Search

Introduktion till essäsamlingen "Att leda markoperationer". Utgiven av Marksektionen vid Försvarshögskolan (FHS)

Det övergripande syftet med denna undersökning har varit att med utgångspunkt från militärhistorien klargöra begreppet kombinerade vapen på högre taktisk nivå. Genom att använda en teori som förklarar kombinerade vapen på en studie av det tyska försvaret av Sicilien utveckla tankarna om kombinerade vapen och tydliggöra begreppet i det taktiska handlingsutrymmet. För att svara på den övergripande problemformuleringen har följande två forskningsfrågor undersökts och besvarats; ”Hur fungerade kombinerade vapen, utifrån Leonhards tre principer, i tysk högre taktik under striden om Sicilien 10 juli till 17 augusti?”, samt ”Hur skall vi idag förstå kombinerade vapen i gränslandet mellan högre taktik och operationer?”. Resultatet visar att Leonhards teori lyckats förklara hur tysk högre taktisk nivå nyttjade kombinerade vapen vid avvärjningsstriden mot landstigningen och under den fortsatta fördröjnings- och försvarsstriden över Sicilien intill Messinasundet. Ett flertal exempel lyfts fram under analysen och de viktigaste slutsatserna redovisas i resultatdelen. Vidare har även undersökningen ökat förståelsen av kombinerade vapen i gränslandet mellan högre taktisk och operativ nivå. Resultatet har identifierat tyska brister i detta, brister som starkt bidragit till utfallet. Det finns många olika synsätt avseende hur kombinerade vapen kan förstås och förklaras. Denna avhandling har med stöd av Leonhards teori och den tyska defensiva striden på Sicilien bidragit med att klargöra ytterligare en liten del av tankarna kring kombinerade vapen. Goda exempel på när system av system fungerat och mindre goda har identifierats, detta är något att ta med sig in i framtiden när militära problem skall analyseras och beslut skall fattas.

Syftet med föreliggande förvaltnings- och utvecklingsplan är att skapa långsiktiga förutsättningar för fiskevården inom Repperdaorten och Kvillsfors fiskevårdsområden. Med planen som styrdokument och de åtgärdsförslag som listas i detta dokument finns ett brett underlag för att bedriva ett behovsanpassat fiskevårdsarbete. Åtgärdsförslagen spänner över flera verksamhetsområden och utgår från fiskevårdsområdenas unika förutsättningar. Åtgärdsförslagen ska ses som vägledande rekommendationer för fiskevårdsområdet och samtidigt verka som en katalysator för utvecklandet av fiskevattnet inom de bägge områdena. En stor del av planen fokuserar på fiskevårdsområdenas gemensamma förutsättningar och potential till verksamhetsutveckling, vilket också varit ett önskemål från föreningarnas sida. En väl genomarbetad fiskevårdsplan är helt nödvändig om fiskevatten som areell landsbyggdsresurs ska kunna förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt och fiskevårdsområdenas verksamhet ska kunna skötas på ett professionellt sätt. Förhoppningen är att föreningen genom detta dokument har en plan som kan nyttjas för en lång tid framöver. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

I föreliggande förvaltningsplan beskrivs de miljöer och verksamheter som berör eller påverkar Ylens fisksamhälle. Den ger en beskrivning av fisksamhällets nuvarande status och de nyttjandeformer som förekommer i och kring sjön. Förhoppningen är att denna förvaltningsplan (fiskevårdsplan) kommer att fungera som styrdokument för föreningens framtida fiskevårdsarbete. Genom att följa planen finns möjligheter att bedriva ett aktivt och lokalt anpassat fiskevårdsarbete och på så sätt skapa förutsättningar för ett rationellt och långsiktigt hållbart nyttjande av fiskbeståndet inom fiskevårdsområdets sträckning. Det finns inget krav på genomförande av åtgärdsförslagen, men det är Länsstyrelsens förhoppning att föreningen kommer att vidta merparten av de högst prioriterade åtgärderna och använda planen som ett förvaltningsdokument under många år framöver. Framtagandet av planen har bekostats av bygdemedel från Huskvarnaåns avrinningsområde, Jönköpings kommun, Ylens fiskevårdsområde och via statliga fiskevårdsmedel Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

