Search

Det agrohydrologiska året 2021/2022 var varmare än normalt i alla typområden. Året var även blötare än normalt i västra Skåne, Blekinge och på Gotland men torrare än normalt i östra Småland och östra Östergötland samt i västra Västergötland. Juli 2021 var mycket varmare än normalt i hela landet vilket påverkade grödorna negativt på flera håll, och sammantaget blev skördarna 2021 något sämre än normalt i flera typområden. Hösten 2021 var varmare än normalt och även januari och februari 2022 var mycket varmare än normalt, med temperaturer på två till tre grader över det normala i alla typområden. Februari var dessutom mycket nederbördsrik i hela landet utom i Hälsingland, med mer än dubbelt så mycket nederbörd som normalt i flera områden. Typområde C6 i Uppland och X2 i Hälsingland var de enda områdena med snö under längre perioder, där det i C6 låg snö från slutet av december till slutet av januari samt från mitten av februari till mitten av mars, och i X2 från årsskiftet fram till slutet av mars. I typområde C6, där lerhalten är hög, syntes en tydlig ökning i fosforhalten i vattnet vid snösmältningen i slutet av januari. I typområde X2, som domineras av lättlera, var fosforhalten i stället något förhöjd under perioden med snötäcke, men uppvisade inte förhöjda halter i samband med snösmältningen. Våren var mycket nederbördsrik i Skåne, västra Västergötland, Uppland och på Gotland, medan försommaren var både torrare och varmare än normalt i alla typområden förutom på Gotland samt i Östergötland.Som en följd av den stora årsnederbörden i Skåne och på Gotland var även årsavrinningen större än normalt i dessa områden. Årsavrinningen var även större än normalt i typområde O17 i Västergötland, medan den låg runt det normala i Halland, Blekinge och Hälsingland och under det normala i övriga områden. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren i alla typområden, och högre under vintern. I flera typområden uppmättes flödestoppar i augusti och september. I början av april ökade flödet i alla typområden vilket i södra delen av landet berodde på nederbörd, och i mellersta och norra delen av landet nederbörd i kombination med snösmältning.Årsmedelhalterna av totalkväve var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. Som en följd av hög årsavrinning och/eller hög årsmedelhalt var även den totala transporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i alla områden i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Gotland samt i O17 och O18 i Västergötland. Årsmedelhalterna av totalfosfor låg däremot under eller runt respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom M42 och M39 i Skåne, O14 i Västergötland och X2 i Hälsingland. Även årstransporten av totalfosfor var mindre än normalt i de flesta typområden förutom i Skåne, O17 i Västergötland och I28 på Gotland där årsavrinningen var större än normalt samt X2 i Hälsingland där årsmedelhalten av totalfosfor var högre.I typområde M42 i Skåne var kvävegödslingen större än föregående år, och i typområde F26 i Småland, E21 i Östergötland samt C6 i Uppland var både kväve- och fosforgödslingen större än föregående år. I C6 och M42 berodde detta på en större tillförsel av mineralgödsel, medan det i E21 och F26 berodde på större tillförsel av både mineralgödsel och stallgödsel. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, utom i typområde C6 där all stallgödsling skedde på hösten. Andelen ekologiskt brukad mark var mindre än föregående år i typområde I28 på Gotland och N34 i Halland. I övriga områden med ekologisk odling låg andelen kvar på samma nivå som förra året.

