Search

Under de senaste åren har belastningen på akutsjukvården ökat, akutmottagningarna har försökt genom organisatoriska förändringar förkorta väntetiderna för patienter som behöver akutsjukvård. Socialstyrelsen har krävt att landets sjukhus inför så kallade fast track eller snabbspår. Fast track innebär att patienterna passerar förbi akutmottagningar och får en mer påskyndad undersökning och behandling. Därför har man infört en systematisk prioritering av patientgrupper med avgränsade och relativt lättdiagnostiserade åkommor. Behovet av förändringar i vården är mer tydligt i dag än tidigare. Kravet berör SOS alarm, ambulanssjukvården, den primära och kommunala vården och kräver ett snabbt samt effektivt samarbete. Tiden för diagnos och behandling förväntas där igenom bli kortare. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse vid användandet av fastställda behandlingsriktlinjer för fast track patienter. Studien baseras på kvalitativa intervjuer och efter genomförd innehållsanalys framkom fyra huvudkategorier. Resultatet visar att fastställda behandlingsriktlinjer skapar trygghet hos ambulanssjuksköterskan men vissa fast track kan skapa otrygghet på grund av otydlighet i behandlingsriktlinjerna, att logistiken mellan berörda enheter inte alltid fungerar vilket upplevs frustrerande och upplevelsen av utebliven utvärdering samt att inte kunna påverka behandlingsriktlinjerna. Diskussionen bygger på vinsterna både för patienten och organisationen med processbaserat arbetssätt men även på tillgången och efterfrågan på ambulanssjukvårdens resurser som kan ge effekter på ambulanssjuksköterskans arbetsmiljö.

Flertalet av de besökande på akutmottagningarna i Sverige är 65 år och äldre. Patientgruppen äldre som vårdas på akutmottagningarna har ett komplext vårdbehov vilket förutsätter ett kunskapsbaserat och professionellt omhändertagande. Behovet av evidensbaserade riktlinjer för att säkerställa vårdkvalitet till denna patientgrupp är därför påtaglig. Syftet med denna studie var att granska de riktlinjer Sveriges akutmottagningar har gällande omvårdnad av äldre patienter. Studien utfördes som en totalstudie med en deskriptiv design. Ett frågeformulär med tio frågor skickades till första linjens chefer, det vill säga vårdenhetschefer eller motsvarande, på Sveriges 77 akutmottagningar. Svarsfrekvensen uppgick till 59,7 %. Förekommande riktlinjer evidensgranskades utifrån AGREE, ett instrument för granskning av riktlinjers evidens. Resultatet visade att tio av 46 akutmottagningar hade riktlinjer för omvårdnad av äldre. Evidensgranskningen med AGREE av dessa riktlinjer visade på likartade låga resultatpoäng. Merparten av riktlinjerna fick det högsta poängresultatet avseende mål och syfte, det vill säga de var tydliga med varför och för vilka riktlinjerna fanns. Resultatet av den slutgiltiga sammanställningen av riktlinjerna tydliggjorde bristen på riktlinjer för Sveriges akutmottagningar samt i de fall riktlinjer fanns så var de ofullständiga gällande evidensbaseringen. Program: Magisterprogram i vårdvetenskap med inriktning mot akutsjukvård

Att andas är det första och sista en människa gör i livet och därför associerat med liv och död. Andningen sker omedvetet för den friska individen. Denna självklarhet kan dock snabbt förändras vid svår sjukdom där intubering och respiratorvård kan bli nödvändigt för att upprätthålla adekvat saturation. Detta är många gånger en traumatisk upplevelse för patienten. Intensivvårdssjuksköterskan är den som befinner sig närmast patienten och kontinuerligt observerar och monitorerar dennes tillstånd. För detta krävs gedigen kunskap och erfarenhet. Under respiratorbehandling atrofierar andningsmuskulaturen som gradvis behöver avvänjas från andningsstödet, också kallat weaning. Detta är traditionellt en läkarstyrd process som kunnat överföras på sjuksköterskans genom införandet av weaningprotokoll. Sjuksköterskans roll i weaningprocess är bristfälligt utforskad. Syftet med denna studie är att utforska hur intensivvårdssjuksköterskan kan främja urträningsprocessen för patienten i behov av andningsstöd med hjälp av ett weaningprotokoll. Studien tog form i en systematisk litteraturstudie med syntetiseringsprocessen enligt Evans. Tre teman framkom som i resultatet; tillämpning av ett systematiskt tillvägagångssätt, möjlighet att utöva autonomi samt tvärprofessionellt samarbete. Weaningprotokollet gav en överblick och tydlighet i urträningsprocessen. Det främjade autonomi och känsla av säkerhet hos sjuksköterskorna. Dock krävdes en förmåga till flexibilitet och följsamhet för att inte göra processen för rigid. Intensivvårdssjuksköterskans ökade ansvarstagande bör också beaktas ur ansvarsynpunkt där hennes expertis ligger inom omvårdnad. Hennes autonomi får därför inte komma på bekostnad av patientsäkerheten. Protokollstyrningen förbättrade kontinuiteten av urträningsprocessen där kommunikation och teamarbete kring patienten framträder som en röd tråd. Intensivvårdssjuksköterskans och läkarens roller kompletterar varandra vars erfarenheter aldrig helt kan ersättas av ett weaningprotokoll. Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård