Search

Det agrohydrologiska året 2021/2022 var varmare än normalt i alla typområden. Året var även blötare än normalt i västra Skåne, Blekinge och på Gotland men torrare än normalt i östra Småland och östra Östergötland samt i västra Västergötland. Juli 2021 var mycket varmare än normalt i hela landet vilket påverkade grödorna negativt på flera håll, och sammantaget blev skördarna 2021 något sämre än normalt i flera typområden. Hösten 2021 var varmare än normalt och även januari och februari 2022 var mycket varmare än normalt, med temperaturer på två till tre grader över det normala i alla typområden. Februari var dessutom mycket nederbördsrik i hela landet utom i Hälsingland, med mer än dubbelt så mycket nederbörd som normalt i flera områden. Typområde C6 i Uppland och X2 i Hälsingland var de enda områdena med snö under längre perioder, där det i C6 låg snö från slutet av december till slutet av januari samt från mitten av februari till mitten av mars, och i X2 från årsskiftet fram till slutet av mars. I typområde C6, där lerhalten är hög, syntes en tydlig ökning i fosforhalten i vattnet vid snösmältningen i slutet av januari. I typområde X2, som domineras av lättlera, var fosforhalten i stället något förhöjd under perioden med snötäcke, men uppvisade inte förhöjda halter i samband med snösmältningen. Våren var mycket nederbördsrik i Skåne, västra Västergötland, Uppland och på Gotland, medan försommaren var både torrare och varmare än normalt i alla typområden förutom på Gotland samt i Östergötland.Som en följd av den stora årsnederbörden i Skåne och på Gotland var även årsavrinningen större än normalt i dessa områden. Årsavrinningen var även större än normalt i typområde O17 i Västergötland, medan den låg runt det normala i Halland, Blekinge och Hälsingland och under det normala i övriga områden. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren i alla typområden, och högre under vintern. I flera typområden uppmättes flödestoppar i augusti och september. I början av april ökade flödet i alla typområden vilket i södra delen av landet berodde på nederbörd, och i mellersta och norra delen av landet nederbörd i kombination med snösmältning.Årsmedelhalterna av totalkväve var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. Som en följd av hög årsavrinning och/eller hög årsmedelhalt var även den totala transporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i alla områden i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Gotland samt i O17 och O18 i Västergötland. Årsmedelhalterna av totalfosfor låg däremot under eller runt respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom M42 och M39 i Skåne, O14 i Västergötland och X2 i Hälsingland. Även årstransporten av totalfosfor var mindre än normalt i de flesta typområden förutom i Skåne, O17 i Västergötland och I28 på Gotland där årsavrinningen var större än normalt samt X2 i Hälsingland där årsmedelhalten av totalfosfor var högre.I typområde M42 i Skåne var kvävegödslingen större än föregående år, och i typområde F26 i Småland, E21 i Östergötland samt C6 i Uppland var både kväve- och fosforgödslingen större än föregående år. I C6 och M42 berodde detta på en större tillförsel av mineralgödsel, medan det i E21 och F26 berodde på större tillförsel av både mineralgödsel och stallgödsel. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, utom i typområde C6 där all stallgödsling skedde på hösten. Andelen ekologiskt brukad mark var mindre än föregående år i typområde I28 på Gotland och N34 i Halland. I övriga områden med ekologisk odling låg andelen kvar på samma nivå som förra året.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet. Fälten ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2021 – juni 2022. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.Observationsfälten började anläggas i början av 1970-talet och två av fälten har i år varit igång under hela 50 år. De flesta fälten anlades under de följande åren medan tre tillkom i slutet av 1980-talet. Den här rapporten redovisar data sedan mätningarnas början vilket sätter enskilda värden i ett större perspektiv. Ett till synes högt eller lågt värde ett enskilt år kanske inte är ovanligt för fältet i fråga om man ser till en längre tidsperiod. Därför är de långa mätserierna för observationsfälten ovärderliga. Ett särskilt kapitel ägnas åt en historisk tillbakablick, en nutida rapport och en framtidsspaning av observationsfälten.Under perioden juli 2021 till juni 2022 hade Skåne normal mängd nederbörd, Östergötland mindre än normalt medan Västerbotten hade mer nederbörd än normalt. För alla tre platserna var perioden varmare än normalt, i Skåne närmare 1°C varmare. Årsmedelhalten av kväve var högre än respektive fälts långtidsmedelvärde för de flesta fält medan årstransporten av kväve varierade mellan fält jämfört med långtidsmedelvärdet, några fält över, några under och några nära långtidsmedelvärdet. Både årsmedelhalter och årstransporter av fosfor var lägre än respektive fälts långtidsmedelvärde för de flesta fälten, samtidigt som några fält hade värden mycket över dess långtidsmedelvärde. Årstransporternas storlek följde till stor del årsavrinningens storlek på respektive fält.Mer information och data från undersökningen finns på www.slu.se/mark/dv.