Det agrohydrologiska året 2020/2021 var överlag både varmare och torrare än normalt i nästan alla typområden. Juli 2020 var kall i hela landet, och i typområde F26, där andelen vall är högre än i övriga områden, resulterade detta i att den andra skörden av vallen blev något lägre än förväntat. Hösten 2020 bjöd på gynnsamt väder för både skörd och höstsådd i alla typområden, och sammantaget var 2020 ett gynnsamt odlingsår i hela landet. Oktober till december 2020 var mycket varmare än normalt i hela landet, vilket även resulterade i högre kvävehalter i bäckvattnet, framförallt i typområden med sandiga jordar. Januari 2021 var både kall och nederbördsrik, vilket resulterade i att snö låg kvar under en längre period i stora delar av landet, förutom i Skåne, Blekinge samt östra Småland. I typområden med hög lerhalt syntes därefter en ökning i fosforhalterna i bäckvattnet i samband med snösmältningen. Vintern efterföljdes av en kall och nederbördsrik vår i stora delar av landet, medan juni däremot var både varmare och torrare än normalt i stora delar av landet förutom i de östra delarna (Gotland, Uppland och Hälsingland).Som en följd av den låga nederbörden under året var även årsavrinningen under eller runt det normala i de flesta typområden. Avrinningen var framförallt väldigt låg i typområdena i sydöstra Sverige medan den var större än normalt i några typområden i västra Sverige (O14 och O17 i Västergötland samt M39 i Skåne) samt i Hälsingland. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren och tidig höst i alla typområden, och större under vintern. I flera områden syntes även ökad avrinning i maj, som en följd av stor nederbörd, vilket även resulterade i förhöjda fosforhalter i bäckvattnet i områden med leriga jordar.Årsmedelhalterna av totalkväve var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden vilket även resulterade i att årstransporterna av totalkväve var större än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. När det gäller totalfosfor så var årsmedelhalterna däremot lägre än respektive långtids-medelvärde i alla typområden förutom I28 på Gotland samt C6 i Uppland. Detta resulterade i att även den totala årstransporten av totalfosfor var mindre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden, förutom i de områden där avrinningen var större än normalt (M39 i Skåne, O14 och O17 i Västergötland) samt i I28 på Gotland och C6 i Uppland där årsmedelhalterna var högre än normalt.Kvävegödslingen var större jämfört med föregående år i typområde I28 på Gotland, och för fosfor var gödslingen större än föregående år i typområde M42 och M36 i Skåne samt N34 i Halland. I typområde F26 i Småland samt O18 i Västergötland var både den totala kväve- och fosforgödslingen större än föregående år. I samtliga områden förutom O18 berodde detta på större tillförsel av stallgödsel. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, utom i typområde I28 där stallgödsling skedde både vår och höst. I typområde I28 minskade andelen ekologiskt brukad mark jämfört med föregående år, medan den ökade i typområde N34 i Halland. I övriga områden med ekologisk odling låg andelen kvar på samma nivå som föregående år.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 19 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i de flesta områdena pågått i över 25 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2019/2020. För varje typområde redovisas bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Odlingsdata redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). Sensommaren, hösten och vintern var blötare än normalt i de flesta typområden, medan våren bjöd på torrare väderlek än normalt på flesta håll. Året avslutades med relativt hög nederbörd i juni i flera typområden. Temperaturen låg över det normala under nästan alla månader förutom oktober och maj som var något kallare än normalt i några områden. Vintern var mild i alla typområden, och snö låg endast kvar under kortare perioder i några områden. Sammantaget resulterade detta i att årsmedeltemperaturen var över det normala i alla typområden, och att årsnederbörden var större eller mycket större än normalt i de flesta typområden, förutom i sydöstra Sverige (Kalmar län och Östergötlands län) där årsnederbörden var mindre än normalt. Som en följd av den höga årsnederbörden var även årsavrinningen över eller runt det normala i de flesta typområden. Avrinningen var framförallt väldigt hög i typområde O14 och O17 i Västra Götalands län samt i typområde M39 i Skåne län. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren och tidig höst i alla typområden, och som störst under oktober till mars i de flesta typområden. Årsmedelhalten av totalkväve 2019/2020 var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. I några typområden var årsmedelhalten den högsta eller bland de högsta sedan mätningarna startade. Som en följd av den höga årsavrinningen och de höga årsmedelhalterna var även årstransporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden, förutom i typområde E23 och E24 i Östergötlands län, X2 i Gävleborgs län samt K32 i Blekinge län där årstransporten av totalkväve var mindre än respektive långtidsmedel. Även för totalfosfor var årsmedelhalterna högre än respektive långtidsmedelvärde i ungefär hälften av typområdena. I några typområden var årsmedelhalten den högsta eller bland de högsta sedan mätningarna startade, vilket framförallt berodde på höga halter i samband med hög avrinning under vintern. I dessa typområden var även årstransporterna av totalfosfor större än respektive långtidsmedel, och i typområde O14 och O17 i Västra Götalands län var den totala årstransporten av totalfosfor den största sedan mätningarna startades. Den totala tillförseln av kväve till åkermarken var större jämfört med föregående år i typområde M36, M42, N34, O18 och C6, och i typområde M36 var även den totala tillförseln av fosfor större än föregående år. I samtliga områden berodde detta på en större tillförsel av mineralgödsel. Andelen höstsådda grödor i dessa typområden var högre 2019 jämfört med föregående år vilket kan vara en anledning till den ökade näringstillförseln. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, förutom i typområde I28 där den mesta stallgödslingen skedde på hösten. I typområde I28 minskade andelen ekologiskt brukad mark jämfört med föregående år, medan andelen låg kvar på samma nivå i övriga områden med ekologisk odling.

