Search

I denna studie undersöks hur två mellanstadielärare i intervjuer talar om flerspråkande i skolarbetet före och efter en intervention. Materialet är insamlat inom ett samverkansprojekt mellan Linnéuniversitetet och två olika F–6-skolor på initiativ av en kommuns utbildningsförvaltning. Själva interventionen pågick i två språkligt heterogena klasser under 14 veckor i syfte att ge stöd till respektive lärare att i större utsträckning tillvarata flerspråkiga resurser i skolarbetet. Intervjuerna analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, som i sin tur tolkas och disku-teras med hjälp av Ruíz (1984) tre olika förhållningssätt till språk och språkan-vändning som problem, rättighet eller resurs. Studiens resultat diskuteras också utifrån begreppen epistemisk rättvisa (Fricker, 2007, 2017) och inkluderande undervisning (Ainscow & Messiou, 2018; Kugelmass, 2006). Resultatet visar att lärarna efter interventionen uttrycker att de i högre grad erbjuder flerspråkande i skolarbetet, vilket kan tolkas som ett exempel på inkluderande undervisning som ökar den epistemiska rättvisan för såväl elever som vårdnadshavare med migrationsbakgrund. Emellertid ger båda lärarna fortsatt uttryck för flerspråkigheten som en villkorad resurs, något som tillfälligt kan användas av de elever som ännu inte lärt sig tillräckligt med svenska.

One central issue for research in classrooms is to provide insights concerning characteristics of classroom interaction that can help teachers improve their teaching. In the present study, we analyse spoken interaction in one elementary physics classroom by the use of two different frameworks, targeting similar aspects of social communication, namely how discourse patterns shape the relations between participants. The two frameworks utilized are on the one hand analyses of the communicative approach according to Mortimer and Scott, combined with analyses of discourse patterns such as IRE-patterns, and on the other hand analyses related to the interpersonal meta-function in Halliday’s systemic-functional grammar, SFG. The aim was to highlight possibilities and limitations of the different frameworks. Our analyses reveal that the two analytical frameworks have partly the same, partly different affordances concerning what they can reveal about classroom interaction. The analyses of the communicative approaches have the potential of elucidating discursive patterns and power relations at a general level, while the analyses based on SFG can provide more details about the power relations in terms of how the participants actually structure their utterances. The results are also discussed regarding implications for education., Transformationer av transformationer. En tvärvetenskaplig studie av elevers meningsskapande i naturvetenskap

I denna studie undersöks hur två mellanstadielärare i intervjuer talar om flerspråkande i skolarbetet före och efter en intervention. Materialet är insamlat inom ett samverkansprojekt mellan Linnéuniversitetet och två olika F–6-skolor på initiativ av en kommuns utbildningsförvaltning. Själva interventionen pågick i två språkligt heterogena klasser under 14 veckor i syfte att ge stöd till respektive lärare att i större utsträckning tillvarata flerspråkiga resurser i skolarbetet. Intervjuerna analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, som i sin tur tolkas och disku-teras med hjälp av Ruíz (1984) tre olika förhållningssätt till språk och språkan-vändning som problem, rättighet eller resurs. Studiens resultat diskuteras också utifrån begreppen epistemisk rättvisa (Fricker, 2007, 2017) och inkluderande undervisning (Ainscow & Messiou, 2018; Kugelmass, 2006). Resultatet visar att lärarna efter interventionen uttrycker att de i högre grad erbjuder flerspråkande i skolarbetet, vilket kan tolkas som ett exempel på inkluderande undervisning som ökar den epistemiska rättvisan för såväl elever som vårdnadshavare med migrationsbakgrund. Emellertid ger båda lärarna fortsatt uttryck för flerspråkigheten som en villkorad resurs, något som tillfälligt kan användas av de elever som ännu inte lärt sig tillräckligt med svenska.

