Search

Kustekosystemen är mycket viktiga för både biologisk mångfald och ekosystemtjänster, men påverkas samtidigt negativt av ett kontinuerligt ökat nyttjande av kustzonen för boende och olika verksamheter. Ekologisk kompensation är ett förvaltningsverktyg som syftar till att gottgöra oundviklig skada på naturmiljöer, exempelvis arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, i samband med mänsklig verksamhet. Verktyget har dock hittills använts i mycket begränsad omfattning i grunda kustmiljöer.Inom projektet ECOCOA, finansierat av Naturvårdsverket, har vi fokuserat på att utvärdera förutsättningarna för ökad användning av ekologisk kompensation i kustområden, som ett av flera verktyg som kan stöda miljövården. Projektets slutrapport (Bergström m.fl. 2021) ger en övergripande bild av samtliga resultat, medan vi i föreliggande rapport ger en fördjupning av de mer konkreta problem som kan uppstå vid handläggning av miljöärenden i förvaltningen, och möjliga lösningar på kort och lång sikt. Rapporten riktar sig i första hand till handläggare som vill utveckla tillämpningen av ekologisk kompensation vid vattenverksamhetsärenden, till tekniska råd vid markoch miljödomstolar, samt miljökonsulter och andra som kan behöva insyn i hur ekologisk kompensation kan användas och vidareutvecklas inom svensk kustmiljöförvaltning. I rapporten återger vi hur man hanterar ekologisk kompensation i svenska kustområden idag, till exempel hur handläggare arbetar med att mäta skada och bedöma omfattningen av kompensationsbehov. Vi beskriver även problematiken med småskaliga anmälningspliktiga ärenden, där den sammanlagda påverkan från många små exploateringar ger upphov till betydande förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Slutligen beskriver vi hur den så kallade särskilda fiskeavgiften, som syftar till att tillvarata fiskeintresset i samband med vattenverksamhetsfrågor, tillämpas idag, samt analyserar hur beräkningsgrunderna skulle kunna utvecklas för att stärka användningen av ekologisk kompensationen som verktyg. Vår sammanställning och utvärdering utgår från ett generellt ramverk som utvecklats inom ECOCOA för att skatta skada och identifiera kompensationsbehov. Ramverket baseras på en kaskadmodell, som visar kopplingar mellan ekosystemets struktur, funktion, ekosystemtjänster och nyttigheter för människor. Modellen kan användas för att synliggöra hur verksamheter påverkar arter och livsmiljöer och vilka kostnader och förluster detta medför. Ramverket kan även användas för att bedöma i vilken omfattning en föreslagen åtgärd faktiskt kompenserar för de förluster som verksamheten innebär.Här följer en kort sammanfattning av resultaten som presenteras i rapporten: • En enkätundersökning riktad till aktörer inom kustförvaltningen visar att ekologisk kompensation i praktiken tillämpas mycket sällan inom kustmiljöförvaltningen idag, och att det finns ett stort behov av att ta fram riktlinjer för dess tillämpning, som stöd till handläggare, konsulter, domstolar och andra aktörer. På en mer generell nivå omfattar detta även ett behov av att förbättra kunskapen om restaureringsmetoder samt att ta fram metoder för värdering av skador på naturvärden. Det finns även ett behov av resurser för Sammanfattning 6 handläggare i form av tid och stöd för att tillämpa ekologisk kompensation i kustförvaltningen. • En utvärdering av befintliga domslut för ett antal tillståndspliktiga (dvs. storskaliga) vattenverksamhetsärenden visar att biologisk mångfald och ekosystemtjänster mycket sällan beaktas på ett sätt som är i linje med Sveriges åtaganden inom till exempel konventionen för biologisk mångfald och EU:s biodiversitetstrategi, där en bärande princip är att ingen nettoförlust ska ske. Det finns ett förbättringsutrymme som borde kunna mötas direkt genom en ökad kunskapsdelning mellan aktörer, och en förbättrad praxis gällande tillämpning av ekologisk kompensation. Samtidigt uppstår flera mer komplexa frågor som berör till exempel behovet av en gemensam fysisk planering och identifiering av lämpliga kompensationsåtgärder, där ett kunskapsbyggande behövs. • Småskalig kustexploatering, exempelvis bryggbyggen och små muddringar, är en särskilt utmanande fråga. Enskilda små ingrepp är anmälningspliktiga (dvs. sällan tillståndspliktiga), och trots att det vid handläggningen av dessa ärenden ställs krav på miljöhänsyn kan det ofta inte bedömas som skäligt att kräva att exploatören själv utför ekologisk kompensation. Den sammanlagda påverkan av dessa många små ingrepp är dock betydande, och det är angeläget att utforma ett system där även småskalig vattenverksamhet kompenserar för sina miljökostnader. Vi undersöker hur ett system för ekologisk kompensation som även omfattar småskalig exploatering skulle kunna se ut, i relation till konceptet habitatbanker eller kompensationspooler, där exploatören kan bidra ekonomiskt till habitatrestaureringar i stället för att själv utföra dem. • Den särskilda fiskeavgiften syftar till att kompensera för skador från vattenverksamheter på fisket och skulle kunna betraktas som ett förvaltningsverktyg för kompensation av en viss typ av förlust. I rapporten utvärderar vi hur det rådande fiskeavgiftssystemet fungerar och utforskar hur det kan fungera ur ett kompensationsperspektiv, samt ger förslag på hur beräkningsmodellen kan utvecklas.Sammantaget finns det ett stort behov av att utveckla ekologisk kompensation som ett av de verktyg som kan bidra till att motverka den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Parallellt behövs ytterligare åtgärder för att stärka skyddet av de känsligaste livsmiljöerna i kustzonen, eftersom bevarande av fungerande livsmiljöer är att föredra som ett mer kostnadseffektivt verktyg än restaurering av störda miljöer.

