Search

Against a background of decades of spatial class segregation in Sweden and elsewhere, and with the Swedish city as our empirical base, we demonst rate how classposition effects residents’ life chances defined here as health, security, participation, and education. By comparing the circumstances of affluent neighbourhoodsin both cities with those of disadvantaged neighbourhoods we elucidate important changes in a modern city’s class hierarchy like increased social polarization.We conclude, firstly, that those neighbourhoods that change class position do soslowly and are becoming predominantly middle class. Secondly, we show that thesituation in both cities’ low income neighbourhood category varies dramatically.Finally, and in contradiction with mainstream urban theory, we infer that growingsocial inequality is not always detrimental to the lives of residents in disadvantagedneighbourhoods

Denna forskningsrapport studerar den socioekonomiska utvecklingen mellan 2002 och 2012 i sammanlagt 46 stadsområden i Eskilstuna och Västerås. Studien bidrar till en nyansering av boendesegregeringsdebatten genom att introducera en ny mellankategori (mezzo) av stadsområden. Med hänsyn tagen till välfärd och medborgarkapital kategoriseras stadsområdena som sämre ställda, mezzo och bättre ställda. Stadsområdenas kontext (sysselsättning, utanförskap och etnicitet), underliggande processer (gentrifiering och filtrering) och klassanalys lyfts fram för att förklara förändringar i stadsområdenas status. I Eskilstuna har antalet bättre ställda stadsområden ökat med fyra, mezzo har ökat med två medan sämre ställda områden har minskat med två. I Västerås stad har antal bättre ställda stadsområden fördubblats, medan de sämre ställda områdena har minskat med nästan hälften och antalet mezzo-områden är oförändrat. Den överlag positiva utvecklingen till trots låter tillämpningen av ett rättviseperspektiv skönja vissa brister, som exempelvis socioekonomisk polarisering och statuscementering. Idag finns det färre stadsområden med billiga hyreslägenheter än tidigare. Utmaningen för politiker och tjänstemän ligger i att både stödja sämre ställda stadsområden i deras utveckling mot mezzo-status och att undvika filtrering eftersom en sådan fördröjer och i värsta fall förhindrar en utveckling mot social hållbarhet. Därför bör största möjliga ekonomiska jämlikhet mellan samtliga stadsområden utgöra ytterligare ett villkor som den socialt hållbara staden måste uppfylla. Samhällskontraktet, Hållbar stadsutveckling (HSU)

Denna forskningsrapport är en del i ett samverkansprojekt som tar sin utgångspunkt i redan genomförda eller pågående utvecklingsprojekt i stadsdelen Lagersberg i Eskilstuna och bostadsområdet Bäckby i Västerås. Inom ramen för Samhällskontraktet – en plattform för samverkan mellan Mälardalens högskola, Eskilstuna kommun och Västerås stad – har en kartläggning av ovannämnda satsningars erfarenheter och nyvunna kunskaper slutförts och presenteras i denna rapport. Tidigare forskning och insikter från samverkan med berörda tjänstemän från båda kommunerna har legat till grund för en analysmodell. Modellen tar hänsyn till såväl kommunernas specifika samhällskontext som till andra faktorer som påverkar kommunernas genomförande av handlingsplaner. Förutom modellen utvecklas i rapporten en matris som fångar stadsdelarnas olika positioner med avseende på deras socioekonomiska och sociokulturella utveckling. Matrisen kallas för SUND (Sustainable Underprivileged Neighbourhood Development) och mäter hur hållbar den sociala utvecklingen är i utsatta bostadsområden och/eller stadsdelar. Ett samband mellan hög grad av mångetnicitet och en god ekonomisk och/eller sociokulturell utveckling förklarar delvis varför samma åtgärd får olika genomslagskraft i olika stadsdelar. Områden som kännetecknas av relativ låg grad av mångetnicitet kännetecknas, å andra sidan, av lågt socialt kapital och stagnerad socioekonomisk utveckling. Jämfört med andra områden som ingår i studien finns det fortfarande ett stort utrymme för Eskilstuna kommun att få till en god socioekonomisk och sociokulturell utveckling i området. Stadsdelen Bäckby bör vara mån om att bevara och på sikt förbättra en redan relativt god socioekonomisk utveckling och har utrymme för att ytterligare påverka den sociokulturella utvecklingen. Bäckbys utveckling över en tolvårsperiod (2000–2012) är relativt stabil i relation till Västerås stad, medan det socioekonomiska gapet mellan stadsdelen Lagersberg och Eskilstuna kommun växer under samma tidsperiod. Utvecklingen i stadsdelen Hallunda/Norsborg visar att det finns stor potential för Västerås stad och Eskilstuna kommun att ändra det nuvarande läget i både Lagersberg och Bäckby. Båda kommunerna visar att utvecklingen i mångetniska stadsdelar och bostadsområden inte alltid behöver stödjas av en ny eller förnyad lagstiftning, eller andra nationella satsningar. Genom resultaten från egna utvärderingar och tillämpbara forskningsresultat är kommunerna fullt kapabla att välja ”rätt” åtgärder och insatser. Den positiva socioekonomiska och sociokulturella utvecklingen i Lagersberg och Bäckby kan vara hållbar endast om stadsdelen och/eller bostadsområdet gagnas av den på lång sikt. Från ett hela-staden-perspektiv gynnas kommunen av att de boende är mer välutbildade, även om de flyttar till andra mer attraktiva områden, så länge det sker inom kommunens gränser. Från ett områdesperspektiv leder denna utflyttning däremot till en veritabel ”braindrain”, som kan minska områdets konkurrenskraft och öka områdets och de boendes utsatthet. Kommuner bör av detta skäl eftersträva att exempelvis nyutexaminerade studenter och företagare flyttar in eller bor kvar i områden som Lagersberg och Bäckby. Andra reviderade upplaganRapporten är finansierad av Eskilstuna kommun och Västerås stad och genomförd inom ramen för MDH:s Samhällskontraktet. Hällbar stadsdelsutveckling i Västerås stad och Eskilstuna kommun