I föreliggande fiskevårdsplan beskrivs de miljöer och verksamheter som berör eller påverkar Rasjön-Rakalvens fisksamhälle. Den ger en beskrivning av fisksamhällets nuvarande status och de nyttjandeformer som förekommer i och kring sjön. Förhoppningen är att denna förvaltningsplan (fiskevårdsplan) kommer att fungera som styrdokument för föreningens framtida fiskevårdsarbete. Genom att följa planen finns möjligheter att bedriva ett aktivt och lokalt anpassat fiskevårdsarbete och på så sätt skapa förutsättningar för ett rationellt och långsiktigt hållbart nyttjande av fiskbeståndet inom fiskevårdsområdets sträckning. Det finns inget krav på genomförande av åtgärdsförslagen, men det är Länsstyrelsens förhoppning att föreningen kommer att vidta merparten av de högst prioriterade åtgärderna och använda planen som ett förvaltningsdokument under många år framöver. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Bestånden av sydsvensk insjööring har gått tillbaka kraftigt sedan 1980-talet. Det är i princip bara i Vättern och i viss mån i Vänern som de fortfarande kan betraktas som stabila. Orsakerna till tillbakagången är flera, men de mest bidragande faktorerna är olika typer av mänsklig påverkan på öringens lek- och uppväxtplatser så som indämning, rensning och rätning av vattendrag i kombination med de klimatologiska förändringar som har noterats under senare år. I Länsstyrelsernas arbete med miljömålet ”Levande Sjöar och Vattendrag” pekas Örken, med anledning av förekomsten av insjööring, ut som en nationellt särskilt värdefull sjö för såväl fisket som naturvården. Åtgärder som syftar till att gynna beståndet av öring i Örken är således prioriterade såväl ur ett regionalt som nationellt perspektiv. Idag är öringbeståndet i Örken svagt och upprätthålls delvis av de många förstärkningsutsättningar som under åren har genomförts av Örkens fiskevårdsområdesförening. Det finns ett stort behov av att förbättra förutsättningarna för naturlig reproduktion av öring i Örken. Formerna för hur detta kan genomföras konkretiseras i föreliggande fiskevårds-plan. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Länsstyrelserna har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en regional åtgärdsplanför kalkningsverksamheten 2011-2015. Planen beskriver försurningsläget i Jönköpings län, kalkning, biologisk återställning och uppföljning som genomförs för att åtgärda och mildra försurningens effekter. Jönköpings län är och har varit hårt drabbat av försurning. Orsakerna till försurningen är utsläpp av framförallt svavel i utlandet och från den internationella sjöfarten. Värst drabbatär länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade. Nedfallet av försurande svavel har minskat mycket kraftigt sedan början av 1980-talet. Detta har lett till att försurningen av sjöar och vattendrag har minskat. Trots den stora minskningen i nedfall kan inte kalkningen minska i samma omfattning. Detta beror på att markerna utarmats efter en lång tid med högt nedfall och ett allt intensivare skogsbruk. Modellberäkningar visar att det i länets sydvästra del kommer att behövas fortsatt kalkning i lång tid framöver. Oroväckande är att ingen generell förbättring sker i försurningsstatusen i markvatten eller i skogsmark och det mesta talar för att förbättringen framöver i våra ytvatten kommer att vara blygsam. Motiven varför man kalkar är de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurning. De vanligaste motiven i Jönköpings län är direkt eller indirekt försurningskänsliga och hotade arter som lake och flodkräfta samt upplåtet fritidsfiske. Målsättningen med länets kalkningsverksamhet är att motverka försurningens negativa inverkan på det naturliga djur- och växtlivet i väntan på att vattenkvaliteten återhämtar sig samt att säkerställa