Covid-19 utbröt 2020, hälso- och sjukvården omorganiserar sina verksamheter, patienter insjuknar samt isoleras. Sjuksköterskan har en fundamental roll i akutsjukvård och förväntas kunna bedriva personcentrerad vård även i en hektisk situation. Sjuksköterskor har en klinisk erfarenhet i omhändertagandet av patienter med Covid-19, men saknar evidens riktad mot Covid-19 vilket hotar den personcentrerade vården. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter och utmaningar av att vårda vuxna patienter med Covid-19 inom akutsjukvård under pandemin. En allmän litteraturöversikt utfördes med en systematisk design. I datainsamlingen användes två databaser, PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 17 artiklar som analyserades i enlighet med en integrerad analys vilket utformade två huvudkategorier samt sju underkategorier. Resultatets utformade huvudkategorier belyste omvårdnadens utmaningar samt psykologiska och fysiska utmaningar under Covid-19. Flertal studier belyste vikten av teamarbetet i vårdandet och sjuksköterskor kände att given vård inte var adekvat. Dem isolerade patienterna med Covid-19 hade ett ökat behov av stöd och sjuksköterskor blev utmattade samt upplevde ångest. Skyddsutrustningen utgjorde ett hinder vid omvårdnadsåtgärder, kommunikationen försvåras till patienter och sjuksköterskorna fick skador av utrustningen. Sammanfattningsvis var vårdandet av patienter med Covid-19 psykiskt och fysiskt krävande för sjuksköterskor. Det var flertal faktorer som påverkade sjuksköterskors förmåga att utföra omvårdnad till patienterna som inte erhöll en värdig vård och teamarbete var en viktig del för patientens säkerhet samt personcentrerade vård. I framtida händelser som pandemier behövs specialistsjuksköterskor för att de har en högre omvårdnadsintention och utgör en viktig del i det tvärprofessionella vårdteamet. Covid-19 erupted in 2020, the health services reorganized it’s operations, patients became ill and isolated. Nurses have a fundamental role in emergency care and are expected to provide person-centered care, even in a hectic situation. Nurses have a clinical experience in the care of patients with Covid-19, but the lack of evidence about Covid-19 threatens the personcentered care. The aim was to illuminate nurses´ experiences and challenges of caring for adult patients with Covid-19 in emergency care during the pandemic. A general literature review with a systematic design was performed. In the data collection two databases were used, PubMed and CINAHL. In total, 17 articles were included and analyzed in accordance with an integrated analysis that designed two main categories and seven subcategories. The main categories of the results highlighted the challenges of nursing as well as psychological and physical challenges during Covid-19. Many studies highlighted the importance of teamwork in care and nurses felt that the care provided was not sufficient. The isolated patients with Covid-19 had an increased need for support and nurses became exhausted and experienced anxiety. The protective equipment contributed an obstacle to nursing activities, the communication to patients became difficult and the nurses were physically affected by the protective equipment. In conclusion, caring for patients with Covid-19 was mentally and physically demanding for nurses. There were several factors that affected nurses´ ability to provide care to patients who did not receive valuable care and teamwork was an important part of patient safety and person-centered care. In future events such as pandemics, specialist nurses are needed because of their higher nursing intentions and their important role in the interprofessional team.