Läckage av kväve och fosfor från jordbruket bidrar till övergödning i vattendrag, sjöar och hav. I ett effektivt åtgärdsarbete för minskat näringsläckage behöver alla delar finns med, från kunskap om åtgärders funktion och effektivitet till uppföljning av den samlade effekten i jordbrukslandskapets vatten. Här ingår också att ta fram underlag i form av näringsläckage beroende av plats så att åtgärder kan väljas och lokaliseras dit de ger störst nytta. Det behövs också vägledningar, checklistor och verktyg till stöd i det lokala åtgärdsarbetet. För att allt ska fungera behövs systemstöd där inte bara rådata utan också beräknad information kan lagras och tillgängliggöras i en form som passar olika användare. Dessutom behöver det dokumenteras var, när och hur åtgärder har genomförts, inte bara de åtgärder som har stöd från Landsbygdsprogrammet. Stöd för samordning mellan myndigheter, organisationer, brukare med flera för erfarenhetsutbyte och delaktighet i utvecklingsarbetet är också en viktig funktion. Här sammanfattas förslag på hur arbetssättet för åtgärdsarbete mot övergödning kan utvecklas. Förslagen har valts så att de så långt som möjligt kompletterar eller bygger på redan existerande verksamheter, projekt och försök. Förslagets struktur kan också användas för exempelvis åtgärder för ökad biologisk mångfald och för klimatåtgärder. Rapporten har tagits fram med finansiering från SLU:s miljöanalys och Havs- och vattenmyndigheten.

Sommaren 2018 var torrare och varmare än normalt i hela landet, med temperaturer över eller mycket över det normala i juli och augusti, och ingen eller mycket lite nederbörd under juli. I augusti kom mer nederbörd än normalt i de flesta typområden, medan september var torr på de flesta håll. Våren och försommaren 2019 var blötare än normalt, förutom april som var en nederbördsfattig månad. Sammantaget resulterade detta i att årsmedeltemperaturen var över det normala i alla typområden, och att årsnederbörden var mindre än normalt i de flesta typområden. Som en följd av den låga årsnederbörden var även årsavrinningen under eller mycket under det normala i de flesta typområden. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren, hösten och vintern och som störst i februari och mars. Årsmedelhalten av totalkväve 2018/2019 var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. I flera typområden var årsmedelhalten den högsta sedan mätningarna startade. Som en följd av de höga årsmedelhalterna var även årstransporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i typområdena i Skåne och Halland, två av typområdena i Västergötland, typområdet i Uppland, ett typområde i Blekinge samt typområdet på Gotland. I övriga typområden var årsavrinningen så pass låg att årstransporten av totalkväve var mindre än respektive långtidsmedel. Årsmedelhalterna av totalfosfor var lägre än respektive långtidsmedel i alla typområden förutom i typområde M36 i Skåne, där årsmedelhalten låg i nivå med medelvärdet, samt i typområde I28 på Gotland, där årsmedelhalten av totalfosfor var högre än medelvärdet. De låga årsmedelhalterna av totalfosfor beror troligtvis på den låga avrinningen under året samt avsaknaden av höga flödestoppar. Som en följd av den låga årsavrinningen var även årstransporten av totalfosfor mindre än respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom i typområde I28 på Gotland. Odlingsåret 2018 präglades i stor utsträckning av den ovanligt varma och torra sommaren 2018. Skördarna blev överlag låga, och på grund av grovfoderbristen fick i vissa typområden skyddszoner och trädor skördas till djurfoder. I augusti kom dock nederbörd på flera håll, vilket var räddningen för många grödor, och hösten var varm och gynnsam för höstsådden. Den totala kvävetillförseln var större jämfört med året innan i typområde F26 och I28, och i typområde C6, E21, I28, M42 och N34 ökade tillförseln av fosfor. I de flesta fall berodde detta på en ökad tillförsel av mineralgödsel, men i typområde C6 och N34 ökade även tillförseln via stallgödsel. Andelen ekologiskt brukad mark ökade 2018 jämfört med föregående år i typområde I28, och i typområde M42 och O18 ökade andelen fånggröda.

