Search

Under många år har Fattigdomsrapporten konstaterat att det finns ett stadigtökande behov av insatser från Sveriges Stadsmissioner. Denna utveckling drivs av förändrade förutsättningar i samhället. Bland verksamma vid Sveriges Stadsmissioner har misstanken länge varit att det ökade behovet av deras insatse råtminstone delvis beror på att en mindre andel av behovet av insatser täcks av Försäkringskassan och de kommunala socialtjänsterna. Misstanken stärks av senare års fattigdomsrapporter, som visar att en betydande andel av Stadsmissionens insatser riktas till personer som har rätt till offentliga insatser mensom inte får sådana. Åren 2020 till 2022 riktades 18 procent av insatserna tillsådana icke-mottagare. Det går dock inte att säkert veta hur omfattande detta problem är då det inte gjorts någon nationell kartläggning. För årets fattigdomsrapport har Sveriges Stadsmissioner och Marie Cederschiöld högskola genomfört ett forskningsprojekt som särskilt studerar denna grupp. I detta projekt genomfördes 33 intervjuer med besökare från Stadsmissionen påsex orter. Syftet med studien var att få kunskap om varför personer som borde få stöd av socialtjänst och Försäkringskassan inte får det. Det handlar alltså inte om personer som utestängs enbart av tuffare regler för bistånd och ersättning, utan om personer som uppfyller regler och normer men som av olika anledningar ändå hamnar utanför bistånds och socialförsäkringssystem. En term för detta är ”icke-upptagande”, på engelska non-take-up. Icke-upptagande är ett allvarligt problem både eftersom människor inte får den hjälp som de borde få, och för att de offentliga välfärdssystemen inte fungerar som de ska. Det innebär att socialpolitiken inte får avsedd effekt och att det därmed kan bli större sammanlagda samhällskostnader än om bistånd och ersättningar betalats ut på korrekt sätt tillatt börja med.

Denna rapport utgör en forskningsöversikt över litteratur som undersökt förutsättningar, möjligheter och utmaningar för hållbart boende i form av bygg- och bogemenskaper. Byggemenskaper är kollektiva projekt där deltagare aktivt bidrar till att skapa sitt framtida boende, med varierande grad av privat och gemensamt utrymme. Bogemenskaper är kollektiva boendeformer med varierande grad av gemenskap, deltagande och styrning. De kan inkludera gemensamma ytor, aktiviteter och tjänster, och de har ofta sociala mål som miljö, integration och hållbarhet. I dag är bygg- och bogemenskaper relativt marginella fenomen på den svenska bostadsmarknaden. Men de skulle kunna vara en del i ett svar på några av våra största samhällsutmaningar. En sådan utmaning är den åldrande befolkningen och de sociala och ekonomiska följder den kommer att få för Sveriges kommuner och regioner. Bogemenskaper har visat sig kunna erbjuda en slags medelväg mellan individuellt boende och institutionsboende som kan bryta social isolering, erbjuda ömsesidigt stöd och skapa en känsla av sammanhang särskilt för äldre. En stor ödesfråga kopplat till byggande och boende är klimatkrisen. Bogemenskaper har också visat sig kunna minska de boendes miljö- och klimatavtryck genom att resurser och utrymmen delas. Byggemenskaper har dessutom visat sig vara ett sätt för miljömedvetna personer att försöka bygga mindre miljöbelastande bostäder åt sig själva genom innovativt användande av ny teknik. Både bygg- och bogemenskaper kan organisera och tillvarata engagemang i miljö- och klimatfrågor, och dessutom kan de i bästa fall verka som ”skolor i miljötänkande” och som skyltfönster för miljö- och klimatsmarta boendeformer. Syftet med denna rapport är att sammanställa existerande kunskap om bygg- och bogemenskaper för att skapa en mer sammanhållen bild av potential och begränsningar för dem i relation till dessa utmaningar. Rapporten försöker besvara följande frågor: Vad kännetecknar bygg-och bogemenskaper? Vilka samhälls

This practice paper articulates the key learnings for philanthropic organizations based on their experiences of the COVID-19 pandemic. Which actions can philanthropic organizations take to best support community needs during times of crisis? To answer this question, we synthesize information about how philanthropic organizations responded during the early COVID-19 crisis (spring―fall 2020) across 11 countries: Australia, Austria, Finland, Germany, Iceland, Israel, Norway, Sweden, the Republic of Korea, the Russian Federation, and the United States of America. Results indicate four key actions that we recommend philanthropic organizations take during times of crisis: (1) Assess community needs; (2) engage with volunteers and donors; (3) communicate effectively and strategically with volunteers, donors, and the public; and (4) focus on equity.

Given the fact that women in homelessness face considerable health inequities, the question of how digitalization can be understood in relation to social rights and right to health surfaces. The objective of this qualitative interview study was to explore the use of mobile phones and internet for women experiencing homelessness. Women (n = 26) shared experiences of healthcare access by using a mobile phone or internet. Data were analyzed using NVivo software. The results are presented in two themes: Conditions and circumstances of having a mobile phone; and Structural and intrapersonal challenges affecting social rights. The results show that digitalization actively influenced everyday life for women experiencing homelessness. Whether women wanted it to or not, digitalization presents a line of demarcation for participation and inclusion or exclusion, in health- and social-care services.