Föreliggande forskningsrapport är den andra rapporten om hållbar stadsdelsutveckling inom ramen för Samhällskontraktets samverkansområde hållbar samhällsutveckling (HSU). Studien bygger på intervjuer med tjänstemän och utförare som direkt eller indirekt har varit inblandade i utvecklingsprojekt i stadsdelen Bäckby i Västerås eller bostadsområdet Lagersberg i Eskilstuna. I fokus står de intervjuades uppfattning om framgångstro, kompetens, resurser, intressen och samverkansgrad. Delvis tar studien sin utgångspunkt i den första rapporten Stadsdelsutveckling i två kommuner: En analys av den socioekonomiska- och sociokulturella kontextens betydelse för social hållbarhet (MDH SiSS-rapport 2013:2), som dels presenterar en kartläggning av tidigare urbana satsningars erfarenheter och dels en analys av Bäckby och Lagersberg. De intervjuade respondenterna har delats in i tjänstemän och utförare eftersom de verkar i olika operativa kontexter. Tjänstemännen har ett övergripande ansvar för att genomföra policy, medan utförarna är den sista länken i policyprocessen gentemot omgivande samhälle. Begreppet byråkrater används då vi syftar på både tjänstemän och utförare. Den övergripande slutsatsen från studien är att tjänstemännens intresse och tillgång till resurser som pengar, tid, personal lokaler och utrustning är viktiga faktorer för framgångstro, medan utförarnas upplevda brist på resurser kan ha en negativ inverkan på kommunens förmåga att styra utvecklingen i berörda stadsområden. Flödet i kommunikation och samverkan mellan politiker, tjänstemän, utförare och samhällsaktörer kan förbättras. Att öka denna samverkan skulle kunna underlätta en god socioekonomisk utveckling och minska utanförskapet i de två områdena. Bron mellan stadshuset och stadsdelarna kan stärkas, bland annat genom att representanter från föreningar och lokala näringar deltar i redan etablerade workshops och arbetsgruppsträffar. Särskilt bör kulturföreningar uppmärksammas. De är viktiga ur ett demokratiperspektiv och är beroende av kommunens stöd. Ett problem kan dock utgöras av att de byråkrater som samverkar i stor omfattning också är de som i större utsträckning anser att valda åtgärder har sämre förutsättningar att lyckas. Hållbar samhällsutveckling (HSU)

