målt i bokser med og uten betong og differensen ble benyttet til å beregne utlekking og opptak av metaller. Ilmenitt-holdig borekaks inneholder lite kvikksølv. Prøvene ble derfor ikke analysert for dette metallet. Resultatene viste opptak av bly, kopper og sink fra vann til betong og utlekking av arsen, krom, vanadium, mangan og nikkel fra knust betong til vann. Utlekkingen fra knust betong var større enn fra hel betong, men også fra knust betong ble utlekking vurdert å være liten. ACT - Advanced Cuttings Treatment

Årsliste 2007 Nivå av utvalgte miljøgifter ble i 2006 kartlagt i 17 ferskvannslokaliteter (vann, sedimenter og fisk) og 35 sjøvannslokaliteter (sedimenter, blåskjell og fisk). Forurensningen av arsen og krom var ubetydelig til moderat i så godt som alle prøvene. PFAS (vesentlig PFOS) ble funnet i alle prøvene, for en stor del på nivå med det som er funnet tidligere innen Norden. Enkelte høye nivåer i marine dyr kan være feilaktige og PFAS-overvåkingen bør fortsette. Dikloretan ble ikke påvist i materialet, og med få unntak heller ikke PCP og HBCD. Nivåene av klorbenzener var også jevnt over lave, unntatt i sedimentene fra Frier- og Kristiansandsfjorden, og utviklingen tyder på en generell nedgang over tid. Forhøyet nivå av DEHP i sediment og fisk fra Dargesjå, Hardangervidda, kan indikere høy atmosfærisk avsetning og liten re-emmitering i alpine områder. Sporadisk høye konsentrasjoner av DEHP i blåskjell og saltvannsfisk kan skyldes sekundærforurensning, og nye analyser anbefales for 2007. Statens Forurensningstilsyn

Årsliste 2007 Predicted No Effect Concentrations (PNEC) for the metals cadmium, copper, nickel, mercury, lead and zinc have been calculated using statistical analysis of species sensitivity distributions. From the analysis, the median 5 percentile of the distribution (HC5) was derived and used as a basis for PNEC. Assessment factors were applied to the HC5 in order to take account for uncertainty. The following PNECs for the marine environment were derived: Cadmium: 0.18 µg/l, copper: 0.64 µg/l, mercury: 0.04 µg/l, nickel: 1.53 µg/l lead: 2.49 µg/l, and zinc: 3.07 µg/l. Oljeindustriens Landsforening, Stavanger

Länsstyrelsen har provtagit väggmossa på 38 ytor i länet under hösten 2005. Provtagningen utgör ett komplement till den nationella undersökningen som utförs i riksskogstaxeringens regi vart femte år, och som år 2005 omfattade sju ytor i länet.Provtagning och analys av mossan görs för att få en bild av tungmetallspridningen via luften och ett relativt mått på tungmetallnedfallet. Den halt som finns i mossan anses representera ett genomsnitt av de tre senaste årensnedfall. Utsläppen av tungmetaller till luften i Sverige har minskat under en lång följd av år. Enligt tillgänglig statistik har utsläppen under perioden 1990 till 2001 minskat av arsenik, kadmium, krom, koppar, kvicksilver, nickel, bly och zink. Ett generellt antagande är att utsläppen av tungmetaller har fortsatt att minska men med en avtagande takt jämfört med tidigare år.Det grundläggande mönstret är som vid tidigare provtagningar att de centrala punkterna i länet har högre halter än de perifera. Summan av alla aktiviteteri de centrala tätbefolkade delarna av länet genererar utsläpp av tungmetaller som ger en haltförhöjning på i snitt 1,2 till 2,4 gånger i de centrala punkterna jämfört med de perifera. Från mönstret avviker kadmium, somhar en relativt jämn haltfördelning över länet. Den största skillnaden visar volfram som förekommer med 4,7 gånger högre halter centralt i länet. Vägtrafiken är en av källorna till de förhöjda metallhalterna. Utsläppen av koppar till luft beräknas till större delen komma från vägtrafiken. Koppar finns bland annat i bromsbelägg.Förändringen i halter mellan provtagningarna har testats med statistiska tester. Under de fem åren mellan 2000 och 2005 sjönk halterna av kadmium, krom, nickel, bly, vanadin, zink, arsenik, järn, kvicksilver, aluminium och volfram. Förändringen mellan dessa två provtagningstillfällen är statistiskt säkerställd. Halterna av koppar förändrades inte. Vid provtagningen 2000 konstaterades stigande halter av krom, nickel, arsenik och järn. Denna ökning visade sig vara en tillfällig förändring emedan resultaten från provtagningen 2005 visar sjunkande halter.Under femtonårsperioden 1990 till 2005 har några av metallerna analyserats vid alla fyra provtagningstillfällen, det är bly, vanadin, zink, kadmium,krom, koppar och nickel. Den allmänna bilden är att halterna sjunker av bly, vanadin, zink, krom och nickel. Vid en statistisk trendtest blir dock trenden signifikant endast för bly och vanadin. Det utesluter inte att de övriga halterna verkligen minskar över tiden men det går inte att påvisa med en statistisk trendtest. Halten av koppar har inte förändrats under perioden.