Det verkar finnas brett politiskt stöd för tanken att Sverige borde ha fler ochmer idéburna välfärdstjänster. Denna artikel undersöker vad Sverige har attvinna på en större andel idéburen välfärd och vilka förutsättningar den idéburnasektorn har att förändra den svenska välfärdsstaten. Dessa frågor besvarasmed två forskningsöversikter, en om idéburen välfärd i stort och en annanom kooperativ välfärd. Resultaten visar att den idéburna sektorn har möjlighetatt förbättra vård och omsorgstjänster, men bara i sådan utsträckning som detillåts utveckla en särart som skiljer dem från offentliga och vinstdrivande utförare.Vidare visar resultaten att det nu finns möjlighet till formering av en nyidéburen sektor som kan förändra den svenska välfärdsstaten, men för att denska bli verklighet behövs politisk vilja både från stat och civilsamhälle., There seems to be broad political support for the idea that Sweden shouldhave more of nonprofit welfare services. This article investigates what theSweden stand to gain by a larger share of nonprofit welfare, and what thepotential is for the nonprofit sector to reform the Swedish welfare state. Theseissues are addressed by two literature reviews, one about nonprofit welfareservices in general and a second about cooperative welfare services. The resultsshow that the nonprofit sector has potential to improve welfare services,but only to the extent that they are allowed to develop their special character.Furthermore, the results show that there are now a chance to create a newnonprofit sector that could change the welfare state, provided there is politicalwill on the part of both government and civil society.

Inrätta en nationell handlingsplan som säkerställer skydd, stöd och stadigvarande boende för våldsutsatta oavsett kommun, föreslår forskare i ett projekt om kvinnor i hemlöshet.

Syftet med denna översiktsartikel är att sätta in matdistribution till personer i fattigdom i ett sammanhang, för att bättre förstå dess betydelse för mottagare, civilsamhällesorganisationer och i förlängningen även välfärdsmodellen i Sverige. Artikeln synliggör en förändring där ett ökat behov av kostnadsfri eller billig mat för fattiga grupper möts av ett ökat utbud av mat distribuerat av civilsamhället, en till synes ideal lösning för minskad fattigdom och klimatkris. Analysen visar dock på en spänning och en dubbelsidighet mellan synbart högst önskvärda effekter (att mat ej kastas och människor i fattigdom får mat för dagen) och förvånansvärt allvarliga potentiella bieffekter och underliggande problem. Till det senare räknas transformation och risk för institutionalisering av civilsamhällets arbete som innebär en diffusion av ansvar och mix av institutionella logiker mellan offentlig välfärd, näringsliv och civilsamhälle. Konklusionen blir att en hållbarhetsparadox tar form och att fattigdom och klimat kan visa sig vara två separata problem som kräver sina separata lösningar.

Women in homelessness are among the most marginalized citizens in the modern welfare state and they are thus living indicators of the reach of social rights to basic welfare. In this article, qualitative interviews with women in homelessness in Sweden are used to illustrate the ways in which women in this group are denied their social rights and why. A theoretical understanding based is that social rights are essential for the realization of civil and political rights, but also that they are a first stepping-stone on a path to a more ordered and dignified life for these women. The analysis highlights several ways in which rights are unrealized, including both individual and institutional factors. We conclude that outreach activities and specialized health care services are two important tools for ensuring basic social rights that a fuller citizenship can be built on.

Sweden and the other Nordic countries have come to represent a particular type of social democratic, universal welfare state in literature on social policy. Much of the more recent literature however documents research into how these countries have diverged from the Nordic welfare model. Our study adds to this recent literature. What we find is that a new social landscape is emerging for some of the most marginalised groups of people in Sweden. By studying eight charitable organisations, the Swedish City Missions, we have identified a new role and a new level of responsibility for this type of organisation in Sweden.

Syftet med denna översiktsartikel är att sätta in matdistribution till personer i fattigdom i ett sammanhang, för att bättre förstå dess betydelse för mottagare, civilsamhällesorganisationer och i förlängningen även välfärdsmodellen i Sverige. Artikeln synliggör en förändring där ett ökat behov av kostnadsfri eller billig mat för fattiga grupper möts av ett ökat utbud av mat distribuerat av civilsamhället, en till synes ideal lösning för minskad fattigdom och klimatkris. Analysen visar dock på en spänning och en dubbelsidighet mellan synbart högst önskvärda effekter (att mat ej kastas och människor i fattigdom får mat för dagen) och förvånansvärt allvarliga potentiella bieffekter och underliggande problem. Till det senare räknas transformation och risk för institutionalisering av civilsamhällets arbete som innebär en diffusion av ansvar och mix av institutionella logiker mellan offentlig välfärd, näringsliv och civilsamhälle. Konklusionen blir att en hållbarhetsparadox tar form och att fattigdom och klimat kan visa sig vara två separata problem som kräver sina separata lösningar., The purpose of this article is to contextualize food distribution to better understand its significance for poor recipients, civil society organisations, and ultimately also the Swedish welfare model. The article highlights a change where an increased need for free or cheap food for poor groups is handled by an increased supply of food waste distributed by civil society organisations, a seemingly ideal and innovative solution to reduce poverty and the climate crisis. However, the results show tension and a duality between apparent beneficial effects (that food is not thrown away and that people in poverty get affordable food) and surprisingly serious potential side effects and underlying problems. The latter includes the transformation and risk of institutionalization of civil society’s work, which may lead to diffusion of responsibility and a mix of institutional logic between public welfare, business, and civil society. In conclusion, a sustainability paradox takes shape, and it suggests that poverty and climate change may be two separate problems that require their separate solutions.

