Search

This study was performed with the ambition to clarify some of the findings from the previous project and also to address the possible hurdles and possibilities that exists for the implementation of an industrial BEJF production facility at the Lugnvik site in Östersund, Sweden. Also, the development of a roadmap for implementation of the concept is included in this study. The study reports on the establishment of international consortia for both continued research and the realization of the full-scale facility. Hence, two parallel paths are described (research and full-scale) and a roadmap depicting possible ways forward for those paths during the upcoming 5 years is presented. One important conclusion is that funding should be sourced separate for the two paths to prevent the implementation of the full-scale plant being dependent on research funding. However, the research path has great potential to provide valuable, knowledge also for the full-scale case. As a general next step, it is proposed that the roadmap developed within this project is followed for the upcoming five years. As a more specific next step, a follow up detailed pre-study is proposed that would enhance the possibility to go deeper into the concept. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.

År 2017 kom utsläppen av växthusgaser i Sverige till cirka 27 procent från industrierna, vilket motsvarar 17 203 tusen ton koldioxidekvivalenter. De fyra industrisektorerna med den största klimatgasutsläpp i Sverige är järn och stål, cement, raffinaderier och kemi. Denna rapport fokuserar på dessa fyra sektorer som tillsammans släpper ut 80 % av de industriella utsläppen av växthusgaser i Sverige. Var och en av dessa sektorer har flera möjliga vägar för att bli klimatneutrala. Beskrivning och diskussion av dessa vägar är fokus för denna rapport. Med bakgrund av klimatutmaningen är slutsatsen att det inte är möjligt att nå tillräckligt långt enbart med effektivisering av nuvarande industriprocesserna. Eftersom en stor del av utsläppen inte härstammar från energianvändning utan från processerna i sig samt användningen av fossil råvara, finns det behov av transformativa förändringar som nya processer och användning av nytt råmaterial. Många av alternativen är tekniskt omogna och det är många års utveckling kvar innan de kunde implementeras i stor skala. Förutom de tekniska utmaningarna finns det ytterligare hinder för transformationen. Till exempel tillgång och pris på råvaror, osäker marknad för nya produkter och även juridiska hinder i viss mån. Dessutom kräver några av alternativen utveckling av infrastruktur. Till exempel kräver elektrifiering av stål- och cementproduktion förstärkning av elnätet och ökad produktion av förnybar el. Vissa av de tekniska alternativen kommer inte att vara färdiga för fullskalig implementering på många år, ibland till och med årtionden. Men klimatutmaningen behöver hanteras snabbare än så. Därför det viktigt att även beakta möjliga övergångsteknologier. Dessa kanske inte reducerar hela utsläppet men utgör ändå en viktig pusselbit. Behovet av koldioxidinfångning och lagring eller användning (CCS/CCU) är oundvikligt under övergångsfasen, men också i ett framtida scenario där all transformation är genomförd. Särskilt som det inte är möjligt att producera klimatneutralt cement utan CCS/CCU. CCU är dock inte en varaktig lagring utan snarare ett sätt att flytta utsläppen till ett annat ställe. Det kan dock delvis ersätta användning av fossil råvara och därmed bidra till minskning av nya fossila växthusgasutsläpp. In year 2017, about 27 percent of the greenhouse gas emissions in Sweden originated from the industries. This equals to 17,203 thousand tonnes carbon dioxide equivalents. Within the Swedish industry, the four industrial sectors with the largest climate gas release are Iron and steel, Cement, Refineries and Chemicals. This report focuses on these four sectors which together emit 80 % of the industrial greenhouse gas emissions in Sweden. Each of these sectors have several possible pathways to become climate neutral. In this report some possible pathways are described and discussed. In order to reach climate neutrality, transformative changes such as new processes and use of new raw material are needed. This is because a vast part of the emissions in all the sectors in question originates from the processes themselves or the use of fossil feedstock, not only from energy use. Many of the options are technically immature and there are many years of development left before they could be implemented in large scale. Several technical challenges exist which are related to the processes, but in addition, there are several barriers of non-technical nature for the transformation. For example, supply and price of raw materials, uncertain market for new products and even some legal barriers. Furthermore, some of the options require development of infrastructure, for example the electrification of steel and cement production demands strengthening of the electric grids and increased production of renewable electricity. Some of the technical options will not be ready for full-scale implementation in many years, even decades. But the climate challenge needs to be tackled quickly. Therefore, an aspect to consider is the demand for additional CO2 reduction technologies during a transition phase. These technical options may not reduce all the emissions but still make an important contribution. Carbon capture and storage or usage (CCS/CCU) is inevitable during the transition phase, but also in a future scenario where all the new technologies are implemented. In particular, this applies to the cement industry since it will not be possible to produce climate neutral cement without CCS/CCU. It should be noted that CCU does no remove the CO2 but transfers it elsewhere. However, it could partly reduce the climate impact from the use of new fossil resources. ISBN för värdpublikation: 978-91-7883-131-9

Within the Domsjö Biorefinery cluster in Örnsköldsvik, all the industries are cooperating regarding energy. The cluster consists of one wood pulp production facility, two bio-chemical facilities and one energy facility. In this study, we have analysed how efficient the steam is used within the industries. Are steam of right pressure and temperature used for the right purposes? To what extent could steam be replaced by district heating? And, how big is the potential to use simultaneous heat and cold demand for energy integration? The method for energy analysis was “pinch analysis”. It is found that steam of 7 bar(g) and 170 °C is used to supply a major part of the heat demand, sometimes even heat demands of low temperatures. Such demands would be more efficient to supply by district heating. Alternatively, a new utility with temperatures 40/120 °C could be introduced, either within the total site, or only within the biggest of the industries. The practical heat recovery potential is about 15 MW for the total site, and about 10 MW at the biggest of the industries. For all alternatives, steam capacity is released, which for example could be used for increased industrial production without investments in new steam boilers. Alternatively, the released capacity could be used to completely (or partially) offset the steam requirements of a new process plant at the Domsjö site. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.