This thesis describes corporate greening in general, and specifically the environmental technology (ET) sector as a green sector. The thesis has also particular focus on production and products related aspects and the influence of the environmental profile of the ET sector on the environmental engagement of companies in the sector. The study is based on a questionnaire-based survey, online surveys and on semi-structured open-ended interviews. The organizations within the ET sector were identified using existing platforms within this sector: Sustainability Sweden and Swentec. The results show that not all companies and industry associations in the ET sector clearly distinguish between product and production related environmental aspects. Furthermore, the product related environmental profile, which constitutes the legitimacy for the sector, can influence companies’ environmental strategy, not only positively but also negatively. The results from the survey on Global Supersector Leaders 2009/2010 in Dow Jones Sustainability Indexes (DJSI) show that all companies are aware of production and product related environmental issues. Based on results from this survey a model of corporate environmental profile consisting of product and production oriented activities as well as initiatives that go beyond the core business operations is proposed. These initiatives can be divided into two groups: environmental education and environmental projects and sponsorship. This thesis proposes products and production related impacts and environmental activities as bases for defining corporate environmental profiles, corporate greening, and for defining ‘green’ and ‘green-green’ business as well as environmental leaders. The distinction between product and production related environmental initiatives as well as the other dimensions of the proposed model in this thesis can support companies in their communication of environmental performance and environmental activities. Furthermore, ‘competitive advantage’, ‘environmental responsibility’ and ‘environmental leadership’ should motivate companies within the ET sector to be ‘vocal’ green-green firms.

Energy recovery from waste becomes increasingly interesting both with respect to waste management and for the sustainable energy supply. The REMOWE (Regional Mobilizing of Sustainable Waste-to-Energy Production) project, seeks to facilitate the implementation of sustainable systems for waste-to-energy in the project regions. Based on investigations done within the REMOWE project this paper discusses increased waste-to-energy utilization in Poland with focus on a comparison with the current state in Sweden. There are big differences between Sweden and Poland, and between Lower Silesia Voivodship in Poland and Västmanland County in Sweden. The REMOWE project through its outputs and discussions during meetings support transfer of technology, knowledge and best practice. Procedural justice and early involvement of public can increase social acceptance and successful implementation of projects regarding incineration, biogas production and separate collection of biodegradable waste. Paper ID: ICAE2012- A10712 REMOWE