Sveriges kustmiljöer är utsatta för olika typer av mänsklig påverkan, med negativa effekter på arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster. Enligt skadelindringshierarkin ska negativa effekter från mänsklig verksamhet i första hand undvikas, minimeras eller avhjälpas. I de kvarstående fall där skada trots dessa åtgärder är oundviklig, kan ekologisk kompensation vara ett sätt att mildra effekterna i syfte att bibehålla eller öka biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I projektet ECOCOA har vi undersökt om och hur ekologisk kompensation skulle kunna användas i förvaltningen av kustområden. Vår målsättning har varit att bidra till en vetenskapligt grundad syn på hur ekologisk kompensation skulle kunna medverka till att stoppa nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Eftersom kompensation kan beröra en mängd aktörer och sakägare med olika intressen och perspektiv är det viktigt med en transparent process som hanteras på ett jämförbart sätt mellan olika områden och fall. En viktig flaskhals idag är brist på praktisk erfarenhet hos aktörer om hur kompensationen ska kunna tillämpas. Vi har utvecklat ett ramverk utifrån de steg som man behöver beakta i en bedömning av skada och kompensationsbehov, med fokus på att öka förutsättningarna för en transparent bedömningsprocess. Det föreslagna ramverket bygger på fyra steg: 1) skadebedömning; 2) bedömning av kompensationsbehov; 3) val av kompensationsåtgärder; och 4) utvärdering av resultat. Ramverket baserar sig på att tydliggöra samband mellan ekosystemets strukturer och de nyttigheter dessa kan medföra för människan, där nyttigheter är beroende av ekosystemtjänster, ekosystemtjänster av funktioner, och funktioner av strukturer. Vi kopplar ramverket till en utvärdering av aktuellt kunskapsläge kring åtgärders effektivitet i kustområdet. Viktiga livsmiljöer som ingår är ålgräs, grunda vegetationsklädda mjukbottnar, naturligt vegetationsfria mjukbottnar, tångbälten, musselbankar, stenrev och kustnära våtmarker. Vi har med hjälp av ramverket utvärderat nuvarande och möjliga tillämpningar av ekologisk kompensation. Utvärderingen har gjorts dels genom ett fullständigt exempel som beskriver förlust av ålgräsängar och dels genom att undersöka befintliga fall och sammanhang där kompensation är eller skulle kunna bli relevant. Fallen bygger på i) domslut gällande tillståndspliktig vattenverksamhet, ii) dagens hantering av småskalig exploatering i kustområden, samt iii) tillämpningen av särskild fiskeavgift ur ett kompensationsperspektiv. Slutligen har vi utvecklat förslag på hur liknande tillämpningar skulle kunna se ut för ytterligare livsmiljöer i tillägg till ålgräs. Våra resultat visar det finns fortsatt stor osäkerhet kring hur kompensationsprocesser och kompensationsåtgärder fungerar i praktiken. Samtidigt är det en realitet att man idag i de allra flesta fall exploaterar utan kompensation, eller med otillräcklig kompensation. Detta innebär i praktiken att förluster värderas till noll, det vill säga att man accepterar förluster på biologisk mångfald, ekosystemtjänster och nyttigheter, och att de skador som uppstår inte uppmärksammas i form av åtgärdsbehov som ska täckas av den som orsakar skadan. Eftersom tillämpningen av vårt ramverk synliggör värdet av att förvalta biologisk mångfald och ekosystemtjänster tillsammans kan det även stödja förvaltningen av kustområden i enlighet med ekosystemansatsen på en mer generell nivå. Våra resultat synliggör vikten av att värna biologisk mångfald. Vår genomgång av potentiella kompensationsåtgärder, som redogörs för i rapporten, visar med tydlighet att det är kostsamt att först förstöra och sedan restaurera, i stället för att skydda och undvika skada i första hand. Vi ser dock ett utrymme och ett behov av att förbättra användningen av ekologisk kompensation som ett av många verktyg för att värna biologisk mångfald och ekosystemtjänster i svenska kustmiljöer i enlighet med miljöbalken. ECOCOAs ramverk tillsammans med kaskadmodeller för viktiga livsmiljöer och information om potentiella åtgärder, kunde här fungera som en gemensam utgångspunkt vid diskussioner, samrådsprocesser och bedömningar.

