Search

Contains fulltext : 190548.pdf (Publisher’s version ) (Closed access) Objectives: To define guidelines for BK polyomavirus (BKPyV)-associated haemorrhagic cystitis (BKPyV-HC) after paediatric and adult HSCT. Methods: Review of English literature and evidence-based recommendations by expert consensus. Results: BKPyV-HC occurs in 8%-25% of paediatric and 7%-54% of adult recipients undergoing allogeneic HSCT. Diagnosis requires the triad of cystitis, macro-haematuria and high urine BKPyV loads >7 log10 copies/mL, and exclusion of other relevant aetiologies. BKPyV viraemia is frequent and may serve as a more specific semiquantitative follow-up marker. No randomized controlled trials are available to inform antiviral prophylaxis or treatment. However, hyper-hydration and/or bladder irrigation showed limited prophylactic value. Fluoroquinolones are not effective for prophylaxis or treatment, but rather increase antibiotic resistance. Hyperbaric oxygen or fibrin glue is marginally effective based on small case series from correspondingly equipped centres. Although cidofovir has been reported to improve and/or reduce BKPyV viraemia or viruria, the current data do not support its regular use. Conclusions: BKPyV-HC remains a disabling unmet clinical need in HSCT that requires novel approaches supported by proper clinical trials.

Toward the end of 2015, 65.3 million people were seeking refuge or were otherwise forcibly displaced globally. This is the largest number since the recordings began around World War II. In Europe more than 1 million people arrived by sea in 2015 – more than four times as many as the previous year. The crisis situation stirred public debate as well as church-based initiatives trying to deal with the situation. In order to understand the interaction between public discourse and local preaching a group of homileticians from seven European countries collaborated on an empirical study of how the refugee crisis impacted preaching. In what follows wepresent the initial results from the Scandinavian countries.

We report a case of burning vulvar pain accompanied by erythema responding to an oral combination of a benzodiazepine and a beta blocker. The positive response to two medication classes used in the treatment of erythromelalgia supports the possibility of a localized manifestation of this disorder in the genital region.

Background: Chronic pelvic pain (CPP) in women causes significant disability and distress. Like other chronic pain conditions, psychosocial variables likely play as key a role in the development and maintenance of CPP as physiological ones. The purposes of this study were to use the Biopsychosocial model to determine the predictors of pain and quality of life (QOL) and to specifically examine to effect of baseline catastrophizing on 12-month pain and QOL. Methods: Secondary analysis of baseline and 12-month data collected from women presenting for CPP treatment (n = 673) at a tertiary referral center was performed. Questionnaires assessed medical symptoms, physical and mental health, abuse, trauma, catastrophizing and the main outcome measures of pain reports (McGill Pain Questionnaire) and QOL scores (adapted version of the Irritable Bowel Syndrome QOL Questionnaire). Results: Of the 673 enrolled, 401 completed baseline questionnaires. These women were predominantly middle aged (M = 35.68, SD = 9.87), married (66%), Caucasian (78%), and educated (M = 14.83, SD = 2.55). Two hundred seventy-two women completed questionnaires at baseline and 12 months and were similar in most characteristics but reported fewer incidents of trauma and abuse, improved physical health and fewer medical symptoms. Women experienced a significant reduction in pain (t (261) = 11.23, p < .001) and improved QOL (t (257) = 6.78, p< .001). Baseline catastrophizing was a predictor of baseline pain (R2 = .42, p? = .46, p < .001) and baseline QOL (R2 = .79, p< .001; ? = .71 p < .001) with similar results at 12-month follow-up. While baseline catastrophizing contributed only 3% of the variance it remained a significant predictor of 12-month pain (R2 = .39, p < .001; ? = .18, p = .003). Unexpectedly, abuse and trauma histories were not significant predictors of pain or QOL. Conclusions: These findings contribute to the existing body of literature by confirming the complex nature of CPP and suggest that psychological processes such as catastrophizing play a vital role in CPP. Future research in CPP will benefit from the exploration of the contribution of psychological processes to CPP and the application of research from other pain conditions to gynecologic pain disorders.

Background: Chronic pelvic pain (CPP) in women causes significant disability and distress. Like other chronic pain conditions, psychosocial variables likely play as key a role in the development and maintenance of CPP as physiological ones. The purposes of this study were to determine the predictors of pain and to specifically examine to effect of catastrophizing on pain reports. Objective: The objective of this study was to determine the predictors of pain improvement among women with chronic pelvic pain (CPP).