Det agrohydrologiska året 2020/2021 var överlag både varmare och torrare än normalt i nästan alla typområden. Juli 2020 var kall i hela landet, och i typområde F26, där andelen vall är högre än i övriga områden, resulterade detta i att den andra skörden av vallen blev något lägre än förväntat. Hösten 2020 bjöd på gynnsamt väder för både skörd och höstsådd i alla typområden, och sammantaget var 2020 ett gynnsamt odlingsår i hela landet. Oktober till december 2020 var mycket varmare än normalt i hela landet, vilket även resulterade i högre kvävehalter i bäckvattnet, framförallt i typområden med sandiga jordar. Januari 2021 var både kall och nederbördsrik, vilket resulterade i att snö låg kvar under en längre period i stora delar av landet, förutom i Skåne, Blekinge samt östra Småland. I typområden med hög lerhalt syntes därefter en ökning i fosforhalterna i bäckvattnet i samband med snösmältningen. Vintern efterföljdes av en kall och nederbördsrik vår i stora delar av landet, medan juni däremot var både varmare och torrare än normalt i stora delar av landet förutom i de östra delarna (Gotland, Uppland och Hälsingland).Som en följd av den låga nederbörden under året var även årsavrinningen under eller runt det normala i de flesta typområden. Avrinningen var framförallt väldigt låg i typområdena i sydöstra Sverige medan den var större än normalt i några typområden i västra Sverige (O14 och O17 i Västergötland samt M39 i Skåne) samt i Hälsingland. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren och tidig höst i alla typområden, och större under vintern. I flera områden syntes även ökad avrinning i maj, som en följd av stor nederbörd, vilket även resulterade i förhöjda fosforhalter i bäckvattnet i områden med leriga jordar.Årsmedelhalterna av totalkväve var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden vilket även resulterade i att årstransporterna av totalkväve var större än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. När det gäller totalfosfor så var årsmedelhalterna däremot lägre än respektive långtids-medelvärde i alla typområden förutom I28 på Gotland samt C6 i Uppland. Detta resulterade i att även den totala årstransporten av totalfosfor var mindre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden, förutom i de områden där avrinningen var större än normalt (M39 i Skåne, O14 och O17 i Västergötland) samt i I28 på Gotland och C6 i Uppland där årsmedelhalterna var högre än normalt.Kvävegödslingen var större jämfört med föregående år i typområde I28 på Gotland, och för fosfor var gödslingen större än föregående år i typområde M42 och M36 i Skåne samt N34 i Halland. I typområde F26 i Småland samt O18 i Västergötland var både den totala kväve- och fosforgödslingen större än föregående år. I samtliga områden förutom O18 berodde detta på större tillförsel av stallgödsel. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, utom i typområde I28 där stallgödsling skedde både vår och höst. I typområde I28 minskade andelen ekologiskt brukad mark jämfört med föregående år, medan den ökade i typområde N34 i Halland. I övriga områden med ekologisk odling låg andelen kvar på samma nivå som föregående år.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet. Fälten ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2020 – juni 2021. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.En ny normalperiod för nederbörd och temperatur har nyligen tagits i bruk, nu gäller åren 1991-2020. Den nya normalperioden visar att temperaturen i Sverige har stigit med drygt 1°C, jämfört med den tidigare normalperioden (1961-1990), i Västerbotten så mycket som 1,5°C. Nederbörden har ökat i stora delar av Sverige medan den minskat i Skåne, om man jämför den nya normalperioden med den tidigare.Under perioden juli 2020 till juni 2021 hade Skåne mindre nederbörd än normalt, Östergötland normal nederbörd medan Västerbotten hade mycket mer nederbörd än normalt. För alla tre platserna var perioden juli 2020 - juni 2021 något varmare än normalt, framförallt till följd av varmare första halvår (juli-december). Både årsmedelhalter och årstransporter av kväve och fosfor varierade mellan fält jämfört med respektive långtidsmedelvärde, några fält över, några under och flertalet nära långtidsmedelvärdet. Rapporten redovisar data sedan mätningarnas början vilket sätter enskilda värden i ett större perspektiv. Ett till synes högt eller lågt värde ett enskilt år kanske inte är ovanligt för fältet i fråga om man ser till en längre tidsperiod. Därför är de långa mätserierna för observationsfälten ovärderliga. Ett särskilt kapitel ägnas åt en djupare genomgång av fält 1D.