Ekosystembaserad havsförvaltning anges som ett viktigt verktyg för att nå Sveriges miljömål. Denna rapport tar ett första steg i riktning mot ett vetenskapligt underlag för att stödja ekosystembaserad havsförvaltning i ett pilotområde i södra Bottenhavet. Ekosystemkomponenter (dvs. arter och livsmiljöer) som är viktiga för modellering av ekosystemet identifieras och deras status samt faktorer som påverkar dem redovisas. Även kunskapsluckor kopplade till påverkansfaktorer diskuteras, samt hur dessa påverkansfaktorer integreras med ekosystemkomponenterna, liksom vilka ekosystemtjänster som ekosystemkomponenterna bidrar till. Många av ekosystemkomponenterna har inte god miljöstatus, särskilt grunda bottnar som har ett högt exploateringstryck. Oroväckande nog saknas det övervakning av både grunda kustnära mjukbottnar och utsjöbankar, fastän dessa områden är av intresse för exploatering samtidigt som de har hög biodiversitet och är kopplade till många ekosystemtjänster. Dock finns det en del data tillgängligt i området som kan användas vid modellering för att ta fram kartor över ekosystemkomponenter och även ekosystemtjänster, som kan vara viktiga underlag för ekosystembaserad förvaltning i södra Bottenhavet. I flera fall är kunskapen om belastningar i södra Bottenhavet och hur de kopplar till statusen av ekosystemkomponenter relativt god, men det saknas information om kumulativa effekter av påverkansfaktorer. Många av de marina arter som finns längst in i Östersjön lever här vid sin nordliga utbredningsgräns, vilket kan innebära att de är extra känsliga för mänskliga belastningar och klimatförändring. Storskaligt fiske efter strömming i utsjön och dess effekter på strömmingsbestånden kan påverka ekosystemets funktion. Strömmingen är talrik och spelar en stor roll i södra Bottenhavets ekosystem. Eftersom strömming vandrar mellan utsjön och kusten kan den koppla samman näringsvävar i kust och utsjö. I Bottenhavets område kan man se tydliga intressekonflikter gällande resursförvaltning. Traditionella lokala näringar baserar sig mycket på fiske av strömming och laxfisk, men vikande fångster av den mer storvuxna strömming som fiskas för humankonsumtion, liksom av laxfisk, skapar problem för det kustnära yrkesfisket. Här finns en uppenbar konkurrenssituation både med det storskaliga pelagiska fisket i utsjön och med naturliga predatorer. Dessa konflikter är svåra att lösa med de förvaltningsmetoder som används idag. Södra Bottenhavets ekosystem skulle sannolikt gynnas av en mer helhetsbaserad förvaltning av fiskbestånden och livsmiljöer, utifrån samtliga faktorer som påverkar dem. I kustområdet gäller detta även, inte minst, de områden där gösens och sikens status är mycket svag, liksom viktiga områden för rekrytering av gädda. En sådan mer helhetsbaserad förvaltning innefattar en samplanering av fiskeregleringar, skyddade områden och åtgärder för att restaurera och skydda diverse livsmiljöer. Förbättring av livsmiljöer för fisk förväntas även gynna andra delar av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster, inklusive olika arters motståndskraft och förmåga att anpassa sig till pågående klimatförändringar.

Due to low salinity and lack of hard substrata, the Baltic Sea and Kattegat area and German and Danish North Sea coasts are characterized by a relatively low diversity of seaweeds. At the same time the areas are severely eutrophicated, which has caused extensive shifts in macroalgal communities toward opportunistic species. Unattached seaweed communities dominated by Furcellaria lumbricalis, which have been a resource for hydrocolloid production since the 1940s, have been severely reduced due to eutrophication and unsustainable harvesting and are nowadays only exploited commercially in Estonia. On the other hand, the biomass of opportunistic seaweeds of various red, green and brown algal genera has increased. They cause ecological problems, are a nuisance on many tourist beaches and constitute at the same time a potential bioresource that is so far only exploited to a limited extent for production of energy and fertilizer. Commercial seaweed cultivation is largely focused on Saccharina latissima and still very limited, but is currently being expanded as a compensation measure for sea-based fish aquaculture. Also land-based seaweed cultivation is primarily employed for recycling of nutrients in tank animal aquaculture, but in most cases so far only on an experimental scale.

Rapporten sammanfattar resultaten från forskningsprojektet ”Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter och nästa steg”. Projektet har undersökt erfarenheter av det praktiska införandet av ekosystembaserad havs-, vatten och fiskförvaltning i Sverige, utifrån publicerad litteratur och intervjuer med nyckelpersoner i Sverige, Tyskland, Norge och USA. Sammanställningen visar att Sverige tagit flera steg mot en mer ekosystembaserad förvaltning, men pekar också på svårigheter. En viktig erfarenhet är att ekosystembaserad förvaltning ställer höga krav på samverkan och kommunikation mellan aktörer och att en stabil och tillräcklig finansiering är en viktig förutsättning. Det finns behov av en tydligare styrning och uppföljning från centrala myndigheter, en mer långsiktig finansiering och tydligare processer för kunskapsutbyte mellan olika aktörer. Det finns även ett behov av att kartlägga bristande överensstämmelse mellan olika sektorslagstiftningar och olika samhällsmål och att diskutera målkonflikter på nationell nivå. Implementeringen av åtgärdsprogram och planer behöver stärkas genom att berörda aktörer ges ett tydligt ansvar för att förvaltningsmål uppfylls och för en ambitiös uppföljning av framsteg mot målen. Det vore också önskvärt att vidareutveckla indikatorer för ekosystembaserad förvaltning som kvantitativt mäter framstegen mot dess principer.

