Search

QC 20221123

This thesis examines practices of contextualization in urban planning in Bordeaux. While planning theorists have established the importance of attending to the diversecontexts that shape urban planning, few studies have inquired about the ways urbanplanning activities shape contexts. When the Bordeaux Métropole intercommunal organization set out to reviseits land-use plan, a document positing the regulations applicable for building permitapplications, the resulting plan was intended to be less bureaucratic and more“adapted to context.” I explore the implications of this claim based on fieldworkon rule relations among planners, permit reviewers, metropolitan officials, local politicians, and planning documents. Beginning with the assumption that what is important to plans may be external to their content, I follow the land-use plan from preparation to implementation in the permit review. The activities in Bordeaux are framed through theories on the role of bureaucracy and flexibility in contemporary urban planning, while the issue of context is analyzed through an anthropological lens that understands contexts as never pre-existing, but produced through practices.The study shows how urban planning in Bordeaux unfolded amidst clashing contexts and overlapping temporalities, including national reforms of local government in favor of intercommunal planning and enhancement of shared longterm plans with flexible modalities, planners working for a regulatory framework adaptable to diverse settings, permit reviewers concerned with ensuring the legalaccuracy of permit decisions, and municipal election cycles. The permit review became a strategically important activity in which modalities of flexibility were used to ensure municipal authority in response to a shifting political landscape that empowered the intercommunal government. The revision of the plan to be “adapted to context” came to imply a municipal concern to influence permits in a continuous present, in opposition of the longer-term temporality imposed by a common landuseplan among municipalities within the metropole. In this situation, local planning actors grappled with the distribution of the capacity to define which contextsmattered, at what moment, and by whom those definitions were made. By showing how urban actors selectively deployed divergent views on the notion of context, this study underlines the importance of attending to the politics of contextualizationin urban planning. I den här studien undersöks hur kontextualiseringspraktiker är närvarande inom stadsplanering i Bordeaux. Vikten av att undersöka stadsplanering i relation till olika kontextuella faktorer har betonats länge bland planeringsforskare. Samtidigt finns få studier som undersöker hur stadsplanering bidrar till formandet av kontexter, och än mer sällan som omfattar bygglovshandläggning som en del av planeringsprocessen. När den mellankommunala organisationen Bordeaux Métropole initierade enrevidering av sin markanvändningsplan, som specificerar bygglovsregler, så var ambitionen att planen skulle göras ”kontextanpassad”. Jag undersöker vad det inneburit i praktiken genom fältarbete bland planerare, bygglovshandläggare, andra tjänstepersoner, lokala politiker och planeringsdokument. Utifrån antagandet att det som är av betydelse för hur en plan används inte nödvändigtvis framgår av planens innehåll följer jag markanvändningsplanen från hur den togs fram till hur den togsi bruk. Planeringspraktikerna i Bordeaux analyseras genom teorier om byråkrati och flexibilitet i samtida stadsplanering, medan frågan om kontext analyseras genom en antropologisk lins där kontexter förstås som kontinuerligt skapade och vidmakthållna genom praktiker. Planeringsprocessen i Bordeaux formades i relation till olika ibland kolliderande kontexter och överlappande temporaliteter: nationella reformer som främjade regional planering och ökad adaptivitet inom den långsiktiga markanvändningsplaneringen, planerare som beredde anpassningsbara bygglovsregler till varierade miljöer, bygglovshandläggare som fokuserade på att förbereda juridiskt korrekta bygglovsbeslut och borgmästare som förhöll sig till inflytande över den byggda miljön i relation till kommunalval. Som reaktion på politisk-administrativa reformer där mer kompetens överförts till mellankommunal nivå visar studien på hur bygglovshanteringen utvecklats som en strategiskt viktig aktivitet där adaptiva element i markanvändningsplanen användes för att hävda kommunal auktoritet. I spänning med de långsiktiga överenskommelser som utarbetats i den mellankommunalamarkanvändningsplanen kom ambitionen om en ”kontextanpassad” plan att innebära en möjlighet för kommuner att kontinuerligt påverka bygglovsprocesser. Lokala planeringsaktörer brottades med fördelningen av mandat att definiera vilka kontexter som spelade roll, i vilka sammanhang, och av vem de definierades. Genom att visa hur olika planeringsaktörer selektivt använde sig av begreppet kontext, betonar den här studien hur angeläget det är att rikta fokus mot de politiska dimensionerna av kontextualiseringspraktiker i stadsplanering. QC 200828

