The regeneration of damaged tissues or organs using porous scaffolds which act as temporary guides for the patient’s own cells, i.e. tissue engineering, is a means to overcome the shortcomings of current standard medical treatments. The large number of tissue engineering applications and the high demands on materials make it necessary to design materials and scaffolds with innovative characteristics tailored to suit specific applications. The purpose of the work presented in this thesis was to design aliphatic polyester (co)polymers and porous scaffolds in order to tailor material and scaffold properties and to control the property changes induced by radiation sterilization. Porous scaffolds were created, with an emphasis on tailoring the scaffolds thermal and mechanical properties. Stannous octoate was used in ring-opening polymerizations of L,L-lactide (LLA), ε-caprolactone (CL) and 1,5-dioxepane-2-one (DXO) to attain three copolymer types with a wide assortment of monomer compositions. A solvent casting and salt leaching scaffold fabrication technique was developed, and highly porous scaffolds possessing a range of predetermined properties were obtained. Highly porous tubular scaffolds of different designs for use in nerve regeneration were developed using copolymers of LLA, CL, DXO or trimethylene carbonate (TMC) and a versatile immersion coating and porogen leaching technique. Reactions induced by electron beam and gamma irradiation were used to finalize the scaffold properties. By changing the nature of the radiation, the radiation dose, the type of monomers, the monomer composition and the chain microstructure, it was possible to alter the susceptibility and the degradation mechanisms of the polymers. Predicted end-properties were obtainable and the sterilization procedure was incorporated as a final step in the scaffold fabrication. The free radical ring-opening polymerization of the cyclic ketene acetal 2-methylene-1,3-dioxe-5-pene was developed, a reaction, Regenerering av skadade vävnader eller organ genom användning av porösa bionedbrytbara implantat som temporära byggnadsställningar för patientens egna celler är ett sätt att lösa de tillkortakommanden som finns i dagens medicinska behandlingsmetoder. De många möjliga applikationerna för vävnadsersättning och de höga krav som ställs på materialen skapar ett behov av nya material med innovativa egenskaper. I denna avhandling används design av alifatiska polyetrar och porösa strukturer för att skräddarsy deras egenskaper och för att kontrollera de förändringar i egenskaper som sker när materialet strålningssteriliseras. Porösa strukturer tillverkades med fokus på design av deras materialegenskaper. Genom sampolymerisation av L,L-laktid (LLA), ε-kaprolakton (CL) och 1,5-dioxepan-2-on (DXO) med utvalda sammansättningar och monomerkombinationer kunde dessa skräddarsys. Porösa strukturer med hög porositet och ett stort register av förutbestämbara mekaniska och termiska egenskaper framställdes via en utvecklad saltlakningsteknik. Porösa tuber för nervregenerering, med olika design, utvecklades genom användning av sampolymerer av LLA, CL, DXO eller trimetylenkarbonat (TMC) och en mångsidig stöpnings- och saltlakningsteknik. Genom att utnyttja de reaktioner som uppstod i de polymera materialen vid sterilisering, med elektron- eller gammastrålning, erhölls förutbestämbara slutgiltiga egenskaper för de porösa strukturerna. Detta uppnåddes genom att skapa material som påverkas på ett specifikt sätt vid bestrålning. Genom att förändra strålningstyp, strålningsdos, monomerer och sammansättningar ändrades känsligheten mot strålning och de reaktionsmekanismer som inducerats. Steriliseringsprocessen blir härmed inkorporerad som ett sista steg i framställningen av de porösa strukturerna. En fri radikal ringöppningspolymerisation utvecklades för monomeren 2-metylen-1,3-dioxe-5-pen. Reaktionsprodukterna bestämdes och en reaktionsmekanism föreslogs, som ett första steg i framställningen, QC 20100805