ett långsiktigt nyttjande av vattnen. Kalkning och biologisk återställning är en del av åtgärderna för att nå de nationella och regionala miljömålen om Levande sjöar och vattendrag samt Bara naturlig försurning liksom målet om god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten. I Jönköpings län är våtmarkskalkning den vanligaste kalkningsmetoden. Detta är ett effektivt sätt att åtgärda främst rinnande vatten men också sjöar med korta omsättningstider. Ofta används våtmarkskalkning i kombination med kalkning av sjöar. Doserarkalkning är mycket blygsam och idag är det bara en doserare kvar i drift i länet. 2011 planeras totalt 11 560 ton kalk att spridas vilket är cirka 32 % mindre än under perioden 1997-99. Den största minskningen av kalkningen har skett i länets östra delar medan i de mest försurade västra delarna har minskningen varit lägre. Kalkbehovet bedöms fortsätta att minska, dock inte i samma omfattning som de senaste åren. Den största minskningen bedöms kunna ske i Lagans avrinningsområde. Med dagens tillgängliga metoder för kalkning av sjöar och vattendrag bedöms det inte finnas något behov av nykalkning i länet varför åtgärdsplanen endast omfattar omkalkningar. Det finns ett behov av skogsmarkskalkning där dagens kalkningsmetoder inte ger tillräckligt resultat och i de delar av länet där vattnen inte kommer att återhämta sig. Skulle nya kalk- ningsmetoder som bäckekalkning och kalkning med grövre kalk i sjöar visa sig fungera kan nykalkningar bli aktuella. Biologisk återställning ingår i kalkningsverksamheten och omfattar fysiska åtgärder som exempelvis rivning av dammar, anläggandet av fiskvägar eller återintroduktion av utslagna arter. I planen redovisas genomförda och de högst prioriterade åtgärderna. Ungefär 40 % av länets yta är indelat i 75 åtgärdsområden för kalkning. Inom dessa finns det 215 sjöar och 146 vattendrag med särskilda målsättningar för vattenkemi och biologi. Alla dessa så kallade målområden har minst vattenkemisk uppföljning och de flesta har även biologisk uppföljning i form av elfiske, nätprovfiske, kräftprovfiske, bottenfauna eller flodpärlmusselinventering.

1999 antog Sveriges riksdag 15 nationella miljömål, ytterligare ett lades till 2005. Tillsammans utgör dessa 16 miljömål i dagsläget det styrmedel som beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. För att förtydliga och underlätta miljömålsarbetet utarbetades även nationella delmål. Delmålen totalt 72 stycken innehåller riktlinjer för hur de olika målen ska nås. Under 2004 påbörjades ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet för att tillsammans med länsstyrelserna, inom ramen för miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag, peka ut Sveriges värdefulla sjöar och vattendrag. Utpekandet ligger till grund för arbetet med skydd och restaurering enligt delmål 1 och 2 då dessa innebär att minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ska ha ett långsiktigt skydd senast år 2010 samtidigt som 25 % ska ha restaurerats. Föreliggande rapport beskriver arbetet med utpekandet av värdefulla vatten inom Jönköpings län. Totalt har 182 objekt (sjöar, vattendrag och delar av vattendrag) pekats ut som nationellt eller regionalt värdefulla ur natur respektive fiskesynpunkt. Underlagsmaterialet som lett fram till respektive utpekande är omfattande och grundar sig på flerårig kunskapsinhämtning om länets sjöar och vattendrag. I Jönköpings län finns 2152 sjöar med en total yta på cirka 3030 kvadratkilometer (enligt sjöregistret). Av dessa har 81 stycken pekats ut som värdefulla. De tio största sjöarna, varav alla utpekade, utgör 78 % (2368 kvadratkilometer) av den totala sjöytan. Medtaget i dessa siffror är Vättern (1856 kkvadratkilometer) som inklusive delarna utanför länet utgör 60 % av den totala sjöarealen. Exkluderas Vättern framträder att 65 % av sjöytan är utpekad som värdefull ur natur eller fiskesynpunkt. 646 kvadratkilometer eller 55 % är utpekat som värdefull både ur natur respektive fiskesynvinkel. Sjöytan värdefull enbart för fiske uppgår till 59 % och för natur 61 %. Förutom sjöar är även Jönköpings län berikat med ett flertal vattendrag. Den totala rinnsträckan på dessa vattendrag uppgår till hela 475 mil (enligt vattendragsregistret). Av denna sträcka har 55 mil pekats ut som särskilt värdefullt, värdefullt och potentiellt värdefullt ur fiskesynpunkt. Motsvarande siffror för objekt med höga naturvärden uppgår till 80 mil. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

