Search

Citizens’ trust of authorities is of general importance, as it can affect trust in society as a whole. The Swedish Transport Agency is a state administrative authority responsible for driving license withdrawal. If withdrawals are experienced as unfair by those affected, this might lead to decreased trust in the agency and in other actors involved. This study accordingly examines how the experiences of people who have had their driving license for a private car withdrawn due to visual field loss might affect their distrust of the authorities, as related to outcomes and processes. Follow-up interviews were conducted with nine people from a previous study. Content analysis revealed one overarching theme, struggling for justice within a system perceived as unfair, which comprised four identified categories: preparedness for and understanding of the withdrawn driving license (WDL); perceptions of assessment methods, reactions and actions regarding the decision, and perceptions of the authorities’ performance. In sum, the vision tests on which withdrawals are based were perceived as unfair, as they did not measure individual driving ability. Furthermore, rejections of appeals led to feelings of hopelessness. Distrust regarding outcomes and processes related to the withdrawals was also fueled by experiences of deficiencies regarding, for example, performance and information.

Syftet med studien var att analysera integreringen av det transportpolitiska jämställdhetsmålet i den regionala transportplaneringen i Region Dalarna. Projektet genomfördes med kvalitativ innehållsanalys av dokumenten ”Regional systemanalys Dalarna – underlag för transportinfrastrukturplanering” och ”Länsplan för regional transportinfrastruktur Dalarna 2018–2029” samt intervjuer med åtta nyckelpersoner som medverkat i arbetsprocesserna med att ta fram de båda dokumenten. Dokumenten uppvisar en bra bild av transportinfrastrukturen i regionen men ger en ganska allmän bild av befolkningen, som bland annat kan hänskjutas till att det i flera avseenden saknas uppdelning mellan olika befolkningsgrupper i den statistik som presenteras. Forskarna föreslår att den kunskap som finns om transportinfrastrukturen och befolkningen regionalt, används mer systematiskt för att analysera olika gruppers (såsom kvinnor och män, äldre och yngre) resande samt deras inflytande och möjligheter att påverka sin egen mobilitet. I intervjuerna framkommer att både jämställdhet och mångfald uppfattas som svårt i den regionala transportplaneringen och att det behövs mer kunskap och erfarenhet. Intervjupersonerna hänvisar till att det finns en del kunskap men att det saknas strukturer för hur den kan tas in i planeringsprocessen. Vissa uttalanden pekar på att det pågår ett pionjärarbete. Jämställdhet och mångfald beskrivs av vissa som ”nya” inslag i den regionala transportinfrastrukturplaneringen, jämfört med frågor som framkomlighet, tillväxt och miljö. De saknar utvecklade rutiner för att integrera jämställdhet och mångfald i sina arbetsprocesser. Genomgående när det gäller jämställdhet erfordras en tydligare inriktning – till exempel att integrera könsuppdelad statistik på regional nivå och analyser av den egna regionen kopplad till målformuleringarna på nationell nivå (transportpolicy och nationella jämställdhetsmål). Ett exempel på metod skulle kunna var jämställdhetskonsekvensbedömning (JKB), men även en bredare social konsekvensbedömning (SKB) där man inkluderar olika grupper med utgångspunkt i grunderna i diskrimineringslagen. The aim of the study, which is reported in this publication, was to analyse the integration of the transport policy’s equality objective in the regional transport planning in Dalarna. The project was carried out based on qualitative content analysis of the two documents "Regional system analysis Dalarna - basis for transport infrastructure planning" and "County plan for regional transport infrastructure Dalarna 2018–2029" and interviews with eight key persons who participated in the work processes in developing the two documents. The documents show a good picture of the transport infrastructure in the region, but a quite general picture of the population – there is some statistics but no distribution between different population groups. The researchers suggest that the knowledge that exists about the transport infrastructure and the population regionally, should be used more systematically to analyse different groups (such as women and men, older and younger) as transport users, their power of the transport system and their opportunities to influence their own mobility. It appears from the interviews that both gender equality and diversity mainstreaming are perceived as difficult in regional transport planning and that more knowledge and experience are needed. It is pointed out that there is some knowledge but that there are no structures for how it can be incorporated into the planning process. Some statements indicate that pioneering work is ongoing. Gender equality and diversity are described by some as "new" elements in regional transport infrastructure planning, compared to issues such as accessibility, growth and the environment. Interviewees said they lacked developed routines for integrating gender equality and diversity into their work processes. Regarding gender equality a clearer focus is required – for example, to integrate gender-disaggregated statistics at regional level and analyses of the region linked to the target formulations at national level (the transport policy and the national gender equality goals). An example of a method could be gender equality impact assessment (GIA), but also a broader social impact assessment (SIA) where different groups are included based on the Discrimination Act.

In this article we pursue a systematic and extensive study of overtaking in trafficas an interactional event. Our focus is on the accountable organisation and accomplishment of overtaking by road users in real-world traffic situations. Data and analysis are drawn from multiple research groups studying driving from an ethnomethodological and conversation analytic perspective. Building on multimodal and sequential analyses of video recordings of overtaking events, the article describes theshared practices which overtakers and overtaken parties use in displaying, recognising and coordinating their manoeuvres. It examines the three sequential phasesof an overtaking event: preparation and projection; the overtaking proper; the realignment post-phase including retrospective accounts and assessments. We identify how during each of these phases drivers and passengers organise intra-vehicleand inter-vehicle practices: driving and non-driving related talk between vehicleoccupants, the emerging spatiotemporal ecology of the road, and the driving actionsof other road users. The data is derived from a two camera set-up recording the roadahead and car interior. The recordings are from three settings: daily commuting,driving lessons, race-car coaching. The events occur on a variety of road types (motorways, country roads, city streets, a race track, etc.), in six languages (English,Finnish, French, German, Italian, and Swedish) and in seven countries (Australia,Finland, France, Germany, Sweden, Switzerland, and the UK). From an exceptionally diverse collection of video data, the study of which is made possible thanks tothe innovative collaboration of multiple researchers, the article exhibits the rangeof practical challenges and communicative skills involved in overtaking.