This report discusses potential future systems for waste-to-energy production in the Baltic Sea Region, and especially for the project REMOWE partner regions, the County of Västmanland in Sweden, Northern Savo in Finland, Lower Silesia in Poland, western part of Lithuania and Estonia. The waste-to-energy systems planned for in the partner regions are combustion of municipal solid waste (MSW) and solid recovered fuels from household and industry as well as anaerobic digestion of sewage sludge and agriculture waste. The potential future waste-to-energy systems in the partner regions include increased utilization of available waste resources. Examples of resources possible to use are straw that could be used for ethanol production and biowaste from households and manure that could be used for biogas production. If the utilization in all partner regions would reach the same level as already exists in the County of Västmanland it would correspond to an increased energy supply of 3 TWh/year which corresponds to about 2.5 % of the total energy use in the partner regions year 2008. An important aspect of future anaerobic processes for biogas production is the possibility to use the residue. West Lithuanian biogas production residue is planned to be dewatered up to 90 % of dry matter to make future utilization options possible. Pre-processing is necessary to be able to use the residue from digestion of solid waste as fertilizer. The pre-processing should include crushing, removal of metals, wood and plastics, and pulping. Without pre-processing it is possible to combust the residues with energy utilisation. Results from an investigation of the residues from biogas production tests using substrates from the project partner regions show a remaining energy potential of the digestate corresponding to 17 to 50% of the biogas energy. A combination of digestate combustion and fertilizer use could be a possibility. Hydrothermal carbonization, HTC, is a process that could be of interest to use for treating digestate in order both to utilize the energy left after biogas production but also for sanitation of the digestate. In this process heat is released and coal is produced. This process could also be of interest for waste-to-energy conversion of waste which is usually not usable for other biological process like e.g. biogas production, for example sharp leaved rush, straw or leaves from gardening etc. Initial tests on pulp and paper waste show promising results. Among the possible processes for increasing the output of biogas from anaerobic digestion using ultrasound technology for thickening of surplus waste water sludge can be mentioned. It allows increasing the biogas production up to 30 % and reducing the amount of organic substances in the digested sewage sludge by up to 25 %. Another area of possible improvement is the mixing in the digester. The mixing is important for distribution of microorganisms and nutrition, inoculation of fresh feed, homogenizing of the material and for the removal of end products of the metabolism. Studies of the digester for biowaste in the County of Västmanland indicate that about 30 % of digester volume can have dead and stagnant zones. 2 Waste-to-energy utilisation could also be possible to realise by further development and introduction of new processes and concepts. An option for solving the problem of old sewage sludge could be to use it in a gasifier to convert it to energy rich gases. Microbiological conversion of waste can be further developed to produce several different products, such as heat, power, fuels and chemicals, the development of so-called biorefineries. Also the biorefinery‘s water management can be renewed in order to remove toxic substances, minimize environmental impacts and produce pure, clean water. Finnoflag Oy has developed a technology that converts waste materials into e.g. fuels, chemicals, plastic and rubber via low-energy routes. The Finnoflag technology is based on the PMEU (Portable Microbe Enrichment Unit) which is a new innovative instrument for use in the microbe detection process and that is designed to create an optimal growth environment for microbes. For fibrous and well-structured biowaste dry digestion could be a good option for biogas production. Several different configurations have been tested in Germany. The garage digestion method has the advantage that an extensive pre- treatment of substrate is not necessary and no pumps or stirrers, which can be destroyed by disturbing materials, are involved. However, the efficiency of garage digesters is low compared to other digestion methods due to lack of effective substrate turbation. More research work is needed to improve the efficiency. Tests of five existing dry digestion processes show that the Tower-digester is the most suitable dry digestion method for household waste. Among the reviewed plants the Dranco-tower digester showed the best efficiency in reference to biogas potential. The plant design is robust enough to handle substrates like household waste with fractions of disturbing materials. The mixing in the reactor is based on the force of gravity and the used pumps are powerful and very resistant. Pyrolysis is a process of interest for converting wood based waste into energy products such as gas, bio-oil and/or solid fuel/carbon. This has been identified as a process suitable for a new business model with a franchise based model, offering an earning opportunity for small size entrepreneurs. Possible improvement of existing and new waste-to-energy systems also includes increasing the overall efficiency of the utilization of waste resources by integration of several processes. A study on integrating pellets production from the residues from straw-based ethanol production with an existing combined heat and power plant shows that the total production cost can be reduced by the integration. Possible development of waste-to-energy systems for the partner regions could be the following:  Estonian - biogas production using the organic waste, use of the digestate as fertilizer on demand or combustion for power and heat production, recycling plants for paper, plastics and other recyclable wastes and combustion for power and heat production after recycling  North Savo, Finland- the same options as for Estonia is of interest. Added to this is the potential for power and heat production from large amount of wood waste. Also the possibility for pellet production from wood waste could be of interest.  Western Lithuania- the same system as mentioned for Finland is also of interest for western Lithuania. 3  Lower Silesia, Poland- also for Lower Silesia high amounts of organic wastes is suitable to use for biogas production in anaerobic digestion. Recovered derived fuel (RDF) is already used as fuel for power and heat production. There are also some attempts to involve combustion of residual mixed waste in 1-2 of the most densely populated areas.  County of Västmanland, Sweden- Here a system for separate collection of the biowaste from households, digestion of the fraction together with ley crop silage from regional farmers to produce biogas and use of the digestate from the digestion process as fertilizer at farmland already exists and a new power and heat plant using recovered derived fuels is under construction. Further waste- to-energy plants for production of bioethanol from straw and biogas from agricultural waste could be possible. The potential future waste-to-energy systems are not only dependent on available technologies for waste-to-energy conversion but also on the development within the waste and energy areas including also economic and political aspects. There is a growing interest for waste prevention in waste management within the EU, and growing concern about food losses and food waste at global and national levels. During past decades the waste amounts have steadily increased with economic growth but due to waste prevention actions a decoupling of the waste amount and economic growth is foreseen. This has to be considered in development of future waste-to-energy systems. Further, policies and goals concerning fossil fuel free transportation systems and low carbon energy systems is of importance. Analysis of combined previous proposed scenarios for energy demand and use development and waste amount development for waste-to-energy in Sweden 2010 to 2050 shows that the contribution of waste-to-energy to the total energy supply in 2050 varies from 6 to 47 % depending on the scenarios combined. The lowest contribution occur for scenarios with low waste amounts combined with energy scenarios with low changes in energy demand while the highest contribution occurs for scenarios with high amount of waste combined with energy scenarios with large decrease in energy demand. REMOWE