Fältstudien utfördes på Hushållningssällskapets försöksgård Lilla Böslid i Halland. I försöket studerades strukturkalkning med 8 och 16 ton/ha av fuktig blandprodukt (Fostop, Nordkalk), i jämförelse med okalkad mark (kontroll) på ett försöksfält med specialdränerade rutor. Dräneringsvattnet från varje enskild ruta leddes via ett dräneringsrör till mätstationen där vattenflödet mättes kontinuerligt och koncentrationen av totalfosfor, fosfatfosfor, totalkväve och turbiditet i det avrinnande vattnet analyserades. Försöket kalkades i september 2018 och utlakningsmätningarna påbörjades så fort avrinningen kom igång och pågick sedan över två vintrar fram till och med januari 2021. Jordarten på försöksfältet är en mellanlera med i genomsnitt 29% lerhalt (26-33) i matjorden (0-30 cm) och något högre i alven. I övrigt dominerar kornstorlekarna mo och mjäla. Lerfraktionerna består till största delen av svällande mineral. Jordprover för test av aggregatstabiliteten togs på våren 2019 och 2020 då jord från det översta lagret sållades för att få fram jord i aggregatklassen 2-5 mm. Dessa aggregat utsattes sedan för regn i en regnsimulator och det avrunna vattnet analyserades för elektrisk konduktivitet och turbiditet. I samband med uttaget av jordprover till aggregatstabilitet togs även matjordsprover (0-20 cm) ut för analys av pH, Ca-AL och elektrisk konduktivitet. Fältförsöket har inte påvisat några statistiska skillnader mellan kontrolledet utan kalk och de två leden med 8 respektive 16 ton kalkgiva/ha, avseende utlakning av totalfosfor, fosfatfosfor, kväve och turbiditet i dräneringsvattnet. Andra året uppvisade dock en tydlig tendens till minskad utlakning av totalfosfor (40%) och turbiditet med strukturkalkning. Andra årets tendens till minskad utlakning av totalfosfor visar också att skillnaden mellan kalkgivorna 8 och 16 ton/ha var små vilket tyder på att en större mängd kalkblandning inte ger en större effekt på utlakningen från den här jorden. Under det tredje årets början planade dock tendensen ut och inga skillnader mellan leden kunde ses. Ytjordens struktur, i form av aggregatstabilitet mätt som turbiditet och EC i dräneringsvattnet från jordprover som utsatts för simulerat regn, förändrades inte till följd av strukturkalkningen. Matjordens pH var högre i de kalkade leden jämfört med kontrolledet båda åren medan EC och Ca-AL hade statistiskt högre värden andra året och en tendens till högre värden första året. Skörden av vårkorn tenderade att bli högre med ökad kalkgiva men kärnans innehåll av P och N påverkades inte av kalkningen. Mätningarna av utlakningen skulle behöva följas upp under flera år framöver, för att kunna se om strukturkalkningen får effekt på längre sikt eller ger effekt främst under förhållanden med stor partikeltransport, eller om effekten är fördröjd genom långsammare reaktioner mellan kalk och ler än väntat.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet som ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2019 – juni 2020. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Året 2019/2020 hade en mild vinter i stora delar av landet medan resten av året hade nära normala temperaturer. Nederbörden var nära det normala eller större än normalt vilket resulterade i att årsavrinningen var nära långtids-medelvärdet för de flesta av fälten. Både årsmedelhalter och årstransporter av kväve och fosfor varierade mellan fält jämfört med respektive långtidsmedelvärde, några fält över, några under och flertalet nära långtidsmedelvärdet. Rapporten redovisar data sedan mätningarnas början vilket sätter enskilda värden i ett större perspektiv. Ett till synes högt eller lågt värde ett enskilt år kanske inte är ovanligt för fältet i fråga om man ser till en längre tidsperiod. Därför är de långa mätserierna för observationsfälten ovärderliga. Ett särskilt kapitel ägnas åt en djupare genomgång av fält 16Z. Mer information och data från undersökningen finns på www.slu.se/mark/dv.