Efterfrågan på att belysa sociala konsekvenser i samband med trans­portplaneringen växer allt mer i Sverige (Trafikverket, 2014). Ett exempel är tunnelbaneutbyggnaden i Stockholm där sociala konsekvensbeskriv­ningar varit en del av processen vid sidan av järnvägsplan och miljökon­sekvensbeskrivning (MKB). Två andra exempel är miljöbedömningarna för Stockholm stads nya översiktsplan och för Regional Utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS) som görs i form av hållbarhetsbedöm­ningar där utgångspunkten är social hållbarhet. Göteborgs stad har också arbetat fram ett verktyg för social konsekvensanalys som används i många av kommunens stadsutvecklingsprojekt. Den sociala miljön består av många aspekter, exempelvis jämlikhet, och det är en relevant fråga varför handboken fokuserar på en delaspekt av jämlikhet, det vill säga mellan kvinnor och män, och inte tar ett hel­hetsgrepp. Svaret är inte att jämlikheten mellan män och kvinnor är vik­tigare än den mellan andra grupper. Anledningen är att det redan finns etablerade verktyg för exempelvis barnkonsekvensanalyser. Tillgänglig­hetskrav för personer med funktionsnedsättning och äldre är också väl etablerade. Däremot saknas ett etablerat verktyg för att analysera hur en förändring påverkar kvinnor och män. Vår uppfattning är också att me­toden för social konsekvensbeskrivning är en processorienterad paraply­metod, likt MKB, under vilken det ingår flera aspekter som vart och ett är att betrakta som ett expertområde med specifika analysmetoder. Jäm­ställdhet är ett sådant expertområde och JKB är den analysmetod som i dagsläget saknas i transportplaneringen. Implementering av metod för jämställdhetskonsekvensbedömning (JKB) i svensk transportinfrastrukturplanering (VINNOVA)

Denna rapport sammanfattar forskningsprojektet Implementering av metod för jämställdhetskonsekvensbedömning(JKB) i svensk transportinfrastrukturplanering som inleddes år 2013. Syftetmed projektet har varit att vidareutveckla och testa modellen för Jämställdhetskonsekvensbedömning(JKB) som föreslås i rapporten Kön i Trafiken.1 Särskilt lades fokus på de jämställdhetspolitiska målenom ekonomisk jämställdhet samt jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Vidaresyftade projektet till att kartlägga kunskapsbehov (om jämställdhet) och att utforma en fortbildningskurspå högskolenivå i JKB för yrkesverksamma inom transportplaneringen.Projektet utgick från de transportpolitiska målen om jämställdhet och de nationella jämställdhetsmålen.Särskilt lades fokus på de jämställdhetspolitiska målen om ekonomisk jämställdhet samt jämnfördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet eftersom dessa mål visat sig extra svåra attverksamhetsanpassa i transportplaneringen. Tidigare forskning visar att målen om ekonomiskjämställdhet och jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, kan hanteras bäst i tidigaskeden av planeringen och att dessa mål har stor betydelse på en övergripande nivå när platser försysselsättning, utbildning och försörjning knyts ihop med platser för boende och andra aktiviteter imänniskors vardagsliv.2 Det innebär till exempel satsningar på regionala pendlingsstråk, att transportlösningarintegreras i regionala utvecklingsmål och arbetet med att förstärka medborgarnas tillgång tillnya arbetsmarknadsregioner (regionförstoring). Tidigare forskning visar också att ökad pendlinggynnar mäns karriärutveckling i högre utsträckning och att kvinnor som grupp, har svårare att dranytta av regionförstoringens fördelar.3Vart fjärde–femte år utformas en länstransportplan för var och en av de 20 regionerna i Sverige. Dessaplaner ligger till grund för satsningar inom transportområdet för 10–15 år framåt i tiden. Planernaanvänds vid prioriteringar av större satsningar på såväl nationell, regional och lokal nivå. Det ärsåledes ett viktigt övergripande arbete som utförs av regionerna.