Excessive phosphorus (P) inputs from agriculture are well established as a contributor to freshwater eutrophication. Decreasing these inputs is an important step in improving the ecological state of impaired waters. Particulate P (PP) is a significant contributor to diffuse P inputs in agricultural catchments. Identifying the main correlates for PP losses is an important step in reducing these inputs. However, there are few studies of long term temporal and spatial dynamics of PP in agricultural streams. Here, we investigate the relative importance of hydrology, catchment characteristics and geochemistry on PP concentrations and fluxes in agricultural headwaters. We evaluate long-term monitoring data from eleven small (

För att effektivisera arbetet mot övergödning behöver åtgärder genomföras där behovet av förbättring är som störst och där åtgärder har störst potential att ge god effekt. En metod för att identifiera dessa områden och beräkna effekt och kostnadseffektivitet för ett antal åtgärder mot näringsförluster från åkermark har här tagits fram på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Metoden testades inom tre områden inom pilotprojektet LEVA, Lokalt engagemang för vatten och genom samråd med de lokala åtgärdssamordnarna i dessa tre områden samt LEVA projektledningsgrupp. Två olika scenarier för åtgärder beräknades, ett med maximal omfattning vilket bland annat innebar att all stallgödsling togs bort, samt ett med riktade åtgärder i befintligt produktionssystem. I scenarierna ingick åtgärder i odlingssystemet, strukturkalkning samt fosfordammar. Målsättningen i scenarierna var att nå god ekologisk status vilket innebar att sänka fosforförlusterna. De valda åtgärderna i scenarierna har därför främst effekt mot fosforförluster men som komplement har även åtgärder mot kväveförluster beräknats eftersom kväve liksom fosfor bidrar till övergödning. Åtgärderna i odlingssystemet samt stukturkalkning beräknades med Typhaltskalkylatorn, en matris med utlakningskoefficienter för olika kombinationer av klimat, jordart, gröda och brukningssystem. Typhaltskalkylatorn baseras på NLeCCS-metoden som används för beräkning av läckage från svensk åkermark. Inom detta projekt har Typhaltskalkylatorn vidareutvecklats för att kunna beskriva läckaget från fler kombinationer av odlingssystem och för strukturkalkning. För lokalisering av fosfordammar användes ett nyutvecklat system för bedömning av optimal placering som utgår från samband mellan hydraulisk belastning och näringshalter och där data från NLeCCS-metoden eller som i detta projekt från Typhaltskalkylatorn användes för att bedöma flöden av vatten och näringsämnen i åkerlandskapet. Resultaten av scenarierna visade att minskningen av fosforförlusterna skulle kunna vara ca 30 % om åtgärderna utnyttjades maximalt. De riktade åtgärderna gav nästan lika stor effekt som den maximala omfattningen av åtgärderna. Kostnader per kg reducerat P var lägre i scenariot med riktade åtgärder och fosfordamm jämfört med åtgärder på samtliga jordar och fosfordamm. För att identifiera lämpliga områden för storskalig strukturkalkning beräknades potentiell effekt av strukturkalkning för samtliga LEVA-områden. Effekten av strukturkalkning beror av många faktorer och kunskapen om flera av dem är begränsad. I beräkningarna redovisas därför endast den relativa effekten mellan delavrinningsområden. Störst potential för god effekt av strukturkalkning hade delavrinningsområden i LEVA-område Sagån men även LEVA Örsundaån och Enköpingsån hade god potential i ett flertal delavrinningsområden. För att kunna följa upp effekten av strukturkalkning i områden där strukturkalkning planeras togs det också fram ett förslag på uppföljningsprogram. Metoden som togs fram och användes i detta projekt visar hur potentialen för att genomföra en viss åtgärd beror av både vilken areal som finns tillgänglig och är lämplig för åtgärden men också hur effekten av den enskilda åtgärden minskar när flera åtgärder kombineras. Typhaltskalkylatorn kan även användas som ett lokalt rådgivningsverktyg för att värdera effekten av olika åtgärder på den enskilda gården. Däremot lämpar den sig inte för att bestämma gårdens utlakningsnivåer, då ingångsdata om de lokala förutsättningarna inte finns i tillräckligt hög geografisk upplösning.

Denna rapport är skriven av forskare vid Institutionen för mark och miljö vid SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och syftar till att stärka kommunernas förmåga att bedöma platsspecifika riskfaktorer som styr läckage av kväve till grundvatten. Rapporten är ett underlag och komplement till Havs- och vattenmyndighetens och Jordbruksverkets gemensamma vägledning 2019:26, Hantering av gödsel inom vattenskyddsområde för grundvattentäkt som ger närmare vägledning kring tolkning och tillämpning av regler på området och hur utformning av villkor i tillstånd kan utformas där det krävs särskilda prövningar enligt vattenskyddsföreskrifter.

Sommaren 2017 var torr och varm på många håll i landet. Den efterföljande hösten var däremot nederbördsrik, främst i sydvästra Sverige samt på Gotland. Våren 2018 var varm och torr i de flesta typområden med endast några få millimeters nederbörd i maj i södra Sverige samt i Mälardalen. Den totala årsnederbörden 2017/2018 var högre eller mycket högre än normalnederbörden i de flesta typområden. Som en följd av den höga årsnederbörden med mycket nederbörd under senhösten och vintern var även årsavrinningen över eller mycket över det normala i de flesta typområden, med störst avrinning i oktober – januari. Årsmedelhalten av totalkväve 2017/2018 var högre än respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom i typområdena i Skåne, Blekinge, Västmanland samt på Gotland. På grund av den höga årsavrinningen var transporten av totalkväve högre än medelvärdet i nästan alla typområden, och i ett flertal typområden var årstransporten av totalkväve bland de högsta sedan mätningarnas start. Även årsmedelhalt och årstransport av totalfosfor var högre under året än respektive långtidsmedel i många typområden. En stor del av årstransporterna av totalfosfor bestod av partikulärt bunden fosfor vilket beror på den nederbördsrika hösten och vintern då hög avrinning ökar risken för erosion, och därmed förlusten av partikulärt bunden fosfor. Den totala tillförseln av kväve och fosfor till åkermarken ökade jämfört med förra året i typområde M36, M42 och O18, och i typområde C6 ökade tillförseln av kväve. I typområde M36 och O18 berodde detta på en ökad tillförsel av både handelsgödsel och stallgödsel, och i typområde C6 och M42 på ökad tillförsel främst via handelsgödsel. Andelen höstsådda grödor var större i alla dessa typområden 2017 jämfört med föregående år, vilket kan vara en anledning till den ökade gödslingen. Andelen åkermark med fånggröda ökade något jämfört med förra året i typområde N34 och M42.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i de flesta områdena pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2012/2013. För varje typområde redovisas i denna rapport bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). År 2012/2013 blev torrare än normalt i flera typområden lokaliserade i den sydligaste delen av landet, både när det gäller nederbörd och avrinning. Längre upp i landet blev dock året blötare och stor årsavrinning uppmättes i typområden lokaliserade i Östergötland, Värmland, Västmanland, Uppland och Västerbotten. Året karaktäriserades av låga kvävehalter överlag, samt även små årstransporter av kväve i de flesta områden. I typområdena AC1, F26 och E21 kunde dock inte de relativt låga kvävehalterna kompensera för stor årsavrinning, och årstransporten av kväve blev därmed större än medel i dessa områden. Årsmedelhalterna av totalfosfor var mer eller mindre i nivå med respektive flerårsmedelvärde i de flesta typområden. Årstransporten av totalfosfor var dock relativt stor i typområde E23 och E24 i Östergötland, till följd av stora årsavrinningar, samt i intensivtypområdena F26 och C6, till följd av både stora årsavrinningar och relativt höga årsmedelhalter av totalfosfor. Typområdena i Skåne och Halland, samt typområde U8 i Västmanland, hade däremot betydligt mindre årstransporter av totalfosfor jämfört med flerårsmedel.