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 19 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i de flesta områdena pågått i över 25 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2019/2020. För varje typområde redovisas bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Odlingsdata redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). Sensommaren, hösten och vintern var blötare än normalt i de flesta typområden, medan våren bjöd på torrare väderlek än normalt på flesta håll. Året avslutades med relativt hög nederbörd i juni i flera typområden. Temperaturen låg över det normala under nästan alla månader förutom oktober och maj som var något kallare än normalt i några områden. Vintern var mild i alla typområden, och snö låg endast kvar under kortare perioder i några områden. Sammantaget resulterade detta i att årsmedeltemperaturen var över det normala i alla typområden, och att årsnederbörden var större eller mycket större än normalt i de flesta typområden, förutom i sydöstra Sverige (Kalmar län och Östergötlands län) där årsnederbörden var mindre än normalt. Som en följd av den höga årsnederbörden var även årsavrinningen över eller runt det normala i de flesta typområden. Avrinningen var framförallt väldigt hög i typområde O14 och O17 i Västra Götalands län samt i typområde M39 i Skåne län. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren och tidig höst i alla typområden, och som störst under oktober till mars i de flesta typområden. Årsmedelhalten av totalkväve 2019/2020 var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. I några typområden var årsmedelhalten den högsta eller bland de högsta sedan mätningarna startade. Som en följd av den höga årsavrinningen och de höga årsmedelhalterna var även årstransporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden, förutom i typområde E23 och E24 i Östergötlands län, X2 i Gävleborgs län samt K32 i Blekinge län där årstransporten av totalkväve var mindre än respektive långtidsmedel. Även för totalfosfor var årsmedelhalterna högre än respektive långtidsmedelvärde i ungefär hälften av typområdena. I några typområden var årsmedelhalten den högsta eller bland de högsta sedan mätningarna startade, vilket framförallt berodde på höga halter i samband med hög avrinning under vintern. I dessa typområden var även årstransporterna av totalfosfor större än respektive långtidsmedel, och i typområde O14 och O17 i Västra Götalands län var den totala årstransporten av totalfosfor den största sedan mätningarna startades. Den totala tillförseln av kväve till åkermarken var större jämfört med föregående år i typområde M36, M42, N34, O18 och C6, och i typområde M36 var även den totala tillförseln av fosfor större än föregående år. I samtliga områden berodde detta på en större tillförsel av mineralgödsel. Andelen höstsådda grödor i dessa typområden var högre 2019 jämfört med föregående år vilket kan vara en anledning till den ökade näringstillförseln. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, förutom i typområde I28 där den mesta stallgödslingen skedde på hösten. I typområde I28 minskade andelen ekologiskt brukad mark jämfört med föregående år, medan andelen låg kvar på samma nivå i övriga områden med ekologisk odling.