Årsliste 2007 HYDRO ALUMINIUM AS

Årsliste 2007 NIVA har på oppdrag for Norgips Norge As vurdert miljøkonsekvensene av bedriftens utslipp til Drammensfjorden. Vurderingene er basert på opplysninger fra bedriften samt prøvetaking og analyser av utslippene til sjøen. Norgips produserer gipsplater basert på industrigips fra kullfyrte kraftverk. Gipsen inneholder små mengder metaller og det er særlig kvikksølv det har vært knyttet bekymring til. Undersøkelsene viser at prosessvannet fra bedriften bidrar med metaller til utslippet. Konsentrasjonene er forhøyet i forhold til bakgrunnskonsentrasjonene i lokal bekk og i Drammenselva. Kvikksølv i utslippet (0,1 g/døgn) er lite i forhold til andre tilførsler til fjorden (Drammenselva 13 g Hg/døgn). Utslippet utgjør liten eller ingen miljørisiko. Det fortynnes i brakkvannslaget i Drammenfjorden og kroniske effekter av kadmium, kvikksølv og bly kan muligens oppstå helt inntil utslippet (1-2 m). Kobber er det metallet som krever størst fortynning (20 x) for å komme under grenseverdiene for kroniske effekter. Det er et begrenset område langs land (vannmasse 3 m tykt og 30 m bredt) hvor disse grenseverdiene vil kunne overskrides. Utslippet antas å ha liten eller ingen effekt på fauna og flora i brakkvannsonen, som naturlig er sparsom og tolerant for variasjoner i miljøsvingninger. Bedriften kan med fordel dykke utslippet til under brakkvannslaget for å oppnå en raskere fortynning. Norgips Norge AS

Att följa kemiska ämnens förekomst i miljön över tid är en central del av den nationella miljögiftsövervakningen. De senaste ca 10 åren har såväl screeningsundersökningar som andra studier visat att ett stort antal kemiska ämnen förekommer i både påverkade områden och i bakgrundsområden. Det har därför förts en diskussion om vilka av dessa ämnen som bör följas över tiden. Eftersom resurserna är begränsade finns behov av att kunna prioritera mellan olika ämnen. På uppdrag av Naturvårdsverket har WSP utvecklat ett förslag på modell för att kunna bedöma vilka ämnen som bör övervakas genom tidsserier. Förutom detta förslag kan andra aspekter som t.ex. internationella rapporteringskrav också styra valet av ämnen. Dessa aspekter diskuteras inte i denna rapport. Modellerna beskrivs separat för utvärdering av befintliga tidsserier respektive för infasning, och är baserade på tre aspekter: 1. Risk 2. Tidstrend 3. Ämnens egenskaper Tidstrender har mindre betydelse för infasning än vid värdering av befintliga tidsserier. Vi föreslår att utvärdering av befintliga tidsserier kan ge tre resultat: 1) fortsatt mätning; 2) utglesat mätprogram; 3) utfasning/provbankning. Utifrån syftet med respektive programområde har förslag på kriterier för ämnens egenskaper definierats. Kriterierna utgår från miljömålet Giftfri miljö. I rapporten beskrivs riktlinjer för hur de tre aspekterna kan bedömas och modeller för sex delprogram inom olika programområden presenteras. Modellerna har testats med befintliga dataserier och med några ämnen från tidigare screeningundersökningar, och visar att modellerna är inbördes kompatibla. Utfallet i testerna är i stora delar i linje med nuvarande inriktning på miljögiftsövervakningen och de senaste årens infasningar, men ger också vissa förslag till minskade mätningar.