En människas språkliga resurser är nära sammankopplade med vem hon är och hur hon blir uppfattad av andra. Med andra ord har en människas språkliga resurser med hennes identitet att göra (Edwards, 2009). I dagens Sverige talas fler än 150 språk (Parkvall, 2015). Dessa språk tillskrivs inte lika värde, varken officiellt i lagar och språkpolicyer eller av talare av olika språk. Hult (2017) har å ena sidan beskrivit den språkliga hierarki som råderi Sverige med svenska som huvudspråk (SFS 2009:600) och det obligatoriska skolämnet engelska som ett andraspråk (SFS 2010:800), å andra sidan de inhemska minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani och samiska) och övriga fler än hundra minoritetsspråk. Denna språkliga hierarki kan ses som ett uttryck för en enspråkig, eller möjligen tvåspråkig svensk-engelsk, norm. Svenska och engelska värdesätts högst i samhället, följt av skolspråken franska, tyska och spanska. De övriga språken tillmäts snarare ett individuellt värde. Det utvecklings- och forskningsprojekt som beskrivs i denna rapport har med språkliga resurser att göra, och det är rimligt att även relatera beskrivningen till ovanstående resonemang om språkliga hierarkier., Kapitel i Rapport

Syftet med forskningsprojektet DiLit är att utveckla kunskap om ämneslitteracitet i grundlärarutbildningen och hur undervisning om ämnesspråk kan stärkas. Vad som karaktäriserar ämnesspråk explicitgörs sällan i lärarutbildningen. Detta kan förklaras av att lärarutbildarna själva inte har deltagit i undervisning där ämnesspråket har tydliggjorts, och därmed kan de ha svårt att utforma undervisning som sätter ämnesspråket i fokus (Rainey m.fl. 2020). Behovet av forskning om ämneslitteracitet i lärarutbildningen är stort. Med utgångspunkt i socialsemiotik (Halliday 1978) och diskursanalytiska teorier (Ivanic 2004) undersöker vi vilka litteracitetsdiskurser några lärarutbildare ger uttryck för. I fallstudien som presenteras deltog fyra ämnesdidaktiska lärarutbildare. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, för att genom kvalitativ innehållsanalys ta reda på vad som kännetecknar ämneslitteracitet i ämnena biologi, historia, matematik och litteraturvetenskap (i skolämnet svenska), så som det kommer till uttryck när lärarutbildarna talar om språk och texter i sin undervisning. Resultatet visar att lärarutbildarna rör sig i olika litteracitetsdiskurser, och uppvisar fokus på akademisk litteracitet, ämneslitteracitet eller litteracitet i lärarprofessionen. De tre kategorierna överlappar ibland varandra i lager, och de kan sammanfalla i det vi kallar ämnesdidaktisk litteracitetsundervisning med fokus dels på skolundervisning, dels på den egna undervisningen i lärarutbildningen. En slutsats är att ämneslitteracitet i lärarutbildningen inte är enkel att definiera och att relationen mellan disciplinen vid universitetet och motsvarande skolämne inte alltid är tydlig.

This study reports on a case study about multimodal work in a primary physics classroom focusing on forces. Previous research reports that students benefit from multimodal work in science classrooms. Yet, few systematic studieshave been performed to reveal how students represent their experiences and ideas of science phenomena over time within and across different semiotic modes (e.g., through action, speech, writing, and image, including multimodal ensembles). The design of the lessons was built around a number of experimental activities, starting with a puzzling phenomenon and where students for each experiment predicted, observed, described, and tried to come up with explanations. Based on social‐semiotics, we combined analysis at an overall level (long timescale and large grain size) and a detailed level (short timescale and small grain size) to shed light on how the science content was represented within and between modes over the teaching and learning period, and what content was expressed in these representations. Our findings reveal how students moved from focusing on attributes such as a “heavy” regarding artifacts used in the experiments, towards the central physics processes, such as one object exerting force on another object. Furthermore, we were able to detect that such “signs of learning” were shown in students’ small‐group discussions and multimodal texts following a carefully orchestrated multimodal exposition by the teacher. Hence, such a careful multimodal orchestration appeared to be critical for the students’meaning‐making about the science content., Transformations of transformations. An interdisciplinary study of pupils' meaning-making through transformations of representations in science classes

I naturvetenskapliga klassrum används olika former av representationer av ett ofta abstrakt och svårfångat ämnesinnehåll, som till exempel kraft och skuggbildning. Det är också vanligt att eleverna genomför undersökningar av fenomen som de sedan ska beskriva och förklara, i samtal eller genom skrift och bild. I det här projektet undersökte vi hur elever och lärare i mellanstadieklassrum arbetade med att representera dels fenomenen ljus och skugga, dels kraft och motkraft i fysikundervisningen.