Sommaren 2018 var torrare och varmare än normalt i hela landet, med temperaturer över eller mycket över det normala i juli och augusti, och ingen eller mycket lite nederbörd under juli. I augusti kom mer nederbörd än normalt i de flesta typområden, medan september var torr på de flesta håll. Våren och försommaren 2019 var blötare än normalt, förutom april som var en nederbördsfattig månad. Sammantaget resulterade detta i att årsmedeltemperaturen var över det normala i alla typområden, och att årsnederbörden var mindre än normalt i de flesta typområden. Som en följd av den låga årsnederbörden var även årsavrinningen under eller mycket under det normala i de flesta typområden. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren, hösten och vintern och som störst i februari och mars. Årsmedelhalten av totalkväve 2018/2019 var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. I flera typområden var årsmedelhalten den högsta sedan mätningarna startade. Som en följd av de höga årsmedelhalterna var även årstransporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i typområdena i Skåne och Halland, två av typområdena i Västergötland, typområdet i Uppland, ett typområde i Blekinge samt typområdet på Gotland. I övriga typområden var årsavrinningen så pass låg att årstransporten av totalkväve var mindre än respektive långtidsmedel. Årsmedelhalterna av totalfosfor var lägre än respektive långtidsmedel i alla typområden förutom i typområde M36 i Skåne, där årsmedelhalten låg i nivå med medelvärdet, samt i typområde I28 på Gotland, där årsmedelhalten av totalfosfor var högre än medelvärdet. De låga årsmedelhalterna av totalfosfor beror troligtvis på den låga avrinningen under året samt avsaknaden av höga flödestoppar. Som en följd av den låga årsavrinningen var även årstransporten av totalfosfor mindre än respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom i typområde I28 på Gotland. Odlingsåret 2018 präglades i stor utsträckning av den ovanligt varma och torra sommaren 2018. Skördarna blev överlag låga, och på grund av grovfoderbristen fick i vissa typområden skyddszoner och trädor skördas till djurfoder. I augusti kom dock nederbörd på flera håll, vilket var räddningen för många grödor, och hösten var varm och gynnsam för höstsådden. Den totala kvävetillförseln var större jämfört med året innan i typområde F26 och I28, och i typområde C6, E21, I28, M42 och N34 ökade tillförseln av fosfor. I de flesta fall berodde detta på en ökad tillförsel av mineralgödsel, men i typområde C6 och N34 ökade även tillförseln via stallgödsel. Andelen ekologiskt brukad mark ökade 2018 jämfört med föregående år i typområde I28, och i typområde M42 och O18 ökade andelen fånggröda.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet som ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2018 – juni 2019. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Andra halvan av 2018 var torrare och varmare än normalt i hela landet, förutom augusti som gav mer nederbörd än normalt i södra Sverige. Från december och första halvan av 2019 är nederbörden nära normal, förutom april som var en nederbördsfattig månad. Sammantaget resulterade detta i att årsnederbörden 2018/2019 var mindre än normalt eller nära normalt för fälten. Temperaturen var högre än normalvärdena för de flesta månader under året för hela landet. Avrinningen var mindre eller mycket mindre än långtidsmedelvärdet för alla observationsfälten, som en följd av nederbördsfattiga året 2018. Årsmedelhalten av totalkväve var högre eller mycket högre än långtidsmedelvärdet för de flesta fält medan årstransporten av totalkväve varierade från mindre än till större än långtidsmedelvärdet. Både årsmedelhalten och årstransporten av totalfosfor var för de flesta fält lägre eller mycket lägre än långtidsmedelvärdet.

Drained peatlands contribute to anthropic emissions of carbon dioxide (CO2), so a better understanding of the underlying processes and identification of mitigation options for agricultural peatlands are urgently required. Peatland soil properties vary greatly and, in combination with drainage, can affect emissions of CO2 both directly and indirectly. Drainage reduces soil water content but increases CO2 production, so it is important to find the optimum drainage level that minimises CO2 emissions without affecting agricultural use. Intact soil cores from nine different sites (topsoil, plus subsoil at four sites) were collected and brought into a controlled laboratory environment. Repeated measurements of CO2 fluxes were performed at increasing soil water suctions corresponding to different drainage levels. Physical and chemical properties of the soils were determined and compared with the CO2 emissions. The soil cores displayed different CO2 emission patterns with increasing soil water suction head. In some cores, emissions increased rapidly to a high level, while in others they remained at lower levels. At a soil water suction head of only 0.5 m of water, the average soil CO2 emissions had already reached a maximum. The soil cores represented peat soils with a wide range of soil properties, e.g. bulk density from 0.17 to 0.47 g cm(-3) and total carbon from 26.3 to 43.5 %, but none of the properties measured was clearly correlated with CO2 emissions.