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i flera områden pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2011/2012. För varje typområde redovisas bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). Årsmedeltemperaturen för perioden juli 2011 – juni 2012 var högre än normalt i samtliga typområden och i flera områden var även årsnederbörden större än normalt. Gemensamt för samtliga typområden var att det framförallt var någon period under sensommaren (juli‐september 2011) som blev ovanligt nederbördsrik. Vid den tiden är avdunstningen hög och växter tar upp en stor del av vattnet. I flera typområden var därför årsavrinningen mindre än medel, trots riklig årsnederbörd. Flödesvägda årsmedelhalter av kväve var låga i samtliga typområden. I flera typområden var årsmedelhalten bland de lägsta sedan undersökningarna startade. Årstransporten av kväve var större än medel endast i typområden med relativt riklig årsavrinning: typområde M39 (Skåne), typområde K31 (Blekinge), typområde N34 (Halland), typområde O17 (Västra Götaland), typområde AC1 (Västerbotten), typområde F26 (Småland) samt typområde C6 (Uppland). Flödesvägda årsmedelhalter av fosfor var högre än medel i hälften av typområdena, samtliga belägna i södra Sverige. Liksom för kväve var årstransporten av fosfor större än medel i typområden med riklig årsavrinning. Kvävehalterna har i flera typområden följt en nedåtgående trend sedan undersökningarna startade. Orsakerna kan vara många, men troligen har mer miljömedveten odling och införandet av flera stödberättigande åtgärder i jordbruket givit effekt (Fölster et al., 2012). Andelen fånggrödor har ökat sedan 1990‐talet och på flera håll odlas idag mer vall, vilket kan ha bidragit till minskande kvävehalter i vattendragen.

Tre jordbruksdominerade avrinningsområden (N33 i Halland, E23 i Östergötland och U8 i Västmanland) ingår sedan 2007 i pilotprojektet Greppa Fosforn. Projektet är ett samarbete mellan lantbrukare, rådgivare, länsstyrelser, Jordbruksverket samt SLU, och syftar till att utveckla ett arbetssätt för att på effektivaste sätt minska fosforförlusterna från jordbruket inom ett avrinningsområde och praktiskt prova om de åtgärder vi känner till i dag kan påverka fosforförlusterna från åkermarken. I denna rapport redovisas ett delprojekt där ett antal riskfaktorer för fosforförluster har identifierats i de tre pilotområdena och förslag på åtgärder har tagits fram. Delprojektet har genomförts som en expertbedömning i grupp med områdessamordnaren för respektive pilotområde samt forskare vid SLU. Som underlag har gruppen haft redan tillgängliga data från undersökningarna i pilotområdena samt modellerade kartor över risker för ytavrinning, erosion och stillastående vatten som tagits fram inom delprojektet. För bedömningen av risker togs en matris fram med tänkbara riskfaktorer som gruppen värderade. På samma sätt gjordes en matris med åtgärder som bedömdes. Både risker och åtgärder delades in i tre grupper, sådant som rör (1) odling och växtföljder; (2) fältets egenskaper; samt (3) förhållanden i vattendraget. Resultaten visade att i pilotområdet i Västmanland var ett flertal av riskfaktorerna åtgärdade medan det återstår en del arbete i de två andra områdena. Riskfaktorer i pilotområde N33 (Halland) och i pilotområde E23 (Östergötland) är fält med begränsad genomsläpplighet i marken och dräneringssystem med nedsatt funktion. Här föreslås åtgärder för att förbättra markens struktur som justering i jordbearbetningsstrategin, alvluckring, ändrade växtföljder, strukturkalkning men också underhåll av dräneringssystem. I samtliga pilotområden bör stallgödsling av fält med höga fosfortal i marken undvikas. Något som också uppmärksammades var förekomsten av branta bäckkanter som lätt kan eroderas. I samband med dikesrensning bör bäckkanterna släntas av så att lutningen minskar och en skyddande grässvål kan etableras. En skyddszon bör också anläggas så att plöjning nära bäckkanten förhindras, vilket skulle minska risken för ras vid ytavrinning. Vegetationsfilter bör även anläggas kring ytvattenbrunnar och på åkermark där det ofta är stående vatten. I delprojektet ingick inte att kvantifiera storleken i påverkan av olika riskfaktorer och inte heller i de föreslagna åtgärdernas effekt. Därmed har inte heller kostnadseffektiviteten i åtgärderna bedömts. Vi ser dock att arbetssättet skulle kunna användas generellt av lantbrukare i landet för att göra en självvärdering av riskfaktorer och tänkbara åtgärder på den egna gårdens mark. Det skulle vara ett effektivt sätt att lokalisera riskområden och möjliga åtgärder i landskapet. Om dessutom många av de mer enkla åtgärderna genomförs kan det ha stor betydelse även om effekten av varje enskild åtgärd inte är helt känd. Att lantbrukaren själv har gjort bedömningen av sin mark är av största vikt i ett effektivt åtgärdsarbete.