1999 antog Sveriges riksdag 15 nationella miljömål, ytterligare ett lades till 2005. Tillsammans utgör dessa 16 miljömål i dagsläget det styrmedel som beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. För att förtydliga och underlätta miljömålsarbetet utarbetades även nationella delmål. Delmålen totalt 72 stycken innehåller riktlinjer för hur de olika målen ska nås. Under 2004 påbörjades ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet för att tillsammans med länsstyrelserna, inom ramen för miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag, peka ut Sveriges värdefulla sjöar och vattendrag. Utpekandet ligger till grund för arbetet med skydd och restaurering enligt delmål 1 och 2 då dessa innebär att minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ska ha ett långsiktigt skydd senast år 2010 samtidigt som 25 % ska ha restaurerats. Föreliggande rapport beskriver arbetet med utpekandet av värdefulla vatten inom Jönköpings län. Totalt har 182 objekt (sjöar, vattendrag och delar av vattendrag) pekats ut som nationellt eller regionalt värdefulla ur natur respektive fiskesynpunkt. Underlagsmaterialet som lett fram till respektive utpekande är omfattande och grundar sig på flerårig kunskapsinhämtning om länets sjöar och vattendrag. I Jönköpings län finns 2152 sjöar med en total yta på cirka 3030 kvadratkilometer (enligt sjöregistret). Av dessa har 81 stycken pekats ut som värdefulla. De tio största sjöarna, varav alla utpekade, utgör 78 % (2368 kvadratkilometer) av den totala sjöytan. Medtaget i dessa siffror är Vättern (1856 kkvadratkilometer) som inklusive delarna utanför länet utgör 60 % av den totala sjöarealen. Exkluderas Vättern framträder att 65 % av sjöytan är utpekad som värdefull ur natur eller fiskesynpunkt. 646 kvadratkilometer eller 55 % är utpekat som värdefull både ur natur respektive fiskesynvinkel. Sjöytan värdefull enbart för fiske uppgår till 59 % och för natur 61 %. Förutom sjöar är även Jönköpings län berikat med ett flertal vattendrag. Den totala rinnsträckan på dessa vattendrag uppgår till hela 475 mil (enligt vattendragsregistret). Av denna sträcka har 55 mil pekats ut som särskilt värdefullt, värdefullt och potentiellt värdefullt ur fiskesynpunkt. Motsvarande siffror för objekt med höga naturvärden uppgår till 80 mil. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

1999 antog Sveriges riksdag 15 nationella miljömål, ytterligare ett lades till 2005. Tillsammans utgör dessa 16 miljömål i dagsläget det styrmedel som beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. För att förtydliga och underlätta miljömålsarbetet utarbetades även nationella delmål. Delmålen totalt 72 stycken innehåller riktlinjer för hur de olika målen ska nås. Under 2004 påbörjades ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet för att tillsammans med länsstyrelserna, inom ramen för miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag, peka ut Sveriges värdefulla sjöar och vattendrag. Utpekandet ligger till grund för arbetet med skydd och restaurering enligt delmål 1 och 2 då dessa innebär att minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ska ha ett långsiktigt skydd senast år 2010 samtidigt som 25 % ska ha restaurerats. Föreliggande rapport beskriver arbetet med utpekandet av värdefulla vatten inom Jönköpings län. Totalt har 182 objekt (sjöar, vattendrag och delar av vattendrag) pekats ut som nationellt eller regionalt