Sommaren 2017 var torr och varm på många håll i landet. Den efterföljande hösten var däremot nederbördsrik, främst i sydvästra Sverige samt på Gotland. Våren 2018 var varm och torr i de flesta typområden med endast några få millimeters nederbörd i maj i södra Sverige samt i Mälardalen. Den totala årsnederbörden 2017/2018 var högre eller mycket högre än normalnederbörden i de flesta typområden. Som en följd av den höga årsnederbörden med mycket nederbörd under senhösten och vintern var även årsavrinningen över eller mycket över det normala i de flesta typområden, med störst avrinning i oktober – januari. Årsmedelhalten av totalkväve 2017/2018 var högre än respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom i typområdena i Skåne, Blekinge, Västmanland samt på Gotland. På grund av den höga årsavrinningen var transporten av totalkväve högre än medelvärdet i nästan alla typområden, och i ett flertal typområden var årstransporten av totalkväve bland de högsta sedan mätningarnas start. Även årsmedelhalt och årstransport av totalfosfor var högre under året än respektive långtidsmedel i många typområden. En stor del av årstransporterna av totalfosfor bestod av partikulärt bunden fosfor vilket beror på den nederbördsrika hösten och vintern då hög avrinning ökar risken för erosion, och därmed förlusten av partikulärt bunden fosfor. Den totala tillförseln av kväve och fosfor till åkermarken ökade jämfört med förra året i typområde M36, M42 och O18, och i typområde C6 ökade tillförseln av kväve. I typområde M36 och O18 berodde detta på en ökad tillförsel av både handelsgödsel och stallgödsel, och i typområde C6 och M42 på ökad tillförsel främst via handelsgödsel. Andelen höstsådda grödor var större i alla dessa typområden 2017 jämfört med föregående år, vilket kan vara en anledning till den ökade gödslingen. Andelen åkermark med fånggröda ökade något jämfört med förra året i typområde N34 och M42.

I denna rapport sammanställs och utvärderas de data som har samlats in från typområdenaO14 och O17 i Västra Götalands län inom miljöövervakningsprogrammetUtlakning från jordbruksmark. I områdenas vattendrag har det sedan25-30 år tillbaka genomförts kontinuerliga flödesmätningar samt analyser avflera olika kemiska parametrar, bl.a. kväve och fosfor. Vissa år har också uppgifterom odling och odlingsåtgärder samlats in från lantbrukarna i områdena.Typområde O14: •Området består av 71 % åkermark och 23 % skog. Jorden domineras av lättleraoch i området odlas främst spannmål och vall. Åkermarken plöjs främstpå hösten. •Långtidsmedel för totalkvävehalten i vattendraget är 4,9 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 14 kg totalkväve per hektar, varav åkermarkenberäknas stå för ca 94 %. Koncentrationen och transporten av kvävei bäckvattnet har en tydlig nedåtgående trend under mätperioden. •Långtidsmedel för totalfosforhalten i vattendraget är 0,17 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 0,53 kg totalfosfor per hektar, varavåkermarken beräknas stå för cirka 88 % och enskilda avlopp för ca 9 %.Transporten av total- och fosfatfosfor från området minskade under denförsta halvan av mätperioden, medan transporten av partikulär fosfor harökat under hela mätperioden. •Vid en jämförelse mellan odlingsinventeringarna utförda år 2015 och 2006ses en del förändringar, däribland minskad andel fånggröda och ökade skördar.Även gödslingen tycks ha förändrats, vilket har inneburit en högre tillförselav kväve och en mindre tillförsel av fosfor till åkermarken år 2015jämfört med tidigare inventerade år. Dessutom användes mer stallgödsel år2015 jämfört med tidigare.Typområde O17: •Området består av 55 % åkermark och 37 % skog. Jordarna är lättare än i typområdeO14 och domineras av finmo och sand. I området odlas främstspannmål och vall. •Långtidsmedel för totalkvävehalten i vattendraget är 3,3 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 10 kg totalkväve per hektar, varav åkermarkenberäknas stå för ca 88 % och skogsmarken för ca 9 %. Koncentrationenoch transporten av kväve i bäckvattnet har en tydlig nedåtgående trendunder mätperioden. •Långtidsmedel för totalfosforhalten i vattendraget är 0,06 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 0,19 kg totalfosfor per hektar, varavåkermarken