År 2015 startade ett nytt forsknings- och utvecklingsområde vid K2 som med olika metoder och angreppssätt ska arbeta med studier som har perspektiv på resenärerna i kollektivtrafiken. Föreliggande litteraturöversikt visar på i första hand bredden i tidigare och pågående forsknings- och utredningsarbete om resenärer. Den gör inte anspråk på att vara heltäckande, men resultatet är ändå relativt omfattande.Översikten tar avstamp med ett kapitel om studier av resenärers beteende, preferenser och attityder. Där beskrivs studier av beteendevetenskaplig karaktär om bland annat kvalitet i kollektivtrafiken och om välbefinnande hos resenärer, baserade på resenärers utsagor och beteenden. Därefter kommer ett kapitel som beskriver studier om resandet och vardagslivets komplexitet, vilket bland annat handlar om resande och tid, samt aktiviteter i samband med kollektivtrafikresor och vad människor gör när de reser med kollektivtrafik (utöver att förflytta sig från en plats till en annan). Vidare beskriver vi i ett kapitel studier om tillgänglighet. Dels handlar det om fysisk tillgänglighet med fokus på fordon, stations- och hållplatsmiljöer; dels handlar det om sociala aspekter på tillgänglighet och om resenärers upplevelser och erfarenheter av tillgänglighet i och till kollektivtrafiken.Ett kapitel beskriver olika resenärsgrupper och deras erfarenheter, vilket är ett omfattande område där flera olika sätt att kategorisera resenärer går att skönja i tidigare studier; såsom ålder (barn, unga, äldre), kön (jämställdhet), resenärer med funktionsnedsättningar, pendlare, arbetsresor, skolresor, fritidsresor. Vidare följer ett kapitel om studier av trygghet och säkerhet i kollektivtrafiken och dess miljöer samt ett kapitel om metoder och prognosmodeller som används i planeringen.I ett avslutande kapitel diskuterar vi vad som framträder via den forskning och utredningsverksamhet som kartlagts i litteraturöversikten. Vad behöver beforskas mer och hur ser kunskapsluckorna ut?Hela resan är ett område som vi ser har utvecklingspotential i förhållande till tidigare studier, detta vill vi prioritera i vårt forsknings- och utvecklingsområde. Likaså tror vi att man inom kollektivtrafiken behöver öka kunskapen om resenärerna för att kunna möta behoven i deras vardagsliv. Utvecklingen av komplementära metoder och modeller för prognoser i planeringen är också ett angeläget område, liksom att planera för hållbart resande (premiera resande med kollektivtrafik i kombination med till exempel gång och cykel). In 2015 a new research and development area started at K2 with the aim to increase knowledge on traveller perspective in public transport. The present literature review will show primarily the breadth of past and ongoing research and investigations on travellers. The claim is not to be comprehensive, but relatively extensive.The overview takes off with a chapter on studies of travellers’ behaviour, preferences and attitudes. It describes e.g. studies of stated preferences, quality of public transport and well-being of passengers, based on the travellers’ statements and behaviour. Next comes a chapter that describes studies of the complexity of travel and everyday life, which include travel and time, as well as activities associated with public transport and what travellers do when they travel by public transport. Furthermore, one chapter describes studies on accessibility. Partly it is about physical accessibility, with focus on the accessibility to vehicles, railway stations and bus stop locations; partly it is about social aspects of accessibility and travellers’ experiences of their availability to public transport. The literature review also contains a chapter on studies about different passenger groups, which is a vast area where several different categories of travellers can be discerned; such as age (children, young people, older people), sex (gender), travellers with disabilities, commuters and commuting, school trips, leisure trips, etcetera. Furthermore, the literature review has a chapter on studies of safety and security in public transport and its surroundings as well as a chapter on methods and models that are used in planning.In the final chapter, knowledge identified in the overview is discussed in relation to what is needed in the future. Studies of the whole journey (“hela resan”) is seen as a development area and also considered as complementary to the previous knowledge base. Likewise, there is a need for public transport planning to increase knowledge of travellers’ everyday life and to meet the citizens’ needs for everyday mobility (i.e. both users and non-users of public transport). The development of complementary methods and models for forecasting in the planning is also an area for further R&D, as well planning for sustainable travel (travel by public transport in combination with e.g. walking and bicycles).

The aim of the survey study in Sweden was to investigate health issues, driving habits and use of a car. The researchers were also interested in which traffic situations were judged as difficult or dangerous, avoidance strategies adopted for such situations, type of car used, equipment (ADAS systems) and its frequency of use. Respondents were asked to report any accidents in the previous two years, and to self-estimate their cognitive functioning and driving ability. Target population: Persons born in 1941 or earlier (aged 70 years or more in the year 2011), living in the county of Västra Götaland in Sweden, holder of a driving licence for category B, passenger car and still driving. This resulted in a target group comprising 1,362 active drivers. The overall picture of an older driver emerging from this study is one who enjoys car driving, uses the car often and is not particularly occupied by thoughts about stopping driving. Possible bias in this picture of older drivers may be due to the fact that those most interested in car driving were also those most interested in the study and thus in answering the questionnaire. There are several “truths” about older drivers reported in the literature that are questionable in the light of the present study. It is sometimes said that older people drive old cars, but this phenomenon is not supported by the questionnaire data in our study. The changes in driving behaviour often attributed to ageing drivers, e.g. driving more slowly, less frequently and over shorter distances, are applicable in the case of about one-third of the drivers in the present study. Analyses of this study confirm that health status is not the only reason someone stops driving; being less confident/apprehensive in the context of car driving may result in driving cessation. Findings indicate that preventive action, such as retraining sessions or developing driver assistance systems, will have to be taken into account if the risk associated with certain situations is to be reduced. Många äldre slutar att köra bil för att de blir mer ängsliga i samband med bilkörning. Att införa förebyggande åtgärder, till exempel fortbildningskurser eller utveckling av förarstödssystem, kan vara en lösning enligt detta notat. Forskare på VTI har genomfört en enkätundersökning för att undersöka äldre förares hälsotillstånd, körvanor och användning av bil samt trafiksituationer som av äldre bedöms som svåra eller farliga samt strategier för att undvika sådana situationer. Dessutom innehöll enkäten frågor om vilken typ av bil den svarande använder, vilka hjälpsystem bilen har och hur mycket dessa används av föraren. De svarande ombads också rapportera alla olyckor de varit inblandade i under de senaste två åren och att själv bedöma sin kognitiva funktion och körförmåga. Målgruppen var personer födda 1941 eller tidigare, bosatta i Västra Götalands län, innehavare av B-körkort och fortfarande kör bil. Enkätsvar från 1 362 aktiva förare analyserades. Enligt de uppgivna årsmodellerna på bilarna som körs, kör äldre i denna studie lika gamla/nya personbilar som förare generellt i Sverige. De förändringar av körbeteenden som ofta tillskrivs åldrande förare, till exempel att de kör långsammare, mer sällan och kortare sträckor, gäller för ungefär en tredjedel av respondenterna. Flera typiska könsskillnader existerar fortfarande. SafeMove

