Search

Eutrophication is one of the major threats to the marine environment in the Baltic Sea. The human pressure on the sea by nutrient input from agriculture, industry, public sewage facility and small sewage treatment plants causes excessive algal blooms leading to oxygen depleted seabed and an ecosystem out of balance. The objective of this study is to investigate how local legitimacy and fairness is addressed in the multilevel and complex issue of reducing Baltic Sea eutrophication. The main results show that there is a great challenge and uncertainty in dealing with the problem of eutrophication. Furthermore, there is an unfair distribution of costs and responsibilities related to wastewater treatment in the municipal planning documents and nearly total exclusion of the individual property owners from participating in the decision-making processes related to the expansion plans for public sewage facility. This in turn risks the legitimacy and the democratic aspects of the plans. Previous studies related to public and simple sewage plants have investigated different issues related to the legislation and practical planning as possible reasons for a sluggish progress in the measures to reduce nutrient discharges to the sea. However, the fairness aspects and the participatory processes of the plans have not been studied. The implications of this study are to invite to a more inclusive and fair planning process with the use of alternative solutions to the compulsory expansion of public sewage facility. Modifications in the legislation to include economic instruments creating incentives for the property owners can be a way of increasing participation and thus the legitimacy of the system.

Käppalaverket renar vatten från över en halv miljon människor i elva kommuner tillhörandes Stockholms län i Sverige. Avloppsreningsverket är certifierat för sitt miljöarbete och som en del av detta bedrivs ett aktivt uppströmsarbete, som består i att minska mängden miljöskadliga ämnen från olika källor innan de når avloppsvattnet. Uppströmsarbetet är en viktig del i att uppfylla kraven i EU:s vattendirektiv. Men ett av de större hindren för att implementera den kunskap som finns om uppströmsarbete är kommunikationen mellan de inblandade parterna, som i detta fall består av Käppalaförbundet och de elva medlemskommunerna. I denna fallstudie undersöks om återkoppling mellan Käppalaförbundet och medlemskommunerna existerar, och i så fall hur återkopplingen mellan dem ser ut. Vidare har eventuella faktorer som kan underlätta eller försvåra kommunikationen undersökts. Det empiriska materialet består av enkätsvar från de elva medlemskommunerna och en intervju med chefen för uppströmsarbetet samt en samhällskommunikatör på Käppalaförbundet. Resultatet tyder på att en symmetrisk tvåvägskommunikation, där återkoppling som möjliggör för alla parter att ge uttryck för sina tankar och bli lyssnade på, förekommer i hög utsträckning. Dock kan det ibland förekomma en envägskommunikation, vilket innebär att enbart en part får komma till tals. Faktorer som påverkar kommunikationen är bland annat det gemensamma språket, hur mötena är utformade samt att kommunikatörerna på kommunerna ofta byts ut.