Search

Instrumentation and sample collection for wildlife research and management may require chemical immobilisation of animals, which may entail physiological and behavioural effects on them. It is therefore important to evaluate the immobilisation protocols to reduce the risk of mortality and morbidity of the handled animals and their populations. Using a multi-sensor approach, we assessed the short-term (< 10 days) thermal and behavioural responses of 10 adult female moose (Alces alces) equipped with ruminal temperature loggers and GPS collars with accelerometers to helicopter-based chemical immobilisations. We investigated the body temperature (T-b), movement rates, and resting time before, during, and after recapture. Chemical immobilisations on average increased maximum T-b by 0.71 degrees C during the capture day, and imposed longer travel distances during the capture day and the two following days (3.8 and 1.8 km, respectively), compared to a 10-day reference period before the immobilisation. The probability of resting was 5-6% lower on the capture day and the two following days compared to the reference period, and females with offspring had a higher probability of resting than females without. Maximum T-b, movement rate, and resting time returned to pre-capture levels on an individual level 2 h, 3 days, and 3 days after the immobilisation, respectively. Chemical immobilisation of moose from a helicopter increases the energy expenditure deduced through movement and T-b rise lasting for hours to days. Ecological and physiological studies aimed at inferring general patterns may encounter bias if including sensor and tracking data from tagged animals without accounting for potential post-capture effects.

Spherical tokamaks are key to the successful design of operating scenarios of future fusion reactors in the areas of divertor physics, neutral beam current drive and fast ion physics. MAST Upgrade, which has successfully concluded its first experimental campaign, was specifically designed to address the role of the radial gradient of the fast ion distribution in driving the excitation of magneto-hydrodynamic (MHD) instabilities, such as toroidal Alfvén eigenmodes, fish-bones and long-lived mode, thanks to its two tangential neutral beam injection systems, one on the equatorial plane and one that is vertically shifted 65 cm above the equatorial plane. To study the fast ion dynamics in the presence of such instabilities, as well as of sawteeth and neo-classical tearing modes, several fast ion diagnostics were upgraded and new ones added. Among them, the MAST prototype neutron camera (NC) has been upgraded to six, equatorial sight-lines. The first observations of the confined fast ion behavior with the upgraded NC in a wide range of plasma scenarios characterized by on-axis and/or off-axis heating and different MHD instabilities are presented here. The observations presented in this study confirm previous results on MAST but with a higher level of detail and highlight new physics observations unique to the MAST Upgrade. The results presented here confirm the improved performance of the NC Upgrade, which thus becomes one of the key elements, in combination with the rich set of fast ion diagnostics available on the MAST Upgrade, for a more constrained modeling of the fast ion dynamics in fusion reactor relevant scenarios.

Gestation and lactation have high energetic requirements. Up to three-fourths of the gestation period in moose (Alces alces) overlaps with the food-scarce period in winter. During this period, moose deal with the limited forage resources available through hypometabolism with decreased heart rate and body temperature (Tb). Body temperature is also an indicator of oestrus, pregnancy and parturition, which is well documented in several domestic species. In this study, we sought to determine if moose displayed a similar Tb pattern during pregnancy and parturition to domesticated ruminants, and if we could detect parturition by combining Tb and activity data. We studied the Tb pattern of 30 free-ranging adult female moose (>= 1.5 years old), equipped with ruminal temperature loggers and GPS collars. We documented a 0.13-0.19 degrees C higher Tb in pregnant compared to non-pregnant moose, depending on the study area with the Tb difference increasing along a south-north gradient, and a drop in Tb and in activity when parturition was imminent. Detection of parturition was highly successful when combining Tb and activity data with an accuracy of 91.5%. Our findings demonstrate that Tb responses to pregnancy and parturition in a wild capital-breeding ruminant are similar to those of domesticated ruminants.