Within the Domsjö Biorefinery cluster in Örnsköldsvik, all the industries are cooperating regarding energy. The cluster consists of one wood pulp production facility, two bio-chemical facilities and one energy facility. In this study, we have analysed how efficient the steam is used within the industries. Are steam of right pressure and temperature used for the right purposes? To what extent could steam be replaced by district heating? And, how big is the potential to use simultaneous heat and cold demand for energy integration? The method for energy analysis was “pinch analysis”. It is found that steam of 7 bar(g) and 170 °C is used to supply a major part of the heat demand, sometimes even heat demands of low temperatures. Such demands would be more efficient to supply by district heating. Alternatively, a new utility with temperatures 40/120 °C could be introduced, either within the total site, or only within the biggest of the industries. The practical heat recovery potential is about 15 MW for the total site, and about 10 MW at the biggest of the industries. For all alternatives, steam capacity is released, which for example could be used for increased industrial production without investments in new steam boilers. Alternatively, the released capacity could be used to completely (or partially) offset the steam requirements of a new process plant at the Domsjö site. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.

The industrial sector uses about one third of the energy end-use in the world. Since energy use in many cases highly affects both the local and global environment negatively, it is of common interest to increase energy efficiency within industries. Furthermore, seen from the industrial perspective, it is also important to reduce dependency on energy resources with unstable prices in order to obtain economic predictability. In this thesis, the energy-saving potential within the chemical pulp and paper sector is analyzed. One market pulp mill and one integrated pulp and paper mill were studied as cases. Energy system changes at the mills were analyzed through cost minimization. The thesis focuses on principal energy issues such as finding the most promising alternatives for use of industrial excess heat, possible investments in electricity generation and choice of fuel. In order to find synergies, the same system was optimized first from the perspective of different operators respectively, and then from a joint regional perspective. Also, the prerequisites for a regional heat market in the region were analyzed. This thesis reveals that the use of excess heat from pulp and paper mills for district heating does not generally conflict with process integration measures. This is partly because of the great availability of industrial excess heat and partly because the different purposes require different temperatures and thereby do not compete. Rather, the results show that they strengthen each other since steam and hot water of higher temperatures are made available for district heating when hot water of lower temperature is used for process integration. However, there are cases when the conditions are complicated by preexisting technical solutions within a system. In these cases, a combination of measures could be necessary. Furthermore, it is concluded that energy cooperation in terms of a heat market between municipalities and industries in the studied region gives opportunity for positive synergies. Switching from expensive fuels such as oil to less expensive biofuel in the region proved to be particularly beneficial. Expanding the capacity for combined heat and power generation is also beneficial for the region as well as increased use of industrial excess heat for district heating. The most financially beneficial scenarios also have the greatest potential for CO2 emission reduction; the emissions would be reduced by about 700 thousand tonnes CO2/year for the region in those scenarios. Den industriella energianvändningen utgör en tredjedel av världens totala energianvändning. Eftersom energianvändning i många fall har negativ miljöpåverkan både lokalt och globalt är det av allmänt intresse att öka industriernas energieffektivitet. Sett ur industriernas perspektiv är det dessutom viktigt att minska beroendet av bränslen med osäkra priser för att uppnå ekonomisk förutsägbarhet. I den här avhandlingen analyseras energibesparingspotentialen inom massa- och pappersindustrin. Ett fristående kemiskt massabruk och ett integrerat kemiskt massa- och pappersbruk har studerats. Förändringar i energisystemen på bruken analyserades genom kostnadsminimeringar. Avhandlingen fokuserar på principiella energifrågor, som att utvärdera olika sätt att använda industriellt spillvärme, investeringar i elgenerering och val av bränsle. För att hitta synergier optimerades samma system ur olika aktörers perspektiv och sedan ur ett regionalt perspektiv. Även förutsättningarna för en regional värmemarknad analyserades. Avhandlingen visar att användandet av överskottsvärme från massa- och pappersindustrin till fjärrvärme generellt sett inte står i konflikt med processintegreringsåtgärder inom bruken. Detta beror delvis på att stora mängder överskottsvärme finns tillgängliga och delvis på att det är olika temperaturnivåer som behövs till de olika syftena som därför inte konkurrerar. Resultaten visar snarare att de två åtgärderna stärker varandra eftersom processintegrering gör att större mängder varmvatten av högre temperatur blir tillgängliga för fjärrvärme. Det finns dock fall då förutsättningarna kompliceras av redan befintliga tekniska lösningar inom ett system. I dessa fall kan det vara nödvändigt med en kombination av åtgärder. Vidare dras slutsatsen att energisamarbete mellan kommuner och industrier i form av en värmemarknad ger möjlighet till positiva synergier i den studerade regionen. Särskilt lönsamt visade det sig vara att byta från dyra bränslen såsom olja till billigare bränslen som biobränslen. Att utöka kraftvärmekapaciteten inom värmemarknaden är också lönsamt liksom utökat användande av industriell spillvärme till fjärrvärme. De fall som var mest ekonomiskt lönsamma har även störst möjlighet till minskning av CO2-utsläpp; utsläppen från regionen skulle kunna minskas med cirka 700 000 ton CO2/år i dessa fall.