Syftet med den här rapporten är att redovisa resultatet av forskningsprojektet Jämställdhet och genus i järnvägsplaneringen. Vidare syftar rapporten till att bidra med ett förslag på hur olika transportmyndigheter systematiskt kan arbeta med att integrera jämställdhet i infrastrukturplaneringen. Forskningsprojektet har genomförts på uppdrag av först Banverket och sedan Trafikverket (efter transportmyndigheternas omorganisation). Projektet vilar på etablerad genusteori och samhällsvetenskaplig forskningsmetodik. Projektet genomfördes som tre huvudsakliga delstudier som genomfördes efter varandra: 1) kunskapsbyggande studie baserad på fallstudie av existerande praktik Svealandsbanan och Mälarbanan och en litteraturstudie; 2) utveckling av förslag till metod; 3) implementeringsstudie Simrishamnsbanan och Sydostlänken. Avslutningsvis, utvärdering av metod och analys.Tre huvudsakliga teman identifieras som nyckelområden för Trafikverkets arbete med jämställdhetsintegrering i infrastrukturplaneringen: Att arbeta med jämställdhetspolitiska mål •Verktyg och metoder som syftar till styrning av organisationers arbete utifrån specifika mål •Verktyg och modeller för konsekvensbeskrivning av jämställdhet. En slutsats är att även om Trafikverket har initierat ett arbete med jämställdhetsmål i transportplaneringen behöver man arbeta mer med att utveckla både policy och planeringsverktyg. Transportplaneringen ska ha metoder för att göra sociala konsekvensbedömningar, vilket i den del som här studerats (jämställdhetsintegrering) upplevs saknas av såväl tjänstemän, politiker och planerare. Föreliggande rapport föreslår en metod med olika steg från upphandling till genomförande och utvärdering (olika delar svarar mot myndighetens interna respektive externa jämställdhetsarbete). The aim of this report is to present the results of the research project Gender equality in railway planning. Furthermore, the report aims to contribute with a suggestion of how different transport authorities can systematically work with gender mainstreaming in infrastructure planning. The research project was conducted on behalf of the Swedish Rail Administration (Banverket) which changed into the Swedish Transport Administration (Trafikverket) after the reorganisation of the Swedish transport authorities. The project relies on established gender theory and social science research methodology. The research project was implemented through three sub-studies that were carried out successively: 1) knowledge-building study based on case studies of existing practice in railway construction in Svealandsbanan and Mälarbanan and a literature review; 2) development of a proposed method for implementation of gender equality in railway planning, 3) implementation study in Simrishamnsbanan and Sydostlänken. Finally, an evaluation of methods and analyses was carried out. Three main themes were identified as key areas for the Swedish Transportation Administration's work with gender mainstreaming in infrastructure planning: To work with gender equality objectives •Tools and methods aimed at leading the organization's work on the basis of specific goals •Tools and models for impact assessment of gender equality. One conclusion of the research project is that although the Swedish Transportation Administration has initiated work with gender equality in transport planning, the authority needs to work more on developing both policy and planning. Transport planning should have the means to do social impact assessment, which is a methodology that the present research project suggests for the area of gender equality and other social aspects in transport planning and which is also perceived absent of officials, politicians and planners. This report proposes a method with different steps from procurement to implementation and evaluation (different parts corresponding to the transport authorities' internal and external gender equality).

In Europe people in urban areas, generally have access to some sort of public transport (PT). Sweden is one of the European countries with high level of ambition trying to increase the proportion of the older and impaired travelling with PT. Since a few years ago there is a programme about to increase accessibility and user-friendliness, and the program declares PT should be accessible for all older and impaired persons. However, this is not yet the case. Still many older persons (65+) do not use ordinary PT at all. The purpose of the present study is to investigate older people’s visions of their opportunities to use various transportation modes for daily travel and especially their experiences of PT. Methods and materials: in total 30 individual in depth interviews and 9 focus groups with older people. The youngest is about 62 and the oldest is 93 years. The study shows there are pertinent gendered variations in the use of transportation modes. The differences are not always due to issues of accessibility, but rather to habits and life course trajectories. According to the stories told by older informants from both urban and rural areas, it is concluded that habits and experiences during the life course influence the travel mode choice and options in later life. Previous mobility patterns have an effect on mobility patterns today. It was also found that the informants in this study travelled a lot more than expected from the researchers in the beginning of the study.

Mobiliteten eller rörligheten för äldre människor är fortfarande ett område under utveckling. Det visar en VTI-studie gällande Norge, Danmark och Sverige där man har studerat äldre personers resande med personbil, kollektivtrafik, cykel, gång och i viss mån även övriga transportmedel som definieras av motoriserade rullstolar, skotrar, mopedbilar, etc. Åtgärder för att öka resandet med kollektivtrafik är på dagordningen i alla tre länderna. Det återstår dock mycket som kan förbättras enligt de forskningsrapporter och utvärderingar som ingått i studien. Exempelvis är mer än 200-300 meter en för lång promenadsträcka till eller från busshållplatsen för många äldre människor och miljön på stationer och hållplatser upplevs av många äldre som obehaglig och stressig. Dessutom bör information före och under resan vara både visuell och hörbar, informationstavlor bör placeras i ögonhöjd, tidtabeller ska vara lätta att läsa och förstå, det ska vara lätt att köpa en biljett och hantera biljettautomater, låggolvsfordon är att föredra, lediga platser ska finnas ombord och föraren ska inte börja köra innan passagerarna har satt sig. Det kan ofta vara små förbättringar som utgör skillnader för dem som reser, till exempel att trottoarer är utan trappor och att det finns bänkar på gångvägen till busshållplatsen. Dessutom handlar strategier och åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken inte bara om frågor som tillgängliga fordon, vindskydd och enkla trottoarer vid busshållplatser, utan också om frekvens och rutter i förhållande till resmönstren hos den nya rörliga generationen äldre. Dock är bristen på information och kunskap om kollektivtrafiken ofta utbredd bland äldre människor, vilket resulterar i att de reser mindre än de skulle ha gjort eller avstår helt från att använda kollektivtrafiken. Informationskampanjer skulle kunna samordnas bättre för att möta äldre människors resmönster. Nya sätt att sprida information med den senaste tekniken skulle också kunna organiseras i större utsträckning för att möta behoven hos äldre människor. Egentligen är problemet ibland inte brist på information, utan för mycket information eller fel slags information. The present report is part of a larger project about mobility and its impact on older people’s well-being and welfare: Mobile age: The impact of everyday mobility for elderly people’s welfare and well-being. The heterogenity of older people is emphasised, not only with respect to physical age but also with respect to the specific resource situation and social context of everyday life. The geographical context of the project is Denmark, Norway and Sweden. The report is a literature review examining and evaluating measures designed to improve the independency of mobility among older people. While a few good examples of “best practice” in the Scandinavian area (Denmark, Norway and Sweden) have been highlighted, gaps and weaknesses remain. The areas which are examined in the present report are private car, public transport, cycling, walking and to some extent other transport modes defined by motorized wheelchairs, scooters, four-wheeled mopeds/motorcycles, etc. Measures to increase travel with public transport are on the agenda in all three countries, i.e. accessible vehicles and increased accessibility to the interchanges. Also, often small amendments through the travel route could make difference, such as pavements without stairs and benches on the way to the bus stop. Furthermore, strategies and measures for improving public transport concern not only issues such as accessible vehicles, wind shelters and plain pavements at bus stops, but also frequency and routes in relation to the mobility needs of a new generation of older people. However, lack of information and knowledge about public transport services is often rife among older people, which results in them travelling less than they might have done or shying away completely from using public transport. Information campaigns could be synchronised consciously to meet older people’s travel trajectories. New ways of providing information using the latest technology could be found to meet the needs of older people. Actually, sometimes the problem is not lack of information but too much of it or the wrong kind.