Årsliste 2007 Denne rapporten gir en kort gjennomgang av resultatene fra en vann- og sedimentkjemisk undersøkelse av 32 kystnære innsjøer i Nordland, Troms og Finnmark sommeren 2006. Resultatene skal bearbeides videre og vil inngå i en nasjonal kartlegging av effekter av langtransporterte luftforurensninger i norske innsjøer, finansiert av SFT. Resultatene viser at alle de undersøkte innsjøene er typiske næringsfattige klarvannsjøer med stor påvirkning av sjøsalter og liten innvirkning av langtransporterte forurensninger. Resultatene indikerer også at lokale kilder er viktigere enn langtransporterte kilder for nivået av PAH i sedimentene STATOIL AS

Denne rapporten viser klima og korrosjon på NILUs feltstasjoner i årene 2004-2006. Rapporten har kun med de påviste verdiene for korrosjon og klima i tabellform og er beregnet vesentlig på NILUs oppdragsgivere.

Günümüzde su ekosistemleri endüstriyel, tarımsal ve evsel faaliyetler sonucu hızlakirlenmektedir. Su ekosistemlerindeki en önemli kirlilik çesitlerinden biri de metalkirliligidir. Metaller akuatik canlılar üzerinde toksik etkilere sebep olur. Bu problemin enönemli nedeni toksinlerin dogal fizyolojik yollarla vücuttan dısarı atılamaması ve karacigerdebirikmesidir.Küçükçekmece Gölü de metal kirliligine maruz kalan ekosistemlerden biridir. Ayrıcagölde tarımsal faaliyetler neticesinde nütriyent kirliligi de görülmektedir. Nütrient kirliligininsonucunda gölde periyodik olarak ötröfikasyon meydana gelmektedir. Microcystis sp.ötröfikasyon süresince ortaya çıkan baskın cinslerden biri olarak tespit edilmistir.Bu çalısmada göl ekosisteminde diger metallere göre daha fazla miktarda bulunandemir, bakır ve çinko metalleri adsorbat olarak, Microcystis sp.'de adsorbent olarakseçilmistir. Deneyler kesikli reaktörlerde sentetik metal çözeltilerinden 0.1 ml örnek alımıyla72 saat boyunca periyodik olarak yürütülmüstür. pH'ın ve metal konsantrasyonununadsorpsiyona etkisinin incelenebilmesi için üç farklı pH degeri (6,5. 7,5. 8,5) ve degisik metalkonsantrasyonlarında (1 ? 18 ppm) çalısılmıstır.Bu çalısma süresince metallerin Microcystis sp. ile adsorpsiyonunun pH'a baglı olarakfarklı özellikler gösterdigi gözlemlenmistir. Elde edilen sonuçlara göre bakır ve çinko pH 6.5,demir pH 8.5 degerlerinde Freundlich izotermi ile uygunluk göstermistir. Çinko pH 8.5 vedemir pH 6.5 ise Langmuir isotermi ile uygunluk göstermistir. Geriye kalan bakır pH 7.5, 8.5çinko pH 7.5 ve demir pH 7.5'in ise iki adsorpsiyon isotermi ile de uygunluk göstermedigitespit edilmistir.Bu sonuçlara göre Microcystis sp.'nin bakır, çinko ve demir metalleri için çözeltininpH degerinden etkilenen bir adsorbent oldugu düsünülmektedir. In the last decade, pollution in aquatic environments as a result of industrial,agricultural and domestic activities has increased. One of the most importantpollution types in aquatic ecosystems is metal pollution which causes toxic effects inaquatic species. The most dangerous aspect of this problem is that these toxinscannot be discarded out of the body in physiological ways, metals consequentlyaccumulate in the liver.Küçükçekmece Lake is a typical example of such an ecosystem which isbeing destroyed progressively as a result of metal pollution. Moreover the Lake isaffected by nutrient load from antrophogenic activity. As a result of nutrientpollution eutrofication occurs periodically in the Lake. Microcystis sp. has beenidentified as one of the major species during the eutrofication period.In this study iron, copper and zinc that are found more widely than othermetals in the Lake?s ecosystem, are chosen as adsorbate and Microcystis sp. ischosen as adsorbent. Experiments have been performed with synthetic metalsolutions in batch reactors. Samples of 0.1 ml have been taken periodically from thesolution during 72 hour-experimental period. To observe the effects of pH and metalconcentration on adsorption, experiments have been performed at three different pHvalues of 6.5, 7.5, 8.5 with different metal concentrations between 1 and 18 ppm.Experimental results show that the adsorption of the metals by Microcystis sp.is a function of pH. Copper and zinc in a solution at pH 6.5, iron in a solution at pH8.5 fit the Freundlich isotherm. Zinc in a solution at pH 8.5 and iron in a solution atpH 6.5 fit the Langmuir isotherm. Adsorption of copper in a solution at pH 6.5, 8.5,of zinc in a solution at pH 7.5 and of iron in a solution at pH 7.5 cannot be correlatedwith any isotherm.In conclusion, it is considered that Microcystis sp. is an appropriate adsorbentfor iron, zinc and copper depending on the pH of the solution. 96