Sweden has a long and beautiful coastline with extensive archipelagos that offer exceptional conditions for recreational boating. There are more than 700 000 recreational boats in Sweden, which is one of the highest numbers in the world in relation to the population size. Small tidal differences and many sheltered bays also provide good conditions for storing boats at docks and piers and jetties. As a result, large areas of the Swedish coast are today covered with docks and marinas for recreational boats. The large number of boats and docks could have substantial negative effects on the environment. However, the understanding of the cumulative impact of recreational boating on Swedish coastal ecosystem has so far been incomplete. The goal with this report from the Swedish Institute for the Marine Environment has been to compile and summarize the present state of knowledge regarding how recreational boating affect shallow coastal ecosystems in Sweden, to determine the extent of the impact and if the development is sustainable. The aim has been to present scientific knowledge on these topics in an accessible way in order to facilitate the development of a more sustainable management of recreational boating in Sweden. The scientific literature strongly support that recreational boating generates many negative effects on the marine environment. Recreational boating requires a number of physical structures and generate a number activities that each results in several different pressures on the environment. An increased number of marinas, docks and dredged canals results in losses of important habitats, as well as long-term deterioration of the environmental conditions locally. Dredging and dumping of dredge material results in increased turbidity and dispersal of sediment, nutrients and pollutants over large areas with negative effects on many aquatic organisms, e.g. vegetation, fishes and mussels. Traffic from recreational boats and anchoring result in increased turbidity and sediment erosion as well as damage to habitats. Motor boats also create underwater noise that can disturb e.g. fishes, seals and porpoises. In addition, recreational boating result in substantial emissions of toxic substances and pollution from e.g. antifouling paint and combustion engines. More than 60% of all docks and marinas are found in wave sheltered, shallow (

Bakgrund: Akutmottagning är en del av vårdkedjan och mottagning på sjukhus där patienter kommer in med oväntad sjukdom och kritiska tillstånd för en första bedömning. Vården som bedrivs är intensiv och krävande av sjuksköterskorna. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilka erfarenheter sjuksköterskorna har av att arbeta på akutmottagning. Dessutom var syftet även att beskriva undersökningsgrupperna i de valda artiklarna. Metod: Föreliggande litteraturstudie har en deskriptiv design. Via PubMed inkluderades 15 artiklar varav åtta hade kvalitativ och sju kvantitativ ansats. För att specificera utfallet vid sökningarna användes årtalsbegräsningar, språk och tillgänglighet för högskolan i Gävle. Resultatet presenteras via fyra teman som uppkom vid analys av artiklarna genom läsning och färgkodning. Huvudresultat: Det framkom att sjuksköterskorna på akutmottagning upplever olika former av stress vilket påverkar de på olika plan. Patientpopulationen ökar ständigt vilket oroade sjuksköterskorna som i sin tur medförde ökad arbetsbelastning. Det framkom att behovet av utbildning och fler resurser av personal är stort. Arbetsmiljön är krävande med ett högt patientflöde, våld och hektiska arbetsdagar. Totalt antal deltagare i undersöknings-grupperna i valda artiklar var 1492. Slutsats: Den upplevda stressen påverkade sjuksköterskorna emotionellt och fysiskt, vilket gick ut över det sociala livet. Det är oorganiserat och ett högt patientflöde på akutmottagning vilket påverkar arbetsmiljön såväl som patientsäkerheten. Patientflödet bidrar även till långa väntetider och risken för våld ökades. Det framkom att fler resurser behövs samt mer utbildning till sjuksköterskorna. Background: The Emergency department is a part of the hospital where patients comes with a critical condition and unexpected ilness for a first judgment. The healthcare provided is intense and demanding of the nurses. Aim: The aim of the study was to describe the nurses experiences of working in the emergency department. Our purpose is also to describe the study participants in the selected studies. Methods: The present literature review has a decpriptive design. PubMed was used and 15 articles were included, eight had a qualitative approach and seven had a quantitative. The limits that were used in the data collection was years, language and access for the university of Gävle. The data were analysed by color-coding and reading and the result is presented by four themes. Main Results: It was revealed the emergency department nurses were affected by the experience of various forms of stress. The patient population is constantly increasing, which concerned the nurses, which in turn led to increased workload. The need of education and more resources of nurses is big, and the work enviroment is demanding with a high patient flow, violence and hectic days. In the selected articles there was in total 1492 participants. Conclusion: The experience of stress affected the nurses emotionally and physically, which also affected the social life. The emergency department is unorganized with a high patientflow that affects the work enviroment and the patient safety. The high patient flow contributed also to a long waiting time which increased the risk of violence. More resources of nurses and education is needed

Ekosystemtjänster kan bidra till att synliggöra värden i naturen som människor är beroende av för sin överlevnad och sin välfärd. Värdet av ekosystemtjänster behöver också tydligt och systematiskt integreras i politiska beslut och i förvaltningen av våra gemensamma naturresurser, på alla dess nivåer. Övergödningen av Östersjön är ett fortsatt stort problem. Projektet Values har visat hur kartering, kvantifiering och värdering av ekosystemfunktioner kan användas för att visa på värde och nytta av olika typer av ekosystemtjänster i relation till mänsklig påverkan i form av invasiva arter och övergödning i två studiesystem, djupa sedimentbottnar och grunda kustområden. I rapporten visas att vi för att kunna ta hänsyn till ekosystemtjänster i beslutsfattande och förvaltning, behöver kartlägga dem och övervaka förändringar i deras tillstånd. Studien visar på ett konkret sätt hur begreppet ekosystemtjänster kan komma till praktisk nytta. Den här rapporten är ett resultat från ett av sju projekt inom forskningssatsningen Värdet av ekosystemtjänster och har författats av forskare vid AquaBiota Water Research, SLU och SU Östersjöcentrum. Projektet finansierades av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag.