Syftet med studien är att undersöka hur äldre personer beskriver att de väljer att resa och deras erfarenheter av vardagliga transporter. Studien intresserar sig för variationer och mönster som framträder bland äldre personer och bidrar med fördjupad kunskap om hur äldre kvinnor och män använder kollektivtrafik, men även hur de använder andra färdsätt. För att synliggöra heterogeniteten bland äldre personer har de som deltar rekryterats från både stad och landsbygd. De har olika bakgrund, ålder och kön. Majoriteten av intervjupersonerna är etniska svenskar, men i studien ingår även personer med annan etnisk bakgrund. Studien omfattar 30 kvalitativa intervjuer med äldre personer från två regioner: Östergötlands och Jönköpings län, 18 kvinnor och 12 män. Flera resmönster och erfarenheter är särskilt framträdande i intervjuerna. Ett av dessa är att intervjupersonerna ofta transporterar sig genom att promenera, ibland även med cykel, och att många också föredrar detta framför buss eller bil. De betonar vikten av att komma ut för att träffa andra och byta miljö samt att det är viktigt för hälsans skull. I vissa av berättelserna finns ett inslag av begränsning som inte alltid är självvald och som måste beaktas i framtida planering om den här typen av individer inte ska hamna utanför de sammanhang de behöver och vill ta del av. Exempelvis handlar dessa berättelser om långa avstånd till bussen, trappor och nivåskillnader vid resecentrum och andra bytespunkter, tidtabeller som inte är synkroniserade eller områdesbussar som går på tider som inte passar deras vardagliga aktivitetsmönster. Förutom brister i kollektivtrafiken kan det handla om att cykelbanor eller gångbanor plötsligt avslutas med en nivåskillnad eller trappa ner till nästa tillgänglighetsanpassade yta. När inte hela kedjan som ingår i en förflyttning i transportmiljön är tillgänglig kan det uppstå problem och för de allra äldsta intervjupersonerna är det särskilt viktigt att ”hela resan” fungerar. Det är vanligare att de yngre intervjupersonerna åker bil och enligt intervjupersonerna är bilkörning något man gör när man är någorlunda ung och frisk. Men många kör bil i 80-–90-årsåldern, några även efter sin 90-årsdag, och det är inte förrän man inte längre kan köra bil som man blir mer beroende av samhällets resurser och av andra människor. Kvinnorna i studien beskriver bussen i mer positiva ordalag jämfört med männen. Många vill åka buss, de anser att bussen är ett bra transportmedel på olika sätt; effektivt, säkert, miljövänligt och ekonomiskt. Flera av kvinnorna i studien beskriver också att de gärna väljer andra färdsätt framför bilen för att kunna koppla av, titta ut och träffa människor, men även för att få en stund för sig själv. The aim of the present study is to gain a deeper understanding of how older women and men are using public transport, but also enhance the understanding of whether they are using other means of transport and what is the basis for their choice. The study’s interest is in variations among older people’s narratives. To grasp the heterogeneity "among older people" the subjects involved were recruited from both urban and rural areas. They have different backgrounds, age and gender. The majority of them are ethnic Swedes, however, the study also included people with different ethnic background. The study includes 30 qualitative interviews with older people from two regions: Östergötland and Jönköping, 18 women and 12 men. The respondents often transported themselves by walking, sometimes even by bicycle; actually many chose walking or bicycling before bus or car. They stressed the importance of coming out and meeting other people, and moving around in different environments. They even referred to the importance of health reasons. Elements of restrictions appear in some of their stories which are not always by their own choice and must therefore be considered in future planning so that these individuals are not left out of the contexts they need and want to participate in. Examples of restrictions might be long distance to the bus stop, stairs, travel centers and other interchanges at different levels/floors, timetables that are not synchronized or buses at times that do not fit older people’s daily activity patterns. Except from deficiencies in public transport, it can also be about cycle paths or sidewalks that abruptly end at a difference in level, or stairs to the next available accessible area. When the whole chain of movements in the transport environment is not available, problems may occur. For the oldest respondents, it is particularly important that the 'whole journey' works. It is more common that the younger respondents travel by car and the interviewees also refer to car driving as an activity when one is reasonably young and healthy. But a lot of them are still driving at the age of 80-–90, some even after the 90th birthday, which indicate that it is not until you can no longer drive a car as you become more dependent on society's resources and of other people. The women in the present study describe the bus in more positive terms than men. Many of those who want to travel by bus believe that the bus is a good means of transport and describe it in certain ways: efficient, safe, environmentally friendly and economically efficient. More women than men in the study also describe that they are happy to choose other means of travel instead of the car in order to be able to relax, watch and meet other people, but also to have some time for themselves.