Worksheets are common in science classrooms with an aim to support pupils’ meaning-making, e.g., for guiding them in performing hands-on activities and documenting their experiences of such activities. Yet, there have been few systematic studies of pupils’ disciplinary representations in worksheets. Drawing on systemic functional linguistics, we have analyzed fifth grade pupils’ (age 10–11) multimodal texts in worksheets (n = 25) when they were working with shadow formation as part of their regular classroom activities. In the worksheets they were asked to first explain in writing why or why not a shadow was formed and then explain shadow formation through a drawing. At an overall level, we found that a majority of the pupils managed to express in writing why a shadow is formed, though it appeared to be more challenging for them to explain why a shadow is not formed. In their drawings, quite a few pupils managed to include several key aspects of shadow formation, at least when combining image with writing. For all tasks, the explanatory parts of the pupils’ responses were often implicit. Based on our results, we suggest that pupils may benefit from teaching practices that integrate a parallel focus on form and content as a way to raise their awareness of, for instance, the affordances of different resources and how explanations can be structured. Such practices may support pupils to be able to consider and choose appropriate resources in their disciplinary texts.

Elever på alla skolans stadier och studenter i högre utbildning rör sig mellan olika ämnen med olika innehållsligt fokus. Denna rörelse blir också en förflyttning mellan olika språkliga världar: ämnenas olika praktiker innebär att vi ”vill” olika saker med språket i dessa olika ämnesvärldar. I kapitlet presenterar vi begreppet ämneslitteracitet närmare. Vi gör det utifrån en vidgad syn på språk, där vi utöver verbalt språk (tal och skrift) inkluderar sådant som hur bilder och andra resurser används på ämnesspecifika sätt. Teoretiskt bygger kapitlet på socialsemiotik, vilket är en funktionell syn på språk och språkande som här också innefattar ett multimodalt perspektiv på språk och interaktion (Halliday, 1978; Kress, 2010). Vi presenterar också ett par didaktiska modeller som lärare kan använda för att dels själva få syn på ämnets språk, dels arbeta på sätt som ger elever möjlighet att utveckla ämneslitteracitet parallellt med sitt ämneskunnande.

This paper examines the affordances of physical objects (e.g. apparatus, models, manipulatives) as they were used by teachers and students to make meaning in coordination with their speech and gestures. Despite the pervasive use of physical objects as material and tactile resources in hands-on investigations or demonstrations, there have been few attempts to analyze their role and function in meaning-making, in the same way, that researchers have previously done for other modes of representation such as speech, written text, diagram and gesture. Using social semiotics as a theoretical framework, we conceptualise physical objects as a semiotic mode with a particular affordance for making meaning that involves embodied actions and manipulation of tools. Based on a multimodal discourse analysis of numerous classroom situations, we illustrate how physical objects as a mode have four unique affordances for meaning-making in science classrooms. These affordances are: (a) enacting material interaction, (b) providing evidential meaning, (c) orientating three-dimensional spatial meaning and (d) sensitising experiential meaning. The implication of why we should use physical objects to support or value-add science meaning-making is then discussed.