This thesis examines processes through which the barriers in the Stockholm metro are continuously rearranged. The barriers are in place with the purpose of securing income, while simultaneously enabling the flow of passengers into the metro. First, I examine the technical components and capacities of the barriers. Second, I outline a variety of actors involved with planning, manufacturing, and maintaining them, and analytically link these actors as comprising an ‘apparatus of public transport’. More specifically, this study focuses on how metro users’ practices are both influenced by, and influence how the barriers are rearranged. I show how this dynamic is enacted in the barrier milieu in metro stations, where also the tension between the purposes of securing income and allowing mobility is negotiated. The ethnographic material includes encounters with metro users, technicians, officials, and politicians in metro stations and other settings, as well as written documentations. In public discussions, the barriers are commonly at issue in relation to fare evasion. From a standpoint where technical, social, and political dimensions are understood as intermeshed, this study casts attention to a variety of practices occurring in the barrier milieu. By exploring how a technical arrangement influences social relations, I aim to raise questions of responsibility with regards to technology.

The object of this thesis was to deepen the understanding of the contemporary political discourse regarding migrant women exposed to domestic violence. This was conducted by analysing propositions, motions and interpellation debates raising the issue during the years 2000-2012. The method used was inspired by Foucault’s discourse analysis and the traditional hermeneutic approach. The result showed how several different mechanisms work to both include and exclude these women from the Swedish welfare system. By being women they are included in the political debate regarding men’s violence against women, but their migrant status excludes them from it at the same time. When migrant women are exposed to domestic violence it is often seen as an individual problem even though men’s violence against women generally is seen as a structural problem. Several conflicts of interests were also found. One of them being whether migrant women are to be warned if their partners have abused women before. The man’s right to integrity stands against the woman’s right to protection. Another conflict is the fear of the migration right being abused, which is pitted against the migrant women’s rights. To summarize the analysis this thesis has shown how the portraying of migrant women as different in the political discourse plays an important role in creating conflicts of interest and to some extent exclude them from the welfare system. Women’s right seem to apply only to certain women under certain circumstances. An intersectional perspective was necessary for understanding the complexity of the situation, taking into account how different power relations interact and construct the contemporary discourse.

Forskning som gjorts tidigare har visat att skoltrivsel minskar med elevernas stigande ålder. Vi anser att det är ett relevant ämne som berör många människor, inte minst elever och lärare. Båda parter måste tillsammans skapa möjligheter för att skoltrivsel ska vara något positivt, där alla trivs och mår bra. Därför var vårt syfte med studien att undersöka vad elever och lärare anser om skoltrivsel. Vi utförde kvalitativa gruppintervjuer med elever i årskurs 5 och 9, samt enskilda intervjuer med deras lärare. Resultatet visar att skoltrivsel i denna studie inte minskar med elevernas ålder. Alltså handlar det inte om, som i tidigare studier, att eleverna trivs mindre bra bara för att de kommer in i puberteten eller att stress påverkar dem. Stöd från lärare, föräldrar och elever sinsemellan minskar inte heller ju äldre eleverna blir. I denna studie upplever eleverna och lärarna skoltrivsel som något positivt eftersom att de känner sig trygga och mår bra. Eleverna trivs om de har sina kompisar i skolan och om de har bra lärare. För att lärarna ska trivas ska de ha bra kollegor som de kan samarbeta med och ha elever som de trivs med. För att arbeta vidare med detta ämne skulle man kunna undersöka fler skolor i samma kommun för att se om det finns några skillnader mellan dem. På så sätt kan lärare tillsammans med elever arbeta fram arbetssätt som fungerar, arbetssätt där de jobbar för bättre skoltrivsel.