Günümüzde çevre hızla kirlenmekte ve ekolojik denge bozulmaktadır. Bazıları buna son zamanlarda hızla artan nüfusun neden olduğunu ileri sürmektedir. Ancak yapılan çalışmalar çevre sorunlarının insanların sayıca artmasından çok, tüketim ihtiyaçlarının artmasından ileri geldiğini göstermektedir. Zamanımızda çevre sorunlarının yaklaşık % 90 nı aşırı tüketimden ileri gelmektedir. Endüstri her yıl yaklaşık 2000 çeşit yeni maddeyi insanlığın hizmetine sunmakta ve bunları kullanmak için toplumu teşvik etmektedir. İnsanlığın hizmetine sunulan her yeni madde çevrenin bir miktar daha kirlenmesi anlamına gelmektedir (1). Endüstriyel atık su yoluyla çevreye verilen zehirli ağır metallerle suyun kirletilmesi, tüm Dünyada önde gelen çevresel bir problemdir. Bu metallerin sudaki varlıkları insan, hayvan ve bitki sağlığına zarar vermektedir. Bu bağlamda, bakır yaygın olarak kullanılan bir materyal olması sebebiyle, çevre için potansiyel bir tehdit oluşturmaktadır. Metal iyonlarının sulu çözeltiden uzaklaştırılması iyon değiştirme, filtrasyon, kimyasal çöktürme ve adsorpsiyon gibi yöntemler yardımıyla yapılabilir. Toksik metallerin uzaklaştırılmasında, diğer yöntemlere göre uygulama üstünlüğü ve kullanılan materyale bağlı alarak daha ucuz olabilen adsorpsiyon bu amaçla yaygınca kullanılan etkili yöntemlerden biridir. Son yıllarda bu yöntemin kullanıldığı çalışmalarda, aktif karbon gibi pahalı adsorplayıcılar yerine, doğal ve daha ucuz adsorplayıcılara yönelim artmıştır. Özellikle doğada bol miktarda bulunan organik, inorganik maddelerin veya insani aktiviteler (sanayi, tarım, evsel gibi) sonucu ortaya çıkan atıkların ya da ürün fazlalıklarının atık arıtımında kullanılmaları hem ekonomiye hem de çevre korumasına katkı yapmaktadır. Bu çalışmada, fındık ve buğday kabuklarının ham ve reactive orange 122 boyarmaddesiyle modifiye edilmiş halleri ile sulu çözeltiden Cu(II) iyonlarının uzaklaştırılması amaçlandı. Bu amaçlardan ilki, optimum uzaklaştırmanın temas süresine, sıcaklığa, pH’a, adsorplayıcının türüne bağlılığını incelenmesi dışında adsorpsiyon kinetiğinin incelenmesi, adsorpsiyon izotermlerinin çizilmesi ve adsorpsiyonun doğasını yorumlamada kullanılmak üzere termodinamik parametrelerin hesaplanmasıydı. İkincisi ise, adsorplayıcıların ham ve modifiye edilmiş halleri arasındaki etkinlik farkını görebilmek ve aynı adsorplayıcı ile hem boyarmadde hem de metal uzaklaştırmayı başarabilmekti. Bu çalışmada, çok ucuz doğal adsorplayıcıların kullanımı, sulu çözeltiden metal uzaklaştırmada mevcut pahalı yöntemlere alternatif olarak incelendi. Bu amaç için, ham fındık (HF), modifiye fındık (MF), ham buğday (HB) ve modifiye buğday (MB) kabukları gibi farklı doğal adsorplayıcılar kullanıldı. Sulu çözeltiden bu adsorplayıcılarla Cu (II) iyonlarının uzaklaştırılması temas süresi, sıcaklık ve pH gibi parametrelerle incelendi. Adsorpsiyon süreci 60 dakikada dengeye vardı. Cu(II)’nın uzaklaştırma derecesi temas süresi, sıcaklık ve pH nın artmasıyla arttı ve yine adsorplayıcıların reactive orange 122 modifikasyonuyla da arttı. Cu(II) adsorpsiyonu için optimum pH değeri 4-5 arasında belirlendi. Denel verilerin Langmuir ve Freundlich modellerinde analiz edilmesi sonucu Langmuir modeli Freundlich modelinden daha iyi uyum sağladığı görüldü. HF, MF, HB ve MB üzerinde Cu(II)’nın maxsimum adsorpsiyon kapasitesi 298, 308 ve 318 K sıcaklıkta sırasıyla 3.95, 4.65 ve 4.74; 7.00, 8.12 ve 7.61; 9.51, 9.63 ve 11.78; 15.22, 15.29 ve 17.42 mg g-1 olarak bulunmuştur. İlaveten, adsorplayıcılarla Cu(II)’nın farklı sıcaklıklarda elde edilen adsorpsiyon verileri pseudo first-order, pseudo second-order ve Weber-Morris denklemlerinde kullanarak sırasıyla pseudo first-order adsorpsiyon hız sabitleri (k1), pseudo second-order adsorpsiyon hız sabitleri (k2) ve intraparticle difuzyon hız sabitleri (k3) hesaplandı. Adsorpsiyon hızının iyi bir korelasyonla (R2 ≥ 0.991) pseudo second-order modeline uyduğu bulundu. Farklı sıcaklıklarda adsorpsiyon izotermlerinde elde edilen veriler adsorpsiyonun serbest entalpisi (∆G o ), entalpisi (∆H o ) ve entropisi (∆S o ) gibi termodinamik büyüklükleri hesaplamada kullanıldı. Beklendiği gibi ∆G o değerlerin negatif olması adsorpsiyon doğasının kendiliğinde olduğunu gösterir. ∆H o ın pozitifliği adsorplayıcılar üzerinde Cu(II) nın adsorpsiyonun endotermik süreç olduğuna işarettir. ∆S o nın pozitif değerleri ise Cu(II) için adsorplayıcının affinitesini yansıtır. Sonuç olarak, ucuz ve kolaylıkla temin edilebilinen fındık ve buğday kabuklarının ham ve modifiye halleri sulu çözeltiden Cu(II) nın uzaklaştırılmasında kullanılan daha pahalı adsorplayıcılara bir alternatif olabilir.

IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 67-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2004/05 jämförs med mätningar under 1986 till 2004 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har liksom föregående år inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen låg på ungefär samma nivå som året innan. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (8 g/ha och år) och zink (143 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Jämfört med året innan har zink depositionen av zink ökat, främst beroende på en ökad koncentration av zink i nederbörden. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Årsavrinningen på 330 mm, var normal för året och ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter.Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större. Detta mönster följer inte utvecklingen i smältverkets utsläppsnivåer, där halterna uppvisar en tydlig minskning även under senare år. Orsakerna till detta är inte utredda ännu och kommer att tas upp till diskussion i nästa årsrapport. Totaldepositionen av metaller från nederbörd i området 2004/05 var lägre för alla metaller utom zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år, trots en ökning under de senaste två åren. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador. IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 67-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2004/05 jämförs med mätningar under 1986 till 2004 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har liksom föregående år inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen låg på ungefär samma nivå som året innan. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (8 g/ha och år) och zink (143 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Jämfört med året innan har zink depositionen av zink ökat, främst beroende på en ökad koncentration av zink i nederbörden. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Årsavrinningen på 330 mm, var normal för året och ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter.Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större. Detta mönster följer inte utvecklingen i smältverkets utsläppsnivåer, där halterna uppvisar en tydlig minskning även under senare år. Orsakerna till detta är inte utredda ännu och kommer att tas upp till diskussion i nästa årsrapport. Totaldepositionen av metaller från nederbörd i området 2004/05 var lägre för alla metaller utom zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år, trots en ökning under de senaste två åren. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador.

Årsliste 2006 Rapporten presenterer resultatene fra overvåkingen av vannkvalitet i overflatelaget i Sørfjorden i 2005. Det er små endringer i tilførsler av metaller til fjorden i 2005 sammenlignet med 2004, med unntak av bly som viser nesten 70 % reduksjon. Det skyldes at tilførslene av bly i hovedsak er knyttet til Bolidens gipsutslipp som har avtatt i omfang. Nivåene i overflatelaget har avtatt noe i forhold til 2004. Økning i mars i vågen skyldes trolig forurenset bunnvann som ble blandet opp i overflatelaget. Sink og kadmium viser generelt en nedgang i fjorden og en forbedring på en tilstandsklasse i forhold til SFTs klassifiseringssystem siden 2004. Statens Forurensningstilsyn