Det finns ett växande behov av effektiva metoder för kartering av såväl land- som vattenmiljöer. Sådana behövs för grundläggande naturresursinventeringar, som underlag för bland annat beslut om olika former av skyddade områden samt för hållbar naturresursförvaltning i ett ekosystem- och landskapsperspektiv. Sådana metoder behövs också för uppföljning inom såväl naturresursförvaltning som på en mer strategisk nivå inom miljöövervakningen, för uppföljningen av miljömålen och för internationell rapportering. Två för dessa uppgifter viktiga teknologier som utvecklats starkt på senare tid är flygburen laserskanning och digital fotogrammetri. Med laserskanning kan mark och vegetation avbildas som ett tredimensionellt punktmoln. Det finns även system som med laser avbildar grunda havsbottnar. Syftet med forskningsprogrammet EMMA (Environmental Mapping and Monitoring with Airborne laser and digital images; http://emma.slu.se/) har varit att utveckla metoder för att tillvarata data från i första hand flygburen laserskanning för miljöövervakningens och naturvårdens behov av kartläggning av vegetation såväl på land som på grunda havsbottnar. Tolkning och fotogrammetrisk mätning av flygbilder är välkända tekniker och har därför inte varit en del av forskningen i EMMA. Däremot har användningen av färginformation från digitala flygbilder tillsammans med laserdata undersökts i EMMA-programmets akvatiska del och i den terrestra delen har automatiserad användning av tredimensionella punktmoln som kan erhållas genom matchning av flygbilder undersökts. Sammanfattning av resultat inom programmets akvatiska delar För akvatisk miljö har programmet utvecklat och visat ett antal tillämpningar som direkt kan omsättas i ett operativt sammanhang. Vi har visat att det med laserdata går att kartera ytsubstrat med hög noggrannhet (> 80 %), så att en heltäckande karta genereras som anger täckningen i procent av hårda respektive mjuka substrat ned till laserns djupräckvidd (ca 2–3 gånger siktdjupet). Utifrån dessa data kan metoden användas som stöd för att finna värdefulla marina områden och för uppföljning av marina skyddade områden (t.ex. naturtyperna Rev och Sandbankar enligt Art- och habitatdirektivet). Information om utbredningen av hård- och mjukbottnar är ett grundläggande underlag för att beskriva utbredningen av biotoper enligt det europeiska habitatklassificeringssystemet EUNIS, och HELCOM:s vidareutveckling av detta system för Östersjön (HELCOM Underwater Biotopes/Habitats, HUB). Här har laserdata en viktig funktion att fylla, eftersom detaljerade kartor över ytsubstrat i stort sett saknas för grunda havsområden. Resultaten från EMMA visar att batymetrisk laser kan vara en bra metod att samla in sammanhängande botteninformation som kan gå in som ett underlag i översiktsplanering. Djup- och bottensubstratkartor från lasermätningar är även viktiga underlag för att ta fram kartor över livsmiljöer på havsbottnen med hjälp av rumslig modellering. Heltäckande kartor över livsmiljöer är i sin tur ett viktigt delunderlag som tillsammans med annan information kan skapa underlag i det politiska arbetet som till exempel leder till en kustzonsplan eller en kommunal översiktsplan. Utöver dessa operativa tillämpningar har programmet även tagit fram resultat som ger en grund för fortsatt metodutveckling inom området. Vi har visat att det med laserdata (utöver ytsubstrat och naturtyper) går att kartera högväxt vegetation. En metod som skulle kunna möjliggöra yttäckande övervakning eller detektion av förändringar till en lägre kostnad per ytenhet är användning av satellitbilder, flygbilder eller bilder från mini-UAV (Unmanned Aerial Vehicle) som kombineras med laserdjupdata insamlade vid ett tillfälle. Kombinationen av laser- och bilddata medför att bilddata kan djupkorrigeras och att flygbildernas användbarhet för bottenkartering därmed ökar. Denna flygbildsövervakning skulle kunna genomföras ned till optiska siktdjupet i området. En möjlig datakälla kan vara bilder från Lantmäteriets nationella flygfotografering. Vi har sett att det finns potential att detektera blåstång och smaltång på hårda substrat genom att kombinera data från flygburen laser och flygbilder. Vi bedömer också att det finns stora möjligheter till fortsatt utveckling inom området dels tack vare ny teknik (kameror eller lasersystem med högre spatial och spektral upplösning, t.ex. laser med flera våglängder eller fluorescenskanaler) och dels tack vare nya algoritmer för bearbetning av laser- och bilddata. De akvatiska studierna i EMMA har genomförts i samverkan med ett antal externa projekt (ULTRA, SUPERB och HISPARES). Förutom kunskapsutbyte har det medfört utökade