Search

Den här artikeln är en del av ett projekt som studerar förändringar i förskollärarprofessionen i den svenska förskolan. Projektet tar avstamp i kravet på lärarna att arbeta med att dokumentera förskolans kvalitetsarbete. De övergripande frågor som ställs handlar om hur förskollärarna i relation till arbetet med dokumentation visar upp sin verksamhet och i samband med detta vilka delar som visas upp och vilka delar som tystas och osynliggörs. Som en del av projektet studerar vi särskilt innebörder i begreppet omsorg i relation till dokumentationsarbetet. Tidigare studier inom projektet visar att omsorg är ett otydligt begrepp i dokument om förskolans verksamhet. Den här artikelns empiriska material består av observationer från personalmöten på förskolan samt intervjuer med förskolechefer och förskollärare när de diskuterar arbetet med att dokumentera kvalitetsarbetet i förskolan. Specifika analytiska redskap har hämtats dels från utbildningspolitiska teorier samt från teorier om lärarprofessionalism där mjuka värden som omsorg och närhet lyfts fram som viktiga kännetecken i förskollärares profession. Resultaten visar att förskollärare och deras chefer inte talar om omsorg i särskilt stor utsträckning och när begreppet nämns så framhålls svårigheter med att beskriva och dokumentera innebörder av omsorg. För att hantera dessa svårigheter utvecklas skilda professionella strategier som handlar om att fly undan utmaningarna på olika vis och att omsorg som begrepp i förskolans verksamhet ges nya innebörder i termer av lärande och kunskap.

Studiens syfte var att kartlägga förekomsten av planerad grovmotorisk träning (PGMT) i förskolepraktiker, och därtill undersöka om förekomsten av planerade grovmotoriska aktiviteter förändrats genom åren. Ytterligare ett delsyfte med studien var att studera om den motoriska träningen fått stå tillbaka för undervisningsformer som syftar till att utveckla mer kognitiva färdigheter. En webbaserad enkät skickades ut till samtliga förskollärare i Karstads kommun varav 49 procent (n=295) valde att besvara enkäten. Resultaten visar att den övervägande delen av förskollärarna (89 procent) har någon form av PGMT med förskolebarnen, minst en gång i veckan. Dock uppger endast en mindre andel (12 procent) att de bedriver denna pedagogiska verksamhet varje dag. På frågan om vilka de vanligaste förekommande grovmotoriska aktiviteter som utfördes svarar de flesta att de besöker och leker i skogen samt låter barnen få ta del av färdigregisserade gymnastik- och rörelseprogram (t ex ”RÖRIS” av Friskis och Svettis). Vidare uppger majoriteten att de har PGMT lika ofta (54 procent) eller oftare (27 procent) jämfört när de började med sitt nuvarande yrke. Den övervägande delen av förskollärarna (78 procent) svarar också att de inte upplever att aktiviteter, som syftar att stimulera kognitiv utveckling tar tid från PGMT.

Den här föreläsningen handlar om fritidshem och hur lärare berättar om den verksamhet som de arbetar med och om hur barnen iscensätter sin fritidshemsverksamhet . Resultaten som presenteras kommer från en pågående studie om kunskapsmöjligheter i svenska fritidshem som jag arbetar med tillsammans med mina kollegor Tomas Saar och Maria Hjalmarsson inom UBB – Utbildningsvetenskapliga studier av barn och barndom.

Vad är barn? Vid en första anblick kan frågan förefalla onödig, som ett sätt för forskare att krångla till något som alla vet. Tänker man efter en stund upptäcker man att det kanske inte är så självklart. Det finns en rad olika uppfattningar om hur man ska uppfostra, undervisa, möta, skydda, frigöra, ordna miljöer för och vägleda barn in i samhället. Bilder av barn och barndom varierar också historiskt och mellan olika sammanhang. Barn har framställts som naturliga, kompetenta, otämjda, ondskefulla, upproriska eller änglalika, för att ta några exempel. I den här antologin svarar vi inte på frågan om vad ett barn är. Däremot undersöker vi hur olika uppfattningar och bilder av barn och barndom uppkommer och vad de får för konsekvenser för till exempel omsorg, utbildning, föräldraskap och samhällsplanering. Ett genomgående tema i antologin är att diskutera hur barn kan förstås som en politisk kategori, där maktordningar, tillhörigheter, exkluderingar, gränser och hierarkier produceras och normalitet upprättas. Antologin är resultatet av en forskarutbildningskurs som hölls på Karlstads universitet hösten 2008. I kursen ville vi utforska hur barn och barndom kan förstås som politiska kategorier och öka vår gemensamma förståelse snarare än att presentera färdiga förklaringar. Samtliga deltagare ställde sig positiva till att avsluta kursen med varsitt bidrag med en egen infallsvinkel till antologin. Lärare på kursen liksom redaktörer för antologin är professor Solveig Hägglund, docent Annica Löfdahl och lektor Tomas Saar. De ingår i forskargruppen utbildningsvetenskapliga studier av barn och barndom (UBB) vid Karlstads universitet och kursen och antologin är ett exempel på den verksamhet som bedrivs i forskargruppen.

Denna vänbok tillägnas vår kollega Héctor Pérez Prieto. Boken består av olika berättelser med anknytning till Héctors forskning och tillsammans formar bidragen en ny berättelse om hans forskarliv, en slags livsberättelse. Författarna är akademiska vänner som vid olika tidpunkter och på olika platser samarbetat med Héctor som handledare, student, doktorand och kollega.

Bidragen i den här vänboken handlar alla om de teman som ständigt varit aktuella i Solveigs Hägglunds vetenskapliga gärning. Det vill säga, texterna handlar om barn och barndomar, om barns rättigheter och om de villkor som är förenade med utbildning för barn. Bidragen belyser den forskning som våren 2012 är aktuell vid avdelningen för utbildningsvetenskap vid Karlstads universitet författade av före detta doktorander och av kollegor till Solveig. Denna vänbok tillägnas vår kollega Solveig Hägglund, professor emerita i pedagogik vid Karlstads universitet.