I det här kapitlet beskrivs hur givande av pengar tar sig uttryck som ett medborgerligt engagemang i Sverige. Mycket tyder på att vi i Sverige harett förhållningssätt till penninggåvor som skiljer sig från det i många andra länder, och att detta förhållningssätt beror på hur vi ser på användningen av privata och offentliga pengar för privata och offentliga intressen. Det sätt på vilket vi som medborgare ger pengar till ändamål vi stödjer har djupa historiska rötter och säger därför något om det svenska samhället, hur det har varit och vart det är på väg.

This article contributes with a nuanced picture of the importance of civil society for young people’s democratic socialisation and opportunities for influence, by studying public statistics on changes in membership rates in national youth organisations. Young people have long been given a special status in society and they are often perceived as either a threat or a promise. Young people’s special status is based on the fact that they do not really belong to the rest of society. They depend in different ways on others for their immediate livelihood, socialisation and for risk protection. But they also have the potential to contribute with new perspectives and change to outdated institutions. Because of their age, young people have been considered to need both democratic schooling and opportunities to find a context to express their commitment. Engagements in associations among young people has therefore been actively encouraged and supported by the state since at least the beginning of the 20th century. The results of this article show that until sometime in the 1970s and 1980s, participation in most types of national youth organisations increased, but that membership numbers subsequently decreased more or less drastically in organisations based on traditional popular mass movements, while others have increased or maintained their membership numbers. We interpret the historical overview as evidence that the state subsidies since long has survived their purpose. The original mass movement organizations are declining in memberships, despite the efforts and those that are growing often follow the democratic procedures more to live up to the rules of the state than because of the desire to be governed by the will of the members and to change society.

Socialpolitiken och det sociala arbetet utformas i stor utsträckning i det lokala. Det är genom lokala beslut i socialtjänsten som samhällets insatser för utsatta medborgare formas i relation till behov, problem och målsättningar. Detta är inte sällan svåra beslut och de som omfattas av dem är i många fall särskilt utsatta på grund av exempelvis hög eller låg ålder, missbruk, funktionsvariation eller sjukdom. Därför är den lokala socialtjänsten också ett riksintresse och det finns en lång rad olika aktörer och strukturer på nationell nivå som påverkar beslutsfattandet i den. Dessutom tas beslut både i den politiska organisationen och utifrån en helhetsbedömning av en socialsekreterare. Sammantaget kan det vara svårt att överblicka allt som påverkar lokala beslut i socialtjänsten men i detta kapitel görs ändå ett försök.

Welfare states in Europe and around the world are experiencing growing numbers of people with limited or unclear rights to public welfare within their borders. These are refugees, undocumented migrants, EU-migrants and other groups of displaced or deprived people seeking a better life. In Sweden, this situation is trying the highly held principles of social and human rights, as charities are becoming an increasingly important complement to rights-based public welfare services. This article will show how eight different City Missions in Sweden are seeing a new role for themselves in an emerging social landscape. The findings will be analysed in terms of social and human rights, using the classic theories of T. H. Marshall as well as more recent research.

DN DEBATT 27/12. Forskarna Hanna Karlsson och Johan Vamstad: Inför nationella riktlinjer till landets regioner. Antalet personer som lever med skyddad identitet har nästan ­fördubblats på tio år. Men denna växande grupp får inte tillgång till ­sjukvård på samma sätt som andra eftersom deras identitet inte alltid skyddas i vården.

The reasons people have to give money to charities varies between different societal settings. This article explores the interaction between individual and social reasons to give in Sweden, a country representing a distinct type of such settings. The purpose of the article is to addresses not only the question of how much that is donated and to what, but to also provide an interpretation of why people give and what it means to give in this national context. Social origins theory is used to analyse results gathered from a national survey on civic participation in Sweden. The results show that giving in Sweden is widespread, small-scale and relatively uniform across different groups of givers. It is concluded from this that giving is mainly a civil act performed for personal reasons and to a lesser degree a civic act with significance for the social standing of the donor.

This article examines a model for facilitating youth participation inlocal politics in Sweden. The Swedish youth councils are the responsibility of local authorities and they are designed to encourage political and civic interests among young people. These councils administrated by local bureaucracies are analyzed using institutional logics theory to determine the intentions, organization and outcomes of youth participation. The conclusions show that the institutional logic of the local public administration tends to dominate over the democratic logic of political participation for the young. The findings are based on mainly qualitative data from a two-year research project in Sweden.