Search

Syftet med denna studie är att skapa förståelse för bildlärares erfarenhet av det som visar sig i mötet mellan bildlärare, elever och samtidskonst i klassrummet. Frågeställningarna som studien baseras på är hur bildlärare använder sig av samtidskonst i klassrummet, vilka erfarenheter de har av att utveckla elevers demokratiska kompetens med hjälp av samtidskonst och vilka möjligheter och svårigheter de erfar i detta arbete. I studien har två lärare verksamma på högstadieskolor intervjuats. Deras erfarenheter har hermeneutiskt tolkats med teorier som utgår från ett pragmatiskt perspektiv på kunskap och utveckling, där deliberativa samtal, subjektifiering, bekräftande kontra gränsöverskridande undervisning samt motspråk ingår. Resultatet visar att bildlärare använder samtidskonst både som inspirationskälla för elevernas skapande och som underlag för diskussioner. Gällande demokratisk kompetens arbetar lärarna med att visa på samtidskonstens potentiellt kraftfulla språk. De ger rum för elevernas personliga åsikter och visar på vilka etiska begränsningar som finns i samhället. De möjligheter och svårigheter som lärarna erfar är att samtidskonst kan skapa mycket engagemang, om eleverna ser den som relevant och aktuell för dem. Det finns också mycket svåra samtalsämnen, samt kan bli konflikter och därmed risker för både lärare och elever i att använda samtidskonst i undervisningen. Samtidskonstens ständiga utveckling gör också att lärarna måste uppdatera sig.

Syftet med denna studie är att skapa förståelse för bildlärares erfarenhet av det som visar sig i mötet mellan bildlärare, elever och samtidskonst i klassrummet. Frågeställningarna som studien baseras på är hur bildlärare använder sig av samtidskonst i klassrummet, vilka erfarenheter de har av att utveckla elevers demokratiska kompetens med hjälp av samtidskonst och vilka möjligheter och svårigheter de erfar i detta arbete. I studien har två lärare verksamma på högstadieskolor intervjuats. Deras erfarenheter har hermeneutiskt tolkats med teorier som utgår från ett pragmatiskt perspektiv på kunskap och utveckling, där deliberativa samtal, subjektifiering, bekräftande kontra gränsöverskridande undervisning samt motspråk ingår. Resultatet visar att bildlärare använder samtidskonst både som inspirationskälla för elevernas skapande och som underlag för diskussioner. Gällande demokratisk kompetens arbetar lärarna med att visa på samtidskonstens potentiellt kraftfulla språk. De ger rum för elevernas personliga åsikter och visar på vilka etiska begränsningar som finns i samhället. De möjligheter och svårigheter som lärarna erfar är att samtidskonst kan skapa mycket engagemang, om eleverna ser den som relevant och aktuell för dem. Det finns också mycket svåra samtalsämnen, samt kan bli konflikter och därmed risker för både lärare och elever i att använda samtidskonst i undervisningen. Samtidskonstens ständiga utveckling gör också att lärarna måste uppdatera sig.