Det här forskningsprojektet undersöker hur jämställdhet behandlats i utvecklingsprojektet "Framtidens kollektivtrafik" i Malmö. Projektet har genomförts i fyra efterföljande faser: Kartläggning av nuläget (fokusgruppssamtal och text- och bildanalys av material som producerats i projektet "Framtidens kollektivtrafik") Seminarier och workshops Studie av samråd Spridning av resulta Redovisningen av resultaten tar sin utgångspunkt i de fyra nationella jämställdhetsmålen formulerade av Sveriges regering och riksdag, vilka Malmö stad har valt att inkludera i sin jämställdhetspolicy. De har emellertid hittills inte operationaliserats och fått en tydlig plats i trafikplaneringen. Forskningsprojektet föreslår följande verksamhetsanpassning: Jämn fördelning av makt och inflytande. Det ska råda jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män i besluts- och genomförandeprocesser i kollektivtrafikplaneringen i Malmö Ekonomisk jämställdhet. Kollektivtrafiken i Malmö ska bidra till likvärdig tillgång för kvinnor och män till utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kollektivtrafiken i Malmö ska bidra till att skapa jämn fördelning mellan kvinnor och män avseende ansvar för obetalt hemarbete och möjlighet att ge och få omsorg Trygghet. Öka tryggheten genom att minimera risker och eliminera rädsla för att utsättas för könsrelaterat våld/brott i samband med resor i kollektivtrafiken. This research project focuses on gender equality and sustainability in planning of public transport. It consists of four parts: Mapping the current status in the organisation - focus groups with planning staff and content analysis of texts and images produced within the project concerning future public transport in the city of Malmö Seminars and workshops Study of the practice of public consultations and the participation of citizens in the planning process Evaluation and compilation of results and effects. The point of departure for the evaluation of the results is the four national objectives for gender equality formulated by the Swedish Government and Parliament, which Malmö City has chosen to include in their own policy. The objectives have not hitherto been properly developed and operationalized in the local context of transport planning in Malmö. The following local adaptions are suggested: Equal distribution of power and influence. There would be equal distribution of power and influence between women and men in decision making and implementation processes in the public transport planning in Malmö Economic equality. Public transport in Malmö would contribute to equitable opportunities for women and men to education and paid work which gives economic independence Equal distribution of unpaid care and household work. Public transport in Malmö would contribute to the establishment of equal distribution between men and women regarding the responsibility for unpaid housework and the ability to give and receive care Security. Increased security by minimising the risk and eliminating the fear of being subjected to gender-related violence and crime in connection with travel by public transport

Et stort flertall av eldre sier at transport er helt sentralt for deres velferd og livskvalitet. Likevel er det mange eldre i Norge i dag som har et utilfredsstillende transporttilbud. Ikke alle har mulighet til eller ønsker å kjøre bil. Mange bor slik til at kollektivtransport ikke er et alternativ. Holdeplassen er ofte for langt unna og tilbudet lite tilpasset. TT-ordningen er relativt dårlig kjent, og et flertall av dem som har TT-kort synes ikke at det dekker reisebehovet. Med en økende gruppe av eldre i samfunnet er det viktig å tilrettelegge transporttilbudet for dem. Dette medvirker til at flere eldre kan være selvhjulpne og bo lenger i eget hjem, og bidrar til bedret velferd og livskvalitet. A majority of older people state that access to transport is essential to their welfare and quality of life. Nevertheless many older people in Norway today are facing an unsatisfactory transport supply. Not all of them want to or are able to use a car, and many live in areas with low public transport quality. The knowledge of the Special Transport Service is low, and only one third of those who use it state that their transport need is met. With an increasing share of older people it is important to develop a transport policy adjusted to this change. It will mean greater independence for older people and help them to stay longer in their homes, contributing to improved welfare and quality of life.

Består av 1) Hållbar jämställdhet i framtidens kollektivtrafik. Lägesrapport 1a: Rapportering från fokusgrupperna, av Lena Levin, Emmy Dahl och Malin Henriksson. 2) Hållbar jämställdhet i framtidens kollektivtrafik. Lägesrapport 1b: Resultat av innehålls- och bildanalys, av Charlotta Faith-Ell och Susanna Nilsson. 3) Hållbar jämställdhet i framtidens kollektivtrafik. Dokumentation från workshop 11 februari 2010, av Susanna Nilsson, Lena Levin, Charlotta Faith-Ell, Emmy Dahl och Malin Henriksson.4) Hållbar jämställdhet i framtidens kollektivtrafik. Observationer och utvärdering av dialogmöten i Malmö stad, av Jonna Nyberg, Elina Engelbrektsson, Susanna Gustafsson, Lena Levin och Charlotta Faith-Ell. 5) Jämställd stadsplanering i Malmö - hur gör vi nu då? slutseminarium & workshop 26 november 2010, dokumentation: Lena Levin, Elina Engelbrektsson, Charlotta Faith-Ell och Lennart Skoglund. OBS! Bilagedelen börjar på sidan 91 i PDF-dokumentet!