värdefulla ur natur respektive fiskesynpunkt. Underlagsmaterialet som lett fram till respektive utpekande är omfattande och grundar sig på flerårig kunskapsinhämtning om länets sjöar och vattendrag. I Jönköpings län finns 2152 sjöar med en total yta på cirka 3030 kvadratkilometer (enligt sjöregistret). Av dessa har 81 stycken pekats ut som värdefulla. De tio största sjöarna, varav alla utpekade, utgör 78 % (2368 kvadratkilometer) av den totala sjöytan. Medtaget i dessa siffror är Vättern (1856 kkvadratkilometer) som inklusive delarna utanför länet utgör 60 % av den totala sjöarealen. Exkluderas Vättern framträder att 65 % av sjöytan är utpekad som värdefull ur natur eller fiskesynpunkt. 646 kvadratkilometer eller 55 % är utpekat som värdefull både ur natur respektive fiskesynvinkel. Sjöytan värdefull enbart för fiske uppgår till 59 % och för natur 61 %. Förutom sjöar är även Jönköpings län berikat med ett flertal vattendrag. Den totala rinnsträckan på dessa vattendrag uppgår till hela 475 mil (enligt vattendragsregistret). Av denna sträcka har 55 mil pekats ut som särskilt värdefullt, värdefullt och potentiellt värdefullt ur fiskesynpunkt. Motsvarande siffror för objekt med höga naturvärden uppgår till 80 mil. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Länsstyrelsen i Jönköpings län har i början av juli månad utfört ett inventeringsprovfiske i södra Vätterns strandzon samt i tre av de tillrinnande vattendragen i syfte att belägga eventuell förekomst av den tidigare rödlistade arten nissöga (Cobitis taenia). Projektet är en uppföljning av 2004 års inventeringsprovfiske då arten påträffades på flera lokaler i norra och mellersta Vätterns strandzon. Nissöga fångades inte i någon av de totalt 13 provfiskade lokalerna vilket indikerar att arten inte tycks förekomma i Vätterns södra delar. Detta fördelningsmönster stämmer väl överens med tidigare känd litteratur (Andersson med flera 1954). Däremot fångades, vilket framgår i föreliggande rapport, ett flertal andra arter (totalt 7 stycken). Gers och storspigg dominerade fångsten sett till antal, cirka 830 respektive 790 stycken och utgjorde tillsammans 88 % av andelen fångade individer. Den höga fångsten av storspigg kan sannolikt förklaras med att tidpunkten för provfisket sammanföll med storspiggens lek. Gers som förekommer i nästan samtliga Vätterns djupzoner beskrivs ofta som den mest frekvent förekommande bottenfisken varför den stora fångsten ej kan betraktas som ovanlig. Öring påträffades på två lokaler, Hökesån och Röttleån. Att öring återfanns på dessa platser står i direkt relation till att dessa fungerar som lek och uppväxtområde. Stora satsningar har gjorts i form av biotopvårdande åtgärder och skapande av fria vandringsvägar för att förbättra öringens reproduktions och uppväxtområden. Fångst av abborre gjordes på 3 stycken lokaler. Flest fångades i Gränna badlagun. Gränna badlagun är i stora drag en artificiellt konstruerad badplats som erbjuder ett relativt gott uppväxtområde för arten. Denna lokal fungerar troligtvis som yngelkammare då fångsten var normalfördelad runt 70 millimeter vilket faller inom ramen för åldersklasserna 1-2+. Den höga vattentemperatur som uppmättes vid tidpunkten, 27°C var troligen en bidragande faktor till den antalsmässigt höga fångst som gjordes eftersom abborren som art preferera tämligen höga vattentemperaturer. Av övriga arter så fångades gädda, mört och elritsa, dock i sådan blygsam omfattning att dessa inte redovisats i föreliggande rapport. Likväl så kan det nämnas att elritsa fångades på lokalen Hökesån uppströmms 2 där även 21 stycken öringar fångades. Eftersom ingen fångst av nissöga gjordes kommer det inte att vara aktuellt med några uppföljande provfisken inom den närmsta tidsperioden. Dock så bör det fokuseras på det bestånd som påträffats i Rocksjön (Sjöstrand 2003) även om antalet fångade individer i denna undersökning var låg. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05