möjligheter att utveckla och testa metoderna i flera geografiska områden och få återkoppling från användare av data. I EMMA har vi arbetat med akvatiska testområden på den svenska ostkusten, från Norra Kvarken till Skåne, men liknande resultat har även uppnåtts på den spanska Atlantkusten och metoderna bör därmed vara lika applicerbara på den svenska västkusten. Vi har generellt uppnått bra resultat i alla områden där vattnet inte varit för grumligt. Dagens operativa lasersystem kräver ett siktdjup på minst 3 m för att kunna ge bra djupdata. Det begränsar teknikens användbarhet i vissa kustnära områden av Bottniska viken, speciellt i områden med stort utflöde av humusrikt älvvatten, och i en del områden med dåligt siktdjup i andra havsområden. Sammanfattning av resultat inom programmets terrestra delar Data från flygburen laserskanning ger information om markens form, samt vegetationens höjd, slutenhet och i viss utsträckning även dess vertikala skiktning och fördelning. Vid tät skanning (mer än 5–10 returer / m2) så framträder även de flesta enskilda trädkronorna, samt många objekt på marken, som liggande trädstammar, större stenar etc. Laserdata kan relativt enkelt bearbetas i dator eftersom det utgörs av diskreta 3D-punkter. Exempelvis kan objekt nära marken bli lättare att tolka visuellt om punkterna som returnerats från krontaket tas bort och de underliggande punkterna ges olika färg beroende på höjd över marken. Relationen mellan laserdata och fältmätta mått på vegetationens egenskaper (t.ex. genomsnittlig trädhöjd eller kronslutenhet) kan dock variera något, beroende på bl.a. sensortyp och inställningar vid skanningen såsom pulsfrekvens, flyghöjd, och årstid. För att automatiskt översätta laserdata till kända storheter så behövs därför en statistisk analys där mått från laserdata kalibreras med hjälp av fältmätta provytor. Vanligen används provytor med ca 10 m radie. De skattade sambanden ellan mått i laserdata (t.ex. höjden över marken för 90 % av alla returer från trädkronorna inom en fältmätt provyta) och fältmätta mått för samma yta (t.ex. trädens medelhöjd) kan sedan användas för att göra rumsligt heltäckande rasterkartor för hela det område som laserskannats under jämförbara förhållanden. Denna teknik har utvecklats inom skogsbruket och kallas då areabaserad skattning. Inom EMMA-programmet har vi visat att den även fungerar väl för fjällbjörkskog, trots att träden där är lägre och mer oregelbundna i sin form och utbredning. Vi har också visat att lantmäteriets förhållandevis glesa skanning med ca 1 retur / m2 ger nästan lika bra areabaserade skattningar av fjällbjörkskog som betydligt tätare skanning från helikopter. Vi har även visat att laserdata från olika registreringstillfällen kan göras jämförbara med en teknik som kallas histogrammatchning, samt att etablering av nya träd i trädgränsen eller på gräsmarker kan upptäckas med laserskanning även på ett tidigt stadium. Sistnämnda försök gjordes dock då träden fortfarande hade löv och det är därför osäkert hur användbara laserdata som registrerats utanför vegetationssäsongen kommer att vara för att upptäcka små lövträd. En del lasersystem kan spara laserljusets hela returnerade vågform. Om vågformsdatat analyseras istället för de diskreta punkter som systemet genererar från vågformen, så kan ytterligare information erhållas från lasermätningarna. Denna möjlighet är särskilt intressant då syftet är att analysera trädskiktets vertikala struktur. Bearbetningar av vågformsdata är dock mycket mer komplicerade och stöds sällan av färdiga programvaror för analys av laserdata. Dagens lasersystem stödjer sällan användning av spektral information. Det är endast ett våglängdsband som används för avståndsmätningen, och skalningen för det mått på den returnerade pulsens styrka som registreras (kallat intensitet) kan ibland ändras beroende på hur ljusa objekt sensorn ser. För att skilja olika vegetationstyper åt (t.ex. lövskog kontra barrskog) utöver vad som kan åstadkommas genom analys av deras 3D-former, så behövs spektrala data från någon annan källa. Laserdata och satellitbilder från t.ex. SPOT- eller Landsat-satelliterna är två olika datakällor som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. För vegetationskartering med den klassindelning som använts för skogsmarken enligt Lantmäteriets databas GSD-Marktäcke förbättras den totala klassningsnoggrannheten med ca 10 procentenheter när satellitbilderna kompletteras med laserdata. För vegetationsklassning på kalfjället så är det främst områden med något högre vegetation, såsom videbuskar, som klassas bättre då laserdata används. Då det gäller klassning av fjällvegetation så har det