Här undersöker vi hur älgpopulationens storlek förändrats sedan den nya älgförvaltningen infördes jaktåret 2012/13, samt hur populationsmålen, avskjutningsmålen och avskjutningen förhållit sig till varandra. Vidare undersöker vi hur antalet tallar per hektar och andelen tallar som skadats av vilt förändrats sedan den enhetliga älgbetesinventeringen infördes jaktåret 2014/15, samt sambanden mellan älgtäthet, talltäthet och andel skadade tallar. Vi använde data från Skogsstyrelsens Älgbetesinventering ÄBIN och en ny skattningsmetod för älgtäthet som bygger på avskjutningsdata och de älgobservationer som jägarna samlar in under älgjakten.Den svenska älgpopulationen minskade från c:a 287 000 till c:a 260 000 älgar efter jakt under 2014/15–2020/21. Populationsmålen på älgförvaltningsområdesnivå nåddes med 3–6 års eftersläpning. Sambanden mellan nyttjandegraden av avskjutningsmålen och måluppfyllnad av täthetsmålen var svaga. Jämförelser mellan populationstätheter skattade med den nya metoden och bedömda populationstätheter från älgförvaltningsplanerna visar att älgförvaltningen tenderat att överskatta populationen vid låga tätheter och underskatta populationen vid höga tätheter. Den nya beräkningsmodellen medger enhetliga underlag och en större precision och noggrannhet i planarbetet inom älgförvaltningen.Talltätheten i inventerade bestånd ökade i södra Sverige under perioden och där minskade även skadorna. Jämförelser av den relativa betydelsen av älgtäthet och talltäthet för andelen skadade tallar visade att talltätheten genomgående hade större betydelse för skadebilden än älgtätheten på lokal, regional och nationell skala. Resultaten visar på en avsevärt större slumpmässig mellanårsvariation i antal tallar per hektar och i andelen årsskadade tallar, jämfört med variationen i älgtäthet. Den stora mellanårsvariationen i andelen skadade tallar gör att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att fastställa förvaltningsmål för älgpopulationens storlek enbart baserat på andel skadade tallstammar enligt ÄBIN, mätt med dagens metod och inventeringsinsatser. Särskilt som sambanden mellan älgtäthet och skador är svaga.Lämplig tidsmässig och rumslig skala för både ÄBIN och för inventeringsmetoder för älgtäthet bör utvärderas parallellt och anpassas inom samförvaltningen av älgskog. Samtidigt bör konkurrens om foder mellan olika hjortvilt och skador på skog studeras vidare i ett landskapsperspektiv och definitionen av ekosystembaserad förvaltning ses över.

Det är alltid lika spännande att börja studera älgar i ett nytt studieområde! Vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, andra skiljer sig åt. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som inte ligger så långt ifrån varandra, och ett fåtal verkar ha i stort sett helt överlappande områden. De flesta (25/30, 83%) av de GPS-märkta älgarna är vandringsälgar i Harads området. I medel förflyttade sig älgarna 7.5 mil mellan sitt vinter- och vår/sommarområdet vilket är ett relativt långt avstånd. Vandring hade ett tydligt huvudstråk som pekade nordväst. Många älgar lämnade älgförvaltningsområdet (ÄFO 4) de märktes i under sommaren och uppehöll sig i ÄFO 2, men del gick ännu längre norrut till ÄFO1. Det stora vandringsavståndet medförde att älgarnas årshemområden (där själva vandringen ingår) är stora i medel. Själva säsongsområdena är betydligt mindre. Enligt förändringar i älgkornas rörelsemöster, kalvade 19 av de 20 kor vi kunde följa under kalvningssäsongen. I medel kalvade korna innan de hade kommit fram till sitt vår/sommarområde (29:e maj jämfört med 6:e juni som var medelankomstdagen). Älgarna rörde sig i många olika livsmiljöer. Under vintertid höll sig älgarna mycket till tallskog och hyggen medan under vår/sommarperioden var blandskog och våtmarker de dominerande habitattyperna. En viktig orsak till att försökspopulationen i Harads fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten.

Additional file 1: Table S1 is the model selection table for models included in this manuscript. Figures S1–3 are showing variables that did not pass model selection.