Att utveckla elevers förmåga att skapa texter är ett område som av tradition kopplas till svenskämnet. Samtidigt vet vi att elever skapar olika former av text i de flesta av skolans ämnen. Forskning har också visat att elever utvecklar såväl förmågan att skapa funktionella texter som ämneskunskaper genom att få arbeta med text i skolans olika ämnen på ett meningsfullt sätt. Textskapande i grundskolan beskriver ett perspektiv på textskapande som har fokus på texters funktion. I boken visar författarna hur textundervisningen kan organiseras i klassrummet och hur läraren kan stötta eleverna i arbetsprocessen. Med hjälp av tankar och modeller som utgår från forskning och beprövad erfarenhet presenterar de förhållningssätt som låter lärare skapa en funktionell skrivundervisning tillsammans med sina elever. En sådan undervisning är inriktad på elevernas möjlighet att kommunicera erfarenheter i de texter som de skapar och därmed utveckla sin identitet som kunnig. Boken riktar sig till såväl studenter inom lärarutbildningen som till lärare i grundskolans olika årskurser och ämnen.

Editor of journal special issue

Skolverkets omfattande fortbildningssatsning Läslyftet, bygger på lärares kollegiala lärande. Sedan starten, 2014-2015, har ett mycket stort antal lärare involverats i denna satsning. I dagsläget finns inga systematiskt genomförda studier om lärares klassrumsarbete med Läslyftet. Med den här fallstudien vill vi bidra med kunskap om hur en lärare omsätter Läslyftet i den egna praktiken. Fallstudien har genomförts inom ramen för ett lärarlags arbete modulen Skriva i alla ämnen, åk 4–6 (2015), som har utarbetats under ledning av Institutionen för svenska språket vid Linnéuniversitetet. Syftet med studien är tudelat. För det första att undersöka vad som kännetecknar den kollegiala interaktionen under arbete med det inspirationsmaterial som presenteras i modulen. För det andra att undersöka vad i inspirationsmaterialet en av lärarna tar fasta på och hur det omsätts i klassrumspraktiken i den efterföljande undervisningsaktiviteten. De överordnade teoretiska ramverken är dialogistiska och socialsemiotiska perspektiv (Bakhtin 1986, Halliday 1978, Kress 2010) och diskursanalys (Gee 2015). Analyserna i studien bygger på en vidareutveckling av textrörlighetsbegreppet hos Langer (1995) och Liberg m.fl. (2002). Data består av videofilmade gruppdiskussioner i lärargruppen och en videofilmad lektion då en av lärarna genomförde undervisningsaktiviteten, samt de tavelanteckningar och elevtexter som skapades under lektionen. Data genererades genom att vi följde en grupp lärare som arbetade med modulen för att analysera vad som händer under den här typen av kollegialt lärande, både i lärargruppens diskussioner och under den lektion som planerades och genomfördes av en av lärarna i samband med modularbetet. Resultaten visar att lärarna delvis rörde sig transaktivt i relation till inspirationsmaterialet och då relaterade till sin undervisning, men att de i relativt hög utsträckning också rörde sig associativt, bort från texten. Ett viktigt resultat var hur några deltagare förde tillbak

I denna vänskrift firas Maria Lindgren, språkvetare vid Linnéuniversitetet, med en uppsättning artiklar som på olika sätt anknyter till hennes forskningsintressen, såsom didaktiska frågor, offentlig kommunikation, försvunna runstenar och textpraktiker., Festskrift för Maria Lindgren, särtryck av 9 bidrag från HumaNetten nr 43, 2019. Gästredaktörer: Sofia Ask, Ewa Bergh Nestlog, Solveig Hammarbäck, Per Stille och Gudrun Svensson

Vetenskaplig ledare: Ewa Bergh Nestlog

Läslyftet

Vetenskapliga ledare: Ewa Bergh Nestlog & Kristina Danielsson

Vetenskapliga ledare: Ewa Bergh Nestlog & Kristina Danielsson

Lärare i skolans olika ämnen har ett gemensamt ansvar för att ge eleverna möjligheter att utveckla sitt skrivande för olika syften och i olika sammanhang. Men hur det ska gå till är inte givet. I den här artikeln presenteras en modell för detta arbete, nämligen skrivhjulet. Modellen bygger på att skrivande innebär att vi utför skrivhandlingar, att skrivande alltid har ett eller flera syften, och att skrivande medieras i skriftspråk och andra modaliteter., Läslyftet

Läslyftet