Forskning om jämställdhet, genus och transporter har i liten utsträckning studerat hur deltagandet ser ut fördelat mellan könen och hur kvinnor och män kommer till tals i samrådsprocesser om stora infrastrukturprojekt. Tidigare mätningar har visat att männen dominerar samråden numerärt och att medelåldern på deltagarna är hög.Samråd är en process som inleds i förstudieskedet och pågår under hela planeringen och projekteringen av en väg. Syftet med samrådsprocessen är att kommunicera projektet med en vidare krets och att samla in synpunkter omvägens sträckning och dess påverkan på miljön och dem som är berörda. Syftet med föreliggande forskningsprojekt är att undersöka hur samråden vid svensk vägplanering ser ut i praktiken, vilka som kommer på samråd och hur de kommer till tals. Projektet har studerat kvinnors och mäns deltagande vid sammanlagt 16 samrådsmöten som arrangerades av dåvarande Vägverket (nu Trafikverket) under 2007 och 2008. Projektet innehåller tre delstudier. En explorativ studie som visar att 26 procent av deltagarna på samrådsmötena var kvinnor. De kvinnor som kom på mötena var mer aktiva än männen procentuellt sett, fler frågor ställdes av kvinnor i förhållande tillantal deltagande kvinnor. Både kvinnorna och männen var nöjda med informationen på mötena. Mätning av samtalstid (frågor och svar) visar att de män som talar på mötena talar längre i sekunder räknat, men att både kvinnor och män får lika mycket utrymme i svaren från vägprojektens experter. En separat delstudie som analyserade annonser till samråden. Annonsstudien visar att de flesta annonserna till samråd sker efter en mall och att de ofta är tekniskt orienterade. Forskarna föreslår istället en mer dialoginriktad annons. En interventionsstudie avslutade projektet, där forskarna var med och förändrade annonsernas utformningvilket resulterade i att något fler kvinnor kom till mötena (32 procent). Fler medelålders och äldre deltog ide samråd som ingick i interventionsstudien. Forskarna föreslår mer varierade samrådsformer för att även ungdomar och unga barnfamiljer ska ha möjlighet att delta. Research on gender equality and transportation has to a small amount studied participation of women and men in public hearings concerning large infrastructure projects. Previous measures show that men dominate the hearings and that the average age among the participants is high. Public participation is a process that starts in the beginning of the planning of a road project and should run through the whole planning process. Among the basic principles of public participation it is argued that public participation should be inclusive and equitable. The aim with the public hearings is also to take care of various arguments and ideas about the new road. The public hearings are often carried out as large information meetings or open house meetings. The aim of the current research project is to investigate how the hearings in Swedish road planning are practiced, who are attending the meetings and how do they express themselves at the meetings. The research project studied participation of women and men on totally 16 meetings arranged by the Swedish Road Administration during 2007 and 2008. The aim is also to increase gender equality in the public participation process. The project contains three different studies: An explorative study which shows that 26 per cent of the participants were women. The women who attended the meetings were more active than the men; they asked more questions in proportion to the number of attending women. Both women and men said they were confident with the information at the meetings. Counting the spoken time (of questions and answers) in seconds shows that men who talked at the meetings did longer speech turns and argued a lot more for their opinions. A separate study was created to investigate the announcements to the meetings. The announcement study showed that most of the announcements were created from a template that was rather technically oriented. In an intervention study that finished the project, the researchers interacted and changed the form of the announcements to a more dialogically oriented approach. Thus a few more women attended the meetings (32 per cent). Also, more middle aged and older people attended the meetings in the intervention study.

Detta kapitel kommer att handla om kategorisering av ålder i arbetslivet med fokus på den "äldre" arbetskraften och hur den skildras av massmedier. Utgångspunkten är att åldersdiskriminering handlar om negativ särbehandling på grund av ålder. Om exempelvis tjänster eller arbetsuppgifter på en arbetsplats fördelas mot bakgrund av antaganden om att ålder och kom-petens hör samman då har det tydliga ålderistiska inslag. Jag vill även hävda att beskrivningar av individer och grupper av individer kan omfattas av ålderismbegreppet och ha ålderistiska inslag, exempelvis massmediers skildringar av äldre personers prestationer eller tillkortakommanden i olika sammanhang. Omorganisation av arbetsplatser är tydliga exempel där ålder har använts (som en kategori) för att definiera människor som ska få tillgång till eller bör avvecklas från vissa tjänster/arbeten och när det har ansetts att personalen behövt föryngras har man exempelvis satt ett ålderstak och erbjudit tidig avgång med pension för dem som hamnat över ålderstaket (t.ex. 50, 55, 60 år). Vid försvarsomvandlingen 1999–2000 infördes så kallad särskild pension (SP) för officerare 55+ och för civilanställ-da 58+. Särskild pension skulle på så vis fungera som instrument för att öka den "naturliga" avgången i det svenska försvaret och bereda plats för yngre medarbetare. Pensionärerna skulle grunda sina val på egna överväganden och beslut men det var långt ifrån alla som uppfattade förutsättningarna på det viset. Även om ålder inte får utgöra grunden för uppsägning kan åldern ha betydelse för hur man resonerar på ledningsnivå, fackligt och i olika arbetsgrupper. Vissa kategoriseringar kan få ålderistiska inslag och kan genom sådana särskilda pensionsåtgärder få fäste i en organisation och även sippra ut i en så kallad "offentlig diskurs". Inte minst i massmedi-er av olika slag kan kategorierna få fäste och lite längre fram i det här kapitlet kommer några konkreta exempel på hur det kan se ut när massmedier aktivt bidrar till en viss typ av kategorisering av äldre i arbetslivet. Ett par exempel kommer från just försvarsomvandlingen.