Inledning Föreliggande rapport kan uppfattas som ”gammal” redan innan den kommit till stånd. Kartläggningen är gjord i september-oktober 2005, och en del av de personer som kartläggs är sannolikt inte längre aktuella för ekonomiskt bistånd. Men det är inte i första hand för resultaten av själva kartläggningen som rapporten är intressant, utan för att den utgör en beskrivning av ett arbete för att utveckla en kunskap om vilka människor det är som får ekonomiskt bistånd, vilka behov de har och vilka insatser de blir föremål för. Hur ska man få en samlad bild av det arbete som utförs vid olika avdelningar inom socialtjänsten? Under drygt ett decennium har diskussionen om, och kraven på ett mer kunskapsbaserat socialt arbete varit föremål för en stor uppmärksamhet. Denna debatt har tagit många utgångspunkter. Antingen har det handlat om professionens utveckling eller om klienternas/brukarnas rätt till insatser som kan påvisas ha positiva effekter. Forskningen hade inte så många studier om olika insatsers effekter i Sverige, men en del utländska studier visade att en del insatser till och med hade negativa effekter (McCord 1978, Dishion mfl 1999). För att stärka utvecklingen och utvärderingen av metoder inom det sociala arbetet inrättades FoU-enheter lokalt, och nationellt inrättades vid Socialstyrelsen 1993 Centrum för utvärdering av socialt arbete, CUS (Börjeson 2005). År 2001 fick CUS regeringens uppdrag att genomföra ett utvecklingsprogram, Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten. Programmet skulle genomföras under en treårsperiod med ett ekonomiskt stöd på 50 miljoner kronor (Socialstyrelsen 2004). En del av utvecklingsprogrammet skulle genomföras i form av s.k. fullskaleprojekt, eller socialtjänstuniversitet. Tanken byggde på att ett antal kombinationstjänster från socialtjänsten och universitetet skulle arbeta med kunskapsutveckling. I Växjö bildades Sociorama som ett samarbete mellan universitetet och länets kommuners socialtjänst (Salonen red. 2005). Under samma period startade vid Växjö universitet, IVOSA, ett arbete med att utveckla ett forskningsprojekt för att undersöka vilken typ av insatser för unga arbetslösa med försörjningsproblem som hade den bästa effekten. Den experimentella studien skulle genomföras som en ”multi-site” studie (ett flertal orter skulle samtidigt genomföra studien på samma sätt). Växjö kommun utsågs till att vara pilot-kommun där studien skulle testas. För att kunna följa de som skulle ingå i studien, behövdes ett instrument som kunde följa individens utveckling i förhållande till de insatser som erbjöds. Detta utvecklingsarbete blev upprinnelsen till den studie som presenteras här. Forskningsprojektet kom aldrig till stånd, då det inte lyckades få finansiering från de statliga forskningsråden. Men det finns ett stort intresse att ta tillvara erfarenheter och att vidareutveckla instrument för både forskning och som ”verktyg” i det dagliga arbetet inom socialtjänsten. Föreliggande rapport skall framför allt ses som ett led i ett utvecklingsarbete. Målet är att utveckla stabila instrument som kan fungera både för att följa en utveckling på individnivå, men också följa en verksamhet för att kunna utvärdera olika insatsers framgångar. De ska även vara så generella att de kan leverera data till nationella sammanställningar och analyser. Inom framför allt missbruksbehandling använder man sig redan av instrument som ASI, ADDIS, DOK, ADAD, MAPS, Dur eller andra.. De är utvecklade för att kartlägga behov och kunna följa förändringar. I det fortsatta utvecklingsarbetet kommer vi att arbeta för ett integrerat instrument med beprövade instrument som bas. Inom Växjö kommun pågår liknande arbete vid Familjehuset och på Kampen. Under hösten ämnar vi (FoU Välfärd i Södra Småland, Sociorama och Växjö kommun) samordna de olika arbetena. Dessutom 4 samarbetar vi med Socialstyrelsen, IMS (Institutet för utveckling av Metoder i Socialt arbete, före detta CUS) och Stockholms stad. I IMS nyhetsbrev nummer 2, 2007 från 14 juni blir det tydligt vilket intresse det i dag ägnas åt bedömningsinstrument (www.socialstyrelsen.se/IMS). Temanumret har rubriken ”Kan man mäta en människa” och ägnas åt standardiserade bedömningsinstrument. Instrument som blir nödvändiga för att utveckla ett kunskapsbaserat socialt arbete och evidensbaserade metoder. I föreliggande rapport påvisas att man på ett enkelt sätt kan få en samlad bild av personer med behov av försörjningsstöd. Men den visar framför allt att det är områden vi inte uppmärksammar genom att traditionellt begränsa oss till frågor om utbildning, arbete, bostad, försörjning etc. Vad vi behöver inrikta utvecklingsarbetet mot är att få mer kunskap om det som ”ligger runt individen”. Hur ser nätverket ut runt individen? Vilka kontakter eller engagemang finns till föreningar och frivilligorganisationer? Vilka resurser och erfarenheter har individen i en bredare mening (ett CV beskriver oftast bara formell kompetens)? Att satsa på ett fortsatt utvecklingsarbete för att skapa bl.a. instrument för att kartlägga vad det är för arbete som bedrivs vid olika enheter, vilka individer som är föremål för insatser, och för att skapa verktyg som individen och handläggaren kan använda för att kunna bedöma att insatserna verkar i en positiv riktning, måste ses som ett prioriterat område för att utveckla ett kunskapsbaserat socialt arbete (Denvall & Vinnerljung red. 2006). För att nå ett verkligt brukarinflytande måste det finnas både kunskap om och systematiska metoder för att tillvarata brukarens kunskaper, erfarenheter och intressen. I ett nära samarbete mellan handläggare, brukare, forskare, utbildning och politiska företrädare finns förutsättningar för ett socialt arbete där alla resurser tas tillvara. I Kronobergs län har vi kanske en unik möjlighet genom det nära samarbetet genom FoU Välfärd i Södra Småland/Sociorama med intressenter från kommuner, brukarorganisationer, universitet, utbildning och praktik. Matts Mosesson FoU-ledare, FoU Välfärd i Södra Småland