REMOWE

REMOWE

In most business sectors environmental programs focus on direct, production-related environmental impacts. The design and development of products with reduced environmental impact is considered more difficult. The opposite applies in the environmental technology sector. The business model of environmental technology companies focuses on delivering solutions that contribute to improving the environmental performance of their customers. Products and services delivered by this sector have prominent environmental profiles. However, companies in this sector may not necessarily set and implement environmental goals for their own activities and manufacturing processes, and may not clearly distinguish between production and product related environmental aspects. This thesis presents results of an online survey of environmental technology companies listed by the Swedish Environmental Technology Council (Swentec). The survey found that depending on the subsector, only between 21% and 45% of companies provide information about their environmental work on their website. Environmental impacts of a company may be product and/or production related. The survey found that these dimensions are treated differently, and are not always clearly differentiated in environmental tools and guidelines, such as the ISO 14000 series, the Reporting Guidelines for UK Business, the GRI and The Swedish Annual Accounts (ÅRL). There are also differences in the ways that information about production and product related environmental impacts are considered within the environmental technology industry. Some companies clearly distinguish between product and activity related environmental issues, while others are unclear about the distinction between their products and their activities in environmental policies and management. While some companies in the sector limit the environmental information they disseminate to the environmental benefits of their products, others explicitly articulate that the predominantly product related environmental profiles in the sector drive them to additionally minimise environmental impacts of their own activities. This thesis proposes environmental aspects of products and production as bases for corporate environmental profiles, corporate greening, and for defining ‘green’ and ‘green-green’ business, and concludes that companies within the environmental industry should be expected to be green-green business. This thesis concludes that companies within the environmental technology sector should increase their use of both production and product related environmental profile information in their presentations on their own websites and at platforms such as Swentec. Furthermore, the thesis shows that the use of the term ‘process’ within environmental technology sector to describe both the companies’ own operations and their products can create ambiguities in understanding. Companies that deliver ‘processes’ as products should avoid ambiguity by describing their own operations with terms such as ‘production processes’, ‘production’, ‘manufacturing process’, ‘operation’ or ‘activity’. Ett företags miljöpåverkan kan vara kopplad till tillverkningsprocesser och till produkter. Miljöprogram inom de flesta industrisektorer är inriktade på direkta, produktionsrelaterade miljöaspekter. Däremot anses design och utveckling av produkter med minskad miljöpåverkan svårare. Inom miljötekniksektorn gäller det motsatta. Miljöteknikföretag erbjuder produkter och tjänster med framträdande miljöprofil och levererar lösningar som bidrar till förbättrad miljöprestanda hos deras kunder. Det betyder inte nödvändigtvis att dessa företag arbetar med miljömässiga mål för egna aktiviteter och tillverkningsprocesser, dvs. att dessa företag gör distinktion mellan tillverknings- och produktrelaterade miljöaspekter. Det övergripande syftet med avhandlingen är att öka förståelse av och insikt i miljöengagemang och miljöprofil inom miljöteknikföretag. Studien innehåller en onlineundersökning av miljöarbetet inom företag som är listade av Sveriges miljöteknikråd, Swentec i dess nätverk för den svenska miljöteknik­ sektorn. Studien visar att, beroende på undersektor, mellan 21 % och 45 % av företagen i undersökta miljöteknikområden har lagt ut information om sitt miljöarbete på företagets hemsida. Information om produktions- och produktrelaterade miljöfrågor varierar. Det finns företag som tydligt skiljer mellan produktorienterade miljöfrågor och miljöfrågor som berör deras tillverkningsprocesser och aktiviteter. Andra företag gör ingen tydlig åtskillnad mellan dessa frågor i sina miljöpolicydokument och miljöprogram. Vissa företag i branschen begränsar sin miljöinformation till miljömässiga fördelar med deras produkter. Det finns dock företag som tydligt uttalar att sektorns produktrelaterade miljöprofil är en drivkraft för att minimera miljöpåverkan från sin egen verksamhet. I studien framkommer också att produktions- och produktrelaterade miljöaspekter behandlas på olika sätt, och är inte alltid tydligt differentierade i olika miljöverktyg och riktlinjer, som i ISO 14000 serien, Rapporteringsriktlinjer för UK Business, Global Reporting Initiative (GRI) och i den svenska årsredovisningslagen (ÅRL). Produktions- och produktrelaterade miljöaspekter föreslås som dimensioner i ett företags miljöprofil och i beskrivning av företagets miljövänlighet. Det samma gäller som grund för definition av ’gröna’ och ’grön-gröna’ företag. En viktig ståndpunkt i denna avhandling är att företag inom miljötekniksektorn bör vara ’grön-gröna’ företag och att dessa företag bör öka användningen av informationen om produktions- och produktrelaterad miljöprofil, både på sina egna hemsidor och i sina presentationer inom nätverk som Swentec. Dessutom visar studien att användningen av begreppet "process" inom miljöteknikföretag för såväl den egna verksamheten som för sina produkter i vissa fall är otydlig. För att undvika denna oklarhet bör företag med ’processer’ som egna produkter, beskriva företagens egna verksamheter med begrepp som ’produktionsprocess’, ’produktion’, ’tillverkningsprocess’, ’aktiviteter’ eller liknande.