beräknas stå för ca 70 % och enskilda avlopp för ca 20 %. Detfinns statistiska indikationer på att både transporten och koncentrationen av- 6 -fosfatfosfor har minskat under den andra halvan av mätperioden, medan partikulärfosfor inte uppvisar någon trend. •Vid en jämförelse mellan odlingsinventeringarna utförda år 2006 och 2015ses en del förändringar, däribland minskad andel fånggröda, ökade skördarsamt ökad andel höstplöjning. Det finns även en skillnad i gödsling mellanåren, som innebär en högre tillförsel av kväve år 2015 jämfört med tidigareinventerade år. Siffrorna för år 2015 är dock osäkra, eftersom nästan 30 %av åkermarken i typområde O17 inte inventerades detta år. Det var i vissa fall svårt att förklara trender i kontinuerliga kemdata med hjälpav sporadiskt insamlade odlingsuppgifter. I båda områdena syntes exempelvisminskande trender i kvävehalter, trots ökad kvävegödsling och minskad andelfånggröda år 2015 jämfört med 2006. De högre skördarna år 2015 i båda områdena,samt den högre andelen vall i typområde O14, skulle däremot kunna varabidragande orsaker till minskande kvävehalter. Osäkerheten är dock stor och utvärderingenfokuserar därför mer på förändringar i data över tid än på sambandmellan olika parametrar.

Pristine peatlands are accumulators of organic material and large stores of carbon. During the past two centuries, large peatland areas in Sweden have been drained for agricultural purposes. Drainage of peatlands leads to an increase in soil carbon and nitrogen turnover rate, accompanied by release of the greenhouse gases (GHG), carbon dioxide (CO2) and nitrous oxide (N2O). Fluxes of methane (CH4) also change following drainage. Therefore, on-farm management and mitigation strategies are important. This thesis investigated whether choice of cropping system (grassland, cereals or row crops) can be used as a mitigation option for GHG emissions, whether differences in soil properties can explain emissions of GHG, how changes in drainage intensity influence CO2 emissions and whether different peat soil types respond differently to drainage. Effects of different cropping systems were studied by on-site measurements of GHG emissions from soil under two different crops grown adjacent to each other, and hence with the same soil type, drainage intensity and environmental conditions. The study was performed on 11 different sites representing different types of organic soils. The influence of drainage and chemical and physical soil properties was investigated in a laboratory study where 13 different organic soils were drained to different soil water suctions (near water-saturated to 1.5 m water column) and emissions of CO2 were measured at each suction step. The results show that no specific cropping system can be recommended as a better option for limiting GHG emissions from cultivated organic soils. The cropping system did not influence the fluxes of N2O and CH4, while the differences regarding carbon dioxide emissions were not conclusive. The laboratory soil samples represented a wide range of soil properties, but none of the measured properties was correlated with CO2 emissions. When peat soils were drained to 0.5 m water column, CO2 production was already at its highest level, so increasing the drainage intensity (to 0.75 or 1 m water column) did not result in higher CO2 emissions. The variations in GHG emissions were large between sites, within sites and over time. Soil properties, e.g. pH and carbon content, varied widely between soils. The peat soils studied responded differently to drainage, as was evident from the shape of the emissions-drainage curves.

Drainage of peatlands for agriculture use leads to an increase in nitrogen turnover rate causing emissions of N2O to the atmosphere. Agriculture contributes to a substantial part of the anthropogenic emissions of N2O therefore mitigation options for the farmers are important. Here we present a field study with the aim to investigate if the choice of cropping system can mitigate the emission of N2O from cultivated organic soils. The sites used in the study represent fen peat soils with a range of different soil properties located in different parts of southern Sweden. All sites are on active farms with good drainage.