också visat sig att bearbetningar av data från en markmodell kan förbättra vegetationsklassningar från satellitdata väsentligt. Den nationella laserskanning som Lantmäteriet nu genomför är än så länge inte planerad att upprepas och startkostnaden för specialbeställning av laserskanningar kan vara hög. Det är därför mycket intressant att 3D-punktmoln som liknar laserdata även kan skapas genom sambearbetning av digitala flygbilder som fotograferats med stereoöverteckning. De digitala flygbilder som Lantmäteriet regelbundet registrerar över hela landet har visat sig mycket bra för detta ändamål. I jämförelse med laserdata så ger 3D-modeller från flygbilder inte mycket information om marken eller vegetationen under krontaket, men vegetationens höjd kan skattas med god noggrannhet om 3D-data från flygbilder subtraheras med t.ex. lantmäteriets markmodell som framställts genom laserskanning. 3D-data från flygbilder kan också tilldelas färginformation från bilderna. Ytterligare en fördel med att beräkna 3D-modeller från flygbilder är att flygbilderna då kan utgöra underlag för automatisk avgränsning av likartade områden (segmentering), vilket är svårt med vanliga ”2D”-ortofoton, eftersom träden framträder från olika vinklar i olika delar av en sådan bild. Lantmäteriets ambition att regelbundet fotografera hela landet öppnar också upp för nya tillämpningar där vegetationens höjdutveckling kan följas automatiskt över tiden. Inom EMMA-programmet har vi också studerat hur informationen i bearbetade laserpunktmoln kan användas för visuell tolkning. Resultaten visar att det går att tolka olika strukturer som buskar, block och liggande död ved. Tolkningsbarheten beror på en rad olika faktorer och varierar kraftigt mellan högupplösta och lågupplösta data. Andra viktiga faktorer är tätheten för krontak från buskar och träd, om detta domineras av barrträd eller lövträd samt vilken tidpunkt under vegetationssäsongen som registreringen har skett. Kustzonen Idag utförs kartering av land- och vattenmiljöer oftast separat från varandra, vilket begränsar möjligheterna att behandla kustzonen som en integrerad övergångszon mellan land och vatten. Eftersom EMMA-programmet omfattat kartering med 3D-tekniker i både akvatiska och terrestra miljöer så har även genomförts en studie i ett kustzonsavsnitt vid Åhus, där sömlös kartering av hav och land demonstrerats. Syftet har varit att ta fram en integrerad databas över kustzonen som beskriver såväl akvatiska som terrestra biotoper och illustrera hur integrerade kartor kan tas fram. Dessa kan bland annat användas för att simulera effekter av havsnivåhöjning på exempelvis erosion och översvämningar och för att studera förändringar av strandzonen för bedömning av naturvärden, pågående erosion och risk för framtida erosion. Karteringen utgjordes av två produkter, dels en sömlös kombination av en markmodell från Lantmäteriets skanning (nationella höjdmodellen, NH) och en bottenmodell från batymetrisk laserskanning, dels en likaledes sömlös naturtypskartering för land och havsbotten. För naturtypskarteringen har förutom höjddata från laserskanning även spektrala data från digitala flygbilder använts. Genom att kombinera resultat från laserskanning och tolkning av flygbilder finns möjligheter att presentera information på ett antal kartor som kan användas för naturvård, fysisk planering och klimatanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur. Det finns också möjligheter till vidareutveckling av klassningsmetoder och att kombinera automatiska, semiautomatiska och manuella metoder där den tekniska utvecklingen inom fjärranalysområdet tas till vara. Sammanfattning av möjligheter Sammanfattningsvis så finns nu ett antal nya tekniker vilka möjliggör en effektivare och mer automatisk kartering av vegetationen, såväl i havet, som på land. Detta inbegriper 3D-data från laserskanning, spektral information och 3D-data från regelbundna flygfotograferingar med digitalkamera, samt ett allt bättre flöde av fria satellitdata. För att omsätta dessa data till definierade klasser eller skattningar så krävs även referensdata. Förutom framställning av heltäckande kartor, så kan dessa data även ligga till grund för stickprovsbaserade undersökningar där sampelområden följs över tiden. Det senare kan vara effektivt om målet är att i regional skala kvantifiera miljöförändringar över tiden. På den terrestra sidan finns redan det stickprovsbaserade programmet Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS), vilket skulle kunna ha nytta av några av de studerade teknikerna. På den akvatiska sidan så kan det finnas skäl att skapa ett program som liknar NILS för att kunna följa trender över tiden.