I det här projektet identifieras riskfyllda situationer för äldre bilförare och analyseras äldre förares olycksinblandning samt deras visuella beteende i komplexa trafiksituationer. Projektet använder huvudsakligen tre metoder: 1) en grundlig analys av polisrapporterade trafikolyckor i Norge, 2) en litteraturstudie över tidigare forskning om äldre förares beteende (det vill säga kognitiva aspekter på bilkörning) och deras olycksinblandning, och 3) experimentella studier i Norge och Sverige med test av visuellt beteende och perception samt en fältstudie med körning på väg som genomfördes i Sverige. I fältstudien och testerna ingick 100 försökspersoner i Norge och Sverige, varav 53 ”äldre” (65-–81 år) och 47 ”yngre” (27-–55 år). Samtliga försökspersoner var vana bilförare. I projektets resultat framträder signifikant fler individuella skillnader i gruppen äldre bilförare än i gruppen yngre bilförare som ingår i fältstudien och de experimentella studierna i Norge och Sverige. Djupanalysen av allvarliga olyckor i Norge under åren 2005–-2007 visar att trötthet var den troligaste orsaken i åldersgruppen 35-–55 år (28 %) och den näst mest troliga orsaken i den äldre åldersgruppen 75+ (19 %). Sjukdom kunde vara olycksorsaken dubbelt så ofta bland de äldre förarna (28 %) jämfört med den yngre kontrollgruppen (14 %). När det gäller självmord var situationen den omvända: fler självmord förekom bland den yngre förargruppen (11 %) jämfört med den äldre (6 %). Att peka ut äldre personer som problem (riskabla bilförare) och utifrån deras kronologiska ålder kategorisera dem som en homogen grupp, innebär att man på ett olyckligt vis reducerar skillnader mellan individer och grupper av individer som baseras på andra faktorer exempelvis hälsoaspekter, genus, etnisk härkomst, boende och ekonomiska förutsättningar som inverkar på individers resande och deras tillgång till trafiksäkra fordon och säkerhetsutrustning i fordonen. Det finns inget i resultaten i projektet som talar för en begränsning av bilkörning och körkortsinnehav för en viss åldersgrupp äldre personer. Resultaten pekar snarare på ett stort behov av forskning om individuella variationer och mer förfinade forskningsmetoder för att identifiera riskfyllda beteenden i komplexa situationer samt metoder som kan reducera antal förare med trötthet och sjukdom som kan påverka körförmågan (dessa finns i alla åldersgrupper). Man bör vidareutveckla test av förare i komplexa situationer, fördjupa studierna av bilförares perception, deras erfarenheter och egna strategier för att undvika olyckor. Fortsatt forskning föreslås också omfatta utveckling av intelligenta tekniska system som kan vara stödjande för individen (till exempel informationsaccess och rekommendationer för väg och hastighet) plus andra adaptiva system i fordonen som stödjer äldre bilförare. Det finns också behov av studier av hur äldre bilförare prioriterar och använder stödsystemen samt hur stödjande säkerhetssystem kan göras mer tillgängliga för gruppen äldre bilförare. Hazardous situations for older drivers and older drivers' accident involvement and visual behaviour in complex traffic situations have been studied in the reported research project. Three main methods have been used: 1) a thorough accident analysis of police reported accidents in Norway, 2) a literature study on existing research on older drivers' behaviour (i.e. cognitive aspects on car driving) and accident involvement, and 3) experimental studies comprising visual and perception tests accomplished in Norway and Sweden and a field study on the road, accomplished in Sweden. In the experimental study and in the field study it was found significantly more individual differences among the older than among the younger drivers in the samples from Norway and Sweden. From in depth analyses of fatal crashes in Norway during the years 2005-2007 it was found that tiredness was the most often suspected cause of the accident among the group aged 35-55 years (28 %) and the second most often suspected cause in the group aged 75+ (19 %). Illness could be the cause of the accident twice as often among the older drivers (28 %) as in the younger control group (14 %). Concerning suicide, the situation could be the reverse with more deliberate actions among the younger (11 %) compared to the older drivers (6 %)

In the future the number of the older people, and older car drivers, will increase markedly. It is of great importance that older people have the possibility to retain their idenpendent mobility for as long as possible. However, old people have an increased risk to get severely injured or killed in a traffic accident because they are frailer due to their age. Getting older may also mean for example impaired hearing, eyesight and ability to react, something that might create problems for older car drivers in complex traffic situations. Degrading ablities often develop slowly and changes can be diffcult to embrace. Thus, mobility demands could be in conflict with traffic safety. Extensive experience can to some extent compensate high performance and refresher courses might be the way to both sustained mobility and traffic safety. The aim of this study was to make a survey of existing refresher courses for older car drivers in Sweden: Which further education possibilities do exist and which teaching material is used? Are the needs recognized? How is the education managed? What does it include and how is it organized? Who are the teachers? Who are the participants? How do the experiences look like and how is the education evaluated? How extensive is the education? What are the plans for the future? Telephone interviews have been performed with eleven experts, active in motor organizations and organizations of retired people. Furthermore, a survey of the course material, used according to the interviewees, has been performed. The most frequent refresher course according to the interviewees is called "65+". The purpose of the course 65+ is to give a better insight into which impact getting older has on car driving and by which means it is possible to continue to drive safely for as long as possible. The refresher course materials used are based on research results, accident statistics and the knowledge of traffic expertise. 65+ is designed in cooperation with a motor club, a traffic safety association and retired people's associations. The results of this study show that the design and performance of the refresher course is made locally, often in cooperation with an educational association. The course content and execution often depend on the individual leader's commitment, knowledge and interest, locally within an organization. Despite the course 65+, the organizations have mentioned a course called 'Older and wiser', which has its focus on influencing the public opinion concerning the elderly, their mobility and traffic safety. 'Correct and sensible in traffic' is another refresher course that includes advice and regulations to avoid traffic accidents. This latter material is, however, directed towards all road user groups and not only for older car drivers. There is, further, the book 'Confident Senior' (Swedish Road Administration), but this material has not been mentioned by the interviewees.

Generally, more elderly will be travelling and be out on the roads as active road-users in the future. Research exists on the travelling habits of the elderly; but more in-depth knowledge on the elderly's preferences as license-holders, drivers, road-users and actors in public transport is required. The aim of this report is to give an overview of previous research as well as to indicate a number of directions for future research on the mobility of the elderly as actors within the transport system. The work has a clear multidisciplinary approach, with knowledge from social science, behavioural science and technical research on transport and the elderly. However, the main weight lays on social science and behavioural science issues. The report is divided into eleven chapters: 1) contains a short background, purpose and method questions; 2) discusses the project's scientific and social relevance; 3) provides theoretical background and theoretical concepts; 4) mentions previous research on the elderly as car drivers; 5) is a chapter on license-less vehicles; 6) discusses traffic and road design for the elderly; 7) discusses the elderly as pedestrians and bicycle road-users; 8) is about the elderly in public transport and 9) is about the training of elderly drivers. Chapter 10) consists of a final discussion and chapter 11) summarises point by point the need for research on issues which have come to light in the report