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i flera områden pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2011/2012. För varje typområde redovisas bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). Årsmedeltemperaturen för perioden juli 2011 – juni 2012 var högre än normalt i samtliga typområden och i flera områden var även årsnederbörden större än normalt. Gemensamt för samtliga typområden var att det framförallt var någon period under sensommaren (juli ‐september 2011) som blev ovanligt nederbördsrik. Vid den tiden är avdunstningen hög och växter tar upp en stor del av vattnet. I flera typområden var därför årsavrinningen mindre än medel, trots riklig årsnederbörd. Flödesvägda årsmedelhalter av kväve var låga i samtliga typområden. I flera typområden var årsmedelhalten bland de lägsta sedan undersökningarna startade. Årstransporten av kväve var större än medel endast i typområden med relativt riklig årsavrinning: typområde M39 (Skåne), typområde K31 (Blekinge), typområde N34 (Halland), typområde O17 (Västra Götaland), typområde AC1 (Västerbotten), typområde F26 (Småland) samt typområde C6 (Uppland). Flödesvägda årsmedelhalter av fosfor var högre än medel i hälften av typområdena, samtliga belägna i södra Sverige. Liksom för kväve var årstransporten av fosfor större än medel i typområden med riklig årsavrinning. Kvävehalterna har i flera typområden följt en nedåtgående trend sedan undersökningarna startade. Orsakerna kan vara många, men troligen har mer miljömedveten odling och införandet av flera stödberättigande åtgärder i jordbruket givit effekt (Fölster et al., 2012). Andelen fånggrödor har ökat sedan 1990 ‐talet och på flera håll odlas idag mer vall, vilket kan ha bidragit till minskande kvävehalter i vattendragen.

Inom Svärtaåprojektet (2009 - 2012) genomfördes ett mätprogram med vattenkemi- och flödesanalyser för att utvärdera effekten av jordbruksrelaterade vattenskyddsåtgärder som utfördes inom ramen för projektet. Mätprogrammet omfattar synoptiska mätningar i vattendrag och sjöar och täta mätningar i tre s.k. fokusområden: Kattgalgebäcken, Husbybäcken och Ånstabäcken. Data från mätprogrammet har analyserats och jämförts med andra data från Svärtaåns avrinningsområde som fanns tillgänglig via Jordbruksverket, SLU, SMHI och Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund. De synoptiska mätningarna i vattendrag visade en positiv korrelation mellan andelen åkermark uppströms mätpunkten och uppmätt halt kväve (N) och fosfor (P). Sambandet var tydligast för P. För de två år som mätningar pågick i fokusområdena syntes en högre årsmedelkoncentration av P, högre avrinning och därmed också en större transport av P år 2012 jämfört med år 2011. Samma mönster var det i provpunkter i området som ingår i den samordnade recipientkontrollen (SRK) men jämfört med tidigare år var åren 2011 och 2012 nära de normala. Hittills går det inte att, med hjälp av data från mätprogrammet i fokusområden, uttala sig om huruvida åtgärderna för att minska näringsläckaget från åkermarken har haft effekt på vattenkvaliteten. Detta då mätningarna av vattenkemi och avrinning pågick samtidigt som implementeringen av åtgärder. För att ändå försöka uppskatta de implementerade åtgärdernas samlade effekt på sikt gjordes en scenariomodellering med källfördelningsmodellen FyrisNP. Scenariomodelleringen visade på en reduktion av P-läckaget från jordbruksmark med mellan 9 % och knappt 25 % i fokusområdena, efter införande av samtliga åtgärder. Motsvarande modellresultat för den totala belastningen från all mark i hela Svärtaåns avrinningsområde skattades till knappt 2 % P-reduktionseffekt. Att effekten blev så liten beror på att jordbruksmarken utgör en relativt liten del av avrinningsområdet (drygt 20 %). Det underlag som finns, för att göra bedömningar om effekten av många av de åtgärder som utförts inom projektet, var dessutom litet vilket påverkar tillförlitligheten i modellresultaten. Åtgärder kan också ha utförts utan att vetskap om detta funnits inom projektet. En källfördelningsmodellering visade också att jordbruksmarken bidrar med drygt 60% av nettobelastningen av fosfor i Svärtaåns avrinningsområde och att mer än hälften av denna belastning är antropogen. För fortsatt åtgärdsarbete i området föreslås att mätningarna i fokusområdena fortgår för att möjliggöra detektion av förändringar i vattenkvalitet av de redan genomförda åtgärderna. Dessutom bör ett antal synoptiska provpunkter som representerar likartad markanvändning som i fokusområdena behållas som referensområden. Vid införande av ytterligare åtgärder eller mer areal med samma åtgärd föreslås ett nytt angreppssätt där endast en åtgärd per delavrinningsområde genomförs för att möjliggöra uppföljning av effekterna av enskilda åtgärder.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i flera områden pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2010/2011. I rapporten redovisas för varje typområde bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). För två typområden redovisas även resultat från s.k. synoptiska provtagningar. Provtagning har då skett på ett flertal platser uppströms ordinarie provpunkt, för att öka kännedomen om olika delavrinningsområdens inverkan på vattenkvaliteten i vattendraget. Under det agrohydrologiska året 2010/2011 föll det mycket regn under sommarmånaderna och årsnederbörden var större än normalnederbörden i de flesta typområden. Årsavrinningen var mindre än medel i typområden i norra Götaland, Svealand och Norrland, men större än medel i områden lokaliserade i södra och östra Sverige. Snön kom tidigt över hela landet och det blev överlag en kall vinter. Några dagar med plusgrader i januari orsakade dock smältvatten och en stor avrinning i början av år 2011 i södra och mellersta Sverige. Både årsmedelhalter och årstransporter av kväve var lägre än medel i de flesta typområden. Årsmedelhalterna av fosfor låg i de flesta fall nära respektive medelvärde, men årstransporterna av fosfor blev större än medel i de typområden i södra och östra Sverige som hade riklig årsavrinning. Information och data från undersökningen kan hämtas via www.slu.se/mark/dv.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i flera områden pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2009/2010. I rapporten redovisas för varje typområde bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden. För två typområden redovisas även resultat från s.k. synoptiska provtagningar. Provtagning har då skett på ett flertal platser upp¬¬ströms ordinarie provpunkt, för att öka kännedomen om olika delavrinningsområdens inverkan på vattenkvaliteten i vattendraget. Under det agrohydrologiska året 2008/2009 var årsnederbörden större än normalt i de flesta typområden. I samtliga områden var augusti den nederbördsrikaste månaden och april var den torraste månaden. I vissa områden resulterade riklig årsnederbörd i stor årsavrinning, men i de flesta områden var årsavrinningen lägre än långtidsmedel. Det beror troligen på att så mycket av nederbörden föll i augusti; en månad med hög evaporation och transpiration. I de flesta typområden var avrinningen störst i november och december. Lägre kvävehalter än medel i kombination med måttlig avrinning gjorde att kvävetransporterna var betydligt mindre än medel i de flesta typområden. Endast i två typområden i södra Sverige (I28 och O17), samt i Västerbotten (AC1), var årstransporterna av kväve större än medel, till följd av större årsavrinning än normalt. De flödesvägda årsmedelhalterna av fosfor var bland de lägsta sedan undersökningarna startade i flera typområden i södra Sverige, vilket i kombination med måttlig avrinning orsakade ovanligt små fosfortransporter. Fosfortransporten var dock större än långtidsmedel i områden med relativt stor årsavrinning (I28 på Gotland, O17 i Västra Götaland, U8 i Västmanland, samt AC1 i Västerbotten). Information och data från undersökningarna kan hämtas via www.slu.se/mark/dv.